Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitél, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

1891-03-05 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitél, omfattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1891, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitél, omfattande anslagen till pensions- och

indragning sstaterna.

(1 :a U. A.)

Pensionsstaten.

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

l:o. Såsom i det vid kongl. propositionen angående statsverkets till- Angående

stånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden af den 12 sist - f^iälarne

lidne januari erinrats, har Kongl. Maj:t i särskild, till Riksdagen afbiten

proposition (n:o 17) af den 19 december 1890 föreslagit Riksdagen Zntral
dels

att medgifva, att öfverlärare och lärare vid gymnastiska central- institutet i

institutet måtte ega delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- ochl%Zimtard

pupillkassa, hvars reglementes föreskrifter skulle i tillämpliga delar gälla till läroverken

efterrättelse med afseende å dem; hvarvid borde iakttagas, att öfverlärare

skulle anses lika med lektor och lärare lika med annan ämneslärare vid^''^[ij

allmänt läroverk, att rättighet att vara delegare i kassan skulle tillkomma en

hvar af nuvarande tjensteinnehafvare, derest behörig anmälan om delaktighet

gjordes hos direktionen öfver kassan inom tid, som af Kongl. Maj:t bestämdes

— dock med vilkor i fråga om de tjensteinnehafvare, som i egenskap

af f. d. gymnastiklärare redan tillhörde kassan, att de frånträdde denna

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

förhöjning

af pensionerna

till

indelta

arméns

manskap.

sin delaktighet — samt att skyldighet att vara delegare i kassan ålåge en

hvar, som framdeles blefve till öfverlärare eller lärare vid gymnastiska

centralinstitutet utnämnd;

dels och att, för beredande åt öfverlärare och lärare vid gymnastiska

centralinstitutet af delaktighet i kassan, bevilja ett belopp af 1,100 kronor

till ökning af det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter

lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande

utgående belopp, 68,751 kronor, hvilket bidrag derigenom koinme att uppgå

till 69,851 kronor.

Statsutskottet, som i sammanhang med behandlingen af de under

nionde hufvudtiteln upptagna anslagsfrågor, förehaft till handläggning sistnämnda

jemväl till utskottet remitterade proposition, tillåter sig hänvisa till

den närmare utredningen af detta ärende, som finnes intagen i det vid samma

proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 19 december

1890; och får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kong!.

Maj:ts omförmälda förslag, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

Yadstena krigsmanshuskassa.

2:o. Uti en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 37) har herr P.

G. Petersson i Brystorp på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen matte

medgifva,

att den af manskapet vid armén, som i krig, vapenöfning eller i annan

kronans tjenst ådroge sig sjukdom eller lyten, så att han icke vidare kunde

i tjensten nyttjas, skulle vid sitt afskeds erhållande bekomma en årlig

pension med 50 kronor utan afseende på ålder;

att den af bemälda manskap, som varit i kronans tjenst minst 25 år

och uppnått 50 lefnadsår, skulle vid sitt afskedande erhålla en årlig pension

med 50 kronor;

att den af samma manskap, som förut erhållit eller varit berättigad

till pension och uppnått 60 lefnadsår, skulle tillkomma i årlig pension 75

kronor; samt

att den af samma manskap, som uppnått 70 lefnadsår, skulle under

vilkor, som här ofvan blifvit föreslagna, i årlig pension erhålla 100 kronor;

allt med de vilkor å lefnadsförhållanden, som nu för gratialets erhållande

vore bestämda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

o

Enligt arméförvaltningens kungörelse angående förändring i bestämmelserna

om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa den 14 juni 1881

äro gratialisterna i nämnda lAssa uppförda i fyra klasser med årligt gratial

af: i första klassen 72 kronor, i andra klassen 48 kronor, i tredje klassen

24 kronor och i fjerde klassen 15 kronor.''

I saknad af utredning rörande de kostnader, som den af motionären

föreslagna åtgärd skulle föranleda, anser utskottet betänkligt att fatta beslut

om större eller mindre förhöjning af de från omformälda kassa utgående

gratial, helst erfarenheten angående andra pensionskassors svårigheter att

under nuvarande förhållande fullgöra sin pensioneringsskyldighet torde mana

till varsamhet vid frågor om pensioners förhöjande. Och då utskottet i allt

fall föreställer sig, att föreliggande fråga möjligen kan komma att i viss

mån ega samband med det arméorganisationsförslag, som är under utarbetande

och inom kort torde komma att Riksdagen föreläggas, hemställer utskottet,

att herr Peterssons ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Anslaget för blesserade öfver- och underofficerare.

3:o. Beträffande detta reservationsanslag, nu 4,000 kronor, hafva Angående

Riksdagens år 1890 församlade revisorer uti sin berättelse angående verk- ^resenmstäld

granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel beståendetiker å detta

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889, hvilken berättelse anslanjemte

de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden blifvit hänvisad till statsutskottets behandling,

ifrågasatt, huruvida icke, med afseende derå, att reservationerna

å anslaget sedan år 1871 nästan utan undantag alltjemt ökats samt utgifterna

å anslaget år 1889 uppgingo till allenast 3,466 kronor 67 öre och någon

tillökning i dessa utgifter icke borde kunna förväntas, reservationerna å anslaget

lämpligen borde öfverföras till fonden för reserverade medel att för

kommande statsregleringar kunna disponeras.

Med föranledande af denna framställning har Kongl. Maj:t i en till

Riksdagen den 31 sistlidne januari aflåten proposition (n:o 26) äskat Riksdagens

medgifvande dertill, att så väl de vid 1889 års slut å »anslaget till

blesserade öfver- och underofficerare» befintliga besparingar som ock de enahanda

besparingar, Indika derefter uppkommit eller framdeles kunde uppkomma,

måtte få i vederbörande rikshufvudböcker till invalidhusfonden omföras.

! sin berörda berättelse hafva revisorerna erinrat, att detta anslag,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som vid 1810 års riksdag beviljades och på allmänna indragningsstaten uppfördes

med 5,500 r:dr banko, utgått med oförändradt belopp till och med år

1823, då anslaget af Rikets Ständer nedsattes till 5,000 r:dr banko; att i

anledning af Rikets Ständers derom framstälda begäran, jemlikt kongl. brefvet

den 24 september 1845, stadgats, att de å nämnda anslag då befintliga och

sedermera uppkommande besparingar skulle af statskontoret göras räntebärande

och räntan uppdebiteras att dermed öka det reserverade beloppet ;

att på grund af den stora reservation, 41,000 r:dr, som å anslaget uppkommit,

detsamma vid 1870 års riksdag nedsattes till 5,000 riksdaler; att

vid 1884 års riksdag ifrågavarande anslag ytterligare nedsattes till ofvan

förstnämnda belopp 4,000 kronor; samt att efter det Kongl. Maj:t med anledning

af Riksdagens anhållan genom kongl. bref den 29 december 1870

förordnat, att den dä befintliga reservationen å anslaget skulle till riksgäldskontoret

öfverlemnas, de derefter uppkommande reservationerna för anslagets

ändamål bevarats; och hade dessa, på sätt i revisionsberättelsen meddelas,

under åren 1871—1889 vuxit från 5,601 kronor 46 öre vid 1871 års slut

till 22,826 kronor 4 öre vid slutet af år 1889.

Uti öfver revisorernas framställning afgifvet utlåtande har statskontoret,

anfört, att för innevarande år vore till utgående från ifrågavarande, å

riksstaten med 4,000 kronor uppförda anslag anvisade pensioner åt tre personer

till ett, sammanlagdt belopp af 2,800 kronor, samt att, då anslaget således

för närvarande, likasom, enligt hvad af revisorernas framställning äfven

framginge, förhållandet varit under flera föregående år, vore fullt tillräckligt

för derå anvisade utgifters bestridande, statskontoret ansåge något hinder

icke möta för vidtagande af den utaf revisorerna ifrågasatta åtgärden; hvarför

statskontoret liemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att de enligt

1889 års rikshufvudbok befintliga besparingar å anslaget »för blesserade

öfver- och underofficerare», 22,826 kronor 4 öre, skulle i rikshufvudboken

för år 1890 omföras till den under benämning af »fonden för reserverade

medel» i rikshufvudboken upplagda särskilda räkning å öfverskott och brister

i statsregleringen.

I det vid Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 31 januari innevarande år har föredragande

departementschefen till en början omförmält hvad revisorerna sålunda

i ärendet anfört och ifrågasatt äfvensom hvad statskontoret med anledning

deraf yttrat.

Departementschefen vore så till vida ense med revisorerna och statskontoret,

som han funne ifrågavarande besparingar icke vidare böra under

anslaget bibehållas. På sätt statskontoret anmärkt, vore detsamma i och för

sig fullt tillräckligt att bestrida de derå för närvarande anvisade utgifter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

och det vore under sådana förhållanden icke i sin ordning, att å anslagef

qvarhölles reservationer, som uppginge till flera gånger det belopp, hvarmed

detsamma vore i riksstaten uppfördt. Deremot ansåge departementschefen

det af revisorerna och statskontoret framstälda förslag att öfverföra meranämnda

reservationer till fonden för reserverade medel ej rätt lämpligt. För

denna fond, hvilken, enligt 1889 års rikshufvudbok uppgick till 12,358,057

kronor 17 öre eller efter afdrag af det belopp stort 5,887,000 kronor, som deraf

beräknats skola användas till regleringen af 1892 års stat/ till 6,471,057

kronor 17 öre, vore det i utsigt stälda tillskottet af i rundt tal 23,000 kronor

af endast ringa betydelse, och det kunde under sådana förhållanden med skäl

ifrågasättas, att de samlade reservationerna bevarades åt landt- och sjöförsvaret

för att, om än i något förändrad form, komma det med anslaget ursprungligen

afsedda ändamål till godo.

Detta, fortsätter departementschefen, skulle blifva fallet, om reservationerna

lades till den s. k. invalidhusfonden. Denna fond, som, i likhet

med anslaget till blesserade öfver- och underofficerare, vore gemensam för

armén och flottan, hade blifvit bildad af de till den forna invalidinrättningen

å Ulriksdal anslagna hemmansräntor; och skulle, enligt de vid riksdagen

1847—1848 lemnade bestämmelser, fonden på det sätt stå till Kongl.

Maj:ts disposition, att dess årliga inkomster finge efter behof användas till

pensioner och gratifikationer åt sådana afskedade krigsmän af armén och

flottan, som, enligt de vid tiden för nämnda Riksdags beslut i ämnet gällande

föreskrifter, skulle varit berättigade att å den förra invalidinrättningen intagas,

och att möjligen uppstående öfverskott skulle läggas till fondens kapital.

Sedan Kongl. Maj:t den 18 december 1849 ytterligare förordnat, att endast

en del af fonden skulle under fredstid till understöd användas, och densamma

i öfrigt afses att efter krigsutbrott lemna tillgång till då erforderliga pensioner

och understöd, hade den alltså numera i ej oväsentlig grad antagit

karakteren af ett slags under fredstid samlad reservfond med uppgift att

under och efter ett krig bereda utvägar till bestridandet af de då till betydande

summor växande utgifterna af just det slag, som jemväl nu förevarande

anslag vore afsedt att tillgodose; och öfverförandet till nämnda fond af ifrågavarande

reservationer borde vid sådant förhållande stå i närmaste öfverensstämmelse

med de för desammas användande redan gällande föreskrifter.

Blifvande reservationer å anslaget syntes departementschefen lämpligen böra

erhålla samma användande som de redan å detsamma befintliga.

I likhet med riksdagens revisorer, statskontoret och departementschefen

anser utskottet ifrågavarande reservationer icke vidare böra under anslaget

bibehållas. Deremot och då invalidhusfonden, hvars behållning enligt revisorernas

berättelse sedan år 1845, då den utgjorde 230,562 kronor 49 öre,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

så stigit, att den vid 1889 års slut uppgick till 2,369,781 kronor 29 öre,

icke synes vara i behof af den tillökning, som skulle beredas densamma

genom att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, omförmälda besparingar skulle

dertill omföras, anser utskottet sig icke böra biträda hvad Kongl. Maj:t i

sådant afseende föreslagit, utan föreställer sig att, i enlighet med hvad revisorerna

ifrågasatt och jemväl statskontoret tillstyrkt, dessa besparingar lämpligast

böra öfverföras till fonden för reserverade medel att för kommande

statsregleringar kunna disponeras; och vid sådant förhållande synes något

beslut i fråga om användandet af de efter 1889 års slut och framdeles uppkommande

besparingar å detta anslag nu icke erfordras.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må besluta, att de enligt 1889 års rikshufvudbok

befintliga besparingar å anslaget »för blesserade

öfver- och underofficerare», 22,826 kronor 4 öre, skola

öfverföras till fonden för reserverade medel att för kommande

statsregleringar disponeras.

Öfriga anslag.

Angående 4:0. 1 afseende å öfriga anslag å denna stat har Kong!. Maj:t icke

öfrig,, "»s^föreslagit någon ändring; och får utskottet hemställa,

a pensions- 00 °7

staten.

att Riksdagen må i riksstaten för år 1892 med oförändrade

belopp uppföra de anslag under pensionsstaten, i

hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt.

Allmänna indragningsstaten.

Angående 5:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t i statsverksproposi
underofice-

ti°nen föreslagit, att underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas

ren j. Meién.McJén måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, un

i2-l der hvilken afsked ur fångvårdens tjenst honom beviljades, under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till

så stort belopp, att detta tillsammans med honom tillkommande pension från

arméns pensionskassa utgjorde 700 kronor, eller 190 kronor årligen.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden den 5 december 1890 (bil. 1 sid. 8) inhemtas:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

att Melén, född den 6 april 1834, innehaft sedan den 9 september

1855 anställning såsom underofficer vid kronoarbetscorpsen, i hvilken egenskap

han, enligt vederbörandes vitsord, tjenstgjort med särdeles utmärkelse;

att han, som deri 27 april 1857 antagits till regementsväbel vid

Vestgöta-Dals regemente, den 4 juli 1879 blifvit fanjunkare i regementet,

hvarefter han den 26 juli 1884 undfått afsked från regementsväbelsbefattningen;
att

han från arméns pensionskassa uppbure en årlig pension af 510

kronor;

att hans aflöningsförmåner utginge af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll med lön 700 kronor, beklädnadsbidrag 80 kronor jemte två

ålderstillägg 100 kronor, tillsammans 880 kronor, hvartill komme en årlig

gratifikation, som under senare åren utgjort 150 kronor, äfvensom bostad

och ved; samt

att, enligt intyg af vederbörande läkare, Melén till följd af flerårig

rosartad inflammation i benen vore urståndsatt att sköta sin tjenst, hvilken

sjuklighet läkaren förklarat vara af den beskaffenhet, att icke någon förhoppning

förefunnes, det Melén skulle kunna åter inträda i tjenstens utöfning.

Fångvårdsstyrelsen, som till Kongl. Maj:t insändt Meléns ansökning i

ämnet, hade dervid, under erinran att bevakningspersonalen vid kronoarbetscorpsen

icke vore uppförd å ordinarie lönestat, anfört, att Meléns vid centralfängelserna

anställa vederlikar, Indika å ordinarie stat uppbure sin aflöning,

vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår, deraf minst 20 år såsom

ordinarie i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten

uppbära pension till ett lönen med innehafvande ålderstillägg motsvarande

belopp, samt att enligt den vid senaste riksdag för en del betjente

vid fångvårdsanstalterna faststälda nya lönestat, hvilken med 1891 års

ingång trädde i tillämpning, aflöningen för underofficer å ordinarie stat vore

bestämd att utgöra, förutom tjenstgöringspenningar, lön 500 kronor och två

ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, så att pensionen kunde för sådan

underofficer uppgå till 700 kronor, i anseende hvartill och då Melén redan

tillbragt den tid i statens tjenst, som vore bestämd för hans ofvanbemälda

vederlikar såsom vilkor för erhållande af pension, samt han enligt företedda

läkarebetyget vore nu och för framtiden oförmögen att sköta sin tjenst,

fångvårdsstyrelsen — med hänsyn jemväl dertill, att 1889 och 1890 årens

riksdagar beviljat två vid kronoarbetscorpsen anstälda underofficerare pensioner

till enahanda belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft motsvarande

befattningar å ordinarie stat — hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

till denna riksdag göra framställning om beviljande åt Melén af en fyllnadspension

å allmänna indragningsstaten till belopp af 190 kronor årligen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 16.

Statskontoret, hvars utlåtande i frågan infordrats, hade tillstyrkt fångvårdsstyrelsens

framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:t förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

Angående 6:o. På derom af chefen för generalstaben gjord hemställan har

gravören °G -K-°ngl. Maj:t föreslagit, att gravören vid generalstabens topografiska afdelning

M. Wirsing.Georg Michael Wirsing måtte från och med månaden näst efter den, då han

[■*•] blefve från sin ifrågavarande anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten

tilläggas en årlig pension af 1,500 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 28 november 1890 (bil. 2 sid. 10), till hvilket

utskottet i öfrigt får hänvisa, inhemtas, att Wirsing, som vore född den 8

mars 1822, år 1858, sedan dåvarande topografiska corpsen nästföregående

år erhållit uppdrag att till allmänhetens tjenst utgifva den karta, som

kallades »Generalstabens karta öfver Sverige i skalan 1 : 100,000», inkallats

från utlandet och fått anställning såsom kopparstickare vid topografiska

corpsen;

att Wirsing under den tid af 32 år, han sålunda varit anstäld i landet,

icke allenast med utmärkt skicklighet stuckit i koppar talrika kartor och,

i anseende till sin duglighet i öfrigt, erhållit uppdrag att öfvervaka allt

gravyrarbete vid kartverket, utan äfven — sedan chefen för topografiska

corpsen, för att göra kartverket oberoende af utländska kopparstickare,

beslutat att bilda en gravörskola för inhemska gravörer — fått sig anförtrodd

ledningen af berörda skola och der utbildat flera skickliga kopparstickare,

af hvilka tre fortfarande vore i verksamhet vid kartverket;

att den ersättning, Wirsing för sitt berörda arbete åtnjutit, högst

uppgått till 3,480 kronor årligen, vid hvilket förhållande och då hans arbete

vid kartverket icke medgifvit honom att på annat sätt skaffa sig någon

tillökning i inkomster Wirsing icke kunnat göra några besparingar;

att, såsom af ett handlingarna bifogadt läkarebetyg framginge, Wirsing

nu vid en ålder af nära 69 år lede af kraftnedsättning och rheumatism,

hvarigenom han vore urståndsatt att såsom förr fullgöra sina åligganden och

med arbete sig försörja;

samt att Wirsing, som enligt kontrakt varit förbunden att dagligen å

tjenstelokalen uppehålla sig under den vanliga arbetstiden från klockan 8

f. m. till klockan 4 e. in., redan år 1872 af dåvarande befälhafvaren för

topografiska corpsen skriftligen tillförsäkrats, att, derest han af ålderdom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

eller sjukdom skulle blifva urståndsatt att vidare med gravyrarbete sig sysselsätta,

framställning om pension åt honom skulle hos Kong], Maj:t göras.

Statskontoret, i ärendet hördt, hade på anförda skäl tillstyrkt bifall

till chefens för generalstaben hemställan.

År 1886 beviljade Riksdagen, på utskottets tillstyrkan, pension åt

gravören vid generalstabens topografiska afdelning C. S. Wennersten till

belopp af 1,200 kronor. Vid jemförelse mellan de förhållanden, som lågo

till grund för Wennerstens pensionering, och dem, som nu åberopats såsom skäl

för Wirsings, har utskottet funnit den senares såväl högre lefnadsålder som

längre tid af verksamhet för nämnda afdelning äfvensom det mera omfattande

gagnet af denna verksamhet böra föranleda till att, på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit, honom beredes något större pension än den Wennersten

beviljade, hvarför utskottet ansett sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

7:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före- Angående

slagit, att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps in. in.'' Gr. E. pension för

Westergrens enka Ottonie Leontine Westergfen, född Geijer, måtte från läkaren G.

allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400'' kronor, att från EWestehr''

och med 1891 års ingång af henne åtnjutas, så länge hon förblefve enka. 9''in*™ a
Såsom

af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 28 november 1890 (bil. 3, sid. 14) framgår,

hade bemälda enka till stöd för sin ansökan åberopat, bland annat,

att, dä hennes man den 28 januari 1890 aflidit, tillgångarna i boet, hvilka

uppskattats till 523 kronor 81 öre, måst i anseende till befintlig skuld,

uppgående till 57,593 kronor 23 öre, afträdas till fordringsegarne; att

sökanden sålunda för eget uppehälle och fullbordande af sina fyra barns

uppfostran^ vore uteslutande hänvisad till den pension af 500 kronor, hon

åtnjöte från arméns enke- och pupillkassa; att mannen i lifstiden, jemte sin

tjenstgöring såsom militärläkare, omfattande en tid af mer än 28 år, deri

inberäknad hans anställning vid fältläkarecorpsen, jemväl innehaft läkarebefattning

vid statens jernvägar, verkat såsom fattigläkare dels i köpingen

Arvika under 14 år och dels inom (Hafva socken, tjenstgjort såsom uppbördsläkare

å korvetten Gefle under dess expedition till Stilla Hafvet åren

1865 1866 samt dessutom trenne gånger som militärläkarestipendiat och en

gång på egen bekostnad längre tider uppehållit sig i utlandet för idkande

af medicinska studier.

Medicinalstyrelsen, som i frågan afgifvit utlåtande, hade, med afseende dels

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

å den förtjenstfulla verksamhet, regementsläkaren Westergren utvecklat under

en lång följd af år såsom författare i militärhygieniska ämnen, och dels den

ekonomiska belägenhet, hvari hans enka och fyra minderåriga barn befunne

sig, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta proposition till Riksdagen om

beviljande åt sökanden af en årlig pension å allmänna indragningsstaten af

400 kronor, hvarigenom, med tillägg af pensionen från arméns enke- och

pupillkassa, hon skulle komma i åtnjutande af pension till samma belopp,

900 kronor, som enka och barn efter provinsialläkare egde uppbära från

civilstatens pensionsinrättning.

På de af medicinalstyrelsen anförda skäl hade statskontoret, som i

ärendet jemväl hörts, ansett sig höra biträda styrelsens ifrågavarande framställning,

dervid tillika hemställande, att den föreslagna pensionen måtte

beräknas från början af innevarande år, att till sökanden utgå så länge hon

i sitt enkestånd förblefve.

Af de till utskottet öfverlemnade handlingarna i ärendet har vunnits

upplysning, att enkefru Westergren är född år 1852 samt att af makarnes

4 barn en son är född år 1873, en son år 1876, en dotter år 1878 och

en dotter år 1880.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet skäligt,

att någon pension beredes enkefru Westergren, men då hon redan från

arméns enke- och pupillkassa uppbär pension till belopp af 500 kronor, har

utskottet ansett det föreslagna pensionsbeloppet lämpligen böra bestämmas till

200 kronor. Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps

in. m. Gr. E. Westergrens enka Ottonie Leontine

Westergren, född Gteijer, må från allmänna indragningsstaten

tilläggas en årlig pension af 200 kronor, att från

och med 1891 års ingång af henne åtnjutas så länge hon

förblifver enka.

Angående g;0 Kongl. Maj:t har föreslagit dels att tillförordnade presidenten i

dels för t. /.kommerskollegium Carl Fredrik Weern måtte förklaras berättigad att, då han

presidenten^ gtatens tjenst afginge, varda å allmänna indragningsstaten uppförd till

och dels för åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 5,000 kronor,

kanrtisten tt utg£ fv|n och med månaden näst efter den, i hvilken entledigande blefve

sand honom beviljadt, dels och att kanslisten hos kommerskollegium Otto Fredrik

skrifZirne samt kammarskrifvarne hos kollegium, tillförordnade kamreraren Gustaf

& a''''Lind-Änders Lindberg och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas

berg och

M. Lund.

[5 och 6.]

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

befattningar icke inginge i den nya organisation af embetsverket, som af

Kongi. Maj:t i statsverkspropositionen under sjette hufvudtiteln föreslagits,

måtte förklaras berättigade att från och med år 1892 å allmänna indragningsstaten

åtnjuta, Ulff pension af 1,300 kronor årligen samt Lindberg och Lund,

jemte de pensioner de efter afskedstagande! kunde ega från civilstatens

pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till belopp för Lindberg af 2,200

kronor och för Lund af 1,600 kronor om året, dock att, derest någon af

dem framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppet för

honom skulle minskas med ett belopp, svarande mot den nya aflöningen, eller,

om denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Kongi. Maj:ts förevarande framställningar har utskottet ansett icke

böra till behandling företagas förr, än Riksdagen fattat beslut angående den

af Kongi. Maj:t ifrågasatta nya organisationen af kommerskollegium; och

kommer utskottet derför att framdeles under Riksdagens lopp, sedan sådant

beslut blifvit fattadt, att öfver dem afgifva utlåtande; hvilket härmed för

Riksdagen

anmäles.

9:o. Med anledning af en af koramissionslandtmätaren i Malmöhus län Angående

Herman Julius Kull gjord, af landtmäteristyrelsen till Kongi. Maj:t öfver-fiommissionslemnad

ansökning har Kongi. Maj:t föreslagit, att Kull måtte frän och meålandtmätaren

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten, under77 J Kull.

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension 1 ''

af 1,600 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 31 december 1890 (bil. 4, sid. 16) inhemtas, att Kull, som

vore född den 10 juli 1828, blifvit konstituerad till landtmäteriauskultant

den 15 juni 1853 och till vice kommissionslandtmätare i förenämnda län den

25 oktober 1858 samt utnämnd till kommissionslandtmätare den 18 maj 1866;

att han den 8 oktober 1858 förordnats till justerare af mått och vigter i

nämnda läns tredje justeraredistrikt, men den 18 januari 1879 på egen begäran

derifrån entledigats; att Kull vid åtskilliga tillfällen på grund af förordnande

bestridt förste landtmätaretjenst under sammanräknadt omkring ett

års tid; att enligt utfärdade läkareintyg Kull lede af obotlig hemiopisk synfältsinskränkning

och förminskning af synförmågan samt till följd deraf vore

oförmögen att sköta sin tjenst; att det i afseende å Kulls ekonomiska ställning

vore intygadt, att Kull icke egde andra tillgångar än ett enkelt lösörebo

och en till 11,900 kronor bevillningstaxerad fastighet i Lund, som dock

häftade för intecknad gäld till belopp af 3,300 kronor; att vederbörande

presterskap lemnat det besked, att Kull och hans hustru, hvilka hade sex

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

barn, af hvilka tre vore hos föräldrarne kyrkoskrifna, lefde i ekonomiskt

betryckta omständigheter; samt att, enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län meddeladt, tjenstebetyg, Kull under sin långvariga

tjenstgöring inom länet ådagalagt nit och skicklighet samt stor noggranhet

i förening med eu hedrande vandel.

Landtmäteristyrelsen, som jemväl vitsordat Kulls nit och skicklighet,

hade, med tillägg att han under sin långvariga tjenstetid städse varit mycket

verksam, erinrat, att för närvarande väl omkring 2V2 år för Kull fattades i

den ålder af 65 år, som Riksdagen enligt sin skrifvelse af den 20 maj 1885

bestämt såsom vilkor för kommissionslandtmätares rätt att erhålla pension

från allmänna indragningsstaten till belopp af 1,600 kronor, men att Kull

deremot tjenat vid landtmäteristaten omkring 371/2 år och såsom vice kommissions-

och kommissionslandtmätare varit verksam under 32 år, eller vida

utöfver den tid af respektive 30 och 25 år, som Riksdagen uti förenämnda

skrifvelse bestämt såsom vilkor i detta hänseende för rätt till nyssnämnda

pension, hvarför och då Kull till följd af betydligt nedsatt synförmåga ansåges

för all framtid oförmögen att bestrida sina tjenstegöromål, landtmäteristyrelsen

hemstält, att Kull, ehuru han icke uppnått den i Riksdagens ofvanberörda

skrifvelse bestämda pensionsålder af 65 år, likväl måtte medgifvas

rätt till erhållande af pension å 1,600 kronor enligt samma skrifvelses bestämmelser

i öfrigt.

Uti infordradt utlåtande hade statskontoret — med anmälan att af de

utaf Riksdagen för kommissionslandtmätare, som uppfylt ofvan antydda, af

Riksdagen stadgade vilkor, uppförda 48 pensioner å 1,600 kronor för närvarande

endast 26 pensioner vore upptagna — anfört, att, då Kull i afseende

å tjenstgöringstiden redan för 7 år sedan uppfylt de genom kongl. brefvet

den 12 juni 1885 bestämda vilkoren för kommissionslandtmätares berättigande

till pension å 1,600 kronor, statskontoret ansåge sig, med hänsyn till Kulls

behörigen intygade oförmåga att sitt kall bestrida och den korta tid, som

återstode, till dess han jemväl uppnått den i nyssnämnda kongl. bref bestämda

lefnadsälder, kunna biträda landtmäteristyrelsens hemställan.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

♦

Angående 10:o. Kong!. Maj:t har med anledning af i ämnet gjord ansökning

aTvittrings- föreslagit, att afvittringslandtmätaren i Norrbottens län, kommissionslandtlandtmätare.

nwMaven Karl Mauritz Ulf hjelm måtte, dock med vilkor att rätt till pension

K''hjelmlf såsom kommissionslandtmätare ej måtte honom tillkomma, från och med

[8.]

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från afvittringsverket,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en ärlig

pension af 1,600 kronor.

Såsom af sist åberopade statsrådsprotokoll (bil. 4, sid. 19) inhemtas,

hade Ulfhjelm i en till landtmäteristyrelsen stäld, af Kong! Maj:ts befallningshafvande

i nämnda län till styrelsen insänd samt af styrelsen med skrifvelse

den 23 nästlidne oktober till Kong!. Maj:t öfverlemnad skrift, på anförda

skäl anhållit, att pension måtte honom beredas från allmänna indragningsstaten

till belopp af 2,000 kronor, att utgå från den 1 juni 1891.

Ulfhjelm, som vore född den 27 januari 1827, hade, enligt hvad i

statsrådsprotokollet vidare meddelas, den 18 maj 1849 blifvit antagen till

landtmäteriauskultant, den 22 maj 1854 konstituerad till vice kommissionslandtmätare,

den 16 januari 1863 utnämnd till kommissionslandtmätare och

den 19 januari 1852 konstituerad till afvittringslandtmätare i Yesterbottens

län, från hvilken befattning han dock den 28 april 1853 erhållit afsked.

Han hade den 14 juni 1854 af landtmäteristyrelsen förordnats att uppehålla

en afvittringslandtmätarebefattning i samma län, hvarmed han fortfarit

till den 1 mars 1855 och sedermera den 17 december 1873 förordnats till

afvittringslandtmätare i nämnda län, hvarefter han den 5 mars 1884 transporterats

till enahanda tjenstebefattning i Norrbottens län. Enligt läkarebetyg

lede Ulfhjelm af presbyopi och betydligt nedsatt synförmåga å högra ögat

samt af minskad rörelseförmåga till följd af andfåddhet, sannolikt härrörande

af fettbildning å hjertat, i följd hvaraf han endast med största svårighet

kunde förrätta de i lappmarkerna förekommande göromålen. Enligt intyg af

afvittringsstyresmannen H. W. Boström, hade Ulfhjelm med nit, skicklighet,

ordentlighet och noggrannhet, i förening med en hedrande vandel, fullgjort

sina tjensteåligganden.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade framhållit, att, i betraktande

af Ulfhjelms högst betydligt nedsatta krafter, endast en jemförelsevis ringa

arbetsprodukt kunde vara att af honom förvänta, hvarför det jemväl från

ekonomisk synpunkt blefve för afvittringsarbetet i länet fördelaktigt, att Ulfhjelm

bereddes tillfälle att afgå från det allmännas tjenst. Landtmäteristyrelsen

hade jemväl förordat ansökningen och såsom stöd för sin hemställan

om bifall dertill dels åberopat den omständighet, att Ulfhjelm den 1 juni

1891, om han dä lefde, uppnått en ålder af 647s år och tjenat vid landtmäteristaten

42 år, deraf såsom vice kommissions- och afvittringslandtmätare

37 år och i sistnämnda egenskap nära 19\/2 år, dels ock anfört, att, ehuru

något öfver 5V2 år bruste j den tjenstetid af 25 år vid afvittringsverket.

som Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1875 bestämt såsom vilkor för

afvittringslandtmätares pension till ärligt belopp af 2,000 kronor, Ulfhjelm

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

likväl, förutom sin omförmälda tjenstgöring vid afvittringsverket, under 17

års tid utöfvat eu nitisk och gagnelig verksamhet såsom skifteslandtmätare

på eget ansvar samt att han till följd af sjukdom och framskriden ålder

icke längre än till början af juni månad 1891 med fördel kunde användas

vid afvittringsverket och icke heller på annat sätt förmådde i afsevärd mån

bidraga till sin egen och sin familjs bergning.

På grund af hvad i ärendet blifvit upplyst, har föredragande departementschefen

ansett, att åt sökanden borde beredas pension, men att dess belopp,

med hänsyn till de pensionsbelopp, hvilka Riksdagen åren 1889 och 1890

beviljat vissa andra vid storskiftes- eller afvittringsverken anstälda landtmätare,

hvilka ej i allo uppfylt de stadgade pensionsvilkoren, borde bestämmas

till 1,600 kronor, eller samma belopp, som Ulfhjelm syntes vara såsom kommissionslandtmätare

berättigad att i pension erhålla, derest han i sistnämnda

befattning qvarstode till den 27 januari 1892.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

Angående ll:o. Uppå derom af länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan

Plänsveter°i- August Brolins enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, gjord, af Kongl.

w«renA.,7.A.Maj:ts befallningshafvande i nämnda län till Kongl. Mapt insänd ansökan,

Brolins enka.jjar K;ong] Maj:t föreslagit, att enkan Brolin måtte, så länge hon förblefve

enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300

kronor, att utgå från och med 1891 års ingång.

Af statsrådsprotokollet inhemtas (bil. 4, sid. 21) att länsveterinären

Brolin, blifvit, efter aflagd djurläkareexamen, år 1854 befordrad till sqvadronshästläkare

vid Skånska dragonregementet samt år 1865 till länsveterinär

i Gefleborgs län, hvilken senare befattning han innehaft till sin den 29

november 1887 timade död; att Brolin, enligt betyg af provinsialläkaren

J. P. Öhrn, sedan är 1871 lidit af fallandesot, hvilken sjukdom under årens

lopp tilltagit i häftighet, samt att de tätt och ofta återkommande, långvariga

och ansträngande tjensteresor, hvilka Brolin dels för sin tjenstebefattning i

allmänhet, dels ock på grund af länsstyrelsens förordnanden från och med år

1866 i och för sjukdomen springormen inom provinsen Helsingland nödgats

vid anfordran såväl natt som dag verkställa vid hvilket väglag och under

hvilken väderlek som helst, haft ett bestämdt och ofördelaktigt inflytande på

sjukdomens gång; att Brolin vid sin död efterlemnat, förutom enkan, som

vore född den 29 maj 1837, samt fem barn, hvilka uppnått myndig ålder,

tillika två döttrar, födda den ena år 1873 och den andra år 1875, samt en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

son, född år 1878; att, enligt bouppteckningen efter Brolin, behållningen i

boet uppgått till 4,999 kronor 17 öre; samt att, enligt vederbörande presterskaps

bevis samt ett af ordförandena i Jerfsö sockens kommunalstämma och

kommunalnämnd med flera personer utfärdadt intyg, enkan Brolin befunne

sig med sex oförsörjda barn i torftiga omständigheter samt vore i största

behof af statens hjelp.

Såväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande som medicinalstyrelsen och

statskontoret hade med afseende å Brolins långvariga tjenstetid och den

efterlemnade familjens behjertansvärda belägenhet tillstyrkt en årlig pension

åt enkan Brolin af 300 kronor, hvilken pension föredragande departementschefen

ansett sig böra förorda med hänsyn särskildt dertill, att Brolins

sjukdom förvärrats af de långa och ansträngande resor, han nödgats i tjensten

företaga.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

12:o. Med anledning af en af läraren i musik vid allmänna läroverket Angående

i Karlskrona, musikdirektören Johan August Askling gjord ansökning har^ilmraren

Kongl. Maj:t, efter det infordrade utlåtanden öfver ansökningen afgifvits afj.A.Askling.

eforus öfver Lunds stifts allmänna läroverk samt af statskontoret, föreslagit, t10*!

att Askling måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 19 december 1890 (bil. 5, sid. 23) inhemtas att sökanden,

som vore född den 12 maj 1822 och således vore 68 år gammal,

alltsedan den 22 oktober 1850 eller under 40 år varit anstäld såsom musiklärare

vid ofvannämnda läroverk, till en början eller intill den 16 april 1851

såsom vikarierande och sedermera såsom ordinarie; samt att han, enligt ett

den 17 maj 1890 utfärdadt läkarebetyg, till följd af ålder och aftagande

hörselförmåga vore i behof af tjenstledighet; varande af eforus vitsordadt,

att sökanden, som under de två senaste åren varit och fortfarande vore oförmögen

att bestrida sin lärarebefattning, så länge han varit tjenstbar, städse

med oaflåtligt nit, trohet och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande både statskontoret anfört: att genom

kongl. brefvet den 16 mars 1858 blifvit stadgadt, att lärarne vid rikets

elementarläroverk skulle dädanefter komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt

å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10;

tillkomme civila embets- och tjensteman; att detta stadgande likväl hittills

ansetts icke skola tillämpas å lärare i musik och säng samt i teckning vid

sagda läroverk, utan att i de fall, då dylika lärare af Kong!. Maj:t beviljats

pension å nämnda stat vid afskedstagande!, sådant skett efter framställning

i ämnet till Riksdagen; och då de vilkor, som genom kong! brefvet den ]2

november 1823 vore stadgade för civila embets- och tjenstemäns pensionsrätt,

blifvit af sökanden fullgjorda, hade statskontoret, med tillkännagifvande att

sökanden såsom musiklärare uppbure lön å stat till belopp af 750 kronor

samt ålderstillägg å lönen med 500 kronor eller tillhopa 1,250 kronor, hemstält,

att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om dess

medgifvande dertill, att sökanden måtte efter afskedstagande! för sin återstående

lifstid uppbära pension å allmänna indragningsstaten till ett hans

aflöning motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen.

Mot det föreslagna pensionsbeloppet hade föredragande departementschefen

icke något att erinra.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, Askling jemte sin befattning såsom

lärare i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona innehar klockareoch

organistbeställning, hvarå han åtnjuter årlig löneinkomst af 1,500 kronor,

hemställer utskottet,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke må af

Riksdagen bifallas.

Angående i3;o. Med anledning af en utaf extra lärarinnan vid den med högre

^extra^iira- lärarinneseminariet i Stockholm förenade normalskolan för flickor Olivia ChririnnanO.

C.slitna Elisabeth Wasmuth gjord, af direktionen för nämnda seminarium till

E. Wwmuth.gong] Maj:t öfverlemnad ansökning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Was■

''J mutli måtte från och med månaden näst efter den, då hon erhölle entledigande

från innehafvande anställning vid berörda skola, för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor.

Af sistberörda statsrådsprotokoll (bil. 5, sid. 24) inhemtas, att Wasmuth

sedan höstterminen 1864 varit anstäld såsom lärarinna vid ofvannämnda normalskola;

att hon från och med vårterminen 1865 till och med vårterminen

1874 jemte sin tjenst vid normalskolan bestridt undervisningen i matematik

i högre lärarinneseminariets första afdelning samt under större delen af nämnda

tid äfven i seminariets andra afdelning; att hon såsom lärarinna i matematik

vid normalskolan under flera år ledt och bedömt seminarieelevers öfningslektioner

i detta ämne; att hon, som på grund af styrkt sjukdom tillförene

haft tjenstledighet under kortare del af läsåren 1880—1881 och 1886—1887,

hela läsåret 1885—1886 samt partiel tjenstledighet under de två senaste

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

läsåren, åtnjöte fullständig'' ledighet under innevarande läsår; samt att hon

vid alla dessa tillfällen sjelf aflönat sin vikarie; att sökanden, som vore född

den 26 augusti 1839, enligt utfärdadt läkareintyg sedan flera år tillbaka

lede af en oerhörd förstoring af mjelten, föranledd af upprepade frossfeber,

samt att hon i följd af detta enligt all erfarenhet obotliga lidande i förening

med blodbrist och allmän nervsvaghet vore urståndsatt att förrätta sitt arbete

och försörja sig.

Direktionen för högre lärarinneseminariet hade, ehuru Wasmuth icke

hörde till de å läroverkets stat upptagna ordinarie lärarinnornas antal, ansett

sig böra varmt förorda hennes ansökning, dervid framhållande, att hon med

största nit och på ett utmärkt sätt skött sina tjensteåligganden, att hon i

afseende å tjenstgöringsskyldighet vant fullkomligt likstäld med de ordinarie

lärarinnorna samt att billigheten kräfde, att hon, efter att i 26 år hafva

skött en hufvudlärarinnas åliggande och i läroverkets tjenst förbrukat sina

krafter samt nu genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare tjenstgöra,

erhölle någon pension; och hade direktionen ansett pensionens belopp

lämpligen böra bestämmas till 1,000 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordrats, hade — med tillkännagifvande

att sökanden i egenskap af extra lärarinna under åren 1865

—1870, utöfver det arfvode af 800 kronor, som då tillagts henne och hvilken

likasom arfvoden för öfrige extra lärare och lärarinnor vid läroverket,

bestredes af de afgifter, som erlades af eleverna derstädes, fått såsom ersättning''

för ökad undervisning till följd af läraren i matematik beviljad tjenstledighet

genom afdrag å dennes aflöning uppbära ett belopp af 350 kronor

för år, samt att förstberörda arfvode år 1871 förhöjts till 1,000 kronor,

hvartill år 1874 kommit ett af direktionen beviljadt dyrtidstillägg af 500

kronor och år 1879 en ytterligare förhöjning, så att dess nuvarande belopp

utgjorde 2,000 kronor — anfört, att, ehuru sökanden visserligen icke haft

sådan anställning i statens tjenst, att derpå kunde grundas anspråk å pension

vid afgången derifrån, samt hon ej heller uppnått den lefnadsalder och tjenstgjort,

den tid, som i allmänhet funnes föreskrifven för statens lärare och

lärarinnor för vinnande af pensionsförmån, statskontoret likväl, med afseende

dels å sökandens långvariga, väl vitsordade tjenstgöring och å beskaffenheten

af denna tjenstgöring, dels ock å hennes iråkade obotliga sjukdomstillstånd

samt hvad i öfrigt direktionen i frågan andragit, ansäge sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att sökanden måtte efter afskedstagandet

för sin återstående lifstid uppbära en årlig pension till belopp af

1,000 kronor, motsvarande hälften af den aflöning, som för närvarande vore

henne tillagd.

Af hvad i detta ärende förekommit, hade föredragande departementsBih■

till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. I Afd. 9 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Angående

understöd

åt äldre behöfvande

folkskolelärare.

[12.]

Angående

f. d. öfverbi

bliotekarien

(x. E. Klemmings

pension.

[13-]

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

chefen visserligen funnit billigheten af, att någon pension bereddes sökanden,

men ansett densammas belopp skäligen kunna sättas till 500 kronor.

Ehuru extra lärarinnan Wasmuth icke innehaft ordinarie beställning i

statens tjenst och icke heller i någon mån bidragit till egen pensionering,

har utskottet dock af de synnerligen behjertansvärda omständigheter, hvari

hon efter en långvarig och väl vitsordad tjenstgöring vid en af statens läroanstalter

nu befinner sig, ansett sig föranlåtet att hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning'' må vinna

Riksdagens bifall.

14:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under erinran, att Riksdagen under eu följd af år för ändamålet beviljat

lika stort belopp, hemställer utskottet,

att å allmänna indragningsstaten må för år 1892 anvisas

ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,

användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana

äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött

sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

15:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj: t vidare föreslagit,

att f. d. öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket Gustaf Edvard Klämtning

.måtte, utöfver den pension, som eljest tillkomme honom, årligen under sin

återstående lifstid, räknadt från och med år 1891, uppbära från allmänna

indragningsstaten ett belopp af 2,000 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet (bil. 5, sid. 27) inhemtas har chefen för

ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till

en början erinrat att, när dåvarande öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket

Gr. E. Klemming i skrifvelse den 30 november 1889 begärde att,

efter fylda 66 lefnads- och 43 tjenstår, erhålla afsked med pension i vanlig

ordning, hade han tillika anhållit, att, som han ingalunda önskade och

knappast borde upphöra att arbeta för och i kongl. biblioteket, han måtte

få förblifva qvarstående såsom öfvertalig tjensteman med tjenstgöringsskyldighet

och såsom arfvode derför uppbära det belopp, hvarmed hans dåvarande

aflöning vid pensionens beviljande komme att minskas.

Sedan statskontoret häröfver afgifvit utlåtande, hade Kongl. Maj:t den

10 oktober 1890 beviljat Klemming afsked från befattningen såsom öfver
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

bibliotekarie samt förklarat honom berättigad att under sill återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af femtusen

kronor årligen, att utgå från och med påföljande november månad,

äfvensom medgifvit, att Klemming finge fortfarande, efter öfverenskommelse

med blifvande öfverbibliotekarie vid kongl. biblioteket, i den mån hans

helsa och krafter medgåfve, arbeta på ordnande och beskrifvande af de i

kongl. biblioteket förvarade samlingar; hvarjemte Kong], Maj:t förklarade,

att ansökningen, i hvad den afsåge beredande åt Klemming af särskild

aflöningsförmån, skulle få ånyo inför Kongl. Maj:t anmälas vid behandling

af frågan om aflåtande till nästkommande Riksdag af proposition angående

statsverkets tillstånd och behof.

Hvad anginge denna del af Klemmings förenämnda ansökning, hade

departementschefen fäst uppmärksamhet derpå, att Klemming icke blott genom

en långvarig, nitisk och pligttrogen tjensteutöfning, utan äfven på annat

sätt gagnat den inrättning, vid hvilken han så länge varit fästad. Efter

hvad departementschefen inhemtat, hade han år 1856 skänkt till kongl.

biblioteket en af honom redan i unga år grundlagd och sedermera oaflåtlig!

ökad, högst dyrbar samling af omkring 10,000 band, dels svenskt tryck, dels

handlande om Sverige; hvarefter han till kongl. bibliotekets samlingar efter

hand öfverlemnat alla de tryckalster, med hvilka in- och utländska författare,

till betygande af aktning och tacksamhet, uppvaktat honom och hvilka

gåfvor under årens lopp uppgått till flera hundra. Det vore äfven nogsamt

bekant och erkändt, att Klemming i väsentlig mån höjt kongl. bibliotekets

hela institution såsom en allmän kultur- och bildningsanstalt genom det

ändamålsenliga sätt, hvarpå den blifvit anordnad i dess nya byggnad i

Humlegården.

På grund af sådana förtjenster och då kongl. biblioteket fortfarande

genom det arbete, Klemming i mån af helsa och krafter derstädes komme

att utföra, finge tillgodogöra sig hans insigt och erfarenhet, har departementschefen

tillstyrkt bifall till Klemmings ifrågavarande ansökning.

Då f. d. öfverbibliotekarien Klemming redan af staten uppbär pension

till belopp af 5,000 kronor och utskottet föreställer sig, att, derest för kongl.

biblioteket finnes lämpligt att Klemming, sedan han lemnat chefskapet vid

institutionen, fortfarande derstädes utöfvar verksamhet, godtgörelse derför

torde kunna honom beredas af för extra tjenstgöring tillgängliga medel,

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående 16:o. Uppå derom af förre sysslomannen vid Upsala centralhospital

förrc.°ho{pi-^ ■ Kallermans enka Elisabeth Maria Emilia Kuller man. född Voss, gjord,

tahsyssio- af direktionen för Upsala centralhospital till Kong! Maj:t insänd ansökning,

”Kaihrmans^ar Kongl. Maj:t föreslagit, att enkan Kallerman måtte få åtnjuta en årlig

enka. pension af 350 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten från och

med 1891 års början och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.

Af statsrådsprotokollet (bil 5, sid. 28) inhemtas, att förre sysslomannen

vid nämnda hospital Kallerman aflidit den 9 november 1889 efter

att hafva varit i statens tjenst en tid af 36 år och innehaft sysslomansbefattningen

34 år, att han, som haft en lön af 1,200 kronor jemte fri

bostad och några mindre löneförmåner och som, från år 1871, uppburit pension

till samma belopp som lönen, haft att uppfostra fyra barn, att enligt styrkt

transsumt af bouppteckningen i boet funnes eu skuld af 2,305 kronor 4 öre,

men tillgångar till belopp af endast 332 kronor 23 öre, att sökanden, som

vore född den 16 april 1836 och således 54 år gammal, enligt företedt

läkarebetyg sedan många år varit sjuk och efter mannens frånfälle sängliggande,

samt att äfven med det gynsammaste förlopp af sjukdomen hennes

arbetsförmåga vore för lång tid fullt bruten.

Såväl hospitalsdirektionen, som vitsordat Kallermans långvariga och

för hospitalet gagnande tjenstgöring samt enkans behof af understöd, som

medicinalstyrelsen, hvilken funnit särskilt ömmande omständigheter här

föreligga, hade förordat ansökningen; och hade medicinalstyrelsen dervid hemstält

om pensionsbeloppets bestämmande till 350 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats, hade tillstyrkt bifall

till ansökningen, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit.

Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, anser sig

utskottet böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

Angående l7:o. Med anledning af i ämnet gjord ansökan har Kongl. Maj.t

penSl°ice föreslagit, att läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice

cTvPazLP1’0^8801’11 Gustaf Wilhelms Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född Sandel0

wsberg, måtte åtnjuta en årlig pension ä allmänna indragningsstaten till belopp

[15.] af 500 kronor, afl utgå från och med 1891 års början under hennes återstående

lifstid, så länge hon förblefve enka.

Såsom det af statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 31 december 1890 (bil. 6, sid. 30) inhemtas, hade till

stöd för ansökningen, deri enkan Palm begärt årlig pension af 1,000 kronor,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

anförts, att vice professorn Palm, hvilken efter en uppnådd ålder af 80 år

aflidit den 20 september 1890, under nära 20 år varit anstäld såsom lärare

vid akademiens läroverk och såsom konstnär intagit ett framstående rum;

att han i anseende till sin höga ålder och aftagande synförmåga under de

senare åren af sin lefnad icke kunnat utföra några arbeten, som medfört

någon nämnvärd inkomst, hvarjemte han en längre tid före sin bortgång

varit sjuk, hvilka förenade omständigheter vållat, att han icke, oaktadt sparsamhet,

kunnat förvärfva något till betryggande af sökandens framtida utkomst;

samt att, enligt vid handlingarna bilagdt transsumt af bouppteckningen

efter Palm, boets behållning allenast utgjorde 28 kronor 35 öre; och inhemtades

af ansökningshandlingarna, att, sökanden, hvilken vore dotter till

direktören vid akademiens läroverk, historiemålaren J. G. Handberg, vore

född den 3 januari 1825.

Akademien för de fria konsterna hade i afgifvet utlåtande vitsordat,

att Palm, hvilken alltsedan år 1852 i egenskap af akademiens ledamot med

sällspord! intresse deltagit i dess arbeten, från den 1 april 1860 intill slutet

af år 1878 i sin befattning såsom lärare vid akademiens dåvarande elementar

teckningsskola med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden,

hvadan sökandens anhållan redan ur sådan synpunkt syntes förtjena afseende;

men dertill komme, att Palm, hvars enda säkra inkomst under de senare

åren varit den pension å 1,600 kronor, hvilken han från allmänna indragningsstaten

åtnjutit, i följd af tilltagande ålderdom samt allt ovissare och

knappare inkomst af sitt arbete icke kunnat efterlemna några besparingar

samt att det mindre understöd, som kunde beredas Palms enka från den inom

akademiens lärarecorps bildade enskilda pensionsförening, endast kunde vara

att betrakta såsom någon lindring i hennes vid redan framskriden ålder

iråkade ekonomiska svårigheter; på grund hvaraf akademien förordat pension

åt sökanden till det belopp, Kongl. Maj: t kunde bestämma; och hade statskontoret,

som öfver ifrågavarande ansökning jemväl afgifvit utlåtande, till

styrkt pension för sökanden till belopp af 500 kronor.

E>å, såsom i ärendet blifvit upplyst, enkefru Palm, som icke har minderåriga

barn att försörja, redan åtnjuter understöd från en inom akademiens

för de fria konsterna lärarecorps bildad enskild pensionsförening, hvilket understöd

lärer utgå med 400 kronor årligen, har utskottet ansett det föreslagna

pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas till 300 kronor; hvarför utskottet

får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att läraren vid akademiens för de fria konsterna

läroverk, vice professorn Gustaf Wilhelm Palms enka

Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, må åtnjuta en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlutande, N:o 10.

, årlig pension ä allmänna indragningsstaten till belopp af

300 kronor, att utgå från och med 1891 års början under

hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver enka.

Angående 18:o. Med anledning af en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Pprovinsmi- Stockholms län med skrifvelse den 29 september 1890 till Kongl. Maj: t inläkaren

J. F.sänd och dervid till bifall förordad, af provinsialläkaren i Stockholms distrikt,

Svedberg. mef[icine doktorn Johan Fredrik Svedberg gjord ansökning, har Kongl. Maj:t

föreslagit, att Svedberg måtte få åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten

af 1,800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid frän

och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten blefve honom

beviljadt.

Af sistnämnda statsrådsprotokoll (bil. 6, sid. 32) inhemtas, att Svedberg,

som är född den 8 oktober 1828, och således uppnått en lefnadsålder

af 62 år, under 21 års tid varit i statens tjenst anstäld dels såsom extra

ordinarie tjensteman i sundhetskollegium och medicinalstyrelsen, der han

sedan 1870 hatt det tidsödande och magtpåliggande arbetet att granska

apoteksräkningar, dels ock sedan den 13 april 1883 såsom provinsialläkare i

ofvannämnda distrikt, att han under de senare åren ofta varit af sjukdom

urståndsatt, att sköta sin provinsialläkaretjenst och, enligt handlingarna Inlagd!

läkarebetyg, i följd af kronisk sjukdom icke vidare kunde bestrida de till

tjensten hörande förrättningar.

Medicinalstyrelsen, som öfver denna ansökning afgifvit infordradt utlåtande,

hade deruti på det varmaste tillstyrkt bifall till densamma, dels på

grund deraf, att Svedberg med särdeles nit och pligttrohet under en lång

följd af år bestridt de befattningar och uppdrag, som honom lemnats, dels

emedan han begärt ett mycket måttligt pensionsbelopp, utvisande både oegennytta

och grannlagenhet, enär han, om han endast begärt tjenstledighet,

skulle komma att uppbära vida större belopp, i synnerhet som han om två

år skulle blifva berättigad till 500 kronors ålderstillägg och genom nya staten

för provinsialläkare till 750 kronors hushyresersättning; hvartill äfven komme,

att det för distriktet måste vara förmånligt att erhålla en yngre och kraftigare

läkare; och hade jemväl statskontoret i afgifvet utlåtande lika med medicinalstyrelsen

den gjorda ansökningen till bifall förordat,

I likhet med medicinalstyrelsen har utskottet ansett det vara förmånligt,

om genom beredande af någon pension åt Svedberg hans innehafvande provinsialläkaretjenst

blefve med yngre och kraftigare läkare besatt, hvarför

utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

19:o. Uti en till Riksdagen den 23 januari innevarande år aflåten Angående

proposition (n:o 27) har Kongl. Maj:t på derom gjord ansökning föreslagit^®“^0£

Riksdagen medgifva, att aflidne f. d. landshöfdingen i Vermlands län m. in. G. GyilenH.

G. W. Gyllenrams ogifta dotter Beata Lovisa Gustafva Gyllenram mätte, ram"

så länge hon förblefve ogift, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af sexhundra kronor att utgå från och med år 1891.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 23 sistlidne januari inhemtas, att fröken Gyllenram, som vore född den

28 april 1847, sedan många år lidit af nervsjukdom, att hennes arbetsförmåga

och kraft att arbeta vore i hög grad nedsatta, samt att enligt bestyrkt

transsumt af bouppteckningen efter landshöfdingen Gyllenram, denne,

som aflidit den 17 november 1890, såsom sterbhusdelegare efterlemna! ifrågavarande

dotter jemte en son och tre barn af en afliden dotter samt att i

boet förefunnes en brist af 1,112 kronor 59 öre.

Uti öfver ansökningen afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört,

att f. d. landshöfdingen Gyllenram, som, född den 5 maj 1814, varit anstäld

i statens tjenst från år 1833 till den 1 maj 1885, då han erhållit begärdt

afsked med pension, under en längre tid skött befattningarna såsom landshöfding

och generalbefälhafvare på Gotland och såsom landshöfding i Vermlands

län. hvarjemte han deltagit i många riksdagar såsom ledamot af ridderskapet

och adeln och af Riksdagens Första Kammare, samt att genom den

framstående verksamhet, f. d. landshöfdingen Gyllenram sålunda utöfvat, han

utan tvifvel gjort sig väl förtjent af fäderneslandet; och då styrkt blifvit,

att ställningen i boet efter f. d. landshöfdingen Gyllenram utvisat brist och

att hans dotter vid snart uppnådd ålder af 44 år vore till helsan försvagad,

så att hennes arbetsförmåga och kraft till arbete vore i hög grad nedsatta,

ansåge sig statskontoret kunna den gjorda ansökningen till bifall förorda.

Dä, enligt utskottets åsigt, beviljande af pension till myndiga barn

efter statens embetsman icke bör förekomma, hemställer utskottet,

nr»-;, »i,-!-.eu''" ; ■ < • j in; -til'' UyV .(mii isr ,: ; : -; -t, ,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr J. P. Angående

F. 0. von StrokirrJi föreslagit, att Riksdagen måtte åt föreståndaren och läraren

vid Jönköpings läns landtbruksskola I. lancier under hans återstående lits- Plandtbrukl

tid bevilja en årlig pension af 2,000 kronor att utgå från och med börjans^*0j^)ej

af år 1893. Nunder. ''

Beträffande de omständigheter och skäl, motionären till stöd för sin

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 10

framställning åberopat, får utskottet hänvisa till de vid motionen fogade

handlingar.

Då emellertid Nauclér icke innehaft anställning i statens tjenst, skulle

beviljande af den ifrågasatta pensionen vara att beträda en väg, å hvilken

Riksdagen hittills icke velat och enligt utskottets åsigt icke heller bör inslå.

Utskottet hemställer derför,

att herr von Strokirchs förevarande motion må lemnas

utan afseende.

Angående 21:0. I nuvarande ordinarie anslaget till allmänna indragningsstaten,

™allmänna1 som utgår i kontant anvisning med 1,599,902 kronor och i ersättning för

widrflf/m^s-indragen indelning m. m. med 600 kronor, eller med tillsammans 1,600,502

sluten. kronor) har Kong!. Maj:t i statsverkspropositionen icke föreslagit annan

l7'' förändring, än att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma,

samma anslag måtte höjas med 150 kronor till 1,600,652 kronor; och far

utskottet hemställa,

att utskottet vid uppgörande af riksstaten för år 1892

må ega att i kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens

slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

Angående 22:o. Kong! Maj:t har slutligen i statsverkspropositionen föreslagit,

uredMl£de&tt a extra stat för år 1892 mätte anvisas ett kreditiv af 1,475,000 kronor,

upa}earméns6&tt användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen penkataasTensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

pensionering att. afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till

[18.] Statsverket indragna rusthållsafgifterna och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners, utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1891 anslagna

medel kunde blifva oanvändt måtte för det kommande årets pensioneringanvändas.

I afseende å beloppet af det kreditiv, som för 1892 kunde blifva erforderligt

dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl med vederlikar,

hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver landsförsvarsärenden den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

12 december 1890 (bil. 7, sid. 34—86) meddelas, direktionen öfver nämnda

kassa uti underdånig skrifvelse den 24 sistlidne september erinrat, att direktionen

förlidet år, då fråga förevarit om anslagsbehofvet för år 1891, tillkännagifvit,

att den allmänna räntans fortgående fallande förorsakat sådan

minskning i pensionskassans inkomster, att de för åren 1889 och 1890 beviljade

kreditivbeloppen efter all sannolikhet skulle komina att visa sig otillräckliga,

samt att direktionen af sådan anledning hemstält, att 1891 års kreditivbelopp

måtte, för att lemna tillgång så väl till bestridande af pensioneringen

för sistnämnda år som till fyllande af den brist, hvilken antoges komma

att uppstå å de två föregående årens anslag, bestämmas till 1,450,000 kronor

eller 75,000 kronor mera, än som i enahanda afseende utgått för år 1890.

Då emellertid 1891 års kreditiv, på Kong!. Maj:ts proposition, af

Riksdagen bestämdes till endast 1,425,000 kronor samt, enligt hvad direktionen

anmält, bristen å anslaget för år 1889, under livilket år verkningarne

af räntefotens fallande ännu icke hunnit göra sig fullt gällande, utgjort 765

kronor 66 öre, och dertill komme, att dylik brist inäste antagas skola uppstå

med ännu högre belopp för innevarande och nästkommande år, hade direktionen

förklarat sig anse förhöjningen i anslaget för år 1892 icke böra beräknas

lägre än till 50,000 kronor; och anhölle direktionen alltså, att Kongl.

Maj:t täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen för ifrågakomna ändamål

äska ett belopp af 1,475,000 kronor.

Sedan direktionens skrifvelse atläts, hade, fortsätter föredragande departementschefen,

väl i viss män ändrade förhållanden å allmänna penningemarknaden

inträdt, och det kunde måhända ifrågasättas, huru vida räntefotens

sjunkande skulle under åren 1891 och 1892 komma att öfva så stort inflytande

å kassans egna inkomster, som direktionen förutsatt. Då emellertid

nämnda inflytande under större delen af innevarande år måste i hög grad

hafva gjort sig gällande och sålunda bristen i kassans tillgångar för detta år

antagligen skulle visa sig uppgå till högre belopp än för år 1889, och dertill

komme, att enligt de tid efter annan under året från kassan inkomna uppgifter

fyllnadspensionsstaten varit i ständigt stigande och vid årets slut sannolikt

komme att i rundt tal kräfva 50,000 kronor mera än närmast föregående

år, vid hvilket förhållande föga sannolikhet förefunnes, att den ännu

fortgående så att säga normala stegringen i nämnda stat skulle för år 1892,

om hvilket nu vore fråga, visa sig afsevärdt mindre, hade departementschefen

icke tilltrott sig att frångå den beräkning i fråga om kreditivbeloppet

för nämnda år, som direktionen uppgjort.

Då den af Kongl. Maj:t nu föreslagna förhöjning i kreditivet med

50,000 kronor icke öfverskrider de beräkningar angående kostnaderna för

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Ajd. 9 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ifrågavarande pensionering, som af Kongl. Maj:t, för 1877 års Riksdag framlades,

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 3:o (ang. reservationer å anslaget till blesserade öfveroch

underofficerare):

af herrar R. G. von Hedenberg, K. Bohnstedt och C. W. von

Schidzenheim:

vid punkten 5:o (ang. pension för underofficeren J. Melén):

af herrar P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 7:o (ang. pension för regementsläkaren G. E. Westergrens

enka):

af herrar V. N. Ekenman, H. P. P. Tamm, K. Bohnstedt och C. W.

von Schulzenheim, hvilka ansett att Kongl. Maj:ts framställning bort oförändrad

af utskottet förordas;

af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, P. Pehr sson, A. Persson, N. Petersson,

P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson och C. Persson, hvilka yrkat,

att utskottet skulle hemställa om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i

ämnet;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

vid punkten 9:o (ang. pension för kommissionslandtmätaren H. J. Kull):

af herrar S. Nilsson, O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehr sson, A. Persson,

N. Petersson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson, J. Lyttkens, C.

Persson och A. G. Andersson:

»Då Kulls ekonomiska omständigheter icke synas oss vara så ömmande,

att de böra påkalla ett undantag från gällande bestämmelser i afseende å

hans rätt till pension, hvilken rätt inträder redan om 2 ’/2 år, anse vi

utskottet bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna Riksdagens bifall.»

vid punkten 10:o (ang. pension för afvittringslandtmätaren K. M.

Ulfhjelm):

af herrar P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten ll:o (ang. pension för länsveterinären A. J. A. Brolins

enka):

af herrar P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 12:o (ang. pension för musikläraren J. A. Askling):

af herrar It. G. von Hedenberg och K. Bohnstedt, hvilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Det för Askling föreslagna pensionsbeloppet har utskottet ansett skäligen

böra nedsättas till samma belopp, som Riksdagen nästlidne år i pension

beviljade läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Vexiö J.

Fogelberg, eller 750 kronor, hvilket, belopp desto hellre må anses för Askling

tillräckligt, som denne, enligt hvad utskottet inhemtat, innehar klockarebeställning,

hvarå han lärer åtnjuta årlig löneinkomst af 1,500 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt

bifallas, att läraren i musik vid allmänna läroverket i

Karlskrona, musikdirektören Johan August Askling må

från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked

varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 750

kronor.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid punkten 13:o (ang. pension för extra lärarinnan O. C. E. Wismuth)

:

af herrar L. Jönsson, P. Pehr sson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 15:o (ang. f. d. öfverbibliotekarien G. E. Klemmings

pension) emot utskottets motivering:

af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 16:o (ang. pension för f. d. hospitalssysslomannen F. L.

Kallermans enka):

af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 17:o (ang. pension för vice professorn G. W''. Palms enka):

af herrar P. Pehrsson, P. Andersson och C. Persson;

vid punkten 19:o (ang. pension för fröken B. L. G. Gyllenram):

af herrar B. G. von Hedenberg, E. V. R. L. Königsfeldt, K. Bohnstedt

och A. G. Svedelius.

Herr friherre B. A. Leijonhufvud, har begärt få antecknadt, att han

icke deltagit i förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.

Likaledes har här skolat antecknas, att herrar C. E. Casparsson och

P. J. von Ehrenheim icke deltagit i utskottets behandling af denna hufvudtitel.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

Bil. Lift. A.

Allmänna indragengsstaten.

1

L ’ ,fr '' rjyio i loff ■"T

Kronor.

1

Ö. 1

Ny anvisning.

Underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas Melén, fyllnads- pension ...................................................................................................

190

Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Georg Michael

Wirsing, pension .................................................................................

1,500

200

Regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps G. E. Westergrens enka

Ottonie Leontine Westergren, född Gei jer, pension ........................

Kommissionslandtmätaren i Malmöhus län Herman Julius Kull, pension

Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län, kommissionslandtmätaren

Karl Mauritz Ulfhjelm, pension .........................................................

1,600

—

1,600

_

Länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins enka

Maria Charlotta Brolin, född Jansson, pension.................................

300

Extra lärarinnan vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm

förenade normalskolan för flickor Olivia Christina Elisabeth

Wasmuth, pension ..............................................................................

500

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867.........

10,000

—

Förre sysslomannen vid Upsala centralhospital F. L. Kallermans enka

Elisabeth Maria Emilia Kallerman, född Voss, pension ..................

350

Läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice professoren

G. W. Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, pen- sion.........................................................................................................

300

Provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine doktorn Johan Fredrik

Svedberg, pension................................................................................

1,800

Summa

18,340

—

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1891 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning in. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Pensions- och

A. Pensions
-

112,286

100,428

243,640

219,470

675,824

112,286

100,428

243,640

219,470

675,824

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile erabets- och tjensteman..................

Dito för deras enkor och omyndiga barn..............................

Ersättning för mistade löneinnehållningar..............................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg
på

ordinarie stat äfvensom af deras enkor och barn ......

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar..............................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa ......................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................................

» gratialfonden..................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederTill

dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst

mans- och handtverksstaterna inrättade invalidstat), för
-

låt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

Litt. B.

iksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

indragningsstaterna.

staten.

.................................................................................... 37,500

..................................................................................... 45,000

.................................................................................... 2,246

.................................................................................... 6,540

enkor och barn ......................................................... 7,200

skogsskolorna............................................................ 9,000

högskolan .................................................................. 3,500:

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

.................................................................................... 1,300:

................................................................................... 4,640

.................................................................................... 28,080

underbefäl med vederlikar....................................... 67,708

36,320: - 16,650: —

52,970:

likar, förslagsanslag ................................................ 100,000:

9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmerslagsanslag.

................................................................. 66,500:

Transport

Anvisning

i kontant.

Kronor. ö.

112,286

100,428

243,640

219,470

675,824

Ersättning för

indragen indelning

m. m.

på förslag.

Kronor.

Summa.

Kronor. I ö.

112,286

100,428

243,640

219,470

675,824

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1891 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor. ö.

Kronor. ö.

Kronor.

ö. ,\\ .''vViuV

675,824 —

60,350 —

4,000 - 78,000 —

- —

675,824

60,350

4,000

78,000

— Invalidkusfonden..........................................................................

— För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag..

— Bidrag till handelsflottans usionsanstalt, att af tullmedle

)

357,373

63,500

6,000

1,313,798

—

—— —

357,373

63,500

6 000

1,313,798

—

1,599,902

—

600

1,600,502

2,913,700

—

600

—

2,914,300

—

belopp .....................................................................

Ökas med ...............................................................

Bidrag till folkskolelärares pensionering..................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor...............

B. Allmän»

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Ökas för jemnande af riksstatens slutsumma med ...............

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

33

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

675,824

60,350

4,000

78,000

—

—

675,824

60,350

4,000

78,000

—

69,851

357,373

63,500

6,000

—

—

—

69,851

357,373

63,500

6,000

—

1,314,898

—

—

1,314,898

—

1,600,052

600

1,600,652

2,914,950

600

—

2,915,550

—

Transport

direkt utgå, förslagsanslag...........................................................

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. Nuvarande

.................................................................................... 68,751: -

.......................................................................................1,1 Öb: —

S:gr

indragningsstateu.

kontant..................................................................... 1,599,902: —

................................................................................. 150: —

Summa

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner, kreditiv............................................................

1,475,000

—

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:39 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel. s. 1 i texten