Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

1891-02-17 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:14, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Id.

1

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning

och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer

och torrläggning af vattensjuka marker samt

angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

(R. A.)

Uti Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof

har Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen gjort framställning

om de anslag, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas för

utförande af väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader,

vattenkommunikationer och frostminskningsföretag; och får statsutskottet

härmed afgifva utlåtande ej mindre öfver Kongl. Maj:ts omförmälda

förslag än ock öfver de i nedan nämnda enskilda motioner

gjorda framställningar i enahanda och dermed sammanhang egande

ämnen.

l:o.

Väganläggningar och vägförbättringar.

Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

af backiga eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t. i sin ofvan

berörda proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,

att Riksdagen måtte för år 1892 bevilja 800,000 kronor.

Bill. till Riksd. Frat. 1801. d Sand. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 14.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

ar

till

varande år.

Detta anslag tiar utgjort:

1882 ................................................ kronor

1883 ...............................................

1884 ................................................ „

1885 ................................................ „

1886 ................................................ „

1887 ................................................ „

1888 ............................................... „

1889 ............................................... „

1890 ............................................... „

sistnämnda belopp detsamma är bestämdt jemväl för inneHärjemte

utgiDgo för särskilda, af Riksdagarne åren 1876

it

ii

h vilket

300,000

300.000

400.000

400.000

500.000

500.000

600.000

600,000

600,000

och 1877 beslutade större

1883 80,000 kronor och

Af ett vid ofvan

öfver civilärenden den

vattenbyggnadsstyrelsen

vägarbeten:

1890 afgifvit

förslag

under år 1882 87,160 kronor,

1884 39,687 kronor.

nämnda proposition fogadt statsrådsprotokoll

12 sistlidne januari inhemtas, att väg- och

i underdånig skrifvelse af den 10 november

rörande de anslag, som styrelsen ansåge böra

äskas för år 1892 till understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten,

samt dervid hemstält, att anslaget till anläggning af

nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre

göda vägar måtte höjas till 800,000 kronor.

För ådagaläggande af behofvet af denna förhöjning har styrelsen

meddelat, att summan af beräknade kostnader för vägarbeten, till hvilka

planer vore hos styrelsen inneliggande, men hvilka icke kunnat erhålla

anslag, utgjort

för år 1887 .......................................... kronor

,i » 1888 ........................................ „

1889 ..........................................

samt att

om

kronor.

Enär dessa siffror otvetydigt gåfve vid handen, att ett behof af

ökade medel till understödjande af väganläggningar förefunnes, ansåg

sig chefen för civildepartementet ega skäl att förorda, att anslaget till

ifrågavarande ändamål för nästkommande år bestämdes till det af vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna belopp.

Utskottet har inhemta!, att vägbyggnadsfonden för år 1890 sålunda

fördelats, att till sammanlagdt 43 arbeten med en väglängd af

322,4 9 3 kilometer och en beräknad kostnad af 908,941 kronor anslag

2,285,166,

2,526,889,

2,571,414

ställningar

2,954,354

ii ii

den 10 oktober 1890 funnes hos styrelsen inneliggande framunderstöd

till vägarbeten för en beräknad kostnad af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

O

ligen:

inom Kronobergs

„ Blekinge

,, Kristianstads

,, Hallands

„ Göteborgs och Bohus

,, Elfsborgs

,, Vermlunds

,, Östergötlands

,, Jönköpings

,, Skaraborgs

,, Södermanlands

,, Vestmanlands

,, Kopparbergs

„ Gefleborgs

„ Vesternorrlands

,, Jemtlands

,, Yesterbottens

,, Norrbottens

............ kronor 9,600: —

.............. „ 9,400: —

.............. „ 19,800: —

.............. „ 28,500: —

.............. „ 30,500: —

.............. „ 53,800: —

............. „ 50,100: —

32,900: —

............. „ 36,000: —

.............. „ 20,300: —

.............. „ 8,200: —

.............. „ 18,800: —

.............. „ 21,300: —

.............. „ 15,800: —

............. „ 46,100: —

.............. „ 71,500: —

.............. „ 56,600: —

................„___ 70,800: —

Summa kronor 600,000: —

beviljats till följande belopp för företag inom nedan nämnda län, nem

län

•n

ii

n

n

V)

n

n

n

n

yi

•n

n

v

n

11

Beträffande fördelningen af vägb}rggnadsfonden för innevarande

år 1891 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att tillsammanlagdt

52 arbeten inom nitton olika län och med eu väglängd af 316,116

kilometer samt beräknade till en kostnad af 878,342 kronor måtte anvisas

583,200 kronor. Återstoden af fonden, 16,800 kronor, är redan

anvisad till fullbordande af väganläggning mellan Elfsby kyrkoby och

Boden i Norrbottens län.

Enligt ett utskottet tillhandakommet meddelande qvarlågo i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen den 10 december 1890, då styrelsen justerat

sitt förslag till fördelning af innevarande års vägbyggnadsfond, arbetsplaner

till vägarbeten, för Indika anslag begärts, men ej kunnat

föreslås, med en sammanräknad kostnadssumma af 2,598,851 kronor,

förutom arbetsplan för ett vägarbete å omkring 236,600 kronor, till

hvilket sökts anslag å andra vilkor än dem, som gälla för erhållande

af statsbidrag ur ofvan berörda fond.

Då af den redogörelse, som i det föregående blifvit lemnad, framgår,

att, ehuru ifrågavarande anslag under de senare åren icke obetydligt

ökats, detsamma likväl icke varit tillräckligt att minska den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

efter fördelning af hvarje års anslag förefintliga balans af beräknadt

kostnadsbelopp för inneliggande förslag till vägarbeten, för

hvilka anslag sökts, men till hvilkas understödjande fonden ej lemnat

tillgång, utan att tvärtom nämnda balans år från år, om än icke i någon

betydligare grad, vuxit, har utskottet, vid det förhållande att statsverkets

tillgångar för närvarande sådant medgifva, ansett skäl för en

höjning af ifrågavarande anslag föreligga. Utskottet föreställer sig

nemligen, att genom en höjning af anslaget ofvan omförmälda balans

möjligen skulle kunna nedbringas till ett lägre belopp, hvarförutom

den afsevärda fördelen skulle till en de! vinnas, att arbetsplanerna icke

blefve allt för länge liggande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

utan arbetena få påbörjas inom kortare tid från deras planläggande,

än nu är fallet.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj.fts

förslag, för år 1892 till bidrag för anläggning af nya

samt förbättring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar anvisa ett belopp af 800,000

kronor.

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t af Riksdagen

begärt för år 1892 ett anslag af 150,000 kronor, eller samma belopp,

till hvilket detta anslag, sedan det under åren 1883—1890 utgått med

100,000 kronor årligen, af sistlidne års Riksdag höjdes.

Af 1890 års anslag beviljades, enligt hvad utskottet inhemta!,

statsbidrag till nio företag inom sex olika län. För närvarande har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under behandling ansökningar om

bidrag från ifrågavarande fond för arbeten, beräknade att kosta tillhopa

544,675 kronor. Till styrelsen lära dessutom hafva inkommit

ansökningar om anslag på andra vilkor än dem, som blifvit bestämda

för understöd från fonden. Den beräknade kostnaden för de arbeten,

angående hvilka dylika framställningar gjorts, har uppgifvits utgöra

sammanlagdt 1,111,283 kronor.

Utskottet hemställer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag, till understödjande af brobyggnader och mindre

hamnbyggnader samt upprensning af åar och

farleder för år 1892 anvisa 150,000 kronor.

3:o.

Frostminskningsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vattenaftappning ar, som företrädesvis afse att

minska frostländigheten, har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen äskat

anvisande för år 1892 af 100,000 kronor.

Sedan under en följd af år Riksdagen beviljat dels anslag utan

återbetalningsskyldighet för understödjande af sådana utdikningar och

vattenaftappningar i de norra länen, som hufvudsakligen afsåge att

förminska frostländigheten, och dels låneunderstöd för befrämjande af

utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar för beredande

af odlingsbar mark inom rikets mellersta och södra län, beslöt 1873

års Riksdag den ändring härutinnan, att till Kongl. Maj:ts disposition

stäldes två för hela riket gemensamma anslagssummor, den ena att

såsom låneunderstöd anvisas för sådana utdikningar och aftappningar

af sänka trakter och sjöar, som hufvudsakligen afsåge att befrämja

odlingsföretag, och den andra att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet

användas till understödjande af sådana myrutdikningar och

vattenaftappningar, som förträdesvis afsåge att förminska frostländigheten;

och förfors på ungefär enahanda sätt vid de följande riksdagarne

till år 1883.

Sistnämnda års Riksdag åter beslöt bildande af en särskild fond,

den sedermera s. k. odlingslånefönden, med ändamål att genom lån

understödja odling af sänka trakter, samt vidtog i sammanhang dermed

eu förändring af anslaget till frostländiglietens minskande, hvilken

förändring i viss mån gaf berörda anslag ett annat ändamål än tillförne.

Enligt hvad nyss blifvit nämndt, hade anslaget till år 1883 varit bestämdt

för företag, hvilka »företrädesvis» afsåge att minska frostländigheten.

I de företag, till hvilkas utförande understöd erhållits från omförmälda

anslag, ansågs emellertid äfven odling af den utdikade marken

i allmänhet hafva ingått såsom ett icke oväsentligt moment. På grund

deraf ändrade 1883 års Riksdag anslagets bestämmelse derhän, att

detsamma anvisades till understödjande af torrläggning utaf sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador

öfver omgifvande nejd. I denna form beviljades sedermera anslaget,

för åren 1884—1888 med 100,000 kronor årligen och för hvardera

af åren 1889—1891 med 50,000 kronor.

Vid 1885 års riksdag väckte emellertid flere representanter från

de nordliga länen förslag derom, att »formen för eller, rättare sagd!,

titeln på ifrågavarande anslag» måtte blifva den före år 1883 brukade.

Till stöd härför anfördes, att i Norrland den förnämsta och i de allra

flesta fall enda afsigten med utdikningen af en myr vore undanrödjande!

af eu frosthärd för den jord, som redan vore under plog, men

att bestämmelsen att den vattensjuka marken icke skulle kunna med

fördel odlas orsakade, att den norrländske jordbrukaren icke kunde få

del af frostminskningsfonden, såvida icke den myr, han ämnade utdika,

hörde till det i närheten af de odlade bygderna i Norrland sällan förekommande

slag, der jorden efter torrläggningen icke dugde till odling.

Riksdagen fann visserligen syftet med förslaget beaktansvärdt, men då

Riksdagen ansåg orden »utan att kunna med fördel odlas» icke utesluta

möjligheten af en sådan användning af anslaget, att understöd derifrån

lemnades till torrläggning af mark, som, ehuru odlingsbar, ej med fördel

kunde odlas, vidtog Riksdagen icke någon förändring i den år 1883

meddelade bestämmelsen.

Af det statsverkspropositionen bifogade, förut åberopade statsrådsprotokoll

öfver civilärenden inhemtas, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, med förmälan att inom länet utdikning fa

frostförande, men odlingsbara myrar och sumptrakter, hvilka omgåfve

byarne och intoge en ovanligt stor del af länets yta, utgjorde, jemte

samfärdsmedlens förbättring, det verksammaste och oundgängligaste

medlet för jordbrukets utveckling, men att den förut med understöd

af statsmedel inom länet bedrifna utdikningen af sumpmarker för minskande

af frostländigheten under de senare åren nästan helt och hållet

afstanna!, hos Kongl. Maj:t underdånigst anfört, bland annat, att för

befrämjande af utdikningsarbetenas återupptagande det enligt befallningshafvandens

åsigt erfordrades, bland annat, att vilkoren för erhållande af

statsunderstöd till dylika företag bragtes till närmare öfverensstämmelse

med dem, som före år 1883 varit gällande. Då några ovilkorliga hinder

i allmänhet icke mötte för en fördelaktig uppodling åt mark, som

blifvit afdikad och som till sin naturliga beskaffenhet vore fullt odlingsbar,

samt ett intyg att vattensjuk odlingsbar mark icke efter torrläggningen

kunde med fördel odlas icke kunde af eu undersökningsförrättare

meddelas allenast i följd af sådana relativa hindersom markens aflägsen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

* 7

het från bygd, egarens medellöshet eller dylikt, blefve följaktligen utdikning;»’

af odlingsbar mark inom länet uteslutna från delaktighet af

ifrågavarande anslag, äfven om enda afsigten med utdikningen vore

frostländighetens minskande. Den tillfälligheten att, jemte det egentliga

ändamålet med en utdikning eller undanrödjande af en frosthärd,

samtidigt kom me att vinnas en annan, ehuru med företaget icke närmast

afsedd fördel, eller torrläggning af en odlingsbar jordbit, som dåvarande

egaren kanske aldrig eller först i eu aflägsen framtid blefve

i tillfälle att tillgodogöra sig, gjorde således hela företaget om intet.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade derför hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte af Riksdagen för år 1892 äska ett anslag af 200,000

kronor till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas vidare, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län, med framhållande af att

länet inom sina gränser hyste en ofantlig mängd af dels odlingsbara,

dels helt och hållet ofruktbara myrsträckor, hvilka alla eller åtminstone

de flesta vore besvärade af frost, hemstält, att anslaget till frostländighetens

förminskande måtte, med särskilda afseende å förhållandena i

nämnda län, höjas till 500,000 kronor.

Väg- och vattenbygnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, hvilka

i anledning af omförmälda framställningar från Kong]. Maj:ts befallningshafvande

i rikets två nordligaste län afgifvit gemensamt underdånigt

utlåtande, hafva dervid, enär de ordalag, hvarmed ändamålet

med ifrågavarande anslag angåfves, vore något sväfvande, och dessa

ordalag, oaktadt Riksdagens förklaring år 1885, blifvit af vederbörande

förrättningsmäu olika tolkade, förklarat sig anse, att ordalagen borde

utbytas mot andra, hvilka tydligare angåfve det med anslaget afsedda

ändamål; och har styrelsen i detta hänseende tillstyrkt anslagets anvisande

.»till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis afse att minska frostländigheten».

Styrelserna omförmälde härefter, att under år 1890 ej allenast

hela beloppet af detta anslag åtgått, utan att derutöfver framställningar

gjorts om understöd till företag, för hvilka kostnaden beräknats till

sammanlagdt 40,500 kronor. Med stöd af detta förhållande och då

antagligt vore, att, derest nyssberörda förändring i afseende å anslagets

ändamål komme till stånd, större anspråk på del i anslaget komme att

framställas än under de senaste åren, ansågo embetsverken, att anslagets

belopp borde höjas. Embetsverken stannade dock vid att föreslå

beloppet till 100,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Chefen för civildepartementet har i frågan anfört, bland annat,

följande:

)>Lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län samt de i ämnet hörda styrelserna, anser jag önskvärdt att i afseende

å anslagets ändamål en återgång sker till hvad före år 1883

var stadgadt, så att frågan, huruvida ett företag är af den beskaffenhet,

att detsamma må med bidrag från anslaget understödjas, blifver beroende

mindre på, huruvida marken kan med fördel odlas eller icke,

utan huruvida syftet med utdikningen är att företrädesvis minska

olägenheterna af markens frostländighet eller att vinna mark för odling.

Med den omsorg, hvarmed den undersökning verkställes, som

måste föregå upprättandet af planen till ett dylikt företag, och med

den noggranna granskning, som planen underkastas såväl af landtbruksstyrelsen

som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, innan understödsfrågan

pröfvas af Eders Kongl. Maj:t, torde det icke behöfva befaras

att en dylik förändring af anslagets ändamål skulle leda till missbruk,

helst i tvifvelaktiga fall naturligtvis understöd från detta anslag

icke kommer att beviljas, utan vederbörande i stället hänvisas att för

företagets utförande söka lån från odlingslånefonden. Det bör dessutom

erinras att under åren 1874—1883, förutom de medel, som åsyftade att

med anslag utan återbetalningsskyldighet understödja sådana företag,

som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, tillika var anvisad

en anslagssumma, afseende att genom lån understödja, sådana utdikningar

och aftappningar af sänka trakter och sjöar, som hufvudsakligen

afsåge att befrämja odlingsföretag, utan att det då visade sig omöjligt

att skilja mellan de företag, som borde på det ena eller det andra sättet

understödjas.»

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte, till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar

och vattenaflappningar, som företrädesvis afse att minska frostländigheten,

af Riksdagen för år 1892 äska 100,000 kronor.

I en inom Första Kammaren väckt motion [n:o 41], till hvilken

utskottet tillåter sig hänvisa, har herr C. O. Bergman föreslagit, bland

annat, hvaröfver utskottet får tillfälle att yttra sig under punkterna 4:o

och 5:o af detta betänkande, att ifrågavarande anslag måtte höjas från

dess nuvarande belopp, 50,000 kronor, till 200,000 kronor, hvarjemte

motionären ansett anslaget böra beviljas till utdikning af vattensjuka

och frostförande marker, företrädesvis i nordliga Sverige.

Att den af 1883 års Riksdag företagna ändring i bestämmelserna

rörande frostminskningsanslaget utfallit mindre lyckligt för rikets båda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

9

nordligaste län lärer icke kunna bestridas. Derom vittnar tillräckligt

tydligt den omständigheten, att, under det berörda anslag före år 1884

varit lifligt eftersökt inom såväl Norrbottens som Vesterbottens län och

jemväl till stor del kommit dessa län till godo, efter nämnda år endast

eu högst obetydlig del och några år alls intet af anslaget gått till

jordegare i Norrbottens län, medan bidragen till Vesterbottens län samtidigt

sjunkit till mindre än hälften af de belopp, hvarmed de förut i

allmänhet plägat utgå. I Jemtlands län har deremot inträffat motsatsen.

Före år 1884 tog detta län anslaget icke synnerligen mycket i anspråk,

men från och med sagda år har till Jemtlands län anvisats hälften och

derutöfver af samtliga från frostfonden beviljade anslag.

Den olika verkan, förändringen sålunda visat sig medföra, beror

uppenbarligen derpå att, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksstyrelsen äfven anmärkt, de ordalag, hvarmed anslagets ändamål

angifves, lemna rum för olika tolkning. Utskottet anser visserligen

den friare uppfattning, som synes hafva gjort sig gällande hos

vederbörande inom Jemtlands län, närmast öfverensstämma med Riksdagens

år 1885 uttalade åsigt, och torde förhållandena i Norrbottens

och Vesterbottens län icke vara i så betydlig grad olika med förhållandena

i förstnämnda län, att icke Norrbottens och Vesterbottens län, äfven

med anslagstitelns nuvarande lydelse, borde kunna komma i åtnjutande

af understöd från fonden, men då en olika tolkning af ordalagen kunnat

göra sig gällande, trots Riksdagens ofvan omförmälda förklaring

år 1885, har utskottet funnit sig böra föreslå Riksdagen att vidtaga

en förändring af formen för anslagets anvisande.

Utskottet anser sig dock icke böra tillstyrka anslagets beviljande

under den titel Kongl. Maj:t föreslagit, eller, med andra ord, en återgång

till det uttryckssätt, som begagnats före år 1883. Uttrycket

»sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis afse

att minska frostländigheten» inrymmer nemligen, för att icke säga påpekar,

att anslaget äfven må användas till främjande af odlingsföretag.

Ett dylikt användande af anslaget står dock, enligt utskottets mening,

helt och hållet i strid med det ändamål, anslaget numera efter odlingslånefondens

bildande har och bör hafva.

Utskottet anser derför, att i främsta rummet ordet »företrädesvis»

bör utgå, och att anslaget i öfrig! bör erhålla en sådan form, att bestämdt

utmärkes, att ändamålet med de företag, till hvilkas understödjande

anslaget är anvisadt, skall vara frostländighetens minskande. Enligt

utskottets tanke måste man dessutom nödvändigt fordra, att denna frostländighet

skall vara till skada för närliggande bygd.

Bill. till Riksd. ''Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 11 Iläft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottet har emellertid icke förbisett, att genom anslagets beviljande

på sätt, utskottet nu föreslagit, det kan komma att inträffa, att

genom utdikning, verkstad med bidrag från frostfonden, jord vinnes,

som skulle kunna med fördel odlas. Men då utskottet föreställer sig,

att det icke skall möta synnerlig svårighet för vederbörande undersökningsförrättare

att i hvarje särskilt fäll afgöra, huruvida ändamålet

med ett ifrågasatt utdikningsföretag är frostländighetens minskande för

annan mark eller ett omedelbart vinnande af odlingsbar jord, bar utskottet

icke hyst några betänkligheter mot anslagets beviljande under nyssberörda

form.

Herr Bergmans förslag, att anslaget företrädesvis bör användas

till utdikningar i nordliga Sverige synes utskottet olämpligt och äfven

obehöflig^ De statistiska redogörelserna gifva nemligen vid handen,

att anslaget redan nu till största delen kommer Norrland till godo.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och enär tillräckliga

skäl för anslagets höjande utöfver det belopp, Kongl. Maj:t äskat, icke

föreligga, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, utan afseende å herr Bergmans

ofvan omförmälda framställning, på det sätt

bifalla Kongl. Maj:ts förslag, att till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana

myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål

är att minska frostländigheten för närliggande

bygd, för år 1892 anvisas 100,000 kronor.

4:o.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de här

ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena

utföras enligt faststälda planer, har Kong]. Maj:t icke föreslagit annan

ändring än att 100,000 kronor af vägbyggnads fonden må sålunda disponeras,

att, der Kongl. Maj: t pröfva!- särskilda omständigheter sådant

påkalla, anslag derifrån till väganläggningar och vägförbättringar må

medgifvas äfven till högre belopp än två tredjedelar af den beräknade

kostnaden.

I sammanhang med afgifvande af förslag rörande beloppet af

ofvan omförmälda anslag för år 1892 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort en framställning, som åsyftade en inskränkning i den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

11

för närvarande gällande ovilkorliga bestämmelsen att bidrag från ifrågavarande

anslag icke finge bestämmas högre än till två tredjedelar af

den beräknade kostnaden, samt i sådant afseende framhållit, att flerestädes

å orter, der kommunikationsleder, som för landets försvar eller

i andra hänseenden vore af vigt, behöfdes, det icke vore möjligt att

till anläggningens utförande erhålla en tredjedel afkostnadssumman genom

bidrag från kommuner eller enskilde. I synnerhet i det öfre landet,

der odlingen i allmänhet börjat utmed de större vattendragen, i hvilkas

dalgångar vägar så småningom anlagts, vore det af vigt att de skilda

orterna blefve med hvarandra förenade så, att deras invånare erliölle

gemensamma intressen och kände att de tillhörde samma land. Men

här mötte svårigheter att åstadkomma förbindelse mellan de särskilda

floddalarne, då man icke kunde vänta, att inbyggarne skulle för dylika

ändamål underkasta sig stora uppoffringar. Äfven syntes det vara rättvist,

att den befolkning, som lefde i en karg natur inom lappmarkerna,

blefve hulpen med sådana transportförbindelser öfver land, som under

nuvarande förhållanden kunde der ifrågakomma, eller vintervägar. Styrelsen

ansåg derför synnerligen önskvärd!, om en del af väganslaget

kunde i de fall, der Kongl. Maj:t pröfvade sådant skäligt, beviljas på

andra vilkor än de i allmänhet gällande. Visserligen funnes på ordinarie

stat uppfördt ett anslag af 12,000 kronor till vägar och kommunikationer,

men detta anslag vore otillräckligt förde ändamål, om hvilkas

tillgodoseende nu vore fråga.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstälde styrelsen,

att för anläggning af nya vägar m. m. måtte för år 1892 anvisas

800.000 kronor, deraf 750,000 kronor på hittills vanliga vilkor samt

50.000 kronor att, der särskilda omständigheter sådant påkallade, af

Kongl. Maj:t användas enligt de bestämmelser, som Kongl. Maj:t i

hvarje särskild!, fall meddelade.

1 anledning af denna väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning

yttrade statsrådet och chefen för civildepartementet följande:

»Otvifvelaktigt är att å många orter i de norrländska länen, hvarest

befolkningen är föga talrik och vidt spridd samt utstånden betydande,

bestämmelsen att statsbidraget icke får öfverstiga två tredjedelar

af kostnaden utgör ett hinder för åstadkommande af väganläggningar.

Det synes mig dessutom vara så mycket mera billigt att staten

i dessa trakter stundom lemnar ett större bidrag än vanligt som staten,

såsom den störste jordegaren derstädes, sjelf i hög grad drager nytta

af de förbättringar i kommunikationsväsendet, som der kunna åstadkommas.

Icke heller bör det lemnas obeaktad! att befordrandet afl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

väganläggningar i dessa trakter är af stor betydelse ur försvarets synpunkt,

Äfven inom några andra delar af landet, t. ex. i Vermland,

eger hvad jag nu yttrat i viss mån tillämpning. Det synes mig derföre

särdeles af behofvet påkalladt, att någon del af det anslag, som

varder till väganläggningar af Riksdagen beviljadt, må kunna användas

till understödjande af dylika anläggningar utan att den i allmänhet

gällande bestämmelsen om statsbidragets storlek i förhållande till kostnadssumman

behöfver iakttagas. Hvad beträffar storleken af det belopp,

som skulle få på detta sätt användas, torde för ernående af någon

väsentligare nytta summan böra sättas högre än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit eller till 100,000 kronor.»

Ehuru utskottet inser, att förhållanden kunna gifvas, då bestämmelsen

att statsbidraget skall hållas inom två tredjedelar af kostnaden

utgör ett hinder för anläggandet af vägar, som kunna anses vara af

särskild vigt för det allmänna, samt att det till följd deraf i vissa fall

skulle kunna vara med statens fördel öfverensstämmande, att dess bidrag

utginge med större belopp, än hvad som i regel är faststäldt, anser sig

utskottet likväl icke böra tillstyrka bifall till Kong]. Maj:ts förslag.

Utskottet ledes dervid af den öfvertygelse att, derest Riksdagen

skulle lemna ett allmänt medgifvande att en del af fonden finge användas

till anslag, utgörande mer än två tredjedelar af den för ett

vägarbete beräknade kostnaden, från allt flere orter skulle framkomma

anspråk på erhållande af fördelaktigare vilkor än de för fonden i allmänhet

gällande. Det synes utskottet vida lämpligare, att, om Kongl.

Maj:t skulle finna det allmännas intresse fordra någon eller några särskilda

väganläggningar, till hvilkas utförande de enskilde skulle för

mycket betungas genom att bidraga med en tredjedel af kostnaden,

framställning göres till Riksdagen, att Kongl. Maj:t för det eller de

uppgifna företagen må af den tiW väganläggningar anslagna fonden använda

erforderliga angifna belopp utan iakttagande af den i allmänhet

gällande bestämmelsen om statsbidragets förhållande till kostnadssumman.

1 en inom Andra Kammaren afgifven motion (n:o 32) har herr

A. Andersson i Hakarp förnyat sitt vid senaste två riksdagar framstälda,

men ej bifallna förslag om sådan ändring i vilkoren för åtnjutande

af anslag ur den s. k. frostfonden, att anslagen måtte beviljas

att utgå med hälften af kostnaderna för torrläggningsarbetena efter

hittills bestämda grunder; och har herr C. O. Bergman i sin förut omförmälda

motion (n:o 41 inom Första Kammaren) gjort samma yrkande.

I fråga om dessa förslag anser sig utskottet kunna inskränka sig

till att åberopa hvad statsutskottet vid 1889 års riksdag yttrade i ämnet:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

13

»Enligt utskottets åsigt är det, beträffande sådana, omedelbart

gagn ej afseende arbeten som torrläggning af icke med fördel odlingsbar

mark, för erhållande af någon visshet derom, att anslaget användes

till sitt egentliga ändamål och att arbetet, sedan det utförts, behörigen

underhålles, nödvändigt, att anslagsbeloppet ej tilltages högre än att

den andel i kostnaden, den enskilde understödstagaren får vidkännas,

blifver tillräcklig för att utvisa ett verkligen befintligt och noggrant

pröfvadt intresse å hans sida. Det torde vara på hänsynen härtill, det

nu gällande stadgandet om proportionen mellan statsbidraget och intressentens

egen kostnad stöder sig, och utskottet har ej ansett giltiga

skäl förefinnas att tillstyrka rubbning härutinnan.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Kongl. Maj:ts förslag att 100,000 kronor

af vägbyggnadsfonden må sålunda disponeras, att, der

Kongl. Maj:t pröfvar särskilda omständigheter sådant

påkalla, anslag derifrån till väganläggningar och vägförbättringar

må medgifvas äfven till högre belopp

än två tredjedelar af den beräknade kostnaden, icke

må vinna Riksdagens bifall;

b) att herrar Bergmans och Anderssons ofvanberörda

framställningar icke heller må af Riksdagen

bifallas; samt

c) att Riksdagen må besluta, att de allmänna

vilkor och föreskrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens

skrifvelser till Konungen den 27 april 1881

(n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67) och den 7 maj

1889 (n:o 43), fortfarande skola blifva gällande.

5:o.

I sin här ofvan under 3:o och 4:o omnämnda motion har herr

C. O. Bergman angående vilkoren för lån ur odling slånefonden hemstält,

dels att, om för utdikning af vattensjuka och frostförande marker, som

ej med fördel kunna odlas, större vattenafledningar och sänkning eller

utdikning af sjö måste företagas, lån af statsmedel måtte beviljas till

belopp, motsvarande en tredjedel af kostnaden, hvilka lån borde utgå

ur den befintliga s. k. odlingslånefonden, dels ock att till vattenafledning

och utdikning af sådana vattensjuka marker, som med fördel kunna

odlas, lån ur berörda fond måtte beviljas räntefritt i tre år, men i öfrigt

under samma vilkor som hittills.

Härjemte har herr A. F. O. Cederberg i eu inom Första Kammaren

väckt motion (n:o 40) föreslagit Riksdagen besluta, att, med bibehållande

af 8 procent annuitet för lån från fonden till understödjande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

af sankmarkers odling, räntan å samma lån med nästkommande års

ingång skall beräknas efter 3 \ procent å oguldna kapitalbeloppet.

Hvad först beträffar herr Bergmans förslag, att staten skulle för

frostminskningsföretag i vissa fall, utom anslag utan återbetalningsskyldighet,

jemväl bevilja lån ur odlingslånefonden, motsvarande en

tredjedel af den beräknade kostnaden för företaget, vill utskottet erinra

derom, att staten i det hemman, hvilket ett lån ur odlingslånefonden

blifvit påfördt, för de årliga afbetalning^- och räntebeloppen eger lika

rätt som för annan afgäld eller ränta af tast egendom, på sätt i 17 kap.

6 § handelsbalken sägs, således bättre rätt än inteckningsinnehafvare.

Denna statens förmånsrätt väckte vid odlingslånefondens bildande ganska

stora betänkligheter ur fastighetekreditens synpunkt, hvilka betänkligheter

torde hafva häfta allenast derigenom, att man ansåg, att hemmanets

värde genom odlingen måste antagas ökas med ett belopp, vida

större än det, för hvilket staten betingade sig förmånsrätt, och att således

ursprungliga förhållandet mellan hemmanets värde och säkerheten

för inteckningarne ej i någon man rubbades. Men skulle, på sätt herr

Bergman föreslagit, från fonden utlemnas lån till torrläggningsarbeten,

som icke afsåge odling af den torrlagda marken, kunde det med skäl

befaras, att inteckningsliafvarnes säkerhet icke sällan komme att försämras.

Till följd häraf har utskottet icke kunnat biträda ifrågavarande

förslag.

I fråga om herr Cederbergs motion samt herr Bergmans förslag

om tre års räntefrihet för odlingslån, hvilken senare förmån till sin verkan

närmast är att jemföra med en räntenedsättning, tillåter sig utskottet i

minnet återkalla, huruledes vid sistlidne års riksdag af tvenne motionärer

väcktes förslag om nedsättning af räntan å lån ur odlingslånefonden från

4 -!r till 4 procent, ett förslag, som dock icke tillvann sig Riksdagens

bifall. Då statsutskottet vid nämnda riksdag utförligt motiverade sitt

afstyrkande af motionerna, samt förhållandena sedan dess ej undergått

någon förändring, har utskottet här velat intaga hvad statsutskottet år

1890 yttrade i detta ämne:

»Hvad nu först beträffar motionärernas yrkande om nedsättning af

räntan å lån ur odlingslånefonden från 4^ till 4 procent, vill utskottet

erinra, att dessa lån utlemnas från statskontoret, som dertill erhåller

medel dels genom inflytande annuiteter å äldre odlingslån, dels från

riksgäldskontoret, hvilket enligt §§ 14 och 15 af det derför senast utfärdade

reglemente har att i män af behof till fonden öfverlemna medel

till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteterna kunde

erfordras till fyllande af högst en million kronor årligen. För den rånte
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

15

utgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden förorsakas

riksgäldskontoret, skall kontoret, af fonden erhålla godtgörelse.

De belopp, som med anledning häraf hittills af riksgäldskontoret

till fonden levererats, utgöra enligt fullmägtiges berättelse till innevarande

års Riksdag 2,149,850 kronor 7 öre, nemligen:

för år 1885 ........................................................... kronor 503,839: 34.

hvarjemte för år 1888 på riksgäldskontoret anvisats 525,505 kronor 84

öre, hvaraf dock ännu icke något blifvit lyftadt.

Den ränta, statskontoret har att för ifrågavarande för sträckningar

till fonden godtgöra riksgäldskontoret, är för närvarande och tills vidare

bestämd till fyra procent.

I fråga om denna räntefot tillåter sig utskottet att ur ett af fullmägtige

i riksgäldskontoret till statsutskottet vid 1889 års riksdag afgifvet

yttrande öfver herr Bergendahls då i ämnet väckta motion här

anföra följande:

»Hvad beträffar den ränta af fyra procent, som riksgäldskontoret å

sina försträckningar till fonden för närvarande åtnjuter, anföres visserligen

i motionen, att svenska statens från innehafvarens sida ouppsägbara

3,6 procent obligationer, med hvilkas utsläppande afsetts, bland annat,

beredande af medel till samma försträckningar, blifvit under sistlidna år

försålda af riksgäldskontoret till pari kurs. Denna uppgift är dock, på

sätt af fullmägtiges berättelse till innevarande Riksdag inhemtas, rigtig

endast beträffande ett jemförelsevis obetydligt belopp; hvaremot för dem

af ifrågavarande obligationer, hvilka, hufvudsakligen för odlingslånefondens

räkning, först utsläpptes, endast 90 procent erhöllos; hvartill kommer,

att en dylik upplåning ej alltid kan så afpassas eller lånebeloppens återbetalning

så på förhand beräknas, att icke möjligen någon ränteförlust

kan uppstå.

Till följd häraf och med erinran att, om än vid blifvande obligationsför

sälj ning för ifrågavarande ändamål medel för odlingslånefondens

räkning möjligen må kunna anskaffas till lägre ränta än hittills, sådant

likväl icke kan verka till minskning i den ränta, som bör riksgäldskontoret

godtgöras å de belopp, som redan blifvit af kontoret till fonden

förskjutna, kunna fullmägtige beträffande den remitterade motionen ur

riksgäldskontorets synpunkt ej afgifva annat yttrande, än att de ej skola

underlåta att nedsätta räntefoten å de till odlingslånefonden hädanefter

824,315: 26

821,695: 47

kronor 2,149,850: 0 7

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

utgående förskott, i den mån riksgäldskontorets upplåning för ändamålet

dertill gifver anledning.»

I betraktande af hvad fullmägtige i riksgäldskontor sålunda anfört,

och då skilnaden mellan den ränta, statsverket erlade å de upplånta medel,

som för odlingslånefondens räkning till fonden levererades, och den

ränta, som å lånen debiterades, syntes erforderlig för att betacka dels

det fem års ränteanstånd, som lånen förunnats, dels de med lånens förvaltning

förenade kostnader in. m., ansåg sig statsutskottet vid 1889 års

riksdag åtminstone för det närvarande ej kunna tillstyrka nedsättning i

räntan å de från fonden utlemnade lån.

Af senaste båda revisionsberättelser om granskningen af riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning samt af fullmägtiges i nämnda kontor

berättelse till nu församlade Riksdag inhemtas, att de kurser, statens

3,6 procent obligationer vid försäljning betingat, äro:

1887

96

procent för obligationer å....

............. kronor

2,287,000

—

97

11

11

11

............ 11

1,000,000

—

98

11

11

11

............. 11

702,000

—

98J-

11

11

11

............. 11

480,000

—

1

98f

11

11

11

............. 11

95,000

—

9 8 A

11

11

11

............. 11

100,000

—

99

11

11

11

2,603,000

—

99i

11

11

11

............ 11

2,708,000

—

100

11

11

11

.............. 11

25,000

—

1 QQQ

100

11

11

11

............. 11

4,291,000

—

loo J

[lOOf

11

11

11

............. 11

3,259,500

—

1890 100-1-

11

11

11 •• •

............. 11

25,000

—

kronor

17,575,500

—

Utskottet är vidare i tillfälle att meddela, att den svenska mosskulturföreningen

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om nedsättande af

räntan å lån från odlingslånefonden till fyra procent. Efter nådig remiss

hafva yttranden äfven denna ansökning afgifvits af, bland andra,

kongl. statskontoret och fullmägtige i riksgäldskontoret.

Statskontoret har hufvudsakligen anfört: att den ränta, som riksgäldskontoret

beräknade för derifrån lemnade försträckningar till fonden,

uppginge till 4 procent, och att de tillgångar, som dessutom inflöte till

fonden, eller annuiteterna å andra odlingslån, jemväl syntes böra lemna

en ränteinkomst ej understigande 4 procent; att låntagarne åtnjöte den

förmånen, att ränta å odlingslån icke behöfde erläggas under de fem

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

17

första åren från lånets första lyftningsdag, utan lades räntan vid de fem

årens slut till den beviljade lånesumman; att, med anledning häraf och

då det icke kunde undvikas, att oförräntade behållningar å fonden innestode,

nödigt vore, att fonden erhölle något högre ränta, än den fonden

sjelf hade att erlägga; samt att det derjemte syntes tvifvelaktigt, om

man än vidare kunde påräkna att erhålla penningar till den låga ränte^

fot, hvaremot under senare tiden penningar lemnats vid upplåning mot

fullgod säkerhet.

Fullmägtige i riksgäldskontoret förmälde i utlåtande af den 30

sistlidne januari, att, då det räntebelopp af 4 procent för år, som fonden

hade att till riksgäldskontoret erlägga å de till densamma lemnade

försträckningar, kunde antagas motsvara den ränteutgift, kontoret måste

erlägga för de medel, som för fondens räkning till och med år 1888

upplånats, jemte den ränteförlust riksgäldskontoret fått vidkännas, intill

dess medlen kunnat för det afsedda ändamålet användas, fullmägtige,

så länge nuvarande föreskrifter angående fonden gälde, icke kunde

undgå att beräkna nämnda ränta å de medel, hvilka af riksgäldskontoret

hittills öfverlemnats till fonden; att deremot — enär af riksgäldskontorets

från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 procent obligationer

under sistlidna år ett större belopp försålts till sådan kurs, att den

ränteutgift, som af denna upplåning förorsakades riksgäldskontoret, icke

uppginge till 4 procent — räntan å de medel, hvilka i den närmaste

framtiden komme att försträckas fonden, kunde sättas till något lägre

belopp; men att, då det ej med visshet, kunde antagas, att kontoret

framdeles skulle blifva i tillfälle att på lika fördelaktiga vilkor som under

sistlidna år anskaffa medel till fonden, fullmägtige i förevarande hänseende

icke kunde afgifva annat yttrande, än att fullmägtige hade för

afsigt att bestämma räntan å de belopp, som under innevarande år

komme att till statskontoret för fondens räkning öfverlemnas, till 3 f

procent för år.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t vid föredragning

af berörda ärende funnit mosskulturföreningens framställning icke till

någon vidare åtgärd föranleda.

Af hvad i det föregående blifvit anfördt finner utskottet det tydligen

framgå, att räntan å de lån, hvilka hittills utlemnats från fonden,

för närvarande icke kan nedsättas till 4 procent, utan att förlust för

staten uppkommer. Hvad åter beträffar de lån, som kunna komma att

hädanefter utlemnas, torde, äfven om för närvarande förefinnes anledning

antaga, att en räntenedsättning i framtiden sannolikt skall kunna

vidtagas, frågan likväl nu vara för tidigt väckt. Dels har nemligen

BIL till Ttiksd. Frat, 1891. 4 Sami. 1 Afä. 11 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

den nuvarande låga allmänna räntefoten icke funnits så länge, att den

kan antagas vara af mera stadigvarande natur, dels torde det få anses

lämpligare att för räntenedsättningen afvakta en tidpunkt, då denna

nedsättning kan tillgodokomma icke blott nya lån utan äfven de äldre.

Vid denna frågas bedömande bör för öfrigt, icke lemnas ur sigte,

att den ränta, som erlägges för lån ur odlingslånefonden, i verkligheten

icke uppgår till den förskrifna, eller 4 } procent. Den lånen ur nämnda

fond beviljade förmån af fem års ränteanstånd medför nemligen, att

den effektiva räntan å lånen understiger 4 procent, och skulle, om

räntan bestämdes till blott 4 procent, antagligen nedgå till ett belopp,

som, med hänsyn till de af såväl statskontoret som fullmägtige i riksgäldskontoret

omförmälda ränteförluster, ingalunda gåfve staten ersättning

för den ränteutgift, staten måste för lånemedlens anskaffande vidkännas.

På grund häraf anser sig utskottet icke böra för närvarande tillstyrka

den begärda räntenedsättningen.»

Till hvad sålunda blifvit anfördt vill utskottet foga den upplysning,

att under år 1890 till odlingslånefonden från riksgäldskontoret levererats,

i afräkning å 1888 års anslag, 500,000 kronor, samt att för år 1889 å

riksgäldskontoret anvisats ett fyllnadsbelopp af 365,406 kronor 34 öre.

Den ränta, statskontoret har att för ifrågavarande försträckningar

godtgöra riksgäldskontoret, är för de belopp, hvilka blifvit öfverlemnade

före utgången af år 1889, bestämd till 4 procent för år, och

för de belopp, som öfverlemnats under år 1890 eller kunna komma att

öfverlemnas under innevarande år, till 3f procent för år.

Slutligen kan utskottet icke underlåta att påpeka det origtiga i

det betraktelsesätt, herr Cederberg i sin motion söker göra gällande,

nemligen att staten borde nöja sig med en mindre ränta å odlingslånen,

enär i fonden inginge icke endast Jänta medel utan äfven statsmedel,

hvilka senare icke orsakade staten någon ränteutgift. Så länge

staten nödgas för andra ändamål upplåna penningar, drabbas den dock

tydligen af en dylik ränteutgift, om än denna utgift icke direkt faller

på det använda beloppet statsmedel.

Med stöd af Ja vad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att herr Bergmans ofvanberörda förslag icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

b) att herr Cederbergs omförmälda motion icke

heller må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

19

Sammandrag af de uti statsutskottets utlåtande n:o 14 tillstyrkta

statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader,

vattenkommunikationer samt torrläggning af vattensjuka

marker.

Anslag.

Kronor.

öre.

A. Väganläggningar och vägförbättringar.

Till fond för anläggning af nya samt förbättring eller om- läggning af backiga eller eljest mindre goda vägar

800,000

_

B. Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till fond för understödjande af brobyggnader och mindre

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder

150,000

—!

C. Frostminskningsföretag.

i

Till fond för understödjande af sådana myr ut dikning av

och vattenaftappning av, hvilkas ändamål är att min- ska frostländigheten för närliggande bygd.........

100,000

Summa kronor 1,050,000

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.