Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af vissa frälseskatteräntor.

1891-02-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af vissa frälseskatteräntor.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 19,

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1891, kl. 2 e. ro.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket

af vissa frälseskatteräntor.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 89) kar herr Nils Olsson i Återstå, med hvilken herr

J. A. Sjö med flere instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Magt måtte vidtaga åtgärder för

inlösande till statsverket af dels sådana skattefrälseräntor, som för närvarande

äro från jordeganderätten skilda, utan hinder deraf att samma

räntor tillförene varit med jordeganderätten förenade, och dels sådana

räntor, hvilka nu utgå af hemman, som tillika med hemmanets ränta

ursprungligen tillhört kronan och af denna blifvit försålda till enskilde,

i hvilkas hand jord och ränta vid köpet från kronan varit förenade.

Under framhållande att de ifrågavarande räntorna tydligen äro

frälseskatteräntor, får utskottet erinra, att framställningar i enahanda

syfte som den nu förevarande gjorts såväl vid 1886 som 1887 årens

riksdagar men blifvit i enlighet med statsutskottets hemställanden af

Riksdagen afslagna.

Såsom skäl för dessa framställningars afstyrkande har utskottet

hufvudsakligen anfört, att, då Riksdagen medgifvit, att skattefrälseräntor

finge för statsverkets räkning inlösas, afsigten varit att bereda

de räntegifvare, hvilkas räntor ursprungligen erlagts till kronan och

sedermera utan räntegifvarens tillgörande eller samtycke öfverlåtits från

kronan till enskilde, samma lindring i utskylder, hvaraf öfrige till kronan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A:o 19.

5

skattskyldige räntegifvare kommit i åtnjutande, men att den uppfattning

om rättvisa och billighet, som sålunda föranledt Riksdagens beslut

om skattefrälseräntornas inlösen, deremot icke med skäl kunde åberopas

i fråga om de från hemman af frälseskattenatur till ränteegaren utgående

räntorna, hvilka så väl med afseende å deras tillkomst som

deras storlek och beskaffenhet varit beroende på enskildt aftal mellan

räntegifvare och räntetagare; och hade det icke synts utskottet

tillrådligt att ikläda staten skyldighet att inlösa räntor eller afgäld,

som, utan någon statens mellankomst, tillkommit eller kunde tillkomma

genom aftal mellan enskilde.

Då de skäl, som sålunda blifvit anförda för afslag å förut gjorda

framställningar i förevarande ämne, synes utskottet fortfarande ega

full och obestridlig giltighet, hemställer utskottet,

att herr Olssons ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.