Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till understöd för anläggande af jernväg ar efter det s. k. Kostasystemet.

1891-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:26, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till understöd för anläggande af jernväg ar efter det s. k. Kostasystemet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1891, kl. 2 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag till understöd

för anläggande af jernväg ar efter det s. k. Kostasystemet.

(R. A.)

I två lika lydande motioner hafva herr W. Brehmer (motion n:o 12

inom Första Kammaren) och herr P. Waldenström (motion n:o 95 i

Andra Kammaren) föreslagit, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett belopp af 300,000 kronor, att i form af anslag användas

till understöd för anläggande af jernvägar enligt Iiosta-systemet

på de vilkor, som Kongl. Makt kan finna skäligt att bestämma.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerne till en början

andragit, att det ännu inom landet gåfves många vidsträckta områden,

hvilka skulle vara mägtiga af en storartad utveckling, men som jemförelsevis

stode stilla, emedan de saknade jernvägar. Denna brist kunde

dock icke afhjelpas, med mindre än att jernvägarne blefve så konstruerade,

att de icke erfordrade så stort anläggningskapital och så dyrbar

skötsel som hittills byggda billigare banor. Det gälde alltså att nedbringa

kostnaderna så mycket som möjligt utan att äfventyra nödig

trafikförmåga och trafiksäkerhet.

Enligt motionärernas uppfattning hade en praktisk lösning af detta

problem vunnits vid anläggningen af den s. k. Kosta-banan, eller

banan mellan Kosta bruk och Lessebo station å Karlskrona—Vexiö

jernväg.

Efter anförande af några uppgifter om denna banas byggnadssätt och

materielens beskaffenhet meddela motionärerne, att Kosta-banan i fullt

trafikabelt skick kostade, med rullande materiel, 12,000 kronor per

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. (N:is 26. 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

kilometer, och att för sex i Sverige projekterade banor efter samma

system, för hvilka fullständig undersökning vore gjord och kostnadsförslag

upprättade, med en sammanlagd längd af 130 kilometer, medelpriset

uppginge till 14,048 kronor per kilometer, medan våra nuvarande

smalspåriga banor i medeltal kostade 33,250 kronor per kilometer.

Äfven om förändringar i konjunkturerna eller ökade pretentioner på

beqvämlighet uti anordningarna vid stationer och personvagnarnes mredning

skulle höja anläggningskapitalet på en bana efter Kosta-systemet

till omkring 15,000 kronor per kilometer, uppstode dock en högst beaktansvärd

prisskilnad mellan våra nu billigaste banor och de i motionerna

omhandlade.

Motionärerne fästa vidare uppmärksamheten derpå, att driftkostnaderna

för banor efter detta system ställa sig ovanligt gynsamt. Vid

Kosta—Lessebo jernväg hade de under år 1889 icke uppgått till mer

än 50 öre per tågkilometer.

Angående ifrågavarande banors trafikförmåga och trafiksäkerhet hänvisa

motionärerne till ett i motionerna intaget utdrag ur kongl. jernvägsstyrelsens

den 11 november 1889 afgifna utlåtande om nyssnämnda

jernväg. Styrelsen yttrar deri, bland annat, följande:

»Sitt ursprungliga ändamål har banan fullständigt motsvarat, och

erfarenheten under snart två års trafik har t. o. in. visat, att den skulle

kunna utföra vida större transporter än som erfordras för bolagets räkning,

och derför framkallat tanken på, att den äfven skulle kunna betjena

ett allmännare trafikintresse och blifva till väsentligt gagn för hela

den i afseende på kommunikationer ej synnerligen vällottade ort, som

banan genomgår.

Obestridligt är, att banan, om äfven allmänheten tillätes att begagna

densamma för sina transporter, skulle blifva än nyttigare och främja det

ekonomiska lifvet i hela den omgifvande bygden, för hvilken det blefve

möjligt att tillgodogöra sig sina naturliga hjelpkällor, som nu till stor

del måste ligga obegagnade.»

Styrelsen föreslog emellertid vissa ändringar i jernvägens byggnadssätt,

åsyftande banbyggnadens förstärkande, hvarefter styrelsen tillägger:

»De sistnämnda förbättringarna, hvilka, efter hvad blifvit styrelsen meddeladt,

bolaget är redo att vidtaga, äro hvarken dyrbara eller tidsödande

och, efter det de blifvit utförda, kan intet tvifvel eg a rum om att banan

motsvarar de fordringar på säkerhet, som man måste uppställa för en

allmän kommunikationsled».

Motionärerne påpeka slutligen såsom en ytterligare fördel af Kostasystemet

den lätthet och ringa kostnad, hvarmed från dylika banor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

3

kunna utläggas sidospår, så väl fasta som flyttbara, till större bruk och

industriella anläggningar, hvilka genom detta jernvägssystems smala spårvidd

dermed kunde förena sina lokala spårnät.

Dylika smärre jernvägar skulle, enligt motionärernas mening,

vara lämpliga att från det nuvarande jernvägsnätet inskjutas i trakter,

som ej på annat sätt kunde komma i åtnjutande af de fördelar, vårt

jernvägssystem erbjöde. Otvifvelaktigt funnes ock inom nästan hvarje

provins sådana trakter. De flesta af dessa, i synnerhet der inga större

industriella intressen funnes, torde dock vara oförmögna att ensamma

utan understöd åstadkomma sådana förbindelser, huru billiga de än

jemförelsevis vore. Af denna orsak vore statens mellankomst i form af

anslag utan återbetalningsskyldighet nödvändig.

Hvad anginge beloppet af det bidrag, som från statens sida rimligtvis

kunde begäras, anse motionärerne detta något böra variera efter de

olika betingelser, som vid en banas anläggning kunde uppstå af terrängförhållanden

o. d. Att beräkna beloppet till en viss procent af anläggningskostnaden

vore derför lämpligast, och syntes det motionärerne, som

om 25 procent af anläggningskostnaden vore ett skäligen afvägdt statsbidrag.

Dock borde — för att medgifva en vidsträcktare fördelning af

anslaget på flera olika jernvägsföretag — detta ej få öfverstiga 3,000

kronor per kilometer.

Utskottet erkänner visserligen, att å många orter smalspåriga jernvägar

af den konstruktion, motionärerne omförmält, kunna medföra stort

gagn för den bygd, de genomgå, men har icke funnit skäl anförda, som

kunna föranleda utskottet tillstyrka, att anläggandet af dylika jernvägar

framför byggandet af starkare och större banor, till hvilkas utförande

endast lemnas låneunderstöd, må af staten särskildt gynnas genom anslag

utan återbetalningsskyldighet, utan hemställer,

att herrar Brehmers och Waldenströms ofvanberörda

motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 mars 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.