Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar in. m.

1891-04-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:36, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1891, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning

af åtskilliga mindre kronoegendomar in. m.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden för

den 31 januari innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag afbiten

proposition (n:o 15) föreslagit Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland belägna,

under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än 400 kronor, men

icke utöfver 500 kronor, det måtte bero af Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna

i hvarje fall, förordna, huru vida egendomen fortfarande borde för

kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas; samt

att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra ega rum, densamma

måtte ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet den

29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman och lägenheter, med

iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna

lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skulle användas

för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark; hvilka

medel borde inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras på sätt nu vore

stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar, som blefve sålda

enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. å Samt. 1 Afd. 22 Häft. (N:o 36.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Vidare har Kong! Maj:t, under åberopande af nyssberörda statsrådsprotokoll,

föreslagit Riksdagen att medgifva:

att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas

försäljning beslut jemlik! kong! brefvet den 18 maj 1888 fattades under tiden

till och med utgången af år 1894, än äfven, under förutsättning af bifall

till hvad Kong! Maj:t här ofvan föreslagit rörande försäljning af sådana

söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen strida och

för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade

mer än 400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, köpeskillingarna för de

egendomar af detta slag, rörande hvilkas försäljning beslut fattades under

nyssnämnda tid, måtte för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark få af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på Kongl. Maj:ts reqvisition

från riksgäldskontoret utbetalas.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition

blifvit hänvisad, får till en början erinra om det vid 1874 års riksdagfattade

beslut, hvarigenom Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t

medgaf, att sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning stälda

och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka

årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor, och hvilkas bibehållande

åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller af annan särskild

anledning påkallades, finge i den mån derom gällande arrendekontrakt efter

uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, under iakttagande af de föreskrifter

Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, på offentlig auktion försäljas

till den högstbjudande under vilkor, att köpare, som sådant åstundade,

skulle ega att, efter derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen

under loppet äf 6 år med 7o årligen, så vida han för fullgörandet

deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet

komrne att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle ega

rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utginge

endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref utfärdats, de sålda

hemmanen och lägenheterna skulle komma att i jordeboken upptagas under

titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna deras natur

påföras ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman i orten. Detta

beslut meddelades vederbörande till efterrättelse genom kongl. bref den 29

maj 1874 och har sedermera, på Riksdagens derom gjorda framställning,

enligt kongl. bref den 6 juni 1879 vunnit tillämpning jemväl å de egendomar

med enahanda arrendeinkomst, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under

kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning. Riksdagen hatvidare,

år 1885, lemna! sitt bifall till ett af Kongl. Maj: t framstäldt förslag,

att, när fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken ej varit för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

3

statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen vore eller vid verkstad!

arrendeuppskattning'' funnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma

icke kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor, det linge

ankomma på Kongl. Maj:t att bestämma om lägenhetens försäljning under

de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgade vilkor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 juni 1887 har Riksdagen vidare,

med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning, medgifvit, att, med

några få undantag, kronans samtliga, i de norrländska länen belägna utarrenderade

jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor, men ej 500

kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke af

befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning påkallades, måtte, i den

mån arrendekontrakten efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, å

offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet

den 29 maj 1874 bestämda vilkor och med iakttagande, att, der egendom

tillhörande skogsmark undantoges från försäljning, den till försäljning afsedda

delen af egendomen före dess utbjudande värderades i den ordning,

som vore stadgad för arrendeuppskattningar. Hvad sålunda beslutits har

meddelats till efterrättelse genom kongl. brefvet den 27 juni 1887.

Slutligen har 1888 års Riksdag, jemväl på framställning af Kongl.

Maj:t, medgifvit, att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om

Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än

200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det måtte bero af Kong!. Maj:t

att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huru vida egendomen fortfarande

borde för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

samt att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning höra ega rum, densamma

skulle ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet den

29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman och lägenheter, med

iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna

lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela; varande

detta Riksdagens beslut till efterrättelse kungjordt genom kongl. brefvet af

den 18 maj 1888.

I fråga om dispositionen af de genom försäljningen af ifrågavarande

kronoegerulomar inflytande medel har, hvad först beträffar de försäljningar,

som ega rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874, genom Riksdagens i

skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut blifvit stadgadt, att medlen Unge,

i den mån tillfallen dertill sig yppade, användas till sådana inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvades

vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet

anvisade reservationsanslag. Dessa stadgande!! ega tillämplighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

äfven å de försäljningar, som ske enligt de i ofvanberörda kongl. bref af

den 6 juni 1879 och den 27 juni 1887 meddelade beslut. Hvad åter angår

köpeskillingarna för de egendomar, som försäljas med tillämpning af kongl.

brefvet den 18 maj 1888. skola äfven dessa, enligt föreskrift i samma bref,

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, men

Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till

vida inskränkt, att, enligt Riksdagens i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16

maj 1889 tillkännagifna beslut, de medel, som influtit eller efter sistnämnda

dag komme att inflyta för försäljning af kronoegendomar jemlikt omförmälda

kongl. bref, endast under en tid af tre är, räknadt från den 1 januari 1889,

må af Kongl. Maj: t för nyssberörda ändamål disponeras.

Enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll omförmäles hade, redan

under de förberedande arbetena för den till 1888 års Riksdag aflåtna propositionen

om försäljning af sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning

af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar , hvilka i arrende lemna de mer än 200 kronor, men icke utöfver

400 kronor, fråga blifvit, väckt att utsträcka försäljningen så, att den komme

att omfatta jemväl egendomar med arrende från 400 till och med 500 kronor.

Kongl. Maj:t, som den 31 december 1886 afiåtit proposition till Riksdagen

om försäljning med vissa undantag af de kronans utarrenderade egendomar i

de norrländska länen, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor, men ej uppginge

till mer än 500 kronor, hade nemligen genom remiss af den 11 februari 1887

anbefalt domänstyrelsen att, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande,

om och i hvad mån försäljning äfven i mellersta och södra delarne af landet

af sådana för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilkas arrenden

folie inom nyssnämnda gränser, kunde anses fördelaktig och lämplig. I det

utlåtande, som domänstyrelsen, efter Kongl. Maj:ts belällningsbafvandes

hörande, med anledning häraf afgaf, hade ock domänstyrelsen, lika med det

stora flertalet länsstyrelser, tillstyrkt, att till försäljning då måtte ifrågakomma

de domäner, fö]- hvilka arrendet utginge med belopp från 200 till och med

500 kronor. Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t fans emellertid

den utredning, domänstyrelsen lemna! rörande de egendomar, som tillhörde

denna kategori, gifva anledning att åtminstone icke för det dåvarande låta

försäljningen erhålla en fullt sä stor omfattning. Enligt hvad domänstyrelsen

upplyst utgjorde de domäner, hvilkas arrenden uppginge till mer än 200,

men icke utöfver 500 kronor, ett antal af 921, taxeringsvärderade till 8,192,900

kronor och lemnande i årligt arrende 318,709 kronor 83 öre. Fördelade man

dessa egendomar i grupper allt efter som arrendeafgiften stannade inom belopp

af 300 kronor, 400 kronor eller 500 kronor, uppkomme enligt de uppgifter,

domänstyrelsen lemnat, följande resultat:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36. 5

Antal Taxeringsvärde Arrende

Kronor Kronor

egendomar med arrende af 200—300 kr. 297 1,967,480: — 73,713: 43

» » » » 300—400 » 323 3,038,780: — 110,145:66

» » » » 400—500 » 301 3,186,640: — 134,850: 74

Summa 921 8,192,900: — 318,709: 83.

Det framginge häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande till

taxeringsvärdet utgjorde i medeltal för egendomarne i den första gruppen

3,71 och för egendomarne i den andra gruppen 3,fö procent, samma procenttal

i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppginge till 4,2. Ehuru

taxeringsvärdet icke vore att anse såsom en fullt tillförlitlig mätare af egendomarnes

verkliga värde hvar för sig, borde man likväl af den meddelade

uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar, som tillhörde den

omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemnade en jemförelsevis god afkomst.

Det stora antal, hvartill egendomarne inom de tre grupperna tillsammans

uppginge, gåfve ock anledning befara, att, om försäljningen då utsträcktes till

egendomarne inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande möjligen

skulle uppstå mellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan och antalet

spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra, hvarför det ansågs vara

skäl att åtminstone icke för det dåvarande utsträcka försäljningen längre än

till egendomar, tillhörande de båda första grupperna, hvilka inneslöte tillsammans

620 egendomar med taxeringsvärde af 5,006,260 kronor och årligt

arrende till belopp af 183,859 kronor 9 öre.

Vid förhandlingarna rörande de särskilda under de senare åren framlagda

förslagen om försäljning af vissa kategorier af jordbruksdomäner hade,

enligt hvad departementschefen erinrat, en uttömmande behandling egnats åt

frågan om det ekonomiskt berättigade i grundsatsen att sälja smärre jordbruksdomäner

och i stället inköpa skogsmark. Att det skäl, som hufvudsakligen

varit bestämmande för de hittills fattade försäljningsbesluten, eller

insigten om det olämpliga för staten att i sin ego för utarrendering bibehålla

egendomar, för hvilka, i följd af deras obetydlighet eller från andra kronoegendomar

aflägsna läge, förvaltningskostnaderna ställa sig allt för ogynsamt

i förhållande till arrendeafkastningen, äfven, om ock icke i fullt samma grad

som beträffande de grupper af egendomar, om hvilkas försäljning beslut redan

blifvit fattadt, egde tillämpning å den nu ifrågavarande egendomsgruppen,

borde enligt departementschefens uppfattning icke kunna bestridas och vunne

äfven i viss mån stöd deraf, att den beslutade försäljningen af domäner i

de norrländska länen omfattade jemväl motsvarande grupp. Med den alltjemt

fortgående misshushållningen med de enskilda skogarne framträdde likaledes

klart vigten af fortsatta åtgärder för utvidgning af de allmänna skogarnes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

areal, hvilken, enligt hvad vid försäljningsfrågans behandling inför Kongl. Maj:t

den 31 december 1887 framhölls, här i landet relativt vore väsentligt mindre

än i de flesta öfriga, om icke i alla, europeiska länder. Frågan om försäljningen

af domäner, tillhörande den nu ifrågavarande gruppen, borde derför

kunna betecknas såsom hufvudsakligen en fråga om valet af rätta tidpunkten

för försäljningens verkställande.

Antalet i mellersta och södra delarne af riket belägna jordbruksdomäner

och arrenden från 400 till och med 500 kronor, deras taxeringsvärden

och arrenden äfvensom åren, då de varda arrendelediga, inhemtas af

följande i statsrådsprotokollet intagna tabell:

År, då egen- domarne blifva

arrendelediga

Egendomarnes

1

Antal

summa

taxeringsvärde

summa

arrenden

kronor

öre

kronor

öre

1892

6

72,700

2,591

99

1893

7

91,600

—

3,041

35

1894

18

196,700

—

8,273

87

1895

24

265,100

—

10,808

35

1896

29

326,600

—

12,990

31

1897

27

308,300

12,026

45l

1898

22

282,900

10,175

86

1899

16

183,300

—

7,300

42

1900

20

195,000

—

9,241

oo;

. 1901

27

278,700

—

12,115

-1

1902

6

55,200

_

2,866

—

1903

10

92,200

4,441

50 j

1904

3

29,400

_

1,490

—

1905

13

113,500

—

5,840

1906

13

150,400

_

6,040

30

1907

9

105,900

—

4,245

I

1908

16

198,900

—

7,218

)

1909

12

146,900

‘

5,772

—

1910

19

292,400

_

8,812

—

1911

16

214,900

7,490

-!

1912

5

56,400

_

2,305

.

1922

1

20,000

413

69

Summa

319

3,677,000

145,498

99

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

7

Enligt hvad departementschefen vidare anfört framginge häraf, att

arrendeafgiften i förhållande till taxeringsvärdet för den nu förevarande

egendomsgruppen i medeltal utgjorde 3,96 procent. Då detta procenttal år

1887 utgjorde 4-,s, visade sig, att arrendeafkomsten af dessa egendomar sedan

sistnämnda ar något sjunkit, men att den likväl fortfarande stälde sig i

någon man gynsammare än medelafkomsten i egendomsgrupperna med arrenden

af 200 300 kronor och 300—400 kronor, der motsvarande procenttal år

1887 utgjorde resp. 3,74 och 3,62. Erfarenheten hade emellertid ådagalagt,

att de hittills försalda kronodomänerna betingat köpeskillingar, hvilkas summa

så betydligt öfverstigit egendomarnes sammanlagda taxeringsvärden, att de

dittills utgående arrendena representerade ett vida mindre procenttal af köpeskillingarna

än af nyssnämnda värden. Till och med utgången af nästlidet

år hade nemligen försålts kronodomäner med ett sammanlagdt taxeringsvärde

åt 1,715,068 kronor 99 öre, för hvilka egendomar i köpeskilling betingats

2,922,017 kronor 34 öre. Det förut för dessa egendomar utgående arrendet,

hvilket uppgått till 57,404 kronor 44 öre, utgjorde af taxeringsvärdena 3,65

procent, men af köpeskillingarna allenast 1,96 procent. Det borde derför,

enligt departementschefens mening, icke vara oberättigadt att antaga, att,

om försäljning blefve beslutad af domäner med arrenden från 400 till och

med 500 kronor, denna försäljningsåtgärd skulle inbringa staten ett belopp,

hvilket icke obetydligt öfverstege värdet af det i de ifrågavarande egendomarne

för närvarande bundna kapital.

Af förestående tabell framginge vidare, att af de förevarande egendomarne

endast ett mindre antal blefve arrendeledigt under de närmaste

åren. Med afseende på den farhåga, som vid försäljningsfrågans föredragninginför

Kongl. Maj:t den 31 december 1887 uttalades, att, om försäljningen

utsträcktes äfven till egendomar med arrenden från 400 till och med 500

kronor, ett ofördelaktigt förhållande möjligen skulle uppstå mellan antalet

utbjudna egendomar och antalet tillräckligt köpstarka spekulanter, hade

departementschefen erinrat derom, att vid den tidpunkt, då först ett större

antal egendomar tillhörande den nyssnämnda gruppen förekomme till försäljning,

eller år 1894, tjugu år förflutit efter det jemlikt kongl. brefvet den 29 maj

1874 föreskrift meddelades om försäljning af sådana då för kronans räkningutarrenderade

egendomar, hvilka icke lemnade öfver 200 kronor i arrende.

Då det öfvervägande flertalet af dessa egendomar varit utarrenderade på

tjugu år, kunde således antagas, att år 1894 endast få egendomar af denna

kategori skulle återstå till försäljning. Fem år derefter, eller år 1899, inträdde

samma förhållande beträffande egendomar med arrenden icke öfverstigande

200 kronor, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii

eller domänstyrelsens förvaltning- och hvilka jemlikt kongl. bref den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande K:o 36.

6 juni 1879 äfvenledes skulle försäljas. Härigenom komme en väsentlig

minskning att inträda i antalet af de egendomar, som, enligt redan fattade

beslut, af kronan komme att utbjudas till salu.

Den åberopade tabellen utvisade, att icke obetydligt öfver halfva

antalet af de nu ifrågavarande egendomarne, eller 183 af 319, blefve arrendelediga

under de åtta åren 1894—1901. Om försäljningen ansåges böra

komma till stånd, syntes derför angeläget, att beslut derom fattades i så

god tid, att icke nya arrendekontrakt rörande ett större antal af hithörande

egendomar hunne upprättas och derigenom egendomarnes försäljning blefve

undanskjuten på ett tjugutal år. Frågan om försäljning af de domäner, som

tillhöra den förevarande gruppen, vore, såsom redan blifvit antydt, väsentligen

en fråga om valet af rätta tidpunkten för försäljningen. Af hvad nu

anförts borde, enligt departementschefens mening, framgå, dels att vid den

tid, då ett nu fattadt försäljningsbeslut i någon större omfattning skulle

komma till tillämpning, den jemlikt kongl. brefvet den 29 maj 1874 beslutade

försäljningen af vissa smärre domäner hufvudsakligen blifvit bragd till slut

och utbudet af fastigheter frän kronans sida sålunda minskadt, dels att uppskof

med försäljningen skulle föranleda, att ett större antal hithörande egendomar

genom nya arrendekontrakt för en längre tid undandroges. från försäljningen.

Han tvekade derför icke att beteckna den nuvarande tidpunkten

såsom lämplig för ett beslut om försäljning af de ifrågavarande domänerna.

Äfven i det afseendet syntes honom tidpunkten gynsam, att under nu rådande

egendomskonjunkturer talrikare tillfällen än eljest erbjöde sig att för måttligt

pris åt kronan förvärfva lämpliga skogsområden. På det dessa konjunkturer

icke måtte försummas, syntes derför önskvärdt, att något större tillgångar

måtte kunna för ändamålet disponeras än för närvarande stode till Kongl.

Maj:ts förfogande.

Då departementschefen alltså ansåge sig böra förorda, att beslut nu

fattades om försäljning af de i mellersta och södra delarne af landet belägna

domäner, hvilka i arrende lemnade mer än 400 kronor, men icke utöfver

500 kronor, vore det dock icke hans mening, att försäljningsbeslutet skulle

göras ovilkorlig!, utan borde, i öfverensstämmelse med det förfarande, som

egde rum beträffande de kategorier af domäner, om hvilkas afyttrande beslut

förut blifvit fattadt, pröfning för hvarje särskild domän ske, huru vida densamma

borde försäljas eller af någon anledning åt krona)*, bibehållas. Ej

heller i öfrigt syntes anledning förefinnas till afvikelse från de bestämmelser

och vilkor, under hvilka 1888 års Riksdag medgifvit försäljning af domäner

med arrenden från 200 till och med 400 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

9

Beträffande dispositionen af försäljningsmedlen medgaf 1889 års

Riksdag’, att de medel, som influtit eller derefter inflöte för försäljning af

kronoegendomar jemlikt kong! brefvet den 18 maj 1888 och enligt samma

bref skulle inlevereras till riksgäldskontoret för att användas för inköp af

skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, finge för sådant ändamål

under en tid af tre år, räknadt från den 1 januari 1889, af Kongl. Maj:t

disponeras och följaktligen på Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret

utbetalas. I frågä om den sålunda faststälda begränsningen af den tid, för

hvilken dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen medgifvits Kong],

Maj:t, anförde Riksdagen, att i anseende till ämnets jemförelsevis ej ringa

vigt och då det här gälde förvärfvandet af fastigheter, hvilkas skötsel måste

blifva med kostnader förenad, Riksdagen ansett sig böra sättas i tillfälle att

bilda sig ett omdöme om sättet för inköpen af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark. Väl förekomme uppgifter härom i berättelsen om hvad

i rikets styrelse sig tilldragit, likasom ock Riksdagens revisorer och genom

dem Riksdagen kunde i riksgäldskontoret taga del af de kongl. bref, i hvilka

underrättelse om beslutade inköp meddelades och anvisningar å innestående

medel gjordes. Lämpligare syntes dock vara, att Riksdagen årligen erhölle

en sammanfattad redogörelse öfver de skogsinköp, som under ett är egt rum,

och derigenom sattes i tillfälle att fatta det beslut omständigheterna kunde

föranleda. På det en sådan pröfning periodvis måtte kunna ega rum, hade

Riksdagen funnit sig böra lemna det ifrågavarande medgifvandet för tre år

i sänder.

I anledning af detta beslut och då den treårsperiod, för hvilken 1889

års Riksdag lemnat sitt omförmälda medgifvande, med innevarande år utginge,

hade departementschefen ansett, att af detta års Riksdag borde äskas enahanda

dispositionsrätt öfver försäljningsmedlen för tiden till och med utgången

af år 1894 och borde, under förutsättning af bifall till det nu framstälda

förslaget om försäljning af domäner med arrenden från 400 till och

med 500 kronor, det ifrågasatta medgifvandet afse äfven köpeskillingarna

för sistnämnda egendomar. Departementschefen hade härvid erinrat, att då,

jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 31 maj 1889, numera till Riksdagens

statsutskott årligen öfverlemnades uppgift ej mindre å de kronoegendomar,

hvilka under nästföregående året blifvit försålda, än äfven å de inköp af

skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, hvilka under samma tid för

kronans räkning egt rum, samt denna uppgift upptoge pris och areal å

inköpt skogsmark äfvensom de öfriga upplysningar rörande de ifrågavarande

inköpen, hvilka kunde finnas erforderliga, härigenom tillhandahölles Riksdagen

det för verkställande af den utaf Riksdagen antydda pröfning erforderliga

material.

Bih. till Rik sd. Prof. 1891. 4. Sami. 1 Afd. 22 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Den affattning, Riksdagens år 1889 i förevarande afseende lemnade

medgifvande erhållit, lemnade emellertid rum för någon tvekan, huruvida

den Kongl. Maj:t tillerkända dispositionsrätt borde anses afse de försäljningsmedel,

som under treårsperioden komme att inflyta i kronans kassa, eller de

köpeskillingar, som betingades för egendomar, om hvilkas försäljning beslut

under samma period blifvit fattadt. Då tidpunkten för köpeskillingarnas

inbetalning kunde bero af åtskilliga tillfälliga omständigheter, livilka icke

alltid i förväg läte sig beräknas, skulle med den förevarande bestämmelsen,

tolkad på förstnämnda sätt, vara förenad deri olägenhet, att öfversigten

öfver de tillgångar, som under perioden funnes att disponera för inköp af

skogsmark, skulle varda väsentligen försvårad, hvilket åter, särskilt då

fråga vore om förvärfvande af större områden, ofta måste framkalla tvekan,

huruvida tillräckliga medel för ändamålet komme att varda tillgängliga.

Departementschefen förutsatte ock, att Riksdagens mening varit, att medgifvandet

borde tolkas i enlighet med det senare af de båda nyss antydda

alternativen, men, då förnyadt medgifvande nu borde äskas, borde detsamma

affattas i sådana ordalag, att all ovisshet i nyssnämnda afseende blefve

undanröjd.

Då resultatet af den redan verkstälda försäljningen af kronoegendomar

otvetydigt ådagalägger, att denna försäljning varit en flnansielt vigtig åtgärd,

och då det i socialt hänseende torde vara af betydelse, att, på samma gång

arrendatorernes antal minskas, vidgadt tillfälle beredes jordbrukare att förvärfva

eganderätt till fastighet, anser utskottet eu utsträckt försäljning af

de för statsverkets räkning utarrenderade egendomarne medföra afsevärd fördel

för det allmänna och finner sig sålunda böra tillstyrka bifall till hvad

Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit.

Hvad beträffar dispositionen af de medel, som genom ifrågavarande

försäljning komma att inflyta, har utskottet, vidhållande den åsigt, som förut

inom så väl Riksdagen som statsutskottet i detta hänseende gjort sig gällande,

ansett försäljning af statsverkets jordbruksdomäner icke böra ega rum,

med mindre annan fast egendom till motsvarande värde åt kronan förvärfvas.

Det ändamål, hvartill Riksdagen ansett de genom hittills beslutade försäljningarne

af kronoegendomar inflytande köpeskillingarna böra användas, eller

inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, synes alltså utskottet,

på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, fortfarande böra tillgodoses äfven med de

medel, Indika genom den nu ifrågasatta, utsträckta försäljningen varda disponibla;

och har utskottet i öfverensstämmelse med denna uppfattning icke haft

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

11

något att erinra emot Kongl. Maj:ts förslag om att Riksdagen må medgifva

Kongl. Maj:t för tiden till och med utgången af år 1894 enahanda, jemväl

köpeskillingarne för de nu ifrågavarande egendomarne omfattande dispositionsrätt

öfver försäljningsmed len för afyt.trade kronoegendomar, som vid 1889

års riksdag medgafs för då ingångna treårsperiod.

Utskottet hemställer alltså:

att Riksdagen må medgifva, att vid inträffande arrendeledighet

af sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning

af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer

än 400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, det må bero

af Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall,

förordna, huru vida egendomen fortfarande bör för kronan

bibehållas eller till större eller mindre de! försäljas; samt

att, der Kongl. Maj:t pröfva!'' försäljning böra ega rum,

densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som

enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning

af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande

derjemte af de särskilda bestämmelser, Kong], Maj:t kan

finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen

meddela;

dock under vilkor, att de genom försäljning inflytande

medel skola användas för inköp af skogbärande eller till

skogsbörd tjenlig mark; börande medlen inlevereras till

riksgäldskontor och der bokföras på sätt nu är stadgadt

angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,

som säljas enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874;

äfvensom

att ej mindre köpeskillingarna för de kronoegendomar,

rörande livilkas försäljning beslut jemlikt kongl. brefvet

den 18 maj 1888 fattas under tiden till och med utgången

1 af år 1894, än äfven, under förutsättning af bifall till

hvad här ofvan föreslagits rörande försäljning af sådana

söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 400 kronor,

men icke utöfver 500 kronor, köpeskillingarna för de

egendomar af detta slag, rörande hvilkas försäljning beslut

fattas under nyssnämnda tid, må för inköp af skog
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

bärande eller till skogsbörd tjenlig mark af Kong! Maj:t

disponeras och följaktligen på Kongl. Maj:ts reqvisition

från riksgäldskontor utbetalas.

Stockholm den 6 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herr C. Persson, som ansett, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag

i hvad det afser utsträckt försäljning af kronoegendomar icke bort af

utskottet tillstyrkas.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:77 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kr ono eg endomar m. en. s. 32 i texten