Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

1891-04-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:42, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

1

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 14 April 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande

af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

(R. A.)

I en deri 13 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

hänvisad proposition (n:o 53) har Kongl. Maj:t gjort framställning om

beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

Af det propositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

inhemtas, att telegrafverket för telefonväsendet haft att disponera:

a) lånemedel:

från handels- och sjöfartsfonden... kr. 630,000: —

» den s. k. gemensamma fonden

i statskontoret.................. » 800,000: — \ 430 000:_

b) af Riksdagen anvisade anslagsbelopp........................... 345,337:50

c) bidrag från kommuner nr. m........................................... 20,462: 50

d) förskott från Uddevalla stad för rikstelefonlinien

Göteborg—Venersborg—-Uddevalla ........................... 26,465: —

Summa kronor 1,822,265: —

Under åren 1882—1889 hade, förutom för utvidgning af de äldre

telefonnäten, till anläggning och inköp af telefonnät äfvensom för byg
Bih.

till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 26 Raft. (N:o 42).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

gande af telefonlinien Stockholm—Göteborg användts kr. 1,378,965:95

samt under tiden 1890—mars 1891 för anläggning

och inköp af telefonnät, ombyggnad af inköpta nät samt

byggande af rikstelefonlinien Stockholm—Malmö utgif
-

va omkring ................................................................................ » 875,000: —

hvarjemte värdet å telefonmaterialier i förråd beräknades

tili......................................................................................... » 175,000: —

då alltså för telefonändamål inalles utgifvits......... kr. 2,428,965: 95.

Skilnaden mellan detta belopp och ofvan upptagna inkomstsumma,

eller i rundt tal 607,000 kronor, hade utgått från nettobehållningen af

de under alla åren influtna abonnements- och samtalsafgifter.

För att lemna en öfversigt af statstelefonväsendets utveckling

under tiden 1883—1890 har utskottet ansett sig böra meddela följande,

på uppgifter i dels förevarande kongl. proposition och dels utskottets

utlåtande n:o 8 grundade tablå:

Telefonledningarnas Antal

Antal. Längd i km. apparater. Inkomster.

1883 .............................. 487 909,i 555 kr. 45,005: 38

1884 .............................. 770 1,362,9 888 » 76,333: 12

1885 .............................. 1,101 2,172,5 1,255 » 109,970: 92

1886 .............................. 1,390 3,115,g 1,602 » 149,906: 84

1887 .............................. 1,687 4,323,0 1,964 » 191,867: 96

1888 .............................. 2,885 7,219,o 3,389 » 296,600: 74

1889 .............................. 3,338 8,841,o 3,925 » 364,431: 70

1890 .............................. 4,300 12,100,o 5,050 omkring » 408,000: —•

Af berörda proposition inhemtas tillika, att i mars 1891 telefonapparaternas

antal uppgått till 5,700, i sammanhang hvarmed utskottet

vill erinra om den utskottet förut meddelade, i nyss åberopade utlåtande

intagna uppgift, att inkomsterna beräknades för år 1891 komma att

utgöra omkring 600,000 kronor.

I underdånig skrifvelse af den 24 sistlidne februari hade telegrafstyrelsen,

efter att hafva redogjort för användningen af det genom nådigt

bref den 10 oktober 1890 till styrelsens förfogande stälda lånekapital

af 600,000 kronor, meddelat, att genom användningen af samma kapital

antalet telefonapparater ökats från 3,800 till 5,500, eller med nära 45

procent, med eu beräknad tillökning i bruttoinkomsten af abonnement

och samtal från 364,000 kronor till omkring 550,000 kronor, eller med

omkring Öl procent. Då telegrafverkets skuld för telefonanläggningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

3

utgjorde 1,362,000 kronor samt till stadgad afbetalning derå jemte ränta

vid 1891 års slut erfordrades sammanlagdt 125,000 kronor, återstode

alltså 425,000 kronor, hvaraf för drift och underhåll beräknades åtgå

ett kostnadsbelopp af 250,000 kronor samt 175,000 kronor komma att

utgöra nettovinst.

Derest allmänhetens fordran om ytterligare utsträckning af rikstelefonnätet

skulle kunna tillfredsställas, samt de af Riksdagen med

anslag utan återbetalningsskyldighet understödda telefonanläggningar

på långa afstånd skulle komma till sitt fulla gagn och lemna den med

dem afsedda inkomst; ansåge emellertid telegrafstyrelsen det varda

nödvändigt, att äfven de telefonnät, som läge i närheten af dessa anläggningar,

men ännu icke tillhörde staten, öfvertoges åt telegrafverket.

Telegrafstyrelsen hade derför till en början med några af de större

telefonföreningarna trädt i underhandling om träffande af aftal i sådant

syfte, och hade nämnda föreningar förklarat sig önska en uppgörelse

om öfverlåtelse till staten af deras telefonnät. De telefonföreningar,

med hvilka styrelsen inledt underhandlingar om dylik öfverlåtelse, vore,

bland andra, de i Norrköping, Nyköping, Linköping, Jönköping, Vexiö,

Örebro, Köping och Söderhamn. Den summa, som erfordrades för de

sålunda i utsigt stälda inköpen, uppginge i rundt tal till 470,000 kronor,

hvartill komme för nätens anslutning till rikstelefonen samt för nya förbindelseledningar

in. in. omkring 160,000 kronor, eller tillhopa 630,000 kronor.

Antalet abonnenter i rikstelefonnätet skulle genom omförmälda

enskilda näts öfvertagande af telegrafverket omedelbart ökas med omkring

2,000, och den årliga bruttoinkomsten med minst 150,000 kronor;

förvärfvandet af så vigtiga nät, som de nyss uppräknade, komme, enligt

hvad telegrafstyrelsen anfört, dessutom att i väsentlig grad medföra

tillkomsten af nya abonnenter i de telegrafverket förut tillhöriga telefonnät.

Att äfven en icke obetydligt ökad inkomst skulle genom de

nämnda nätens intagande i rikstelefonnätet tillföras de interurbana ledningarna

framginge deraf, att de flesta af ifrågavarande städer räknades

till landets större industri- och handelsplatser, hvilka kunde antagas

vara i behof af all den lättnad i samfärdsmedel, som kunde åt

dem beredas. Förutom i rent ekonomiskt hänseende syntes det derför

vara af vigt för landet i dess helhet, att den sålunda ifrågasatta utvidgningen

af rikstelefonnätet komme till stånd.

Telegrafstyrelsen meddelade härjemte, att äfven andra orter än

de, som nu direkt berördes af de långsträckta telefonledningarna, till

styrelsen inkommit med begäran om anslutning till rikstelefonnätet.

Vidare anförde styrelsen, att det för att kunna utvidga telefon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

nätet i Stockholm i mån af tillkomsten af nya abonnenter vore nödvändigt,

att Jiufvu dledningarna framdroges i kablar under gatorna,

emedan luftområdet inom staden vore så taget i anspråk af förut befintliga

elektriska ledningar, att det delvis vore omöjligt att framkomma

med större knippen af telefontrådar. Ju förr början med nedläggning

af dylika kablar kunde ske, desto billigare komme den slutliga anläggningen

af telefonnätet i dess helhet att blifva, emedan telegrafverket

naturligtvis icke kunde underlåta att redan nu upplägga luftledningar

till de personer, som anmälde sig att ingå såsom abonnenter i rikstelefonnätet;

men dessa ledningar måste sedermera, då kabelsystemet i

gatorna blifvit ordnadt, ersättas med andra i nämnda system ingående

ledningar, hvarigenom kostnaden nära nog fördubblades.

Äfven i statens telefonnät på öfriga orter vore en snabb tillväxt

af abonnenter att motse, ty nya abonnenter tillkomme i samma mån

som statstelefonnätet utvidgades och större fördelar deraf blefve abonnenterna

beredda.

Antalet af de under år 1890 tillkomna abonnenter i statens telefonnät,

förutom de under året inlösta, uppginge till omkring 1,000,

och komme ökningen att under innevarande år blifva betydligt större.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade telegrafstyrelsen

i underdånighet hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes bereda telegrafverket

utväg att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhålla ett

ytterligare lån till belopp af 1,000,000 kronor, att i mån af behof och

på skeende reqvisitioner ställas till telegrafstyrelsens förfogande, med

skyldighet för telegrafverket att derå göra afbetalningar och erlägga

ränta, på sätt Kong!. Maj:t kunde finna för godt i nåder föreskrifva.

Med anledning af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört yttrade

statsrådet och chefen för civildepartementet följande:

»Jag hade redan den 12 sistlidne januari vid anmälan af telegrafstyrelsens

framställningar om anslag för år 1892 till fullföljande af

anläggningen af statens interurbana telefonledningar tillfälle framhålla

de skäl, hvilka ej mindre ur statens än ur den korresponderande allmänhetens

synpunkt talade för angelägenheten deraf, att den tidpunkt,

då statens telefonnät komme att omfatta alla orter af betydenhet i

landet, blefve så fort sig göre läte uppnådd. Samma skäl eg a tillämplighet

äfven då det gäller utsträckning af statens lokala telefonnät och

dessas tillökande med nya, hvarvid jag särskild! fäster uppmärksamheten

derpå, att, i mån som de lokala telefonnäten tillväxa, de interurbana

ledningarnas rentabilitet. ökas. Jag anser mig derför ega fulla

skäl att förorda bifall till telegrafstyrelsens nu gjorda framställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

5

Det belopp, telegrafstyrelsen nu begeärt, kan emellertid, vid det

förhållande att detsamma dels i och för sig är jemförelsevis ganska

stort, dels ock måste under en längre tid hållas till styrelsens förfogande,

ej lämpligen förskjutas af statskontoret eller från någon under

detta embetsverks förvaltning stäld fond. Då ifrågavarande bidrag till

utveckling af en statens industriella rörelse komme att utgå endast

såsom lån och mot ränta, synes det ock vara naturligast att anvisa

beloppet till utgående från det statens embetsverk, som har att besörja

det väsentligaste af statens lånerörelse, nemligen riksgäldskontoret. Én

sådan åtgärd skulle jemväl stå i full öfverensstämmelse med dem, som

tillförene i liknande fall af Riksdagen vidtagits. Ännu är, enligt § 20

af det senast för riksgäldskontoret utfärdade reglemente, på nämnda

kontor anvisadt ett kreditiv å högst 150,000 kronor till bestridande af

sådana telegrafverkets oförutsedda utgifter, som för uppfyllande af

traktatsenliga förbindelser kunna erfordras och till hvilka verkets egna

medel icke lemna tillgång, och enligt § 13 af samma reglemente åligger

det riksgäldskontoret att tillhandahålla medel till fyllande af odlingslånefondens

behof. Med fullt så stort skäl torde det kunna åt riksgäldskontoret

uppdragas att fylla det statens egna lånebehof, om hvilket

nu är fråga, och hvarvid, i öfverensstämmelse med hvad som finnes

stadgadt i fråga om statskontorets rätt att af riksgäldskontoret erhålla

kassaförstärkning, behofvet borde för hvarje utbetalning af Eders Kong].

Maj:t pröfvas.

Hvad sättet för lånebeloppets amortering beträffar, synes någon

anledning ej förefinnas att binda telegrafverket vid en viss, bestämd

sådan, helst naturligt är, att telegrafverket måste önska afbörda sig

denna räntebärande skuld så snart det står i dess förmåga. Huru

hastigt detta må kunna ske, låter sig nu ej tillförlitligt beräknas. Nödvändigt

är emellertid, att telegrafverket dels erhåller rätt att medelst

partiella afbetalningar gälda skulden, i den mån dess tillgångar sådant

medgifva, och dels tillförsäkras att få till sin disposition behålla beloppet

under eu tillräckligt lång tidrymd, hvilken jag efter approximativa

beräkningar ansett kunna bestämmas till tolf år, dock icke så, att

medlen under hela denna tid skulle, oafsedt gjorda afbetalningar, såsom

ett kreditiv hållas verket till hända, utan skulle det ursprungligen anvisade

lånebeloppet småningom definitivt minskas i mån af gjorda liqvider

å skulden. Efter nyssnämnda tidrymds förlopp torde riksgäldskontoret

böra ega att till återbetalning uppsäga den skuldsumma, som

till äfventyrs då ännu kunde finnas ogulden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

I fråga om tiden för sådan uppsägning, äfvensom beträffande räntefoten,

torde annan bestämmelse ej erfordras än att fullrnägtige i riksgäldskontoret

ega härom bestämma.»

Uppå statsrådets hemställan har Kongl. Maj:t i detta ämne i nu

förevarande proposition föreslagit Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret

att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för fortsatt utveckling af

statens telefonväsende, ett lånebelopp af en million kronor, att, i mån

af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt,

af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och, jemte ränta,

som af fullrnägtige i riksgäldskontoret bestämmes, återgäldas medelst

afbetalningar i den mån telegrafverkets medel dertill lemna tillgång,

dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen

för riksgäldskontoret tillkännagifvas, och att riksgäldskontoret eger

att, sedan tolf år från första lyftningsdagen förflutit, uppsäga hvad då

af lånet må finnas oguldet till återbetalning å den tid efter uppsägningen,

som af fullrnägtige bestämmes.

Med anledning häraf anser sig utskottet till en början böra erinra,

hurusom utskottet i sitt utlåtande n:o 8, vid behandlingen af de

utaf Kongl. Maj:t äskade extra anslag för anläggning af telefonledningar,

med afseende å telegrafstyrelsens upplåning af medel för utveckling

af statens telefonväsende yttrade, bland annat:

»Utskottet finner emellertid det vara oegentligt, att ett embetsverk

af Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande tillätes ikläda sig dylika

vidtgående ekonomiska förbindelser, och föreställer sig, att telegrafstyrelsen

skulle lika framgångsrikt som under den sista tiden kunna på

telefonområdet tillvarataga statens intressen, äfven om de medel, hvilka

för sådant ändamål måste stå till styrelsens disposition, bereddes derigenom,

att antingen Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t beviljade

ett förslagsanslag till erforderligt belopp för inköp och anläggning

af lokala telefonnät, eller ock Riksdagens medgifvande äskades

dertill, att telegrafstyrelsen för enahanda ändamål finge inom visst, för

år bestämdt maximibelopp mot skälig ränta upplåna medel, att med inflytande

telefoninkomster på bestämd tid amorteras.»

Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag står i nära öfverensstämmelse

med hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet förorda bifall

i hufvudsak till den kongl. propositionen. Utskottet kan emellertid

icke underlåta att i detta sammanhang framhålla, att en icke obetydligt

ökad inkomst skulle tillföras de interurbana ledningarna äfven derigenom

att de enskilda telefonnät, som sådant önskade, kunde mot skälig afgift

komma i förbindelse med statens telefonledningar. Såsom ett vilkor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

7

härför måste naturligen från telegrafstyrelsens sida uppställas, att det

enskilda telefonnätet skall i tekniskt afseende vara sådant, att en dylik

anslutning kan ega rum, utan att hinder eller störande afbrott i telefonledningarnas

användande kan befaras. Men om ett enskildt nät uppfyller

alla berättigade fordringar i detta hänseende, synes utskottet

några svårigheter icke böra göras för detta näts anslutande till statens

telefonnät, som af en dylik anordning drager fördel.

Enligt den kongl. propositionen skall riksgäldskontoret eg a att,

sedan tolf år från första lyftningsdagen förflutit, uppsäga hvad då af

lånet må finnas oguldet till återbetalning å den tid efter uppsägningen,

som af fullmägtige bestämmes. I stället för denna föreskrift föreslår

utskottet en bestämmelse derom, att lånet skall vara återbetaldt inom

tolf år från första lyftningsdagen. Utskottet anser det nemligen lämpligare,

att en amorteringstid bestämdt fastställes.

Då medlen till denna utlåning torde af riksgäldskontoret böra

anskaffas genom upplåning, hvartill bemyndigande för närvarande icke

lärer erfordras, men den ränta, telegrafstyrelsen skall till nämnda kontor

erlägga, icke bör öfverstiga den ränteutgift riksgäldskontoret får

för berörda upplåning vidkännas, har utskottet ansett detta, i likhet

med hvad i dylika fall förut egt rum, böra i Riksdagens beslut utsägas.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må bemyndiga fullmägtige i riksgäldskontoret

att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för

fortsatt utveckling af statens telefonväsende, ett iånebelopp

af en million kronor, att, i mån af behof och

sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t

pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas

och, jemte ränta, motsvarande den ränteutgift, som

genom berörda belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen

riksgäldskontoret förorsakas, inom tolf år

från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar

i den mån telegrafverkets medel dertill lemna

tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad

förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret

tillkännagifvas.

Stockholm den 14 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:50 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende. a1 i texten