Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående försäljning till Helsingborgs socker/abrilcsaktiebolag af ett område af Engelholms vestra kr omplantering i Kristianstads län.

1891-04-21 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:49, Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående försäljning till Helsingborgs socker/abrilcsaktiebolag af ett område af Engelholms vestra kr omplantering i Kristianstads län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

1

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående försäljning

till Helsingborgs socker/abrilcsaktiebolag af ett område

af Engelholms vestra kr omplantering i Kristianstads

län.

(I. A.)

Enligt hvad som inhemtas af det protokoll öfver finansärenden, hvilket

finnes bilagdt Kong!. Maj:ts ofvanberörda proposition (n:o 63) af den 10

innevarande månad, hade Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag hos Kongl.

Maj:t anhållit att för anläggning af en hvitbetssockerfabrik vid staden Engelholm

få af Vestra flygsandsplanteringen invid nämnda stad till pris, som

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma, inköpa ett å en ansökningen

bilagd, af kommissionslandtmätaren Th. Röing år 1889 upprättad karta med

röd färg betecknadt område om 12 hektar 42 ar, gränsande i vester till

Skåne—Hallands jernväg och Engelholms jern vägsstations område, i söder

till Rönneån samt i öster och norr till flygsandsplanteringen.

Till stöd för ansökningen hade bolaget, med förmälan att bolaget

ingalunda förbisett den svårighet, som för områdets erhållande läge deri, att

detsamma utgjorde del af kronoplantering, hufvudsakligen anfört, att, då för

en dylik anläggning erfordrades flytande vatten och anläggningen, för att så

vidt möjligt vara alla till båtnad, borde vara belägen invid jern vägsstation,

men i närheten af Engelholms jernvägsstation och invid Rönneån ej funnes

enskild person tillhörig mark och ej heller tillräckligt stort obebyggdt område

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

af Engelholms stads egor, endast kronan vore i tillfälle att kunna lemna

mark till fabriksanläggningen samt att den ifrågasatta fabriken skulle komma

att, såsom förhållandet varit å andra orter, der hvitbetssockerfabriker funnes

anlagda, lemna ett afsevärdt bidrag till höjande af ortens jordbruk och

industri, hvarigenom statens bästa ej kunde undgå att blifva tillgodosedt.

Vid ansökningen var fogadt utdrag af protokollet hos stadsfullmägtige

i Engelholm den 1 november 1889, innefattande ett enhälligt uttalande af

stadsfullmägtige, att de ansåge den ifrågasatta platsen för anläggningen

synnerligen lämplig och för sin del icke hade något att erinra mot att

fabriken dit förlädes.

Öfver ansökningen afgaf på grund af remiss domänstyrelsen den 20

februari 1890 utlåtande, hvarmed domänstyrelsen öfverlemnade i ärendet

afgifna yttranden af jägmästaren i Engelholms revir, öfverjägmästaren i södra

distriktet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Af dessa myndigheter afstyrkte jägmästaren bifall till ansökningen

af skäl hufvudsakligen, att anläggandet af en hvitbetssockerfabrik med tillhörande

eldfarliga inrättningar och arbetarebostäder å den ifrågavarande

platsen skulle öka den fara, som redan nu genom Skåne—Hallands jernväg

förefunnes för antändning af kronoplanteringen, hvars bibehållande vore af

omätlig vigt, enär utan densamma Engelholms stad och den kringliggande

orten för länge sedan skulle vara begrafna under flygsanden; att kostnaden

för kronoplanteringens bevakning skulle betydligt stegras, om en talrik arbetarebefolkning

blefve bosatt i dess närhet; samt att genom utsläppande af spillvatten

från fabriken i Rönneån fisket derstädes, hvilket tillhörde kronan,

skulle lida stor skada, så att kronans inkomst deraf komme att väsentligen

minskas, om ej helt och hållet upphöra.

Öfverjägmästaren hade deremot icke något att erinra mot den ifrågasatta

fabriksanläggningen, under förutsättning, att kronan för den mark, som

komme att dertill upplåtas, erhölle en köpeskilling, som fullt motsvarade

markens värde; och ansåg öfverjägmästaren, att priset kunde bestämmas i

förhållande till den årliga afgäld, som erlades för vissa å Engelholms norra

kronoplantering upplåtna tomtplatser.

Under anförande att i Skåne anläggandet af hvitbetssockerfabriker

visat sig vara ett synnerligen godt medel till höjande af jordbruksnäringens

afkastning samt att staden Engelholm, som på tre sidor omgåfves af eu

fruktbar ort i hög kultur, ganska väl egnade sig för en dylik anläggning,

tillstyrkte Kongl. Maj:ts befallningshafvande bifall till ansökningen om förvärfvandet

af den ifrågavarande marken. Köpeskillingen derför ansåg Kongl.

Maj:ts befallningshafvande böra antingen bestämmas i enlighet med föreskrifterna

i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

3

allmänt behof den 14 april 1866 eller ock beräknas efter den afgäld, som

erlades för de nyss nämnda tomtplatserna å Engelholms norra kronoplantering.

Efter att hafva lemnat en historik angående tillkomsten af flygsandsplanteringarne

vid Engelholm, hvilken, belyst af två kopior af kartor, den

ena upprättad år 1739 och den andra år 1869, visade att lämpliga åtgärder

jemte absolut fredhållning från störande inverkningar, såsom eld, betning m. in.

mägtat förändra den lättrörliga flygsanden till en ganska växtlig skogsmark,

hade domänstyrelsen uti sitt utlåtande till Kong!. Maj:t erinrat, att, då fråga

väckts om Skåne—Hallands jernväg^ dragande öfver Engelholms vestra

kronoplantering, domänstyrelsen, i likhet med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet och stadsfullmägtige i Engelholm in. fl., hemstält, att jernvägen

måtte framdragas i annan rigtning än öfver flygsandsplanteringarne, men

att Kongl. Maj:t icke desto mindre medgifvit jernvägsbolaget att på vissa

vilkor anlägga jernvägen öfver vestra planteringen, sedan bolaget såsom skäl

härför anfört, bland annat, att byggnadsarbeten redan företagits under denna

förutsättning, samt att högst betydliga utgifter komme att drabba bolaget, om

jernvägen skulle förläggas i annan rigtning; och hade domänstyrelsen vidare

anfört, att för eu hvitbetssockerfabriks anläggning å samma kronoplantering

emellertid ej kunde framläggas skäl af sådan art, och att den gjorda ansökningen

att för ändamålet få expropriera mark syntes styrelsen i öfrigt sakna

fog. Att hvitbetssockerfabriken komme att lemna ett afsevärdt bidrag till

höjande af ortens jordbruk och industri, anfördes visserligen såsom ett skäl

för ansökningens bifallande, men frånsedt att detta ändamål med fabriken

äfven borde kunde vinnas, må hända med någon minskning af nettovinsten å

företaget, om fabriken anlades på annan mark, borde, då planteringarne afgjordt

visat sig nödvändiga såsom ett vilkor för jordbruket i orten och såsom

ett skydd för staden Engelholm, deras bestånd ej äfventyras genom

ifrågavarande fabriksanläggning. För flygsandsplanteringen måste denna

anses såsom en inrättning, frän hvilken kunde befaras eldsolycka med den

påföljd, att hela vestra planteringen, således äfven området å motsatta sidan

af jernvägen mellan hafvet och denna, ödelädes. Skogselden skulle nemligen

med lätthet vid torr och blåsig väderlek kasta sig öfver jernvägens område,

och det stode utom mensklig magt att förhindra elden att sprida sig och att

på några timmar omintetgöra mer än ett århundrades arbeten. Att hittills

ej svårare eldstillbud uppstått å planteringen till följd af jernvägens anläggning

och trafikering kunde lika litet som någon annan omständighet gifva

stöd för den åsigten, att så förändrade förhållanden numera inträffat å berörda

flygsandsfält, att dess behandling kunde afvika från det förut såsom

rigtigt ansedda och jemväl i utlandet för dervarande flygsandsplanteringar

vedertagna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Af dessa skäl hade domänstyrelsen afstyrkt bifall till ansökningen.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade derefter Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag,

med förmälan att, ehuru bolaget önskade att hela det af

bolaget förut angifna område blefve åt bolaget upplåtet, fabriksanläggningen,

om så blefve erforderligt, torde kunna inskränkas till ett område af endast

10 hektar, om blott detsamma gränsade intill så väl Skåne—Hallands jernväg

som Rönneån, erbjudit sig att för ifrågavarande jord erlägga ett pris, beräknadt

för ena hälften, belägen närmast jernvägen och ån, efter 2,000

kronor för hektar och för den andra hälften efter 1,000 kronor för hektar,

varande vid denna skrift fogade utdrag af protokoll, hållna vid stadsfullmägtiges

i Engelholm sammanträde den 2 maj 1890 samt vid kommunalstämmor

med Höja och Rebbelberga församlingar den 5 i samma månad,

äfvensom ett skriftligt yttrande af egaren till Vegeholms gods, kammarherren

R. G-rawenhorst-Löwenstierne.

Af dessa handlingar inhemtades, att stadsfullmägtige uttalat som sin

mening, att den ifrågasatta fabriksanläggningen icke kunde vara eldfarlig

för kronoplanteringen, då faran för den vester om Skåne—Hallands jernväg

belägna egentliga skogen kunde anses helt och hållet aflägsnad genom den

till en bredd af 40 meter på hvardera sidan om jern vägsspåret röjda och

från antändbara ämnen befriade öppna platsen, samt förmält sig på det

högsta önska, att anläggandet af fabriken, för hvilken den föreslagna platsen,

i anseende till terräng- och vattenförhållanden samt kommunikationer, vore

den enda lämpliga, måtte medgifvas, då anläggningen vore för orten och

staden af stor betydelse; att Höja församlings kommunalstämma, med framhållande

af fabrikens stora nytta för orten, förklarat sig anse densamma icke

kunna såsom eldfarlig blifva till skada för skogen; att Rebbelberga församlings

kommunalstämma, som icke heller ansåg att anläggningen kunde

för skogen medföra eldfara, åberopat, hurusom det vore af stor vigt för orten,

att fabriken kom till stånd, hvarigenom ett länge närdt önskningsmål vunnes,

enär jorden omkring Engelholm vore särdeles lämplig för betodling, och jordbrukaren

der så väl som annorstädes vore i behof att få den största möjliga

afkastning af sin egendom; samt att egaren af Yegeholms gods anfört, att

kronoplanteringen efter hans åsigt icke komme att utsättas för ringaste fara

genom den ifrågasatta hvitbetssockerfabriken, samt att då eu sådan fabrik

i orten vore sedan länge önskad och ingen annan lämplig plats i närheten

funnes, det vore synnerligen önskvärdt, att hinder för anläggningen ej måtte

ifrågakomma.

Vid besök på platsen förliden sommar hade herr statsrådet och chefen

för finansdepartementet, enligt hvad han till protokollet uttalat, haft tillfälle

att taga i skärskådande det område, som i ansökningen afsåges, och an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 49.

5

gränsande delar af kronoplanteringen. Den föreslagna platsen för fabriken

befans efter hans åsigt icke vara lämplig, utan borde, derest någon mark

för ifrågavarande ändamål komme att upplåtas, till fabriksanläggningen anvisas

ett område, som begränsades af Engelholms jernvägsstations område.

Rönnean och en från Könneån till stationsområdet dragen rät linie, hvilken

linie å en handlingarne i utdrag bilagd, af J. O. af Zellén år 1869 upprättad

karta öfver Engelholms flygsandsplanteringar funnes utmärkt med ett

rödt streck. Derigenom komme fabriksområdet att på en kortare sträcka än

som skulle blifva fallet, om dertill toges den af bolaget åsyftade marken,

gränsa omedelbart intill kronoplanteringen, och dessutom vunnes den fördel,

att en väg, som ledde till ett å kronoplanteringen beläget kronojägareboställe

och en der befintlig plantskola, icke komme att afstängas.

Sedan domänstyrelsen anmodats att inkomma med utredning ej mindre

om det pris, hvilket det område, bolaget begärt att få köpa, skäligen borde

betinga, för den händelse Kongl. Maj:t, komme att å ansökningen fästa afseende,

än äfven, allt under samma förutsättning, rörande den begränsning,

som å det till upplåtelse ifrågasatta området borde gifvas, och de vilkor i

öfrigt, under hvilka upplåtelsen borde ega rum, hade domänstyrelsen den 12

sistlidne februari afgifvit utlåtande i berörda hänseende och dervid tillika

öfverlemnat inhemtade yttranden från vederbörande jägmästare och öfverjägmästare

samt Kongl. Maj:t,s befallningshafvande. Vid Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

yttrande hade jemväl fogats en af Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag

ingifven skrift i ämnet.

Jägmästaren hade ansett den nu senast föreslagna platsen för fabriksanläggningen,

som, utom emot norr, hade en naturlig begränsning af jernvägen

och Rönneån, och genom valet af hvilken plats vägen till kronojägarebostället

ej afstängdes, vara att föredraga framför hvarje annan; och hade

öfverjägmästaren häri instämt.

Bolaget hade för sin del förklarat, att, ehuru bolaget fortfarande ansåge

det af bolaget ifrågasatta området vara för bolagets tilltänkta verksamhet

lämpligast, bolaget likväl vore villigt att i stället inköpa den mark,

som medelst den å kartan uppdragna linien funnes angifven.

Beträffande den köpeskilling, som bolaget borde betala för marken,

hade jägmästaren ansett densamma böra bestämmas till ett belopp, motsvarande

den afgäld af tio kronor per qvadratref, som erlades för tomterna å norra

kronoplanteringen, kapitaliserad efter fyra procent, då priset skulle blifva

2,836 kronor per hektar. Detta pris, hvari dock ej borde ingå värdet af

den växande skogen, ansåge jägmästaren, i betraktande af tomtens fördelaktiga

läge och lämplighet till byggnadsplats, vara mycket billigt, helst för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

tomter i Engelholms stad på andra sidan af Rönneån begärdes en krona per

qvadrataln, motsvarande i rundt tal 28,000 kronor per hektar.

Öfverjägmästaren hade ansett marken böra åsättas det af jägmästaren

föreslagna pris af 2,836 kronor per hektar, möjligen jemnadt till 2,800

kronor per hektar, hvaremot bolaget, som dragit i tvifvelsmål rigtigheten af

att till grund för priset lägga afgälden för smärre tomtplatser, förmält sig

anse marken väl betald med ett belopp, beräknadt efter 2,000 kronor per

hektar, hvilket, pris bolaget således erbjöde sig att gälda. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade ansett detta pris fullt tillfredsställande, om i betraktande

toges dels områdets större rymd, dels den inskränkning i användningen

efter köpet, som borde föreskrifvas, dels ock att platsen inneslöte sandhöjder

och fördjupningar, hvilkas planering medförde betydliga kostnader, hvartill

komme., att skogens värde ej inginge i köpet.

Då det icke vore tvifvel underkastadt, att fabriksanläggningen komme

att påkalla ökning af den å kronoplanteringen anstälda bevakningspersonal,

hade jägmästaren föreslagit, att bolaget måtte tilltörbindas att. antingen årligen

till statsverket betala 600 kronor till aflöning åt en kronojägare eller

ock på en gång erlägga ett belopp, motsvarande kronojägarelönen kapitaliserad,

eller 15,000 kronor.

Öfverjägmästaren, som ej ansett sig kunna biträda hvad jägmästaren

sålunda föreslagit, hade deremot hemstält, att till förekommande af den befarade

uppkomsten af arbetarebostäder å det afsöndrade området med deraf

följande olägenheter, hvilkas betydelse han ingalunda underskattade, bland

köpevilkoren måtte intagas den bestämmelse, att, utöfver de boningslägenheter,

som komme att inrymmas i fabrikshusen, icke några arbetarebostäder

eller andra boningshus finge å området, uppföras.

Enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt borde förbudet mot

uppförande af boningshus inom fabriksområdet endast afse arbetarebostäder,

men icke kontorslokaler och boningslägenheter för de i fabriksdriften anstälde

tjensteman med familjer och tjenare, ej heller bostäder för de personer, som

måste anställas för vakthållning och dylika ändamål.

Bolaget, som förmält sig icke hafva för afsigt att å fabriksområdet

uppföra några bostäder för bolagets arbetare, enär bolaget tänkt sig, att desse

skulle bosätta sig öster om ån inom stadens planlagda område, hade ansett

något vilkor i nyssberörda hänseende ej vara erforderligt.

Jägmästaren och öfverjägmästaren hade sammanstämmande förordat,

dels att i gränsen mellan fabriksområdet och kronoplanteringen måtte på

bolagets bekostnad uppföras och underhållas stängsel, kvilket enligt jägmästarens

åsigt borde vara af jern, men enligt öfverjägmästarens förmenande

uppföras af bräder, å krönet förses med taggig jerntråd och å båda sidor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

7

bestryka med vitriollösning eller annat ämne, som gjorde trävirke svårantändligt,

dels ock att upplag af stenkol eller andra bränbara ämnen icke

borde få finnas invid tomtens norra gräns på visst afstånd från kronoplanteringen,

och att detta område i öfrigt borde hållas fritt från lätt antändliga

ämnen, såsom torrt gräs in. m. Härjemte hade föreslagits, att långs stängslet

och på insidan deraf borde anläggas lämplig vattenledning från Rönneån

med på korta afstånd anbragta anstalter för att på hvilken punkt deraf som

helst hafva tillräcklig vattentillgång i händelse af eldsvåda inom fabriksområdet;

att fabrikens ångskorsten skulle hafva sådan höjd, att gnistor derifrån

ej kunde nedfalla i omgifningen; att de lokomotiv, som komma att

trafikera fabriksområdet, skulle, i likhet med hvad som vore föreskrifvet

beträffande de lokomotiv, som användes å Skåne-—Hallands jernväg, vara

försedda med gnistsläckare af bästa konstruktion; samt att skogsförvaltningen

skulle vara berättigad att öfvervaka, att de till skydd mot eldfara vidtagna

åtgärderna samt hägnaden bibehölles i ändamålsenligt skick.

Då det vore tydligt, att fisket i Rönneån komme att försämras genom

vattnets förorenande af spillvatten från fabriken samt att följaktligen kronans

inkomst af detta fiske, hvilket för närvarande vore utarrenderadt för en tid

af 5 år från den 1 januari 1889 emot årligt arrende af etthundra kronor,

äfven komme att minskas, hade jägmästaren ansett billigt, att bolaget förpligtades

att godtgöra kronan med det belopp, hvarmed arrendeafgiften

komme att understiga etthundra kronor. Öfverjägmästaren hade deremot

ansett denna ersättningsfråga lämpligast kunna regleras på det sätt, att

bolaget öfvertoge arrende mot samma afgift, som nu derför betalades.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att den föreslagna förändrade

platsen för fabrikstomten ej allenast på de af skogsförvaltningen undfägna

skäl, utan äfven med hänsyn till eldfarans minskande af styrelsen förordades

framför den af bolaget förut angifna; att i fråga om värdet af marken

det af skogsförvaltningen uppstälda priset snarare vore för lågt än för högt,

i synnerhet som den af styrelsen förordade tomten angränsade Rönneån på

eu längre sträcka, hvarför, äfven om hänsyn skulle tagas till den fördel för

ortens jordbruk, sockerfabrikens anläggning ansåges medföra, styrelsen hölle

före, att försäljningspriset ej borde sättas lägre än 2,800 kronor för hvarje

hektar; samt att, ehuru genom de af öfverjägmästaren och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande uppstälda köpevilkor eldfaran för flygsandsfälten enligt

styrelsens förmenande ej kunde anses förebyggd, dessa vilkor likväl syntes

styrelsen innefatta hvad som billigtvis, om fäbriksanlägggningen medgäfves,

kunde bolaget åläggas för att förekomma eldsolycka å flygsandsfältet.

Tekniska högskolan, som genom remiss fått sig anbefäldt att inkomma

med yttrande, huru vida hvitbetssockerfabrik vore att anse som eldfarlig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

inrättning, samt i sådant fall hvilka åtgärder borde vidtagas för omgifvande

trakts skyddande mot eldfara från fabriken, hade till Kong! Maj:t öfverlemnat

ett af professoren i kemi och kemisk teknologi vid högskolan Peter

Klason å högskolans vägnar afgifvet yttrande, hvari såsom slutomdöme

anförts, att hvitbetssockerfabriker, så uppförda och skötta som nu för tiden

vore regeln, ej kunde anses vara i egentlig mening eldfarliga, samt att de

af vederbörande myndigheter föreslagna åtgärder till eldfarans minskande

linge anses tillfyllestgörande.

Af handlingarne framginge, enligt hvad departementschefen vidare

anfört, det förslaget att invid Engelholm anlägga en hvitbetssockerfabrik

omfattats med ett synnerligen lifligt intresse så väl inom Engelholms stad som

inom den kringliggande trakten; att en dylik fabriksanläggning skulle komma

att kraftigt bidraga till höjandet af ortens jordbruk; att flertalet af de

kommuner, inom hvilka de egendomar och hemman vore belägna, från hvilka

mark till den vestra flygsandsplanteringen upplåtits, kraftigt och utan

meningsskiljaktighet uttalat sig till förmån för ansökningen; och att, i

händelse denna skulle lemnas utan afseende, den ifrågavarande anläggningen

i saknad af annan närbelägen, för ändamålet lämplig plats, torde komma att

förläggas till annan ort. Af alla dessa skäl hade det derför synts honom

som om den gjorda framställningen borde röna tillmötesgående, så framt

sådant utan olägenheter för det allmänna kunde ega rum. Efter departementschefens

uppfattning mötte derför intet hinder. Han kunde nemligen icke

dela de af domänstyrelsen uttalade farhågor, att fabriken kunde komma att

förorsaka kronoplanteringens ödeläggande genom skogseld. På sätt professoren

Klason i det af honom afgifna utlåtande anfört, kunde en hvitbetssockerfabrik

ej betraktas såsom en särskildt eldfarlig inrättning, och i hvarje

händelse måste den eldfara, som under ytterst ogynsamma förhållanden skulle

kunna tänkas från fabriken, likasom från andra i flygsandsplanteringens

närhet befintliga bebodda byggnader, hota sagda plantering, betraktas såsom

en ren obetydlighet i jemförelse med den fara af detta slag, som skulle

kunna framkallas åt trafiken å den genom planteringen framdragna jernvägen,

en fara, hvilken likväl ansetts kunna förebyggas genom lämpliga

försigtighetsmått.

Han tvekade derför icke att med den förändring i afseende å läget

af platsen för fabriken, som af honom blifvit föreslagen, hos Kongl. Maj:t

förorda bolagets ansökning om förvärfvande af mark ä flygsandsplanteringen;

dock syntes, med afseende å hvad öfverjägmästaren och domän styrelsen

anfört, köpeskillingen böra fastställas till 2,800 kronor för hektar jemte

skyldighet för bolaget att ersätta den växande skogens värde samt att öfvertaga

arrenderätten till kronofiske! i Rönneån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

.9

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t, no i

ofvan omförmälda proposition föreslagit Riksdagen att medgifva:

dels att till Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag måtte för anläggning

af en hvitbetssockerfabrik af Engelholms vestra kronoplantering försäljes ett

område af högst 10 hektar, så beläget att detsamma begränsades af Rönneån,

Engelholms jern vägsstations område och en från stationsområdet till Rönneån

dragen, å en af J. O. af Zellén är 1869 upprättad karta med röd färg utmärkt

rät linie, under vilkor

att bolaget för sjelfva marken betalte en köpeskilling af 2,800 kronor

per hektar och dessutom efter domänstyrelsens bestämmande ersatte värdet af

den å området befintliga ståndskogen;

att tillträdet skulle ega rum vid köpebrefvets undertecknande, då

köpeskillingen för marken och lösesumman för den derå växande skogen skulle

erläggas;

att bolaget efter utgången af nu löpande arrendeperiod för kronofisket

i Rönneån öfvertoge detta fiske på arrende för den tid, hvarunder hvitbetssockerfabrik

å det ifrågavarande området funnes, mot den arrendeafgift, som

nu derför betaltes;

att å det upplåtna området ej finge uppföras andra byggnader än

sådana, som erfordrades för fabriksanläggningen, och icke andra boningshus

än sådana, som vore afsedda att inrymma kontorslokaler och bostadslägenheter

för de vid fabriken anstälde tjensteman med familjer och tjenare eller

för de personer, som måste anställas för vakthållning och andra dylika

ändamål;

att det skulle åligga bolaget att i gränsen mellan fabriksområdet och

kronoplanteringen uppföra och underhålla stängsel af beskaffenhet, som af

domänstyrelsen kunde godkännas;

att lätt antändliga eller eldfarliga ämnen inom det upplåtna området

ej finge uppläggas eller eljest finnas på ett afstånd frän stängslet af 50

meter, inom hvilken del af området jemväl barrskogen borde afrödjas;

skolande området i sin helhet hållas fritt från torrt gräs, ljung och

dylikt;

att långs stängslet på dess inre sida skulle af bolaget anläggas vattenledning

från Rönneån med på korta afstånd anbragta anstalter för att på

hvilken punkt som helst af fabriksområdet hafva lätt tillgänglig och tillräcklig

vattentillgång i händelse af eldsvåda, dervid särskildt borde tillses, att vattenledningen

framdroges till närheten af kolupplaget;

att ångskorstenen å fabriken skulle hafva sådan höjd, att gnistor derifrån

ej kunde nedfalla i omgifningen;

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

att de lokomotiv, som komme att trafikera fabriksområdet, skulle vara

försedda med gnistsläckare af ändamålsenlig konstruktion;

att bolaget skulle ställa sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,

som Kong! Maj:t framdeles, i händelse anledning dertill yppades, kunde finna

skäligt meddela till förebyggande af eldfara från fabriken;

att, på det att skogsforvaltningen måtte vara i tillfälle att öfvervaka,

att de för krön oplanteringens skyddande mot eldfara meddelade föreskrifter

efterlefdes, tillträde till fabriksområdet ej finge densamma förvägras;

att, derest bolaget underläte att vidtaga till eldfarans förebyggande

föreskrifna anordningar eller företoge åtgärder stridande mot de i berörda

afseende meddelade föreskrifter och hvad sålunda blifvit af bolaget underlätet,

eller företaget icke inom viss af domänstyrelsen förelagd tid af bolaget

blefve utfördt eller afhjelpt, rättelse skulle på bolagets bekostnad ega ram

genom domänstyrelsens försorg;

samt att bolaget skulle vara skyldigt att ersätta all skada, som genom

dess förvållande kunde å kronoplanteringen uppkomma;

dels och att köpeskillingen för marken och lösesumman för skogen

finge, på samma sätt som köpeskillingen för försålda mindre kronoegendomar,

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark.

Med afseende å de särskilda förhållanden, som i förevarande ärende

förekommit, har utskottet, till hvars behandling omförmälda proposition

blifvit hänvisad, ansett sig böra tillstyrka den föreslagna försäljningen och

hemställer alltså,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas

Stockholm den 21 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

SVEN NILSSON.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:72 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående försäljning till Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag af ett område af Engelholms ve s. 15 i texten