Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående afskrifning af de ä viss jord lindande grundskatter m. m. äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

1891-04-28 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:54, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående afskrifning af de ä viss jord lindande grundskatter m. m. äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

t

N:o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1891, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående afskrifning

af de ä viss jord lindande grundskatter m. m.

äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande

ämnen.

(l:a U. A. och I. A.)

Kongl. Maj:t, som den 14 mars innevarande år till Riksdagen

aflåtifc propositioner angående dels ändring i vissa delar af värnpligtslagen

den 5 juni 1885, dels höjning af det under fjerde hufvudtiteln

uppförda anslag till beväringsmanskapets vapenöfningar m. m., dels

anslag under femte hufvudtiteln med anledning af de föreslagna ändringarne

i värnpligtslagen, dels ock ändring i förordningen den 14

september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,

bär, i en till Riksdagen förstnämnde den 14 mars innevarande år afgifven

proposition (n:o 34), under åberopande af bilagda protokoll öfver

finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att, för den händelse

Riksdagen bifölle omförmälda propositioner, propositionen angående

ändring i värnpligtslagen, i hvad densamma afsåge förändrad lydelse

af 1, 3 och 6 §§, 27 § 1 monn, 28 §, 33 § 1 och 2 mom. samt 34,

52 och 53 §§ i nämnda lag, jemväl antaga följande:

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 35 Raft. (N:o 54.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Lag

angående afskrifning af de å viss jord lindande grundskatter och

hvad dermed eget sammanhang.

§ I
De

skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på

viss jord hylande- grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent,

skola afskrifvas under loppet af tio år, räknadt från och med år 1892.

Afskrifningen skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande i

tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda

skatter och utlagor nedsättas från och med år 1892 med tjugu

procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5

juni 1885 beräknats, samt derefter från och med hvart och ett af åren

1893, 1895, 1897 och 1899 med ytterligare 10 procent af nämnda belopp,

hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år

1901 eftergifves.

§ 2.

I de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt nådiga kungörelsen

den 5 juni 1885 bör eg a rum, men icke ifrågakommer förr

än med 1892 års ingång eller derefter, bestämmes nedsättningen till

enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt samma nådiga kungörelse

nedsättningen skall beräknas, som vid den tidpunkt då nedsättningen

bör ega rum, enligt nyssnämnda nådiga kungörelse och §

1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda skatter och

utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands

län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 omförmälda

skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det belopp,

hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 juli och den 25 november

1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

3

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 februari

1888 bör utgå till egare af skattefräisehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,

under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,

utgå från och med år 1892 med 50 procent, från och med år 1893 med

60 procent, från och med år 1895 med 70 procent, från och med år

1897 med 80 procent och från och med år 1899 med 90 procent af

räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves,

samt från och med år 1901 med en summa, motsvarande räntans på

nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erfoderliga, meddelas

af Konungen.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat

jemväl nedannämnda inom Riksdagen väckta motioner, i hvad

de afse nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter samt dithörande

frågor nemligen:

inom Första Kammaren.

Motion n:o 19 af herr P. M. Söderberg med flere, hvilka hemstält,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att i de skatter och utlagor,

som med tillämpning af bestämmelserna i kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter

blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare nedsättning skulle,

under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda kungörelse,

från och med år 1892 ega rum med tjugu procent af det belopp,

hvarå nyssnämnda nedsättning beräknats; att i de fall. der nedsättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

i skatt eller utlaga enligt kong!, kungörelsen den 5 juni 1885 borde.ega

rum, men icke ifrågakomme förr än efter 1892 års ingång, nedsättningen

skulle bestämmas till femtio procent af det belopp, hvarå enligt

samma kungörelse nedsättningen skulle beräknas; samt att den till Sala

bergslag förut utgående, men numera till statsverket indragna grufvedrängshjelpen

af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands län

måtte från och med ingången af år 1892 nedsättas med ytterligare

tjugu procent af det belopp, hvarå den jemlikt kongl. brefven den 13

juli och den 25 november 1887 medgifva nedsättning af 30 procent

egt rum;

samt motion n:o 37 af herr P. M. Söderberg med flere, i hvilken

motion föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den

ersättning, som jemlikt kongl. kungörelsen den 3 februari 1888 borde

utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru

varande af den beskaffenhet, som afsåges i § 1 af kongl. förordningen

den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet

till skattesåld kronoegendom, icke blifvit af statsverket

inlöst, skulle under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda

kungörelse, från och med år 1892 utgå med femtio procent af räntans

belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrefves;

inom Andra Kammaren.

Motion n:o 17 af herr J. Eliasson med flere, hvilka hemstält att

Riksdagen måtte för sin del besluta att från och med år 1892 den nedsättning

i de på viss jord hyflande grundskatter, som vore stadgad i

kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, måtte förändras från 30 till 50

procent;

motion n:o 22 af herr J. A. Sjö, som föreslagit, att från och med

1892 nedsättning skulle ytterligare ega rum med trettio procent af den

å viss jord före 1885 års afskrifning utförda, i kronans jordeböcker

och räkenskaper upptagna grundskatt, att verkställas efter samma grunder

och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen af

den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hyflande grundskatter

;

motion n:o 29 af herr Lasse Jönsson med flere, hvilka föreslagit,

att Riksdagen måtte besluta, att från och med 1892 nedsättning skulle

ytterligare eg a rum med 20 procent af den å viss jord före 1885 års

afskrifning utförda, i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

5

grundskatt, likaså för egare af skattefrälsehemman och de hemman i

Sala bergslag, hvarå förr utgått grufvedrängshjelp, att verkställas efter

samma grunder och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen

af den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord

hvilande grundskatter samt sedermera tillkomna bestämmelser;

motion n:o 52 af herr H. Andersson i Nöbbelöf med flere, som

hemstält att Riksdagen måtte besluta, att från och med 1892 nedsättning

skulle ytterligare ega rum med tjugu procent af den å viss jord

före 1885 års afskrifning utförda, i kronans jordeböcker och räkenskaper

upptagna grundskatt, att verkställas efter samma grunder och bestämmelser,

som funnes stadgade i kongl. kungörelsen af den 5 juni

1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter; samt

motion n:o 36 af herr P. G. Petersson i Brystorp, i hvilken motion

väckts förslag om att, i händelse Riksdagen skulle bifalla ytterligare

20 procent afskrifning å grundskatterna, lika förmån äfven måtte

egarne af skattefrälsehemman tillkomma på så sätt, att från statsverket

erhölles ytterligare nedsättning med 20 procent af frälseräntans belopp,

beräknadt på sätt och efter de grunder, som i ofvannämnda Kongl.

Maj:ts kungörelse föreskrefves.

Enligt hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet till det

vid Kongl. Maj:ts ofvannämnda proposition fogade statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 14 mars 1891 anfört, hade frågan om fortbeståndet

af den under form af grundskatter samt rustnings- och

roteringsbesvär å jorden hvilande särskilda beskattning under en lång

följd af år utgjort eu hufvudfaktor i vårt politiska lif. Talrika hade

de skäl varit, hvilka under de långvariga meningsbrytningarna framförts

till stöd för de hvarandra motsatta åsigterna. Kongl. Maj:ts på

föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet förut ofvannämnda

dag fattade beslut om aflåtande af framställning till Riksdagen i fråga

om utsträckning af värnpligten gjorde det till departementschefens pligt

att påkalla Kongl. Maj:ts förnyade uppmärksamhet för denna fråga.

Departementschefen saknade emellertid härvid anledning att i minnet

återföra och till uttömmande granskning framlägga de omförmälda

skälen, så vidt de afsett att innefatta bevisning för eller emot hvad

som utgjort sjelfva kärnpunkten i meningsstriden eller frågan huruvida

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären framgent skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N.-o 54.

utgöra beståndsdelar af skattesystemet. I denna sin principiella del

hade nemligen frågan inträdt i ett forändradt läge genom Kong]. Maj:ts

och Riksdagens år 1885 i sammanhang med antagande af värnpligtslag

och utsträckning af de värnpligtiges öfningstid fattade beslut om afskrifning

med 30 procent å nyssnämnda skatter och besvär. Detta

beslut kunde icke annorlunda fattas än såsom framgånget ur Kongl.

Maj:ts och Riksdagens samstämmande åsigt, att den ifrågavarande särskilda

beskattningen å jorden borde aflyftas i den mån omständigheterna

gjorde sådant möjligt, men att denna afskrifning endast borde ega rum

i sammanhang med utsträckning af värnpligten.

Stödjande sig på denna tolkning af innebörden i Kongl. Maj:ts

och Riksdagens nyssnämnda beslut, ansåge departementschefen sig eg a

rätt att säga, att frågan icke längre gälde, huruvida återstoden af

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären borde afskrifvas,

utan i hvilken ordning afskrifningen borde eg a rum. Denna kunde nemligen

ordnas antingen så, att lämplig andel af de ifrågavarande skatterna

och besvären eftergåfves vid tillfällen, då statsverkets finansiella

ställning vore sådan, att befintliga tillgångar medgåfve en skattenedsättning,

eller ock så att definitivt beslut fattades om successiv afskrifning

under en viss bestämd tidrymd af skatternas och besvärens hela

belopp. Betraktade man afskrifningen endast som en skattenedsättning,

skulle ett gifvet företräde tillerkännas den förstnämnda utvägen, men

att utan vidare sätta afskrifningen i förbindelse med och göra densamma

beroende af en mer eller mindre gynsam statskassans ställningvore

dock knappast berättigadt. Ofverskottet kunde vara tillfälligt och

ett följande år bytas i brist. En af ofverskottet föranledd skattenedsättning

borde derföre ock vara sådan, att den vid behof kunde återgå

och gälla sådana skattetitlar, Indika utgjorde de så att säga mera rörliga

posterna på budgetens inkomstsida. Annat vore förhållandet med

grundskatten och de dermed i kameralt afseende likstälda rustningsoch

roteringsbesvären. En eftergift af dessa vore oåterkallelig och

gälde för all framtid. Den innebure icke blott eu skattenedsättning,

utan en skadereglering.

Mot det sagda kunde invändas, att det öfverskott i statskassan,

som skulle utgöra förutsättning för grundskatteafskrifningen, icke borde

vara af tillfällig natur, utan utgöra uttrycket för eu stegring af statsinkomsterna

af så stadigvarande beskaffenhet, att den kunde rättfärdiga

eu stadigvarande skattenedsättning. Det läte sig visserligen erinra, att

urskiljandet af öfverskottets rätta art kunde vara en vansklig uppgift,

men departementschefen vore ingalunda sinnad att förneka, utan er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

7

kände tvärt om obetingadt, att, derest departementschefens uppgift

såsom Kong!. Maj:ts rådgifvare vore inskränkt till ett ensidigt tillvaratagande

af statsfinansernas intressen, departementschefen skulle, i öfverensstämmelse

med hvad han vid annat tillfälle uttalat, förorda en

endast i mån af eu stadigvarande stegring af öfriga statsinkomster

företagen grundskatteafskrifning. Men tillfällen kunde gifvas, då målsmannen

för statens finanser icke finge uppfatta sin ställning som Konungens

rådgifvare uteslutande ur sagda synpunkt, tillfällen, vid hvilka

denna synpunkt, huru i och för sig berättigad den än kunde vara, likväl

måste underordnas statslifvets högre kraf. Och ett sådant underordnande

måste naturligtvis i samma mån möta mindre betänklighet,

som omständigheterna vore sådana, att de kunde ega rum utan att

något verkligt men för statsverkets ställning deraf vore att befara.

Ett tillfälle af sådan art förelåge enligt departementschefens tanke nu.

Chefen för landtförsvarsdepartementet hade ansett nödvändigt

att, utan afbidan på den slutliga lösningen af den länge sväfvande

frågan om härordningens ombildning, genomföra det mått af personlig

värnpligt, som under hvarje härordning minst måsto anses erforderligt,

och fördenskull föreslagit, att de värnpligtiges tjenstetid måtte utsträckas

till 20 år och beväringens öfningstid ökas till 90 dagar. Med bemälde

departementschef delande öfvertygelsen, att denna utsträckning

af värnpligten vore för tryggande af landets sjelfständighet af så oundgängligt

behof påkallad, att äfven de största offer måtte bringas för

ändamålet, och derför lifligt instämmande i hans förslag om utsträckningens

genomförande så fort sig göra läte, måste departementschefen

likväl, med blicken fäst på den utvecklingsgång försvars- och skattefrågorna

hittills genomlöpt och med behörigt aktgifvande på förhållandena,

sådana de faktiskt förelåge, uttala såsom sin åsigt, att frågan om

värnpligtens utsträckning till nyssnämnda minimum icke kunde föras

till ett lyckligt afgörande, med mindre frågan om grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning samtidigt bringades till

sin definitiva lösning. Likaså ansåge departementschefen, att, ehuru

en öfver en längre period utsträckt afskrifning skulle vara mindre känbar

för statsverket, afskrifningen likväl borde bringas till slut under

loppet af en jemförelsevis kort tidrymd. Det af Kong]. Maj:t för 1883

års Riksdag i ämnet framlagda förslag vore bj^gdt på eu afskrifningsplan,

enligt hvilken grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären

skulle successivt försvinna under en tid af 37 år. Äfven frånsedt,

att afskrifningen af de numera återstående 70 procenten af nämnda

skatter och besvär naturligtvis skulle kunna ega ruin under en kortare tid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

än den år 1883 för eftergift af hela beloppet föreslagna, ansåge departementschefen

afskrifningsperioden böra bestämmas väsentligen kortare

än den i 1883 års afskrifningsplan förutsatta. Då sistnämnda år samtidigt

med afskrifningsförslaget framlades ett förslag till härordning,

enligt hvilket i bredd med afskrifningen af rustnings- och roteringsbesvären

äfven de i rustningen och roteringen innefattade prestationer

skulle upphöra, medan nu icke ifrågasattes annat, än att dessa fortfarande

skulle, ehuru mot ersättning motsvarande deras uppskattade

värde, oförändradt utgöras, läge redan häri ett skäl för den åsigt, att

afskrifningstiden nu kunde sättas koi''tare. Men härtill komme såsom

ett ytterligare och hufvudsakligt skäl, att, då det ansetts af största

vigt, att den föreslagna utsträckningen till 90 dagar af beväriugens

vapenöfningar komme till fullt genomförande så fort sig göra läte eller

redan under loppet af år 1893, det syntes påkalladt, att äfven skattefrågan

erhölle sin definitiva lösning inom så kort tid, som med statsverkets

kraf kunde finnas förenligt. Uppenbarligen kunde eftergiften

af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens hela återstående

belopp icke utan allt för stora olägenheter för statsverket ega

rum redan inom utgången af samma tid, som blifvit föreslagen för den

utsträckta värnpligtens genomförande, men deremot ansåge departementschefen

hinder icke böra möta för afskrifningens fullbordande

under loppet af tio år, räknadt från och med år 1892. En afskrifning

under denna tidrymd af den qvarvarande återstoden af de ifrågavarande

skatterna och besvären borde nemligen icke kunna anses öfverstiga

statens finansiella förmåga eller vara egnad att åstadkomma sådana

rubbningar i budgeten, att derigenom befordrandet af andra vigtiga

statsändamål skulle äfventyras.

Till eu början erinrade departementschefen, att grundskatternas

afskrifning under nuvarande förhållanden vore en vida mindre ingripande

åtgärd, än den för några årtionden tillbaka skulle varit. Af

samtliga statsinkomster utgjorde grundskatterna år 1850 25,7 9 procent,

år 1860 20 procent, år 1870 14,11 procent och år 1880 7,54 procent.

Efter den år 1885 skedda 30-procentsafskrifningen utgjorde grundskatten,

upptagen till det belopp, hvarmed densamma enligt rikshufvudboken

för år 1889 samma år influtit, eller 4,187,947 kronor 4 öre,

allenast 4,7 9 procent af statens samtliga inkomster nämnda år, och

fäste man sig vid det belopp af grundskatterna, hvilket enligt de i

kong!, kungörelsen den 5 juni 1885 innefattade grunder skulle förekomma

till afskrifning, eller 3,223,273 kronor Öl öre, utgjorde detta

endast 3,6 9 procent af nämnda inkomsters hela belopp. Utom grund
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

9

skatten skulle staten visserligen mista en årlig tillgång, motsvarande

årliga värdet af den ännu icke afskrifna delen af rustnings- och

roteringsbesvären, eller i rundt tal omkring 3,458,000 kronor, men på

den utvecklingspunkt, hvartill budgeten numera hunnit, kunde svårligen

sägas, att en under loppet af tio år företagen skattereglering,

som medförde, att staten måste beredas ersättning för en minskad

årlig tillgång af omkring 6,700,000 kronor, innebure något i och för

sig afskräckande. Med säkerhet kunde antagas, att statsinkomsterna,

särskilt skogsmedlen och jernvägstrafikmedlen, äfven under nästa årtionde

skulle komma att stiga, så att grundskatterna samt rustuingsoch

roteringsbesvären, derest de vid årtiondets slut qvarstode, komme

att utgöra en ännu mindre qvotdel af statens årliga tillgångar än för

närvarande. Vidare hänvisade departementschefen derpå, att, sedan

stambanebyggandet i Norrland inom en icke aflägsen tidrymd blifvit

bragt till slut, inkomsttiteln jernvägstrafikmedel ej längre såsom hittills

komme att å utgiftssidan motsvaras af betydande anslag för jernvägsbyggnader.

Mot stegringen i statsinkomster komme visserligen gifvetvis

att svara en stegring i statsutgifter, och särskildt vore en sådan

att förvänta på grund af de ökade kostnaderna för försvaret. Naturligt

vore derför, att i ersättning för de genom afskrift ngen upphörda

skatterna och besvären nya skattekällor måste uppsökas, rnen härvid

borde dock beaktas att, medan grundskatterna samt rustnings- och

roteringsbesvären för staten representera väsentligen stillastående värden,

komme deremot antagligen de skatter, hvarmed de skola ersättas,

till större delen att vara af den natur att de, i mån som landets folkmängd

och välmåga tillväxte, komme att tillföra statsverket alltjemt

stegrade inkomstbelopp. Det syntes departementschefen derför icke

oundgängligt, att man redan från början uppstälde en fullständig beräkning,

enligt hvilken de afskrifna beloppen exakt motsvarades af enahanda

belopp i form af andra skattetitlar.

Då det gälde ett afgörande i fråga om hvilka skattetitlar företrädesvis

borde anlitas, för att fylla den genom afskrifningen uppkommande

minskningen i statsverkets årliga tillgångar, öppnade sig åtskilliga

möjligheter. Departementschefen hänvisade i detta afseende

till- skatteregleringskomiténs den 13 september 1882 afgifna betänkande,

der komitén under förutsättning af grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbesvärens afskrifning lemnat anvisning på åtskilliga nya

skattekällor. Bland dessa ville departementschefen särskildt fästa uppmärksamheten

å bevillningen af fast egendom, hvilken för jordbruksfastighet

utginge med 3 öre för hvarje fidla 100 kronor samt för annan

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 35 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 5i.

fastighet med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.

Att den undantagsställning, jordbruksfastigheten sålunda hittills intagit,

borde upphöra i sammanhang med grundskatternas samt rustnings-

och roteringsbesvärens afskrifning, och nämnda slag af fastighet

följaktligen åsätt-as bevillning efter de för all annan fastighet

gällande grunder, hade af Riksdagen uttalats i skrifvelse af den 24

maj 1873 och hade derefter alltid ansetts som en gifven följd af afskrifningen.

Det vore'', enligt hvad departementschefen vidare anfört, gifvet,

att, då jordbruksnäringen befriades från den af ålder å densamma hvilande

särskilda beskattning, sagda näring borde i fråga om bevillning

till staten likställas med andra näringar och att derför den skattefrihet,

som hittills åtnjutits för afkastningen af det i jordbruksrörelsen

nedlagda kapital och arbete, borde upphöra, och ansåge departementschefen

på skäl, som i statsrådsprotokollet närmare utvecklats, att åt

grundsatsen om skattskyldighet för omförmälda slag af kapital och

arbete borde i bevillningsförordoingen gifvas uttryck på det sätt, att

bevillningen för jordbruksfastighet sattes till 6 öre för hvarje fulla 100

kronor af taxeringsvärdet.

Departementschefen hade bland nya skattekällor i första rummet

omnämnt förhöjningen i bevillningen för jordbruksfastighet, emedan

denna under alla förhållanden bordo vara att påräkna såsom en direkt

följd af afskrifningsåtgärden och borde uppställas som vilkor för densamma.

Hvad anginge de skattetitlar, hvilka eljest kunde ifrågakomma

att anlitas för ersättande af den genom nämnda åtgärd uppkommande

minskning i statens årliga tillgångar, vore valet mera fritt, men departementschefen

ville dock företrädesvis fästa uppmärksamheten på

två utvägar, som i detta afseende syntes honom närmast erbjuda sig,

nemligen införandet af beskattning på maltdrycker och utveckling af

stämpelskatten.

Efter närmare redogörelse angående en dylik beskattning anför

departementschefen vidare, att, på sätt af skatteregleringskomiténs utredning

i ämnet framginge, funnes förutom de nu särskilt angifna utvägar

att bereda statsverket ersättning för grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären, nemligen genom höjning af jordbruksfastighetsbevillningen,

genom införande af maltskatt och genom utveckling

af stämpelskatten, äfven andra inkomstkällor, hvilka i fall afbehof

kunde för ändamålet anlitas, och syntes sålunda afskrifningsåtgärden

ur synpunkten af statsverkets förmåga att bära densamma icke böra

möta betänklighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

11

Hvad derefter beträffade sättet för verkställandet af grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, borde, i enlighet med

hvad departementschefen förut anfört, afskrifningsåtgärden till fullo

genomföras under loppet af tio år, räknadt från och med år 1892. Då

emellertid den förhöjning i bevillningen för jordbruksfastighet, som i

sammanhang med afskrifning^! borde ega rum, lämpligen borde till sin

fulla utsträckning inträda redan från och med nyssnämnda år, ansåge

departementschefen häraf böra följa, att afskrifningsprocenten under de

första åren af tioårsperioden sattes något högre, än efter en likformig

fördelning af afskrifningen öfver nämnda tidrymd skulle på samma år

belöpa. Afskrifningen syntes derför böra ordnas på sådant sätt, att

af de 70 procent, som af de ifrågavarande skatterna och besvären återstode,

20 procent afskrefves år 1892 och 10 procent år 1893 samt att

afskrifningen derefter fortginge med 10 procent hvart annat år, då

densamma blefve bragt till slut från och med år 1901. Vidare ansåge

departementschefen syftet med den ifrågasatta afskrifningsåtgärden med

nödvändighet förutsätta, att den föreslagna afskrifningsplanen redan nu

gjordes till föremål för definitivt beslut och att åt densamma följaktligen,

hvad så väl grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären

beträffade, gåfves egenskapen af lag.

Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattade ett slutligt genomförande

af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjorts år 1885,

vore deraf eu följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka

jemlikt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, angående nedsättning i

de på viss jord hvilande grundskatter, äfvensom vissa derefter meddelade

stadgande!! blifvit nedsatta med 30 procent, borde utgöra föremål

äfven för denna afskrifningsåtgärd. Visserligen skulle kunna ifrågasättas

att utsträcka afskrifningen äfven till vissa grundskattebelopp,

hvilka icke berördes af 1885 års afskrifning, nemligen till de belopp,

som vore anordnade rusthåll och rotar, innehafvare af militieboställen,

båtsmansindelningen, lots- och fyrinrättningen, gästgifvare, färjor och

färjekarlar eller hvilka utgjorde ersättning för jordförluster i följd af

kanal- och väganläggningar. Dessa grundskattebelopp inginge i den

å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men affördes åter

såsom »friheter» å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar,

hvarföre någon inbetalning till statsverket eller utbetalning från

detsamma af dessa belopp i verkligheten icke egde rum. Då Kongl.

Maj:t till 1883 års Riksdag afgaf förslag till afskrifning af grundskatterna

samt rustnings- och roteringsbesvären, både Kongl. Maj:t föreslagit

att dessa grundskattebelopp skulle med ingången af år 1884 ur

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

jordeböcker och räkenskaper uteslutas. År 1885 deremot, då Kongl.

Maj:t föreslog eu endast partiel afskrifning af grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären, hade Kongl. Maj:t ansett förändring

i de ifrågavarande anordningarna icke böra ega rum.

Då nu en fullständig afskrifning af grundskatterna föresloges borde

visserligen deraf följa, att icke de ifrågavarande frinjutna räntorna,

hvilka vore af enahanda natur med de till afskrifning föreslagna, borde

qvarstå i jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvarvarande

militieboställena kunde emellertid utan olägenhet med förändringens

vidtagande -anstå till boställenas indragning till statsverket, då bestämmelsen

i mom. 5 af kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 å dem blefve

tillämplig och grundskattebeloppen sålunda försvunne. Flertalet af öfriga

ofvan omförmälda friheter skulle visserligen, under förutsättning af bifall

till förslaget om grundskatternas afskrifning, kunna ur jordeböcker

och räkenskaper uteslutas med år 1892, men då denna åtgärd dels inverkade

på beloppet af åtskilliga under särskilda hufvudtitlar i riksstaten

upptagna anslag, dels, åtminstone hvad detill beloppet ojemförligt

största posterna beträffade, inskränkte sig till en enkel bokföringsfråga,

syntes åtgärden lämpligen kunna företagas i sammanhang med

eu kommande statsreglering, hvarvid tillika erbjöde sig tillfälle att föreslå

de åtgärder, hvilka efter skedd utredning kunde finnas böra i afseende

på ett eller annat af de ifrågavarande anslagen särskilt vidtagas.

Uti åberopade kungörelse af den 5 juni 1885 hade bland annat

förordats, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och lägenheter

af skatte- eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter

af krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till

skatte köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter,

som innehades af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom

ock uti presternas utlagor nedsättning skulle, med vissa undantag,

eg a rum med trettio procent af grundskattens eller utlagornas belopp,

hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1886, äfvensom att

enahanda nedsättning skulle eg a rum beträffande drängespanmålen och

hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till statsverket

ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet, samt arbetsdier

hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som

meddelats i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet

öfver finansärenden den 12 januari samma år, utgjorde grundskatten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

13

då, efter vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda uteslutningar

och omflyttningar, ................................ kronor 5,450,554: 3 2.

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas

dels kronan behållna räntor

och kronotionde af statens utarrenderade

egendomar samt

af militie- och civilboställen

äfvensom af skogsområden,

hvilka vore upplåtna sågverken

i de norra länen i ersättning

för privilegierad stockfångst,

och af tillsvidare upplåtna

slåtter- m. fl. lägenheter

samt strömfall med tillhörande

utmål, hvilka räntor och kronotionde

förslagsvis beräknades

till ....................................... kronor 37,000: —

dels ock, på sätt redan blifvit

erinradt, följande anordnade

rånte- och kronotiondebelopp,

nemligen:

å fjerde hufvudtiteln:

friheter, som åtnjötes

af rusthåll och rotar samt innehafvare

af militieboställen,

d femte hufvudtiteln:

båtsman Bindel ningens

friheter, 75,500 kronor, samt

de friheter, som åtnjötes af

lots- och fyrinrättniugen, 405

kronor, eller tillsammans......

* ä sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifvits

817,000:

75,905: -

färd

gästgifvare,

kar

genom kanal- och

t/or och färjear

samt för jordförluster

vägaulägg
-

lagdt

8,220: —

Efter afräkning af dessa rånteoch

kronotiondebelopp, utgörande......

kronor 938,125:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

qvarstode såsom grundskatt, hvarå nedsättning

borde ega rum,.......................................................... kronor 4,512,429: 32

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller ........................................................................ „ 1,353,728: so

återstode ........................................................................ kronor 3,158,700: 5 2

hvadan, med tillägg af ofvannämnda, från skatte
nedsättning

undantagna belopp ................................. ,, 938,125: —

grundskatten komme att uppgå till ........................ kronor 4,096,825: 5 2,

och hade denna statsinkomst blifvit upptagen i rundt tal med 4,097,000

kronor i så väl 1886 som 1887 årens riksstater.

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknadt från den 1 januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet

mellan kronan och Sala bergslag hade jemlikt kong!, brefven

den 13 juli och den 25 november 1887 den under benämning grufvedrängshjelp

af hemman inom åtskilliga socknar af Vestmanlands län till

bergslaget dittills utgångna afgift blifvit indragen och, efter det hjelpen

enligt grunderna i kong], förordningen den 23 juli 1869 angående förändring

af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar omsatt, från

och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med afseende å den

härigenom uppkommande tillökning i grundskatten hade denna inkomsttitel

blifvit i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000 kronor

afrundadt belopp.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 och kongl.

kungörelsen den 13 juli 1887 hade stadgats, bland annat, att skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle,

derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom utgången

af år 1888, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas samt att

inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder,

som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst

före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 185*5 angående de

i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, om-- sättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen den

23 juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och

kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Vid 1888 års riksdag hade, enligt hvad departementschefen erinrat,

antagits, att skattefrälseräntor skulle vid 1888 års utgång vara

inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets behållna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

15

inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle, efter föreskrifven omsättning

samt minskning med trettio procent, uppgå till omkring 60,000

kronor; och då grundskatten, enligt hvad statskontoret hade upplyst,

år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22 öre, hade densamma i riksstaten

för år 1889 upptagits med ett denna summa, ökad med nyssnämnda

60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000

kronor, med hvilket belopp densamma äfven i 1890 och 1891 årens

riksstater vore upptagen; och hade Kongl. Maj:t i den till innevarande

års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof

föreslagit denna beräknings bibehållande jemväl för år 1892.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,

hvarå nedsättning enligt kungörelsen den 5 juni 1885 skulle

ega rum, ........................................................................ kronor 4,512,429: 3 2.

Om, till följd af härofvan omförmälda förändringar,

härtill lädes dels den från och med år

1888 till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt förordningen

den 23 juli 1869, ..................... kronor 6,689: 97

samt dels inlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att

efter nedsättning med trettio

procent uppgå till omkring

60,000 kronor, men här utan

iakttagande af dylik minskning

upptagna med ........................... „ 85,700: — ,, 92,389: 9 7

uppkomme summa grundskatt, hvarå ytterligare

afskrifning kunde komma att ega rum,.................. kronor 4,604,819: 2 9.

Sjuttio procent å denna summa utgjorde ... „ 3,223,373: 51,

hvilket tal alltså betecknade det grundskattebelopp,

hvilket nu borde ifrågakomma till afskrifning.

Tjugu procent åter å omförmälda summa, ,, 4,604,819: 2 9,

motsvarande ................................................................. „ 920,963: 86,

utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen

grundskatten borde från och med år 1892 nedsättas.

Om från den i statsverkspropositionen föreslagna beräkningen för

år 1892 eller................................................................ kronor 4,185,000: —

droges nyssnämnde..................................................... ,, 920,963: 8 6

återstode ......................................................................... kronor 3,264,036: 14

eller i rundt tal 3,264,000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

På grund af föreskriften i § 4 af kongl. förordningen den 11

september 1885, att inlösta räntor och kronotionde skulle omsättas i

penningar och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och

kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt, hade

ifrågavarande rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta,

likasom ock den vidare nedsättning, som kunde varda å grundskatterna

i allmänhet medgifven, utan ytterligare föreskrift blefve å dem tillämplig,

hvarvid allenast borde meddelas bestämmelse i syfte att å räntor

och tionde, som blifvit inlösta så sent, att nedsättningen inträdde först

med 1892 års ingång eller derefter, nedsättningen skulle omedelbart

ega rum med det procenttal, som å öfriga grundskatter vore eftergifvet.

Jemlikt § 5 i kongl. förordningen den 11 september 1885, jemförd med

mom. 12:o b) i kungörelsen den 5 juni samma år, egde med den afgäld,

som skulle utgöras i stället för inlöst arbets- eller hofveriskyldighet,

enahanda förhållande rum som med nyssnämnda räntor och tionde.

1 sammanhang härmed borde likväl erinras, att jemlikt kongl.

kungörelsen den 3 februari 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars

skattefrälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som afsåges i § 1

af förordningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst,

förklarats berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30

procent af denna ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta

medgifvande, talade derför, att ersättning motsvarande den ytterligare

grundskatteeftergift, som nu vore i fråga, blefve egare af dylikt hemman

beredd; och borde alltså Riksdagens bifall härtill inhemtas.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af grundskatt

eller utlaga af de slag, som nu föresloges till afskrifning, icke

borde eg a ruin, vore gifvet. Ett beslut i sådant syfte borde emellertid

föregås af en revision af de författningar, som innehölle bestämmelser

rörande skattläggning, hvilken revision kräfde icke obetydlig tidsutdrägt.

Med meddelandet af de erforderliga föreskrifterna i ämnet kunde ock

utan olägenhet någon tid anstå, då de fall, i hvilka skattläggning förekomme,

numera vore jemförelsevis sällsynta.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885

års partiella grundskatteafskrifning, ansåge departementschefen slutligen

Kongl. ''Maj:t böra föreslå, att Riksdagen måtte uppdraga åt Kongl.

Magt att meddela de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen kunde finnas erforderliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

17

Utgående från den uppfattning att försvarsfrågan och skattefrågan

blifvit oskiljaktigt med hvarandra sammanbundna och atUde icke

kunna vinna lösning på annat sätt än att beslut i den ena frågan

göres beroende af samtidigt beslut i afseende å den andra, finner sig

utskottet böra på det bestämdaste afstyrka de i förenämnda motioner

framstälda förslag om att eu ytterligare nedsättning i grundskatterna

och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle

beslutas oberoende af frågan om utsträckning i värnpligten. Deremot

uppställer sig spörsmålet, om tidpunkten nu är inne för ett afgörande

steg till dessa frågors samtidiga lösning; och i sådant afseende får

utskottet under hänvisande till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet

i detta ämne till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll

anfört, för sin del framhålla, att, då en skattelindring nu torde kunna

vidtagas och utvägar dessutom förefinnas att bereda statsverket ersättning

för framtida minskningen i dess årliga tillgångar genom grundskatternas

och rustnings- och roteringsbesvärens fullständiga upphörande,

samt då bristen i vårt försvarsväsen framträder allt starkare, och ökade

uppoffringar för försvarets stärkande visa sig vara af oafvisligt behof påkallade,

utskottet finner de af Kongl. Maj:t framlagda förslagen i skatteoch

försvarsfrågorna vara af den genomgripande vigt och betydelse,

att desamma icke vidare böra undanskjutas. Vid dessa frågors föregående

behandling inom riksdagen har ofta uttalats den mening, att

försvarsväsendets väsentliga ordnande borde ställas i samband med

förslag till förevarande skatters och besvärs aflyftande och till förändrade

bestämmelser angående fastighetsbevillningen m. m.; och då

nu förslag till skattefrågornas fullständiga lösning inom den korta tiden

af tio år föreligger, torde de vilkor, som dervid uppställs icke kunna

tillbakavisas, helst dessa vilkor synas utskottet vara af förhållandena

påkallade och, hvad försvarsväsendet beträffar, innebära de minsta möjliga

uppoffringar, som föranledas af det oafvisliga krafvet å kraftiga

åtgärder till försvarets stärkande.

I afseende å den ersättning, som enligt Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition bör utgå till egaro af skattefrälsehemman, hvars

skattefrälseränta icke blifvit af statsverket inlöst, har utskottet, som

icke haft något att emot Kongl. Maj:ts framställning erinra, velat uttala

den uppfattning, att de belopp, som för berörda ändamål kunna

ifrågakomma att af statsmedel gäldas, böra förskjutas af tillgängliga

medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som framdeles

kommer att afgifva utlåtande angående beräkningen af statsverkets

inkomster, hemställa,

Bill. till Iliksd. Frot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 35 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

A) att Riksdagen, för den händelse kamrarne

med sammanstämmande beslut dels bifalla Kongl.

Maj:ts till Riksdagen den 14 mars 1891 aflåtna propositioner

angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen

den 5 juni 1885 i hvad förslaget afser

förändrad lydelse af 1, 3 och 6 §§, 27 § 1 inom., 28

§, 33 § 1 och 2 mom. samt 34, 52 och 53 §§ i

nämnda lag och om ändring i förordningen den 14 september

1883 angående bevillning af fast egendom och

af inkomst dels ock, med hufvudsakligt bifall till de

af utskottet föreslagna ändringar, godkänna Kongl.

Maj:ts den 14 mars innevarande år jemväl aflåtna

propositioner angående höjning af det under fjerde

hufvudtiteln uppförda anslag till beväringsmanskapets

vapenöfningar och stärkande af Norrlands försvar samt

angående anslag under femte hufvudtiteln med anledning

af de föreslagna ändringarne i värnpligtslagen,

må — under förutsättning af motsvarande lindring i

rustnings- och roteringsbesvären — antaga följande

Lag

angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter

och hvad dermed eger sammanhang.

§ 1.

De skatter och utlagor, som med tillämpning

af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni

1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande

grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent,

skola afskrifvas under loppet af tio år, räknadt från

och med år 1892. Afskrifningen skall ega rum i sådan

ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar

af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda

skatter och utlagor nedsättas från och med år

1892 med tjugu procent af det belopp, hvarå nedsättningen

enligt kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats,

samt derefter från och med hvart och ett af åren

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

19

1893, 1895, 1897 och 1899 med ytterligare 10 procent

af nämnda belopp, hvarefter återstoden af skatterna

och utlagorna från och med år 1901 eftergifves.

§ 2.

I de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga

enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 bör ega

rum, men icke ifrågakommer förr än med 1892 års

ingång eller derefter, bestämmes nedsättningen till ena- •

hända procenttal af det belopp, hvarå enligt samma

nådiga kungörelse nedsättningen skall beräknas, som

vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt

nyssnämnda nådiga kungörelse och § 1 i denna lag är

eftergifvet å de i berörda § omförmälda skatter och

utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera

till statsverket indragna grufvedrängshjelpen af

hemman inom åtskilliga socknar i Yestmanlands län

skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 omförmälda

skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas

å det belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven

den 13 juli och den 25 november 1887 medgifna nedsättning

af trettio procent egt rum.

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen

den 3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman,

hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den

beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst,

skall, under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna

i nämnda kungörelse, utgå från och med år 1892

med 50 procent, från och med år 1893 med 60 procent,

från och med år 1895 med 70 procent, från och

med år 1897 med 80 procent och från och med år

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1899 med 90 procent af räntans belopp, beräknadt. på

sätt i samma kungörelse föreskrifves, samt från och

med år 1901 med en summa, motsvarande räntans på

nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af föreskrifterna angående grundskatternas afskrifning

kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen;

B) att herrar Söderbergs, Eliassons med flere,

Sjös, Jönssons med flere, Anderssons med flere och

Peterssons ofvannämnda motioner icke må till någon

Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herrar C. E. Casparsson och friherre B. A. Leijonhufvud mot

utskottets motivering;

af herrar S. Nilsson och O. Jonsson, L. Jönsson, P. Pehrsson,

A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson, L Lyttkens och C. Persson,

Indika ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

»Såsom af hvad ofvan anförts framgår, föreligga till Riksdagens

pröfning och beslut två väsentligen olika förslag i afseende å afskrifning

åt grundskatterna, i det nemligen, under förutsättning af motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären föreslagits dels af Kongl.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

21

Maj:t, att dessa skatter skulle enligt angifven afskrifningsplan helt. och

hållet afskrifvas under loppet af tio år, dock under vilkor af utsträckning

i värnpligten och ökning i vissa anslag till försvarsväsendet samt höjning

i bevillningen för jordbruksfastighet samt dels af enskilde motionärer att,

utan några dervid fästa vilkor, nedsättning i grundskatterna måtte från

och med år 1892 ega rum med viss del, som i allmänhet föreslagits till

20 procent och af en motionär till 30 procent af den före 1885 års afskrifning

utförda, i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagna grundskatt.

Då nu utskottet går att afgifva sitt yttrande öfver dessa förslag

har utskottet, ehuru det tillkommer annat utskott att yttra sig om

hufvudfrågan, ändringar i värnpligtslagen, icke kunnat undgå att taga

i öfvervägande alla de förutsättningar, hvarunder frågorna af Kongl.

Maj:t till Riksdagens antagande framlagts, och vill då till en början

erinra, att utskottet icke kan gilla, att den särskilda frågan om Norrlands

försvar framlagts under förutsättning af bifall till förslaget om utsträckning

af den allmänna värnpligten samt om grundskatternas afskrifning

och lindring uti rustnings- och voteringsbesvären. Dessa

senare frågor äro i och för sig tillräckligt svårlösta, utan att nya frågor

dermed sammanbindas; och utskottet hyser, i likhet med den åsigt,

som inom nästlidne års statsutskott gjorde sig gällande, fortfarande

den uppfattning att frågan om skattelindring icke bör göras beroende

af beslut om utsträckt värnpligt, ehuru utskottet icke vill förneka, att

skäl förefinnes till sammanhållning af dessa frågor, då Riksdagen derom

sjelf förut gjort framställning. — Då emellertid frågan om likställighet

i skatteväg rustnings- och roteringsskyldige samt grundskattegifvare

emellan städse alltsedan 1873 af Riksdagen framhållits

och af Kongl. Magt erkänts, kan utskottet icke gilla, att denna åsigt

nu ej fasthållits i det framlagda förslaget, och häri finner utskottet

ett giltigt skäl för afslag å detsamma. Då härtill kommer, att de

nu framlagda förslagen, enligt regeringens uttalanden, ingalunda afse

ordnandet af försvaret i dess helhet, utan förslag inom den närmaste

framtiden lärer i detta syfte vara att från Kongl. Maj:t förvänta,

oafsedt. om detta antages, och om man enligt utskottets förmenande

sålunda icke nu är i tillfälle bedöma kostnaderna för försvaret

i dess helhet och sålunda det icke heller är möjligt pröfva, huruvida

dessa kostnader komma att ställas högre än att samhället förmår

desamma bära, har utskottet icke ansett, sig nu kunna tillstyrka bifall

till Kongl. Maj:ts framlagda förslag, helst utskottet jemväl anser att

öfningsticlens utsträckning för beväringen bör ske med synnerlig var
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

/

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 54,

samhet för att ej komma i alltför stor strid med allmänna uppfattningen

inom landet.

Enligt hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt

ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet anfört, är grundskatternas

afskrifning under nuvarande förhållanden en vida mindre ingripande

åtgärd än den för några årtionden tillbaka skulle varit; och med

hänsyn till den utvecklingspunkt, hvartill budgeten numera hunnit, kan,

efter hvad departementschefen vidare yttrat, en under loppet af tio år

företagen skattereglering, som medför, att staten måste beredas ersättning

för så väl återstående grundskatter som värdet af den ännu ej afskrida

delen af rustnings- och roteringsbesvären, ej anses innebära något

i och för sig afskräckande.

Med stöd af dessa uttalanden och med afseende å statsverkets

finansiella ställning, hvilken utan tvifvel medgifver en skattelindring,

anser sig utskottet böra föreslå, att Riksdagen må besluta ytterligare

nedsättning i förevarande skatter och besvär; och vill utskottet i sådant

afseende ansluta sig till de motionärer, hvilka hemställa om en afskrifning

af 20 procent å grundskatterna under förutsättning af motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären. Genom en sådan minskning

skulle dessa skatter och besvär komma att nedsättas till 50 procent, och

derefter torde, enligt hvad vid dessa frågors behandling förut jemväl

blifvit erinradt, tiden vara inne att taga i öfvervägande, huruvida ett

fullständigt upphörande af ifrågavarande skattebördor må ställas i samband

med förändrade bestämmelser angående fastighetsbevillningen samt

möjligen äfven andra frågor af natur att göras beroende af dessa skatters

och besvärs aflyftande.

I afseende å den ersättning, som jemlikt. kongl. kungörelsen den

3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta

icke blifvit af statsverket inlöst, har Kongl. Maj:t förutsatt,

att denna ersättning skall utgå efter samma norm, som den föreslagna

grundskatteafskrifningen; och hafva herrar P. M. Söderberg m. fl. och

P. G. Petersson i likhet härmed uti sina ofvan omförmälda motioner

hemstält, att berörda ersättning måtte, under förutsättning att ytterligare

20 procent afskrifvas å grundskatterna, från och med 1892 utgå med

50 procent af räntans belopp. Då utskottet biträder den af motionärerne

föreslagna grundskatteafskrifningen med ytterligare 20 procent är en

gifven följd häraf, att utskottet jemväl vill förorda bemälde motionärers

förslag beträffande ersättning till egare af skattefrälsehemman. Något

särskilt anslag för detta ändamål synes icke erforderligt, utan torde, på

sätt i afseende å den redan beslutade ersättningen till egare af skatte
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

23

frälsehemman är föreskrifvet, de belopp, som för omförmälda ändamål

kunna ifrågakomma att af statsmedel gäldas, böra förskjutas af tillgängliga

medel, hvarefter förskotten torde böra hos Riksdagen till ersättande

anmälas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som framdeles

under riksdagens lopp kommer att i utlåtande angående beräkningen

af statsverkets inkomster göra de ytterligare framställningar,

hvartill Riksdagens beslut i förevarande frågor må befinnas föranleda,

hemställa,

Ä) att Kongl. Maj:ts förenämnda proposition angående

afskrifning af de å viss jord hvilande grundgrundskatter

m. m. icke må af Riksdagen bifallas;

B) att Riksdagen — vid bifall till hvad utskottet

under förestående mom. A föreslagit — må, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad i herrar Söderbergs,

Eliassons in. fl., Sjös, Jönssons in. fl., Anderssons m. fl.

och Peterssons ofvan omförmälda motioner föreslagits,

besluta, under förutsättning af motsvarande lindring i

rustnings- och roteringsbesvären,

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning

af bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 5 juni

1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande

grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare

nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga

delar af föreskrifterna i berörda kungörelse, från och

med år 1892 ega rum med tjugu procent af det belopp,

hvarå nyssnämnda nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga

enligt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 bör ega

rum, men icke ifrågakommer förr än efter 1892 års

ingång, nedsättningen bestämmes till femtio procent af

det belopp, hvarå enligt samma kungörelse nedsättningen

skall beräknas;

att den till Sala bergslag förut utgående, men

numera till statsverket indragna grufvedrängshjelpen

af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands

län från och med ingången af år 1892 nedsättes med

ytterligare tjugu procent af det belopp, hvarå den jemiikt

kongl. brefven den 13 juli och den 25 november

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum;

samt

att den ersättning, som jemlik! kongl. kungörelsen

den 3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman,

livars skatte frälseränta, ehuru varande af den

beskaffenhet, som afses i § 1 af kongl. förordningen

den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor,

kronotionde, som innehafves under enskild

eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till

skattesåld kronoegendom icke blifvit af statsverket inlöst,

skall, under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna

i nämnda kungörelse från och med år 1892, utgå med

femtio procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i

samma kungörelse föreskrifves.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:95 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter in. m. s. 9 i texten