Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria Fernanda Benedicta Bäfverfeldt, född Nielsen, för den förlust de, genom förre svenske och norske generalkonsuln i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande, lidit.

1891-05-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:57, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria Fernanda Benedicta Bäfverfeldt, född Nielsen, för den förlust de, genom förre svenske och norske generalkonsuln i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande, lidit.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

1

N:o 57.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1891, kl. D e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående

godtgörelse till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals

regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans maka

Maria Fernanda Benedicta Bäfverfeldt, född Nielsen,

för den förlust de, genom förre svenske och norske

generalkonsuln i Geneve A. M. von Schcecks tillskyndande,

lidit.

(l:a U. A.)

Uti en den 13 mars 1891 till Riksdagen aflåten proposition (n:o

54) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att till godtgörande

af den förlust, som tillskyndats fanjunkaren vid kongl. VestgötaDals

regemente Oscar Theodor Bäfverfeldt och hans hustru Maria Fernanda

Benedicta Bäfverfeldt, född Nielsen, derigenom att förre svenske

och norske generalkonsuln i Geneve Adolph Martin von Schseck, som

den 4 augusti 1886 för makarne Bäfverfeldts räkning uppburit hustru

Bäfverfeldt, enligt testamente efter enkan Theresia UOrsa, född Baurner,

i Rheinfelden, kantonen Aargau i Schweiz, tillfallna medel, tjugutre

tusen ett hundra sextiotre francs 10 centimes, men underlåtit att derför

redovisa, måtte af Sveriges innestående andel i konsulskassan för år

1890 till makarne Bäfverfeldt utbetalas ett belopp af sexton tusen sex

hundra sjuttiosju kronor 43 öre, under vilkor, att makarne Bäfverfeldt

på utrikesdepartementet öfverläte rättigheten att uppbära hvad von

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 38 Hcift. (N:o 57.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Schack genom domstolens i Prag utslag den 28 oktober 1890 förpligtats

att till bernälde makar gälda.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

utrikesdepartementsärenden af den 13 nästlidne mars inhemtas, hade

fanjunkaren Bäfverfeldt i skrivelser till utrikesdepartementet den 6

juni och 17 oktober 1885, under anförande att en hans hustrus slägting,

enkefru Theresia I/Orsa, född Baumer, som aflidit den 9 nästförutgågne

april i Rheinfelden i kantonen Aargau i Schweiz, skulle

hafva insatt hans hustru till en af sina hufvudarfvingar, begärt departementets

mellankomst för bevakande af hustruns intressen och utbekommande

af arfsmedlen efter bemälda L’Orsa, för hvilket ändamål han

jemväl bifogat en af honom och hans hustru undertecknad, på innehafvaren

stäld fullmagt.

Som det vore mycket vanligt, att enskilda personer begärde utrikesdepartementets

bemedling för uttagande af dem utomlands tillfallna arf,

enär departementet för sådant ändamål kunde anlita vederbörande beskickning

eller närmaste konsul i det land, der arfvet fallit, hade departementet

ansett sig icke böra neka denna begäran, och makarne Bäfverfeldts

fullmagt hade jemte tillhörande handlingar den 26 oktober 1885

blifvit öfversänd till dåvarande svenske och norske generalkonsuln i

Geneve, Adolph Martin von Schack, med anmodan att vidtaga nödiga

åtgärder för testamentsmedlens utbekommande. De om honom vid hans

utnämning år 1883 inheintade upplysningar hade ådagalagt, att han hade

godt anseende, att han egde ekonomiskt oberoende, och att han, som

vore österrikisk undersåte, dessutom sedan 1861 hade förtroendet att

vara österrikisk-ungersk konsul på platsen. Han hade efter sitt tillträde

till generalkonsulsbefattningen alltid fullgjort sina åligganden till utrikesdepartementets

fullkomliga belåtenhet, och hans personlighet syntes i

alla afseenden erbjuda full säkerhet för att fullmagten med trygghet

kunde till honom öfverlåtas. Då von Schaeck den 30 november 1885

meddelade, att han af advokatfirman Kura & Stierli i Aarau, som hade

sig anförtrodd boutredningen efter enkefru L’Orsa, anmodats från makarne

Bäfverfeldt anskaffa ett förskott af 100 francs till betäckande af

en del med utredningen förbundna kostnader, hade denna i arfsmål

vanliga begäran icke gifvit någon anledning till misstanke. Förskottet

lemnades af Bäfverfeldt och öfversändes den 19 december 1885 till von

Schack. Den 9 januari 1886 insände von Schack ett af ofvanbemälde

advokater uppsatt utlåtande rörande fördelningen af enkan L’Orsas qvarlåtenskap,

utvisande att 22,500 francs tillfölle Böfverfeldts hustru, och

sedan det uppgjorda delningsförslaget blifvit af Bäfverfeldt godkändt*

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 3

deri 6 februari 1886, både von Schack härom den 8 i samma månad

underrättats.

Sedan, på sätt å sid. 4 af statsrådsprotokollet meddelats, von Schack

upprepade gånger af departementet påmints att redovisa arfsmedlen, anmälde

Bäfverfeldt den 23 augusti 1887 i departementet, att han, som

under sommaren företagit eu resa till Schweiz för att på ort och ställe

förvissa sig om anledningen till dröjsmålet med utredningen, derunder

inhemtat från advokaterna Kurz & Stierli, att von Schack redan den 13

juli 1886 skulle för makarne Bäfverfeldts räkning hafva uppburit omkring

24,000 francs. Från departementet afläts med anledning deraf samma

dag befallning till von Schack att genast inkomma med fullständig förklaring.

Von Schack, som, då han mottagit denna skrifvelse, befunnit

sig i Karlsbad i Böhrnen, svarade genast att här förelåge ett missförstånd

och att han, så snart han återkommit till Geneve, skulle ordna angelägenheten.

Men sedan departementet ytterligare förständigat honom

att inkomma med fullständig förklaring, hade von Schack den 7 oktober

1887 från Bregenz i Schweiz aflåtit ett telegram, deri han uppgaf

sig hafva i slutet af augusti månad samma år uppburit omkring 23,000

francs, och upprepade sin försäkran att efter återkomsten till Genéve

ordna saken.

Vid sådant förhållande, yttrar ministern för utrikes ärendena å sid. 4 i

statsrådsprotokollet, blef det nödvändigt att afsända ett ombud för att

söka åstadkomma utredning af von Schmcks affärsställning och möjligheten

för honom att bereda ersättning åt makarne Bäfverfeldt för den förlust,

hvaraf de hotades. Dåvarande ministern för utrikes ärendena meddelade

följaktligen den 13 oktober 1887 legationsrådet vid beskickningen i

Paris grefve G. Lewenhaupt befallning att afresa till Bregenz, der von

Schack uppgaf sig ligga sjuk, i ändamål att afkräfva honom redovisning

och om möjligt ordna saken.

Grefve Lewenhaupt hade derefter sammanträffat i Bregenz med von

Schack, hvarvid denne slutligen tillstått att han redan år 1886, såsom af

advokatfirman Kurz & Stierli uppgifvits, uppburit de makarne Bäfverfeldt

tillkommande testamentsmedlen, likasom ock förut de af Bäfverfeldt förskottsvis

till kostnaders betäckande utbetalade 100 francs, men på samma

gång förklarat, att han på grund af iråkad ekonomisk förlägenhet icke

vore i tillfälle derför lemna redovisning. Grefve Lewenhaupt hade äfven

i Genéve erhållit dåliga underrättelser om von Schascks affärsställning

i det man meddelat honom, att von Schack, som på sin tid egt en icke

obetydlig förmögenhet, blifvit fullständigt ruinerad genom olyckliga

spekulationer och derigenom att han för att gifva sig sken af rikedom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

fortfarit att föra ett kostsamt''1''lefnadssätt. I Geneve saknade han alla

tillgångar, och den egendom, som hans hustru der hade, uppgafs vara

redan intecknad till högt belopp.

Sedan ministern för utrikes ärendena derefter å sid. 5 och 6 af

statsrådsprotokollet redogjort för åtgärder, som vidtagits för att hos von

Schack indrifva testamentsmedlen, och huru denne genom utslag den

28 oktober 1890 af domstol i Prag förpligtats att ersätta Maria Bäfverfeldt,

född Nielsen, henne tillkommande 23,163 francs 10 centimes jemte

5 procents ränta för tre år räknade till baka från den 18 oktober 1890

och till dess beloppet ersättes, äfvensom att gälda rättegångskostnader,

erinrar ministern för utrikes ärendena, huru som i den förut omnämnda,

under den 14 oktober 1889 ingifna ansökningen Bäfverfeldt anhållit, att,

då, enligt hans förmening, utrikesdepartementet uraktlåtit att utöfva den

kontroll och vidtaga de åtgärder, som för skyddandet af hans rätt varit

behöfliga, samt då det under hvarje förhållande kunde anses med billighet

och rättvisa förenligt, att staten skyddade enskild person från förlust,

som uppstode genom oredlighet af eu statens tjensteman, Kongl.

Maj:t täcktes antingen ur utrikesdepartementets fonder för hans räkning

och till betäckande af den förlust, han genom von Scarnks åtgöranden

lidit, anvisa ett belopp, motsvarande dels de förskingrade testamentsmedlen,

nemligen 23,163 francs 10 centimes jemte fem procents årlig

ränta derå från den dag, då medlen af von Scha3ck lyftes eller den 4

augusti 1886, dels ock det belopp af 100 francs, som han för medlens

utfående måst i förskott utgifva, men som till afsedt ändamål icke användts,

utan jemväl af von Scha3ck förskingrats, eller ock till Riksdagen

aflåta proposition om nämnda belopps utbetalande till honom af statsverkets

medel.

I en senare ingifven skrift af den 27 sistlidne januari hade Bäfverfeldt

anfört, att han dåmera från utrikesdepartementet mottagit underrättelse

att, sedan von Schack genom domstols utslag fått sig ålagdt

att utgifva det förskingrade beloppet, åtgärder blifvit genom deparraentet

vidtagna för utbekommande af berörda belopp, men att den

person, som af departementet fått detta uppdrag sig anförtrodt, förklarat,

att icke någon anledning funnes att förmoda, att von Schack

komme att befinnas ega några tillgångar till skuldens betäckande;

och då Bäfverfeldt sålunda med största sannolikhet komme att förlora

ifrågavarande medel, hvilka för honom vore af högst betydande värde,

och detta ehuru han för medlens säkra utfående vändt sig till det

håll — utrikesdepartementet — hvarifrån den största trygghet varit

att påräkna, hade Bäfverfeldt anhållit att, om Kongl. Maj:t ej täcktes af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 5

tillgängliga medel anvisa det belopp, som Bäfverfeldt enligt sin förut

ingifna ansökning genom von Schsecks åtgörande gått förlustig, Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om nämnda belopps utgörande

till Bäfverfeldt antingen genast eller då sådana bevis, som Riksdagen

kunde komma att fordra, till utrikesdepartementet ankommit, att

ej några medel kunnat af von Schack utbekommas, eller ock, om mot

förmodan någon del af det förskingrade beloppet skulle af von Schack

kunna utfås, att Bäfverfeldt måtte af anvisade medel godtgöras den i

så fall uppstående bristen.

Enligt ett af advokaten Rosenbacher den 15 sistlidne februari

insändt protokoll hade vid anstäld exekution blifvit ådagalagdt, att von

Schack saknade tillgångar till fullgörande af den honom ålagda ersättningsskyldighet.

Af den framställning i ämnet, ministern för utrikes ärendena lemnat,

ansåge han framgå, att utrikesdepartementets befattning med ärendet

bestått deruti, att departementet på Bäfverfeldts begäran om dess medverkan

till testamensmedlens utbekommande öfverlemnat den af honom

och hans hustru utfärdade fullmagt till dåvarande generalkonsuln i

Geneve A. M. von Schack samt derefter, sedan denne visat sig hafva

svikit det honom lemnade förtroendet, i allt hvad på departementet

ankommit, sökt att bereda makarne Bäfverfeldt ersättning för den förlust

de lidit.

En af de förnämsta anledningarna hvarför konsuler funnes anstälda

å orter, som icke vore sjöhamnar, vore, enligt hvad utrikesministern

vidare anfört, just den, att de vore behöflige för utförande af enskilda

uppdrag, och enligt konsulatförordningen vore alla konsuler skyldiga

att lemna biträde för uttagande af arf, om de derom anmodades. Någon

bestämd skyldighet för utrikesdepartementet att dervid biträda förefunnes

icke, men erfarenheten hade visat, att det vore en stor fördel för arfsökande

att erhålla.biträde af departementet, och sedan lång tid till baka

hade det varit en vedertagen praxis, som ännu fortfore, att departementet

åtoge sig att för uttagande af arf anlita de under departementet

lydande konsuler, olönade så väl som lönade. När Bäfverfeldt anhöll

om utrikesdepartementets medverkan för testamentsmedlens uttagande,

saknade departementet derför anledning att icke tillmötesgå denna

anhållan. Någon betänklighet kunde icke heller möta med hänsyn till

von Schsecks person. Intet skäl hade nemligen då funnits att för

bristande vederhäftighet eller oredlighet misstänka von Schack, hvilken

så väl och så länge lyckats upprätthålla skenet af den goda ekonomiska

ställning, han egde vid sin utnämning till generalkonsul, att von

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o <57.

Schack, ehuru de finansspekulationer, hvilka ledde till hans ruin, hufvudsakligen

bedrifvits i Österrike, likväl fortfarande varit österrikisk konsul

i Geneve ännu i det ögonblick, när han skildes från sin befattning i de

förenade rikenas tjenst.

Fanjunkaren Bäfverfeldt hade icke heller angifvit i hvad mån eller

på hvilket sätt utrikesdepartementet skulle hafva underlåtit att, såsom

det hette i hans ansökning, utöfva den kontroll och vidtaga de åtgärder,

som för skyddandet af Bäfverfeldts rätt varit behöfliga. Det vore, enligt

utrikesministerns åsigt, tydligt, att utrikesdepartementet icke kunde öfver

sina talrika konsulattjenstemän utöfva en sådan uppsigt, att icke händelser

af den art, hvarom nu vore fråga, kunde, särskildt bland olönade

konsuler, hvilka vore affärsmän, någon gång inträffa. Och äfven om

det skulle antagas, att underrättelse om testamentsmedlens utlemnande

till von Schack kunnat tidigare, än som nu skedde, erhållas, syntes det

utrikesministern i allt fall, med numera vunnen kännedom om von

Schmcks redan vid den tiden fullständigt undergräfda ställning, vara

stäldt utom allt tvifvel, att utrikesdepartementet icke skulle hunnit

ingripa i tillräcklig tid för att förekomma medlens förskingring.

De mått och steg, hvilka, sedan förskingringen blifvit för utrikesdepartementet

bekant, vidtagits i syfte att åt makarne Bäfverfeldt återvinna

de förskingrade medlen, hade alla grundats på anvisningar och

råd, lemnade af de advokater i Geneve och Prag, hvilka departementet

för ändamålet anlitat.

Vid anförda förhållanden ansåge utrikesministern visserligen all rättslig

grund saknas för makarne Bäfverfeldts anspråk att af statsverket undfå

ersättning för den förlust de lidit. Men då denna förlust åsamkats dem

endast och allenast genom oredligheten hos en statens tjensteman, åt

hvilken uppdraget att uppbära de ifrågavarande medlen anförtrotts

under den berättigade förutsättningen från makarne Bäfverfeldts sida,

att deras rätt derigenom skulle säkrast bevaras, vore utrikesministern

af den mening, att starka billighetsskäl förelåge för att staten här trädde

emellan och beredde makarne Bäfverfeldt godtgörelse. Med hänsyn

emellertid dertill, att, om ingen konsul funnits i Geneve, makarne

Bäfverfeldt i hvarje fall kunnat komma att anlita ett ombud, som förskingrat

arfvet, med mindre än att de beslutat härifrån utsända något

af dem personligen kändt ombud, i hvilket fall de antagligen fått härför

vidkännas utgifter, föga understigande hvad de dem tillfallna testamentsmedlen

kunnat från den 4 augusti 1886, då desamma af von Schack

lyftades, inbringa i ränta med tillägg af det förskott å 100 francs, fanjunkaren

Bäfverfeldt tillhandahållit för betäckande af kostnader i saken,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

7

borde den ifrågasatta godtgörelsen till makarne Bäfverfeldt skäligen

kunna begränsas till ett kapitalbelopp, motsvarande hvad von Schack

för deras räkning uppburit, eller 23,163 francs 10 centimes, utgörande

i svenskt mynt 16,677 kronor 43 öre.

Derest det nyssnämnda beloppet finge till makarne Bäfverfeldt utbetalas,

erfordrades icke anvisande härtill af särskild! anslag, då beloppet

borde kunna utgå af den på Sverige belöpande andel i konsulskassans

behållning år 1890, hvilken andel uppginge till 19,923 kronor 90 öre.

Ehuru särskild anledning numera icke funnes att antaga, att hos

von Schack kunde uttagas någon del af de genom honom förskingrade

medlen, ansåge dock utrikesministern, vid en sådan utbetalning till

makarne Bäfverfeldt, böra fästas det vilkor, att dessa på utrikesdepartementet

öfverläte rättigheten att uppbära hvad von Schasck genom domstolens

i Prag förut omförmälda utslag den 28 oktober 1890 förpligtats

att till makarne gälda.

Af hvad till åberopade statsrådsprotokoll meddelats, synes, enligt

utskottets uppfattning, framgå, att sedan, på derom framstäld begäran,

inom utrikesdepartementet lemnats biträde till bevakande af enskild

persons rätt i afseende å förenämnda arfsangelägenhet, all omsorg egnats

åt tillgodogörandet af den arfsberättigades anspråk. Då emellertid,

oaktadt de omsigtsfulla åtgärder, som från departementets sida vidtagits,

den arfsberättigade på grund af en såsom statens tjensteman och ombud

anstäld utländsk persons oredlighet lidit förlust, sedan han dock till

bevakande genom det allmännas försorg förtroendefullt öfverlemna! sina

rättsanspråk, synes billigt vara, att denna förlust af allmänna medel

vederbörande godtgöres; och finner utskottet ett ytterligare skäl till

beredande af ersättning i detta fall förefinnas deruti, att, då otvifvelaktigt

synnerligen stort gagn genom utrikesdepartementets biträde

beredes svenske medborgare, som å utrikes ort hafva att göra rättsanspråk

gällande, det är af vigt att den tillit, allmänheten i sådant hänseende

hyser till departementet, icke rubbas.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 1 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Reservationer:

af herr S. Nilsson;

af herr I. Lyttkens, som ansett staten icke ega någon skyldighet att

utgifva den ifrågasatta ersättningen;

af herr P. Andersson mot vissa delar af motiveringen.

Herr C. E. Casparsson har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet närvarit vid förestående ärendes behandling.

STOCKHOLM, IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:96 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse till fanjunkaren vidkongl. Vestqöta-Dals regemente 0. T. Bäfverfeldt och s. 12 i texten