Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen, angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

1891-05-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:58, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen, angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

1

N:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1891, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen,

angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af

en vårdanstalt för sinnessjuke.

(2:a U. A.)

I en den 2 innevarande månad till Riksdagen aflåten proposition

har Kongl. Maj:t, sedan, på sätt propositionen bifogadt statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för samma dag utvisade, Malmöhus läns landsting

gjort framställning, att för sinnessjukes vård i de fall, om hvilka

§ 41 i stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 förmälde,

måtte få för landstingets räkning och på dess bekostnad å staten tillhörigt

område vid Lunds hospital uppföras en vårdanstalt, och att denna

anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, måtte få ställas under

medicinalstyrelsens inseende mot skyldighet för landstinget att för vården

lemna ersättning, samt förslag uppgjorts till de närmare vilkor och

bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas,

hvilket förslag af landstinget godkänts, föreslagit Riksdagen

att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll

statsrådsprotokollet utvisade finge mellan staten och Malmöhus läns

landsting träffas.

Till ofvan åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen

anfört följande:

Uti Kongl. Maj:ts stadga angående sinnessjuke den 2 november

1883 vore föreskrifvet, att inom hvarje län skulle vid något af dess

Bill. till Riksd. Prof. 1891. å Sand. 1 Afd. 39 Höft. (N:o 58).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke uti de i § 41 i stadgan

omförmälda fall att sinnessjuk, hvilken vore i trängande behof af vård

å hospital, ej genast kunde der blifva intagen.

Sedan medicinalstyrelsen i skrifvelse den 1 juni 1885 till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län erinrat om åtgärders vidtagande

för fullgörande af sagda föreskrift, hade länets sistnämnda år

församlade landsting beslutat att, enär en särskild anstalt syntes böra

anläggas för ifrågavarande ändamål och staden Lund måste anses vara

lämpligaste platsen för densamma, men passande byggnadsplats icke

förefunnes å lasarettets i Lund område, en dertill gränsande tomtdel

skulle för ändamålet inköpas. Efter inköpet af denna tomt, och sedan

en del af densamma måst upplåtas för annat ändamål, hade det visat

sig, att den återstående tomtdelen var otillräcklig och genom sitt läge

otjenlig för uppförande af en vårdanstalt för sinnessjuke.

Med anledning häraf hade 1887 års landsting i skrifvelse anhållit,

det Kongl. Maj:t ville tillåta medicinalstyrelsen att med styrelsen för

länets sjukvårdsinrättningar i Lund träda i underhandling om de vilkor,

hvarunder ett nödigt antal platser kunde för länets räkning reserveras

inom den asyl, som för statens räkning var under uppförande å den

så kallade Hunnerupsmarken invid Lunds hospital.

Då emellertid denna anhållan icke vunnit Kongl. Maj:ts godkännande,

hade landstinget år 1888 uppdragit åt en komité att efter vederbörlig

utredning afgifva förslag dels beträffande platsen för den ifrågasatta

anstalten, dels huru vida dylik anstalt kunde å mer än ett ställe

åvägabringas, utan att kostnaden synnerligen ökades. I utlåtande, afgifvet

till 1889 års landsting, hade denna komité framhållit, att endast

en sjukvårdsanstalt borde komma till stånd och att densamma, med

hänsyn till staden Lunds centrala läge för länet och närhet till hospital

och asyl, borde, om möjligt, dit förläggas och på anförda skäl hemstält

om, att ansökning måtte till Kongl. Maj:t göras derom, att sjukvårdsanstalten

finge förläggas å Hunnerupsmarken samt ställas under medicinalstyrelsens

inseende, så att sjukvården mot ersättning af landstinget

komme att ombesörjas af den vid hospitalet eller asylen anstälda personal.

I enlighet med hvad komiterade härutinnan föreslagit hade

landstinget i skrifvelse den 2 oktober 1889 hemstält:

att för sinnessjukes vård i de fall, om livilka § 41 i stadgan

angående sinnessjuke förmälde, måtte få för landstingets räkning och

på dess bekostnad å Hunnerupsmarken uppföras en byggnad af sten,

afsedd att inrymma högst 20, minst 10 patienter; samt

att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, måtte få

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

3

ställas under medicinalstyrelsens inseende mot skyldigdiet för landstinget

att för vården lemna ersättning i enlighet med de vilkor, Kongl. Maj:t

efter landstingets hörande kunde finna lämpligt bestämma.

I sammanhang härmed hade landstinget anmält, att, för den händelse

dess framställning vunne afseende samt Kongl. Maj:t täcktes åt

medicinalstyrelsen uppdraga de underhandlingar, hvilka för frågans

lösning vidare kunde erfordras, landstinget bemyndigat direktionen för

länets sjukvårdsinrättningar i Lund att derom med sagda styrelse förhandla.

Medicinalstyrelsen, som efter remiss häröfver afgifvit utlåtande

den 30 december 1889, hade dervid af anförda orsaker ansett sig böra

förorda den gjorda framställningen; och hade härefter Kongl. Maj:t den

7 februari 1890 uppdragit åt medicinalstyrelsen att genom någon sin

ledamot underhandla i ämnet med direktionen öfver Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i Lund, hvarefter medicinalstyrelsen borde afgifva

förnyadt utlåtande i frågan jemte förslag.

Sedan medicinalstyrelsen lemnat omförmälda uppdrag åt sin ordförande

generaldirektören A. Almén och denne, efter att hafva hört

direktionen och öfverläkaren vid Lunds hospital, förhandlat med lasarettsdirektionen

i Lund, dervid samstämmighet rådt om önskvärdheten att

åvägabringa en lösning af frågan i den rigtning, landstinget föreslagit,

dock att den ifrågasatta anstalten borde förläggas icke på Hunnerupsmarken,

der asylen vore belägen, utan på hospitalets område, der lämplig

byggnadsplats förefunnes, i hvilket fall nyligen insjuknade kunde

vårdas utan närmare beröring med öfriga patienter samt, der så nödigt

blefve, lättare öfverflyttas till andra afdelningen af hospitalet, hade

medicinalstyrelsen i den 21 juli 1890 afgifvet utlåtande, med öfverlemnande

af ett utaf generaldirektören Almén i enlighet med de förda

förhandlingarna upprättadt förslag till bestämmelser för en uppgörelse i

ämnet, förmält sig, då de ifrågastälda anordningarna syntes fördelaktiga

för sinnessjukes vård och icke heller blefve för statsverket betungande,

i allo biträda hvad af generaldirektören Almén föreslagits. Öfver detta

förslag hade derefter yttrande inhemtats af länets senast församlade

landsting, hvilket i skrifvelse den 22 nästlidne oktober förmält sig till

alla delar godkänna detsamma.

Ifrågavarande, af landstinget för dess del godkända förslag innefattade

följande:

att landstinget berättigades att å staten tillhörigt område vid Lunds

hospital uppföra en för 20 patienter afsedd byggnad i enlighet med af

vederbörande myndighet godkänd ritning;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

att landstinget skulle vidkännas kostnaden ej mindre för nybyggnaden

med dithörande promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör

än äfven för all annan fast inredning samt för framtiden bestrida

underhållskostnaden härför;

att staten skulle anskaffa och underhålla all den lösa utredningen

samt ombesörja och bekosta allt hvad i öfrigt för de sjukes vård erfordrades;
att

af platserna tio skulle inredas för manliga och tio för qvinliga

patienter;

att den nya anstalten skulle införlifvas med hospitalets öfriga för

sjukvården afsedda afdelningar och hospitalets styrelse berättigas att

fritt förfoga öfver anstalten och använda densamma såsom eu upptagningsanstalt

för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde

Malmöhus län eller något armat län, dock med vilkor att tjugu platser

alltid och utan invändning funnes disponibla endast för sjuke från

Malmöhus län och att en fullgod vård desse bereddes;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarettet

för tillfällig hospitalsvård behöfvande sinnessjuke skulle ske i vanlig

ordning, så att ifrågavarande patienter till anstalten skulle remitteras

af lasarettets läkare för att der vårdas, till dess för deras hospitalsvård

föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom lasarettets målsmän anskaffats,

hvarefter dessa sjuke, så vidt de pröfvades vara till vård å

hospital eller asyl berättigade, borde der vinna inträde i alldeles samma

ordning som andra sinnessjuke och utan något företräde för dessa,

Malmöhus län tillhörande sinnessjuke;

att för hvarje patient skulle erläggas afgift till staten, hvilken

afgift för de första fem åren skulle utgå med 2 kronor 50 öre för dag

och derefter för fem år i sänder bestämmas af Kongl. Maj:t, på förslag

af medicinalstyrelsen och sedan landstinget blifvit hördt;

att afgiften skulle inbetalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen;

att emellertid ett minimibelopp af 3,000 kronor skulle för hvarje

år i patientafgifter till staten utgöras;

att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves,

äfvensom då han intoges å asyl eller hospital, landstingets betalningsskyldighet

för samme patient upphörde, hvarför underrättelse härom

utan dröjsmål genom hospitalets syssloman skulle lemnas lasarettsdirektionen

med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å

anstalten vårdad;

att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

5

skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden,

derest uppsägningen skedde af staten, med det belopp, som bestämdes

af fem gode män, deraf staten och landstinget utsåge två hvardera och

de sålunda valde den femte, dock att värdet ej finge öfverstiga verkliga

kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen egde

rum från landstingets sida, med två tredjedelar af det på förenämnda

sätt bestämda värdet.

I afseende å det sålunda uppgjorda förslaget ville departementschefen

anmärka, huruledes, då förslaget innehölle, att landstingets betalningsskyldighet

för patient, som från lasarettet till anstalten remitterats,

skulle upphöra då patienten intoges å hospital eller asyl, sistnämnda

uttryck uppenbarligen afsåge det fall, att patienten efter i stadgad

ordning vunnen behörighet till vård å hospitalet eller asylen derstädes

erhölle sådan, men deremot icke åsyftade den händelse, att någon

till anstalten hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitals-

eller asylpatient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att

vårdas i anstalten inlades å hospitalet eller asylen.

I fråga om det föreliggande förslagets lämplighet samt till närmare

motivering af detsamma hade generaldirektören Alinén, hvars framställning

medicinalstyrelsen till alla delar biträdt, hufvudsakligen anfört

följande.

Frågan huru vida den föreslagna anordningen kunde åstadkommas

utan uppoffringar för staten och svårigheter för sjukvården vid hospitalet,

vore beroende på det sätt, hvarpå anstalten ordnades. Ville man

undvika att sjukvården vid hospitalet försvårades och fördyrades, så

måste den nya anstalten, på sätt förslaget innehölle, införlifvas med

hospitalets öfriga för sjukvården afsedda afdelningar, och hospitalets

styrelse berättigas att fritt förfoga öfver densamma till upptagningsanstalt

för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde

Malmöhus län eller något annat län. Skulle anstalten reserveras uteslutande

för vård af sjuke från Malmöhus län, blefve följden deraf,

dels att samma anstalt under vissa tider blefve obetydligt använd, dels

ock att underhållskostnaden för dessa sjuke blefve högst betydligt fördyrad,

enär anstalten alltid måste hållas uppvärmd och försedd med

fulltalig betjening m. m. Från landstingets synpunkt syntes det för

öfrigt vara temligen likgiltigt, om några länet tillhöriga sjuke vårdades

inom denna anstalt eller efter de sjukes olika tillstånd öfverflyttades

till andra för deras vård mera lämpliga afdelningar inom hospitalet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

blott de erhölle en fullgod vård, hvarom intet tvifvel kunde förefinnas,

då dessa sjuke intoges å statens väl inrättade hospital vid Lund och

anförtroddes åt der anstälde läkares vård. Eu dylik upptagningsanstalt

för vård af nyligen insjuknade hade länge varit af behofvet påkallad,

såsom medförande stora fördelar för sjukvården, enär dessa ofta botliga,

alltid särdeles ömtåliga sjuke derigenom skulle kunna bättre isoleras

och undslippa en för dem påkostande, ofta menlig beröring med eller

åsyn af andra sinnessjuke, hvartill komme att våldsamma eller stormande

sinnessjuke skulle vid behof kunna öfverflyttas till andra, särskildt

för sådana patienter afsedda afdelningar inom hospitalet, derest

den nya anstalten betraktades såsom en del af det hela, öfver hvilken

läkande på vanligt sätt förfogade och hvarigenom anstalten äfven för

framtiden kunde förblifva hvad den borde vara, en för nyligen insjuknades

vård särskildt afsedd lugn anstalt, der nödig ro och sömn kunde

de sjuke beredas. Dessa fördelar vore af hospitalets öfverläkare så

högt skattade, att han vid olika tillfällen föreslagit, det en dylik anstalt

måtte der anordnas. Härmed hade dock måst tills vidare anstå så väl

beträffande Lunds som Upsala hospital, enär andra nybyggnader vid

hospitalen varit än mer af behofvet påkallade. Ehuru eljest i allmänhet

förvecklingar och svårigheter kunde befaras, derest den sjukvård,

som ålåge landstinget, sammanblandades med den hospitalsvård, som

öfvertagits af staten, och ett bifall till förslaget kunde framkalla likartade

anspråk från andra län, syntes dock i föreliggande fall, då mottagningsanstalten

kunde komma till stånd utan nämnvärda uppoffringar

från statens sida, men till stor fördel för sjukvården, den föreslagna

anordningen kunde förordas.

Beträffande den från ekonomisk synpunkt vigtiga frågan om dagafgiftens

bestämmande, så borde denna afgift naturligen lämpas efter

de verkliga kostnaderna för de sjukes vård, men då desamma dels vore

nära nog omöjliga att nöjaktigt beräkna, dels ock vore beroende af,

huru vida anstalten vore mer eller mindre använd, af vexlande pris på

lifsförnödenheter, betjeningens aflöning m. in., hade dagafgiften ansetts

icke böra nu bestämmas såsom bindande för framtiden, men väl för en

viss tid och på sådant sätt, att såväl statens som landstingens intressen

blefve behörigen tillgodosedda, hvilket synts kunna säkrast ernås, derest

dagafgiften föresloges af medicinalstyrelsen och efter landstingets hörande

bestämdes af Kongl. Maj:t för viss tid åt gången.

Hvad anginge den för de närmaste fem åren föreslagna dagafgiften

af 2 kronor 50 öre, så kunde densamma, om den ock förefölle hög

i jemförelse med dagafgifterna för tredje och andra klassens hospitals
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

7

patienter eller med medelkostnaden för sinnessjukes vård å hospital,

dock sägas vara för landstinget billig, derest man toge i betraktande

de kostnader, som skulle uppstå, i händelse landstinget skulle bestrida

alla med patienternas vård å en för ändamålet uppförd och särskildt

underhållen anstalt förenade utgifter, oafsedt om få eller många sjuke

komme att der vårdas. Å andra sidan vore afgiften, om än förmånlig

för länet, fullt tillräcklig att bestrida alla statens af anordningen föranledda

utgifter, då naturligen statens sjukvård å anstalten, bestridd i

samband med hospitalets öfriga sjukvård och der redan befintliga inrättningar

samt af dess läkare, tjensteman och betjening, kunde åstadkommas

för ett relativt lågt pris.

Ehuru den föreslagna öfverenskommelsen syntes komma att lända

till ömsesidig fördel och således kunde antagas blifva beståndande äfven

för eu lång framtid, hade dock bort förutsättas, att sådana omständigheter

i en framtid kunde inträffa, som gjorde det önskvärdt, att öfverenskommelsen

upphörde, hvadan ock i förslaget upptagits bestämmelse

om aftalets upphörande efter viss tids förutgången uppsägning, med

skyldighet för staten att dervid tillösa sig byggnaden. Den olikhet i

ersättningsbeloppet, som föreslagits allt efter som uppsägningen skedde

från statens eller från landstingets sida, hade synts erforderlig, på det

att staten ej utan giltiga skäl måtte nödgas öfvertaga en byggnad, som

uppförts på landstingets begäran. Men å andra sidan hade sagda inlösningsskyldighet

icke ansetts böra vara betungande för staten, då den

afsåge en byggnad, som äfven för framtiden blefve för hospitalet behöflig.

Då utskottet ej har något att erinra mot det nu framstälda förslaget,

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Herr C. E. Casparsson har begärt få antecknadt, att han inom

utskottet icke deltagit i förestående ärendes slutbehandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:81 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående godkännande af uppgjord,t förslag i fråga om uppförande vid Lunds hospital för Malmöh a1 i texten