Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slög enheter å kronoparker i Norrbottens län samt väckt motion om anslag tillbefrämjande af odling sföretag i de norrländska lappmarkerna.

1891-05-02 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:60, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slög enheter å kronoparker i Norrbottens län samt väckt motion om anslag tillbefrämjande af odling sföretag i de norrländska lappmarkerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No BO.

1

Ä:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande

af odling slög enheter å kronoparker i Norrbottens

län samt väckt motion om anslag tillbefrämjande af odling sföretag

i de norrländska lappmarkerna.

(I. A.)

Under åberopande af bifogadt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för den 13 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten

proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen att medgifva, att å kronoparker i

Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga lägenheter mätte, der det

för kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen

på viss bestämd tid, ej öfverstigande tjuga år, upplåtas till odling och bebyggande

åt personer, som egde god fräjd och vore fullt arbetsföra samt i

öfrigt funnes vara lämpliga, under följande vilkor, nemligen:

att lägenheter, som sålunda afsattes till skogstorp, skulle noggrant

beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen skulle utan afgift från kronoparken erhålla dels efter

utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrigt

husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand, det

senare dock endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen skulle få utan afgäld till

kronan bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet

dels att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen

meddelades, uppodla och bebygga lägenheten, dels att inom det område af

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 41 Käft. (1S:o BO.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

kronoparken, som blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning, dels

ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjensteman och mot skälig ersättning

utgöra å kronoparken erforderliga arbeten;

att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet

uppförda och godkända, torparen skulle få af statsmedel uppbära ett kontant

belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse han

af en eller annan anledning blefve från lägenheten skild, afstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt, byggnads- och odlingsarbete;
att

efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorg skulle,

i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss årlig afgäld

att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af domänstyrelsen funnes hafva torpet val uppodlat

och bebyggt, skulle efter frihetsårens slut mot faststäld afgäld erhålla förnyad

upplåtelse å torpet, samt att, derest torpare, som funnes hafva väl

skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgång doge eller

blefve oförmögen att fullgöra sina förpligtelse!'', hans barn eller arfvingar,

derest de funnes till torpare lämpliga, skulle ega att med domänstyrelsens

begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej ville eller kunde mottaga detsamma,

öfverlåta torpet åt annan af domänstyrelsen godkänd person mot den

godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som kunde betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, skulle kunna af domänstyrelsen

uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, derest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldigtill

skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld eller att han företagit

sig annat, som väsentligen strede mot lag eller allmän ordning, ändock han

derför icke lagförts, eller att han underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter

eller ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, på domänstyrelsen skulle

ankomma att uppsäga honom till afflyttning från torpet med rätt för torparen

att åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen och

torparne skulle af domänstyrelsen meddelas.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, har i sammanhang dermed till behandling förehaft en af

herr C. O. Widmark i Första Kammaren väckt, jemväl till utskottet remitterad

motion (n:o 29), deri föreslagits, att ett reservationsanslag måtte af

Riksdagen beviljas dels för verkställande af utredning rörande sättet och

kostnaden för nödiga afdikningar m. m. af de för kolonisationen lämpligaste

trakterna inom de norrländska lappmarkerna, dels för befordrande af upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

3

odling och bebyggande af lägenheter inom ifrågavarande områden, samt att

detta anslag vid början af det fosterländska företaget måtte sättas till 50,000

kronor.

Till förenämnda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen för finansdepartementet

till en början erinrat, att vid 1888 års riksdag väckts förslag,

huru vida det icke skulle vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner

i Norrland fä bosättningar till stånd genom upplåtelse på vissa vilkor af

mark för odling och lämpliga platser till bebyggande, samt att Riksdagen

för sådana upplåtelser mätte bestämma hufvudsakligen följande grunder:

att å kronopark belägna odlingslägenheter skulle till den begränsning,

som skogens vård och skötsel kräfde, under namn af skogstorp af

domänstyrelsen upplåtas till sökande, hvilka hade god fräjd och vore fullt

arbetsföra;

att de lägenheter, som sålunda afsattes till skogstorp, skulle noggrant

beskrifvas och till området å marken begränsas;

att virke till erforderliga byggnader å skogstorpet finge från kronoparken

efter utsyning tagas, och att nödig vedbrand finge från kronoparken

efter anvisning hemtas af vindfäld och torr skog;

att'' i afseende på frihetsår, odlings- och byggnadsskyldighet m. m. de

bestämmelser för krononybyggen, som för närvarande gälde, skulle i tillämpliga

delar för skogstorp äfven vara gällande;

att skogstorparen skulle anvisas visst område af kronoparken, inom

hvilket han skulle tillse, att skogsåverkan eller annan skadegörelse icke

egde rum;

att skogstorparen skulle mot betalning på kallelse deltaga i arbeten

inom kronoparken, genast inställa sig vid brandstället, när skogseld yppades

derinom, samt i öfrigt ställa sig de föreskrifter till efterrättelse, som af

revirförvaltaren meddelades;

att skogstorparen efter frihetsårens slut skulle erlägga de onera till

stat och kommun, som komme att skogstorpet påhvila; samt

att domänstyrelsen i öfrigt skulle ega att meddela de bestämmelser

rörande torpet och torparen, som kunde finnas erforderliga.

I anledning häraf hade Riksdagen i skrifvelse af den 7 maj 1888

anfört, att syftet med förevarande förslag syntes hafva varit att i allmänhet

bereda befolkningen i Norrland ökadt tillfälle att skapa egna hem och finna

arbete och utkomst samt att, hvad särskilt beträffade den del af Norrlands

befolkning, som egentligen hemtade sitt uppehälle från skogsarbete och timmerflottning,

göra det möjligt för denna i trävarurörelsens tjenst stående

befolkning att varda bofast och vinna en säkrare inkomst än den, som dess

öfriga, af konjunkturernas vexlingar beroende arbete kunde gifva, samt att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

det derjemte ansetts vara för krön oparkernas vård fördelaktigt, om inom

dem funnes en bofast stam af skogsarbetare, hvilka, jemte det de vore berättigade

att upptaga till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende

på skogsvården inom bestämdt område och skulle vara redo att, när

de påkallades, mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken;

och hade Riksdagen, enär omförmälda syftemål synts Riksdagen

förtjenta af den största uppmärksamhet, ifrågasatt, huru vida icke, förutom

i Norrland, äfven inom andra delar af vårt land, särskild t inom Kopparbergs

län, kronopark^- funnes, å hvilka sådana upplåtelser som de föreslagna

lämpligen kunde ega ruin, samt i anledning häraf och då ämnets vigt fordrade

eu utredning, som då icke förelegat och endast genom Kong!. Maj:ts

föranstaltande kunde åstadkommas, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta

föranstalta om utredning i ämnet och derefter till Riksdagen inkomma med

den framställning, som kunde befinnas vara af förhållandena påkallad.

Domänstyrelsen, till hvars utlåtande detta ärende blifvit remitteradt,

hade derför infordrat yttranden från samtliga länsstyrelser och skogstjenstemän

inom riket; och finnes angående dessa yttranden i statsrådsprotokollet

införd närmare redogörelse, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa,

För egen del hade domänstyrelsen bland annat anfört, att huru än

asigterna om lämpligaste sättet att använda kronans allmänningar och skogsmarker

under tidernas lopp vexla!, hade dock meningarna numera här, liksom

i andra kulturländer, enats om vigten och betydelsen af att kronans

skogar ej allenast bibehölles och såsom kronopark^- vårdades, utan äfven

genom markinköp efter hand förstorades.

Från denna uppfattning af kronoparkernas betydelse skulle, enligt domänstyrelsens

förmenande, Riksdagens förevarande framställning innebära eu

väsentlig afvikelse, derest med de i fjerde punkten af Riksdagens skrifvelse

omförmälda grunder för markupplåtelserna skulle åsyftas upplåtelsernas likställande

med krononybyggen jemväl i afseende å besittningsrätt, skattläggning

och skogsanslag, eller med andra ord åvägabringandet af upplåtelser under

stadgad åborätt å kronoparkerna, hvilket, utom minskning af dessas areal,

måste föranleda stora olägenheter för skogsvården och således stå i uppenbar

strid med kronoparkernas ändamål. Särskildt ville domänstyrelsen fästa

uppmärksamhet derpå, att, jemte det att genom skogsanslagen kronoparkerna

skulle komma att sönderstyckas och erhålla för skötseln olämpliga egofigurer,

säkerhet icke vunnes för att lägenhetsinnehafvarne, derest besittningsrätten

blefve ständig, skulle finnas skickliga till den personliga verksamhet Riksdagen

afsett. I fråga om skogsåverkan, vållande eller anstiftande af skogseld,

intrång och dylikt kunde betänkliga förhållanden uppkomma. Vid

vanliga upplåtelser på viss tid vore domänstyrelsen oförhindrad att, der

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

5

missbruk förekommit, underlåta att förnya nyttjanderättsaftal, men en nybyggare

eller skogstorpa re med stadgad åborätt skulle icke, utan att full

bevisning om stöld eller annat nesligt brott förebragtes, kunna skiljas från

torpet, som äfven under sådant förhållande kom me att fortfarande innehafva»

af familjen, derest hustru, myndig son eller mag ville detsamma öfvertaga.

Eu sådan tolkning af fjerde punkten af de ifrågasatta grunderna, som

ofvan blifvit antydd, stode emellertid ej i öfverensstämmelse med innehållet

af första punkten af samma grunder, enligt hvilken upplåtelserna uttryckligen

begränsades till sådana, som »skogens vård och skötsel klöfver». Domänstyrelsen

ansåge sig derför hafva anledning antaga, att Riksdagen, ehuru

dess framställning i det anmärkta hänseendet saknade tydlighet, icke åsyftat

upplåtelse!’ af odlingslägenheter under stadgad åborätt, utan endast upplåtelser

af nyttjanderätt till sådana på viss tid.

Det läge i sakens natur, att sä väl inom kronopark erna som å enskildes

utmarker funnes smärre odlings- och ängslägenheter, hvilka i följd af sitt

spridda läge och naturliga sammanhang med skogsmarken icke kunde blifva

föremål för sjelfständigt hemmansbruk, men i många fall egnade sig för anläggning

af arbetaretorp. Deri för odling tjenliga marken inom kronoparkerna

vore emellertid, ehuru för skogsproduktion icke tagen i anspråk, i allmänhet

icke obegagnad eller utan gagn. Enligt 8 kap. af kongl. förordningen

den 29 juni 1866, angående hushållningen med de allmänna skogarne i

riket, upplätes till grässlätter tjenliga lägenheter på bestämd tid, vanligen

ett å tio år, och jemlikt kongl. blefven den 18 februari 1870 och den 29

oktober 1881 upplätes jemväl på bestämd tid, högst tjugu år, vissa mossmarker

till odling i ändamål af markens beredning för skogskultur.

Å de inom landets mellersta och sydliga delar samt inom nedre Norrland

befintliga kronoparkerna, i synnerhet å dem, som tillkommit genom köp,

skogsmarks undantagande vid kronoegendomars utarrendering eller genom

sådana egendomars öfverlemnande i deras helhet till skogsväsendet, vore den

för odling lämpliga marken i allmänhet redan sedan gammalt upptagen till

jordbruk och upplätes äfven fortfarande dertill åt arrendatorer och torpare

eller användes till boställsjord åt bevakare och skogsarbetare, der ej, såsom

mångenstädes vore fallet, markområdena till följd af mager jordmån måste

utläggas till skog.

Inkomsten af grässlätt, inberäknadt mulbetsafgifter, samt af arrenden

hade år 1889 utgjort 43,783 kronor.

Inom de vidsträckta skogsområden i de två nordligaste länen, i synnerhet

Norrbottens län, hvilka tillfallit kronan såsom kronopark^-, hade före afvittringen

s. k. inhysingar nedsatt sig här och hvar, upparbetat åt sig

mindre åkertäppor, röjt några myrar eller bäckstränder till äng och uppfört

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

åbyggnader, vanligen i ofullständigt skick. I många fall hade äfven, då nybyggen

i följd af vanhäfd återfallit till kronan och öfverlemnats åt skogsväsendet

att såsom kronoparker förvaltas, förre åboarne suttit qvar å lägenheterna.

Dessa inhysingar och förre åboar, som, sedan marken blifvit till

kronopark afsatt, saknat laglig rätt att der qvarsitta, men genom afhysning

skulle hafva kommit i nödstall belägenhet och fallit fattigvården till last,

hade i de flesta fall erhållit tillstånd att tills vidare eller på lifstid qvarbo å

lägenheterna såsom skogstorpare; och hade skriftligt aftal med dem uppgjorts,

afseende att bestämma dels å ena sidan rätten att nyttja lägenheten, dels

ock å andra sidan torparens skyldigheter, bestående i lägenhetens vidmagthållande,

samt för öfrig! vissa åligganden, såsom att göra anmälan om skogsåverkan

eller skogseld, för hvars släckning han i första hand skulle vidtaga

åtgärd, och att mot skälig dagspenning biträda vid skogsbevakning eller vid

skogsarbeten ä kronoparkerna, der så påfordrades, äfvensom att vid underlåtenhet

af föreskrifna skyldigheter eller när han beträddes med åverkan m. m.

genast afflytta, dock att, i händelse af bristande förmåga hos torparen att

kontraktet fullgöra, fardag åtnjötes vid afflvttningen, samt att i sistnämnda

händelse, äfvensom vid dödsfall, i möjligaste måtto skulle tillses, att barn

eller arfvingar efter torparen, derest han sig väl förhållit, vid torpet bibehölles,

derest de funnes till torpare lämpliga.

Utom vid upplåtelse af höslåtter, torp eller genom odling komme den

till skogsbörd nu ej tjenliga marken till nytta derigenom, att medelst utdikning

vissa mossar och myrtrakter å kronoparkerna efter hand gjordes

tjenliga för skogsväxt.

Då härtill komme, att de å kronoparkerna i öfra Dalsocknarne samt i

Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker befintliga slåttermyra]'' eller

ängslägenheter, som före afvittringen tillhört hemman och nybyggen, finge

enligt särskilda kongl. bref tills vidare bibehållas under dessa såsom ströängar,

syntes af det anförda framgå, hvad skogstjenstemännen och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i de flesta län ock betonat, att tillgången å odisponerade

odlingslägenheter på kronoparkerna i allmänhet vore ringa.

Ett undantag härifrån utgjorde dock Norrbottens län, hvarest kronoparkerna

intoge en vida större areal än i öfriga län. Af en vid domänstyrelsens

utlåtande fogad, länsvis upprättad tabell, utvisande dels hela

landets, dels enskilde tillhöriga utmarkers, dels de allmänna skogarnes ytvidd,

inhemtades, att något öfver hälften af hela landets kronoparksareal

läge i Norrbottens län, upptagande en något större ytvidd än de enskildes

skogar, medan kronoparkerna i de flesta öfriga län utgjorde endast en ringa

del af länens ytvidd. Utom denna stora areal, 2,164,925 hektar, måste den

omständigheten, att kronoparkerna i Gellivare, Jockmocks och Arvidsjaurs

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

7

socknar, med en areal af tillhopa omkring en million hektar, blifvit jemlikt

kongl. brefven den 24 oktober 1871 och den 30 oktober 1874 före afvittringen

afsätta, hvarigenom odlings- eller ängslägenheter icke blifvit inom dessa vidsträckta

områden lika noggrant uppsökta som annorstädes, i väsentlig mån

bidraga dertill, att inom Norrbottens läns kronoparker tillgängen å dylika

lägenheter vore större än inom andra läns kronoparker, hvilket ock af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länet samt af de flesta skogstjenstemännen derstädes

blifvit vitsordadt.

Behofvet af arbetskrafter för kronoparkernas skötsel och vård hade,

hvad södra och mellersta landet beträffade, uppgifvits vara tillräckligt tillgodosedt

dels genom de å kronoparkerna anstälde skogstorparne eller mindre

lägenheters innehafvare, dels ock genom närliggande orters talrika befolkning,

och äfven i de flesta norrländska länen hade svårigheter icke ansetts möta

att erhålla tillräckligt arbetsfolk för nämnda ändamål. Uppenbart vore dock,

att för skötseln och vården af de stora kronoparkerna i Norrbottens äfven

som till viss del i Vesterbottens län erfordrades arbetskrafter, hvilka i dessa

läns folkfattiga orter nu icke funnes att tillgå, och att det derför, på sätt

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och de flesta skogstjenstemännen i Norrbottens

län framhållit, skulle vara af gagn att genom markupplåtelser inom

dessa kronoparker erhålla pålitliga, bofasta personer, för att biträda dels vid

tillsynen öfver kronoparkerna, i synnerhet vid skogseldar, dels ock vid förefallande

arbeten, såsom virkesutsyningar, rensningshuggningar å hyggestrakter

och dessas beredning i öfrigt för skogsföryngring, utdikning af mossar, flottledsbyggnader

och strömrensningar in. m.

Erfarenheten af redan medgifna torpupplåtelser hade dock, enligt hvad

skogstjenstemännen upplyst, icke varit tillfredsställande. Många af skogstorparne

hade uppgifvits vara i mer och mindre nödstälda omständigheter

och derför föga pålitliga och lämpliga för den verksamhet, som här ifrågakomme.

Endast ett fåtal af lägenheterna hade visat sig mägtiga utveckling

och förkofran. Orsakerna härtill vore väl i flera fall att söka hos torparen

sjelf, som under de förhållanden, hvarunder han hade att söka sin utkomst,

måste, för att lyckas, framför allt vara idog, uthållig och redbar, hvilka

egenskaper enligt skogstjenstemännens meddelanden synts vara sällsynta hos

den s. k. lösa befolkningen, men i många fall vore det anmärkta förhållandet

ock beroende på lägenheternas svaga beskaffenhet och olämpliga

belägenhet äfvensom på bristen på arbetsförtjenst i torpets närhet. Försök

hade derför blifvit gjorda med nytt folk och å nya lägenheter, hvilka i

antydda hänseenden ansetts erbjuda bättre utsigter. Dessa försöksupplåtelser

hade medgifvits på femton års tid med rätt för torparen att utan någon

afgift dels uppodla ett visst anvisadt område, vanligen af tre hektars ytvidd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

dels begagna vissa ängslägenheter, dels uppföra nödiga byggnader med virke

från kronoparken, mot skyldighet att, på sätt vid förut omnämnda torpupplåtelser

stadgats, mot ersättning lemna biträde vid kronoparkernas vård och

bevakning, samt att vid upplåtelsetidens slut utan lösen eller ersättning till

kronan öfverlemna lägenheten och derå uppförda hus, dervid torparen, om

han lägenheten väl skött och bebyggt, tillförsäkrats att vid förnyad upplåtelse

erhålla hembud å torpet mot viss afgäld.

Efter att sålunda hafva redogjort för i hvad mån tjenliga lägenheter

för de af Riksdagen ifrågasatta upplåtelserna vore att tillgå samt i hvad

mån dessa upplåtelser kunde för kronoparkernas skötsel och vård vara gagneliga,

har domänstyrelsen, beträffande det med upplåtelserna jemväl afsedda

syftemålet att bereda landets lösa befolkning ökadt tillfälle att skapa egna

hem, vidare anfört:

.femfördes arealsiffrorna för de särskilda jordkategorierna i ofvan omförmälda

tabell, som äfven upptoge ytvidden af den odlade jorden, visade

det sig oförtydbart, att åtminstone i Norrland och Kopparbergs län odlingen

ingalunda vore så långt framskriden, att tillfällen till nyodling måste af brist

på lägenheter å enskildes utmarker sökas inom kronoparkerna. Svårigheter

för jordförvärf för bildandet af egna hem syntes ock, enligt hvad flera länsstyrelser

och skogstjenstemän upplyst, i allmänhet taget icke vara för handen,

och der sådana svårigheter funnes, såsom fallet uppgifvits vara i Norrbottens

län, vore orsaken härtill i de flesta fall icke att söka i bristande tillgång på

odlingslägenheter å enskildes områden, utan snarare i jordegarnes obenägenhet

för markupplåtelser, beroende tvifvels utan på erfarenheten derom, att

dylika upplåtelser- i många fäll visat sig menliga utan motsvarande nytta

eller ersättning för jordegaren.

En sådan återhållsamhet vore jemväl från statens sida såsom skogsegare

naturlig och berättigad; och vore hänsyn till syftemålet att bereda

landets lösa befolkning egna hem inom kronoparkerna enligt domänstyrelsens

åsigt befogad endast i den mån kronoparkernas skötsel och vård derjemte

främjades, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit visadt, vore fallet å vissa kronoparker

inom Norrbottens län, men endast undantagsvis å kronoparkerna i

öfriga län.

Elvad beträffade de af Riksdagen ifrågasatta grunder för torpupplåtelserna,

vore att erinra, att tillförsäkrandet åt torpare af kreatursbete

och husbehofsafverkning i viss mån ledde till servituter för kronoparkerna

och följaktligen kunde anses stridande mot grundsatsen om den oblandade

eganderätt, som allt mer erkändes såsom ett vilkor för ett rationelt skogsbruk.

Men ehuru jemväl ur denna synpunkt stor varsamhet vid markupplåtelser

påkallades, syntes dock faran af betungande servituter för framtiden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

9

vara aflägsna*! derigenom, att upplåtelser endast medgåfves på bestämd tid

och alltså efter aftalets slut, derest olägenheter visat sig uppstå, kunde upphöra,

hvarjemte lägenheternas behof af husbehofsvirke och bete icke syntes

kunna blifva kärl bart för de vidsträckta kronopai’kerna i Norrbotten, om

upplåtelserna begränsades efter skogsförvaltningens behof.

Vidare förekomme i afseende särskilt å betesrätten, att det läge en

fara för kronoparkerna deruti, att torparen på sätt och vis hade fördel af

uppkommande skogseldar, genom livilka kreatursbetet vanligen förbättrades

under de närmaste åren. Detta vore utan tvifvel en omständighet af betänklig

art och som, för att torpen ej skulle blifva menliga för kronoparkerna,

med nödvändighet betingande ett omsorgsfullt val af personer samt

stränga påföljder för vårdslöshet med eld ute på marken och vållande eller

anstiftande af skogseld.

Med afseende a torpares odlings- och byggnadsskyldighet samt i fråga

om frihetsår hade föreslagits, att de för krononybyggen gällande bestämmelser

borde tillämpas. Hvad frihetsår beträffade, tillförsäkrades genom äldre

författningar alla dem, som i lappmarken upptoge nybyggen, frihet under

femton år från skatter och utlagor af hvad namn och beskaffenhet de vara

måtte, hvilken förmän genom 1749 års kongl. reglemente »för dem, som

bygga och bo i lappmarken», så till vida bekräftades, att högst femton frihetsår

medgåfves, så framt icke mer än vanligt arbete för nybyggets uppodling

ansåges föranleda till höjande af frihetsårens antal. Ehuru i 1850 års

afvittringsstadga för Luleå lappmark frihetsårens antal höjdes till minst

femton och högst tjugufem, torde dock, enär denna författning blifvit upphäfd

genom nu gällande 1873 års afvittringsstadga, hvilken icke på annat

sätt innefattade föreskrift om visst antal frihetsår, än att i § 2 stadgades,

att i fråga om befrielse från skatt och ränta under vissa år m. in. skulle

gälla hvad särskild! vore eller blefve stadgadt, 1749 års reglemente i afseende

å frihetsårens antal för lappmarken ännu lända till efterrättelse. För Jemtlands

län utgjorde frihetsåren femton å tjugu enligt 1820 års afvittringsstadga,

och för öfriga norrländska län med undantag af lappmarken tjugufem

å femtio enligt 1824 års afvittringsstadga, allt efter det större eller mindre

arbete, som för uppodlingen erfordrades, och med vilkor att halfva räntan

skulle erläggas, sedan tre fjerdedelar af frihetstiden gått till ända.

Dessa för de med nybyggesanläggningar förenade mera betydande

odlings- och byggnadsarbeten gifna bestämmelser syntes, enligt domänstyrelsens

mening, icke egna sig för tillämpning å ifrågavarande skogstorp — hvilka

utan skattläggning och mantalssättning kunde efter skogstjenstemans besigtning

såsom hittills af domänstyrelsen upplåtas — i vidare män än att torpet

Ange åtnjuta frihet från utlagor och onera under den första uppiåtelsetiden,

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. I Afd. 41 Uäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

hvilken enligt styrelsens förmenande ej borde öfverstiga tjugu år. Men innan

förnyad upplåtelse derefter skedde, syntes genom domänstyrelsens försorg

böra bestämmas en viss årlig afgäld i förhållande till torpets storlek och

beskaffenhet.

Odlings- och byggnadsskyldigheter vid nybyggena utgjordes, jemlikt derför

i tillståndsresolution eller afvittringsutslag gifna särskilda föreskrifter,

årligen till viss myckenhet, så att hemmanet vid frihetsårens slut gåfve en

afkastning, motsvarande den, för hvilken det blifvit skattlagdt. Med tillämpning

af denna grundsats syntes vid ifrågavarande torpupplåtelser böra föreskrifvas,

att torparen skulle årligen fullgöra visst arbete för lägenhetens uppodling,

så: att, densamma vid första upplåtelsetidens slut innehölle en viss

uppgifven areal uppodlad och gödslad åker samt uppröjd äng af viss afkastning,

vid äfventyr att, derest föreskrifvet odlingsarbete icke vore fullgjordt,

vid hvarje femårsperiods slut, torpet ansåges förverkadt och kunde till annan

öfverlåtas utan lösen eller ersättning åt förre innehafvaren för till äfventyrs

utfördt arbete. Vid samma påföljd borde jemväl åligga torparen att senast

vid första femårsperiodens slut hafva uppfört stuga och ladugård enligt ortens

byggnadssätt samt husen derefter i godt stånd underhålla.

Ehuru af förut anförda skäl markupplåtelser under ständig besittningsrätt

under inga förhållanden vore tillrådliga, torde dock för att erhålla dugligt

och pålitligt folk till torpare vara nödigt att, såvidt utan men för kronoparkerna

kunde ske, bereda i viss män tryggad besittning af lägenheter,

som torparne sjelfva upparbetade och bebyggde. 1 sådant afseende syntes, på

sätt några af skogstjenstemännen förordat, det böra tillförsäkras torpare, som

befunnes hafva lägenheten val uppodlat och bebyggt, deist att efter upplåtelsetidens

slut mot faststäld afgäld erhålla förnyad upplåtelse af torpet, dels att,

i händelse innan första upplåtelsetidens slut torparen blefve oförmögen att

sina förpligtelse!’ fullgöra och af sådan anledning uppsades till afflyttning eller

ock doge, hans barn eller arfvingar, derest de funnes till torpare lämpliga,

egde torpet öfvertaga eller, om de ej ville eller kunde torpet mottaga, berättigades

öfverlåta detsamma åt annan, af domänstyrelsen godkänd person

mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som kunde betingas.

Bland de föreskrifter i öfrigt rörande torpen och torparne, som kunde

vara erforderliga och, på sätt Riksdagens skrifvelse antydde, borde öfverlemnas

åt domänstyrelsens bestämmande, vore, utom detalj bestämmelserna

rörande odlings-, byggnads- och arbetsskyldiglieten, de närmare vilkoren för

besittningsrättens åtnjutande, i hvilken hänseende vore att erinra, att, förutom

underlåtenhet att fullgöra åtagna skyldigheter, skogsåverkan, oloflig jagt

eller annan olaglighet, vårdslöshet med eld ute å marken, företagande af

hvad som strede emot allmän ordning m. in. måste, till förebyggande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60. il

intrång och olägenheter för kronopark erna, anses såsom giltiga anledningar

till innehafvarnes skiljande från torpen, äfvensom att, på det fråga om

torpares skiljande från lägenhet icke i hvarje särskildt fall skulle blifva

beroende på domstols pröfning med åtföljande tidsutdrägt och kostnader, åt

domänstyrelsen borde förbehållas att, när till domänstyrelsens kännedom genom

anmälan från skogstjenstemännen eller annan kommit, att torpinnehafvare

gjort sig skyldig till lagbrott eller förseelser af sådan beskaffenhet, att

domänstyrelsen funne honom icke längre böra ä torpet bibehållas, derifrån

låta uppsäga honom till afflyttning, dock mot åtnjutande af i lagstadgad

fardag, på det rådrum måtte leranas honom att skaffa sig utkomst

ä annan ort.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade domänstyrelsen, med

erinran att, då staten numera åsyftade att genom eu omsorgsfull skogsvård

ä kronoparkerna och dessas förökande genom markinköp höja ej mindre

statsskogarnes afkastning- än äfven skogstillståndet inom landet, det icke

kunde vara lämpligt och ej heller af förhållandena i öfrigt påkalladt att

genom ett allmänt stadgande om markupplåtelse ä kronoparker uppmana till

nya bosättningar a kronans skogar, såsom i föregående århundradens ny

byggesförfattningar skett, hemstält, att Riksdagens framställning icke måtte

föranleda vidare åtgärd, än att domänstyrelsen, i likhet med hvad genom

förberörda nådiga bref den 29 oktober 1881 förut skett, måtte bemyndigas

att i orter, der för kronoparks vård och bevakning funnes gagneligt, upplåta

på bestämd tid, högst tjugu år, till skogstorp tjenliga, ä kronopark befintliga

lägenheter under vissa af styrelsen angifna vilkor.

Sedan departementschefen redogjort för de af domänstyrelsen sålunda

föreslagna bestämmelser, hade departementschefen vidare yttrat, att af den

i ärendet åvägabragta utredning framginge, att anordningar, genom hvilka

odlingslägenheter å kronoparker upplätes åt personer, som vore dugliga och

villiga att å skogarne förrätta arbete och utöfva tillsyn, under vissa förutsättningar

skulle verka till gagn ej mindre för skogsväsendet genom den

tillgäng till pålitliga skogsarbetare, som på sådant sätt bereddes, än äfven

för den arbetande befolkningen, hvilken derigenom erhölle ökade tillfällen

till fast, bosättning. Hvarken ur den ena. eller den andra synpunkten syntes

emellertid erforderligt eller önskligt, att upplåtelserna skedde under eganderätt

eller under sådan fastare besittningsrätt som den, hvarunder krononybyggen

innehades. Förutom det att, på sätt domänstyrelsen framhållit,

derigenom skulle förorsakas bestämda olägenheter för skogsväsendet genom

sönderstyckning af kronoparkerna, skulle uppnåendet af det förstnämnda

syftet med upplåtelserna, eller beredandet af tillgång till skogsarbetare, i

högst väsentlig män äfventyras, då, äfven om förste upplåtelsetagaren vore

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

lämplig såsom sådan arbetare, ingen säkerhet gåfves, att jemväl hans efterträdare

i egande- eller besittningsrätten innehade de derför erforderliga

egenskaperna. Och hvad det, andra syftemålet beträffade, eller beredandet

af ökade bosättningstillfällen åt den lösa arbetarebefolkningen, borde åt upplåtelserna

kunna gifvas sådan form, att detta syfte på ett fullt tillfredsställande

sätt befrämjades, utan att derför den med upplåtelserna afsedda.

nytta för skogsväsendet behöfde äfventyras. Ehuru Riksdagen icke bestämdt

uttalat, under hvilken form Riksdagen tänkt sig de ifrågavarande upplåtelserna,

hade departementschefen dock, med stöd af hvad han sålunda anfört,

tagit för gifvet, att Riksdagen icke åsyftat, att upplåtelsetagarne skulle

erhålla annan ställning än såsom skogstorpare med i möjligaste mån tryggad

besittningsrätt.

Den verkstälda utredningen hade vidare ådagalagt, dels att tillgängen

å odisponerade odlingslägenheter på kronoparkerna i andra län än Norr

bottens i allmänhet vore ringa, dels att hufvudsakligen endast i nämnda

län svårighet mött att erhålla tillräckligt arbetsfolk för kronoparkernas

skötsel. Vid sådant förhållande, och då sålunda de med upplåtelserna afsedda

syftemål endast inom Norrbottens län i afsevärd utsträckning kunde uppnås,

syntes ock de nu ifrågasatta åtgärderna böra inskränkas till detta län.

Som kronoparkerna i Norrbottens län innehölle den betydliga ytvidden af

2,164,925 hektar, utgörande något mer än hälften af hela landets kronoparksareal,

blefve, äfven med nämnda inskränkning, den föreliggande frågan för

staten såsom skogsegare af icke ringa betydelse.

Hvad beträffade de närmare bestämmelser, som borde lända till efterrättelse

vid upplåtelserna i fråga, borde, enligt departementschefens åsigt, upplåtelserna

meddelas endast på vissa år, hvilkas antal, icke öfverstigande tjugu,

borde bestämmas af domänstyrelsen i förhållande till de med torpets uppodling

förenade svårigheter, det stenbrytningsarbete, som för ändamålet kunde vara

erforderligt, o. s. v. 1 öfrigt borde vilkoren för upplåtelserna vara sådana,

att å ena sidan åt domänstyrelsen inrymdes möjlighet att utan allt för stora

omgångar och tidsutdrägt få en lägenhetsinnehafvare, som visat sig vara till

förfång för kronoparken eller som ej uppfylde de med upplåtelsen förenade

skyldigheter, skild från lägenheten, men att å andra sidan ordentliga och

lämpliga personer funne med sin fördel förenligt att nedsätta sig såsom skogstorpare

på kronoparkerna. Dä de af domänstyrelsen föreslagna bestämmelser

syntes i det väsentliga uppfylla de fordringar, som sålunda borde ställas på

föreskrifterna i ämnet, hade departementschefen hufvudsakligen anslutit sig

till desamma.

I ett afseende af vigt ansåge departementschefen likväl ett tillägg

till de föreslagna bestämmelserna vara erforderligt. Enligt dessa skulle de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

13

förmåner, som från skogsväsendets sida bereddes torparen, bestå deruti, att

han från kronoparken afgiftsfritt erhölle virke till torpets åbyggnader och

hägnader äfvensom vedbrand, samt att han under vissa frihetsår finge utan

afgäld bruka torpet samt åtnjuta frihet från utlagor. Det kunde dock betviflas,

huru vida bosättningar å de ifrågavarande odlingslägenheterna i afsevärd

omfattning skulle kunna komma till stånd, derest understödet Iran det

allmännas sida inskränktes till det nyssnämnda. Det vore nemligen antagligt,

att de personer, hvilka kunde tänkas villiga att söka sin utkomst genom

upprödjande af mark i dessa aflägsna bygder, i de allra flesta fall saknade

annat kapital än sin arbetskraft. Äfven om byggnadsvirke erhölles afgiftsfritt,

skulle de derför enligt regeln sakna utväg att bestrida öfriga med den

första bosättningen förenade kostnader. Om det ur förut angifna synpunkter

måste anses önskvärd!,, att eu stam af skogstorpare blefve till finnandes ä

kronans skogar i Norrbotten, vore det sålunda, enligt departementschefens

mening, nödvändigt, att staten trädde emellan med direkt understöd i form

af byggnadshjelp. Denna byggnadshjelp borde icke lemnas såsom lån, hvilket

torparne säkerligen vore ur stånd att återgälda, utan såsom understöd utan

återbetalningsskyldighet, och kunde lämpligen fixeras till ett för hvarje upplåtelse

lika belopp, motsvarande omkring halfva beloppet af den kontanta

kostnad, som minst kunde anses erforderlig för uppförandet af byggnader af

så enkel beskaffenhet som de ifrågavarande. Departementschefen hade ansett

denna byggnadshjelp böra bestämmas till 500 kronor. Till gengäld borde

upplåtelsetagaren förpligtas att, derest han af en eller annan anledning blefve

skild från lägenheten, afstå densamma till statsverket utan anspråk på någon

som helst ersättning för å lägenheten nedlagd byggnads- och odlingskostnad.

Det sålunda erhållna understödet kunde förutsättas komma att för torparen

verka som en maning att iakttaga ett sådant uppförande, att han icke genom

att skiljas från torpet gånge i mistning af den vunna förmånen.

Att, statsmedel för ändamålet användes, syntes i första rummet ega

sitt, berättigande uti den nytta för skogsväsendet, som med torpupplåtelserna

vore afsedd, men derjemte borde icke förbises, att dessa upplåtelser komme

att i sin mån bidraga till odlingens utbredande i en aflägsen del af vårt

land, samt att staten i andra fall icke ansett, för sig främmande att med

direkta understöd främja likartade ändamål. För att nu endast nämna ett

exempel, hade departementschefen erinrat derom, att enligt gällande bestämmelser

skiftesdelegare, som förpligtas utflytta sina åbyggnader, af allmänna

medel erhölle visst bidrag för ersättande af kostnaderna för husflyttningen.

Någon beräkning angående beloppet af de medel, som uti ifrågavarande

afseende kunde komma att årligen utbetalas, läte sig ännu icke uppställa.

Antagligen blefve emellertid beloppet åtminstone under de första åren icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande X:o 60.

så betydligt, att särskild! anslag behöfde för ändamålet äskas, utan borde

erforderliga medel kunna förskjutas af statskontoret för att derefter anmälas

hos Riksdagen till ersättande.

Vid valet af de odlingslägenheter, som kunde ifrågakomma att upplåtas

åt enskilde, läge naturligtvis vigt derpå, att marken utan allt för stora

kostnader kunde afdikas äfvensom att belägenheten vore sådan, att det omgifvande

området af kronoparken erbjöde lägenhetsinnehafvaren någorlunda

tillräcklig arbetsförtjenst. För att under de tider, då sådan derstädes icke

stode att erhålla, lägenhetsinnehafvaren icke skulle sakna tillfälle att utöfver

den säkerligen i de flesta fäll mycket sparsamma afkastningen af lägenheten

förvärfva något ytterligare bidrag till sitt uppehälle, vore vidare önskligt,

att de upplåtna lägenheterna läge i närheten af de naturliga vattenvägarne

eller den redan bebyggda trakten, likasom att, der sådant läte sig göra, flera

dylika skogstorp förlädes i eu och samma trakt.

Under åberopande af den framställning till Kong!. Maj:t, Riksdagen

förut uti ifrågavarande ämne aflåtit, och med afseende å den fullständiga

utredning i ämnet, som nu föreligger, har utskottet ansett sig böra förorda

Kongl. Maj:ts förevarande framställning. Vid bifall härtill torde äfven det med

herr Widmarks ofvannämnda motion afsedda syfte till väsentlig del kunna vinnas.

Beträffande motionärens hemställan om utredning rörande sättet och kostnaden

föi'' nödiga utdikningar m. in. för kolonisationens befrämjande, torde väl

fråga derom böra väckas först sedan sig visat, i hvad mån de erbjudna tillfällena

till skogstorps anläggande komma att begagnas och i hvilka trakter

torpen företrädesvis komma att anläggas. I följd häraf synes ej heller något

särskilt anslag böra, på sätt motionären föreslagit, anvisas för befordrande af

lägenheternas bebyggande m. m., då ju, såsom i omförmälda statsrådsprotokoll

meddelats, för detta ändamål erforderliga medel kunna af statskontoret förskjutas

för att derefter anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Utskottet hemställer alltså:

1:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att å kronoparker i

Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga lägenheter

må, der det för kronoparkens vård och bevakning

finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd

tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande

åt personer, som ega god fräjd och äro fullt

arbetsföra samt i öfrig! finnas vara lämpliga, under följande

vilkor, nemligen:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JST:o 60.

15

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola

noggrant beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla

dels efter utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader

och hägnader samt öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock

endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen må utan afgäld

till kronan bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor

och onera mot skyldighet dels att i enlighet med

de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen

meddelas, uppodla och bebygga lägenheten, dels att inom

det område af kronoparken, som varder honom anvisadt,

utöfva tillsyn och bevakning, dels ock att på tillsägelse

af vederbörande skogstjensteman och mot skälig ersättning

utgöra å kronoparken erforderliga arbeten;

att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifva

å torpet uppförda och godkända, torparen må af statsmedel

uppbära ett kontant belopp af femhundra kronor

mot skyldighet för honom att, i händelse han af en eller annan

anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt

byggnads- och odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens

försorg skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet,

åsättas viss årlig afgäld att utgöras medelst

dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet

väl uppodladt och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot

faststäld afgäld erhålla förnyad upplåtelse å torpet, samt

att, derest torpare, som finnes hafva väl skött och bebyggt

lägenheten, före första upplåtelsetidens utgång dör

eller varder oförmögen att fullgöra sina förpligtelser, hans

barn eller arfvingar, derest de finnas till torpare lämpliga,

må ega att med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet

eller, om de ej vilja eller kunna mottaga detsamma,

öfverlåta torpet åt annan af domänstyrelsen godkänd person

mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som

må kunna betingas;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må

kunna af domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från

torpet nästföljande midfasta;

att, derest domänstyrelsen skulle finna, att torpare

gjort sig skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande

af eld eller att han företagit sig annat, som

väsentligen strider mot lag eller allmän ordning, ändock

han derför icke lagföres, eller att han underlåtit att fullgöra

åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse

gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att upp

säga honom till afflyttning från torpet med rätt för torparen

att åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrig! erforderliga föreskrifter med afseende

å torpen och torparne må af domänstyrelsen meddelas.

2:o) att herr Widmarks ofvannämnda motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Associations Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:75 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande af o äling slägenheter å Tcronoparker i Norrbottens län. s. 26 i texten