Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående särskild föryttring af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, samt väckt motion om afsöndring af jord frän kronans domäner för upplåtande till tomtplatser m. m. åt enskilda personer

1891-05-02 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:61, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående särskild föryttring af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, samt väckt motion om afsöndring af jord frän kronans domäner för upplåtande till tomtplatser m. m. åt enskilda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

1

rida

N:o 61.

Ank. till Biksd. kansli den 2 maj 1893, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

särskild föryttring af lägenheter från kronoegendomar,

som försäljas, samt väckt motion om afsöndring af jord

frän kronans domäner för upplåtande till tomtplatser

m. m. åt enskilda personer, (I. A.)

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finan såren d en

för den 10 nästlidne april bär Kong!. Maj:t i eu samma dag afl Sten

proposition (n:o 57) föreslagit Riksdagen att medgifva, att, der å kronoegendom,

som med tillämpning af gällande bestämmelser försåldes,

funnes lägenhet, hvilken ansåges kunna, utan att liufvudgårdens försäljning

till skäligt pris derigenom försvårades, från egendomen afsöndra

och särskildt för sig afyttras, på Kongl. Magt måtte ankomma

att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan lägenhet åt inneliafvaren,

under vilkor,

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar

stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlades en köpeskilling,

motsvarande detta värde;

att köparen skulle, derest han sådant åstundade, ega inbetala köpeskillingen

under loppet af tio år med eu tiondedel årligen, såvida han

för fullgörandet häraf stälde godkänd säkerhet; samt

Bih. till Biksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afl. 42 lläft. fN:o 61.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

att upplåtelsen skulle ega rum med iakttagande af de rörande

jordafsöndring i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 meddelade

föreskrifter;

hvarjemte Kongl. Maj:t. af Riksdagen äskat bemyndigande att beträffande

de sålunda föreslagna upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser,

som kunde finnas erforderliga.

Statsutskottet, till hvars behandling denna proposition blifvit hänvisad,

bar i sammanhang dermed till handläggning förehaft en af herr

Nils Persson i Vadeusjö, med hvilken herr Nils Nilsson i Skärhus instämt,

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 145), hvari föreslagits,

att Riksdagen behagade besluta aflåtande af skrifvelse till Kongl.

Maj:t, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och taga i

ompröfning, huru genom afsöndring från kronans domäner, der så

lämpligt kunde vara, tillfälle måtte lemnas åt så många som möjligt

att med full eganderätt förvärfva jord till tomtplats in. in., liksom att

bereda samma förmån åt dem, som redan byggt och bodde å kronan

tillhörig på arrende upplåten jord.

I förenämnda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen för finansdepartementet

erinrat, att Kongl. Maj:t den 19 mars 1888 föreslagit Riksdagen

att medgifva, att, då domänstyrelsen vid pröfning af arrendeförslag

å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt, funne

lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga,

före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men för egendomens

skötsel vid lägenheten bibehållas, domänstyrelsen skulle ega att

bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenlietsinnehafvaren

och hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrendatorn

af afgäld, som i sammanhang dermed af domänstyrelsen blcfve

faststäld, qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge

lefde och domänstyrelsen ej under arrendetiden på grund af deras uppförande

eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning att dem

genom uppsägning från lägenheten skilja, äfvensom att domänstyrelsen

jemväl skulle ega att, beträffande sådan lägenhet, hvilken domänstyrelsen

ansåge för egendomen, hvarå den funnes, medföra gagn, meddela

så beskaffadt stadgande, att lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens

utgång gjordes oberoende af innehafvarens frånfälle eller

lägenhetens öfverlåtande på annan person.

Denna framställning hade Riksdagen bifallit; och hade enligt kongl.

bref den 18 maj 1888 hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat

domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse meddelats.

I skrifvelse den 13 maj 1889 både Riksdagen derefter anhållit, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

3

Kong!. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån sådan tryggad

besittningsrätt, som jemlikt Kong!. Maj ds och Riksdagens nyssberörda

beslut kunde medgifva^ innehafvare af vissa å kronans utarrenderade

egendomar befintliga lägenheter, kunde beredas äfven innehafvare af

dylika lägenheter å de kronoegendomar, hvilka försåldes, samt till Riksdagen

afgifva det förslag, som af. en sådan utredning kunde föranledas.

Öfver denna Riksdagens skrifvelse hade dömänstyrelsen den 18

april 1890 afgifvit infördradt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat

inhemtade yttranden i ämnet från Kong!. Maj:ts befallningshafvande i

rikets samtliga län.

Af en i statsrådsprotokollet öfver dessa yttranden meddelad, å

sidd. 4—25 intagen redogörelse, till hvilken utskottet får hänvisa, framginge,

säger departementschefen, att hos dessa myndigheter meningarna

beträffande den i Riksdagens skrifvelse föreslagna åtgärdens lämplighet

och om sättet för dess genomförande varit mycket delade.

Do män styrelsen hade för egen del till en början erinrat, att, såsom

styrelsen framhållit i sitt den 30 december 1887 afgifna utlåtande

angående beredande af tuggad besittningsrätt åt innehafvare af sådana

lägenheter, hvarom nu vore fråga, vid utarrendering af kronoegendomar,

hvarå de voro belägna, lägenheterna icke blifvit i författningsenlig

ordning anlagda, utan tillkommit genom indelningshafvares öfverskridande

af sina rättigheter eller med tillåtelse af arrendatorn i strid

mot 8 kapitlet 5 § byggningabalk^ eller möjligen utan något slags

medgifvande. Med afseende härå hade det ej varit på grund af

billighetsskäl, som styrelsen i sitt förenämnda utlåtande tillstyrkt, att

staten skulle vid utarrendering bereda ett visst skydd åt innehafvare

af dylika lägenheter, utan hade styrelsen ansett, att, då dessa lägenhetsinnehafvare

utgjorde, åtminstone i vissa län, en ganska talrik klass

samhällsmedlemmar, det kunde vara af vigt för det allmänna, att något

åtgjordes för att skaffa dom en någorlunda betryggad ställning.

Ur denna synpunkt kunde styrelsen ej finna någon anledning för

staten att ingripa i fråga om sådana lägenhetsinnehafvare, som här afsågesT

då enligt gällande stadganden det endast vore eu mindre del

af kronans domäner, som försåldes, och blott smärre sådana, så att

antalet derå befintliga lägenheter ej kunde vara stort.

Hvad som efter domänstyrelsens förmenande i första hand borde

komma under ompröfning vore, huruvida sådant skydd i besittningsrätten,

som Riksdagen ifrågasatte, vore för dermed afsedda ändamålet

behöflig!. Riksdagens skrifvelse afsåge tryggad besittningsrätt till

sådana lägenheter, som icke vore till men för skötseln af den egen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 61,

dom, hvarå inkräktning skett. Men om lägenheten icke vore till men,

vore det med köparens egen fördel öfverensstämmande att utan några

vid egendomens försäljning gjorda förbehåll och undantag låta lägenhetsinnehafvaren

qvarbo, då han derigenom, utan att få vidkännas

omedelbara utgifter, beredde sig en vida större inkomst af det jordområde,

som af lägenhetsinnehafvaren disponerades, än om han hade

detsamma under egen häfd, och derjemte genom tillmötesgående mot

lägenhetsinnehafvaren kunde få såväl den mark, som af denne innehades,

förbättrad som äfven omkringliggande områden så småningom

uppodlade, hvarigenom egendomens värde ökades; och det kunde väl

knappast förutsättas, att den nye egaren pålade lägenhetsinnehafvaren

så ökade utskylder, att denne nödgades mot sin vilja och till egarens

skada bortföra byggnaderna från lägenheten. Helt annat artade sig

förhållandet mellan en arrendator och lägenhetsinnehafvare, då den

förre icke hade samma intresse för höjande af egendomens värde som

jordegaren. Domänstyrelsen ansåge derför den af Riksdagen ifrågasatta

åtgärden icke vara af behofvet påkallad.

Hvad som deremot blefve en gifven följd af att vid egendomsförsäljningar

trygga lägenhetsinnehafvare i deras besittning vore, att köpeskillingarna

högst betydligt nedginge; och det vore sannolikt, att försäljningar

af sådana egendomar, hvarå lägenheter i större antal funnes,

alldeles omöjliggjordes. Äfven för en köpare, som icke funne med

sin fördel förenligt att uppsåga lägenhetsinnehafvare till afflyttning,

kändes det förhatligt att. icke hafva oinskränkt dispositionsrätt öfver

sin egendom och att dessutom möjligen blifva utsatt för tvister och

rättegångar med på egorna boende personer; och han kunde med skäl

frukta, att desse å sin sida just i medvetande af sin genom köpevilkoren

tillförsäkrade qvarboenderätt icke mot honom iakttoge den hofsamhet

i uppförande och den omsorg i vården af hans jord, som han

hade rätt att fordra. Det läge nära till hands, att en person, som

önskade köpa jord, under sådana förhållanden hellre förvärfvade sig

eganderätt till enskild egendom än till statens.

Men utom den förlust, som staten skulle få vidkännas genom

minskade köpeskillingar för de egendomar, hvartill köpare kunde erhållas,

komme staten att drabbas af icke ringa utgifter i och för försäljningarne,

derest den tryggade besittningsrätten komme att införas.

Det blefve nemligen i sådant fall nödvändigt att i de köpevilkor, som

komme att uppställas, intaga så noggranna bestämmelser, att tvistigheter

mellan köpare och lägenhetsinnehafvare förekommes; och första

vilkoret derför blefve, att de lägenheter, hvarå tryggad besittningsrätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

5

skulle meddelas, till sina egor å karta affattades och beskrefves. Domänstyrelsen

kunde icke i någon mån bedöma beloppet af den kostnad,

som kartor komme att utgå, men att den icke blefve ringa, kunde

med visshet, förutses.

På grund af det sålunda anförda och med erinran att i anseende

till den korta tid, som förflutit sedan tillkomsten af kong!, brefvet den

18 maj 1888 angående tryggad besittningsrätt för lägenhetsinneliafvare

å egendomar, som utarrenderades, någon erfarenhet om verkningarna

af deri meddelade bestämmelser ännu icke kunnat vinnas, hade domänstyrelsen

hemstält, att Riksdagens framställning icke måtte till någon

Kong!. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Äfven förutsatt att af de orsaker, domänstyrelsen anfört, det icke

skulle befinnas lämpligt, att innehafvare af lägenheter å kronoegendomar,

hvilka komme att försäljas, bereddes sådan tryggad besittningsrätt,

som kunde medgifvas lägenhetsinnehafvare å utarrenderade kronoegendomar,

både det dock synts departementschefen böra komma under

närmare öfvervägande, huruvida icke, med anlitande af en utaf

visse bland Kongl. Maj:ts befallningshafvande i deras uti ärendet afgifna

utlåtanden antydd utväg, syftemålet med Riksdagens framställning

åtminstone till någon del skulle kunna vinnas derigenom, att i de

fall, då å kronoegendom, som vore afsedd att försäljas, funnes lägenhet,

hvilken ansåges kunna, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom

försvårades, från egendomen äfsöndras och särskilt för sig

afyttras, samt innehafvaren förklarade sig benägen att med eganderätt

förvärfva den afsöndrade lägenheten, vid saluvärdering å egendomen

eller, der sådan värdering icke författningsenligt borde ega rum, genom

särskild förrättning, värdet å lägenhet, hvarom nu vore fråga, utröntes

och lägenheten derefter mot värderingssumman hembjödes innehafvaren,

dervid, i syfte att för denne underlätta lägenhetens förvärfvande, betalningsterminerna

tilläfventyrs kunde göras flere och utsträckas öfver

en längre tidrymd, än genom kongl. brefvet den 29 maj 1874 vore

inedgifvet för inbetalningen af köpeskillingarne för försålda mindre

kronoegendomar.

Departementschefen hade derför anmodat domänstyrelsen att till

Kongl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida och under hvilka vilkor

särskild föryttring af lägenheter å till försäljning afsedda kronoegendomar

lämpligen borde ega rum; och hade domänstyrelsen den 30 sistlidne

december afgifvit utlåtande i berörda hänseende, dervid domänstyrelsen

till eu början redogjort för de förberedande åtgärder, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

blefve nödvändiga att vidtaga för att en dylik föryttring skulle kunna

försiggå.

Då lägenhet, hvarom nu vore fråga, icke funnes omnämnd hvarken

i instrumenten öfver de syner, som å egendomen, der den vore belägen,

hållits, eller i äldre arrendeuppskattningsinstrument och lägenhetens tillvaro

således i allmänhet vore för vederbörande myndigheter obekant

samt, äfven der lägenhetens befintlighet vore känd, något slags utredning

icke skett, om densammas belägenhet vore sådan, att den kunde

från egendomen afsöndras och särskildt afyttras, utan att hufvudgårdens

försäljning derigenom försvårades, blefve först och främst nödigt, att

samtliga egendomar, som författningsenligt skulle försäljas, i god tid

före arrendeperiodens slut besigtigades af domänintendent eller i de

län, der dylik tjensteman icke vore anstäld, af kronofogde med eller

utan biträde af uppskattningsmän.

Om vid denna besigtning visade sig, att lägenhet funnes, som

kunde ifrågakomma att särskildt afyttras, måste karta med beskrifning

upprättas, om icke öfver hela egendomen så åtminstone öfver lägenhetens

område, dels derför att tillförlitliga kartor öfver mindre kronoegendomar

ofta nog ej funnes, dels till förekommande af framtida förvecklingar

och rättegångar mellan lägenhet-sköparen och stamhemmanets

egare, hvari . kronan gifvetvis måste blifva inblandad i egenskap af

säljare, dels slutligen af den anledning att, då, enligt hvad af flertalet

arrendeuppskattningsinstrument'' inhemtats, lägenhetsinnehafvare hade

betesrätt för sina kreatur å utmarken med arrendatorns kreatur, utbrytning

af betesmark och kanske skogsmark för lägenhetens behof måste

ske, hvartill dessutom kornrne, att utfarts väg från lägenheten måste

utstakas och vid försäljningen af stamhemmanet undantagas. Allt detta

måste vara verkstäldt före tredje året innan arrendeperiodens slut, och

derefter kunde arrende- och saluvärdering i författningsenlig ordningförsiggå.

Sedermera borde dylik lägenhet åsättas mantal på sätt och

i den ordning, som stadgades i § 13 inom. 3 af kong! förordningen

angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti 1881,

hvarefter och sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag om mantalsfördelningen

delgifvits domänstyrelsen och tagit åt sig laga kraft,

lägenhetsinnehafvaren måste få del af samtliga handlingarna och föreläggas

viss tid, inom hvilken han hade att till Kongl. Majrts befallningshafvande

afgifva yttrande, huruvida han vore benägen att med

eganderätt förvärfva lägenheten mot åsätta saluvärdet, i hvilket fall

han äfven borde föreläggas att icke allenast afgifva sådant förklarande,

som vore för honom allt framgent bindande, utan ock säkerhet, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

7

kunde godkännas, för köpesummans erläggande på utsatta tider. Först

derefter kunde hos Kongl. Maj:t framställning göras om lägenhetens

föryttring och öfriga åtgärder för försäljning af stamhemmanet vidtagas.

Gfifvet vore, att statsverket för dessa åtgärders vidtagande, synnerligast

för landtmäteriförrättningarna, finge vidkännas utgifter, som

gjorde sådan föryttring af lägenheter, som nu hlifvit ifrågasatt, för

statsverket allt utom fördelaktig. Det kunde äfven, enligt domänstyrelsens

mening, ifrågasättas, huruvida genom att göra lägenhetsinnehafvaren

till hemmansegare under nuvarande förhållanden dennes fördel

verkligen tillgodosåges. Önskan att blifva egare af sin lägenhet

på nu ifrågasatt sätt komrne nog att förmå mången lägenhetsinnehafvare

att uppbjuda alla krafter för att skaffa sig penningar till erläggande

af första afbetalningen å köpeskillingen; men i stället för att,

såsom nu i allmänhet vore förhållandet, lägenhetsinnehafvaren i årlig

afgäld för den jord, som han brukade, erlade vissa prestationer i dagsverken

och annat arbete eller ett mindre belopp i penningar, skulle

han, sedan han blifvit egare till lägenheten, icke allenast svara för

onera och utskylder af den i mantal satta jorden, utan jemväl årligen

inbetala viss del af köpeskillingen, som ensamt för sig komme att

öfverstiga lägenhetens behållna afkastning, och sannolikt i de flesta fall

utbetala ränta å medel, lånade för köpeskillingens gäldande. Då flertalet

af lägenhetsinnehafvarne vore i fattiga omständigheter och afkastningen

af jorden icke blefve tillräcklig att både föda familj och vidkännas

dylika för en lägenhetsinnehafvare jemförelsevis dryga kontanta

årliga utlägg, skulle i många fall resultatet blifva, att lägenhetsinnehafvaren,

ifrån att vara en någorlunda bekymmerfri underarrendator,

genom köpet blefve en skuldsatt mindre hemmansegare, som kanske

inom några år nödgades gå från gård och grund för att i bästa fall

börja på nytt såsom dagsverkstorpare, men då utan egna hus.

Styrelsen ansåge sig äfven böra fästa uppmärksamheten derpå,

att, då här endast vore fråga om lägenhet, som kunde från eu egendom

afsöndras, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom försvårades,

ett stadgande af den beskaffenhet, som nu afväges, kunde vinna tillämpning

endast å ett fåtal lägenhetsinnehafvare, då särskild afyttring af

lägenheter, som vore belägna å inegorna eller inneslötes inom hufvudgårdens

egoområde, icke kunde, utan att hufvudgårdens försäljning försvårades,

ske, och till afyttring således skulle ifrågakomma endast det

ringa antal lägenheter, som vore belägna å utegorna vid hufvudgårdens

rågräns mot annan egendom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Domänstyrelsen hade på nu anförda skäl ansett afyttring af lägenheter

å kronoegendomar på ifrågasatt sätt icke böra tillåtas.

Såsom förut vore antydt, hade styrelsen anledning antaga, att

flertalet lägenhetsinneliafvare å kronans utarrenderade egendomar befunno

sig i tryckt ekonomisk ställning, och styrelsen ansåge derför

nödigt, att, derest föryttring af lägenheter komme att ske, betalningsvilkoren

gjordes så fördelaktiga för köparen som möjligt. Skulle nu

gällande stadgande, att köpeskillingar för försålda kronoegendomar finge

erläggas under loppet af sex år med en sjettedel årligen tillämpas äfven

vid föryttring af lägenheter, komme antagligen ett högst ringa fåtal

lägenhetsinneliafvare att kunna begagna sig af den förmån, som nu vore

afsigten att bereda dem. Eu utsträckning af betalningsterminerna blefve

derför behöflig, men om försäljningen af lägenheterna icke skulle

närma sig formen af gåfva, syntes tiden icke böra utsträckas längre

än till tio år, så att en tiondedel af köpeskillingen årligen erlades.

Bland öfriga vilkor ansåges, utom de förut antydda, endast behöfva föreskrifvas,

att den skuldförbindelse å köpeskillingen, som lägenhetsinnehafvaren

skulle utfärda, skulle vara försedd med till vederhäftigheten

af domaren i orten eller Kong! Maj:ts befallningshafvande styrkt borgen,

ingången af minst två personer, och att skuldförbindelsen dessutom

skulle på köparens bekostnad i lägenheten intecknas.

Om än på sätt domänstyrelsen anfört, det icke ur det allmännas

synpunkt kunde anses vara af lika stor vigt, att åt den jemförelsevis

fåtaliga klass af personer, hvilka innehade lägenheter å kronans till

försäljning afsedda domäner, bereddes enahanda tryggade besittningsrätt,

som jemlikt kongl. brefvet den 18 maj 1888 tillgodokommit den

långt talrikare klassen af lägenhetsinneliafvare å de domäner, som fortfarande

utarrenderades, och, i enlighet med hvad domänstyrelsen likaledes

erinrat, sådan trygghet måhända i de flesta fall ej heller vore behöflig,

kunde det likväl, enligt hvad departementschefen för egen del

anfört, icke förnekas, att fall kunde förekomma, då behof af tryggad

besittningsrätt komme att göra sig gällande och då staten såsom jordegare

borde finna sig manad att lemna densamma. Då den ställning,

staten intoge gent emot köparen af en kronodomän, vore väsentligt

olika den, hvari staten befunne sig gent emot eu kronoarrendator, mötte

emellertid för meddelandet af bestämmelser om tryggad besittningsrätt

för lägenhetsinneliafvare å domäner, som komme att försäljas, svårigheter,

hvilka icke förefunnes, då det gälde kronans utarrenderade egendomar.

I fråga om dessa svårigheter hade departementschefen hänvisat

till de uttalanden, som innefattades i åtskilliga af de utaf länsstyrelserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

9

afgifna utlåtanden, dervid särskildt framhållits vanskligheten att —

utan att på samma gång tryggheten gjordes illusorisk — mot möjliga

öfvergrepp af en lägenhetsinnehafvare finna ett korrektiv, motsvarande

den domänstyrelsen enligt 1888 års bref tillagda befogenhet att utan

instämning till domstol från lägenheten skilja en lägenhetsinnehafvare,

som ådagalade ett klandervärdt uppförande. Men äfven om man uti

nu i frågavarande afseende kunde uppställa bestämmelser, hvilka utan

allt för stora förvecklingar läte sig tillämpa, hade saken en annan sida,

som härvid icke finge förbises. Det borde nemligen icke förgätas, att

det endast vore smärre kronoegendomar, som försåldes, medan de

större qvarblefve i kronans ego och fortfarande utarrenderades. Ju

mindre egendomen vore, desto angelägnare borde det vara för egaren

eller innehafvaren att kunna fritt disponera öfver de å egendomen

befintliga lägenheter, likasom äfven det personliga förhållandet mellan

jordegaren eller arrendatorn och lägenhetsinnehafvaren finge större betydelse,

ju mindre egendomen är. Äfven hvad de smärre egendomarne

beträffar, kunde naturligtvis många fall förekomma, då den blifvande

egaren funne sin uträkning i att bibehålla befintliga lägenhetsinnehafvare,

men i de fall, då detta icke vore händelsen, d. v. s. just de

fall, då behof af tryggad besittningsrätt för dessa skulle föreligga, kunde

det med säkerhet förutses, att tvånget att respektera förut skedda lägenlietsupplåtelser

skulle högst väsentligt nedtrycka priset å egendomarne

och icke sällan rent af omöjliggöra försäljningen.

Lika med domänstyrelsen ansåge sig departementschefen derför

icke kunna förorda, att åtgärder vidtoges för att under den af Riksdagen

antydda form bereda tryggad besittningsrätt åt lägenhetsinnehafvare å

kronoegendomar, som försåldes. Det hade likväl synts honom som om

en annan utväg kunde gifvas att, om ock i något mindre utsträckning,

vinna det mål, som åsyftats med Riksdagens framställning. Särskildt

i vissa, tätare befolkade trakter af riket funnes å kronoegendomar,

som läge i närheten af större byar, fisklägen, jernvägsstationer o. s. v.,

till ganska betydligt antal lägenheter, hvilka upplåtits af förutvarande

boställshafvare eller arrendatorer och i regeln vore bebyggda med lägenhetsinnehafvaren

tillhöriga hus. Nu ifrågavarande lägenheter, hvilka

torde till större delen mera ega karakteren af byggnadstomter än af

jordbrukstorp, beredde visserligen arrendatorn af den kronoegendom,

hvarifrån upplåtelsen skett, inkomst genom den afgäld, som till honom

utgjordes för lägenheten, men kunde för öfrigt icke anses erforderliga

för skötseln af stamhemmanet. Snarare kunde man antaga, att

vid försäljning af ett hemman, derifrån sådana upplåtelser egt rum, eu

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afl. 42 Saft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

köpare, framför att för hemmanet med inberäkning af de upplåtna

lägenheterna erlägga en större köpeskilling, skulle föredraga att för

en mindre summa förvärfva hemmanet utan dessa lägenheter. A andra

sidan vore särskild! i dessa fall lägenhetsinnehafvaren vid egendomens

försäljning i behof af skydd mot en hos köparen tilläfventyrs förefintlig

benägenhet att afpressa honom eu oskäligt hög afgäld. Då lägenhetens

förnämsta värde i regeln läge i värdet af de å lägenheten uppförda,

innehafvaren tillhöriga hus, men detta värde genom husens bortflyttning

skulle väsentligt reduceras och i många fall nedbringas till en

obetydlighet, blefve lägenhetsinnehafvaren för att icke gå i mistning

af det, som kanske utgjorde det hufvudsakliga af hans egendom, ofta

nödgad att underkasta sig en godtycklig behandling från den nye jordegarens

sida.

Äfven i andra delar af riket än de nyss antydda torde enligt departementschefens

förmenande flerestädes å kronoegendomar finnas lägenheter,

såväl jordbrukstorp som andra boningsplatser, hvilka till följd

af sin belägenhet i förhållande till hemmanets öfriga egor eller eljest

på grund af sin beskaffenhet skulle kunna från stamhemmanet skiljas,

utan att dettas brukning derigenom i någon mån försvårades, och såsom

redan i förut omförmälda skrifvelse till domänstyrelsen blifvit antyda

vill det synas som om staten, då den sålde kronoegendom, å

hvilken funnes lägenheter af nu antydda slag, borde bereda lägenhetsinnehafvame

tillfälle att under eganderätt förvärfva sina lägenheter.

De af Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda bestämmelser i fråga

om försäljning af smärre kronoegendomar beredde visserligen möjlighet

att, der så pröfvades lämpligt, stycka en till försäljning afsedd egendom

i flera lotter och derefter försälja hvarje lott för sig. Vid flera

tillfällen hade ock ett sådant förfaringssätt iakttagits. Som emellertid

enligt nyssnämnda bestämmelser försäljningen ovilkorligen måste förrättas

genom offentlig auktion, vore det gifvet, att, derest man på denna

väg ville söka förhjelpa lägenhetsinnehafvarne till vinnande af eganderätt,

man skulle äfventyra att bringa dem i en sämre ställning än den,

hvari de kunde antagas komma efter kronoegendomens försäljning.

Medan nemligen den nye egaren antagligen i de flesta fall läte lägenhetsinnehafvaren,

om ock tilläfventyrs mot förhöjd afgäld, qvarsitta,

skulle lägenhetens utbjudande å auktion säkerligen ofta leda dertill,

att innehafvaren, som antagligen icke vore i stånd att höja sitt anbud

till det värde lägenheten, med rätt att derå bibehålla honom tillhöriga

byggnader, för honom måste ega, blefve öfverbjuden och måste lemna

lägenheten. Skulle det med afyttringen afsedda ändamål att bevara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

11

lägenheten åt innehafvaren vinnas, måste derför, ansåge departements- ''

chefen, denne berättigas att, sedan värdet å lägenheten blifvit i vederbörlig

ordning utrönt, mot det faststälda värdet lösa till sig lägenheten.

Hörd öfver ett af departementschefen i sådant syfte framstäldt förslag,

hade domänstyrelsen visserligen, på sätt redan meddelats, afstyrkt detsamma

af skäl hufvudsakligen, att de för ändamålet från statens sida

erforderliga anordningar hlefve allt för vidlyftiga och kostsamma samt

att det vore tvifvelaktigt, huruvida lägenhetsinneliafvarens fördel verkligen

tillgodosåges derigenom, att han gjordes till egare af sin lägenhet.

I sistnämnda afseende hade domänstyrelsen uttalat farhåga, att

mången lägenhetsinnehafvare af önskan att förvärfva eganderätt till

sin lägenhet skulle ikläda sig förpligtelse^ hvilka han icke mägtade

fullgöra, äfvensom att han såsom egare till lägenheten skulle råka i

eu bekymmersammare ställning, än han haft såsom endast brukare

af densamma. Med erinran att, då mantal icke borde åsättas det

försålda jordområdet, köparen icke heller komme att, såsom domänstyrelsen

förutsatt, utgöra de onera och utskylder, som särskilt utgjordes

af i mantal satt jord, hade departementschefen härtill endast

anfört, att, om det än naturligtvis icke kunde förnekas, att nyssnämnda

farhåga i ett eller annat fall kunde varda besannad, hans öfvertygelse

likväl vore, att dessa fall komme att motvägas af ett vida öfvervägande

flertal, i hvilka genom de föreslagna bestämmelserna en tryggad framtid

komme att beredas lägenhetsinnehafvare, som eljest måhända skulle

fallit fattigvården till last.

Hvad åter det förstnämnda af domänstyrelsen anförda skälet beträffar,

förestälde sig departementschefen, att saken icke vore af den

invecklade beskaffenhet, att den icke borde kunna ordnas utan alltför

mycken omgång och kostnad. Att domänintendenten eller, der sådan

icke funnes anstäld, vederbörande kronobetjent besigtigade domänen,

innan förslag i fråga om dess disposition afgåfves, vore i hvarje händelse

i sin ordning, och med den i allmänhet ringa arealen af de domäner,

som skulle försäljas’, borde det icke möta afsevärd svårighet för besigtningsförrättaren

att bilda sig en öfvertygelse, huruvida bland de lägenheter,

som tilläfventyrs funnes å domänen, en eller annan vore af beskaffenhet

att kunna från egendomen afsöndras, utan att hufvudgårdens

försäljning till skäligt pris derigenom försvårades. Funnes detta vara

fallet och besigtningsförrättaren tillika efter verkstäld förfrågan inhemtade,

att lägenhetsinnehafvaren vore benägen att med eganderätt förvärfva

lägenheten, borde der karta öfver domänen funnes eller ansåges

höra anskaffas, lägenheten utmärkas å denna eller i annat fall utstakas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

å marken. Härefter borde lägenhetens värde utrönas genom uppskattning

i sammanhang med den arrende- och saluvärdering, som författningsenligt

borde ega rum å domänen. Deremot ansåge departementschefen

icke nödigt, att, på sätt domänstyrelsen förutsatt, mantal åsattes

lägenheten, utan borde dess skiljande från stamhemmanet eg a rum

genom afsöndring för alltid i den i Kongl. förordningen den 6 augusti

1881 stadgade ordning, hvarigenom större delen af de utaf domänstyrelsen

befarade kostnaderna skulle kunna undvikas. Sedan värdering af

lägenheten egt rum, borde densamma mot värderingssumman hembjudas

innehafvare!! med föreläggande för honom att, derest han önskade med

eganderätt förvärfva lägenheten, inom viss tid till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ingifva bindande förklaring i detta hänseende äfvensom

säkerhet, som kunde godkännas, för köpeskillingens erläggande å utsatta

tider. Fullgjordes detta af lägenhetsinnehafvaren, skulle frågan om

afsöndringen af domänstyrelsen underställas Kongl. Maj:ts pröfning

och godkännande, samtidigt dermed att domänstyrelsen till Kongl.

Maj:ts godkännande öfverlemnade det högsta vid auktion å stamhemmanet

afgifna anbud. Dervid kunde inträffa, att detta anbud icke af

Kongl. Maj:t antoges och att Kongl. Maj: t i brist af antagliga anbud

förordnade, att hemmanets försäljning tills vidare skulle inställas, i

hvilket fall äfven frågan om afsöndringen tills vidare förfölle. Antoges

åter anbudet å stamhemmanet, borde Kongl. Maj:t i sammanhang dermed

pröfva antagligheten af det utaf domänstyrelsen å till afsöndring från

hemmanet föreslagen lägenhet satta värde. Om detta värde vunne

Kongl. Maj:ts godkännande, hade domänstyrelsen att upprätta vederbörlig

afhandling rörande den skedda jordafsöndringen, hvarjemte

styrelsen borde ålägga vederbörande att i stadgad ordning och på sin

bekostnad föranstalta derom, att enligt föreskrifterna i § 4 af Kongl.

förordningen den 6 augusti 1881 afgäld blefve lagd å den afsöndrade

lägenheten.

Gifvet vore, att de områden, som föresloges till afsöndring, måste

begränsas inom det enligt § 2 i nyssnämnda förordning medgifna

maximum, eller cn femtedel af stamhemmanets hela egovidd.

För att i möjligaste mån underlätta de ifrågavarande jordafsöndringarne

borde, yttrade departementschefen slutligen, betalningsvilkoren

ställas så fördelaktiga för köparen, som med bevarande af statens fördel

läte sig göra. Af detta skäl borde sålunda köparen tillerkännas rätt

att, derest lian sådant åstundade, inbetala köpeskillingen under loppet

af tio år med en tiondedel årligen, hvaremot köparen skulle hafva att

aflemna skuldförbindelse å köpeskillingsbeloppet, åtföljd af till veder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

13

häftigheten styrkt, af minst två personer ingången borgen för köpeskillingens

behöriga erläggande. Med afseende å den längre tid, hvarunder

inbetalningarna på köpeskillingen skulle fortgå, blefve ock nödigt,

att omförmälda skuldförbindelse i lägenheten intecknades, hvilket borde

ske på köparens bekostnad.

Särskildt med hänsyn till den framställning, sfom från Riksdagens

sida gjorts i detta ämne, anser sig utskottet böra biträda hvad Kongl.

Maj:t i förevarande proposition föreslagit; men på samma gång har

utskottet velat framhålla, att någon vidsträcktare föryttring af lägenheter

från kronoegendomarne än den af Kongl. Maj:t föreslagna icke synes

utskottet, för närvarande och intill dess erfarenhet vunnits rörande

resultatet af det nu ifrågasatta försäljningssättet, vara tillrådlig; och vid

sådant förhållande har utskottet ej heller ansett sig böra biträda det i

herr Perssons ofvannämnda motion väckta förslag om skrifvelse till

Kongl. Maj:t i fråga om ytterligare afsöndringar från kronolägenheter.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande proposition, må medgifva, att, der å kronoegendom,

som med tillämpning af gällande bestämmelser

försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna,

utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris

derigenom försvåras, från egendomen afsöndras och

särskildt för sig afyttras, på Kongl. Maj:t må ankomma

att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan

lägenhet åt innehafvaren, under vilkor,

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för

arrendeuppskattningar stadgade ordning utrönt, för

lägenheten erlägges en köpeskilling, motsvarande detta

värde;

att köparen skall, derest han sådant åstundar,

ega inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med

en tiondedel årligen, såvida han för fullgörandet häraf

ställer godkänd säkerhet; samt

att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande

af de rörande jordafsöndring i nådiga förordningen

den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter;

Bill. till Riksd. Prot. 1801. 4 Sami. 1 Afd. 42 Haft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

äfvensom bemyndiga Kongl. Maj:t att beträffande

de sålunda föreslagna upplåtelserna meddela de närmare

bestämmelser, som kunna finnas erforderliga.

2:o) Att herr Perssons ofvan nämnda motion icke

ma till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

v

Reservation

af herrar S. Nilsson, L. Jönsson, P. Andersson och P. Ersson.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:76 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående särskild föryttring af lägenheter från kr ono eg endomar, som försäljas. s. 30 i texten