Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1891-03-13 · 114 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 106 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

t

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1891, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

l:o) Kong]. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1891 intagna

förslag till ny stat för kollegiet samt af de vilkor och förbehåll,

som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner,

måtte medgifva, att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln

»kommerskollegium», under hvilken för närvarande vore med tillhopa

83,500 kronor sammanförda dels anslaget till kollegiet, 49,000

kronor, och dels anslaget till bergsstaten, 34,500 kronor, finge fördelas i

två titlar under benämning, den ena af »kommerskollegium» och den

andra af »bergsstaten», äfvensom uppföra under den förra titeln 64,600

kronor och under den senare 33,000 kronor. I händelse af bifall härtill

skulle det nu i riksstaten under anslagstiteln kommerskollegium uppförda

anslag, 83,500 kronor, komma att, fördeladt under två anslagstitlar, höjas

med tillhopa 14,100 kronor.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 7.)

Ang. omorganisation

af kommerskollegium.

[i-]

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vid föredragningen inför Kong!. Maj rf af detta ärende tiar chefen

för civildepartementet, enligt hvad ofvan åberopade statsrådsprotokoll

gifver vid handen, till en början anmärkt, att, sedan vid 1888 års riksdag

den då kritande frågan om ändring i regeringsformen i syfte att

ett särskilt departement för landtbruk, industri och handel skulle inrättas

genom kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit, och då, vid sådant

förhållande samt med hänsyn jemväl dertill, att sedermera genom landtbruksstyrelsens

tillkomst jordbrukets anspråk på eu statsadministrativ

myndighet för vårdande af dess intressen blifvit tillgodosedt, frågan om

inrättande af ett dylikt nytt departement kunde antagas vara undanskjuten,

förhållandena manade att tillse, huruvida icke på annat sätt

kunde vinnas eu lösning af den under snart sagdt hela detta århundrade

på dagordningen stående frågan om kommerskollegiets ombildning och

lämpligaste organisationen af den myndighet, som närmast skulle hafva

till uppgift att bevaka handelns och näringarnas intressen. Denna fråga

hade också under nästlidna år varit föremål för utredning inom departementet,

och anhölle departementschefen att få underställa Kongl. Maj:ts

pröfning ett på grund af denna utredning uppgjord t förslag till det

ifrågavarande embetsverkets definitiva organisation.

Derefter har departementschefen på sid. 2—13 i statsrådsprotokollet

lemnat en öfversigt af de vigtigare skedena af organisationsfrågans

utveckling, hvarvid departementschefen, då det skolat leda till

alltför stor vidlyftighet att sträcka denna öfversigt tillbaka ända till

den tidpunkt, då frågan först bragtes å bane, samt för öfrigt de olika

förslag i ämnet, Indika under århundradets förra hälft framstäldes, med

afseende å numera väsentligen förändrade förhållanden, icke vidare egde

någon praktisk betydelse, till utgångspunkt för denna öfversigt tagit

tiden för det förutvararande bergskollegiets indragning och öfverflyttningen

af dettas göromål till kommerskollegiet, eller år 1857. Utskottet

tillåter sig i fråga om denna öfversigt hänvisa till statsrådsprotokollet

och vill här endast beträffande de vigtigare förslag till frågans lösning,

Indika sedan nämnda år framkommit, erinra:

att en den 19 juni 1858 tillsatt komité, i ett den 26 maj 1859

afgifvet betänkande angående förändrad organisation af rikets styrelseoch

förvaltningsverk, med afseende å kommerskollegium tillstyrkt hufvudsakligen,

att i dettas ställe måtte inrättas en förvaltning under namn

af »styrelsen för handel, bergverk och slöjder», bestående af en chef

eller generaldirektör och fyra föredragande ledamöter under benämning

»kommerseråd», hvilka senare skulle samfaldt och med lika rösträtt jemte

chefen deltaga i handläggningen och afgörandet af vissa vigtigare frågor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

under det att öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen jemte

föredraganden och en annan ledamot, med ensam beslutanderätt i dessa

senare ärenden för den förstnämnde, utom hvad anginge frågor om fondernas

förvaltning, der kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne;

att Kongl. Maj:t vid 1868 års riksdag afgifvit förslag om inrättande

af ett särskildt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten samt

om rättighet för Kongl. Maj:t att uppdraga afgörandet af vissa ärenden

åt vederbörande departementschef, hvilka båda förslags genomförande

ansågos utgöra en nödvändig förutsättning för möjligheten att vidtaga

ifrågasatt indragning af kommerskollegiet;

att eu den 5 juni 1874 tillsatt komité, med uppdrag att, efter

pröfning af alla på lösningen af frågan om kommerskollegiets indragning

eller förändrade organisation inverkande omständigheter, afgifva

utlåtande och förslag i ämnet, uti betänkande af den 13 januari 1875

föreslagit, bland annat, hufvudsakligen: att kommerskollegiet måtte indragas,

och att ett nytt embetsverk under namn af »kongl. styrelsen lör

handeln och näringarna», bestående af en generaldirektör med ensam

beslutanderätt och tre föredragande byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare,

en registrator och två kontrollörer, alla med löner motsvarande

dem, som för vederlikar inom andra embetsverk vore eller blefve bestämda,

måtte inrättas;

att en den 2 november 1883 tillsatt komité, i ett den 12 mars

1884 afgifvet betänkande, angående kommerskollegiets indragning eller

ombildning, hemstält, bland annat, hufvudsakligen: att kommerskollegiet

i sin nuvarande form måtte indragas och i dess ställe inrättas ett

nytt embetsverk, som lämpligen kunde benämnas »kongl. styrelsen för

handel och näringar»; att denna styrelse måtte, jemte befattningen

med varumärkesregistrering samt den utrikesdepartementet dittills tillhörande

revisionen af de vid de1 lönade konsulaten för konsulskassans

räkning uppburna afgifter af svenska fartyg, öfvertaga samtliga kommerskollegiets

göromål, med vissa undantag; att den nya styrelsen måtte

ställas under en, med undantag för vissa särskildt angifna fall, ensamt

'' beslutande chef samt omfatta fyra byråer, af hvilka eu skulle handlägga

ärenden rörande utrikes handel och sjöfart, en ärenden rörande näringar

samt inrikes handel och sjöfart, en statistiska och kamerala ärenden

samt en ärenden rörande patent- och varumärkesregistrering; och att den

nya styrelsens personal måtte utgöras af en generaldirektör och chef,

fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör, en registrator och

arkivarie, en kassör och bokhållare, en ombudsman samt- tre tekniske

assistenter jemte en förste vaktmästare och tre vaktmästare; varande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande ^S:o 7.

af denna personal en byråchef och en byråsekreterare samt de tre assistenterne

jemte en vaktmästare afsedde att anställas å byrån för ärenden

rörande patent- och varumärkesregistrering; samt

att det förslag till inrättande af ett nytt departement, som antogs

till hvilande i grundlagsenlig ordning vid 1885 års riksdag, men sedermera

förföll vid 1888 års riksdag, förutsatte, att de kommerskollegiet

tillhörande göromål skulle förläggas till byråer under det nya departementet,

organiserade på sådant sätt, att de kunde sjelfständigt utöfva

förvaltningsbestyr.

Vidare har departementschefen meddelat, att de mål och ärenden,

hvilka, med iakttagande af de under den senare tiden vidtagna förändringar

i afseende å kommerskollegiets verksamhetsområde, på grund af

kollegiets instruktion samt särskilda författningar och föreskrifter fortfarande

tillhörde kollegiets handläggning, vore för närvarande fördelade

på tre rotlar på följande sätt:

Till första roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:

reglering af konsulsdistrikt, konsulers atlöningsförmåner samt dem

tillkommande afgifter i och för tjensten, tillsättande af konsuls- samt

lönade vieekonsulsbefattningar, konsulers förhållande i tjensten äfvensom

kontroll å deras verksamhet;

svenske sjömäns å utrikes ort timade frånfälle och deras qvarlåtenskap;
tillkännagifvanden

i anledning af konsulers rapporter om utländska

lagar, förordningar, kungörelser, påbud m. m. rörande handels-, sjöfartsoch

tullförhållanden samt hamn-, lots- och karantänsväsende m. m.;

epidemiska sjukdomars samt smittosamma husdjurssjukdomars förekomst

å utrikes ort;

tvister å utrikes ort mellan svenske fartygsbefälhafvare och besättningar

äfvensom å sådan ort begångna brott ombord å svenska fartyg;

ersättning ej mindre till konsuler för understöd åt sjöfolk och nödstälde

svenske undersåtar, än och till fartygsrederier och befälhafvare

för hemförande från utrikes ort af sjöfolk, jemte utkräfvande hos veder-,

börande af godtgörelse för statsverkets kostnader i omförmälda hänseenden;
granskning

af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten

och vicekonsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg;

utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter,

handelsförhållanden med främmande magter (handels- och sjöfartstraktater

samt konventioner i hvarjehanda ämnen);

svenska fartygs haverier eller förolyckande utom riket;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

svenska fartygs nationalitetshandlingar samt belånande af fartygsrederiers

och befälhafvares uraktlåtenhet att fullgöra derom gifna föreskrifter;
det

internationella signalsystemet för fartyg (upprättande af den s. k.

»Gode list» enligt kongl. bref den 3 maj 1867);

meddelande och återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter,

bestämmande af den säkerhet, som borde af sådan agent ställas,

med deraf föranledda åtgärder äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande

af ersättningsanspråk eller rättegång mot utvandrareagent; samt

afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart.

Till andra roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:

fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet

alla åtgärder, som afsåge befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och

handtverk;

yrkesinspektionen;

feseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena äfvensom åt

personer, som önskade förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad till

bergshandteringen hörde, samt åt andre teoretiskt och praktiskt bildade

tekniker;

allmänna utställningar inom eller utom riket;

lån ur manufakturförlagslånefonden;

tillåtelse för näringsidkare att till riket införa arsenik eller andra

apoteksvaror;

bergshandteringen;

bergsstaten i orterna;

besvär, som i administrativ väg förekomme i anledning af bergstjenstemäns

åtgöranden;

anläggning och nedläggning af masugnar och stång]ernsbruk m. fl.

inrättningar, som afsåge tillgodogörande eller förädlande af mineralrikets

alster;

förvaltning och användning af armbössemedlen;

de lägre bergsskolorna; samt

afgifvandet årligen af berättelser om fabriker och manufakturer

samt om bergshandteringen.

Till tredje roteln hörde hufvudsakligen ärenden angående:

anläggning af städer och köpingar, formen för köpingars styrelse,

områdena för städers och köpingars hamnar;

beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt;

stapelstäders tolag;

hamn- och kanaltaxor samt reglementen för begagnande af kanaler

och farleder inom riket;

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

öfriga, inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande

åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet;
skeppsmätningsförfattningar;
inrikes

handeln och åtgärder, som anginge dess befrämjande;

inrättande eller indragning af marknader samt den årliga regleringen

af terminer för dessa;

mått och vigter, som vid handel användes;

vissa hafsfiskerier;

inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reglemente

för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner,

afgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i fråga

om rättigheten till afgifternas uppbärande samt redovisningar för sjömanshusen

tillfallande andelar i böter;

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande,

form och beskaffenhet;

sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar,

förande och granskning af räkenskaperna öfver sådana invisningsmedel,

insättande af sjömansinvisningsmedel i sparbank och deras

utbetalande till vederbörande;

utfärdande af befälhafvare- och styrmansbref samt i öfrigt tillämpning

af gällande föreskrifter angående befälet å svenska handelsfartyg; samt

afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges inrikes sjöfart och

handel.

Antalet till kollegiet inkomna mål och ärenden hade, meddelar

departementschefen ytterligare, under tiden efter 1884 års utgång,

eller sedan den tid, då handläggningen af ärenden rörande patent

öfvertagits af patentbyrån, enligt inhemtade upplysningar utgjort

Kollegiets befattning med ofvan angifna ärenden vore af tvåfaldig

art, i ty att den bestode dels i att till Kongl. Maj:t afgifva äskade utredningar

och utlåtanden, och dels i att såsom sjelfständig administrativ

myndighet handlägga ärendena. Hvad beträffade förstberörda åliggande,

hvilket toge i anspråk måhända största delen af ledamöternas tid, så

hade i frågor, som berörde näringarnas intressen, utlåtanden årligen

till stort antal afgifvits af kollegiet. Sålunda hade kollegiet under

år 1889 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtanden i 117 särskilda frågor,

1885

1886

1887

1888

1889

5,644

5,579

5,616

5,599

5,834.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 7

medan dock under samma år kollegiet utöfvat en omfattande administrativ

verksamhet.

I sammanhang härmed har departementschefen erinrat, att, ehuru

under senare tider förvaltningen af åtskilliga fonder och medel blifvit

från kollegiet Överflyttad på statskontoret, under kollegiets vård dock

fortfarande qvarstode en del fonder, hvilka kollegiet förvaltade i egenskap

af bergsöfverstyrelse, samt att derförutom kollegiets kammarkontor

hade att omhänderhafva och i enlighet med derom meddelade föreskrifter

anordna och utbetala, jemte kollegiets aflönings-, expens-,

arfvodes- och biblioteksmedel, anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch

handtverksarbetare, till godtgörande af konsulers och andras utgifter

för sjöfolks och nödstälde svenske undersåtars understöd och hemförskaffande,

svenske sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel efter

i utlandet allidne svenske sjömän äfvensom derjemte att förvara de af

utvandrareagenter deponerade säkerhetshandlingar.

För handläggning af de kollegiet sålunda tillhörande ärenden

funnes för närvarande der anstälde: 1 president, 3 kommerseråd, 2

sekreterare, 1 registrator och arkivarie, 2 notarier, 2 kanslister, af hvilka

den ene hade anställning å bergsafdelningen och den andre, den s. k.

passkanslisten, vore föreståndare för kollegiets sjöpassexpedition, 1

kamrerare, 1 kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 1 juridiskt biträde

och 1 föreståndare för grufkartekontoret samt dessutom 3 med fasta

arfvoden försedde amanuenser äfvensom andra extra biträden till vexlande

antal, och utgjordes kollegiets ordinarie vaktbetjening af 1 vaktmästare

och 3 vaktbetjente.

Vid företagandet till afgörande af den föreliggande frågan om

kommerskollegiets ombildning framstälde sig — anmärker departementschefen

derefter — gifvetvis till besvarande främst det spörsmålet,

huruvida några bland de kollegiet för närvarande tillhörande ärenden

vore af den beskaffenhet, att de vid en sådan ombildning lämpligen

skulle kunna på andra redan bestående embetsverk eller myndigheter

öfverflyttas. dr denna synpunkt hade också 1883 års komiterade

underkastat samtliga kommerskollegiets embetsbefattning tillhörande

göromål en noggrann undersökning och i sammanhang dermed

jemväl tagit under ompröfning, huruvida bland ifrågavarande ärenden

några vore af den betydelse eller omfattning, att de påkallade inrättandet

af sjelfständiga institutioner, och hade komiterade dervid

bland de göromål, hvilka fortfarande falla inom området för kollegiets

verksamhet, särskild!, tagit i öfvervägande följande af större omfattning,

nemligen:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

l:o) utarbetandet af de statistiska redogörelserna;

2:o) befattningen med konsulatväsendet och hvad dermed stode i

sammanhang;

äfvensom de göromål, som föranleddes af kollegiets befattning

med ärenden angående:

3:o) sjömanshusen;

4:o) utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska

fartyg;

5:o) smittosamma sjukdomar i utlandet; och

6:o) bergshandteringen.

Efter det departementschefen på sid. 18—22 i statsrådsprotokollet

redogjort för de åsigter, om hvilka komiterade beträffande hvart och

ett slag af nyssnämnda mål och ärenden sig förenat, har departementschefen

yttrat följande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade i omförmälda

hänseenden uttalade åsigter, hvilka syntes departementschefen i allmänhet

vara grundade på giltiga skål, ansåge äfven departementschefen någon

öfverflyttning på andra bestående verk eller myndigheter af de till kommerskollegiets

handläggning numera hörande ärenden icke lämpligen böra,

åtminstone i någon nämnvärd mån, ega rum. På sätt af komiterade jemväl

blifvit erinradt, visade det sig nemligen vid hvarje allvarligt försök till

öfverflyttning af en grupp ärenden från kollegiet till annat embetsverk att,

derest gruppen vore af något betydligare omfång, den icke kunde inpassas

i det andra embetsverkets organisation utan tillökning i arbetskrafter

åt detta, ett förhållande, som hade sin förklaringsgrund deri,

att de flesta centrala embetsverk jemförelsevis nyligen undergått reglering,

hvarvid man i allmänhet sträfvat att inskränka embets- och tjenstemännens

antal så mycket förhållandena kunnat medgifva. Eu splittring

af kollegiets göromål mellan flera olika embetsverk skulle derför helt

visst, såsom komiterade äfven antydt, komma att medföra sådan ökning

i kostnaderna på olika håll, att derigenom skulle vållas staten ökade

utgifter i det hela, hvarjemte ej finge förbises, att en sådan splittring

i och för sig måste anses vara mindre tjenlig, då nemligen till följd

af det samband, som egde rum mellan de särskilda näringarna, det

otvifvelaktigt vore mest ändamålsenligt och ledande till gynsammare

resultat, om ärenden angående dem handlades af en för dem gemensam

myndighet. Vid alla de komitéutredningar, som sedan år 1858 i

frågan egt rum, hade också samstämmigt uttalats den åsigt att eu dylik

myndighet icke kunde undvaras, och en sådan åsigt komme i en tid

som vår att framträda så mycket mera befogad, som till följd af den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

ständigt fortgående, rastlösa utvecklingen inom snart sagd t alla näringslifvets

områden städse nya spörsmål beträffande vilkoren för de olika

näringarnas trefnad och förkofran framstälde sig till besvarande.

Frågan hade också, såvidt man kunde skönja, åtminstone under

de senare åren mindre galt, huruvida eu särskild myndighet för handläggning

af ärenden rörande handel och näringar borde finnas eller

icke, utan fastmera rört sig om sättet, hvarpå eu dylik myndighet borde

lämpligast organiseras. I detta afseende hade många ansett, att ifrågavarande

ärendens handläggning borde öfverlemnas till ett statsdepartement,

under det att deremot andra förfäktat den åsigten, att det vore

lämpligare att desamma fortfarande uppdroges åt ett centralt embetsverk.

Det förra sättet för frågans lösning hade för ett par år sedan underkänts,

då det för Riksdagen framlagda förslaget om inrättande af ett

särskildt departement för landtbruk, industri och handel förfallit, och,

då omständigheterna alltså enligt departementschefens åsigt kräfde att

för handläggning af ärenden rörande handel och sjöfart samt andra

näringar fortfarande borde finnas ett sjelfständigt centralt embetsverk,

blefve följaktligen uppgiften att tillse, huru kommerskollegiet lämpligen

borde ombildas så, att man, utan åsidosättande af nödig trygghet för

ärendenas omsorgsfulla handläggning och afgörande, kunde i sättet för

deras behandling vinna ytterligare förenklingar utöfver dem, som på

grund af kongl. brefvet, den 22 december 1886 (se sid. 12—18 i

statsrådsprotokollet) redan blifvit vidtagna; ty uppenbart vore, att det

osäkerhetstillstårid, hvari kommerskollegiet under lång tid befunnit sig,

måste hafva vållat kollegiet ej ringa svårigheter vid fullgörande af dess

många, särskildt under senare åren, i vigt och omfattning ökade göromål,

och att ett sådant tillstånd icke kunde fortfara utan att näringarnas

intressen i längden blefve i större eller mindre mån derpå lidande.

Vid ifrågavarande organisation uppstälde sig först den frågan,

huruvida och till hvilken utsträckning den hos kollegiet hittills, med

endast högst få undantag, tillämpade kollegiala formen för ärendenas

behandling kunde öfvergifvas och utbytas mot andra former.

På sätt inhemtades af den af departementschefen lemnade öfversigt

af den föreliggande organisationsfrågans föregående behandling,

hade samtliga de tre särskilda komitéer, hvilka sedan år 1857 förehaft

densamma till utredning, uttalat sig mot bibehållandet i allmänhet af

det kollegiala arbetssättet, och hade eu af dessa komitéer, nemligen

den år 1874 tillsatta, förmält sig anse att icke några af de till kollegiets

handläggning hörande ärenden behöfde eller borde kollegialt afBih.

till Riksd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. G Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

göras, under det att deremot 1858 och 1883 årens komitier förordat

den kollegiala formens bibehållande vid handläggningen af vissa vigtigare

ärenden. För sin del anslöte departementschefen sig obetingadt

till den senare åsigten. Det kunde nemligen ej bestridas att, på sätt

1883 års komiterade yttrat, det vore både ändamålsenligt och betryggande

att vid granskningen eller uppgörandet af ett författangsförslag

eller vid afgifvande! af utlåtande i en omfattande och vigtig förvaltnings-

eller organisationsfråga eller vid pröfningen af ett inveckladt

besvärsmål genom fleres samfälda tankeutbyte vunnes en uppfattning,

hvilken så vidt möjligt toge hänsyn till alla berättigade kraf eller alla

på eu frågas bedömande inverkande omständigheter, och departementschefen

ville härtill lägga att detta särskild! vore angeläget, då fråga

vore om de ärenden, som kommerskollegiet hade att handlägga, af

Indika många egde djupt ingripande betydelse för näringslifvets olika

grenar. Lika påtagligt emellertid, som det syntes departementschefen

vara att bibehållandet af den kollegiala formen för handläggningen och

afgörandet af ärenden af nu antydda art vore ej blott mest fördelaktigt

utan jemväl af verkligt behof påkalladt, lika visst ansåge departementschefen

det dock äfven vara att det stora flertalet af kollegiets ärenden

vore af den beskaffenhet, att den kollegiala formen vore icke allenast

obehöflig utan äfven hinderlig för deras lämpliga behandling, såsom

ledande till omgång och dröjsmål, och instämde departementschefen till

fullo med sistbemälde komiterade, då de i förevarande afseende yttrat

att, i stället för att hvarje ärendes inre beskaffenhet och vigt allena

borde bestämma, huruvida handläggningen deraf borde ske under

iakttagande af mera omständliga och för ett moget besluts fattande

betryggande former eller om enklare och snabbare behandlingssätt

kunde användas, uppkomme genom föreskriften att alla ärenden skulle

kollegialt afgöras ett tvång, som lätt nog blefve endast en tom och

tidsödande formalitet.

Att för handläggningen åt ärenden inom ett embetsverk användes

dels den kollegiala och dels byråformen innebure för öfrig! icke någon

nyhet inom vår administration, ty, såsom 1883 års komiterade jemväl

erinrat, förekomme i alla eller åtminstone de allra flesta af våra efter

sistnämnda form inrättade verk kollegial öfverläggning i vissa fall och

i några af dessa verk äfvenledes kollegialt afgörande af en del mål,

hvilket, såsom komiterade likaledes yttrat, helt säkert vore till fromma

för de intressen dessa mål berörde. Gränsen mellan de ärenden, som

borde efter fleres samråd afgöras, och dem, som icke behöfde kollegialt

handläggas, ansåge departementschefen i sina hufvuddrag vara angif
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

ven genom hvad departementschefen redan yttrat och borde definitivt

bestämmas i en blifvande instruktion för embetsverket i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de regler, som i detta afseende tillämpats för

andra embetsverk, der de båda formerna för ärendenas behandling användts.

De ärenden, som icke komme att utgöra föremål för kollegial

behandling, borde i regeln af vederbörande ledamot föredragas inför

chefen med utslagsröst för denne, men med rätt och skyldighet för

föredraganden att till protokollet anmäla sin reservation mot beslutet,

i händelse det icke öfverensstämde med föredragandens mening. Åtskilliga

af de till embetsverkets handläggning hörande ärenden syntes

dock vara af den jemförelsevis föga invecklade beskaffenhet, att deras

afgörande borde kunna anförtros åt vederbörande ledamot ensam. För

en sådan anordning förelåge dessutom en särskild anledning i den omständighet

att det, hvad vissa af dessa ärenden beträffade, vore företrädesvis

af vigt att de kunde med möjligast största skyndsamhet afgöras

och expedieras. Vederbörande ledamot borde dessutom fortfarande

ega att, i öfverensstämmelse med hvad på grund af kongl.

brefvet den 22 december 1886 redan nu skedde, utan föregången föredragning

vidtaga vissa förberedande åtgärder, som erfordrades för ett

ärendes beredning till föredragning.

Den anordning i fråga om ärendenas handläggning hos embetsvcrket,

hvilken sålunda syntes vara den mest ändamålsenliga, betingade

gifvetvis, att, på sätt äfven 1883 års komiterade föreslagit, i spetsen

för detsamma stäldes en chef, hvilken i enlighet med komiterades

hemställan borde benämnas generaldirektör, samt att inom embetsverket

anstäldes föredragande ledamöter till erforderligt antal, hvilka

tillika komme att i egenskap af byråchefer förestå de särskilda byråer,

embetsverket borde omfatta. Enligt 1883 års komiterades förslag skulle

de ärenden, som komme att tillhöra det nya embetsverket — efter

frånräkning af patent- och varumärkesärenden, för hvilkas behandling

patentbyrån numera blifvit inrättad — fördelas på tre byråer, nemligen

eu för handläggning af ärenden rörande utrikes handel och sjöfart,

eu för handläggning af ärenden rörande näringar samt inrikes handel

och sjöfart samt en för handläggning af statistiska och kamerala ärenden.

Genom en sådan anordning skulle emellertid, såsom komiterade

sjelfve vitsordat, komma att ställas särskild! stora fordringar på cheferne

för de två första byråerna, hvilka komme att öfvertaga den ojemförligt

största delen af det arbete, som vid tiden för afgifvandet af komiterades

betänkande ålegat kommerskollegiets fyra ledamöter, men hvilket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7

numera från och med år 1887 vore fördeladt på tre kommerseråd. På

grund häraf hade komiterade äfven varit betänkte på särskilda anordningar

i fråga om ärendenas beredning och föredragning, afsedda att

i någon mån lätta bemälde två byråchefers möda, samt i sådant hänseende

föreslagit särskild! att åt en hvar af de båda sekreterare, som

borde anställas å ifrågavarande byråer, måtte uppdragas att sjelfständigt

bereda och inför generaldirektören föredraga vissa detaljfrågor,

med hvilka byråcheferne icke ansåges behöfva befatta sig, samt att å

andra byrån, till hvars handläggning skulle höra, bland annat, samtliga

ärenden rörande bergshandteringen, måtte utom sekreteraren anställas

ännu eu tjensteman i andra lönegraden, benämnd byråingeniör,

hvilken borde hafva aflagt examen till bergsstaten och skulle hafva

till åliggande, bland annat, att tillhandagå med nödiga upplysningar

och utredningar i tekniska frågor rörande bergshandteringen.

Genom den af komiterade föreslagna fördelning af ärendena mellan

embetsverkets byråer skulle å en byrå komma att handläggas, jemte

alla de till första roteln nu hörande ärenden utom statistiska berättelsen,

jemväl ärenden rörande sjömanshusen, sjöfolks på- och afmönstring

samt penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar

äfvensom ärenden angående utfärdandet af befälhafvare- och styrmansbref

jemte hvad dermed egde samband, under det att till andra byråns handläggning

skulle komma att höra i det närmaste samtliga öfriga kommerskollegiet

nu tillhörande ärenden. Enligt departementschefens öfvertygelse

skulle emellertid genom eu sådan anordning cheferne för dessa

båda byråer blifva i så hög grad betungade med arbete, att det endast

undantagsvis, om ens någonsin, blefve möjligt att få dessa befattningar

besatta med personer, som vore i stånd att nöjaktigt fullgöra hvad

tjensterna kräfde. Jemväl enligt 1874 års komités förslag i ämnet

skulle ärendena fördelas på tre byråer, men antalet inkomna mål utgjorde

då, eller år 1873, ej mera än 4,538. År 1883 hade de visserligen

uppgått till 6,417, men deri vore då inbegripna patentärenden

till antal af 969, som enligt samma års komiterades förslag skulle förläggas

till eu särskild eller fjerde byrå. År 1889 åter hade inkomna

målens antal, oaktadt ärenden angående patent äfvensom ärenden angående

den tekniska undervisningen från kollegiets handläggning undantag^,

belöpt sig till icke mindre än 5,834, hvilket alltså utvisade eu

tillökning sedan 1873 af omkring 1,300 mål och sedan år 1883, om

patentärendena för detta år frånräknades, af nära 400 mål. Numera

hade ytterligare yrkesinspektionen tillkommit, och med näringlifvets

städse fortgående utveckling kunde man ingalunda antaga att en minsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

ning i målens antal kom me att inträda, utan tvärtom syntes man hafva

att för framtiden motse eu fortgående ökning af dom. Och ohållbarheten

numera af den utaf 1883 års komiterade föreslagna fördelningen

af ärendena framgingc, enligt departementschefens förmenande, än tydligare,

om man toge i betraktande den vidt skiljaktiga arten och beskaffenheten

af de ärenden, som enligt förslaget skulle komma att tillhöra

särskilt den andra byrån inom embetsverket. Man borde blott

betänka, h vilka olika, näringslifvet omfattande insigter, som måste förutsättas

vara samlade hos eu person, för att han skulle kunna nöjaktigt

handlägga så skiljaktiga frågor som dem, hvilka anginge inrikes handeln

och sjöfarten, och dem, hvilka rörde de särskilda iudustriella

näringarna och deribland särskild! bergsbruket. Handläggningen af sistnämnda

ärenden kräfde ej blott särskild författningskunskap, utan äfven

eu mängd speciella tekniska insigter, hvilka näppeligen kunde påräknas

hos den person, som tillika, om 1883 års komiterades förslag skulle

kunna tillämpas, måste vara noga förtrogen med handelns och sjöfartens

förhållanden, lagstiftning och behot. För afhjelpande af detta, al

komiterade sjelfve erkända missförhållande hade desse, såsom förut

nämnts, föreslagit, att hos embetsverket skulle anställas en särskild,

tekniskt bildad tjensteman af andra lönegraden, men en sådan anordning

syntes ingalunda vara egnad att i afsevärd män undanrödja sagda

missförhållande. Ty då vederbörande byråchef i allt fall måste ansvara

för de under hans byrå hörande ärendens handläggning, kunde han sin

pligt likmätigt icke blindt lita på eu annans omdöme, utan bohöfde

sjelf sätta sig in i frågorna och alltså vara tvungen att förskaffa sig

erforderliga tekniska insigter.

Ej heller kunde departementschefen förorda den af komiterade

föreslagna anordning, enligt hvilken vissa frågor skulle af sekreterarna

föredragas inför embetsverkets chef. Det syntes nemligen vara synnerligen

oegentligt och vanskligt att, från den för göromålens behöriga

gång i främsta rummet ansvarige byråchefens handläggning undantaga

eu del frågor, och för öfrig! skulle, då dessa frågor i allt fall uppenbarligen

måste vara just sådana, som kräfde de minsta insigterna och

det ojemförligt obetydligaste arbetet, genom eu dylik anordning icke

kunna beredas vederbörande byråchefer någon nämnvärd tidsbesparingför

de öfriga göromålen.

På grund af hvad departementschefen anfört syntes det honom

vara numera oundgängligen nödigt, att för behandlingen af de egentligen

administrativa ärendena ifrågavarande embetsverk fördelades i tre

byråer, hvardera under en byråchef. Till nämnda ärenden hänförde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

departementschefen härvid icke de statistiska arbetena. For behandlingen

af dessa ärenden äfvensom för de kamerala göromålen hade

1883 års komiterade föreslagit, att inom embetsverket skulle anställas

eu byråchef med byråsekreterare, kassör och bokhållare samt två amanuenser

och åtminstone två andra biträden. Hvad emellertid det statistiska

arbetet anginge, så vore detta af helt annan art än em betsverkets

administrativa göromål och bestode hufvudsakligen i bearbetandet

och sammanförandet af de särskilda statistiska uppgifter, hvilka

till embetsverket inkomme. Väl måste, såsom komiterade anfört, vår

näringsstatistik i flora väsentliga afseende!! förbättras — något som

blefve en bland det nybildade embetsverkets första uppgifter -—och väl

förutsatte statistikens rätta behandling, på sätt komiterade -jemväl erinrat,

vidlyftiga arbetsprocesser, hvilka vore af synnerligen grannlaga art

och derför måste anförtros åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda

insigter, men departementschefen ansågo sig likväl, med hänsyn

(ill den nyss antydda arten af de statistiska göromålen, ega grundad

anledning antaga, att desamma borde kunna på ett tillfredsställande

sätt ombesörjas, äfven utan anställandet inom embetsverket af en särskild

byråchef för dithörande ärendens handläggning, endast det sörjdes

för att tillräckliga och lämpliga arbetskrafter i öfrig! funnes att

tillgå.

För att de statistiska arbetena skulle kunna bedrifvas så, att det

med dem afsedda ändamål vunnes, erfordrades enligt departementschefens

åsigt eu särskild afdelning, som uteslutande dermed sysselsattes.

Föreståndaren för afdelningen syntes blifva mest jemförlig med

en förste aktuarie i statistiska centralbyrån och derför böra likställas

med denne i aflöningsförmåner. Under honom erfordrades endast en

ordinarie tjensteman, likstäld med en aktuarie i nämnda byrå, jemte

två amanuenser, under förutsättning likväl att tillräckliga medel funnes

att tillgå för anlitande jemväl af andra extra biträden för utförande af

sådana göromål, som lämpligen kunde åt dylika biträden anförtros.

De jemförelsevis få statistiska ärenden, som kunde förekomma

till föredragning hos embetsverket, borde lämpligen enligt departementschefens

åsigt af föreståndaren föredragas inför generaldirektören i närvaro

af den bland ledamöterne, till hvars handläggning hörde ärenden,

som af den statistiska frågan berördes.

Att för de statistiska göromålens ombesörjande icke färre arbetskrafter

än de af departementschefen angifna kunde vara tillräckliga,

vore uppenbart, om det betänktes att bearbetningen af primäruppgifterna

med nödvändighet borde förläggas helt och hållet till embets
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

verket sjelft, hvarigenom detta finge en högst väsentlig tillökning i

arbete, men också otvifvelaktigt sattes i tillfälle att åstadkomma eu

vida bättre arbetsprodukt, samt om i befraktande jemväl toges att, på

sätt inhemtades af dåvarande chefens för civildepartementet yttrande

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1888 vid afgifvande af redogörelse

för uppgjordt förslag till organisation af det då tilltänkta landtbruks-,

industri- och handelsdepartementet, chefen för statistiska centralbyrån

ansett, att för ombesörjande vid nämnda byrå af näringsstatistikens

bearbetning skulle erfordras anställandet vid byrån af ytterligare två

förste aktuarier, två amanuenser och tre extra biträden, hvarför kostnaderna

skulle belöpa sig till omkring 15,000 kronor årligen.

Vidkommande härefter de tjenstemän, som erfordrades å en hvar

af de tre byråerna inom embetsverket, ansåge departementschefen, att

behofvet oundgängligen kräfde, att, på sätt af såväl 1874 som 1883

års komiterade i sådant hänseende föreslagits, en hvar af de tre byråcheferne,

till sitt biträde för ärendenas beredning, uppsättandet af expeditioner,

förandet af protokoll, då sådant erfordrades, samt öfvervakandet

och ansvarandet för de vidlyftiga expeditionsgöromålens behöriga

fullgörande, erhölle eu sekreterare med aflöning motsvarande

en tjenstemans i andra lönegraden. Derjemte behöfdes på hvarje byrå

en amanuens för att tillhandagå med ständigt biträde, hvaremot, derest

de administrativa ärendena i enlighet med departementschefens förslagfördelades

på tre byråer och för de statistiska göromålens ombesörjande

inrättades en så beskaffad statistisk afdelning, som ofvan omförmälts,

såväl den af komiterade föreslagne, förutnämnde byråingeniören som

en af komiterade till anställning å andra byrån likaledes föreslagen

ytterligare amanuens blefve obehöflige.

Vid embetsverket borde dessutom i öfverensstämmelse med komiterades

förslag anställas en registrator och arkivarie samt en kassör,

båda försedde med första gradens löner. I afseende å den förre af

desse hade komiterade förmält sig anse, att han borde, jemte det honom

ålåge att mottaga och bokföra inkommande handlingar samt hafva tillsynen

öfver embetsverkets arkiv och bibliotek och fullgöra de öfriga

åligganden, hvilka nu tillhörde registrator^ befattning, kunna, under

förutsättning att han till sitt ständiga biträde erhölle. en amanuens,

öfvertaga äfven den bokföring, som för närvarande ålåge den s. k.

passkanslisten hos kommerskollegiet och hvilken bokföring nu omfattade

förandet af åtskilliga förteckningar, såsom fribrefsliggaren, fribrefsdiariet,

befälhafvarelistan och signallistan, hvaremot passkanslistens öfriga

göromål, eller bestyret med granskning af de för erhållande af

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

16

sjödokument inlemnade handlingar, uppsättningen och expedierandet af

deraf föranledda expeditioner samt upprättandet och ombesörjandet af

tryckningen af den s. k. »Gode list» m. in., enligt komiterades förmenande

borde öfvertagas af sekreteraren å byrån för ärenden angående

utrikes handeln och sjöfarten. Eu sådan fördelning af den nuvarande

passkanslistens göromål vore emellertid af flera skäl synnerligen olämplig

och skulle särskildt i många fall otvifvelaktigt vålla ett försenande

med utfärdandet af sjödokument, som skulle illa stå tillsammans med

allmänhetens berättigade fordringar på att utan dröjsmål bekomma dessa

handlingar, på hvilkas skyndsamma utfående vigtiga intressen ofta

vore beroende.

För öfrig!, blefve registrator^ och arkivarie^ tid för visso fullt

upptagen af den mängd göromål, som komme att tillhöra honom

i sådan egenskap, isynnerhet derest honom ålades att föra ett af behofvet

påkalladt fullständigt sakregister öfver alla af embetsverket,

handlagda ärenden, och borde det derför redan af denna orsak icke

ifrågasättas att åt honom uppdraga jemväl omförmälda, passkanslisten

nu tillhörande vigtiga bokföring, som måste med yttersta noggrannhet

fullgöras, på det att ej förvecklingar skulle kunna uppkomma.

För sin del ansåge departementschefen det vara vida tjenligare

att, i likhet med hvad åsyftadt varit i afseende å det ifrågasatta nya

laudtbruks-, industri- och handelsdepartementet, samtliga passkanslistens

göromål uppdroges åt embetsverkets kassör. Denne tjensteman, hvilken

i allt fall blefve behöflig för förvaltning af fonder, anslag och medel,

livilka nu omhänderhades af kollegiets kammarkontor, samt för ombesörjandet

af den mångfald kamerala bestyr, som af sagda förvaltningföranleddes,

deribland bestyret med vexlar och sjömansinvisningar,

syntes nemligen — då han icke, på sätt fallet skulle hafva blifvit, i den

af komiterade föreslagna styrelsen för handel och näringar, komme att

hafva bestyr med uppbörd af patent- och varumärkesafgifter samt med

tillhandahållande åt allmänheten af sådana utgående expeditioner, för

livilka stämpelafgift eller lösen erlades, hvilket sistnämnda bestyr syntes

lämpligen böra, såsom eljest brukligt vore, uppdragas åt embetsverkets

registrator — utan svårighet kunna, i egenskap af sjöpassnotarie, öfvertaga

jemväl passkanslistens omförmälda göromål, och borde det icke

ens få anses nödvändigt att, såsom i fråga om det nya departementet

varit afsedt, till hans ständiga biträde anstäldes en amanuens, derest,

på sätt departementschefen syntes lämpligen och utan olägenhet kunna

ega rum, förvaltningen af anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och

handtverksarbetare öfvertiyttades till statskontoret.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets tJtlätande N:o 7.

17

Embetsverket behöfde vidare hafva tillgång till juridiskt biträde

för anhängiggörande och utförande af talan mot vederbörande fartygsrederier

om utbekommande af godtgörelse för statsverkets förskott för

från svenska fartyg å utrikes ort qvarlemnade sjömän samt för ombesörjande

i öfrigt af de åligganden, som enligt ännu gällande föreskrifter

tillhörde det år 187G upphäfda advokatfiskalsembetet hos kommerskollegiet,

Härför vore dock icke erforderligt att, på sätt 1883 års

komiterade föreslagit, hos embetsverket anstäldes en särskild tjensteman,

utan allenast att, i öfverensstämmelse med hvad nu egde rum

hos kollegiet, till embetsverkets förfogande anvisades nödiga medel att

användas till godtgörelse åt sådant biträde.

Under det att de ordinarie tjenstebefattningarnas antal i kommerskollegiet

för närvarande uppginge till femton, skulle enligt den af departementschefen

nu föreslagna organisationen antalet ordinarie tjenstemän

komma att utgöra elfva, nemligen: eu generaldirektör och chef, tre byråchefer,

tre sekreterare och en förste aktuarie, nämnde af Kong], Maj:t, samt

en aktuarie, eu registrator och arkivarie samt en kassör och sjöpassnotarie,

utsedde åt embetsverket sjelf!. Deremot komme de med fasta arfvoden

forsedde amanuensernas antal att ökas från tre till fem, och borde arfvodena

för desse sistnämnde lämpligen böra utgå med 1,200 kronor för

hvarje. Till juridiskt biträde syntes departementschefen böra beräknas

enahanda belopp, som nu vore dertill anvisadt, eller 1,000 kronor.

Vidare blefve det behöfligt, att medel funnes att tillgå till bestridande

af kostnaderna för grufkartekontoret. Dertill vore för närvarande

anvisade dels en å anslaget till bergsstaten uppförd ledig grufingeniörslön

å 1,500 kronor, och dels det anslag af 2,500 kronor, som Riksdagen

för hvarje år från och med år 1888 i anledning af Koiigl. Maj:ts

framställningar beviljat på extra stat till bestridande af kostnader för

kartritning vid sagda kontor, och borde dessa belopp, tillhopa 4,000

kronor, å embetsverkets stat för grufkartekontoret uppföras. Det syntes

departementschefen nemligen vara ändamålsenligt, att ombesörjandet

af göromålen vid grufkartekontoret fortfarande anordnades på hufvudsakligen

enahanda sätt, som för närvarande egde rum, och att således

embetsverket skulle ega ätt jemväl fortfarande förordna lämplig person

att ej blott bestrida vården af kartsamlingen och befattningen med att

hålla densamma tillgänglig för allmänheten utan äfven utöfva den vigtiga

ledningen af och kontrollen öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande

för de härmed förenade särskilda bestyr af ett ärligt arfvode, hviiket,

då särskild ersättning borde fortfarande utgå för det kartritningsBih.

till Riksd. Frat. 1891. 4 Sami 1 Afd. 6 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

arbete, samma person utförde, icke beliöfde bestämmas till högre

belopp än som nu vore i sådant hänseende faststäldt, eller 600 kronor

årligen. Kommerskollegiet hade ock i skrifvelse till Kong!. Maj:t den

23 sistlidne september, med förmälan att omständigheterna icke syntes

gifva anledning att för år 1892 ifrågasätta någon förändring beträffande

ofvanberörda, af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål hittills anslagna

årliga belopp af 2,500 kronor, hemstält om vidtagande af åtgärd för

anvisande äfven för år 1892 af enahanda belopp till bestridande af

kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, och, enligt hvad departementschefen

inhemtat, borde hela anslagsbehofvet för kontoret icke

heller för framtiden beräknas till lägre belopp än den summa af 4,000

kronor, hvilken såsom förut nämnts, för närvarande vore dertill anslagen.

Det vore jemväl erforderligt att bland kostnaderna för embetsverket

beräknades hvad som behöfdes till bestridande af utgifter för

godtgörelse åt öfriga extra biträden samt för renskrifning äfvensom för

beredande af ersättning åt vikarier under ordinarie tjenstemäns semester.

Dessa kostnader hade under år 1889 i kommerskollegiet uppgått till

sammanlagdt omkring 6,800 kronor, men borde med förenklingar i

arbetssättet kunna antagas i allmänhet icke komma att öfverstiga

6,500 kronor för år.

De för särskilda utgifter hos embetsverket erforderliga anslagsbelopp

vore alltså följande:

arfvoden till fem amanuenser å 1,200 kronor .................. kr. 6,000: —

arfvode åt juridiskt biträde ............................................... » 1,000: —

till bestridande af kostnader för grufkartekontoret............ » 4,000: —

samt till vikariatsersättningar, öfriga extra biträden och

renskrifning ................................................................. » 6,500: —

eller tillhopa kr. 17,500: —,

hvilken summa borde i staten uppföras under en gemensam rubrik

och ställas till embetsverkets disposition för bestridande af de utgifter,

hvarför densamma vore afsedd.

Hvad vaktbetjeningen beträffade, borde denna, hvilken, såsom förut

nämnts, i kollegiet för närvarande utgjordes af en vaktmästare och tre

vaktbetjente, kunna inskränkas till eu förste vaktmästare och två

vaktmästare.

Löneförmånerna för de särskilda tjenstebefattningarna borde bestämmas

till enahanda belopp, som vore anvisade för motsvarande tjenster

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

i andra under senare tider nyreglerade centrala embetsverk, och föi*- delas i lön och tjenstgöringspenningar samt ålderstillägg. Hvad särskildt

chefens aflöning beträffade, hade komiterade föreslagit, att densamma

icke måtte sättas lägre än till åtminstone samma belopp, som

i allmänhet utginge till de högst aflönade cheferne i öfriga centrala

verk, eller 10,000 kronor, men fullt giltig anledning syntes dock saknas

att för chefen i detta embetsverk förorda högre aflöning än den, som nu

utginge till kollegiets president och som jemväl vore bestämd för cheferne

i fångvårdsstyrelsen, statskontoret, telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen,

eller 9,000 kronor årligen.

Vid senast ifrågasatta omregleringar af kommerskollegiet hade

föreslagits, att dess benämning skulle förändras. Ehuru det väl kunde

anmärkas, att dess nuvarande benämning, med de nu föreslagna inskränkningar

i det kollegiala sättet för ärendenas behandling, skulle

för framtiden blifva något oegentlig, hade departementschefen dock ansett,

att densamma borde bibehållas, emedan embetsverket i sin verksamhet

hade ständig beröring med utlandet och der vore af ålder kändt

under sin nuvarande benämning, samt en namnförändring sålunda säkerligen

skulle vålla många förvecklingar, utan att man kunde påvisa att

den i ringaste mån skulle komma att medföra någon motsvarande nytta.

I enlighet med ofvan angifna grunder hade departementschefen

för kommerskollegium uppgjort följande förslag till ny

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

“Stat.

Tjenst-

1

Lön.

görings-

Summa.

■ .i.'' r ! 1 ''V. * J ,/ : ‘ 5 i, : •; S < ;; I

penningar.

l generaldirektör och chef............

6,200

2,800

9,000

1 kommerseråd och byråchef........

4,400

2,000

6,400

j Efter fem år kan lönen

2 d:o d:o dio ........

8,800

4,000

12,800

1 höjas med 600 kronor.

1 sekreterare....................................

3,000

1,500

4,500

2 d:o ....................................

6,000

3,000

9,000

Efter fem år kan lönen

1 förste aktuarie............................

3,000

1,500

4,500

höjasmed 500 kronor

1 aktuarie........................................

1,800

1,200

3,000

och efter tio år med

1 registrator och arkivarie ............

1,800

1,200

3,000

ytterligare 500 kro-

1 kassör och sjöpassnotarie............

1,800

1,200

3,000

nor.

1 förste vaktmästare........................

800

300

1,100

1 vaktmästare ................................

500

300

800

1 Efter tern är kan lönen

1 d:0 ................................

500

300

800

1 höjas med 100 kronor.

Till juridiskt biträde, amanuenser

och andra extra biträden, graf-

kartekontoret, vikariatsersättnin-

gar, renskrifning m. m.............

_.—

—

17,500

Summa|--

1--

75,400

Amu. Om'' vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge

denna förmån qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.14 ,

Då någon anledning, hvad ifrågavarande embetsverk anginge, icke

förefunnes att afvika från hvad vid senare regleringar i allmänhet stadgats

vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i fråga

om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, borde följande vilkor

och förbehåll meddelas för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna,

nemligen:

att embets- eller tjensteman i kommerskollegiet skulle vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket

eller dess särskilda byråer eller afdelningar eller eljest i

allmänhet kunde varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets

ställning inom förvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre

kunde såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med

bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han innehade, efter den

nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

att med embete eller tjenst i kommerskollegiet icke Unge förenas

annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vidden

nya löneregleringens inträdande redan innehade tjenst utom kollegiet,

finge densamma bibehålla, så länge den icke vore för tjenstgöringen i

kollegiet hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar

finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skulle för den tid, han eljest varit

från tjenstgöring befriad, utgå till deri, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå

så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller

eljest pröfvades skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordrades för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skulle vara skyldig att, om han

förordnades till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar

men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen, efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad, vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin

egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid

icke finge föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan egde rum, efter ytterligare fem år

på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra

förhöjningen anginge, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förlän

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

* tjenståldern blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas

den tid, han på grund af förordnande innehaft motsvarande

eller högre tjenst i kollegiet;

att embets- eller tjensteman skulle, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller

kollegiet, der det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock obetaget

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå;

att semester måtte, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kunde ega rum, åtnjutas af generaldirektören, kommerseråden,

sekreterarne och förste aktuarien under en och en half månad samt af

aktuarien, registrator!! och arkivarien äfvensom kassören och sjöpassnotarien

under en månad årligen.

Departementschefen har härefter redogjort för, huru kostnaderna

för det omorganiserade embetsverket skulle komma att ställa sig i förhållande

till nuvarande utgifter för kommerskollegiet. Frånräknadt de

belopp, hvilka från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och

expenser, ved m. in. utgått för vissa kollegiets utgifter, som fortfarande

borde från nämnda anslag bestridas, hade till kostnaderna i öfrigt för

kommerskollegiet under år 1889 utgått följande summor, nemligen:

sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till afiöningar m.

m. i kollegiet........................................................................... kr. 49,000: —

af ordinarie anslaget till bergsstaten, eu ledig gruf
ingeniörslön

.......................................................................... » 1,500: —

på extra stat anvisadt anslag till tillfällig löneförbättring

för kollegiets embets- och tjenstemän .................. » 7,640: —

på extra stat anvisadt anslag till bestridande af kostnader

för kartritning vid grufkartekontoret................. » 2,500: —

af manufakturförlagslånefondens vinstmedel, bidrag till

aflöning åt kollegiets t. f. president och ledamöter... » 10,800: —

af sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter, bidrag

till t. f. presidentens aflöning .......................................... » 3,200: —

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar:

till bestridande af utgifter för extra biträden och ren
skrifning

.................................................... kr. 2,600: —

ersättning till vaktbetjening för mistade

sportelinkomster till följd af sigillpenningarnas

upphörande ............................. » 450: —

till vikariatsersättningar ............................. » 1,848: 68 » 4,898: 68.

Summa kr. 79,538: 68.

Då förestående af departementschefen föreslagna stat för embetsverket

slutade å 75,400 kronor, skulle alltså, derest ur räkningen lemnades

de belopp, som vid olika tider kunde blifva behöfliga för beredande

af ålderstillägg och hvilka belopp borde utgå af sjette hufvudtitelns

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

förslagsanslag till ålderstillägg, den nya staten komma att med omkring

4.000 kronor understiga de nuvarande utgifterna, på samma gång som

likväl genom den nya organisationen åt kollegiets personal omsider

bereddes enahanda aflöningsförmåner, som redan länge varit deras vederlikar

i andra embetsverk tillförsäkrade.

Som emellertid de i riksstaten uppförda anslagen till kommerskollegiet

sammanlagda uppginge till allenast 60,640 kronor, nemligen å

ordinarie stat till kollegiet 49,000 kronor och till en grufingeniörslön

1,500 kronor samt å extra stat till löneförbättring 7,640 kronor och

till kartritning vid grufkartekontoret 2,500 kronor, erfordrades — utom

det belopp af 10,800 kronor, hvilket för närvarande till kollegiet utginge

från manufakturförlagslånefondens vinstmedel och hvilket, då sedan

mer än ett sekel tillbaka aflöningar i kollegiet delvis bestridts af ifrågavarande

medel samt embetsverket fortfarande komme att hafva befattning

med fonden rörande ärenden, syntes böra jemväl framgent för

ändamålet derifrån utgå — att ytterligare 3,960 kronor anvisades för att

den föreslagna statens slutsumma skulle uppnås.

Då nödigt och lämpligt vore, att hela det belopp, som efter nu

ifrågasatta reglering till aflöningar m. m. åt kommerskollegiet erfordrades

utöfver omförmälda 10,800 kronor af manufakturförlagslånefondens

vinstmedel, eller 64,600 kronor, uppfördes under kollegiets stat,

borde det i riksstaten för samma ändamål hittills uppförda ordinarie

anslaget af 49,000 kronor höjas till 64,600 kronor, eller med 15,600

kronor, hvaremot i sådant fall det under kommerskollegium uppförda

ordinarie anslaget till bergsstaten borde minskas med en grufingeniörslön

å 1,500 kronor, eller från nuvarande beloppet, 34,500 kronor, till

33.000 kronor, hvarjemte ofvanomförmälda för kollegiet och grufkartekontoret

för närvarande på extra stat anvisade båda anslag å tillhopa 10,140

kronor icke vidare skulle blifva behöfliga.

1 sammanhang med vidtagande af de af omständigheterna sålunda

påkallade förändringar i beloppen af de till kommerskollegiet och

bergsstaten uppförda anslag borde dessa båda anslag, hvilka i riksstaten

vore sammanförda till en gemensam summa, som i den af Riksdagen

för innevarande år utfärdade riksstat vore under anslagstiteln

»kommerskollegium» utförd med 83,500 kronor, deraf på sjelfva kollegiet

belöpt sig 49,000 kronor och på bergsstaten 34,500 kronor, lämphgen

för framtiden fördelas i två särskilda titlar, nemligen »Kommerskollegium»

och »Bergsstaten», och borde i sådant fall uppföras under

den förra titeln förutnämnda för kollegiet erforderliga belopp af 64,600

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor ock under den senare titeln nuvarande anslaget till bergsstaten,

minskadt med 1,500 kronor, eller 33,000 kronor.

Det förslag till kommerskollegiets omorganisation, som af Kongl.

Magt nu framstälts, afviker i väsentlig mån från de åsigter, som —

särskilt under tiden efter nuvarande riksdagsordnings införande —

mera allmänt sökt göra sig gällande vid behandlingen af denna fråga

inom Riksdagen.

Man har nemligen inom Riksdagen dels ansett, att bestridandet

af de göromål, som nu åligga kommerskollegiet, skulle kunna ske med

betydligt minskade kostnader, dels ock förestält sig, att plats vid Konungens

rådsbord borde beredas åt en särskild representant för jordbruk,

handel och näringar. För att gifva ökad utsigt till förverkligandet

af dessa önskningar har man jemväl, på sätt i statsrådsprotokollet

omförmäles, i sammanhang med frågan om presidentlönens indragning

minskat det för kommerskollegiet anvisade aflöningsanslag med 6,000

kronor äfvensom vidtagit åtgärder, för att vid uppkommande ledigheter

inom kommerskollegiet tjenstebefättningarne derstädes ej måtte med

ordinarie innehafvare besättas. I sistnämnda afseende har man också

nu kommit derhän, att endast tre tjenstemän inom kollegiet, och dessa

af lägre grad, äro försedda med fullmagter, under det att samtlige do

öfrige endast äro förordnade tills vidare. Utan att någon vidlyftig

indragningsstat behöfver anordnas, kan man således i närvarande stund

full frihet att. indraga kommerskollegiet och på ändamålsenligaste sätt

lösa hithörande frågor, hvaremot, om, i enlighet med det framstälda förslaget,

kommerskollegiets organisation nu skulle fastslås och alla tjenstebefattningarne

derstädes å nyo besättas med ordinarie innehafvare, möjligheten

att vinna en förbättrad anordning af hithörande ärendens

handläggning för eu lång tidsperiod skulle vara undanskjuten.

Det synes utskottet, som om i all synnerhet frågan om ett för

näringarne, landtbruket inbegripet, och handeln särskild! afsedt statsdepartement

ej vore förtjent af det öde, som utan tvifvel skulle vänta

densamma, om det nu föreliggande förslaget vunne Riksdagens bifall.

Jordbruket och industrien, handeln och sjöfarten, landets hela materiella

utveckling skulle fortfarande och för eu ej öfverskådlig framtid blifva

i saknad af eu särskild målsman inom statsrådet och den i sammanhang

dermed stående, äfven ur andra synpunkter önskvärda förändringen

af fördelningen statsdepartementen emellan af regeringsärendena skulle

vara för en lång tid undanskjuten, om eu så dyrbar anordning af den

ifrågavarande förvaltningen som den nu föreslagna skulle godkännas.

Väl är det sant, att det från 1885 års riksdag hyllande förslaget om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

inrättande af ett departement för landtbruk, industri och handel vid

1888 års riksdag genom kamrarnes skiljaktiga beslut förföll. Men

anledningen härtill torde ej hafva varit den, att man i Första Kammaren,

der förslaget förkastades, underskattade behofvet af det föreslagna

departementet, utan synes densamma vara att söka i de farhågor, som

uppstått med afseende på det af Kongl. Maj:t då förordade sättet för

behofvets tillgodoseende. Om i ett nytt förslag tillbörligt afseende

fästes vid de mot det förra förslaget gjorda anmärkningarna, vore,

enligt utskottets förmenande, ej att befara, att ett sålunda förändradt

förslag icke skulle kunna tillvinna sig Riksdagens bifall, så vida nemligen

icke ett snart sagd! oöfverstigligt hinder härför lades genom

anordnandet af eu så kostsam inrättning, som det nu föreslagna kommerskollegiet.

Säkrast skulle man, föreställer sig utskottet, bevara utsigten till

en lösning af frågan om inrättandet af det särskilda departementet,

om den nu förevarande frågan om kommerskollegiets organisation till

en början endast ordnades provisoriskt, hvarvid man i främsta rummet

hade att tänka på inrättandet af för ändamålet afsedda byråer i de nuvarande

regeringsdepartementen, samtidigt med att statistiska centralbyrån

toges i anspråk för de statistiska arbetenas utförande. De departement,

som härvid kunde ifrågakomma, vore, enligt utskottets förmenande,

i första hand utrikes- och civildepartementen. De ärenden,

som för närvarande tillhöra utrikesdepartementets handläggning, äro

ingalunda så betungande, att ej en ny byrå der utan olägenhet kunde

inrättas, och departementet skulle ock derigenom få mera af den kommersiella

natur, som man från flera håll lifligt önskar att åt detsamma

bereda. Civildepartementet åter är visserligen redan öfverhopadt af

ärenden, men den nya byrån skulle, så framt den ej lämpligare kunde

tilläggas något annat departement, endast tills vidare betunga nämnda

departementet, och byråns tillvaro skulle utan tvifvel påskynda inrättandet

af ett departement för landtbruk, handel och näringar samt eu

synnerligen önskvärd omreglering i det hela af regeringsdepartementen.

Men äfven om det mot förmodan skulle befinnas, att eu dylik

provisorisk anordning ej stode att lämpligen genomföra, så kunde dock,

jemväl med inrättandet af eu fristående central styrelse, handlingsfriheten

vid de ifrågavarande ärendenas slutliga ordnande bättre bevaras, än

genom inrättandet af det nu föreslagna embetsverket, om nemligen den

nya styrelsen gjordes på en gång mindre dyrbar och mera praktisk.

De krafter, som äro afsedda för det omorganiserade kommerskolleBih.

till Rilcsd. Prat. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 6“ Höft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

giet, synas först och främst vara allt för rikligt tilltagna i förhållande

till göromålen. Enligt såväl 1883 års komitéförslag som det inom civildepartementet

utarbetade förslaget, hvilket år 1888 till Riksdagens kännedom

meddelades, skulle samma ärenden, som nu skulle fördelas på tre

byråer, öfvertagas af två byråer. I öfverensstämmelse härmed anser utskottet,

att ur den nu föreslagna staten ett kommerseråd och en sekreterare

skulle kunna utgå. Men äfven de derefter qvarstående krafterna äro,

enligt utskottets åsigt, af för dyrbar art för det afsedda ändamålet. Ingen

anledning synes nemligen förefinnas, hvarför embets- och tjenstemännen

i denna styrelse för handeln och näringarna skulle behöfva.stå på en högre

löneskala, än exempelvis motsvarande embets- och tjenstemän i den

år 1889 inrättade landtbruksstyrelsen. Chefen för sistnämnda styrelse

fick sig, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, tillerkänd en

lön af 7,000 kronor, om ock röster inom riksdagen höjdes för lönens

nedsättande till 6,000 kronor. Intet skäl lärer då förefinnas att sätta

lönen för chefen i nu förevarande styrelse till 9,000 kronor, utan torde

dennes lön kunna hållas vid samma belopp, 7,000 kronor, som chefens

i landtbruksstyrelsen. Chefens närmaste män i landtbruksstyrelsen fingo

af 1889 års Riksdag sina löner bestämda till 4,000 kronor, ehuru Kongl.

Maj:t hade föreslagit 4,500 kronor. I den nu framlagda staten för

kommerskollegiet föreslås lönerna för chefens närmaste män till 6,400

kronor, ett missförhållande, som ligger i öppen dag. Äfven dessa

löner torde kunna bestämmas till samma belopp som i landtbruksstyrelsen.

Liknande är förhållandet med sekreterareplatserna, hvilka i

den nu föreliggande staten äro upptagna med löner af 4,500 kronor,

under det att landtbruksstyrelsens stat för motsvarande plats upptager

3,000 kronor. I det hela skulle en besparing af öfver 20,000 kronor

sålunda kunna göras. Genom att gifva styrelsen för handeln och näringarna

samma i förhållande till de gamla centrala embetsverken mera

anspråkslösa plats, som landtbruksstyrelsen intager, skulle man ock

vinna den fördelen, att åt förstnämnda styrelse kunde gifvas en mera

praktisk inrättning, enär i densamma fackintressena helt visst skulle

blifva bättre tillgodosedda, än hvad förhållandet skulle blifva i det af

Kongl. Maj:t nu föreslagna embetsverket.

Frågan om vidtagande af den ena eller andra af de här ifrågasatta

anordningarna för behandlingen af de kommerskollegiet nu åliggande

ärendena synes utskottet emellertid gifvetvis böra blifva föremål

för framställning till Riksdagen från Kongl. Maj:t, innan densamma af

Riksdagen till afgörande företages; och vid sådant förhållande anser

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

sig utskottet böra inskränka sin hemställan i ämnet till att afstyrka

bifall till det föreliggande förslaget till kommerskollegiets omorganisation.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts

förevarande förslag till omorganisation af kommerskollegiet,

fastställa de i riksstaten under anslagstiteln

»Kommerskollegium» sammanförda anslag å 49,000

kronor till sjelfva kollegiet och å 34,500 kronor till

bergsstaten att utgå med oförändrade belopp, eller

med tillhopa 83,500 kronor.

Patentbyrån.

2:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan framställning,

än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent och

för registrering af varumärken finge användas till bestridande af de utgifter,

hvilka betingades af tillämpning under år 1892 af förordningen

angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för år

1890, som finnes intagen i det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 12 januari 1891 inhemtas, att byråns

inkomster för året utgjort 92,423 kronor 34 öre, under det att

dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redogörelsens

aflemnande ännu icke afslutats, ej kunnat med full noggrannhet

uppgifvas, uppgått till 82,499 kronor 83 öre. För år 1889 belöpte

sig inkomsterna till 79,693 kronor 91 öre och utgifterna till 67,989

kronor 31 öre.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

under år 1892 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken.

Ang. disposition

af patent-

och

varumärkesafgifter.

[2-]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Rikets ekonomiska kartverk.

Atai rikets1 3:°) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, utöfver det

ekonomiska a riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda

kartverk, ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel på extra stat

för år 1892 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena,

i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena

i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000

kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående behållningar å båda

anslagen finge användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska

kartverket.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12 sistlidne

januari inhemtas, beträffande denna Kongl. Maj:ts framställning, att

chefen för civildepartementet — efter att hafva erinrat, hurusom Riksdagen

hvarje år från och med år 1882 medgifvit, att besparingar å

anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket finge användas till

de topografiska kartarbetena samt allt sedan år 1884 årligen lemna!

enahanda medgifvande i fråga om anslaget till Norrbottens läns

ekonomiska kartverk — anfört, bland annat, att derest Riksdagen bifölle

den framställning, Kongl. Maj:t förut samma dag på föredragning af

chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat till Riksdagen aflåta om

förhöjning till 90,000 kronor af det årliga anslaget till det topografiska

kartverket, det icke vidare komme att blifva behöflig! att för de topografiska

kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska kartverkens

anslag. Skulle åter Kongl. Maj:ts nämnda framställning icke komma

att af Riksdagen bifallas, vore det medgifvande i afseende å besparingarnas

användande, som hittills af Riksdagen lemnats, fortfarande erforderligt,

och vid sådant förhållande borde Kongl. Maj:t, enligt departementschefens

åsigt, äfven i statsverkspropositionen för år 1892 af Riksdagen

äska ett dylikt medgifvande.

Då emellertid Kongl. Maj:ts berörda förslag om anslag till topografiska

kartverket ännu icke är af Riksdagen afgjordt, och utskottet

anser nu förevarande fråga icke böra till pröfning företagas, förrän

beslut i den sistnämnda blifvit fattadt, kommer utskottet, sedan anslaget

till det topografiska kartverket blifvit af Riksdagen bestämdt,

att angående det ifrågavarande anslaget till rikets ekonomiska kartverk

afgifva det utlåtande, hvartill förhållandena må befinnas föranleda;

hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

Landsstaterna i länen.

4:o) Enligt livad i statsrådsprotokollet meddelats, hafva följande

landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning till vederbörande

tjensteman ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen»

uppförd:

kronofogdebostället i Stockholms läns vestra fögderi, 5/8 mantal

Vennesta n:o 2;

kronofogdebostället i Norra Möre och Stranda härads fögderi af

Kalmar län, 1 mantal Näfra; och

länsmansbostället i Osby distrikt af Kristianstads län, 3/4 mantal

Hönjarum n:o 2.

På grund häraf har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att penningeanslaget

under »landsstaterna i länen» måtte höjas med det belopp, hvartill

afkastningen af nämnda indragna boställen vore i stat beräknad, eller

2,205 kronor. I händelse af bifall härtill skulle anslaget till »landsstaterna

i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» komma att höjas från

2,649,022 kronor till 2,651,227 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj ds förevarande

framställning'', må höja penningeanslaget under

»landsstaterna i länen» med det belopp, hvartill afkastningen

af tre indragna boställen är i stat beräknad,

eller 2,205 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

5:o) Kongl. Majd har föreslagit, att Riksdagen måtte dels höja

lönen för den ene af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde

byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 kronor, eller med 500 kronor;

dels öka det å nämnda styrelses stat uppförda anslaget till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde

med 2,000 kronor, eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor; dels ock

höja reservationsanslaget till vägundersökningar från 30,000 kronor till

40,000 kronor, eller med 10,000 kronor. I händelse af bifall härtill skulle

anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande ändrade ly
-

Ang. höjning

i anslaget till

följd af indragning

uf

landsstatsboställen.

[4.]

Ang. höjning

af anslaget

Ull väg- och

vattenbyggnadsstaten.

[5-]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

delse »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag,

ett å 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten och ett

å 40,000 kronor till vägundersökningar)» komma att höjas från 131,200

kronor till 143,700 kronor, eller med 12,500 kronor.

Hvad först angår den föreslagna höjningen af ene byråingeniörens

lön, har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat,

att i den nu gällande staten för styrelsen vore upptagne två byråingeniörer,

den ene med lön af endast 1,800 kronor, eller 500 kronor mindre

än den andre, för hvilken vore uppförd en lön af 2,300 kronor; samt

att, då tjenstgöringspenningarna vore lika för begge, eller 1,200 kronor,

löneförmånerna sålunda uppginge för den ene byråingeniören till 3,000

kronor och för den andre till 3,500 kronor, oberäknad! de två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, hvartill desse tjenstemän kunde blifva

berättigade. Departementschefen har vidare anmält, det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i skrifvelse den 10 november 1890, deruti styrelsen

föreslagit åtskilliga förändringar i afseende å anslagen till väg- och

vattenbyggnadsstaten, anfört, bland annat, att omförmälda olikhet i aflöningsfÖrmåner

— hvilken syntes hafva tillkommit i följd deraf att de

hos styrelsen förut anstälde förste och andre adjutanterne, livilka vid

styrelsens definitiva organisation ersatts af byråingeniöreme, icke varit i

aflöningshänseende fullt likstälde — icke numera hade någon giltig anledning

uti olika trägna eller ansvarsfulla göromål för desse tjenstemän,

hvarför styrelsen ansåge rättvist och billigt, att löneförmånerna för begge

sattes lika. Styrelsen hade derjemte, såsom ytterligare skäl för en förbättring

af den sämst aflönade byråingeniörens vilkor, påpekat, att den

tillökning som, enligt hvad styrelsen i ett annat sammanhang meddelat,

under de senare åren inträdt i styrelsens göromål, äfven drabbat byråingeniöreme,

och att i följd häraf den möjlighet till förvärfvande af inkomster

på enskild väg, som tillförene utan åsidosättande af tjenstens

fordringar varit för handen, numera icke i någon nämnvärd män förefunnes.

Styrelsen hade äfven hemstält, att lönen för den lägst aflönade

byråingeniören måtte höjas med 500 kronor, eller från 1,800 till 2,300

kronor; och ansåge sig departementschefen höra förorda bifall till hvad

styrelsen i detta afseende föreslagit.

Vidkommande derefter den ifrågasatta ökningen å anslaget till

vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde

har, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, styrelsen meddelat,

att af detta anslag, hvilket för närvarande vore uppfördt med 9,000

kronor, utginge följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode åt den tjensteman, som, efter det ledningen af och till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

synen öfver statens jernvägsbyggnader år 1888 öfverflyttats till den då

varande styrelsen för statens järnvägstrafik, förordnats att utöfver sina

öfriga göromål föredraga ärenden rörande de enskilda jemvägarne, enligt

kong!, brefvet den 31 maj 1888 ..................................... kronor 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma

kong! bref............................................................................ „ 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embete- och tjensteman........................................................ „ 887: so

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt

bildade biträden..................................................................... „ 4,400: —

godtgörelse till renskrifningsbiträden ..................... ,, 1,520: —

tillsammans kronor 8,757: so.

För bestridande af kostnaderna för tillfälliga rit- och skrifbiträden

funnes sålunda icke tillgängligt större belopp än 242 kronor 50 öre.

På grund häraf och med erinran att styrelsens arbetskrafter nyligen

minskats derigenom att, då granskningen af planer för med bidrag

af statsmedel understödda vattenaflednings- och odlingsföretag samt arbeten,

afseende minskning af frostländighet, öfverlemnats till gemensam

handläggning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen,

den hos förstnämnda styrelse tillförene för odlingsplaners granskning

anstälde extra byråingeniör indragits, men att dock en motsvarande

minskning i arbetet hos styrelsen för dessa ärenden icke åstadkommits,

enär styrelsen fortfarande hade att granska alla dylika planer och föra

fullständiga liggare deröfver samt i sitt arkiv förvara de till dessa planer

hörande kartor, hade styrelsen — yttrar departementschefen — i dess ofvannämnda

skrifvelse hemstält om förhöjning af ifrågavarande anslag. Under

förutsättning att af styrelsen jemväl framstälda förslag om förhöjning af

anslaget till vägundersökningar till 40,000 kronor och af anslaget för

anläggning af nya vägar m. m. till 800,000 kronor blefve bifallna, hvarigenom

göromålen hos styrelsen skulle komma att väsentligen ökas, hade

styrelsen ansett en förhöjning af 3,000 kronor i anslaget till vikariatsersättning

m. m. för styrelsen vara erforderlig, hvaremot förhöjningen

kunde inskränkas till 1,000 kronor, om anslagen till vägundersökningar

och väganläggningar bibehölles vid sina nuvarande belopp.

Då ökning af vägbyggnadsanslaget och vägundersökningsanslaget

syntes departementschefen af behofvet påkallad, vore det, med afseende å

den tillökning inom styrelsen af de tekniska göromålen, som till följd

deraf kunde emotses, och med hänsyn till hvad styrelsen för öfrigt anfört,

enligt departementschefens förmenande uppenbart, att förhöjning uti

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

anslaget till vikariatsersättningar m. in. erfordrades för göromålens behöriga

fullgörande; men departementschefen trodde dock, att denna förhöjning

tills vidare kunde inskränkas till 2,000 kronor, hvadan departementschefen

endast så till vida ansåge sig kunna förorda bifall till styrelsens

i denna del gjorda framställning.

Beträffande de skäl, hvilka föranledt framställningen om höjning af

reservationsanslaget till vägundersökningar, tillåter sig utskottet i allmänhet

hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 48—50) och vill här endast anmärka,

det departementschefen till stöd för berörda höjning anfört, bland

annat, att Riksdagen från och med år 1887 under anslagstafla »vägoch

vattenbyggnadsstaten)) uppfört två reservationsanslag till sammanlagdt

belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser

för allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades, dock så, att reservationer

å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när

sådant funnes behöflig!; att de belopp, som af Kongl. Maj ds befallningshafvande

begärts för vägundersökningar, emellertid, enligt uppgift från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgjort:

år 1887 ...................................... kronor 49,933: 10

„ 1888 ............................................... „ 39,000: —

„ 1889 ................................................ „ 30,000: —

„ 1890 .............................................. „ 42,300: —

eller i medeltal omkring 40,300 kronor årligen, hvadan alltså, ehuru till

vägundersökningar jemväl anvisats tillhopa 8,436 kronor 35 öre från de

tre förstnämnda årens anslag till expenser för allmänna arbeten, de af

Kongl. Maj ds befallningshafvande anmälda anslagsbehofven icke kunnat

med tillgängliga medel till fullo tillgodoses; samt att, då anslaget till vägbyggnader

syntes böra höjas från 600,000 kronor till 800,000 k ronor

eller med eu tredjedel, redan häraf påkallades en motsvarande förhöjning

i anslaget till vägundersökningar, men att härtill komme, att vägbyggnadsanslagets

ökande skulle medföra ökade inspektionskostnader, hvadan

på anslaget till expenser för allmänna arbeten, hvilket anslag hade att

bestrida dessa kostnader, medel i mindre mån än hittills hädanefter blefve

att påräkna till vägundersökningar.

Då de ofvan omförmälde byråingeniörernes löneförmåner fastställs

så nyligen som år 1882, skulle utskottet, som anser olämpligt att täta

omregleringar af embete- och tjenstemäns aflöningsförhållanden ega rum,

icke hafva kunnat biträda Kongl. Maj ds förslag om förhöjning af den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 7.

33

ene byråingeniörens lön, derest icke i förevarande fall särskilda omständigheter

synts utskottet böra föranleda till ett undantag från den allmänna

regeln. Enligt hvad i statsrådsprotokollet finnes antydt och utskottet i

öfrigt inhemta!, hafva nemligen de göromål, Indika åligga den lägre aflönade

af de båda hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne,

i följd af verkets utveckling till beskaffenhet och omfattning

numera blifvit sådana, att de fullt motsvara dem, som tillkomma

den högre aflönade byråingeniören. Vid sådant förhållande och då eu

förhöjning af den förres löneförmåner så mycket mera synes vara af billighet

påkallad, som, enligt hvad jemväl blifvit upplyst, den möjlighet

att vid sidan af tjensten bereda sig inkomster genom enskildt arbete,

hvilken förut för bemälde tjensteman före funnits och hvartill hänsyn

gifvetvis tagits vid aflöningens bestämmande, numera i följd af ökade

tjensteåligganden endast i obetydlig grad är för handen, anser sig utskottet

ega giltiga skäl att hos Riksdagen förorda bifall till hvad Kongl.

Maj :t föreslagit beträffande samme tjenstemans aflöning.

Hvad vidare beträffar den föreslagna ökningen af anslaget till

»vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och

skrifbiträde», torde denna ökning jemväl vara af förhållandena påkallad;

och anser sig utskottet följaktligen böra förorda Kongl. Maj:ts

i detta ämne framstälda förslag.

Vidkommande deremot den af Kongl. Maj:t äskade höjningen i

reservationsanslaget till vägundersökningar, får utskottet erinra om, att

båda kamrarne, med bifall till hvad utskottet i punkten Ro) af dess

utlåtande n:o 14 angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning

och förbättring, bro- och hamnbyggnader in. in. hemstält, för år

1892, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, till bidrag för anläggning

af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar anvisat ett belopp af 800,000 kronor samt att utskottet

såsom skäl för sin berörda hemställan om höjande af vägbyggnadsanslaget,

som åren 1888—1891 bestämts till 600,000 kronor, anfört att,

ehuru detta anslag under de senare åren icke obetydligt ökats, detsamma

likväl icke varit tillräckligt att minska den förefintliga balansen

af beräknadt kostnadsbelopp för inneliggande förslag till vägarbeten,

för livilka anslag sökts, men till hvilkas understödjande fonden ej lemna!,

tillgång, utan att, tvärtom nämnda balans år från år vuxit; och vid

sådant förhållande anser utskottet betänkligt att, på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit, nu äfven höja anslaget, till vägundersökningar, hvarigenom

det med förstnämnda förhöjning afsedda ändamålet att nedbringa omBih.

till Riksd. Trot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. G Häft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

84

förmälda balans skulle i viss mån motarbetas. På grund häraf finner

sig utskottet icke böra biträda Kong]. Maj:ts förevarande förslag om

höjning i vägundersökningsanslaget; och vid sådant förhållande saknar

utskottet anledning att föreslå förändring uti ifrågavarande anslagstitels

nuvarande lydelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må höja lönen för den ene af

de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne

från 1,800 kronor till 2,300 kronor, eller

med 500 kronor;

b) att Riksdagen må öka det å nämnda styrelses

stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde med

2,000 kronor, eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor;

c) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts

förslag om höjning af reservationsanslaget till vägundersökningar,

må i riksstaten för år 1892 uppföra

detta anslag med oförändradt belopp af 30,000 kronor;

och

cl) att, vid bifall till hvad i mom. a), b) och c)

föreslagits, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten

(deraf tvenne särskilda reservationsanslag till

expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,

hvardera å 30,000 kronor)» må af Riksdagen

höjas från 131,200 kronor till 133,700 kronor, eller

med 2,500 kronor.

a"9- 6:o) Under ofvanstående anslagstitel har Kongl. Maj:t vidare före
söknilxjar

af slagit, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag

hamnarm.m. af 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar och farleder.

[P’J Departementschefen har rörande ifrågavarande anslagsbehof till

statsrådsprotokollet anfört, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin

uti näst föregående punkt omförmälda skrifvelse den 10 november 1890

erinrat, det medel hittills icke funnits anvisade till bestridande af kostnader

för upprättande af planer för anläggning af hamnar och upprensning

af farleder. Då emellertid fiskerinäringens utveckling vore

beroende af tjenliga hamnar samt flerstädes inom vårt vattenrika land

nyttiga farleder skulle kunna åstadkommas för en jemförelsevis ringa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

kostnad, hade styrelsen ansett, att understöd borde lemnas till undersökningar

för dylika företag, och hemstält, att ett reservationsanslag

af 5,000 kronor måtte beviljas till undersökningar af mindre hamnar

och farleder. Detta förslag syntes departementschefen särdeles beaktansvärdt,

helst kustbefolkningen, hvilken förträdesvis skulle komma

att draga nytta af ett dylikt anslag, ofta befunne sig i sådana ekonomiska

vilkor, att densamma endast med stor svårighet förmådde sjelf

bestrida de med undersökningarna förenade utgifter. Och att ett verkligt

behof af anslag för dylika undersökningar förefunnes framgingo

deraf att, enligt hvad departementschefen inhemtat, icke sällan framställningar

blifvit under hand hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda om understöd för ifrågavarande ändamål, ehuru, då några medel

derför icke funnits tillgängliga, vederbörande nödgats afböja dessa

framställningar.

Ehuru departementschefen sålunda icke tvekade att tillstyrka,

att ett anslag till det af styrelsen föreslagna belopp för ifrågavarande

ändamål beviljades, ansåge departementschefen likväl icke nödigt,

att anslaget nu uppfördes på ordinarie stat, utan hölle före, att detsamma

tillsvidare borde anvisas på extra stat, intill dess erfarenhet

vunnits rörande det belopp, som årligen kunde vara för ifrågavarande

ändamål behöflig!.

Då Kongl. Mai:ts förevarande framställning icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1892

anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar

af mindre hamnar och farleder.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

7:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, under förutsättning

att behållna afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet

vid Ultima anslagna fasta egendom äfvensom elevernes utgifter

och hyresbidrag blefve till statsverket redovisade, måtte,

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 12 januari 1891 intagna förslag till stat för nämnda

landtbruksinstitut äfvensom af do vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna

för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja det å sjette

Ang. omorganisation

af

UltunalandtbruTcsinstitut.

[7.]

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hufvudtiteln under förestående anslagstitel uppförda anslag till Ultima

landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 50,000 kronor eller med

30,000 kronor,

dels och medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets öfriga

utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomme, finge användas till

bestridande af utgifter under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t måtte under en tid af fem år ega att vidtaga

do ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets

förändrade organisation kunde erfordras, med vilkor att hvarken fastställda

aflöningsbelopp eller aflöningsstateiis slutsumma öfverskredes.

I händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget föreslagits

skulle anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landt.mannanäringar

(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt

landtmannaskolor)» komma att ökas från 190,400 kronor till 220,400

kronor.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, bär

departementschefen vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af detta

ärende omförmält, att sedan den af Kongl. Majrt till 1889 års Riksdag

gjorda framställningen om ny organisation af Ultima landtbruksinstitut

af Riksdagen blifvit afslagen, institutets styrelse, inom hvilken under

tiden en större personalförändring egt rum, i skrifvelse den 8 september

1890 inkommit med nytt förslag till institutets reglerande.

Ultunastyrelsen hade dervid till en början andragit, att styrelsen efter

eu omfattande granskning af de olika förslag rörande landtörn ksläroverkens

organisation, hvilka utarbetats dels af den så kallade landtbruksläroverkskomitén,

dels af landtbruksakademiens förvaltningskomité,

dels ock af landtbruksinstitutens styrelser, funnit sig böra i hufvud sakliga

delar ansluta sig till ofvanberörda af Kongl. Maj:t framlagda förslag

och att styrelsen vore efvertygad, att en omorganisation i denna

syftning vore nödvändig för att Ultima institut skulle kunna på ett fullt

tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Styrelsen hade derefter framhållit,

hurusom eu organisation af Ultima kunde och borde genomföras,

oberoende af när och huru institutet vid Alnarp omordnades, emedan

förhållandena vid de båda instituten vore så olika och förutsättningarna

för jordbruks idkande i sydligaste delen af landet, å ena, samt i mellersta

och norra Sverige, å andra sidan, uti mångfaldiga hänseenden så

skilda, att det vore opraktiskt, om ej omöjligt, att ordna båda instituten

enligt fullkomligt samma grunder.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

Rörande institutets ställning i allmänhet hade styrelsen ansett:

att landtmannaarbeten borde uteslutas från de obligatoriska undervisningsämnena

och upptagas endast såsom ett fakultativt ämne, men

deremot såsom vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget

allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förfallande göromål;

att den agrikulturkemiska försöksstationen borde indragas;

att det nu gällande stadgandet att vid landtbruksinstitutet alltid

skulle finnas landtbruksskola borde upphäfvas, men att landtbruksskola

äfvensom lägre mejeriskola borde kunna, om sådant af veder börande

myndigheter pröfvades lämpligt, förläggas till samma plats som institutet,

med skyldighet för lärarne vid detta att eventuelt meddela undervisning

i dessa skolor till det omfång, som af styrelsen bestämdes.

I fråga om lägre landtbruksskolan både styrelsen särskildt framhållit,

att dennas förflyttning från Ultuna skulle komma att medföra icke

obetydliga kostnader för uppförande af bostäder åt i sådant fall erforderliga

fasta arbetare.

1 afseende å de angifna hufvudgrunderna öfverensstämde -— anmärker

departementschefen — styrelsens förslag med de åsigter, som

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 uttalades af dåvarande

chefen för civildepartementet vid organisationsfrågans behandling.

Likaså ansåge nuvarande Ultunastyrelsen i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de åsigter, som gjort sig gällande vid framläggandet

af 1889 års förslag, att det icke vore lämpligt att, såsom hittills skett,

använda afkastningen af egendomen till uppehållande af läroverket,

utan att samtliga för detsamma erforderliga utgifter borde bestridas af

dertill anvisade statsanslag, samt jordegendomens behållna afkastning

äfvensom inflytande elevafgifter af styrelsen redovisas till statsverket.

I 1889 års förslag hade emellertid gemensam föreståndare bibehållits,

för förvaltningen af jordegendomen och institutet, men nu föreslog

styrelsen på anförda skäl (sid. 53 i statsrådsprotokollet), att föreståndarebefattningen

för egendomen skulle skiljas från chefskapet för

institutet.

Beträffande de nuvarande anordningarna vid Ultuna och organisationsfrågans

föregående skeden hänvisade departementschefen till den

redogörelse derför, som funnes intagen uti föronämnda statsrådsprotokoll

af den 12 januari 1889.

Enligt styrelsens nu afgifna förslag skulle egendomen komma att

skötas af en förvaltare, som af styrelsen antoges och entledigades och

egde säte, men ej stämma i styrelsen, då der förekomme frågor om

egendomens förvaltning. Läroverket åter skulle förestås af eu utaf

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 7.

Kongl. Magt bland institutets lektorer för fem år i sänder förordnad

rektor, som, under den tid förordnandet räckte, tillika skulle vara ledamot

af styrelsen.

Enligt 1889 års förslag skulle lärarepersonalen utgöras af:

1 direktör (föreståndare för institutet), tillika hufvudlärare i jordbrukslära,

4 lektorer, nemligen:

1 i fysik .samt maskin- och byggnad slär,a,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

2 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.

Såsom lärare hade jemväl påräknats egendomens inspektor och

kamrerare, hvilka skulle undervisa, den före i betingslära och landtbruksredskaps

användande in. in. och den senare i landtbruksbokhålleri.

Dessutom hade upptagits en bibliotekarie.

Det nu af styrelsen afgifna förslaget upptoge:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära,

1 i organisk och agrikulturkemi samt mejorikemi,

1 i husdjurslära,

1 i mej eri lära1,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i oorganisk kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära,

1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi;

3 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt,

1 i bokföring.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

Äfven detta förslag upptoge en bibliotekarie, hvartill en af lärarne

borde utses, samt en kamrerare och bokförare.

Departementschefen har vidare framhållit, att styrelsens ifrågavarande

förslag skilde sig från 1889 års förslag egentligen derutinnan,

att i det senare förslaget läraren i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel

varit uppförd såsom adjunkt, men i det nuvarande förslaget upptagits

såsom lektor, samt att den i detta förslag upptagne adjunkten i fysik

med flera ämnen icke förekommit i 1889 års förslag. Öfriga olikheter berodde

nemligen hufvudsakligast på modifikationer i benämningarna och

förhållanden, som sammanhängde med frågan om gemensamt föreståndareskap

för läroverket och egendomen.

Departementschefen har härefter redogjort för de skäl, hvilka

styrelsen anfört till stöd för de af styrelsen föreslagna förändringarne i

anordningen af lärarebefattningarne, och får utskottet, som i fråga

härom i öfrig!, tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 55—57),

anmärka, att styrelsen, som utgått från den förutsättning, att i allmänhet

de grundläggande teoretiska eller elementära ämnena skulle föredragas

af adjunkter och de för praktiken vigtigare hufvudämnena af

lektorer, beträffande lärareplatserna i praktisk mekanik samt maskin- och

byggnad slär a samt praktisk matematik, fysik och meteorologi anfört, att,

om berörda ämnen skulle kunna läras så som sig borde, en enda lärares

tid och krafter, enligt styrelsens förmenande, icke försloge till meddelande

af en så både mångsidig och omfattande undervisning; att de

båda af styrelsen föreslagna lärarne uti ifrågavarande ämnen, nemligen

en lektor och en adjunkt, i regeln till och med borde vara personer

med olika qvalifikationer, då den förberedande undervisningen, som af

adjunkten skulle meddelas, vore af mera teoretisk art, om än den hade

ett specielt praktiskt mål; samt att styrelsen betviflade, att det vore

möjligt annat än undantagsvis att finna en person, som vore kompetent

att lemna fullgod undervisning i alla dessa dels teoretiska och dels

praktiska läroämnen.

I aflöningar hade — anmärker departementschefen — styrelsen

föreslagit för lektor 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000

kronor tjenstgöringspenningar, för rektor arfvode 2,000 kronor, för

adjunkt 2,000 kronor, deraf 1,400 kronor lön och 600 kronor tjenstgöringspenningar,

för extra lärare arfvode 750 kronor, för bibliotekarien

arfvode 300 kronor samt för kamreraren och bokföraren vid institutet

arfvode 500 kronor, hvarjemte styrelsen hemstält, att institutets

ordinarie lärare måtte i fråga om lön, ålderstillägg och pension städse

vara likstälda med lärarne i samma grad vid allmänna läroverken. För

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

de ordinarie lärarno samt kamreraren hade derjemte föreslagits förmånen

af fri bostad.

Den sålunda af styrelsen föreslagna aflöningsstaten skulle komma

att, ålderstilläggen oberäknade, sluta å tillhopa 31,050 kronor.

För de öfriga utgifter, hvilka styrelsens utgiftsförslag för läroverket

upptoge, har departementschefen redogjort på sid. 57—58 i

statsrådsprotokollet; och utvisar denna redogörelse, att med inberäkning

af 450 kronor, som antagits åtgå för kost åt jourhafvande läraren,

under särskilda poster uppförts tillhopa 24,950 kronor.

Hela den årliga kostnaden för läroverket skulle sålunda enligt

styrelsens förslag komma att uppgå till 56,000 kronor, under det att

i det år 1889 för Riksdagen framlagda förslaget motsvarande kostnader

beräknats till sammanlagdt 54,175 kronor, deraf 29,300 kronor för

a tidningar.

Det bidrag, som institutet till bestridande af dessa utgifter kunde

påräkna från dem, som derstädes åtnjöte undervisning, skulle — anför

departementschefen vidare — enligt styrelsens på hittills vunnen erfarenhet

grundade beräkning utgöra:

undervisningsafgifter af 40 elever vid landtbruksafdelningen

å 100 kronor .............................................................................. 4,000: —

hyresbidrag af samma elever å 75 kronor................................... 3,000: —

S

Limma kronor 7,000

Då emellertid inkomsten af elevafgifter och hyresbidrag visat sig

ganska vexlande, hade styrelsen, i likhet med de myndigheter, som

yttrat sig i denna fråga, ansett för institutet önskvärd!., att hela utgiftsbeloppet,

56,000 kronor, tilldelades institutet såsom anslag, mot det att

inflytande inkomster till statsverket inlevererades.

Hvad slutligen anginge sjelfva laudtegendomen, hade styrelsen

hemstält, att egendomen fortfarande måtte förblifva under styrelsens

vård att skötas genom en förvaltare, mot skyldighet för styrelsen att

årligen inleverera till statsverket hela nettobehållningen till och med

10,000 kronor, hvaremot, derest behållningen öfversköte detta belopp,

öfverskottet borde mot redovisningsskyldighet för styrelsen reserveras

för att i händelse af framtida behof kunna fylla en årlig leveranssumma

af 10,000 kronor, eller, i händelse reservationer genom flera

års goda skördar stigit till något större belopp, till en del användas

till nödiga eller nyttiga förbättringar vid egendomen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets Inlåtande K-o 7.

Öfver styrelsens ifrågavarande förslag både landtbruksstyrehen afgift.

utlåtande, dervid landtbruksstyrelsen, lika med Ultunastyrelsen,

ansett lämpligast, att det enligt allas samstämmiga mening högst angelägna

ordnandet af institutet vid Ultima nu företoges oberoende af

frågan om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket hellre

som sådant skulle underlätta en framtida omdaning af det senare institutet

på grund af den erfarenhet, som sålunda kunde vinnas om bästa

sättet för landtbruks,undervisningens ordnande i vårt land.

Rörande Ultunainstitutets ställning i allmänhet hade landtbruksstyrelsen

i hufvudsak instämt i de af Ultunastyrelsen uppstälda hufvudgruuder.

Särskild! hade landtbruksstyrelsen ansett af vigt att, likasom

läroverkets ekonomi borde vara oberoende af egendomens, föreståndarebefattningen

vid läroverket vore skild från förvaltarebefattningen vid

landtbruket, eu uppfattning, som äfven delats af landtbruksläroverkskomitén

och den så kallade äldre Ultunakomitén. Enligt landtbruksstyrelsens

åsigt vore det af vigt att läroverket fortfarande vore förlagdt

vid Ultima, emedan det innebure eu verklig fördel för de teoretiska

studierna att dessa bedrefves i omedelbar närhet af ett landtbruk,

hvarigenom tillfälle gåfves till iakttagelser rörande teoriernas tillämplighet,

hvaremot, om studierna bedrefves å en ort, der tillfälle till sådana

iakttagelser saknades, det lätt kunde inträffa, att teorierna snart

glömdes och icke komme att medföra någon fördel för det praktiska

lifvet. Landtbruksstyrelsen kunde icke gilla att, på sätt någon gång

ifrågasatts, egendomen blefve utarrenderad, af skäl bland annat, att det

i så fall kunde inträffa att den kommen mindre goda händer och såmedelst

förlorade den egenskap af undervisningsmateriel, som den rätteligen

borde ega.

I ett afsende vore landtbrukstyrelsen dock af skiljaktig mening med

Ultanaetyrelsen beträffande hufvudgrunderna för institutet. Landtbruksstyrelsen

ansåge nemligen, att icke någon som helst undervisning i landtmannaarbeten

borde vid institutet meddelas, icke ens såsom fakultativt

ämne. Institutets ändamål, som vore att meddela högre undervisning i

landtbruket, skulle nemligen förfelas, om den härför knappt tillmätta

tiden toges i anspråk för meddelande af undervisning i ett ämne, som

vore af så omfattande beskaffenhet, att dess fullständiga eller noggranna

inhemtande knappast kunde medhinnas, om äfven större delen af den

för lärokursen vid institutet anslagna tid dertill användes. Om ock endast

fakultativt läroämne, skulle dock undervisningen i landtmannaarbeten

kunna komma att störande ingripa i skötseln af egendomen och möjligen

Bill. till Riks. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ingifva dem, som sökte inträde vid institutet, den origtiga föreställningen

att något finge eftergifvas i allvaret af de studier i detta ämne, som

borde föregå inträdet i institutet.

Hvad den af Ultunastyrelsen föreslagna lärarepersonalen beträffade,

hade jemväl landtbruksstyrelsen förordat, att ett lektorat måtte inrättas

för undervisning i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel samt en adjunktur

i praktisk matematik, fysik och meteorologi.

Deremot hade landtbruksstyrelsen ansett, att ett lektorat i mejerilära

icke vore behöfligt vid Ultima, emedan, enligt landtbruksstyrelsens

åsigt, den högre mejeriskolan derstädes icke borde bibehållas. Landtbruksstyrelsen

hade i sådant hänseende erinrat, hurusom från och med

år 1883 för högre undervisning i mejerihushållning vid Ultima och

Alnarp utgått ett anslag af 5,000 kronor till hvartdera institutet, och

vidare anfört, att eu enda högre mejeriskola syntes för vårt land vara

fullt tillräcklig, att större fördel för undervisningen syntes kunna vinnas,

om hela detta anslag utginge till en enda skola, och att vid valet

emellan de två instituten landtbruksstyrelsen, enär Alnarp vore beläget

i en nejd, der mejerihandteringen vore högt utvecklad, icke tvekade

att föreslå, att landets mejerihögskola blefve förlagd dit, helst derigenom

äfven den fördelen vunnes, att eleverna med lätthet kunde för ytterligare

insigters förvärfvande besöka ej mindre vårt i fråga om mejeriväsendet

högt stående grannland Danmark, än äfven den för exporten

af de svenska mejeriprodukterna vigtiga hamnstaden Malmö.

För den händelse landtbruksstyrelsens förslag om indragning af

det ifrågasatta lektoratet i mejerilära vunne bifall, ansåge landtbruksstyrelsen,

att åt den lektor, som enligt förslaget skulle undervisa i organisk

kemi och agrikulturkemi samt mejerikemi, i stället borde tilldelas

ämnena kemi och geologi och att adjunkten i oorganisk kemi och geologi

borde utbytas mot en adjunkt i kemi, med särskilt afseende å mejerikemien,

samt i mejerilära, hvarigenom äfven skulle vinnas den fördel,

att hela den s. k. ''agrikulturkemien komme att, såsom landtbruksläroverkskomitén

föreslagit och i 1889 års förslag äfven åsyftats, upphöra

såsom särskilt läroämne och att de hvarandra mycket olika kunskapsämnen,

som brukat inbegripas under benämningen agrikulturkemi, blefve

behandlade i sammanhang med de andra ämnen, såsom jordbrukslära,

botanik, geologi m. fl., hvartill de hvart efter sin art rätteligen

hörde.

Vidare hade landtbruksstyrelsen mot det nu framlagda förslaget

anmärkt, att adjunkturen i jordbrukslära borde uteslutas, enär någon

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

af de två stipendiater, som i institutets stat vore föreslagna och hvilka

sannolikt komme att utses endast bland sådane elever, som med utmärkt

vitsord genomgått institutet och i de flesta fall antagligen

komme att utbilda sig till landtbrukslärare, kunde åläggas att handleda

eleverna i detta ämne och tjenstgöra såsom repetitörer i detsamma;

och hade landtbruksstyrelsen vidare erinrat, att den nuvarande läraren

i detta ämne utan adjunkt medhunnit, förutom fullgörandet af sina

åligganden såsom lärare, äfven förvaltningen af hela egendomen, hvarför

eu lektor, som odeladt finge egna sig åt sitt lärarekall, borde kunna,

äfven om kursen något ökades, medhinna hela den erforderliga undervisningen

i ämnet.

I afseende å extra lärarne hade landtbruksstyrelsen ansett, att

läraren i nationalekonomi samt ekonomi- och kommunalrätt äfven

borde meddela undervisning i jordbrukshistoria och, då hans undervisningsskyldighet,

redan enligt Ultunastyrelsens förslag rätt betungande

i förhållande till de öfriga extra lärarnes, sålunda skulle blifva

än mera magtpåliggande, ega åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor,

hvaremot arfvodet för läraren i bokföring skäligen borde kunna nedsättas

till 500 kronor, hvarigenom statens slutsumma för de extra lärarne

blefve oförändrad.

Då läroverkets räkenskaper syntes kunna föras af rektorn, ansåge

landtbruksstyrelsen, att något särskilt arfvode för kamrerare och bokförare

icke behöfde å läroverkets stat uppföras.

I afseende å den föreslagna lärarepersonalen och aflöningsstaten

hade landtbruksstyrelsen för öfrigt ingenting att anmärka och i fråga

om den af institutets styrelse i öfrigt för läroverket beräknade utgiftsstaten

ansåge landtbruksstyrelsen sig endast böra erinra, att, under

förutsättning att högre mejeriskola icke bibehölles vid Ultima, det

för mejeriet upptagna beloppet 1,000 kronor syntes kunna minskas till

500 kronor.

Derest landtbruksstyrelsens åsigter om lärarepersonalen och aflöningsstaten

vunne bifall, skulle aflöningsstaten komma att minskas

med en lektorslön 3,000 kronor, en adjunktslön 2,000 kronor och med

arfvodet för kamreraren 500 kronor och till följd deraf sluta å 25,550

kronor samt staten å öfriga utgifter minskas med 500 kronor och sålunda,

inberäknadt 450 kronor till jourhafvande läraren, nedsättas till

24,450 kronor, hvadan hela den årliga utgiften för läroverket skulle

komma att belöpa sig till 50,000 kronor, eller sålunda till 6,000 kronor

mindre än Ultunastyrelsen beräknat densamma.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För organisationens genomförande hade landtbruksstyrelsen beräknat

en öfvergångstid af fem år och hemstält, att derunder afvikelser

från aflöningsstaten måtte få ega rum, under vilkor att hvarken faststälda

aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma finge öfverskridas.

Departementschefen har härefter för egen del, under erinran att

landtbruksinstitutens omorganisation sedan länge varit ett önskningsmål

och att man vid lösningen af denna fråga i allmänhet förestält

sig, att den borde omfatta landets båda institut, yttrat, att det dock

kunde ifrågasättas och äfven från många håll uttryckts den åsigten,

huruvida det icke vore lämpligare att behandla hvart institut för sig.

Det vore äfven enligt departementschefens tanke att befara att, om

man ej ville gå den vägen, frågan ännu länge skulle få vänta på sitt

afgörande. Förhållandena vid de båda instituten vore högst skiljaktiga,

klimat och jordmån i södra Sverige helt olika med dem i mellersta och

norra delarne af landet, och naturligt vore då, att de erfarenheter, som

på ena eller andra stället kunde vinnas, i icke ringa mån måste skilja

sig från hvarandra. Allt detta måste ovilkorligen i mera eller mindre

mån gripa in i och gifva olika rigtning åt undervisningen vid de båda

instituten, om äfven den rent teoretiska behandlingen af undervisningen

måste i många afseenden blifva likartad. Det vore, enligt departementschefens

mening, alldeles gifvet, att vissa ämnen måste vara af

större vigt att känna för den, som skulle söka sin verksamhet i södra

delarne af riket, och andra af större vigt för jordbrukaren i de nordligare

landsdelarne. Då härtill komme, att vissa bestämda yrkanden i

afseende å förändrade anordningar vid Alnarp icke kunde sägas hafva

med full kraft trängt sig fram, men deremot sådana i afseende på

Ultima gjort sig mera gällande, ausåge sig departementschefen icke

böra tveka att underställa Kongl. Maj:t allenast frågan om det ena

institutets, nemligen Ultunainstitutets, definitiva organisation.

I likhet med landtbruksstyrelsen hölle departementschefen före,

att ett landtbruksläroverk, äfven om det företrädesvis skulle afse högre

teoretiska studier, lämpligast borde hafva sin plats på landet, på grund

af de väckelser, som det dagliga tillfället att följa ett praktiskt landtbruk

ovilkorligen måste medföra hos den med teorierna för jordbruket

sysselsatte. Deraf följde dock icke att departementschefen obetingadt

gillade landtbruksstyrelsens åsigt, att Ultunajorden ovilkorligen borde

bibehållas vid institutet och icke på arrende utlemnas, men i närmare

undersökning härom vore ej nödvändigt att för närvarande ingå, emedan

det knappast vore antagligt, att egendomen under nuvarande förhål
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

landeri skulle kunna med någon egentlig fördel utarrenderas. Endast

det ville departementschefen påpeka, att, om det i en framtid vid förändrade

konjunkturer skulle befinnas lämpligt att utarrendera egendomen,

sådant lättare borde kunna ske, sedan jordbruket och läroverket blifvit,

på sätt såväl Ultunastyrelsen som landtbruksstyrelsen ifrågasatt, åtskilda.

Tills vidare borde således, enligt departementschefens åsigt, Ultunajorderi

fortfarande förblifva under Ultunastyrelsens vård, med skyldighet

för styrelsen att, utan sammanblandning med läroverkets räkenskaper,

till statsverket redovisa egendomens afkastning, enligt föreskrifter,

som Kongl. Maj:t efter vederbörande myndigheters hörande

komme att meddela. Hvad i öfrigt beträffade egendomens administrerande,

så borde grunderna derför icke nu för en längre framtid mera

bestämdt fastslås, utan borde åt Kongl. Maj:t lemnas att derom förordna

med hänsyn till tidsförhållandenas vexlande kraf. Att beräkna den

inkomst, som för år kunde komma att tillflyta statsverket från Ultuna

jordegendom, vore ganska vanskligt. Under räkenskapsåren 1878—

1883 hade afkastningen i medeltal uppgått till öfver 16,000 kronor,

men under åren 1883—1887 utgjort ej ens 8,000 kronor och särskilt

hade året 1887 visat eu brist på omkring 1,300 kronor. År 1888 hade

afkastningen utgjort 14,000 kronor och år 1889 öfver 13,000 kronor.

I fråga om organisationen af läroverket öfverensstämde de af

Ultunastyrelsen och landtbruksstyrelsen uttalade åsigter i hufvudsak

med dem, som hyllats af landtbruksläroverkskomitén; och derest frågan

om föreståndareskapet för läroverket och jordegendomen undantoges^

afsåge de öfriga skiljaktigheterna mellan 1889 års förslag och clet åt

Ultunastyrelsen nu afgifna, af landtbruksstyrelsen med vissa modifikationer

biträdda förslag egentligen detaljfrågor. De rörde sig förnämligast

om lektoratet i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel, om lektoratet

i mejerilära och om adjunkturen i praktisk matematik, fysik och

meteorologi. I dessa frågor ansåge visserligen departementschefen för

sin del, att landtbruksstyrelsens förslag hade afgjordt företräde framför

1889 års förslag, men det kunde ifrågasättas, om icke ämnenas^ fördelning

å de särskilda lärarne lämpligast borde underkastas pröfning

vid uppkommande ledigheter eller eljest, då förhållandena dertill föranledde.

Det blefve i så fall möjligt att rätta ämnesfördelningen efter

lärarnes speciella egenskaper, och om en sådan pröfning skedde med

grannlagenhet och noggrannhet, antoge departementschefen, att denna

anordning skulle kunna varda till nytta för läroverket, men pröfningens

beskaffenhet kräfde, att den utöfvades omedelbart af Kongl. Maj:t efter

lärarekollegiets och styrelsens hörande. Hvad de extra lärarne be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

träffade, borde bestämmandet af deras antal och ämnenas fördelning

dem emellan kunna öfverlemnas åt läroverkets styrelse, med vilkor att

det i staten för extra lärare upptagna belopp ej öfverskredes.

Lika med landtbruksstyrelsen, ansåge departementschefen, att den

högre mejeriundervisningen borde förläggas till Alnarp och att vid Ultuna

endast borde förekomma lägre mejeriundervisning, att den agrikulturkemiska

försöksanstalten borde indragas och att lägre landtbruksskola

fortfarande måtte kunna finnas vid Ultuna, med skyldighet för

institutets lärare att der lemna undervisning. I sistnämnda afseende

vore att märka, att landet såmedelst kunde beredas fördelen af en

lägre landtbruksskola, utan att särskildt anslag dertill erfordrades, och

att en dylik skola säkerligen äfven skulle medföra ökad afkastning af

jordegendomen.

Deremot syntes icke nödigt att, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit,

bestämdt förbud skulle meddelas för elevernas undervisning i

landtmannaarbeten. Eu och annan elev kunde vara så försigkommen

i vissa ämnen, att han ej vidare behöfde genomgå någon kurs deri,

och det kunde då icke vara annat än lämpligt att han på annat sätt

sysselsattes. Någon rubbning i de öfriga elevernas arbeten borde icke

heller, med tjenliga anordningar, behöfva deraf befaras.

Emot de af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsbelopp och i

öfrigt beräknade utgifter hade departementschefen intet att erinra.

På grund af hvad ofvan anförts hade departementschefen uppgjort

följande förslag till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

“Stat

för

landtbruksinstitutet vid Ultima.

Aflöning.

1 rektor, arfvode .........

1 lektor.........................

4 lektorer........................

1 adjunkt........................

2 adjunkter ................

Extra lärare, arfvoden

1 bibliotekarie..............

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

2,000

8,000

1,400

2,800

—

1,000

4,000

600

1,200

—

2,000

3.000

12,000

2.000

4,000

2,250

300

i

__

Aflöning summa kronor

—

—

—

—

25,550

—

Till institutets öfriga

utgifter........................

—

—

—

—

24,450

—

Summa kronor

—-

—

—

—

50,000

Efter fem är kan lönen höjas

med 500 kronor, efter tio är

med ytterligare 500 kronor

och efter femton är med ytterligare

500 kronor.

Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad."

Skenbart öfverstege denna stat den, som förelädes Riksdagen år

1889, med 3,000 kronor, men detta berodde derpå, att i sistberörda

stat »till institutets öfriga utgifter» upptagits allenast det belopp, som

återstode, sedan derifrån afdragits inkomsten af beräknade afgifter och

hyresbidrag af eleverna. Med enahanda uppställning skulle den nu

uppgjorda staten, då dessa afgifter kunde beräknas till 7,000 kronor,

sluta å 43,000 kronor, och vore sålunda i sjelfva verket 4,000 kronor

lägre än 1889 års stat, och särskildt understege aflöningarnas sammanlagda

summa motsvarande belopp i 1889 års stat med 3,750 kronor.

För institutets ekonomi skulle det emellertid medföra större reda,

om dessa afgifter och hyresbidrag inlevererades till statsverket, och

det vore derför som inkomsten af dem icke beräknats i staten. Den

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

närmare dispositionen af de 24,450 kronor, som uppförts »till institutets

öfriga utgifter», borde bestämmas för hvarje år af Kongl. Maj:t efter

förslag af styrelsen, och då dessa utgifter naturligtvis under åren kunde

betydligt vexla, borde besparingar å detta anslagsbelopp reserveras för

kommande behof.

Alderstillägg för adjunkterna hade icke i staten föreslagits, emedan

deras befattningar i allmänhet kunde betraktas såsom öfvergångsplatser

till bättre aflönade tjenster.

I likhet med hvad år 1889 föreslagits, borde för åtnjutande af de

föreslagna aflöningsförmånerna föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:

att lärare vid institutet skulle vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldigket eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kunde

varda stadgad;

att med lektorsbefattning vid institutet icke finge förenas annan

tjenst å rikets, riksdagens, eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den befunnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöring^ vid institutet;

att tjensteinnehafvare finge uppbära tjenstgöringspenningar eller

arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort; hvaremot för den

tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner

skulle utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller

eljest pröfvades skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skulle vara skyldig

att, om han förordnades till högre befattning vid institutet, densamma,

mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera

än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller

på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen

efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen

under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

49

hvarje af dessa förhöjningar anginge, att den. högre aflöningen ej finge

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd; och borde löntagaren härvid tillgodoräknas

den tid, lian före den nya statens utfärdande kunde hafva tjenstgjort

vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten

vore med hans nya befattning jemförlig; samt

att lektor eller adjunkt skulle, då han uppnått 65 lefnadsår och

35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjena ten afgå, Kongl. Maj:t eller institutets

styrelse, der det tillkomme denna att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvades kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå.

På sätt af detiföregående framginge, skulle, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, den årliga kostnaden för Ultima landtbruksinstitut

belöpa sig till 50,000 kronor. Till betäckande häraf funnes under

anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

att tillgå ett ordinarie anslag å 20,000 kronor. Det erfordrades

sålunda, att detta anslag förhöjdes med 30,000 kronor. Denna anslagsförhöjning

innefattade dock knappast mera än för tillfället någon ökning

af statsverkets utgifter. Ty först och främst skulle, såsom ofvan angifvits,

elevernas avgifter och hyresbidrag, beräknade till 7,000 kronor,

ingå till statsverket. Ytterligare kornrne det sedan längre tid, under

de senaste åren på extra stat, uppförda anslaget till den agrikulturkemiska

försöksanstalten vid Ultima å 4,500 kronor att icke vidare

erfordras. Vidare skulle egendomens nettoafkastuiug till statsverket

redovisas, och vore dervid att märka att, såsom år 1889 framhållits,

lärlingarnes vid lägre landtbruksskolan arbete beräknades medföra eu

inkomst för jordegendomen af omkring 5,000 kronor. Men härtill

komme en omständighet, som icke borde lemnas ur räkningen, nemligen

att genom upphörandet af gemensamt föreståndareskap för institutet

och jordegendomen den senares skötsel borde kunna bedrifvas på ett

mera intensivt sätt och med uteslutande hänsyn till att dess afkastningsförmåga

uppdrefves, hvarigenom också statens inkomster af egendomen

borde stiga; och den tid borde sålunda möjligen kunna motses, då de

förändrade anordningarna vid Ultima kunde komma att tillföra staten

sådana inkomster, att statens verkliga utgifter för denna anstalt komme

att nedgå under de för närvarande dertill anslagna medlen. Såsom

förut nämnts, utgjorde egendomens nettobehållning under år 1889 öfver

13,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afä. C> Iluft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

De i den föreslagna staten upptagna ålderstillägg borde på öflig!

sätt utgå från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Lika med departementchefen anser utskottet, att den synnerligen

angelägna frågan om eu förändrad anordning åt Ultima landtbruksinstitut

kan och bör företagas till afgörande oberoende af den till lösning

onekligen långt mindre trängande frågan, i hvad mån och på

hvad sätt jemväl institutet vid Alnarp bör blifva föremål för ombildning.

Hvad då det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget till Ultunainstitutets

omorganisation angår, så synes det utskottet först och

främst vara höjdt öfver allt tvifvel, att de principiella förändringar i

den nuvarande anordningen, hvilka öfverensstämmande ifrågasatts i

berörda förslag och i det 1889 års Riksdag förelagda, äro af beskaffenhet

att böra af Riksdagen gillas. Institutets ekonomi bör således

enligt utskottets förmenande, göras fullständigt oberoende af det finansiella

resultatet af det vid Ultuna dofna jordbruket; den agrikulturkemiska

försöksstationen bör indragas; landtbrukspraktiken bör upphöra

att vara ett obligatoriskt läroämne, i det att undervisning deri endast

undantagsvis må kunna meddelas en eller annan elev, som önskar erhålla

sådan och hvars i jemförelse med kamraternas större insigter i

ett eller annat teoretiskt ämne lemna honom någon tid öfrig att deltaga

i arbetena vid egendomen; och slutligen bör den nu gällande

ovilkorliga föreskriften, att vid institutet skall finnas en lägre landtbruksskola,

ändras derhän, att en dylik skola må kunna, derest vederbörande

pröfva sådant lämpligt, till institutet förläggas, med skyldighet

i sådant fall för lärarne vid institutet att utan särskild ersättning meddela

undervisning jemväl vid skolan.

Beträffande derefter de principiella skiljaktigheter, hvilka förefinnas

mellan förevarande förslag och 1889 års då af utskottet för dess

del tillstyrkta förslag, så bestå dessa skiljaktigheter dels deri, att medan

1889 års förslag ville bibehålla chefsskapet för institutet och förvaltareskapet

vid egendomen förenade i en hand, det nuvarande förslaget

skiljer dessa båda befattningar från hvarandra, dels ock deri, att, då

enligt 1889 års förslag den högre mejeriskolan skulle qvarstå såsom

eu särskild afdelning af institutet, sistberörda skola, enligt det föreliggande

förslaget, skulle indragas och den högre mejeriundervisningen

i riket förläggas uteslutande till Alnarp. Då såväl den nuvarande Ultunastyrelsen

som landtbruksstyrelsen, i likhet med förut landtbruksläroverkskomitén,

tillstyrkt åtskiljandet af nyss omförmälda befattningar,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

ånger sig utskottet sakna anledning att motsätta sig en dylik anordning;

och för det först nu väckta förslaget att koncentrera den högre

mejeriundervisningen vid Alnarp synas utskottet så talande skål hafva

anförts, att utskottet icke heller tvekar att biträda detta förslag._

Uskottet, som erkänner lämpligheten deraf, att elevernas afgifter

och hyresbidrag redovisas till statsverket, i stället iör att, såsom 1889

års förslag förutsatte, afdragas å anslaget »till institutets öfriga utgifter»,

har mot den för institutet föreslagna staten icke någon annan

erinran att framställa, än att, då 1889 års förslag, med inberäknande

af hufvudläraren i jordbrukslära, som tillika skulle vara anstaltens

direktör, men med frånräknande af den i och med den högre mejeriskolans

upphörande obehöfiige lektorn i mejerilära, såsom fast anstälda

lärare upptog fyra lektorer och fyra adjunkter, det synes utskottet

kunna med allt skäl ifrågasättas, huruvida icke en dylik fördelning af

de ordinarie lärarekrafterna å de båda skilda lönegraderna skulle genom

eu ändamålsenlig gruppering af läroämnena äfven med den nu föreslagna

organisationen kunna ega rum. Om, i enlighet med denna utskottets

uppfattning, i den nya staten uppföras fyra lektorer och fyra

adjunkter i stället för nu förslagna fem lektorer och tre adjunkter,

kan härigenom, frånsedt den besparing, som erhålles i utgifterna för

ålderstillägg, då sådana af Kongl. Maj:t föreslagits för lektorer, men

ej för adjunkter, eu minskning af 1,000 kronor beredas i aflöningsstaten,

hvartill kommer, att, på sätt i nästföljande punkt af detta utlåtande

närmare framhålles, en familjebostad mindre behöfver för institutet

anskaffas.

Mot de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande

af de i staten upptagna löneförmåner, har utskottet icke något att anmärka,

och på de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser utskottet

jemväl, att de medgifvanden, Kongl. Maj:t äskat beträffande användandet

af besparingar å anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» samt

rörande rätten att under en tid af fem år vidtaga vissa ändringar i

aflöningsstaten, böra af Riksdagen lemnas.

Slutligen anser sig utskottet, som i öfrigt icke funnit anledning

till någon erinran i anledning af Kongl. Majrts förevarande framställning,

höra framhålla vigten deraf, att, på siitt Ultunastyrelsen, enligt

hvad ofvan blifvit meddeladt, nu föreslagit, i sammanhang med landtbrukspraktikens

inskränkande till ett allenast fakultativt läroämne, såsom

vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget allvarligt deltagande i

de vid ett landtbruk förefallande göromål; och i öfverensstämmelse härmed

föreställer sig Utskottet, dels att ej någon må såsom elev vid in
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

stillhet emottagas, som oj kan förete betyg om, att häri under minst

ett år personligen lagt hand vid alla till ett välskött jordbruk hörande

göromål, dels ock att företrädesrätt till inträde må beredas sökande,

som visat sig hafva med goda vitsord genomgått lägre landtbruksskola.

Pa grund af hvad nu blifvit ahfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förutsättning att behållna

a (kastningen al den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet

vid Ultuna anslagna fasta egendom äfvensom

elevernas utgifter och hyresbidrag varda till statsverket

redovisade, må

dels, med godkännande af ej mindre följande

“Stat

för

landfbruksinstitutet vid Ultuna.

Aflöning.

1 rektor, arfvode

j lektor........... ..

i 3 lektorer............

1 adjunkt.........

3 adjunkter.........

(Extra lärare, arf-

voden ...............

1 bibliotekarie ...

i '' i i

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1 1 U3 |

"toVob

1 1 O O O O |

il 1 o o o o !

1,000

3,000

600

1,800

—

2,000

3.000

9.000

2.000

6,000

2,250

300

—

Aflöning, summa

kronor

Till institutets öf- riga utgifter ..

,

■ i

1

—

1

24,550

24,450

—

Summa kronor]

--[—|---!

—1

49,000

—

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kr.,

[efter tio armod ytter-:

[lipare 500 kr., och

) efter femton år med

ytterligare 500 kr.

Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta

jemväl fri bostad.“

än äfven de vilkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet

Öfver civilärenden den 12 januari 1891 blifvit

föreslagna för åtnjutande af i staten upptagna löneförmåner,

höja det å sjette hufvudtiteln under förevarande

anslagstitel uppförda anslag till Ultuna landt
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

bruksinstitut, från 20,000 kronor till 49,000 kronor,

eller med 29,000 kronor;

dels ock medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till

institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett

år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter

under ett kommande år; samt

att Kongl Magt må under en tid af tern år ega

att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för

genomförande af institutets förändrade organisation

kunna erfordras, med vilkor att. hvarken faststälda aflöningsbelopp

eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.

8:o) Kongl. Magt har föreslagit, att Riksdagen mätte till bestridande ång. anslag

af kostnader för nya byggnader vid Ultima landtbruksinstitut och jord- hder''m3>m''

egendom, inköp åt eu äldre byggnad, reparation och förändring af såväl vid Ultima.

denna som andra äldre byggnader, äfvensom kreatursstammens tillökning [8-1

och förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 12 januari 1891 angifna grunder,

bevilja ett sammanlagd! belopp af 81,000 kronor samt deraf på extra

stat för år 1892 anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor.

Rörande ifrågavarande framställning bär föredragande departementschefen,

efter att hafva erinrat, hurusom enligt den af honom föreslagna,

i näst föregående punkt omförmälda staten för institutet vid Ultima de

ordinarie lärarne, så väl lektorer som adjunkter, skulle tillförsäkras förmånen

af fri bostad vid institutet, anfört, att (JItunastyrelsen i skrifvelse

af den 8 september 1890, med hänvisande till en äldre skrifvelse af den

26 september 1888 i samma ämne, redogjort för bostadsförhållandena vid

egendomen och de nybyggnader, som erfordrades för att bereda bostäder

ej mindre åt lärarne än äfven åt förvaltaren och den af Styrelsen jemväl

ifrågasatte kamreraren. Styrelsen hade tänkt sig, att lektorerna samt

kamreraren och förvaltaren skulle erhålla hvar sin familjebostad om cirka

fem rum med kök och kökskammare jemte nödiga uthus samt källare,

men att eu hvar åt adjunkterna skulle kunna åtnöja sig med lägenheter

om tva rum samt hvar och en af de extra lärarne med ett rum under

den tid, de uppehölle sig vid institutet.

Då enligt Ultunastyrelsens förslag lektorernas antal skulle uppgå

till sex, skulle sålunda, utom adjunkternas och extra lärämes lägenheter,

enligt detta förslag erfordras åtta familjebostäder, nemligen åt de”sex

lektorerna, kamreraren och förvaltaren. Med några förändringar i de nu

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

befintliga byggnaderna kunde bostäder der beredas åt adjunkterna, och

några särskilda åtgärder syntes icke heller erfordras för att åt extra

lärarne bereda herberge under deras vistelse vid institutet; men, hvad

de behöflig^ familjebostäderna beträffade, hade styrelsen upplyst, att

lämpliga sådana, institutet tillhöriga, allenast funnes till ett antal aftvå,

båda i nuvarande direktörsbyggnaden. Det erfordrades sålunda enligt

Ultunastyrelsens förslag att anskaffa ytterligare sex familjebostäder. För

sådant ändamål ansåge styrelsen lämpligt, att för institutets räkning inköptes

ett vid Ultima befintligt, annan tillhörigt hus, benämndt Fjällstugan,

som innehölle jemte två vindsrum en våning på nedra botten

om tern rum och kök med skafferi, hvilken våning institutet hyrde af

egaren och använde till bostadslägenhet åt nuvarande kamreraren. Derjemte

hade styrelsen föreslagit att fem fritt liggande mindre hus af sten

eller så kallade villor måtte uppföras, hvardera innehållande en familjebostad.

I skrifvelsen af den 26 september 1888 hade dåvarande Ultunastyrelsen

föreslagit uppförande af ett större hus för fyra familjer och ett

mindre för eu familj, hvarför sammanlagda kostnaden beräknades till

omkring 72,000 kronor. Nuvarande Ultunastyrelsen både grundat den al''

henne föreslagna anordningen att uppföra fem särskilda hus derpå, att

densamma skulle, utan väsentligt ökacl kostnad, medföra större trygghet

mot smittosamma sjukdomar och eldsolyckor äfvensom större trefnad för

familjerna.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle de af styrelsen föreslagna an
-

ordningar kosta:

inlösen och reparation af Fjällstugan ............................. kronor 4,000: —

ändring af gamla husen ..................................................... ,, 3,000: —

fem villor af sten å 15,000 kronor ............................... ,, 75,000: —

fem uthus af trä och fem källare till villorna............... ,, 5,000: —

Summa kronor 87,000: —

Derest det af departementschefen förordade förslaget rörande, organisationen

af Ultima vunne bifall, skulle emellertid, anmärker departementschefen,

redan deraf blifva eu följd, att två af de ifrågasatta familjebostäderna

kunde inbesparas, ty enligt berörda förslag komme lektorernas

antal att utgöra fem i stället för att Ultunastyrelsen föreslagit sex, och

derjemte skulle kamreraren ersättas af en bokhållare, hvilken icke kunde

till bostad påräkna en lägenhet af den omfattning, de föreslagna familjebostäderna

komme att erhålla. 1 stället för de af Ultunastyrelsen beräknade

åtta familjebostäderna skulle sålunda komma att erfordras endast

sex och, då deraf redan funnes två, behöfdc således ytterligare anskaffas

fyra sådana lägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Men derjemte dåde landtbruhsstyrelsen i afgifvet utlåtande öfver

Ultunastyrelsens framställning hemstält om vissa åtgärder, genom hvilka

ej obetydliga besparingar skulle vinnas. Landtbruksstyrelsens chef hade

under åtskilliga för ändamålet gjorda besök vid Ultima haft tillfälle att

personligen underrätta sig om förhållandena derstädes, och derjemte hade

genom en al'' landtbruksstyrelsen derom anmodad byggmästare ytterligare

undersökningar egt rum, hvarvid slutligen af denne uppgjorts i vissa

afseenden nya och förändrade ritningar och kostnadsberäkningar. Efter

den omsorgsfulla utredning, som byggnadsfrågorna sålunda erhållit, hade

landtbruksstyrelsen ansett sig kunna förorda Ultunastyrelsens förslag i

afseende å inköpet af Fjällstugan för 4,000 kronor och ändringarna af

de gamla husen för 3,000 kronor, men i fråga om de ölriga tre familjelägenheterna

hade landtbruksstyrelsen ansett, att en bostad borde kunna

erhållas genom reparation och förändring af den så kallade gamla laboratoriibyggnaden,

hvadan dessutom skulle erfordras allenast två nya

byggnader eller villor, inrymmande hvardera en familjebostad. Gamla

laboratoriibyggnaden innehölle bottenvåning, som förut advändts för

laborationer, en af sex rum, jungfrukammare och kök bestående våningen

trappa upp, bebodd af läraren i agrikulturkemi, samt två vindsrum.

Denna byggnad hade sedan derå år befunnits i ett synnerligen förfallet

skick och ansetts icke kunna utan stora kostnader iståndsätta®. Men

enligt det på landtbruksstyrelsens föranstaltande upprättade kostnadsförslag

kunde densamma genom reparation försättas i användbart skick

för en kostnad af 4,875 kronor, och kostnaden för de två villorna med

nödiga ekonomibyggnader skulle jemväl enligt de nya, genom landtbruksstyrelsens

försorg upprättade ritningarna och kostnadsförslagen kunna

nedbringas till 12,600 kronor för hvarje.

Då öfverintendentsembetet, som

ningarna och kostnadsförslagen, ej haft något att emot dem anmärka,

tvekade departementschefen icke att biträda

dessa byggnadsfrågor föreslagit; och skulle i

ifrågavarande utgifter komma att uppgå till följande belopp:

hvad landtbruksstyrelsen i

enlighet dermed samtliga

för inlösen och reparation af Fjällstugan,

ändring af gamla husen.

iståndsättande af gamla laboratoriibyggnaden.

två nya bostadsbyggnader...................................

kronor 4,000

3,000

4,875

25,200

Summa kronor 37,075: —

eller sålunda i det närmaste 50,000 kronor mindre än Ultunastyrelsens

förslag upptoge.

Hela denna summa, 37,075 kronor, behöfde dock icke på en gånganvisas,

utan syntes departementschefen under första året ett belopp af

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11,875 kronor blifva tillräckligt för då ifrågakommande arbeten, Indika

kunde inskränkas till Fjällstugans anordnande och gamla laboratoriibyggnadens

samt öfriga gamla byggnaders förändring och reparerande.

De nya bostadslägenheternas anskaffande kunde deremot anstå till de

två följande åren, hyarförinnan jemväl ytterligare undersökning kunde

ske för att utröna, om ej kostnaden för dem kunde ytterligare något

nedbringas genom deras förläggande till en gemensam byggnad. Innan

organisationen blifvit genomförd och måhända äfven sedermera syntes

Ultunastyrelsen böra ega att om samliga bostadslägenheternas fördelning

mellan lärarne förordna efter sig företeende omständigheter.

Departementschefen har vidare erinrat, att äfven för jordegendomens

uppbringande i fullt tidsenligt skick erfordrades, oberoende af

sjelfva organisationen af läroverket och till största delen äfven om jordegendomen

skulle komma att utarrenderas, åtskilliga byggnadsarbeten

och andra omkostnader.

I detta afseende hade Ultunastyrelsen anfört, att, ehuru sakkunniga

och opartiska bedömare och bland dem revisorerna af Ultima landtbruksinstitut

allmänt erkänt, att jordbruket vid Ultima sedan lång tid tillbaka

skötts på ett, synnerligen förtjenstfull! sätt, det dock icke kunnat undgå

styrelsen att genom vissa åtgärder, deribland särskildt, anskaffandet al''

ökad och förbättrad kreatursstam och uppförande af för densamma nödiga

byggnader, egendomens afkastningsförmåga i icke obetydlig mån

borde kunna höjas. Uti ifrågavarande afseende hade styrelsen föreslagit

följande åtgärder med derför beräknade kostnadssummor:

tillökning af den nuvarande kreatursbesättningen, hvilken vore för

liten i förhållande till egendomens storlek och fodertillgång

................................................................................. kronor 20,000: —

uppförande vid Ultima af en fullt tidsenlig ladugårdsbyggnad

för 72 kor och ett antal kalfbär............ » 17,500: —

inrättande af en tjenlig gödselstad till ladugården » 2,350: —

inrättande af en del af fårhuset till svinhus .. .. » 1,950: —

anordnande af en fullständigare och ändamåls
enligare

vattenledning ....................................................... » 15,100: —

uppförande vid Kungsängsfarmen af ett stall

för 14 hästar.............................. » 4,500: —

det gamla stallets förenande med ladugården

och det helas inredande på tidsenligt sätt..................... » 4,900: —

ombyggnad af ladugården vid utgården Graneberg » 4,970: —

Summa kronor 71,270: —.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

hl

I sitt utlåtande öfver Ultunastyrelsens förslag hade landtbruksstyrelsen

vitsordat behofvet af kreatursbesättningens ökande äfvensom af

de ifrågasatta ny- och ombyggnaderna, men ansett, att någon större tillökning

af kreatursantalet hvarken kunde eller borde ega rum, innan den

nya ladugården vid Ultima hunnit uppföras. Under förutsättning att

ladugården vid Kungsängsfarmen blefve inom den närmaste framtiden på

ett tidsenligt sätt inredd och fullständigt desinficierad, syntes det emellertid

landtbruksstyrelsen lämpligt att omkring 20 djur af ren ras inköptes,

derför sammanlagda kostnaden kunde beräknas till 10,000 kronor.

Beträffande de öfriga utgiftsposterna hade landtbruksstyrelsen anfört,

att kostnaderna med iakttagande af vissa utaf styrelsen föreslagna

förändringar borde kunna nedbringas för den nya ladugården vid Ultima

från 17,500 kronor till 16,300 kronor, för inredningen af ladugården vid

Kungsängsfarmen från 4,900 till 3,400 kronor och för den föreslagna

vattenledningen — som kunde utbytas mot en mindre sådan, afsedd hufvudsakligen

för ladugårdshusens vid Ultima och mejeriets behof, men

icke, såsom den af Ultunastyrelsen föreslagna, äfven för bostadslägenheterna

in. in. —- från 15,100 kronor till 4,400 kronor, enligt deröfver

upprättadt nytt förslag; samt att gödselstadens omläggning och fårhusets

delvisa förändring till svinhus borde kunna verkställas, utan att särskild!

anslag derför anvisades, helst dessa arbeten billigast kunde utföras af

den arbetsstyrka, hvaröfver egendomen hade att förfoga. Deremot hade

styrelsen icke framstält någon anmärkning mot de för ombyggnaden af

ladugården vid Graneberg och stallbyggnaden vid Kungsängsfarmen beräknade

kostnaderna.

Enligt en af en styrelseledamot aflemna^ promemoria bestode, yttrar

departementschefen vidare, den nuvarande kreatursbesättningen af 140

nötkreatur och omkring 200 får, hvilket antal, i förhållande till egendomens

under eget bruk varande areal, som enligt samma promemoria

skulle kunna beräknas motsvara 822 tunnland åker och äng, tydligen

vore för ringa. Vid sådant förhållande och då säkerligen en större del

kreatur på grund af den, enligt hvad allmänt vore kändt, vid Ultima

gängse tuberlcelsjukan måste utgallras, ansåge departementschefen det

af landtbruksstyrelsen för tillökning af kreatursstocken föreslagna beloppet

10,000 kronor vara välbehöfligt, men hölle tillika före, att genom

den stam af dugliga kreatur, som sålunda erhölles, kobesättningen efter

hand borde kunna utan anslag af statsmedel uppbringas till erforderlig

storlek. Instämmande för öfrig! i hvad landtbruksstyrelsen anfört och

anmärkt beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen och kostnaderna

för dem, ansåge departementschefen sålunda, att för egendomens försätBih.

till IiiJesd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tande i tillbörligt skick borde af Riksdagen äskas följande belopp, nem
-

ligen :

för tillökning af kreatursbesättningen ........................... kronor 10,000: —

,, uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultima ... ,, 16,300: —

„ anordnande af vattenledning................................... „ 4,400: —

„ uppförande af nytt stall vid Kungsängsfarmen...... ,, 4,500:—■

„ det gamla stallets förenande med ladugården vid

Kungsängsfarmen och det helas inredande på

tidsenligt sätt........................................................... „ 3,400: —

„ ombyggnad af ladugården vid Graneberg............... „ 4,970: —

Summa kronor 43,570: —,

hvilket, belopp med 27,700 kronor understege hvad Ultunastyrelsen uti

ifrågavarande afseenden begärt.

Icke heller hela detta belopp, 43,570 kronor, behöfde emellertid

under ett år utgå, utan anvisningen för första året syntes kunna inskränkas

till hvad som erfordrades till bestridande af kostnaderna dels för de

nödvändigaste byggnadsarbetena, nemligen de, som afsåge ombyggnad

af ladugården vid Graneberg 4,970 kronor, uppförande af nytt stall vid

Kungsängsfarmen 4,500 kronor samt gamla stallets förenande med ladugården

derstädes och tillbörliga inredning 3,400 kronor, och dels för

anskaffande af eu del af den nya kreatursstammen, t. ex. 5,255 kronor,

tillhopa 18,125 kronor. Hvad som erfordrades derutöfver kunde utgå

under de två följande åren.

Sammanlagda beloppet af hvad uti nu omförmälda hänseenden behöfde

af Riksdagen begäras belöpte sig sålunda enligt departementschefens

tanke till:

för institutet ........................................................................... kronor 37,075: —

„ jordegendomen............................................................. „ 43,570: —-

tillhopa kronor 80,645: —,

eller i rundt tal 81,000 kronor, deraf under nästkommande år för institutet

11,875 kronor och för jordegendomen 18,125 kronor eller sålunda

tillhopa 30,000 kronor, hvaremot återstoden kunde fördelas till utgående

under åren 1893 och 1894.

Hvad först angår det för institutet äskade byggnadsanslaget, får

utskottet erinra, att, derest den af utskottet under nästföregående punkt

förordade nedsättningen i antalet vid institutet anstälda lektorer från fem

till fyra vidtages, kommer, utöfver de två redan befintliga familjebostäder,

hvilka med mindre kostnader kunna iståndsättas, endast tre dylika att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

behöfva anskaffas, i stället för att, enligt Kongl. Maj:ts förslag, fyra sådana

skulle blifva erforderliga. Någon tvekan synes utskottet da icke

böra råda derom, att af ifrågavarande tre lägenheter en lämpligen kan

erhållas genom inlösen och reparation af Fjällstugan. Beträffande åter

de två återstående, anser sig utskottet ega grundad anledning antaga,

att den gamla laboratoriibyggnaden i sjelfva verket befinner sig i ett så

bristfälligt skick, att hvarje försök att iståndsätta densamma för nu ifrågavarande

ändamål skulle vara eu mindre ändamålsenlig åtgärd, då uppförandet

af en ny byggnad snart skulle komma att framstå såsom ett

oafvisligt behof, samt reparationskostnaden för den gamla byggnaden följaktligen

visa sig vara bortkastad, Utskottet hyser således den uppfattning,

att det är med statsverkets sanna fördel förenligt, att tvä nya byggnader

uppföras, och då utskottet icke funnit anledning till någon erinran mot beloppet

af den för dessa byggnader beräknade kostnaden samt icke heller

har något att anmärka mot de för inlösen och reparation af »Fjällstugan»

samt för »ändring af gamla husen» gjorda kostnadsberäkningarne, blir

det belopp, som, enligt utskottets åsigt, skulle erfordras för tillgodoseende

af institutets byggnadsbehof, 32,200 kronor. Af detta belopp

synes utskottet hvad Kongl. Maj:t ansett böra utgå under år 1892,

eller 11,875 kronor, böra af Riksdagen för nämnda år anvisas, ty, ehuru

i detta senare belopp, enligt Kongl. Maj:ts förslag, ingår kostnaden

för den af utskottet nu afstyrkta reparationen af gamla laboratoriibyggnaden

med 4,875 kronor, lärer sistnämnda summa lämpligen kunna

under år 1892 användas till grundläggnings- och andra förberedande

arbeten å de båda nya byggnaderna.

Vidkommande derefter det anslagsbelopp å 43,570 kronor, som

Kongl. Maj:t ansett erforderligt för tillgodoseende af jordegendomens

vid Ultuna behof, finner utskottet väl på de i statsrådsprotokollet anförda

skäl detta belopp böra för det föreslagna ändamålet anvisas,

men tror sig på samma gång böra framställa några erinringar i fråga

om vissa i berörda belopp ingående anslagsposter.

Sålunda anser utskottet först och främst, att de kreatur, Indika

för en kostnad af 10,000 kronor skulle anskaffas för ladugården vid

Kungsängsfarmen, icke böra der insättas, då utskottet befarar, att fullständig

desinficiering af denna ladugård icke kan astadkommas. I

stället synes det utskottet, som om med inköpet af ifrågavarande

djur, hvilka i alla händelser äro för egendomen erforderliga, borde

anstå, tills den nya ladugårdsbyggnaden vid Ultuna blifvit färdig, hvilket,

af statsrådsprotokollet att döma, icke skulle inträffa förr än något af

åren 1893 eller 1894; och tror sig utskottet i sammanhang härmed

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottfets Utlåtande N;o 7.

äfven böra uttala den åsigt, att uppköpet af näranda djur, åtminstone

hvad hondjuren beträffar, företrädesvis må ega rum inom landet.

Det belopp af 4,970 kronor, som beräknats till ombyggnad af

ladugården vid Graneberg, anser utskottet vidare väl högt, hvarför

någon besparing å denna utgiftspost synes utskottet möjlig.

Af det belopp, 18,125 kronor, som Kongl. Maj:t äskat för år 1892,

skulle, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, oafsedt andra

deri ingående poster, 5,255 kronor användas till anskaffande af en del

af den nya kreatursstammen samt 4,970 kronor anslås till ombyggnad

af ladugården vid Graneberg. Utskottet, som anser sig böra tillstyrka

anvisandet för nämnda år af förstberörda belopp, 18,125 kronor, men,

såsom af det nyss anförda framgår, tillika föreställer sig, att något inköp

af kreatur ej bör ega rum under år 1892 samt att kostnaden för

Granebergsladugårdens ombyggnad kan något nedbringas, har tänkt

sig, att ofvanberörda belopp å 5,255 kronor samt hvad för ursprungliga

ändamålet kan blifva öfver å beloppet å 4,970 kronor lämpligen skulle

kunna användas för grundläggningsarbeten i och för den nya ladugårdsbyggnaden

vid hufvudgården. Vid dessa arbeten synas utskottet för

öfrig! egendomens eget folk och dragare böra i så stor utsträckning

som möjligt tagas i anspråk, då kostnaden för byggnaden derigenom

torde kunna i någon mån minskas.

De belopp, utskottet ofvan ansett böra för de i denna punkt omförmälda

anslagsbehof beviljas, utgöra:

för institutet ..................................... kronor 32,200: —

„ jordegendomen ........................... „ 43,570: —

tillhopa kronor 75,770: —

hvaraf för år 1892 skulle anvisas för institutet 11,875 kronor och för

jordegendomen 18,125 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. Utskottet,

som finner ofvannämnda belopp, 75,770 kronor, lämpligen kunna afrundas

till 76,000 kronor, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, till

bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultuua

landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af en äldre

byggnad, reparation och förändring af såväl denna som

andra äldre byggnader, äfvensom kreatursstammens

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

tillökning ock förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1891 angifna grunder med

deri här ofvan ifrågasatta förändringar, bevilja ett

sammanlagdt belopp af 76,000 kronor samt deraf på

extra stat för år 1892 anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande

30,000 kronor.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, till bestridande af

kostnaderna för do i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12

januari 1891 upptagna byggnadsarbetena och ny värmeledning vid Alnarp

samt anskaffning af inventarier och möbler, måtte bevilja 67,425

kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande anslagsfordran har departementschefen

anfört hufvudsakligen följande.

Redan år 1888 hade styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut gjort

framställning om beviljande af anslag till åtskilliga byggnadsföretag

vid institutet och anskaffande i sammanhang dermed af erforderliga inventarier,

möbler och undervisningsmateriel; och derefter hade institutets

styrelse uti skrifvelse den 20 september 1889 gjort förnyad framställning

i samma ämne, hvilken fullföljts i skrifvelse den 5 september

1890. Styrelsen hade dervid till en början upplyst, att i institutets

hufvudbyggnad, det så kallade Alnarps slott, vore på Hedra botten i

första våningen inrymd en enda föreläsningssal med ett litet museirum

jemte laboratorium, ett mindre bibliotek och eu ritsal, hvilken sistnämnda

dock vore olämplig med afseende å belysning och utrymme

och dessutom ofta måste såsom föreläsningssal begagnas, samt vidare

institutets hela matinrättning, deri inberäknade matsalar för elever och

lärlingar, kök och serveringsrum; att andra våningen i samma byggnad

upptoges af direktions- och samlingsrum jemte bostäder för institutets

föreståndare och kemist äfvensom för föreståndaren för matinrättningen

eller restaurationen; samt att tredje och fjerde våningarna användes

till bostäder för institutets elever. Vidare hade styrelsen anfört, att

erforderliga lokaler för undervisningens behof sålunda för närvarande

vid institutet saknades, fastän en särskild byggnad år 1868 blifvit uppförd

för de praktiska öfningarna och för samlingarna i veterinärfacken,

samt oaktadt en del af den högre mejerikursens undervisning försigginge

i mejeribyggnaden.

För att kunna på billigaste och bästa sätt undanrödja dessa olägenheter

ansåge styrelsen, att en särskild lokal för matinrättningen borde

Ang. anslå

till Alnarp

landtbruJcs

institut.

[9-J

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i närheten af hufvudbyggnaden beredas och de nuvarande restaurationslokalerna

i stället inredas till undervisningslokaler sålunda, att lärlingarnes

matsal och restaurationens kök inreddes till ritsal med materialrum

och bibliotek, ett par dithörande smårum till assistents- och

läsrum, nuvarande ritsalen till två mindre apparat- och museirum, elevernas

matsal och serveringsrum till en ny föreläsningssal samt nuvarande

museet och biblioteket till apparatrum och museum.

Som den nuvarande mejeribyggnaden, hvilken, uppförd utan anlitande

af statsanslag år 1872, icke kunde i sitt nuvarande skick, såsom

hufvudsakligen anordnad för användande af den så kallade ismetoden,

motsvara anspråken på en fullt ändamålsenlig mejeribyggnad och

i alla händelser vore i stort behof af en genomgående reparation, kunde

på grund af sitt läge och sin inredning lätt förvandlas till eu i alla

afseenden tjenlig lokal för restaurationen, ansåge styrelsen, att den nuvarande

méjeribyggnaden borde inredas till restaurationsbyggnad. I

stället borde å platsen mellan slottet och ladugården uppföras en ny

mejeribyggnad af sådan beskaffenhet, att mejeriet icke blott tillfredsstälde

alla de anspråk, som för närvande stäldes på ett- dylikt, utan

äfven, på samma gång det motsvarade undervisningens behof, kunde

tjena till mönster för ett enkelt och ändamålsenligt men fullt tidsenligt

mejeri.

Vidare hade institutets styrelse anfört, hurusom, sedan en högre

mejeriskola blifvit förlagd till institutet, tillgångar icke funnits att åt

förste läraren vid samma skola uppföra särskild bostad, hvarför endast

en mera tillfällig och inskränkt sådan åt honom inredts uti ett med

ladugården sammanbygdt boningshus. Med den utveckling och betydelse,

mejerihushållningen i våra dagar hunnit, samt den vigt, som

måste ligga derpå, att såsom hufvudlärare i detta fack kunde bibehållas

en duglig och erfaren person, ansåge derför styrelsen icke blott billigt

utan äfven nödvändigt att åt denne lärare, i likhet med öfrige hirarne

i hufvudämnen, beroddes en sådan bostad, att han med skälig beqvämlighet

der kunde lefva gift och någorlunda ostörd arbeta.

Enligt hvad styrelsen ytterligare förmält, vore det äfven af trängande

behof påkalladt, att en ny värmeledning anbringades inom institutets

hufvudbyggnad. TJndervisningsrum, matsalar, samlingsrum, laboratoriet

med mera inom samma byggnad uppvärmdes för närvarande

hufvudsakligen med jernugnar, hvilket dock medförde en jemförelsevis

stor förbrukning af bränsle. Uppvärmningen åter af elevernas i tredje

och fjerde våningarna belägna boningsrum skedde medelst eu varmvattens

värmeapparat af Perkins system. Denna apparat, uppsatt sam
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

tidigt med hufvudbyggnadens uppförande, hade ständigt visat sig vara

för ändamålet mindre tjenlig på grund af sin alltför stora konsumtion

af bränsle samt sin oförmåga att åstadkomma en någorlunda jemn och

efter väderleksförhållandena lämpad värmegrad, men derjemte på de

senare åren företett så svåra bristfälligheter, att den vid flera tillfällen,

på grund af explosioner och dermed följande bristningar äfvensom

allmän otäthet i rören, fullkomligt nekat att göra tjenst, hvilket endast

med stor svårighet, tidspillan och betydlig kostnad kunnat för en tid

afhjelpas.

Slutligen hade styrelsen i sin ifrågavarande framställning påpekat,

hurusom landtbruksinstitutet hittills varit i saknad af tjenlig åskådningsinateriel

vid undervisningen, samt att institutets bibliotek i många hänseenden

vore bristfälligt.

Styrelsen hade till närmare upplysning om, huru de ofvan omförmälda

bristerna borde afhjelpas, vid sina framställningar fogat ritningar

och kostnadsförslag till de ifrågasatta byggnadsarbetena och

värmeledningen samt förteckningar öfver erforderlig undervisningsmateriel

med beräkning af kostnaderna derför, och hade styrelsen på

grund deraf liemstält om anvisande af nedanupptagna belopp, nemligen:

för ändringar i gamla slottet....................... kronor 3,075:-—

„ inventarier och möbler derstäder......... „ 2,700: —

,, förändring af gamla mejeriet till byggnad för matinrättningen

...........................................................................

,, ny mejeribyggnad....................................................................

,, lärarebostad..............................................................................

,, ny värmeledning i hufvudbyggnaden.................................

„ undervisningsmateriel................................................................

„ oförutsedda byggnadsutgifter, arkitektsarfvoden, körslor

in. m..................................................................................

5,775: —

7,150: —

17,677: 05.

12,818: 48.

20,750: —

10,575: —

3,254: 47.

eller tillhopa kronor 78,000: —

Sedan så väl landtbruksakademiens förvaltningskomité den 19

oktober 1889 yttrat sig i ärendet och dervid lifligt förordat alnarpsstyrelsens

framställning, som äfven öfverintendentsembetet uti afgifvet

underdånigt utlåtande den 3 december 1889 förmält sig icke hafva anledning

till anmärkning mot byggnadsritningarna eller kostnadsförslagen,

hade äfven landtbruksstyrelsen, hvars utlåtande i frågan sedermera infordrats,

i skrifvelse den 7 november 1890 vitsordat behofvet af de

föreslagna nybyggnaderna och förändringarna af hufvudbyggnaden vid

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

institutet äfvensom af anskaffandet utaf ny undervisningsmateriel, under

uttalande likväl af den meningen alt, enär icke alla dessa behof torde

kunna eller böra inom ett år tillgodoses, och institutet borde vara i

tillfälle att af egna medel bestrida åtminstone någon mindre del af

kostnaderna, det begärda statsanslaget torde kunna inskränkas till

75,000 kronor, att fördelas till utgående under tre år.

Hvad i detta ärende förekommit syntes departementschefen till

fullo ådagalägga behofvet och nyttan af de utaf alnarpsstyrelsen ifrågasatta

åtgärderna. Hvad beträffade anskaffandet af erforderlig undervisningsmateriel,

så syntes emellertid det derför beräknade kostnadebeloppet,

10,575 kronor icke vara större, än att detsamma, då anskaffningen

borde kunna fördelas på flera år, kunde bestridas af institutets

egna tillgångar, möjligen, om så skulle befinnas nödigt, med något

understöd af statsmedel från tillgängliga besparingar. Departementschefen

ansåge derför, att af Riksdagen allenast behöfde äskas 67,425

kronor, nemligen:

till ändringar i gamla slottet ..........................................

,, inventarier och möbler..............................................

„ förändring åt gamla mejeriet....................................

„ ny mejeribyggnad...................................................

„ ,, lärarebostad........................................................

,, „ uppvärmningsinrättning .......................................

oförutsedda byggnadsutgifter, såsom arkitektsarfvoden,

körslor etc.......................................

>1 11

kronor

3,075: —

11

2,700: —

11

7,150: —

n

17,677: 05.

12,818: 48.

ii

20,750: —

ii

3,254: 4 7.

summa kronor

67,425:

att utgå med 38,000 kronor under 1892 till bestridande af kostnaderna

för ny värmeledning och nytt mejeri, hvaremot återstoden torde kunna

fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Af hvad i statsrådsprotokollet blifvit i ämnet anförd t har utskottet

fått den uppfattning, att beviljandet af det nu äskade extra anslaget,

67,425 kronor, till Alnarps landtbruksinstitut af behofvet oafvisligen

påkallas. Utskottet anser jemväl lämpligt att, i enlighet med hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, af berörda anslag ett belopp af 38,000 kronor

anvisas för år 1892, ehuru utskottet föreställer sig, att eu annan användning,

än departementschefen tänkt sig, af sistberörda belopp till

någon del möjligen skulle kunna ifrågakomma, i det att särskild! inläggandet

af den nya värmeledningen icke torde böra ega rum annat

än i sammanhang med vidtagandet af ändringarna i gamla slottet.

Utskottet hemställer,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna

för de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1891 upptagna byggnadsarbetena och

ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier

och möbler, bevilja 67,425 kronor och deraf

på extra stat för år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och iandtmannanäringar.

10:o) Kong!. Maj:t har under förestående anslagstitel föreslagit, att

Riksdagen måtte, till bestridande af kostnaderna för ett landtbruksråd,

bevilja ett årligt förslagsanslag af 5,000 kronor.

Vid föredragningen inför Kong!. Maj:t af detta ärende har departementschefen,

enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, erinrat,

hurusom kort efter det Kong!. Maj:t år 1889 hos Riksdagen väckt förslag

om inrättande, under namn af landtbruksstyrelsen, af en central

statsmyndighet för handläggning af ärenden, som rörde jordbruket och

dermed samband egande näringar, hos Kong!. Maj:t gjorts en framställning,

åsyftande åstadkommande af en närmare samverkan, än dittills

egt rum mellan de statsförvaltningens organ, åt hvilka handläggningen

af landthushållningens angelägenheter vore anförtrodd, och dennas idkare.

Denna samverkan hade ditintills hufvudsakligen förmedlats genom

hushållningssällskapen, hvilka borde stå i oafbruten förbindelse med

landtbruksakademien, hvars förvaltningskomité före landtbruksstyrelsens

inrättande utgjorde den centrala förvaltningsmyndigheten för landtbrukets

angelägenheter. Men dessutom hade år 1869 på öfverenskommelsens

väg åstadkommits eu slags representation för hushållningssällskapen,

hvarmed i viss män hade afsetts att tillgodose behofvet af en närmare

dylik. samverkan. Nämnda år hade nemligen ombud för hushållningssällskapen

sammanträdt i Stockholm till gemensam öfverläggning samt

dervid antagit »stadgar för ombudens för hushållningssällskapen årsmöten».

Enligt dessa stadgar skulle sällskapen genom ombud sammanträda till möte

i hufvudstaden en gång om året för att öfverlägga om ärenden, som

rörde Sveriges jordbruk och dermed i samband stående näringar, äfvensom

husslöjden samt öfriga föremål för hushållningssällskapens verksamhet.

Redan år 1871 hade likväl beslutits, att mötena icke skulle hållas

oftare än hvart tredje år. Mötena, till hvilka hvarje hushållningssällskap

Bih. till liiksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 9

f

Ang. anslag

till inrättande

af ett

landtbruksf

”råd.

[10.]

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

egde utse ett ombud jemte eu suppleant, skulle eg a rum i februari

månad och i regeln fortgå under högst två veckor.

Med anledning af en vid ombudens möte år 1889 väckt motion,

hade emellertid detta årsmöte beslutit att uttala önskvärdheten af en

sådan närmare samverkan, som ofvan blifvit antydd, samt att hos Kongl.

Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som för

vinnande af ett dylikt syftemål kunde finnas erforderliga. Det vore

denna af landtbruksakademiens förvaltningskomité i skrifvelse den 15

mars 1889 anmälda framställning, som departementschefen ofvan åsyftat.

Sedan for v ältning skorniténs yttrande i anledning af denna framställning

infordrats, hade komitén — anmärker departementschefen vidare

— i utlåtande den 17 maj 1889 anfört, att en sådan samverkan

som den, hvilken i framställningen afväges, i sjelfva verket vore nödvändig,

om öfverhufvud de åtgärder, hvilka med hänsyn till jordbruksnäringens

intressen från det allmännas sida vidtoges, skulle blifva grundade

på verklig insigt om denna närings särskilda behof och vilkoren

för dess trefnad och förkofran. Men innan fråga väcktes om skapande

af nya organisationer, borde tillses, om icke en dylik samverkan kunde

åstadkommas genom redan befintliga institutioner. Då framställningen

syntes afse åstadkommande af en representation för jordbruksnäringen,

så sammansatt, att den kunde anses utgöra ett sant uttryck för de

åsigter rörande denna närings kraf, som vore förherskande bland det

stora flertalet af dess idkare, ville komitén erinra att, äfven om icke

vare sig landtbruksakademien eller hushållningssällskapen med deras

förvaltningsutskott kunde anses i nu ifrågavarande hänseende fortfarande

motsvara berättigade anspråk, en dylik representation dock redan funnes

i hushållningssällskapens ombuds möten. I betraktande häraf förefölle

det komitén, som om, i händelse ''en lifligare samverkan af antydda art

än den, som dittills egt rum, skulle finnas vara af behofvet. påkallad,

en sådan lättast skulle åstadkommas genom någon förändring i nyssnämnda

mötens organisation och arbetssätt, en förändring, hvars genomförande,

om den pröfvades nödig, emellertid syntes böra tillkomma ombuden

sjelfva, då mötena egde full bestämningsrätt öfver sina stadgar.

Vid sådant förhållande och då, till följd af Riksdagens bifall till inrättandet

af landtbruksstyrelsen en genomgripande förändring i organisationen af

landtbruksärendenas förvaltning komme att inträda, funne komitén sig

böra hemställa, det ombudens anhållan icke för det dåvarande måtte till

någon Kongl. Maj.ds åtgärd föranleda.

Sedan landtbruksstyrelsen vid 1890 års ingång trädt i verksamhet,

hade jemväl denna styrelse anbefalts att inkomma med utlåtande i

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

ärendet. Med anledning häraf hade styrelsen uppgjort ett »förslag till

hufvudgrunder för inrättande af ett landfbruksråd», och då styrelsen ansett

sig böra lemna hushållningssällskapen tillfälle att uttala sig i frågan,

hade detta förslag med ett cirkulär från styrelsen blifvit delgifvet samtliga

sällskapen.

På sid. 84—86 i statsrådsprotokollet har departementschefen derefter

redogjort för hufvudgrunderna i berörda förslag; och får utskottet

beträffande samma hufvudgrunder här meddela följande.

Landtbruksrådet skulle enligt förslaget hafva till ändamål dels att

i fråga om åtgärder, som anginge landtbruket och dess binäringar, skogshushållningen

samt fisket, tillhandagå vederbörande myndigheter med

erforderliga upplysningar och i sådana ämnen afgifva utlåtanden, dels

ock att, der rådet funne särskilda åtgärder för dessa näringars främjande

erforderliga, derom hos Kong! Maj:t eller vederbörande myndigheter

göra framställning. Rådet borde bestå dels af ledamöter, valde af hushållningssällskapen

på det sätt, att hvarje sällskap bland tre af dess

förvaltningsutskott föreslagna personer utsåge en ledamot samt derutöfver,

efter för hvarje val på liknande sätt uppgjordt förslag, i förhållande till

folkmängden inom sällskapets område, en ledamot för en folkmängd öfver

200.000 till och med 300,000, två ledamöter för en folkmängd öfver

300.000 till och med 400,000 o. s. v. efter samma beräkning för Överskjutande

folkmängd, dels ock af ledamöter, utsedde af landtbruksstyrelsen

till ett antal, som dock icke finge öfverstiga en fjerdedel af rådets, utaf

hushållningssällskapen valda ledamöter. På enahanda sätt borde utses

ett lika stort antal suppleanter. Rådet, som skulle ega att för ett år i

sänder välja ordförande och vice ordförande samt sekreterare och nödigt

kanslibiträde, borde sammanträda till ordinarie möte i hufvudstaden hvarje

år den 5 oktober eller, om helgdag då infölle, nästföljande söckendag.

Sammanträdet finge räcka högst tio dagar. Rådet skulle hafva att behandla

ej blott Kongl. Maj ds, landtbruksstyrelsens och öfriga myndigheters

framställningar utan äfven framställningar från rådets egna medlemmar.

Dock borde sistnämnda framställningar före den 1 september

vara till rådets sekreterare ingifna. Vid rådets sammanträde finge jemväl

inom två dagar från mötets början förslag väckas af rådets medlemmar,

men sådant förslag finge ej upptagas till behandling af rådet, derest icke

minst en tredjedel af rådets medlemmar dertill samtyckte.

Vid hvarje ordinarie möte skulle rådet inom tre dagar efter mötets

början tillsätta en bestyrelse, bestående af rådets ordförande och vice

ordförande samt af tre ledamöter, valda bland rådets ordinarie medlemmar.

Bestyrelsen, hvilken borde ega att, då sådant pröfvades nödigt,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillkalla sakkunnige till ett antal af högst två för hvarje fråga med rätt

för desse att i öfverläggningar och beslut deltaga, skulle åligga att bereda

och till rådet inkomma med utlåtanden öfver sådana af Kongl.

Maj:t, myndigheter eller rådets egna ledamöter väckta förslag, som borde

vid rådets ordinarie sammanträden behandlas, att under tiden mellan

rådets sammanträden, så ofta sådant af Kongl. Maj:t eller landtbruksstyrelsen

äskades, afgifva yttranden i frågor, som folie inom området

lör rådets verksamhet, samt att utföra rådets beslut och handhafva dess

ekonomiska angelägenheter.

Rådets och bestyrelse^ ledamöter äfvensom af bestyrelsen tillkallade

sakkunnige skulle ega att åtnjuta dels resekostnadsersättning,

beräknad för resa på jernväg efter afgift för plats i andra klassens vagn,

på ångbåt efter afgift för enkel hyttplats eller, der sådan icke förekomme,

salongsplats samt med skjuts efter lega för två hästar, dels ock dagtraktamente

såväl under resan som under mötet, hvilket dagtraktamente

skulle utgå med 10 kronor utom till i Stockholm boende personer, hvilka

blott egde uppbära 5 kronor. Rådets sekreterare skulle ega att uppbära

årligt arfvode, som af rådet bestämdes.

Departementschefen har vidare omförmält, att af det tillfälle, som

beredts hushållningssällskapen att yttra sig öfver detta förslag, samtliga

sällskapen med undantag af Upsala läns begagnat sig. Dervid hade

Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Vesternorrlands och Jemtlands läns

hushållningssällskap helt och hållet afstyrkt förslaget. Till stöd härför

hade hufvudsakligen anförts, att nödig samverkan mellan de förvaltande

myndigheterna och jordbrukets idkare redan med nuvarande institutioner

funnes eller åtminstone kunde åstadkommas, i hvilket afseende särskild!

framhållits, att hushållningssällskapen företrädesvis voro i tillfälle att

meddela de tillförlitligaste upplysningar om förhållandena i landets olika

delar, samt att det föreslagna landtbruksrådet kunde komma att utöfva

en förlamande inverkan på, hushållningssällskapens verksamhet för jordbruksnäringens

tidsenliga utveckling. Samtliga öfriga, ofvan ej nämnda

hushållningssällskap hade deremot förordat inrättandet af ett landtbruksråd,

ehuru nästan alla framstå,It mer eller mindre väsentliga anmärkningar

mot det af landtbruksstyrelsen uppgjorda förslaget. Endast, Södermanlands,

Kronobergs och Gotlands läns hushållningssällskap hade lemnat

detta förslag utan anmärkning.

Efter att sedermera hafva redogjort för beskaffenheten af nyss omförmälda

anmärkningar, har departementschefen (sid. 89—91) meddelat,

det landtbruksstyrelsen i det utlåtande, styrelsen den 16 oktober 1890

i ärendet afgifvit, anfört, att styrelsen vid bedömande, huruvida verkligen

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

en lifligare samverkan än den, som inom vårt land för närvarande egde

rum mellan statsförvaltningens organer och jordbrukets idkare, vore af

nöden, icke förbisett, hurusom genom hushållningssällskapen i orterna

redan förefunnes en god och mycket lifligt begagnad utväg för åstadkommande

af en samverkan af ifrågavarande slag, eu utväg, hvars betydelse

för vårt land måste skattas så mycket högre, som de vilkor,

hvarunder landtbruket inom skilda delar af landet bedrefves, vore till

följd af klimatiska och andra förhållanden så olika, att de icke under

några omständigheter eller genom några åtgärder som helst kunde fullständigt

utjemnas. Men ehuru denna form af samverkan mellan de

offentliga myndigheterna och landtbrukets idkare inom vårt land i hvarje

händelse fortfarande borde anlitas, uteslöte detta icke att andra former

för en sådan samverkan kunde finnas nödiga eller åtminstone nyttiga.

En form för en dylik samverkan hade visserligen kommit till stånd

genom hushållningssällskapens ombuds möten. Men dessa möten hade

icke på tillfredsställande sätt förmått lösa uppgiften att bevaka jordbruksnäringens

allmänna och gemensamma intressen. Landtbruksstyrelsen,

som för sin del vore fullt öfvertygad om vigten för landtbruket och dess

binäringar af en kraftig samverkan mellan de offentliga myndigheterna

och näringsidkarne, ansåge derför, att ett försök borde göras till åstadkommande

af en närmare sådan samverkan genom inrättande af ett

landtbruksråd.

Härvid vore det af vigt att undvika de fel, som orsakat att hushållningssällskapens

ombuds möten icke lyckats fylla sin uppgift. Till

dessa fel räknade styrelsen, bland andra, det stadgandet, att ombuden

skulle sammanträda under pågående riksdag, då ombuden, i allmänhet

valda bland Riksdagens ledamöter, vore upptagna af riksdagsgöromålen

och saknade tid att med allvar och kraft egna sig åt mötets angelägenheter.

En annan och lämpligare tidpunkt borde derför bestämmas för

landtbruksrådets sammanträden och styrelsen föresloge i detta afseende

den 5 oktober eller, om helgdag då inträffade, nästföljande söckendag.

Hvad beträffade den ifrågasatta representationens sammansättning,

borde visserligen dess hufvudsakligaste beståndsdel utgöras af representanter,

utsedda af hushållningssällskapen. Då emellertid rådet skulle ega

att afhandla frågor angående ej blott sj elfva landtbruket, utan äfven

dess binäringar samt skogshushållningen och fiskerinäringen, men det

vore osäkert, huruvida för alla dessa vigtiga näringar komme att finnas

representanter bland de af hushållningssällskapen utsedda ombuden, samt

det jemväl vore behöfligt att teknisk sakkunskap i vissa för landtbruket

vigtiga frågor stode rådet till buds, hade styrelsen ansett sig böra i sitt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till hushållningssällskapen öfverlemnade förslag upptaga rätt för styrelsen

att utse vissa ledamöter i rådet. Men då detta förslag rönt motstånd

från hushållningssällskapens sida af skäl, som styrelsen icke kunnat

undgå att tillerkänna eu viss betydelse, hade styrelsen, som icke kunde

frångå sin åsigt derom, att ofvanberörda näringar och den ofvan antydda

tekniska sakkunskapen borde vara inom rådet representerade, ansett sig

böra så till vida ändra sitt förslag, att dessa representanter skulle väljas

af rådet sjelf!

Med stöd af hvad styrelsen sålunda och i öfrig! anfört, hade —

yttrar departementschefen — styrelsen understält Kong!. Maj:ts pröfning

ett i viss mån förändrad! »förslag till hufvudgrunder för inrättande af

ett landtbruksråd».

Jemfördes detta förslag med det förut omförmälda, öfver hvilket

hushållningssällskapen yttrat sig, så befunnes att, jemte det åtskilliga

jemkningar och tillägg blifvit gjorda, följande mera väsentliga förändringar

vidtagits:

att rådet skulle bestå, förutom af de utaf hushållningssällskapen

valde ledamöterna, af fem utaf dessa ledamöter utsedde medlemmar, valda

med särskild hänsyn till deras lämplighet att inom rådet företräda, en

skogshushållningen, en fiskerinäringen, en landtbrukets tekniska binäringar

samt de kemiska stationerna, en landtbrukets undervisningsanstalter

och frökontrollanstalter samt eu landtbrukets redskaps- och maskinväsende;
att

föreskriften om det antal ledamöter, hvarje hushållningssällskap

egde välja, ändrats derhän, att i den folkmängd, efter hvilken detta antal

bestämdes, icke skulle inräknas städernas;

att bestämmelsen om åliggande för rådets bestyrelse att under tiden

mellan rådets sammanträden, när sådant af Kongl. Maj :t eller landtbruksstyrelsen

äskades, afgifva yttranden i frågor, som folie inom området för

rådets verksamhet, uteslutits;

att stadgande^ i fråga om den tid, hvarunder rådets möten finge

räcka, borttagits, men att i stället föreskrifvits, att rådets ledamöter icke,

vare sig under ordinarie eller urtima möte, finge uppbära dagtraktamente

för längre tid än högst tio dagar, resedagarne oberäknade; samt

att bestämmelsen om ledamots rätt att under mötet väcka förslagändrats

sålunda, att dylika förslag finge väckas inom två dagar från

mötets början och äfven senare, såvida det omedelbarligen föranleddes

af redan fattadt beslut eller upptaget ärende eller af annan under mötet

inträffad händelse.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

Kostnaderna för rådet hade af styrelsen beräknats till 12,750 kronor,

deri inberäknats 1,000 kronor såsom arfvode åt rådets sekreterare samt

ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till gäldande af kostnader för kanslibiträden,

tryckning, renskrifning, betjening, rådets urtima möten m. m.

Då antalet af de ledamöter, som skulle utses af hushållningssällskapen,

enligt de af styrelsen föreslagna grunder komme att under nuvarande

folkmängds förhålland en utgöra 31, skulle, i fall hvarje hushållningssällskap,

såsom styrelsen ansåge lämpligt, till kostnaderna bidroge med 250 kronor

för hvar ledamot, sällskapet egde utse, hushållningssällskapens bidrag,

livilka enligt styrelsens åsigt borde i statskontoret afdragas å den hvarje

sällskap tillkommande andel af bränvinsförsäljningsmedlen, komma att

uppgå till 7,750 kronor, hvadan ett statsbidrag för ändamålet erfordrades

af 5,000 kronor.

Efter denna redogörelse för landtbruksstyrelsens utlåtande har

departementschefen yttrat följande.

Att det allmänt erkända behofvet af en samverkan mellan de statsmyndigheter,

som hade att handlägga jordbrukets och dermed samband

egande näringars angelägenheter, samt idkarne af dessa näringar icke kunde

på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses uteslutande genom hushållningssällskapen,

syntes departementschefen framgå redan deraf, att eu samverkan

med dessa icke kunde gifva sig uttryck annorlunda än genom det

skrilla ordet och sålunda vore i saknad af det hjelpmedel för ernående af ett

från alla sidor skärskådadt resultat, som läge i ett muntligt och omedelbart

tankeutbyte. Säkerligen komme myndigheterna att fortfarande som

hittills inhemta hushållningssällskapens meningar i frågor, som utgjorde

föremål för deras verksamhet, och dessa sällskap vore för visso betydelsefulle

representanter för önskningarna och åsigterna hos näringsidkarne

inom hvarje särskild! sällskaps område. Men något tillförlitligt uttryck

för de bland näringsidkarne i landet öfverhufvud rådande åsigterna om

ifrågavarande näringars behof och om de lämpligaste åtgärderna för

deras befrämjande kunde svårligen erhållas, utan att näringsidkare från

skilda delar af landet sattes i stånd att med hvarandra samråda och

meningarna från de olika landsdelarne sålunda erhölle tillfälle att bryta

sig mot hvarandra. Det hade också varit behofvet af en dylik samverkan

mellan näringsidkarne från de olika delarne af riket, som framkallat

de förut omnämnda mötena af hushållningssällskapens ombud.

Då emellertid denna, utan medverkan från statens sida tillkomna

institution visat sig oförmögen att med sin nuvarande organisation tillfredsställande

fylla uppgiften att vara eu representation för jordbrukets

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gemensamma intressen, syntes det departementschefen önskvärdt, att

staten genom sitt biträde sökte åstadkomma eu dylik representation.

Och det vore ett försök dertill, som förelåge i det af landtbruksstyrelsen

nu framlagda förslaget om inrättande af ett landtbruksråd, hvilket

förslag dock syntes departementschefen kunna i vissa delar förändras

till mera öfverensstämmelse med de önskningar, som i frågan uttalats

från olika håll.

Hvad först anginge frågan om rådets sammansättning, så kunde

nemligen hushållningssällskapens förut omförmälda möten, hvilkas medlemmar,

såsom nämnts, utgjordes af ett ombud för hvarje hushållningssällskap,

i detta afseende tjena till förebild, till följd hvaraf ledamöternas

antal skulle komma att utgöra 26 i stället för af landtbruksstyrelsen

föreslagna 31. Orsaken till att dessa möten icke motsvarat de förväntningar,

man om dem trott sig ega skäl hysa, vore nemligen icke i

någon mån att söka i det sätt, hvarpå mötena voro sammansatta. Och

departementschefen hade icke åt hvad i ämnet förekommit blifvitöfvertygad

om lämpligheten af att landtbruksstyrelsen eller, såsom jemväl

ifrågasatts, Kong]. Maj:t skulle utse visse ledamöter af rådet. Icke

heller ansåge sig departementschefen kunna förorda landtbruksstyrelsens

senaste förslag att rådet skulle ega att sjelf! komplettera sig med ett

visst antal ledamöter, kände för sakkunskap inom vissa angifna områden,

då det behof af sakkunnigt biträde, som derigenom skulle tillgodoses,

enligt departementschefens tanke vida bättre fyldes, om rådet

och de utskott, som för ärendenas beredning borde utses, berättigades

att för meddelande af upplysningar och till deltagande i öfverläggningarna

kalla personer, som gjort sig särskilt kända för fackkunskap i den

fråga, som skulle behandlas.

För att, så vidt möjligt, vinna trygghet för att ledamöter ne och

suppleanterne i rådet verkligen komme att representera meningarna

inom den ort, för hvilken de vore utsedde, syntes vidare föreskrift

lämpligen böra meddelas derom, att hushållningssällskap icke finge till

ledamot eller suppleant välja annan än den, som vore känd för att. vara

med förhållandena inom hushållningssällskapets område förtrogen.

Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle rådet sammanträda hvarje

år. Då emellertid rådets uppgift borde vara att behandla allenast frågor,

hvilka egde större betydenhet och icke vore af mera lokalt intresse,

ansåge departementschefen rådets ordinarie sammanträden kunna åtminstone

tills vidare inskränkas till hvart annat år, dock med skyldighet

för rådet att äfven dess emellan sammankomma, om Kong]. Maj:t funne

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 73

sådant nödigt för behandling af viss uppgifven fråga. Ådagalade erfarenheten

behofvet af tätare ordinarie sammanträden, kunde ju en förändring

1 detta afseende framdeles lätt vidtagas.

I likhet med hvad af ett stort antal hushållningssällskap blifvit

yrkadt, funne departementschefen frågan om utseende af eu bestyrelse

för landtbruksrådet böra helt och hållet förfalla.

. Landtbruksstyrelsens förslag syntes icke bestämdt förutsätta, att

förbindelsen mellan rådet och de statsmyndigheter, som handlade ärenden

rörande landthushållningen, skulle kunna ske omedelbart, utan

syntes snarare afse, att denna förbindelse egentligen skulle ega rum

genom skriftliga meddelanden. Det syntes''departementschefen dock

vara uppenbart att, såvida rådets verksamhet skulle kunna blifva så

fruktbringande, som man kunde hafva förhoppning att vänta, tillfälle

borde beredas statsmyndigheternas representanter att deltaga i rådets

öi handlingar. Det borde icke förbises att den närmare beröring, hvari

dessa myndigheter derigenom komme med rådet, äfven måste blifva

till gagn för deras egna arbeten. Departementschefen ansåge derför

att landtbruksstyrelsens chef och dess ledamöter borde ega rätt att

r* m?3 ^ rac^s förhandlingar, och då rådets verksamhet äfven vore

afsedd att omfatta skogshushållningen, torde samma rätt tilläggas jemväl

domänstyrelsens chef och ledamöter.

Hvad landtbruksstyrelsen föreslagit beträffande reseersättning och

dagtraktamente åt rådets ledamöter och särskild! tillkallade sakkunnige

ansåge departementschefen sig böra biträda; och emot landtbruksstyrelsens

senaste förslag i öfrig! syntes honom, utom i ofvan angifna

afseenden, icke några mera väsentliga erinringar vara att göra, ehuruväl,

då frågan om fastställande af stadgar för rådet förekomme till

slutligt afgörande, vissa jemkningar i förslagets detaljbestämmelser

antagligen vore af nöden.

De årliga kostnaderna för det ifrågasatta landtbruksrådet hade af

landtbruksstyrelsen blifvit under förutsättning af ordinarie sammanträde

\varJe ar beräknade till 12,750 kronor, till hvilket belopp hushållningssällskapen

skulle bidraga med tillhopa 7,750 kronor och statsverket

mea 5,000 kronor. Genom den af departementschefen föreslagna inskränkningen

i antalet af rådets ledamöter, genom borttagande af den föres.

a?rna bestyrelse^ för hvilken landtbruksstyrelsen beräknat en årlig

afgift af 1,350 kronor, samt genom någon minskning i det af styrelsen

till 1,000 kronor beräknade arfvodet. för rådets sekreterare kunde emellertid

kostnaderna för rådet ej obetydligt nedsättas, och departementsBili.

till micsd. Prof. 1891. 4 Sami 1 Åfd. 6 Iläft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ako 7.

Ang- anslag

till nötboskaps

premiering.

[11.1

74

chefen förestälde sig, att, om rådets ordinarie sammanträden inskränktes

till hvart annat år, de sammanlagda kostnaderna i allmänhet icke borde

för hvarje tvåårsperiod öfverstiga 10,000 kronor.

Då det icke syntes billigt, att hushållningssällskapen med sina

ofta temligen knappa inkomster skulle bidraga till betäckande af ifrågavarande

kostnader, hvilka otvifvelaktigt afsåge ett statsändamål, ansåge

departementschefen dessa kostnader böra bestridas ensamt af statsverket;

och borde för sådant ändamål alltså under ofvanstående titel böra uppföras

ett ordinarie anslag, som, med afseende derå att de verkliga utgifterna

för hvarje år icke kunde med visshet beräknas, syntes böra erhålla

egenskap af förslagsanslag och skäligen kunna sättas till 5,000 kronoi.

I likhet med de hushållningssällskap, hvilka afstyrka bifall till

det af landtbruk sstyrelsen först framlagda förslaget till inrättande af

ett landtbruksråd, befarar utskottet, att en dylik institution skulle

komma att hämmande inverka på den allt lifligare och mera fruktbringande

verksamhet, som de särskilda hushållningssällskapen nu utöfva

till jordbruksnäringens fromma, utan att institutionen, då de olika landsdelarne

så fåtaligt der komme att blifva representerade, skulle kunna

på ett tillfredsställande sätt tillvarataga dessa landsdelars särskilda intressen.

I betraktande häraf och då derjemte, på sätt i vissa hushållningssällskaps

utlåtanden jemväl finnes antydt, de utredningar i frågor

af allmän vigt för det svenska jordbruket, hvaraf vederbörande era betsmyndigheter

äro i behof, bäst torde åstadkommas derigenom, att yttranden

infordras från de med förhallandena i de olika orterna väl föitrogna

hushållningssällskapen, anser sig utskottet icke kunna förorda

bifall till det föreliggande förslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

ll:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtto till understödjande

utaf premiering af nötboskap med belopp, som för hvarje

hushållningssällskaps område icke finge öfverstiga hvad hushållningssällskapet

eller landstinget, hvart för sig eller i förening, för ändamålet

tillsköte, anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

I fråga om denna anslagsfordran har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, att Jönköpings läns hushållningssällskap uti en

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsntslcottcts Utlåtande N:o 7.

75

till Kongl. Maj:t i mars månad år 1888 ingifven skrift af anförda skäl

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida tillgångar

skulle kunna beredas för att användas till premiering af afvelsdjur

bland nötboskap och tillhandahållas de hushållningssällskap, som

infört och upprätthölle en sådan premiering.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som i anledning häraf

hörts, hade i utlåtande af den 14 september 1888 anfört, att komitén,

lika med hushållningssällskapet, vore lifligt öfvertygad derom, att bland

de åtgärder, som kunde vidtagas för främjandet af den svenska landtbruksnäringens

framgångsrika utveckling, få, om ens några, hade större

betydelse än de, som afsåge att uppmuntra och understödja arbetet

för förbättringen af landets boskapsafvel, och de betydande uppoffringar,

som de flesta af rikets hushållningssällskap gjort och fortfarande

gjorde dels för inköp af afvelsdjur och dels för prisbelöning af sådana,

ådagalade otvifvelaktigt att denna åsigt i allmänhet delades af rikets

hushållningssällskap.

Efter det komitén vidare erinrat om de åtgärder, som i ifrågavarande

hänseende af staten vidtagits, hade komitén ytterligare anfört

att, ehuru de af staten och hushållningssällskapen hittills bekostade

prisbelöningarna otvifvelaktigt verkat gagneligt, det likväl icke kunde

bestridas att verkningarna af dessa prisbelöningar i allt för ringa grad

trängt ned till de mindre jordbrukarne, på hvilka, såsom utgörande

det långt öfvervägande flertalet, man likväl i främsta rummet borde

söka att utöfva inflytande. Bland de mera kända anstalter, hvilka blifva

föreslagna eller satta i verket för afhjelpande af denna olägenhet,

funne komitén ingen så lämplig för vårt lands förhållanden som det

premieringssystem för nötboskap, som alltsedan år 1883 med uppoffring

af jemförelsevis ganska betydliga penningemedel tillämpats af

Skaraborgs läns hushållningssällskap och under de senast förflutna åren

delvis eller fullständigt införts af några andra sällskap.

Ehuru komitén såge sig ur stånd att kunna uppgöra en noggrann

beräkning öfver de kostnader, som skulle blifva nödvändiga för genomförandet,

öfver hela landet af en nötboskapspremiering, i hufvudsak anordnad

efter de grunder, som gälde för den i Skaraborgs län under

do senare åren med särdeles tillfredsställande resultat pröfvade, trodde

sig komitén likväl, på grund af ett öfverslag, böra antaga att, under

förutsättning att, såsom skedde vid hästpremieringen, hushållningssällskapen

eller andra lokala korporationer eller föreningar tillsköte ungeför

lika stort belopp, ett årligt bidrag från statens sida af omkring

50,000 kronor torde blifva erforderligt.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Enligt bemyndigande af Kong]. Maj:t hade dåvarande chefen för

civildepartementet derefter den 3 januari 1889 åt kaptenen F. Chr. S.

Flack, hvilken kunde anses såsom den egentlige upphofsmannen till

det s. k. skaraborgssystemet, uppdragit att utarbeta ett förslag rörande

ordnandet af den ifrågasatta premieringen, och i anledning häraf hade

Flack till nämnda departement inkommit med ett dylikt förslag, byggdt

på det inom Skaraborgs län tillämpade systemet.

Detta förslag innehölle, bland andra, följande hufvudsakliga bestämmelser:
1.

De medel, som staten för premieringen ansloge, borde i allmänhet

fördelas i förhållande till de belopp, som af hushållningssällskap

eller af hushållningssällskap och landsting gemensamt för året

beviljades till nötboskapspremiering enligt, faststäldt reglemente, och

statsbidraget borde i regeln icke öfverstiga de af hushållningssällskap

och landsting sålunda lemnade tillskott.

2. Premieringen skulle verkställas inom hvarje hushållningssällskaps

område af eu särskild nämnd af tre personer, af hvilka en borde

utses af landtbruksstyrelsen, en af hushållningssällskapet och en af

vederbörande kretsafdelning eller hushållsgillo.

3. Förutom pris i penningar, medaljer och diplom borde utdelas

vid premieringsmötena till egare af kokreatur, som premierades eller

som varit premierade och fortfarande ansåges förtjenta af belöning, s. k.

Irisedlar, hvilka skulle berättiga djurens egare att afgiftsfrit.t få dom

betäckta af premierad tjur. Dessa frisedlar, hvilka af tjuregaren skulle

emottagas såsom liqvid för betäckningen, skulle sedermera inlösas med

visst bestämdt belopp.

4. Endast den, som egde eller brukade mindre än 50 hektar

åker (hvilken siffra dock af hushållningssällskap skulle få sänkas men

ej höjas) Unge för så väl handjur som hondjur täfla om alla pris, vare

sig penningar eller medaljer eller diplom m. m.; egare eller brukare

af större areal finge väl med handjur täfla, men finge för djur, som

godkändes, ej annat pris än godkänningsmärke, medalj eller diplom;

han egde jemväl uppvisa hondjur vid premieringsmöte för att få dom

bedömda, men kunde för dom icke erhålla någon belöning, utan skulle

få dem endast märkta och upptagna såsom pristagare.

5. Ledningen af premieringen borde anförtros åt en särskild

styrelse af 5 personer. Ordförande i denna styrelse skulle vara den,

som af Kong]. Maj:t förordnades till chef för rikets nötboskapspremiering.

Ledamöterna i styrelsen skulle väljas af de utaf landtbrukssty
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

77

relsen eller hushållningssällskapen utsedde medlemmarne af premielån

gsnä Hinderna.

Redan laudtbruksstyrelsen, hvars yttrande i ämnet infordrats, lemna!

samtliga hushållningssällskapen i riket tillfälle att öfver förslaget

yttra sig, samt utlåtande i ämnet jemväl infordrats från statens instruktör

i boskapsskötsel, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas,

styrelsen till Kong!. Maj:t inkommit med skrifvelse af den 11

oktober 1890 och deruti anfört att, då sättet för ordnandet af nötboskapsprcmieringen

vore väsentligen beroende på statsbidragens storlek,

liksom i viss män äfven på vilkoron för desammas åtnjutande,

styrelsen ansåge sig böra, innan förslag till författning i ämnet utarbetades

och styrelsen föresloge de öfluga åtgärder, som borde vidtagas

för befrämjande af de med premieringen afsmida ändamål, redan då

underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om do för statens åtgärder i

förevarande afseende nödiga medlen.

Af hushållningssällskapens yttranden hade — anför departementschefen

vidare — inliemtats, att sällskapen allmänt ansett önskvärdt, att

medel af staten ansloges till understödjande af nötboskapspromieringen

inom landet. De flesta hushållningssällskap hade derjemte biträd t den

af Flackt uttalade åsigten om grunden, hvarefter statens bidrag till premieringen

borde utgå, men deremot afstyrkt Flachs förslag om inrättande

af eu särskild styrelse för premieringen. Uti sin ofvanborörda

skrifvelse hade laudtbruksstyrelsen, på anförda skäl, förordat, att åtgärder

från statens sida vidtoges för boskapsafvel höjande genom

befordrandet af nötboskapspromieringen enligt hufvudgrunderna i det

s. k. skaraborgssystemet.

Hvad anginge de särskilda bestämmelserna i Flachs förslag, så vid t

dessa kunde utöfva inflytande på anslagsfrågan, ansåge styrelsen att,

ehuru enhet i den allmänna ledningen af premieringsväsendet inom

landet vore af högsta vigt och betydelse för framgången af bemödandena

att höja boskapsafvel!], någon särskild styrelse för ändamålet dock

icke beliöfde inrättas, utan att den antydda ledningen kunde öfvertagas

af landtbruksstyrelsen utan någon sådan mellanhand mellan styrelsen

och hushållningssällskapen, som af Flack föreslagits. Beträffande derefter

gränsen mellan de jordbrukare, som finge täfla om alla pris, och

dem, som skulle ega endast do mindre rättigheter i detta afseende,

hvarom redan nämnts, så ansåge styrelsen ifrågavarande större rättigheter

böra utsträckas till flere än förslaget medgåfve samt sålunda tillerkännas

alla dem, som egde eller brukade en åkerareal af högst 75

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Nektar, hvarigenom, med bibehållande af rättigheten för hushållningssällskapen

att sänka denna gräns, gränsbestämmelsen skulle kunna blifva

densamma för hela landet, hvilket icke kunde lämpligen ske, derest

gränsen faststäldes enligt Flachs förslag.

I fråga om kostnaden för en effektiv, till hela landet utsträckt

nötboskapspremiering efter de angifna hufvudgrunderna hölle styrelsen

på anförda skäl före, att följande beräkning konnne det rätta temligen

nära. Enligt styrelsen tillhandakomma uppgifter ansloges för närvarande

inom Skaraborgs, Östergötlands och Kronobergs län, der en tidsenlig

nötboskapspremiering blifvit införd, för ifrågavarande ändamål penningebelopp,

h vil k a, enligt styrelsens beräkning, för hvarje fullt antal af

1,000 djur utaf länens kreatursstock af tjurar, kor och ungnöt utgjorde

inom Skaraborgs län 57 kronor, inom Östergötlands län 42 kronor och

inom Kronobergs län 52 kronor; och, om, för att icke göra beräkningen

för låg, det antoges att till en fullt effektiv premiering af ifrågavarande

slag för vårt land erfordrades ett anslag af 50 kronor för

hvarje fullt tal af 1,000 djur af landets kreatursstock, på nyss nämnda

sätt bestämd, skulle, då denna enligt de af statistiska centralbyrån senast

offentliggjorda uppgifterna räknade ett antal af 2,087,234, en sådan

premiering komma att årligen kosta landet 104,350 kronor, eller i rundt

tal omkring 100,000 kronor.

Ehuru staten måste för nötboskapspremieringen göra uppoffringar,

ansåge styrelsen likväl att det icke borde ifrågakomma, att staten skulle

gälda hela kostnaden för densamma. Enligt styrelsens åsigt borde

statsbidraget utgå etter den grund, att hushållningssällskap eller landsting,

hvart för sig eller i förening, skulle för ändamålet anslå minst

samma belopp som statsbidraget. Men på det att icke derigenom

de rikare hushållningssällskapen skulle erhålla allt för stor andel af

statsanslaget, ansåge styrelsen att ett visst belopp borde bestämmas

för hvarje fullt tusental af nötkreatursstocken, med undantag af oxar,

utöfver hvilket belopp statsbidrag icke finge utgå, samt att detta belopp

borde sättas något högre än till hälften af beräknade kostnaden

för premiering af nämnda antal djur, eller till af styrelsen skäligen

ansedda trettio kronor.

Slutligen ansåge styrelsen att såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande

borde föreskrifvas, att hushållningssällskapen skulle underkasta

sig de föreskrifter i afseende på premieringen och öfriga förhållanden,

som Kong], Maj:t komme att fastställa.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält

om aflåtande till Riksdagen af framställning om anvisande på extra stat

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

för år 1892 af ett anslag af 50,000 kronor för understödjande af nötboskapspremiering

inom riket enligt de af styrelsen angifna hufvudgrunder.

Åberopande att önskvärdheten af att staten ansloge medel till

understödjande af eu nötboskapspremiering både blifvit i de yttranden,

som i föreliggande ärende afgifvits, enhälligt erkänd, har departementschefen

för sin del anfört, att det syntes vara gifvet att den af staten understödda

premieringen borde anordnas hufvudsakligast enligt det s. k.

skaraborgssystemet, om hvars företräde meningarna icke vore delade.

Dock ansåge departementschefen den modifikation i afseende a grunderna

för premieringen böra vidtagas, att gränsen mellan de mindre

jordbrukarne, som skulle ega täfla om alla slags pris, och de större

jordbruksidkarne, hvilkas rätt till täflan blefve inskränkt, ändrades

sålunda, att den vidsträcktare täflingsrätten tillerkändes de jordbrukare,

hvilkas åkerareal icke öfverstege 75 hektar. För öfrig! kunde naturligtvis

vid fastställande af de närmare bestämmelserna rörande premieringen

hänsyn i viss mån tagas till för olika landsdelar egendomliga

förhållanden.

Lika med landtbruksstyrelsen och flertalet af hushållningssällskapen,

ansåge departementschefen den af Flach föreslagna styrelse för

premieringen öfverflödig, och att do åligganden, som skulle tillhöra

denna styrelse, borde öfvertagas af landtbruksstyrelsen.

I fråga om vilkoren för åtnjutande af statsbidrag syntes departementschefen

giltigt skäl icke finnas att afvika från den af Flach föreslagna,

af det vida öfvervägande antalet hushållningssällskap utan anmärkning

lemnade och jemväl af landtbruksstyrelsen förordade bestämmelsen,

att vederbörande hushållningssällskap eller landsting eller begge

gemensamt skulle tillskjuta minst lika stort belopp, som statsbidraget.

Då den af landtbruksstyrelsen uppgjorda beräkningen rörande beloppet

af de för premieringen erforderliga medel syntes antaglig, ansåge

departementschefen denna beräkning för närvarande böra läggas till

grund för det för ändamålet erforderliga statsanslagets belopp, och detta

anslag sålunda tills vidare bestämmas till 50,000 kronor årligen.

Någon ovilkorlig bestämmelse derom, att statens bidrag till hvarje

hushållningssällskap, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, icke skulle

få öfverskrida 30 kronor för hvarje fullt tusental af kreatursstocken

inom sällskapets område, ansåge sig departementschefen icke kunna

förorda, enär deraf skulle följa att högre bidrag icke finge ett hushållningssällskap

lemnas ens i det fall att alla de öfriga sällskapen ändock

kunde erhålla bidrag, motsvarande de af dem eller vederbörande lands
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tiflg gjorda tillskotten. Kong!. Maj:t komme i allt fall vid anslagets

fördelning att tillse, att hvarje sällskap komme i åtnjutande af det

statsbidrag, som med hänsyn till föreliggande förhållanden vore skäligt.

Med erinran att, då det ifrågasatta statsanslaget afsåge att fylla ett

stadigvarande och icke ett blott tillfälligt behof, detsamma borde beviljas

pa ordinarie stat, hade departementschefen på grund af hvad sålunda

anförts hemstält om afgifvande till Riksdagen af den framställning, som

här ofvan om form älta.

Lika med departementschefen samt de myndigheter och korporationer,

hvilka blifvit i saken hörda, anser utskottet, att genom den

föreslagna, premieringen boskapsskötseln inom landet skulle i afsevärd

grad främjas. Att, på sätt departementschefen ansett, mellan de mindre

jordbrukarne, som skulle ega täfla om alla slags pris, och de större jordbruksidkarne,

hvilkas rätt till täflan blefve inskränkt, bestämma gränsen

sålunda, att den vidsträcktare täflingsrätten skulle tillerkännas do

jordbrukare,, hvilkas åkerareal icke öfverstege 75 hektar, synes dock

utskottet mindre lämpligt. Utskottet föreställer sig nemligen, att den

föreslagna premieringens vigtigaste syfte, uppmuntrande af boskapsskötseln

hos landets, mindre .jordbrukare, skulle i högre grad främjas,

derest täflingsrätten i regeln inskränktes till jordbrukare, hvilkas åkerareal

belöpte sig'' till högst 50 hektar, och endast undantagsvis på ansökning

af vederbörande hushållningssällskap kunde utsträckas till jordbrukare,

hvilka egde eller brukade en större åkerareal, dock ei öfver

75 hektar. J

Under uttalande häraf, och då Kongl. Maj:ts förevarande framställning

i öfrigt icke gifvit anledning till någon utskottets erinran, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till understödjande utaf premiering

af nötboskap med belopp, som för hvarje

hushållningssällskaps område icke må öfverstiga hvad

hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för sig

eller i förening, för ändamålet tillskjuter, anvisa ett

anslag af 50,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

Ang. höjning

i årsar/vodet

för styresmannen

för

storskiftesverket

m. in.

[12.]

12:o) Med afseende å hvad under denna anslagstitel blifvit i statsrådsprotokollet

(sid. 10G —107) meddelad!; och under erinran att, enligt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

hvad i statsrådsprotokollet omförmälts, den förhöjning i styresmannens

för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode, hvilken hittills plägat

af Riksdagen beviljas, icke vidare skulle ifrågakomma, enär efter

nuvarande styresmannens afgång, hvilken komme att ega rum under

innevarande år, särskild styresman icke komme att erfordras, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts

derom gjorda framställning, må dels för år 1892 bevilja

förhöjning i styresmannens för storskiftesverket

i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels

medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af

tjensten under år 1892 för afvittringslandtmätare i

Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare

i Kopparbergs län kunna komma att

understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första

lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund

af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må

desse tjenstemäu godtgöras af anslagen till storskiftesoch

afvittringsverken; dels ock för år 1892 åt föredraganden

af afvittringsärendena i Norrbottens län samt

till skrif bi träde åt honom bevilja en tillökning af 400

kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie

anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan förändring

än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. måtte minskas med

16 kronor, eller från 117,811 kronor till 117,795 kronor. Utskottet

hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda

ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år

1892 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. må få göras den jemkning,

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 11

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

[13.'']

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o. 7.

Ang. anslag

för kontrollen

å försäkringsanstalterna.

[14.j

Ang■ anslag

till utgifvande

af “Polisunderrättelser
[15-]
-

Ang. anslag

till särskild

polisstyrka

på landet.

[16-]

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan

erfordras.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom

de redan i punkterna 3:o), 6:o), 8:o) och 9:o) nämnda, följande framställningar

gjorts.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

14:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalt er na, för år 1892, i likhet med

hvad alltifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa

till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500

kronor.

Öfverståthållareenibetet.

15:o) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1892, till utgifvande

under samma år af ''»Polisunderrättelsen''), på extra

stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

16:o) Utskottet hemställer, "

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

äskat och i likhet med hvad under flera föregående år

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

83

egt rum, må för år 1892 ställa till Kougl. Maj:t.s förfogande

ett extra anslag af 50,000 kronor att användas

till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på

landet, der sådan kan af förhållandena påkallas,‘äfvensom

till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt

förbrytares efterspanande eller gripande, allt enligt

förut tillämpade, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1891 angifna grunder.

1 7:o) Med anledning af Kougl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till de skal, som till stöd för samma framställning

finnas anförda till statsrådsprotokollet (sid. 110—111), får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må, till ersättning för juridiskt biträde

åt de svenske lappar ne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, på extra stat för år 1892

anvisa 10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och iandtmannanäringar.

18:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, för anordnande

af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitutt,

för år 1892 anvisa å extra stat ett anslag af 5,000 kronor.

Enligt hvad ofvan under punkten 1:6) meddelats, ingår i planen

för den af Kougl. Maj:t nu föreslagna och af utskottet för dess del i

hufvudsak tillstyrkta omorganisationen af Ultuna landtbruksinstitut, att

hela den högre mejeriundervisningen i riket för framtiden skall förläggas

till Alnarp. Enligt hvad departementschefen under förestående

anslagstitel till statsrådsprotokollet anfört, skulle till följd af en sådan

anordning hela det belopp af 10,000 kronor, som Riksdagen till den

högre mejeriundervisningen under senare åren anslagit, gifvetvis behöfva

tagas i anspråk vid Alnarps landtbruksinstitut. Som emellertid

eu fullt tidsenlig mejerianstalt, äfven om Riksdagen bifölle hvad i fråga

om nya byggnader vid Alnarp ifrågasatts, i allt fall icke kunde antagas

blifva färdig förr än till 1893 års ingång, ansåge departementschefen,

att för år 1892 det anslag, som till högre mejeriundervisning erfordrades,

Ang. arfvoden

ät lappfogdar

m. m.

[17.]

Ang. anslag

till mejeriundervisning

vid Alnarp.

[18.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[190

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[20.]

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

kunde inskränkas till det belopp, som hittills för sådant ändamål till

Alnarp utgått, eller 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för anordnande af högre undervisning

i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut,

för år 1892 anvisa å extra stat ett anslag af

5,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

19:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1892 anvisa enahanda belopp, som under

flera föregående år för samma ändamål beviljats, eller

5,000 kronor.

20:o) Vidare och likaledes på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut under

flera år egt rum, må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

för år 1892 på extra stat anvisa 10,000

kronor.

21:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för

detta jemte bostad och hyresmedel för kemist och

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — på extra stat för år 1892

anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station

eller tillhopa 28,000 kronor.

22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 112—113) derom

anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad allt ifrån år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1892 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas

till understöd åt sådana fr ökontr o Ilanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja

underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kongl. Maj:t fastställas.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att

det för innevarande år till en elev i husslöjd på extra stat anslagna

belopp, 1,000 kronor, finge i mån af behof användas till anställande

under innevarande år af en elev i boskapskötsel och mejerihushållning,

dels ock på extra stat för år 1892 anvisa till utbildande af en dylik

elev 1,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i afseende å förenämnda

förslag erinrat, att Riksdagen med anledning af Kongl. Maj:ts

proposition till 1877 års Riksdag på extra stat för år 1878 beviljat ett

belopp af 1,000 kronor till anställande af en elev, hvilken borde åtfölja

eu af undervisarne eller, såsom de numera benämndes, instruktörerne

i husslöjd för att af denne handledas och utbildas till att kunna användas

såsom lärare i husslöjd, och att äfven sedermera för hvarje år

enahanda belopp blifvit af Riksdagen för nämnda ändamål anvisadt.

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 16 oktober 1890

hade emellertid landtbruksstyrelsen anmält, att någon elev i husslöjd

numera icke erfordrades, emedan efter 1878 ej blott slöjdskickligheten

inom landet i allmänhet stigit, utan äfven tillgång till göda lärarekrafter

Ang. anslag

till frökontrollanstalter.

[22.]

Ang. anslag

till en elev

i boskapsskötsel

och

mejerihushållning

m. in.

23 o. 24,1

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

på detta område vunnits, hvilket sistnämnda förhållande nyligen lagts

i dagen deraf att, då styrelsen skolat tillsätta såväl förste som andre

instruktörsbefattningen i husslöjd, till erhållande af dessa befattningar

anmält sig flere fullt kompetente sökande. Deremot ansåge styrelsen,

att ett annat för den svenska landthushållningen vigtig! ändamål, nemligen

utbildande af personer till instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning

och till praktiskt duglige utöfvare af dessa grenar af landthushållningen,

påkallade statens understöd. Styrelsen erinrade i detta

hänseende, att enligt den för sistbemälde instruktörer den 14 december

1888 utfärdade instruktion erfordrades för att att kunna antagas till instruktör

i boskapsskötsel att hafva inför någon af styrelsen derom anmodad

person eller myndighet undergått pröfning med vitsord om

fullständigare insigter i de enligt program, som sedermera blifvit den

29 november 1890 af landtbruksstyrelsen utfärdadt, bestämda delar

af husdjurens anatomi, fysiologi och ytterlära, och yttrade styrelsen

att, derest icke erforderliga medel funnes att tillgå för att uppmuntra

unga personer till att utbilda sig för en sådan pröfning, skulle

det bero på en tillfällighet, huruvida någon lämplig person ansåge

mödan värdi att inhemta de kunskaper, som nämnda kurs afsåge att

bibringa. Styrelsen ansåge för ty, att ett belopp af 1,000 kronor borde

anvisas för att af styrelsen kunna såsom stipendium tilldelas någon

lämplig person, som det skulle åligga att efter styrelsens anvisning åtfölja

eu af instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt

tillika genomgå omförmälda för kompetens till instruktörsbefattningen

i boskapsskötsel föreskrifna kurs.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört s}rntes det

departementschefen, som om anslag till en elev i husslöjd icke vidare

erfordrades, men att det deremot skulle vara af förhållandena påkalladt,

att ett belopp af 1,000 kronor anvisades till anställande af en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning.

I likhet med hvad som gällt för eleven i husslöjd och äfven vore

medgifvet åt landtbruksstipendiater borde den nu ifrågavarande eleven

åtnjuta rese- och traktamentsersättning, då han åtföljde någon af instruktörerne.

Som det för innevarande år beviljade anslaget till en elev i husslöjd

icke för detta ändamål komme att tagas i anspråk, syntes det

departementschefen lämpligt," att det i stället till erforderligt belopp

användes för att redan under innevarande år anställa en elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS'':o 7.

87

Då Kong!. Maj:ts förevarande framställningar ej gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att derför innevarande

år till en elev i husslöjd på extra stat anslagna

belopp, 1,000 kronor, må i man af behof användas

till anställande under innevarande år af eu

elev i boskapsskötsel och mejerihushållning; och

b) att Riksdagen må till utbildande af en elev

i boskapsskötsel och mejerihushållning på extra stat

för år 1892 bevilja 1,000 kronor.

24:o) Kong!. Magt har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag

af 15,000 kronor.

Under erinran att Riksdagen till understöd åt nämnda förening

på extra stat för hvardera af åren 1890 och 1891 beviljat ett anslag

af 5,000 kronor, äfvensom att KongL Maj:t åren 1888, 1889 och 1890,

såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift, af tillgängliga

medel anvisat, hvardera af de två förstnämnda åren 600 kronor och

år 1890 1,000 kronor, har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, att föreningen uti en till Kongi. Maj:t ingifven skrift anhållit,

det Kongi. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om ett statsanslag

åt föreningen af 15,000 kronor för år 1892, samt att föreningen

i sammanhang härmed anmält, att, i fall detta anslag beviljades, särskild!

bidrag till tidskriftens utgifvande icke komme att för år 1892

af föreningen begäras; och har departementschefen, till ledning för

bedömande af frågan om behofvet för föreningen af det sålunda sökta

anslagsbeloppet meddelat följande uppgifter rörande föreningens ekonomiska

förhållanden.

Enligt den af föreningen den 26 november 1890 antagna inkömstoch

utgiftsstaten för innevarande år hade föreningens utgifter beräknats

till 32,640 kronor, hvaraf de största posterna vore: tryckningskostnad

för föreningens tidskrift 5,000 kronor, kulturförsöksverksamheten 10,500

kronor, reseersättningar 2,500 kronor, aflöningar 5,470 kronor samt

föreningens deltagande i sjuttonde allmänna svenska landtbruksmöte!

i Göteborg detta år 4,000 kronor. Till betäckande af utgifterna hade

föreningen beräknat följande inkomster: det af Riksdagen för innevarande

år beviljade statsanslaget 5,000 kronor, påräknadt statsbidragför

tidskriftens utgifvande 1,000 kronor, anslag af åtskilliga landsting

Ang. anslag

Ull svenska

mosskulturföreninqen.

[25.]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande "N:o 7.

och hushållningssällskap 10,400 kronor, årsafgifter af 2,200 medlemmar

8,140 kronor, gåfva af enskild person 1,000 kronor samt postprenumeration

å tidskriften, annonsafgifter och diverse inkomster 900 kronor

eller tillsammans 26,440 kronor. En brist af 6,200 kronor beräknades

således uppkomma, oaktadt föreningen påräknat bidrag från staten till

sammaulagdt 6,000 kronor. För år 1892 hade föreningen i ansökningen

uppgjort en kalkyl öfver sina inkomster och utgifter, enligt hvilken

de senare antagits komma att uppgå till 26,000 kronor eller, med inräknande

af nyssnämnda brist för år 1891, till 32,200 kronor, till betäckande

af hvilken summa påräknades ett statsbidrag af 15,000 kronor

samt öfriga inkomster till belopp af 17,200 kronor.

Enligt hvad styrelsen upplyst, härledde sig detta jemförelsevis

stora anslagsbehof, dels från de stora omkostnaderna för föreningens

deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg,

dels ock af den utsträckning, som föreningens på vetenskapliga

grunder baserade praktiska försöksverksamhet allt mer vunne.

Till kostnaderna för föreningens verksamhet, hvartill staten intill

1890 års slut bidragit med 7,200 kronor, hade enligt hvad föreningen

meddelat, enskilde tillskjutit nära 49,000 kronor förutom kalk, gödningsämnen

samt fält till kulturförsök. Men då det icke med fog kunde

begäras, att den enskilda offervilligheten i längden skulle till så stor

del, som hittils skett, bekosta de vetenskapliga forskningar, som måste

ligga till grund för en med framgång bedrifven mossodling, måste staten,

enligt föreningens förmenande, kraftigare träda emellan, såvida ej

föreningens för landets modernäring så vigtiga verksamhet skulle inskränkas

och således de rika frukter, som vore att af föreningens verksamhet

förvänta, för denna näring omintetgöras.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt

utlåtande, hade — meddelar departementschefen vidare — af anförda

skäl (sid. 117 i statsrådsprotokollet) förordat bifall till föreningens

ansökning.

Såsom vilkor för det begärda anslagets åtnjutande hade styrelsen

dock ansett böra föreskrifvas, att det skulle åligga föreningen, dels att

inom viss af Kongl. Maj:t bestämd tid till Kong!. Maj:t afgifva berättelse

rörande anslagets användande, dels att vara underkastad den inspektion

af föreningens verksamhet, hvarom Kongl. Maj:t kunde finna

godt att förordna, dels ock att kostnadsfritt tillställa hvartdera af rikets

landtbruksinstitut två exemplar samt en hvar af de med statsmedel

understödda landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar af föreningens

tidskrift för år 1892.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

Jemte det departementschefen med hänsyn till hvad i ärendet

förekommit tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande framställning,

har departementschefen antagit, att, derest framställningen bifölles,

Kong]. Maj:t komme att angående vilkoren för anslagets åtnjutande

meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.

Ehuru mosskulturföreningens understödjande i främsta rummet

gifvetvis bör vara en de särskilda hushållningssällskapens angelägenhet,

anser utskottet likväl i betraktande af den stora betydelse, mossodlingen

onekligen eger för det svenska jordbruket, den åsigt med fog

kunna göras gällande, att staten något kraftigare än hittils skett bör

understödja föreningens verksamhet; och föreställer sig utskottet alltså,

att det förut till föreningens understöd anvisade anslaget å 5,000 kronor

må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

höjas till 10,000 kronor, afsedda såsom bidrag till kostnaderna

för föreningens kulturförsöksverksamhet och för tryckningen af föreningens

tidskrift. Härjemte har utskottet funnit, att, på sätt Kongl.

Maj:t ifrågasatt, anslag skäligen äfven bör lemnas till betäckande af de

till 4,000 kronor beräknade kostnaderna för föreningens deltagande i

sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i Göteborg. Utskottet

får alltså hemställa:

a) att Riksdagen må, till understöd åt svenska

mosskulturföreningen, på extra stat för år 1892 anvisa

ett anslag af 10,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna

för svenska mosskulturföreningens deltagande

i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i

Göteborg, bevilja ett extra anslag för år 1892 af

4.000 kronor.

25:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet

(sid. 118—119), hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1892

af de geologiska undersökning änne och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

90.000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

Ang. anslag

till de geologiska

undersökningarna.

[26.]

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till en andre

instruktör i

husslöjd.

[27.]

Ang. anslag

till våfskolan

i

Borås.

[28.]

Ang. anslag

till främjande

af svenska

alsters afsättning

i utlandet

m. m.

[29.]

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

26:o) Under erinran, att af det anslag, som Riksdagen plägat under

denna anslagstitel bevilja till anställande af eu andre instruktör i husslöjd

och eu elev och hvilket anslag för innevarande år är bestämdt

till 3,000 kronor, det för eleven afsedda beloppet, 1,000 kronor, enligt

hvad vid punkten 23:o) här ofvan blifvit omförmäldt, icke vidare erfordras,

hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, må på extra stat för år 1892 bevilja, till

anställande af en andre instruktör i husslöjd, 2,000

kronor.

27:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år

1892 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget —- 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre

lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor

att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda

läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

28:o) Med anledning af Kongl. Majds derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet

(sid 120 —122), hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1892 på extra

stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kongl.

Majd användas för att åt alster af svensk industri och

svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

29:o) Med anledning af livad Kongl. Maj:t under denna anslags- fflbJrgssbotitel

äskat hemställer utskottet, loma i

att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i och

Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergs- [30.1*

arbetare komma att jemväl under år 1892 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills och underkasta sig den inspektion, Kongl.

Maj:t finner skäligt bestämma — må, i likhet med

hvad förut för flera år egt rum, på extra stat för år

1892 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens

fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

30:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels, till inrät tande Ang.''inrutat

en fond, hvarifrån på i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den l^e0nl %•

12 januari 1891 intagna vilkor och i enlighet med de närmare bestäm- anskaffande

melser, som af Kongl. Maj:t meddelades, finge utlemnas lån ej mindre öf ^e™tar

för anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap än äfven för anläggande [31.]

af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter,

bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1892 anvisa 50,000 kronor, dels ock medgifva, att inflytande

räntor å de från fonden utlemnade lån finge ingå till fonden, för att

tillsammans med dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden

afsedda ändamål.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att afgifva

särskildt utlåtande, hvilket utskottet får för Riksdagen

anmäla.

Anordnande af fabriksinspektion.

31:o.) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ang. ansiag

utskottet hemställa, nande^f^a
att

Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspek- Triksinspelt

tion, på extra stat för år 1892 anvisa till aflöning åt tre tion.

inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvar- L^-J

dera, för år räknadt, och till bestridande af kostnaden

för skrifbiträden och likartade utgifter 1,800

kronor, eller tillhopa 16,800 kronor.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[33.]

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

32:o.) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har

nämda embetsverk förskjutit följande belopp, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af länsmansbostället | mantal n:o 1

Möllekulla, förskjuten ränta för tiden från den 1 april 1886 till den

14 mars 1889 å till statsverket influten ersättning för från bostället

exproprierad jord

ersättning till sju landtstatstjenstemän för mistad

boställsförmån i följd af boställenas indragning ...........

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår,

samt aflöningsfyllnad enligt kongl. brefvet den

27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under den

tid, företrädaren i tjensten innehaft*dertill börande boställe,

hvars afkastning uppskattats till högre belopp

än kontanta lönen ................................................................

arfvoden samt resekostnadsersättning och traktamenten

till ledamöterna i den af Kongl. Maj:t den 7

februari 1890 tillsatta komitén för afgifvande af förslag

till åtgärder för befrämjande af den svenska sjöfartsnäringens

utveckling, arfvode åt komiténs sekreterare,

diverse utgifter för komitén samt tryckning af

dess betänkande ...................................................................

ersättning till svenske och norske generalkonsuln

i Havre D. Danielsson för mistade löneinkomster i följd

af honom meddeladt uppdrag att vara ledamot af nyssnämnda

komité ....................................................................

godtgörelse för kostnader för lifsmedel, som i anledning

af den brand, som den 25 juni 1888 öfvergått

staden Umeå, dit afsändts för att dels kostnadsfritt utdelas

bland de brandskadade, dels emot betalning tillhandahållas

dem.......................................................................

kr.

133: 71

5,480:

3,915: 18

10,384: 97

1,066: 20

» 11,053: 32

Summa kr. 32,033: 38.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

På grund häraf liar Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen

om anslags bestämmande till jemn! tal af kronor, hemstält, att Riksdagen

måtte till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter anvisa ett extra anslag af 32,034 kronor.

1 afseende å ofvannämnda utgiftspost å 11,053 kronor 32 öre

har departementschefen erinrat att, i anledning af de ödeläggande eldsvådor,

som den 25 juni 1888 förhärjade städerna Sundsvall och Umeå,

diverse lifsmedel genom civildepartementets försorg inköptes och afsändes

för att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade, dels

ock emot betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett belopp af

13,716 kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29 öre, assurans,

kostnad i begge fallen inbegripen. Sedan Kongl. Maj:t den 20 december

1889 af förekommen anledning besluta anbefalla sin befallningshafvande

i Vesternorrlands län att infordra stadsfullmägtiges i Sundsvall

yttrande, i hvad mån de vore villige att lemna godtgörelse för de

till sistnämnda stad afsända lifsförnödenheterna, och stadsfullmägtige i

skrifvelse den 5 april 1890 förklarat, att de vore villige att lemna

godtgörelse vare sig för hela kostnaden för ifrågavarande lifsförnödeuheter,

13,716 kronor 39 öre, eller ock för någon viss del deraf, hvars

storlek fullmägtige öfvorlemnade åt Kongl. Maj:t att i sådant fall bestämma,

hade Kongl. Maj:t den 18 juli 1890 funnit godt antaga fullmägtiges

erbjudande att lemna godtgörelse för hela det ifrågavarande

kostnadsbeloppet. Detta belopp, 13,716 kronor 39 öre, hade, enligt

hvad statskontoret anmält, sedermera blifvit till nämnda embetsverk

inlevereradt. Då från Vesterbottens läns ränteri till statskontoret inlevererats

allenast 1,637 kronor 97 öre, som influtit genom försäljning

af en del af de för de brandskadade i Umeå afsända lifsmedlen, samt,

enligt hvad statskontoret meddelat, Kongl. Maj:ts befallningshafvande ,i

sistnämnda län tillkännagifvit, att några ytterligare medel till återgäldande

af kostnaden för sistberörda lifsförnödenheter icke influtit eller

komme att inflyta, återstode således oersatt det af statskontoret nu till

godtgörande anmälda beloppet, 11,053 kronor 32 öre.

Utskottet, som velat lemna sitt erkännande åt Kongl. Maj:ts åtgärd

att bereda statsverket godtgörelse för de lifsförnödenheter, som

omedelbart efter branden i Sundsvall på statsverkets bekostnad dit afsändes,

får hemställa,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa

ett extra anslag af 32,034 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Statens järnvägstrafik.

Ang. anslag

till statens

jernvägstrafik.

[38o.39.]

33:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1892

anslå dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 450,000 kronor, dels

ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny rörlig materiel

vid statens redan trafikerade jernväg av, 1,200,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren vackt motion (n:o 150) har herr

E. Thermcenius på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen ville för uppförande

af en ny restaurationslokal i Gnesta och till utvidgande af en

äldre sådan byggnad i Hallsberg ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett anslag af 52,000 kronor, att utgå under år 1892.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund

för Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet (sid. 152—162); och anser utskottet hvad

der i ämnet anförts till fullo ådagalägga nödvändigheten af att för de

ifrågavarande auslagsbehofven för nästkommande år anvisas de af

Kongl. Maj:t föreslagna beloppen.

Hvad deremot den föreliggande motionen angår, får utskottet

meddela, att jernvägsstyrelsen i skrifvelse den 10 december 1890 förnyat

eu föregående år gjord framställning, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen

äska medel till uppförande af nytt restaurationshus af sten vid

Gnesta och till tillbyggnad af matsalarne i restaurationslokalen vid

Hallsberg; men att departementschefen, vid anmälan i statsrådet den

12 sistlidne januari af de för »statens jernvägstrafik» för nästkommande

år erforderliga anslagsbehof, förklarat, att med de af jernvägsstyrelsen

föreslagna förändringarna af omförmälda restaurationslokaler enligt

departementschefens förmenande kunde ännu någon tid anstå. Utskottet,

som delar denna departementschefens uppfattning, anser sig sakna anledning

att förorda bifall till motionärens förslag.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen må för år 1892 å riksstatens

sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och

anläggningar vid statens jernvägstrafik, anvisa 450,000

kronor;

b) att Riksdagen må för samma år å riksstaten

utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny rörlig ma
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

teriel vid statens redan trafikerade jernvägar, anvisa

1,200,000 kronor;

c) att herr Thermaenius’ förevarande motion må

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Om sättet, för anskaffandet af det i mom. b) omförmälda belopp

kommer utskottet framdeles att afgifva förslag.

34:o.) Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr

C. F. Wcern föreslagit, att Riksdagen ville ställa ett extra anslag af 500

kronor till Kong!. Maj:ts disposition för utarbetande af en fullständig förteckning

öfver sedan 1809 afgifna komitébetänkanden jemte öfver dessa afgifna

utlåtanden af embetsverk.

Till stöd för sin framställning har motionären hufvudsakligen anfört,

att för den, som sökte kännedom om utvecklingen af svensk lagstiftning och

förvaltning under detta århundrade, förefunnes en synnerligen rik källa i de talrika

komitébetänkanden, jemte af dem föranledda utlåtanden af embetsverk, Indika

sedan 1809 blifvit om dithörande förhållanden afgifna. Den nytta, som af

dessa betänkanden och utlåtanden kunde dragas, vore långt ifrån att vara

inskränkt till ledning för omdömet vid de tillfällen, då af komitéerna framstälda

och af embetsverken granskade förslag förelegat till behandling eller

då en ny komité blifvit tillsatt för att vidare fullfölja det arbete, som af eu

föregående komité blifvit gjordt. Det vore vid hvarje förekommande ärendes

behandling af vigt att känna hvad som i det ärendet eller i ett dermed

liknande förut blifvit beslutadf, och då man för vinnande af kunskap härom

ginge till riksdagsprotokollen, funne man esomoftast, att de förut fattade besluten

varit grundade på eller haft inflytande af komitéers arbeten. De i

komitébetänkandena intagna speciella upplysningarna och statistiska uppgifterna

vore också ofta af lika stor vigt för ett rigtigt bedömande af de nya

ärendena, som de varit för de äldre, på hvilka de blifvit utarbetade.

Men den kunskap, som ur komitébetänkanden eller embetsverks utlåtanden

vore att hemta, kunde icke förvärfvas utan att man visste i hvilket af

de många komitébetänkanden, som ofta i samma ämne blifvit afgifna, den

förekomma, och om den funnes i betänkandet eller i något af dertill hörande,

ofta talrika bihang.

En fullständig förteckning öfver alla sedan 1809 afgifna komitébetänkanden,

jemte, öfver dem afgifna utlåtanden af embetsverk, syntes motionären

derför vara af behofvet påkallad; och har motionären vidare an tyd t huru,

enligt hans uppfattning, en sådan förteckning borde anordnas.

I öfverensstämmelse med motionären anser utskottet, att eu förteckning

Ang. anslag

till utarbetande

af en

förteckning

öfver komitébetänkanden

in. m.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Ang. ifrågasatt

anslag

för uppmuntrande

af

bränntorf8- industrien.

96 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

eller register öfver de sedan år 1809 aflåtna komitébetänkanden jemte deröfver

från vederbörande embetsverk och myndigheter afgifna utlåtanden skulle

i afsevärd mån underlätta förekommande utredningar i frågor rörande allmänna

ärenden, samt att följaktligen en dylik förtecknings uppgörande vore önskvärdt.

Kostnaden för en sådan förteckning, hvilken, i samma mån den uppgöres

fullständigt och noggrant, länder till större ledning och gagn för den, som

forskar i dessa ämnen, torde visserligen ej böra uppgå till något mera betydande

belopp. Dock föreställer sig utskottet, att, derest det afsedda syftet

med förteckningen skall uppnås, kostnaden derför ej kan beräknas inskränka

sig till det af motionären föreslagna belopp. Något bestämdt anslag för ändamålet

torde emellertid ej vara erforderligt, utan synes kostnaden derför

böra af Kong!. Maj:! af tillgängliga medel förskjutas för att sedermera i

vanlig ordning till ersättande anmälas. Vid sådant förhållande har utskottet

ansett Riksdagen endast böra hos Kong]. Maj:t göra framställning om åtgärd

för ifrågavarande arbetes åstadkommande.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen med anledning af Herr Weerns ifrågavarande

motion, må hos lvongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta en fullständig förteckning öfver de

sedan år 1809 utgifna komitébetänkanden jemte öfver desamma

af embetsverk och myndigheter afgifna utlåtanden.

35:o) Uti eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 33) har herr

P. Em. Lithander föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t

måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes på af motionären antydt eller annat

lämpligt sätt vidtaga åtgärder för möjliggörande af, att ur inom riket befintliga

mossar kunde i stor skala beredas godt och billigt bränsle, lämpligt så

väl för drift af jernvägar och ångbåtar som för industriella verk och annan

enskild förbrukning; samt att Riksdagen för sådant ändamål måtte bevilja

och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 50,000 kronor.

Såsom den enda utvägen för framkallandet af eu bränntorf sindustri

i stor skala betecknar motionären utsättandet af statspris för framställandet

af fullfärdig bränntorf. Beträffande de skäl, motionären anfört för

sitt förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet instämmer till alla delar i motionärens uttalande om önskvärdheten

af att genom ökadt användande af den tillgång å bränsle,

vårt lands torfmossar erbjuda, en minskning i införseln af stenkol må

kunna eg a rum och Sveriges beroende af tillförsel från utlandet af brännmaterial

för åtskilliga behof följaktligen blifva mindre, än det för närvarande

är. Den väg, motionären anvisat för ernående af detta mål,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

anser dock utskottet icke böra beträdas. Utskottet är nemligen öfvertygadt

derom, att det stora intresse, som här föreligger, är en så tillräcklig

sporre för uppfinnaren å detta område, att statens uppträdande

på det af motionären förordade sätt icke kan anses erforderligt.

Deremot bör staten, enligt utskottets mening, icke undandraga sig

att understödja sträfvandena att vinna ifrågavarande mål genom att låta

på sin bekostnad verkställa undersökning af och prof med torfpreparat

för olika ändamål. Då det emellertid torde med säkerhet kunna

antagas, att Kong!. Maj:t allt framgent som hittills kommer att med intresse

omfatta och följa torfindustriens utveckling, torde en framställning

i detta hänseende ej heller vara af omständigheterna påkallad.

Med anledning häraf, och då Kong!. Maj:t icke lärer sakna medel

att bekosta ytterligare undersökningar och försök, har utskottet funnit

sig i frågans nuvarande skick icke höra föreslå Riksdagen att vidtaga

särskilda åtgärder i motionens syfte, utan hemställer,

att herr Lithanders omförmälda motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om anvisande

på extra stat för år 1892 af medel till vägars anläggning och förbättring,

bro- och hamnbyggnader samt vattenleommunikationer och torrläggning

af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 14 afgifvit

yttrande; och beträffande Kongl. Maj:ts likaledes under sjette hufvudtiteln

framstälda förslag om fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs

och Ofver-Luleä har utskottet meddelat yttrande i utlåtandet n:o 15.

I anledning af utskottets i berörda två utlåtanden gjorda framställningar

har Riksdagen redan fattat beslut.

Stockholm den 13 mars 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till Biksd. Frot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkten l:o (angående omorganisation af kommerskollegium):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, V. N. Ekenman,

grefve E. C. A. Piper, H. P. P. Ramm, E. V. R. L. Königsfeldt,

O. W. Odelberg, K. Bohnstedt, F. Boström, C. V. von Schalzenheim,

T. A. Almgren och A. P. Sjögreen, hvilka ansett att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»I den skrifvelse, Riksdagen den 15 maj 1889 till Kongl. Maj:t

aflat angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,

anförde Riksdagen såsom skäl för sitt bifall till det af Kong].

Magt då framlagda förslaget om inrättande af eu landtbruksstyrelse,

bland annat, att Riksdagen ansåge frågan om bildandet af ett, särskild!

departement för näringarne vara tills vidare undanskjuten. Detta Riksdagens

yttrande hade gifvetvis föranledts deraf, att vid 1888 ars riksdag

den då hyflande frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement

för landtbruk, industri och handel förfallit. Efter det landtbruksstyrelsen

numera kommit till stånd såsom en särskild centralmyndighet för jordbruket

och dess binäringar, anser utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning

jemväl departementschefen nu uttalat, frågan om det nya departementets

bildande vara, om ock ej för alltid fallen, dock ytterligare undanträngd.

Vid sådant förhållande och då vidare, enligt utskottets förmenande,

erfarenheten under den långa tid, frågan om kommerskollegiets ombildning

stått på dagordning, nogsamt gifvit vid handen, att ett särskild! centralt

embetsverk för handhafvande af de till kollegiet nu hörande göromålen

icke kan undvaras, derest förekommande för handeln och industrin

vigtiga frågor skola kunna erhålla den fullständiga utredning och pröfning,

som vederbör, synes det utskottet vara en oafvislig pligt för Riksdagen

att söka medverka dertill, att den sväfvande och ovissa ställning, hvari

kommerskollegiet befinner sig, och hvilken, frånsedt den orättvisa,

som derigenom tillskyndas de embete- och tjensteman, hvilka egna sina

krafter åt kollegiet, icke kan annat än hämmande inverka på arbetet

inom embetsverket, må upphöra och en fast sakernas ordning i stället

införas.

Det förslag till kollegiets omorganisation, som nu för Riksdagen

framlagts, synes utskottet jemväl till alla delar vara af beskaffenhet

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

99

att böra af Riksdagen godkännas, helst derigenom en minskning i de

nuvarande kostnaderna för kollegiet beredes statsverket. Under åberopande

i öfrigt af den utförliga utredning, som till stöd för förslaget

lemnats af departementschefen, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af det i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 12 januari 1891

intagna förslag till ny stat för kommerskollegiet samt af

de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande

af deri upptagna löneförmåner, må medgifva,

att den å sjette hufvudtiteln förekommande anslagstiteln

»kommerskollegium», under hvilken för närvarande

äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda

dels anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels

anslaget till bergsstaten 34,500 kronor, må fördelas

i två titlar under benämning den ena af »kommerskollegium»

och den andra af »bergsstaten», äfvensom

uppföra under den förra titeln 64,600 kronor och under

den senare 33,000 kronor»;

vid punkten 5:o) (angående höjning af anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten)

mom. a) (angående höjning af lönen för den ene af

de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne):

af herr C. Persson, som yrkat, att utskottet bort hemställa om

afslag å Kongl. Maj:ts framställning i denna del;

vid punkten 7:o) (angående omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut):
af

herrar O. Jonsson och P. Andersson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Vid behandlingen af det för 1889 års Riksdag framlagda förslaget

om omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut yrkades af reservanter

inom statsutskottet, att förslaget icke måtte af Riksdagen bifallas, hvarvid

såsom skäl åberopades, bland annat, det förhållande att den föreslagna

organisationen icke omfattade båda landtbruksinstituten. Reservanternas

hemställan bifölls af Andra Kammaren och blef sedermera

efter gemensam omröstning jemväl Riksdagens beslut.

Då Kongl. Maj:t nu åter framlagt ett organisationsförslag för

Ultunainstitutet ensamt, och detta ehuru departementschefen i sitt yttrande

till statsrådsprotokollet i frågan erkänt, att man i allmänhet förestält sig,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att en lösning af frågan om omorganisationen af landtbruksinstituten

borde omfatta landets båda institut, tiar detta, af samma yttrande att

döma, berott dels derpå, att, då klimat och jordmån i södra Sverige vore

helt olika med dem i mellersta och norra delarne af landet, detta förhållande

ansetts skola med nödvändighet i mer eller mindre mån gripa

in i och gifva olika rigtning åt undervisningen vid de båda instituten,

dels ock derpå, att bestämda yrkanden i afsende å förändrade anordningar

vid Alnarp icke med sådan kraft trängt sig fram som i fråga om

Ultima. Vidkommande det åberopade förhållandet med klimat och jordmån,

torde då först och främst kunna erinras, att om den teoretiska

undervisning, som vid instituten skall meddelas, är beroende af detta

förhållande, skilnaden mellan Skåne och Upland gent emot skilnaden

mellan Upland och Norrbotten i detta afseende är obetydlig, hvarför,

derest en sådan uppfattning vore rigtig, väl borde erfordras åtminstone

ett ytterligare institut i riket, nemligen för det öfre Norrland.

Det synes emellertid utskottet vara uppenbart, att berörda skiljaktigheter

mellan de landsdelar, der de båda nuvarande instituten äro belägna,

icke bör återverka på den undervisning, som der är afsedd

att meddelas, en uppfattning, som äfven delades af landtbruksläroverkskomitén,

då densamma föreslog en alldeles lika organisation och läroplan

för båda instituten. Beträffande åter den andra omständighet, som

af departementschefen åberopats såsom skäl för att nu företaga en omorganisation

af ensamt Ultima, eller att yrkandena om detta instituts

förändring framträdt med större kraft, än hvad yrkandena i fråga om

Alnarpsinstitutets reformerande gjort, så måste vigt en och betydelsen af

denna omständighet, hvartill grunden i öfrig! torde vara att söka i olika

ekonomiska förhållanden på de båda ställena, i hvarje fall vara beroende af

huruvida en omorganisation af ensamt Ultunainstitutet står val tillsammans

med ordnandet af den högre landtbruksimdervisningen i sin helhet.

Att komitén för landtbruksundervisningens ordnande, utan att

först hafva undersökt huruvida så vore lämpligt eller behöflig!, föreslagit

att båda de nuvarande instituten skulle bibehållas och högre

undervisning efter enahanda plan der meddelas, torde hafva berott

derpå, att Kongl. Majrts förordnande för komitén syntes förutsätta sådant,

och att högre mejeriundervisning under tiden för komiténs arbeten

anordnades vid båda instituten. Då antalet utexaminerade elever från

de båda nuvarande instituten under de senaste 15 till 20 åren hållit

sig vid ett årligt medeltal af otnkring 30, och då de skärpta inträdesfordringar,

som efter den nya organisationens genomförande skulle

blifva gällande, antagligen komnie att i större eller mindre man minska

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7,

101

elevernas antal, synes det emellertid utskottet uppenbart, att en

enda högre undervisningsanstalt är tillräcklig för landets behof. Den

omständigheten att endast ett läroverk behöfves kan likväl icke i och

för sig utgöra ett tillräckligt skäl emot bibehållandet af tvenne institut,

ty om en bättre undervisning kunde vinnas utan att kostnaderna för

staten blefve mycket högre, skulle ju tvenne likformiga högre undervisningsanstalter

hafva skäl för sig. Man kunde ju saga, att tvenne

likartade anstalter borde verka lifvande och väckande på hvarandra,

och detta kunde ju i vissa fall i någon män vara sant, om nemligen

tillgång på goda, för ändamålet danade lärarekrafter funnes, och antalet

elever vore tillräckligt stort för att hålla lärarnes intresse för undervisningen

och statens offervillighet med anslag vid lif. Utskottet betviflar

emellertid, att någon af dessa förutsättningar finnes i erforderlig grad.

I afseende särskildt å den ekonomiska sidan är att märka, att om alla

de lärjungar, som nu finnas vid båda läroverken, sammanfördes till ett

enda läroverk, lärarnes antal och aflöningar vid detta enda läroverk

ej skulle behöfva blifva i nämnvärd grad högre än vid hvardera af

de två läroverken, ty det är icke antalet elever utan läroämnenas art

och mängd, som hufvudsakligen bestämmer undervisningskostnaden.

Sjelfva undervisningen med derför behöflig åskådnings- och undervisningsmateriel

af olika slag torde för samma antal elever, fördelade på

tvenne likartade läroverk, komma att ställa sig 30 å 40 tusen kronor

högre för år räknadt, än om eleverna voro samlade på endast ett.

Sedan utskottet nu sökt bjuda skäl för sin uppfattning att högre

undervisning icke bör bedrifvas parallelt på tvenne ställen, återstår att

se till, huruvida den organisation, hvarom fråga nu är, kan hindra ett

ändamålsenligt slutligt ordnande af den högre landtbruksundervisningen.

Detta slutliga ordnande bör enligt utskottets mening gå ut derpå,

att antingen hela den högre undervisningen förlägges till ettdera institutet,

i hvilket fall en förbättrad lägre undervisning lämpligen bör

meddelas vid det andra, som då komme att intaga en mellanställning

mellan ett högre landtbruksinstitut och en lägre landtmannaskola, eller

också den högre undervisningen så fördelas emellan båda instituten, att

den första af de två erforderliga undervisningskurserna genomginges vid

det ena, och den andra slutliga kursen vid det andra institutet. I båda

dessa fall kan undervisningen ordnas på ett lämpligare och mycket

billigare sätt, än om full likställighet skulle ega rum mellan instituten,

och i båda fallen komme ett antagande af det föreliggande organisationsförslaget

angående Ultuna att utgöra hinder för ett sådant ordnande.

Det enda skäl, som talar för att den högre undervisningen eller alter
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Slatnutskottets Utlåtande N:o 7.

nativt afslutningskursen borde förläggas till Ultuna, är denna plats’

mera centrala läge, men detta är också allt och har sin betydelse

endast, om hela den högre undervisningen förlädes dit. För Alnarp

talar åter, dels att der kommer att finnas den högre mejeriskolan, i

hvilken skola undervisning af sådana institutets lärare, som hufvudsakligen

äro afsedda för den högre kursen, skall meddelas, dels att

der finnes samlad en mycket rikhaltigare och mera mångsidig åskådningsmateriel

och dels att institutets byggnader äro i bättre skick samt

äfven, med nu af Kongl. Maj:t föreslagna, af utskottet i punkten 9:o) här

nedan tillstyrkta ändringar, iämpligare för ändamålet. I afseende på frågan

om byggnader för undervisningens och lärarnes behof, så är det tydligt,

att de två lika organiserade instituten hvartdera skulle kräfva minst

tern ordentliga boställsvåningar, af hvilka några måste nybyggas och

andra restaureras, men alla underhållas. Koncentrerades deremot den

högre undervisningen vid ett institut, eller fördelades kurserna mellan

båda, så förminskades behofvet af lärarebostäder i det förra fallet med

nära hälften, i det senare med något mindre, men i hvarje fall med så

mycket, att det hade en väsentlig ekonomisk betydelse. Nya byggnader

för elever eller för undervisningen behöfdes icke vid en eventuel kursfördelning.

Qm hela den högre undervisningen förlädes till ettdera af

instituten, erfordrades åter visserligen ökadt utrymme för elever. Då

emellertid uppförandet af Alnarps slott eller hufvudbyggnad kostade

143,366 kronor och af elevbyggnaden vid Ultuna 111,721 kronor och

då den nya byggnad, som eventuel! för detta ändamål skulle kunna erfordras,

på långt när icke behöfde samma storlek som någon af dessa,

så torde dock vara klart, att det nyssnämnda behofvet knappt i nämnvärd

män skulle minska den ekonomiska fördelen af den nu ifrågasatta

lösningen af frågan.

Hvilket af de här angifna sätten för frågans lösning än efter en

ytterligare pröfning kan befinnas mest lämpligt, så torde i hvarje fall

med ett uppskof vinnas, dels att undervisningen kan bättre ordnas och

dels att statens offervillighet icke behöfver mera tagas i anspråk än det

ändamål, hvartill medlen beviljas, kräfver. Utskottet får derför hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts

förslag, i hvad detsamma afser genomförandet af de

ifrågasatta, förändrade anordningarne med undervisningen

vid Ultuna landtbruksinstitut samt godkännande

af stat för institutet jemte hvad i sammanhang med

denna stat föreslagits, fastställa det under anslagstiteln

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut

att utgå med oförändradt belopp, 20,000 kronor»;

af herr I. Lyttkens;

vid punkten 8:6) (angående anslag till byggnader vid Ultuna m. in.):

af herrar S. Nilsson, L. Jönsson, A. Persson, N. Petersson och

A. G. Andersson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hafva följande lydelse:

»Hvad först angår det för institutet äskade byggnadsanslaget, får

utskottet erinra, att derest den af utskottet under nästföregående punkt

förordade nedsättningen i antalet vid institutet anstälda lektorer från

fem till fyra vidtages, komma, utöfver de två redan befintliga familjebostäder,

hvilka med mindre kostnader kunna iståndsättas, endast tre

dylika att behöfva anskaffas, i stället för att enligt Kongl. Maj:ts förslag

fyra sådana skulle blifva erforderliga. Någon tvekan synes utskottet

då icke böra råda derom, att af ifrågavarande tre lägenheter en lämpligen

kan erhållas genom inlösen och reparation af »Fjällstugan»; och

anser utskottet, beträffande de två återstående, att, då landtbruksstyrelsen

efter grundlig utredning tilltrott sig kunna föreslå, att en

bostadslägenhet anskaffas genom reparation och förändring af den

gamla laboratoriibyggnaden, och Kongl. Maj:t icke haft något att erinra

mot en sådan åtgärd, jemväl Riksdagen bör biträda detta förslag samt

följaktligen anvisa medel till uppförande af allenast en ny bostadsbyggnad.

Då utskottet icke funnit anledning till någon anmärkning mot de förde

särskilda nu ifrågavarande byggnadsarbetena beräknade kostnadsbeloppen,

blir alltså det belopp, som enligt utskottets åsigt erfordras

för tillgodoseende af institutets byggnadsbehof 24,475 kronor, af hvilket,

belopp, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t ifrågasatt, 11,875 kronor

synas böra anvisas för år 1892.

Vidkommande derefter det anslagsbelopp å 43,570 kronor, som

Kongl. Maj:t ansett erforderligt för tillgodoseende af jordegendomens

vid Ultuna behof, finner utskottet väl på de i statsrådsprotokollet anförda

skäl detta belopp böra för det föreslagna ändamålet anvisas,

men tror sig på samma gång böra framställa några erinringar i fråga

om vissa i berörda belopp ingående anslagsposter.

Sålunda anser utskottet först och främst, att de kreatur, hvilka

för en kostnad af 10,000 kronor skulle anskaffas för ladugården vid

Kungsängsfarmen, icke böra der insättas, då utskottet befarar, att fullständig

desinficiering af denna ladugård möjligen icke kan åstadkommas.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I stället synes det utskottet, som om med inköpet af ifrågavarande

djur, livilka i alla händelser äro för egendomen erforderliga, borde

anstå, tills den nya ladugårdsbyggnaden vid Ultima blifvit färdig, hvilket,

af statsrådsprotokollet att döma, icke skulle inträffa förr än något af

åren 1893 eller 1894; och tror sig utskottet i sammanhang härmed

äfven böra uttala den åsigt, att uppköpet af nämnda djur, åtminstone

hvad hondjuren beträffar, företrädesvis må ega rum inom landet.

Det belopp af 4,970 kronor, som beräknats till ombyggnad af

ladugården vid Graneberg, anser utskottet vidare val högt, hvarför

någon besparing å denna utgiftspost synes utskottet möjlig.

Af det belopp, 18,125 kronor, som Kongl. Maj:t äskat för år 1892,

skulle, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, oafsedt andra

deri ingående poster, 5,255 kronor användas till anskaffande af eu del

af den nya kreatursstammen samt 4,970 kronor anslås till ombyggnad

af ladugården vid Graneberg. Utskottet, som anser sig böra tillstyrka

anvisandet för nämnda år af förstberörda belopp, 18,125 kronor, men,

såsom af det nyss anförda framgår, tillika föreställer sig, att något inköp

af kreatur ej bör ega rum under år 1892 samt att kostnaden för

Granebergsladugårdens ombyggnad kan något nedbringas, bär tänkt

sig, att ofvanberörda belopp å 5,255 kronor samt hvad för ursprungliga

ändamålet kan blifva öfver å beloppet å 4,970 kronor lämpligen skulle

kunna användas för grundläggningsarbeten i och för den nya ladugårdsbyggnaden

vid hufvudgården. Vid dessa arbeten synas utskottet för

öfrigt egendomens eget folk och dragare böra i så stor utsträckning

som möjligt tagas i anspråk, då kostnaden för byggnaden derigenom

torde kunna i någon mån minskas.

De belopp, utskottet ofvan ansett böra för de i denna punkt omförmälda

anslagsbehof beviljas, utgöra:

för institutet.............................................................. kronor 24,475: —

„ jordegendomen...................................................... „ 43,570: —

tillhopa kronor 68,045: —

hvaraf för år 1892 skulle anvisas för institutet 11,875 kronor och för

jordegendomen 18,125 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor. Utskottet,

som finner ofvannämnda belopp, 68,045 kronor, lämpligen kunna afrundas

till 68,000 kronor, får alltså hemställa,

att, Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, till

bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ul
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

tima landtbruksinstitut och jordegendom, inköp afen

äldre byggnad, reparation och förändring af såväl

denna som andra äldre byggnader äfvensom kreatursstammens

tillökning och förbättrande, allt i hufvud,

saklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 12 januari 1891 angifna grunder

med deri här ofvan ifrågasatta förändringar, bevilja

ett sammanlagd t belopp af 68,000 kronor samt

deraf på extra stat för år 1892 anvisa till Kongl.

Maj:ts förfogande 30,000 kronor»;

af herrar O. Jonsson och P. Andersson;

vid punkten 24:o) (angående anslag till svenska mosskulturföreningen):
af

herr C. Persson, som yrkat, att utskottet måtte föreslå anslagets

bestämmande till 10,000 kronor;

vid punkten 33:o) (angående anslag till statens jern vägstrafik):

af herr C. Persson, som ansett, att i motiveringen bort inflyta

ett yttrande af följande lydelse:

»Utskottet har vid behandlingen af detta ärende velat erinra, att

vid nyanskaffning af tredje klassens personvagnar mera tidsenlig inredning

må i desamma anbringas än den som förefinnes i de äldre

vagnarne. Det har nemligen förefallit utskottet, som om dessa för den

stora allmänheten afsedda vagnar utan nämnvärda kostnader kunde i

afseende å de nödvändigaste beqvämligheter förses med sådana anordningar,

som särskild! vid längre resor äro oundgängliga».

Herr A. P. Dcinielson har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Vidare skulle här antecknas, att herr P. G. von Hedenberg icke

närvarit vid behandlingen af punkten Do) i förestående utlåtande, samt

att herr friherre B. A. Leijonhufvud icke deltagit i behandlingen af

punkterna Do)—29:o) och herr O. TF. Odelberg i punkterna 7:o)—9:o) samt

24:o)— 35:o).

Slutligen skulle antecknas, att herr F. Boström icke inom utskottet

deltagit i slutbehandlingen af punkterna 3Do)—35:o) af förestående

utlåtande.

Bih. till Biksd. Brok 1891. 4 Sami 1 Afd. 6 Haft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabel! öfver ordinarie anslagen under

1891 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

6,500

-

— _

__

_ _

_

6,500

_

36,000

—

36,000

—

17,000

—

17,000

—

76,700

—

76,700

—

83,500

—

— —

—

— —

—

83,500

—

59,900

59,900

108,800

108,800

6,000

—

— —

—

- -

—

_ 6,000

87,422

87,422

2,649,022

—

2,649,022

131,200

1

—

131,200

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli........

Kommerskollegium............................................................

Statistiska centralbyrån:

Afiöningsmedel för statistiska centralbyrån ............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket

,, en statistisk tidskrift...........

„ utarbetande af en afiönings
-

Tpt | 3,262,044]-

och pensions
Landtmäteristaten

............................................................

[Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag *)........

Öfverståthållareembetet....................................................

Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsTillkornmer

det belopp, hvartill Afkastningen af tre

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda

manna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera

3,262,044]-

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

Litt A

riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på f örslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

departementet

Kronor.

ö.

^ Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

6,500

_

_ _

_

_ _

_

6,500

_

36,000

—

- -

—

- -

—

36,000

—

17,000

—

- -

—

- -

—

17,000

—

76,700

83,500

_

_ _

_

__ _

_

76,700

83,500

.

_

_

.... 28,400: —

................................................... 1,500:-

vikariatsersättuingar ........ 12,200:-

.................................................... 15,800:-

................................................... 1,000:

statistik .................................... 1,000:-

- 31,500: —

59,900

_

_____ _

_

___

_

59,900

_

108,800

6,000

87,422

2,651,227

_ _

__

__ _

_

108,800

6,000

__

_ _

_

_ _

87,422

2,651,227

_

anslag). Nuvarande belopp....................

indragna boställen är beräknad ............

2,649,022: —

2,205: —

reservationsanslag till expenser för al 1- ä 30,000 kronor). Nuvarande belopp

131,200: —

Transport

131,200: —

3,133,049

—|--

f 3,133,049

—

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1891 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

i

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

3,262,044

—

—

3,262,044

—

27,800

27,800

239,000

—

- -

—

---

—

239,000

10,847

6,635

—

1,664

—

19,146

250,000

—

- -

—

- -

—

250,000

354

—

.25

—

—

379

—

8:gr

3,790,045

—

6,660

—

1,664

—

3,798,369

—

12,000

12,000

190,400

—

- -

—

- -

—

190,400

—

47,500

47,500

55,000

—

- -

—

— —

—

55,000

—

48,500

—

_ _

__

__

_

48,500

_

63,500

—

—

- -

—

63,500

—

11,500

—

- -

—

- -

—

11,500

—

8,700

—

8,700

—

42,000

—

—

—

—

—

42,000

—

8:gr

479,100

—

—

—

— —

_

479,100

—-

Tpt

4,269,145

—

6,660

—

1,664

—

4,277,469

—

Tillkommer: för höjning af den ene byråingeniöoch

för ökning af anslaget till vikariatstjenstemän,

rit- och skrifbiträde ....

Landtbruksstyrelsen ........................................................

Alderstiilägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares friheter........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Jordbruket, handeln

Reservations
Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannaunderstöd

åt landtmannaskolor). Nuvarande belopp

Tillkommer: höjning å anslaget till Ultuna landt
Landtbruksingeniörer

och deras biträden ....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaOkas

för understödjande af premiering af nötboskap

Länsveterinärer ................................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................

Fiskerinäringens understöd ............................................

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

109

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning,

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Transport 131,200: —

3,133,049

!

—

—

—

—

3,133,049

—

rens lön....................................................... 500-

ersättning, arfvodeu åt extra ordinarie

.................................................................... 2,000:

133,700

—

---

—

- -

—

133,700

_

27,800

239.000

10,847

250.000

354

27,800

23 Q OOO

6,635

1,664

19,146

250,000

379

25

Säger

3,794,750

—

6,660

—

1,664

—

3,803,074

och näringarne.

anslag.

12,000

12,000

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

.................................................................... 190,400: —

bruksinstitut ............................................ 29,000: —

219,400

—

- -

—

-- -

—

219,400

__

47,500

47,500

näringar. Nuvarande belopp.................... 55,000: —

med ............................................................ 50,000: —

105,000

—

- -

—

- -

—

105,000

_

48,500

63 500

48.500

63.500

11.500

8,700

42,000

11,500

8,700

42,000

Säger

558,100

—

—

—

—

—[ 558,100

—

Transport 4,352,850

—

6,660

—

l,664j—

4,361,174

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1891 års

riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

4,269,145

—

6,660

—

1,664

—

4,277,469

—

63,000

63,000

50,000

—

- -

—

—

—

50,000

—

4,500

—

- -

—

- -

—

4,500

—

2,700

—

1,560

—

4,567

—

8,827

—

108,550

—

1,070

—

-- -

—

109,620

—

30,000

—

—

—

- -

—

30,000

—

15,850

—

15,850

43,000

—

----

—

- -

—

43,000

117,811

—

---

—

— —

—

117,811

12,000

—

---

—

—

12,000

—

S:gr

447,411

—

2,630

—

4,567

—

454,608

—

S:a

4,716,556

—

9,290

6,231

—

4,732,077

—

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag....................

Utflyttningsbjelp efter skiften, förslagsanslag................

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förHäs.

tafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma

Karautänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Minskas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter, reservationsanslag....................................

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

in

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning, på förslag.

kontant.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

4,352,850

—

6,660

—

1,664

—

4,361,174

—

anslag.

63,000

—

_ _

_

_ _

_

63,000

__

50,000

50 000

4,500

4 500

slagsanslag ........................................................................

2,700

—

1,560

—

4,567

—

8*827

—

skridt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar) ....

108,550

—

1,070

—

- -

—

109,620

—

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag....................

30,000

—

— —

—

— —

—

30,000

—

15,850

—

- -

—

- -

—

15,850

—

43,000

—

- -

—

---

-

43,000

—

Nuvarande belopp .................................... 117,811: —

med ............................................................ 16: —

117,795

—

- -

—

- -

—

117,795

—

12,000

—

12,000

—

Säger

447,395

2,630j —

4,567

—

454,592;—

Summa

| 4,800,245;—

9,290J —

6,231 —

4,815,7 66j—

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

hufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försök rinesanstalter na ...........

Rikets ekonomiska kartverk: *)

För de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens bill 31,000:

„ de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar åt'' riket .... 45,000:

O fverståthållareembetet:

Till utgifvande af “Polisunderrättelser"..............

Landsstaterna i lånen:

Till aflöning in. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 50,000:

„ ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lappande

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän................ 10,000: •

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder

Undervisningsanstalter för jordbruk och lan dtrnannan äring ar:

Till nya byggnader vid Ultima landtbruksinstitut och jordegendom

m. m................................................................. 30,000:

„ byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp. m m. 38,000:

För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut........................................ 5,000: •

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten.

....................................................................... 5,000:

Transport 5,000: —

Kronor.

4,500

76.000

15.000

60.000

5,000

73,000

233,500

*) Öfver anslagen under denna rubrik kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

Transport 5,000: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner m. m......................................... 10,000:_

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof ..................,.,..,...^,4.................... 28 000:_

Till understöd åt frökontrolianstalter.................................... 10 000: —

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

............. i,b''O0:''—

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen och till

kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna

svenska landtbruksmöten Göteborg ................ 14,000:'' —

För de geologiska undersökningarna .................................... 90,000: —

Kronor.

ö.

233,500

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd................ 2,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande

af eu andre lärare vid samma skola............... 4,800: —

i■>).in va-..In I r, imv.llslM piböt ^ii Ti:.......

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ...................................

158,000

''.År

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun .........................

Fiskerinäringens understöd:*)

till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion......................................

6,800

20,000

14.000

50.000

16,800

Diverse anslag:

1 iH ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter ............................................................................ 32,034: —

„ utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens järnvägstrafik .................................................... 450 000:___

482,034

Summa 1

*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva''''utlåtande.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 4 Smil. 1 Afd. (i Iläft.

981,1341—;

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.

Kronor, j ö.

Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar

..................................................................................................

1,200,000

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:36 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten