Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts i statsverkspropositionen under sjette liufvudtiteln gjorda särskilda framställningar angående anslag dels till »rikets ekonomiska kartverk» dels ock till inrättande af en lånefond för fiskerinäringens befrämjande.

1891-04-21 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:7a, Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts i statsverkspropositionen under sjette liufvudtiteln gjorda särskilda framställningar angående anslag dels till »rikets ekonomiska kartverk» dels ock till inrättande af en lånefond för fiskerinäringens befrämjande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

1

N:o 7 a.

Ant. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts i statsverkspropositionen

under sjette liufvudtiteln gjorda särskilda framställningar

angående anslag dels till »rikets ekonomiska kartverk»

dels ock till inrättande af en lånefond för fiskerinäringens

befrämjande.

(2:a U. A.)

l:o) Sedan Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna statsverkspropositionen

vid punkten 3:o) under sjette hufvudtiteln föreslagit, att

Riksdagen måtte, utöfver det å denna hufvudtitel för rikets ekonomiska

kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel

på extra stat för år 1892 anvisa till fortsättande af de ekonomiskgeografiska

kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och för de

ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller

tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående

behållningar å båda anslagen finge användas äfven till bestridande

af utgifter för det topografiska kartverket, anmärkte utskottet i punkten

3:o) af sitt utlåtande n:o 7, angående regleringen af utgifterna under

förenämnda hufvudtitel, huru som af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för den 12 sistlidne januari beträffande denna Kong], Maj:ts

framställning inhemtades, att chefen för civildepartementet — efter att

hafva erinrat, huru som Riksdagen hvarje år från och med år 1882

medgifvit, att besparingar å anslaget till det allmänna ekonomiska

kartverket finge användas till de topografiska kartarbetena, samt allt

sedan år 1884 årligen lemnat enahanda medgifvande i fråga om anBih.

till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd, 6 Höft. (N:o 7 a.J 1

Ang. anslag

till rikets

ekonomiska

kartverk.

[3.]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

slaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk — anfört, bland annat,

att, derest Riksdagen bifölle den framställning, Kongl. Maj:t förut samma

dag på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat

till Riksdagen aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det årliga anslaget

till det topografiska kartverket, det icke vidare komme att blifva

behöfligt att för de topografiska kartarbetena anlita besparingar å de

ekonomiska kartverkens anslag, att åter, om Kongl. Maj:ts nämnda

framställning icke komme att af Riksdagen bifallas, det medgifvande i

afseende å besparingarnas användande, som hittills af Riksdagen lemnats,

fortfarande vore erforderligt, och att vid sådant förhållande Kongl.

Maj:t äfven i statsverkspropositionen för år 1892 syntes böra af Riksdagen

äska ett dylikt medgifvande; och tillkännagaf utskottet, att då

Kongl. Maj:ts berörda förslag om anslag till topografiska kartverket

ännu icke vore af Riksdagen afgjordt, och utskottet ansåge den förevarande

frågan icke böra till pröfning företagas, förrän beslut i den

sistnämnda blifvit fattadt, utskottet, sedan anslaget till det topografiska

kartverket blifvit af Riksdagen bestämdt, komme att angående det

ifrågavarande anslaget till rikets ekonomiska kartverk afgifva det utlåtande,

hvartill förhållandena kunde befinnas föranleda.

Då Riksdagen numera fattat beslut rörande anslaget till det topografiska

kartverket, i det att Riksdagen, efter gemensam omröstning

af båda kamrarne, till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten

på extra stat för år 1892 anvisat allenast 75,000 kronor, eller

samma belopp, som för innevarande år beviljats, får utskottet härmed

afgifva yttrande öfver Kongl. Maj:ts förstnämnda, i fråga om rikets

ekonomiska kartverk gjorda framställning.

Genom hvad till ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

(sid. 42—-44) blifvit i ämnet anfördt synes det utskottet vara

ådagalagdt, att de extra anslag, som sedan flera år tillbaka, utöfver det

ordinarie anslaget, årligen anvisats till de ekonomiska kartarbetena, äfven

för år 1892 böra till oförändrade belopp beviljas; och vid den utgång

frågan om förhöjning af anslaget till det topografiska kartverket, enligt

hvad ofvan erinrats, nu erhållit, synes all anledning förefinnas'' för

Riksdagen att jemväl för nästkommande år göra det medgifvande i

fråga om användandet af möjligen uppstående behållningar å de ekonomiska

kartverkens anslag, hvilket Riksdagen de senare åren lemnat.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens

sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

3

förda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma

hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fortsättande

af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i

Norrbottens län 31,000 kronor, och för de ekonomiska

kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor,

eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva

att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen

må användas äfven till bestridande af utgifter för det

topografiska kartverket.

2:o) Vid punkten 31) under sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t Ang. läneföreslagit

Riksdagen att dels, till inrättande af en fond, hvarifrån på i skaffande™f

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1891 intagna vil- fiskebåtar

kor och i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t ra A

meddelades, finge utlemnas lån ej mindre för anskaffande af fiskebåtar

och fiskredskap, än äfven för anläggande af smärre inrättningar för tillgodogörande

och förädling af fiskets produkter, bevilja ett anslag af

100.000 kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 50,000 kronor,

dels ock medgifva, att inflytande räntor å de från fonden utlemnade

lån finge ingå till fonden, för att tillsammans med dennas öfriga

tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål.

Af åberopade statsrådsprotokollet framgår, att departementschefen

vid föredragningen inför Kongl. Magt af detta ärende till en början

erinrat, huru som vid sistlidna års riksdag af enskilde motionärer väckts

åtskilliga förslag i fråga om befrämjande af fiskerinäringen. Dessa

förslag hade hufvudsakligen åsyftat dels att ett anslag af 200,000 kronor

måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande i ändamål att deraf

skulle lemnas lån åt behöfvande fiskare för inköp af tidsenliga fiskebåtar

eller redskap och anläggande af salterier eller andra dermed jemförliga

inrättningar, dels att eu komité måtte tillsättas med uppdrag

att undersöka anledningen till de missgynnande konjunkturer, hvaraf

den bohuslänska sillfiskebedriften trycktes, samt föreslå de åtgärder,

som borde ifrågakomma för afhjelpande af dessa ogynsamma förhållanden,

dels att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas med

25.000 kronor för åstadkommande och understödjande af försäkringsföreningar

för fiskemateriel, dels ock att ett anslag af 48,000 kronor

måtte ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att med 3,000 kronor

tilldelas de landsting eller hushållningssällskap i rikets kustlän, hvilka,

ettdera eller gemensamt, med minst 1,000 kronor bidroge till fiskerinäringens

understödjande inom sitt område, med rätt för landstinget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

eller hushållningssällskapet att utdela 2,000 kronor af det sålunda beviljade

beloppet jemte 500 kronor af landstingets eller sällskapets egna

bidrag såsom understöd utan återbetalningsskyldighet till enskilde eller

föreningar, som idkade fiske och vore i behof af understöd till anskaffande

af fiskredskap och båtar eller till andra för fisket nödiga åtgärder,

såsom inrättande af salterier, eller för transport af den erhållna

fångsten, och återstående 1,000 kronor af statsanslaget jemte 500 kronor

af de utaf landstinget eller hushållningssällskapet anvisade medlen såsom

lån för fiskerinäringens enahanda befrämjande.

Ehuru Riksdagen hyst den öfvertygelsen, att fiskerinäringen skulle

kunna, derest tjenliga åtgärder vidtoges, erhålla ojemförligt större betydelse

för vårt land än den för närvarande egde, hade Riksdagen

likväl — erinrar departementschefen vidare — icke ansett sig kunna

bifalla någon af de i ämnet väckta motionerna. Deremot både Riksdagen

hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t måtte efter behörigutredning

taga i öfvervägande, hvilka åtgärder till fiskerinäringens befrämjande,

särskild! i de af motionärerne föreslagna syften, borde

vidtagas.

Med anledning af denna anhållan, som innehållits i Riksdagens

skrifvelse den 19 maj 1890 angående regleringen af utgifterna under

riksstatens sjette hufvudtitel, hade Kongl. Maj:t anbefalt dels landtbruksstyrelsen

att inkomma med yttrande och förslag beträffande de åtgärder,

som till fiskerinäringens befrämjande, särskildt i de uti Riksdagens

skrifvelse angifna syften, borde vidtagas beträffande hafsfisket

utefter rikets kuster, med undantag af kustfisket utefter Göteborgs och

Bohus samt Hallands län, hvilka båda läns hafsfisken för närvarande

vore undantagna från styrelsens embetsbefattning, dels ock Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i nämnda två län att inkomma med yttrande

och förslag i samma hänseende, hvar beträffande kustfisket inom sitt

län. Härjemte hade till landtbruksstyrelsen och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län öfverlemnats, för att tagas i öfvervägande

vid besvarande af nämnda remisser, till förstnämnda myndighet en hos

Kongl. Maj:t gjord ansökning om anslag åt fiskarena vid Mölle och

Nyhamns fiskelägen i Malmöhus län för anskaffande af nya och ändamålsenliga

fj^kegarn och till Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande en

af ett större antal fiskare i länet gjord framställning om dels anslag

dels ock lån för fiskerinäringens upphjelpande och utveckling.

På sidorna 123 —132 i statsrådsprotokollet har departementschefen

vidare redogjort för innehållet i det utlåtande, landtbruksstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

ö

i ämnet afgifvit; och får utskottet med ledning af samma redogörelse

här återgifva det hufvudsakligaste af hvad styrelsen andragit.

Sedan styrelsen på angifna skäl uttalat den åsigt, att Sverige i

fråga om hafsfisket hade att kämpa med vida större svårigheter än de

i detta afseende lyckligare lottade nationerna omkring Nordsjön, och

att det i följd häraf enligt styrelsens förmenande icke vore att hoppas,

att vårt hafsfiske skulle kunna nå den stora omfattning, som hafsfisket

hos dessa folk egde, har styrelsen framhållit, att hvad våra hafsfiskerier

för sin utveckling under närmaste framtiden behöfde vore icke så mycket

införande af nya fiskemetoder som icke fastmera utvägar för tillgodogörande

på bästa sätt af den fångst, som redan nu kunde påräknas, så

att vi kunde behålla våra nuvarande marknader för fiskeriprodukter samt

så långt som möjligt utvidga området för dessa produkters afsättning såväl

i färskt som i konserveradt. tillstånd. Då nordsjöfisket framhållits

såsom ett för oss efterföljansvärdt föredöme, ansåge sig styrelsen vidare

böra erinra, att det stora fisket i Nordsjön skedde med större fiskefartyg,

numera allt oftare ångfartyg, hvilka egdes och utrustades af bolag eller

enskilda personer och hvilkas besättning och befälhafvare vore förhyrda

och aflönade såsom på handelsfartyg. Men införandet hos oss af denna

form för fiskets bedrifvande skulle medföra en betydlig förändring uti

de förhållanden, under hvilka vår fiskeribefolkning nu lefde. I vårt

land utgjordes nemligen den fiskeidkande befolkningen — äfven om

man bortsåge från sötvattensfisket — i öfvervägande grad af personer,

hvilka derjemte drefve andra näringar. Våra yrkesfiskare bildade vid

fisket vanligen mindre lag, hvilka gemensamt egde båt och redskap

eller endast den sistnämnda och hvilka delade fångsten efter lott eller

ock sålunda, att hvar toge fångsten på sina garn; och i de fall, att en

person ensam egde båt och redskap, aflönades hans biträden vanligen

med viss andel i fångsten.

Styrelsen har derefter öfvergått till att yttra sig angående de förslag,

hvilka åsyftats i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse; hvarvid styrelsen,

beträffande först frågan om lån åt fiskare för anskaffande af

fiskebåtar in. m.: meddelat en del upplysningar (sid. 125—127 i statsrådsprotokollet)

rörande de fonder, som i åtskilliga främmande länder

bildats för berörda ändamål. Under erinran, att de ifrågavarande fonderna

kommit till stånd dels (i Irland och Skottland) för att hjelpa

den i ekonomiskt betryck varande fiskeribefolkningen genom att skaffa

densamma tillgång på billigt kapital, dels (i Norge och Danmark) hufvudsakligen

för att underlätta uppkomsten af ett större hafsfiske, ehuruväl

i sistnämnda land äfven understödjande af mindre fiskeriföretag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

åsyftats med fonden, har styrelsen vidare anfört, att äfven hos oss

fiskarenas bemödanden att skaffa sig dugliga båtar och redskap behöfde

understödjas, liksom äfven för andra ändamål, såsom för anläggning af

salterier och rökerier o. s. v., understöd medelst lån vore behöfligt.

Styrelsen ansåge sig derför böra förorda inrättande af en lånefond för

dylika ändamål. Härvid vore det emellertid, enligt styrelsens för’

menande, af synnerlig vigt, att fonden icke finge karakteren af ett slags

fattigunderstödsfond, från hvilken under form af lån understöd utdelades

åt behöfvande fiskare. För att å ena sidan, genom att låta den

säkerhet, som af eu lånesökande erbjödes, pröfvas af personer i lånesökandens

hemort, för denne underlätta erhållandet af lånet, och å den

andra sidan bereda staten full trygghet för lånets återbetalning, ansåge

styrelsen nödigt att vid lånens utdelning kommunerna eller hushållningssällskapen

anlitades såsom mellanhänder på det sätt, att de emottoge

och ansvarade för lånen med förbindelse att till de enskilde låntagarne

utlemna dem på samma vilkor, hvarunder de gmottagit desamma. Hushållningssällskapet

eller kommunen skulle dervid ega att af låntagaren

fordra nödig säkerhet för lånets återgäldande. För att tillhandagå hushållningssällskapet

med yttranden i fråga om lån från fonden, liksom

för att i öfrig! till sällskapet afgifva utredningar och förslag i fråga

om åtgärder till fiskets befrämjande, ansåge styrelsen lämpligt, att sällskapets

förvaltningsutskott utsåge ett eller flera särskilda utskott, bestående

af för fiskerierna intresserade och med fiskarebefolkningens förhållanden

och behof förtrogne män.

Styrelsen, som hvad den ifrågasatta lånefondens storlek anginge,

förmält sig anse ett belopp af 200,000 kronor vara fullt tillräckligt,

har jemväl (sid. 128—129 i statsrådsprotokollet) yttrat sig angående

de särskilda vilkor, hvarunder lånen skulle kunna till enskilde utlemnas,

samt beträffande den formella behandlingen af låneansökningarne.

Beträffande derefter det inom Riksdagen väckta förslaget om anvisande

af medel åt landstingen eller hushållningssällskapen för att af

dem utdelas dels såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, dels

såsom lån, har landtbruksstyrelsen af anförda skäl (sid. 129 i statsrådsprotokollet)

icke funnit sig kunna förorda berörda förslag i dess

ursprungliga form, men likväl ansett, att till Kongl. Maj:ts förfogande

borde ställas ett anslag, hvarmed orternas sträfvanden för fiskerinäringens

bästa kunde understödjas. Enligt styrelsens åsigt borde emellertid

detta understöd icke inskränkas till hafsfisket; icke heller borde

statens bidrag vara lika för alla län eller områden eller ens lika stort

för samma område hvarje år, utan statsbidragen borde utgå i mån af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 1 a.

7

behofvet och vigten af de åtgärder för fiskets främjande, som inom

olika delar af landet vidtoges. Det i nyss omförmälda förslag för kustlänen

afsedda beloppet, 48,000 kronor, ansåge styrelsen till en början

vara tillräckligt för samtliga länen. Förslag till de åtgärder, som i de

särskilda orterna borde vidtagas för fiskerinäringens befrämjande, borde

för öfrigt uppgöras af inom orten utsedde komiterade, och dessa förslag

borde derefter åt laudtbruksstyrelsen granskas.

Vidkommande den i Riksdagens skrifvelse jemväl omförmälda

frågan om understödjande af föreningar för försäkring af båtar och fiskredskap

har laudtbruksstyrelsen slutligen — under erinran att behofvet

af dylika föreningar i vårt land hufvudsakligen gjort sig känbart vid

drifgarnsfisket vid våra öppna kuster — på anförda skäl (sid. 130—132

i statsrådsprotokollet) hemstält, att för den händelse styrelsens förslag

om eu lånefond för fiskare blefve bifallet, ett belopp af 25,000 kronor

måtte anvisas för åstadkommande, på af styrelsen närmare angifvet

sätt, af försäkringsföreningar för båtar och redskap vid kusterna af

Halland, Skåne, Blekinge, Gotland och Öland.

Efter att hafva redogjort för landtbruksstyrelsens nu omförmälda

utlåtande har departementschefen (sid. 133—135 i statsrådsprotokollet)

refererat de yttranden, som i ärendet afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands samt i Göteborgs och Bohus län.

Jemte meddelande att länets hushållningssällskap sökt bispringa

länets fiskare med smärre lån för anskaffande af båtar och redskap och

att detta, så vidt hittills vore kändt, skett utan förlust för sällskapet,

hade — yttrar departementschefen — Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län framhållit såsom en för fiskerinäringens befrämjande

inom länet vigtig åtgärd, att fiskarena borde sättas i tillfälle att i vidsträcktare

mån än genom hushållningssällskapet kunnat ske erhålla

lån för dylika ändamål. Då lånen naturligtvis icke borde tillgodokomma

andra än sådane fiskare, Indika gjort sig kände såsom redbare

män och hvilka på grund af visad yrkesskicklighet kunde antagas

göra bästa möjliga bruk deraf, borde upplysningar om de lånesökande

i dessa afseenden inhemtas från af vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott utsedde komiterade i orten, hvilka bland annat

skulle hafva att mottaga låneansökningarua samt insända desamma till

förvaltningsutskottets sekreterare med intyg om sökandens person och

hans behof af det sökta lånet. Hvad anginge den säkerhet, som borde

för dylikt lån ställas, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att en

förbindelse af minst fyra väl vitsordade fiskare att, en för alla och alla

för en, ansvara för lånet vore hvad skäligen kunde i detta hänseende

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

fordras. Då någon försäkringsinrättning för fiskebåtar och redskap

icke funnes inom länet samt, äfven om eu ifrågasatt förening för försäkring

af däcksbåtar komme till stånd, det antagligen komme att dröja

någon tid innan denna förening trädde i verksamhet, syntes försäkring

af den för lånet anskaffade fiskematerielen icke böra föreskrifvas såsom

lånevilkor.

Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att en

af de främsta åtgärderna, om ej den vigtigaste, för främjande af länets

fiskerinäring vore åstadkommandet af tillräckligt antal lätt tillgängliga

fiskehamnar å dertill lämpliga ställen. I anledning af hvad Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i detta hänseende anfört, hade — upplyser

departementschefen — yttrande infordrats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvilket likväl vid förevarande ärendes anmälan i statsrådet

ännu icke hunnit afgifvas.

Då anläggningen af inrättningar för tillgodogörande af fiskets produkter

länge utgjort ett önskningsmål hos fiskarena samt tillvaron af

åtminstone något större salteri inom länet otvifvelaktigt skulle utöfva

ett gynsamt inflytande på fiskets utveckling, hade — yttrar departementschefen

— Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare ansett det vara önskvärdt,

att af medel, som stode till Kongl. Maj:ts förfogande, lån mot

billig ränta utlemnades till enskilde eller bolag, hvilka ville anlägga

dylika inrättningar.

En annan angelägenhet af framstående vigt för fiskarena vore,

enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, möjligheten att

kunna försäkra däcksbåtarne, hvilka utgjorde fiskarenas värdefullaste

egendom. Fråga hade visserligen varit å bane om åstadkommande af

en försäkringsförening mellan de halländske fiskarena. Men denna förening

hade icke vunnit erforderlig tillslutning, vare sig på grund af

verklig oförmåga att erlägga inträdesafgifterna eller obenägenhet att

ikläda sig ansvaret för betalning af de premier och tillskott, föreningens

bestånd förutsatte. Utan att understöd af allmänna medel lemnades

till belopp, som gjorde inträdesafgifterna obehöfliga, syntes ock

fortfarande föga utsigt finnas att kunna åstadkomma en dylik förening.

Slutligen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit vissa

andra åtgärder, hvilka enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt

skulle vara egnade att befrämja fiskerinäringen inom länet, nemligen

dels att premiering af fiskebåtar borde anordnas, dels att ett bogseringsfartyg

borde ställas till fiskarenas förfogande under sillfisketiden på

hösten, dels att medel borde anvisas för anställande af försök med nya

eller förbättrade redskap, dels att statistiska uppgifter angående fisket

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

9

inom länet borde insamlas, dels ock att medel borde anvisas till aflöning

af fiskeritillsyningsmän vid laxfisket inom Nissans och Åtrans

distrikt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län hade

— meddelar departementschefen slutligen —- i sitt utlåtande i ärendet

allenast åberopat innehållet af ett utaf intendenten vid länets hafsfisken

A. H. Malm afgifvet yttrande, deruti Malm till en början uttalat såsom

sin åsigt, att det i Riksdagens skrifvelse omnämnda förslaget om anvisande

af medel till hushållningssällskapens eller landstingens förfogande

för fiskerinäringens främjande icke vore af nämnvärd betydelse

för fiskerinäringen inom Göteborgs och Bohus län samt att behofvet

af försäkringsföreningar för båtar och redskap vore för detta län redan

fyldt genom tre inom länet befintliga dylika föreningar, äfvensom lemnat

några antydningar om förhållandena rörande det bohuslänska sillfisket,

samt vidare meddelat, att inom länet funnes två fonder, afsedda att utlånas

till fiskare; och ehuru dessa fonder sammanlagdt icke uppginge till

mera än något öfver 55,000 kronor, hade likväl under årens lopp många

goda fiskefartyg åstadkommits genom lån ur desamma. Denna erfarenhet

visade, att en större lånefond skulle kunna verka gagneligt. Men

då sedan några år tillbaka behofvet af lifförsäkring för fiskare gjort sig

gällande samt en sammanslutning mellan fiskare för att bereda dem

understöd under sjukdom eller då de eljest vore i nödstäld belägenhet

skulle vara till fördel för fiskarena, borde nämnda lånefond, enligt Malms

förmenande, ordnas så, att den jemväl tillgodosåge dessa två ändamål.

Grundplåten till fonden borde lemnas af staten, men fiskarena borde

sjelfva till fonden bidraga såväl medelst inträdesafgifter som ock genom

vissa terminliga tillskott.

För egen del har departementschefen anfört, att af de åtgärder till

fiskerinäringens främjande, som blifvit inom Riksdagen eller af de i

ärendet hörda myndigheter ifrågasatta, förslaget om inrättande af en

lånefond för anskaffande af fiskebåtar och redskap syntes honom vara

synnerligen bealctansvärdt. Hafsfiske! kräfde nemligen numera, för att

med framgång bedrifvas, jemförelsevis dyrbara farkoster och redskap,

och endast mera undantagsvis vore fiskarena i besittning af det kapital,

som för deras anskaffande erfordrades. Fiskaren vore sålunda hänvisad

Bih. Ull Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Åfd. 6 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

att söka genom lån bereda sig de erforderliga medlen, men härvid

mötte svårigheten att anskaffa en för långifvaren antaglig säkerhet, då

båten och redskapen icke enligt vår lagstiftning härför egnade sig. Enligt

hvad i de halländska fiskarenas ofvanberörda framställning uppgifva

och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet vitsordats, uppginge

kostnaden för en däckad båt om 7 eller 8 tons, hufvudsakligen

afsedd för sillfiske, till 1,600 å 1,800 kronor och för en sumphåf eller

s. k. qvase, som erfordrades för att på ett mönstergilt sätt bedrifva *

fiske efter torsk, flundra, makril o. d., till 2,500 å 3,000 kronor. För

en båt, som skulle vara fullt utrustad för hvarje slag af fiske, beräknades

sjelfva redskapen kosta öfver 4,000 kronor. Ehuru vanligen flera

fiskare gemensamt egde båt och redskap, vore likväl sålunda den summa,

som å en hvar af dem belöpte, rätt betydlig, om hänsyn toges till de

ekonomiska förhållanden, under hvilka fiskarena i allmänhet lefde. Alla

de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, hade också uttalat den mening,

att en dylik lånefond skulle Åverka gagneligt, och denna mening

vunne äfven stöd af den erfarenhet man vunnit i Halland och Bohuslän,

der man sökt att genom lån, från vederbörande hushållningssällskap eller

enskilda föreningar underlätta för fiskarena anskaffandet af båtar eller

redskap. Särskilt borde bemärkas, att der, hvarest man, såsom i Halland,

för närvarande sträfvade att förmå fiskarebefolkningen att till vinnande

af ett gynsammare resultat af fisket förskaffa sig sådana dyrbarare

båtar och redskap, som möjliggjorde ett fiske längre ut till hafs

än tillförene varit brukligt, dessa sträfvanden skulle väsentligen understödjas

genom en sådan lånefond, hvarom nu vore fråga. Då såväl

jordbruket som fabriksindustrien understöddes genom lån af statsmedel,

den förra från odlingslånefonden och den senare från manufakturförlagslånefonden,

syntes det departementschefen icke heller obilligt, att fiskerinäringen

på likartadt sätt understöddes, helst samma närings utöfvare

till följd af omöjligheten att enligt gällande lagstiftning pantsätta sina

båtar och redskap hade svårare än kikare af jordbruk och fabriker att

genom lån i enskilda kreditanstalter förskaffa sig erforderliga medel.

Såväl landtbruksstyrelsen som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Hallands län hade — fortsätter departementschefen — förordat, att jemväl

anläggningen af inrättningar, afsedda för tillgodogörande af fiskets

produkter, såsom salterier o. s. v., måtte understödjas genom lån. Då

tillkomsten af dylika inrättningar måste underlätta afsättningen och tillgodogörandet

af den fångade fisken och således bidraga till ett fördelaktigt

ekonomiskt resultat af fisket, ansåge äfven departementschefen

önskvärdt, att tillkomsten af dylika anläggningar befrämjades. För under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

11

stödjande, medelst lån, af större dylika anläggningar, hvilka drefvos

fabriksmessigt, syntes dock icke några särskilda medel behöfva anvisas,

då för detta ändamål manufakturförlagslånefonden kunde anlitas. Det

vore således endast fråga om smärre Batterier, rökerier o. d., hvilka icke

kunde anses såsom fabriker. För dylika anläggningar — företrädesvis

sådana, hvilka bringades till stånd genom sammanslutning af fiskarena

sjelfva eller hvilka åstadkommos af hushållningssällskapen — ansåge

departementschefen lån böra kunna medgifvas från samma fond, som

bildades för anskaffande af redskap och båtar. Deremot syntes det

departementschefen ingalunda lämpligt att, såsom i intendenten Malms

yttrande föreslagits, med den ifrågasatta lånefonden förena en fond för

lifförsäkring af fiskare och för understöd åt dem.

För att lånefonden skulle kunna komma fiskarebefolkningen till

nytta i önskvärd utsträckning, vore det af vigt att icke fordringarna

på säkerheten för lånen stäldes så höga, att fondens anlitande oskäligt

försvårades. För att hygga statsverket mot förluster hade landtbruksstyrelsen

föreslagit, att lånet skulle från statsverket utlemna^ till vederbörande

hushållningssällskap eller kommun, som det skulle åligga att

ansvara för lånets återbetalning till staten och som hade att utlemna

medlen till den enskilde låntagaren, sedan sällskapet eller kommunen

funnit den säkerhet, som af denne erbjödes, betryggande. Fn dylik

utväg att trygga statsverket mot förluster kunde visserligen ifrågasättas,

derest lånemedlens fördelning ordnades så, att hushållningssällskapet eller

kommunen finge till sitt förfogande ett visst belopp, som sällskapet eller

kommunen egde efter sitt behag fördela. Men då enligt styrelsens förslag

sjelfva afgörande! af hvilka lånesökande skulle erhålla lån från fonden

icke skulle tillkomma hushållningssällskapet eller kommunen, innebure

den af styrelsen föreslagna utvägen i sjelfva verket icke annat än

en fordran att hushållningssällskapet eller kommunen skulle gå i borgen

för lånet, en fordran så mycket mera obillig som en möjlig förlust skulle

för hushållningssällskapet och i synnerhet för en kommun mången gång

vara rätt känbar, medan den för statsverket vore af mindre betydelse.

Departementschefen ansåge sig dessutom icke böra lemna oanmärkt, att

åtagandet af en sådan förbindelse, hvarom nu vore fråga, svårligen kunde

anses såsom en sådan kommunens gemensamma angelägenhet, att kommunen

lagligen kunde ikläda sig densamma.

Då på grund af vår lagstiftning realsäkerhet i båt och redskap

icke kunde ifrågakomma, kunde den, som sökte ett lån för anskaffande

af fiskemateriel, i regeln icke ställa annan säkerhet än borgen. Dylik

säkerhet syntes departementschefen ock kunna vara tillfyllestgörande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

såvida tillförlitliga intyg företeddes derom, att låntagaren och löftesinännen

gjort sig kände såsom redbare och ordentlige män, hvilka efter

bästa förmåga sökte fullgöra sina förbindelser. Der lån söktes af flera

personer, hvilka bildade ett båtlag, syntes man icke ens böra ovilkorligen

fordra borgen, utan såvida sådana intyg som nyss nämnts företeddes

om låntagande, borde desses förbindelse att, en för alla och alla

för en, ansvara för lånet vara till fyllest, Vore fråga om lån för anläggning

t. ex. af ett rökeri, kunde naturligtvis stundom inteckningfordras.

— Departementschefen hade ansett sig böra lemna dessa antydningar

om beskaffenheten af den säkerhet, som för lånen borde

lemna», ehuru han ansåge hvarken behöflig! eller lämpligt här, lika

litet som i fråga om lån från odlingslånefonden eller manufakturförlagslånefonden,

att bestämda föreskrifter lemnades om hurudan säkerheten

för lånen skulle vara beskaffad för att kunna godkännas. I betraktande

af den ringa utveckling, försäkringsväsendet för fiskebåtar och redskap

för närvarande hos oss egde, syntes det departementschefen icke heller

böra stadgas såsom ett oundgängligt vilkor, att båt eller redskap, för

hvars anskaffande lån beviljades, borde hållas försäkrade.

Då de medel, som skulle användas till bildande af ifrågavarande

fond, enligt hvad departementschefen komme att föreslå, skulle komma

att anskaffas utan upplåning, kunde det sättas i fråga, att lånen från

fonden skulle göras räntefria. Departementschefen ansåge sig dock icke

kunna förorda eu dylik åtgärd, hvarigenom fonden till äfventyxs i fiskarenas

ögon skulle få karakteren af en fattigunderstödsfond. Då möjligen

förluster å utlemnade lån icke kunde i längden helt och hållet förekommas,

kunde dessutom en, om ock obetydlig, ränta för lånen tjena

att ersätta dylika förluster. Att räntan borde sättas mycket låg vore

gifvet, och departementschefen förestälde sig, att två procent skulle vara

en passande räntefot.

Hvad anginge storleken af lån, som från fonden utlemnades, ansåge

departementschefen för sin del lämpligt, att lånebeloppets maximum

bestämdes i förhållande till värdet af den båt eller de redskap, som

skulle för lånet anskaffas, eller af den inrättning, hvars anläggning

lånet afsåge att understödja. Då eu möjlighet att från fonden erhålla

lån till hela detta värde kunde förleda lånesökandena att inlåta sig på

mindre välbetänkta företag och framkalla eu skuldsättning i vidsträcktare

män än gagneligt vore, syntes lån böra medgifvas endast till belopp,

som motsvarade högst två tredjedelar af nämnda värde.

Amorteringstiden för lån från fonden borde naturligtvis sättas så,

.att lånet slutbetalades, innan båten och redskapen väsentligen förlorat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

13

i värde. Med hänsyn härtill borde denna tid icke utsträckas utöfver

åtta år. För lån till anläggande af inrättningar för fiskens beredning

mötte visserligen ur denna synpunkt icke betänklighet att sätta amorteringstiden

längre, men då en dylik anläggning borde förmå att utan

svårighet inom en tid af åtta år återgälda ett erhållet lån och fonden

komme desto flera till nytta, ju kortare amorteringstiden bestämdes,

vore icke skäl att för dylika anläggningar bestämma en annan amorteringstid

än den, hvilken faststäldes för lån, som utlemnades för det

med fonden hufvudsakligen afsedda ändamål.

Då sättet för behandlingen af ärenden rörande lån från fonden

icke nu behöfde definitivt bestämmas, ville departementschefen för närvarande

inskränka sig till några antydningar om, huru han tänkt sig,

att denna sak kunde ordnas.

När lån från fonden söktes, borde vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och, der sådana fiskerikomiterade, som i

landtbruksstyrelsens och Kongl. Maj ds befällningshafvandes i Hallands

län utlåtanden omförmäldes, funnes utsedde, jemväl dessa komiterade

yttra sig i frågan, huruvida det företag, för hvilket lån söktes, vore

förtjent att med lån understödjas, samt tillika meddela sådant intygom

låntagarens och löftesmännens personer, som departementschefen

ofvan vid frågan om säkerhet för lån från fonden antydt. Möjligen borde

i sistnämnda hänseende upplysningar införskaffas jemväl från vederbörande

tjensteman i orten, liksom det äfven må hända kunde vara

lämpligt att inhemta Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes

yttrande i ämnet. Detta senare borde alltid ske vid låneansökningar

från Göteborgs och Bohus samt Hallands län, så länge hafsfiske! vid

dessa kuster vore undantaget från landtbruksstyrelsens embetsbefattning.

Öfver låneansökningar från andra län borde landtbruksstyrelsen yttra

sig. Sedan ärendet sålunda erhållit erforderlig utredning, borde ansökningen

pröfvas af Kongl. Magt, som dervid skulle meddela de närmare

bestämmelser i fråga om vilkoren för lånets utbekommande och.

tillgodonjutande, som kunde finnas erforderliga. Sjelfva förvaltningen

af fonden borde åligga statskontoret, som jemväl borde utbetala de beviljade

lånen och förvara säkerhetshandlingarna samt till hvilket jemväl

rånte- och kapitalinbetalningarna borde ingåd

Ehuru det naturligtvis icke vore möjligt att för närvarande med

någon större grad af tillförlitlighet beräkna i hvad omfång eu sådan

fond, hvarom nu vore fråga, kunde komma att anlitas, förestälde sig

departementschefen dock att, om till fonden afsattes ett belopp af

100,000 kronor, densamma borde blifva för den närmaste tidens låne
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

behof tillräcklig. Visade det sig framdeles, att lånebehofvet icke kunde

med detta belopp tillfredsställas, kunde ju då tagas i öfvervägande, huruvida

ytterligare medel borde till fonden anvisas.

Af de öfriga åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, hvilka

blifvit ifrågasatta, vore, enligt departementschefens åsigt, bildandet af

föreningar till försäkring af fiskebåtar synnerligen förtjent att af staten

understödjas. Äfven åstadkommandet af försäkringsföreningar för fiskeredskap

syntes böra af staten befordras, såvida dylika föreningar lyckades

tillvinna sig en allmännare anslutning bland fiskarebefolkningen.

Huruvida sådant kunde komma att ske, syntes dock ganska tvifvelaktigt,

då enda sättet att vinna en verksam kontroll derå, att icke fiskaren

sjelf genom vårdslöshet eller annorledes orsakade förlust af försäkrad

redskap, yore en föreskrift att blott en del af det försäkrades värde

ersattes, men detta å andra sidan naturligtvis betydligt minskade fördelen

för fiskaren att hålla redskapen försäkrad. Då emellertid det

belopp,* hvarmed och det sätt i öfrigt, hvarpå försäkringsförening för

båtar eller redskap borde af staten understödjas, naturligtvis måste blifva

beroende på föreningens omfattning, dess organisation m. m., ansåge

sig departementschefen icke för närvarande, då någon begäran om understöd

för någon viss förening nu icke förelåge, böra tillstyrka äskandet

hos Riksdagen af medel för dylika ändamål, helst det icke vore omöjligt,

derest ansökningar om understöd för åstadkommande af dylika

föreningar skulle under den närmaste tiden göras, att af de medel, som

nu vore å ordinarie stat anvisade till fiskerinäringens understöd, eller

från tillgängliga besparingar bereda tillgång dertill. Bildandet åt försäkringsföreningar

skulle sannolikt ock kunna befrämjas derigenom att

fiskare, som förbunde sig att försäkra båt eller redskap, för hvars anskaffande

lån från ofvan omförmälda fond söktes, tillerkändes företräde

framför andra till erhållande af lån.

En annan åtgärd, som jemväl syntes böra befordras från statens

sida, vore utseendet i orterna genom hushållningssällskapens försorg af

fiskerikomiterade, hvilka skulle hafva att afgifva förslag och meddela

yttrande i fråga om åtgärder till fiskerinäringens befrämjande. Då bildandet

af dylika komitéer'' icke förutsatte anslag af statsmedel, behöfde

departementschefen emellertid icke vidare uppehålla sig härvid.

Såsom departementschefen redan an tyd t, hade det af Kong]. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län framstälda förslag i afseende å inläggningen

af fiskehamnar i länet ännu icke hunnit erhålla sådan utredning,

att detta förslag nu kunde blifva föremål för Kong!. Maj:ts

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

15

pröfning. Då öfriga af Kong!. Maj:ts bemälde befallningshafvande

ifrågasatta åtgärder, derest de vid närmare utredning funnes förtjena

afseende, icke kräfde större belopp än att medel dertill tills vidare

efter hand kunde beredas från befintliga tillgångar, syntes anslag för

dessa ändamål icke för närvarande behöfva af Riksdagen begäras. Icke

heller i öfrigt ansåge sig departementschefen för närvarande ega anledning

att förorda framställning till Riksdagen om ökadt anslag till

fiskerinäringens understöd, utom för bildande af den ofvan omförmälda

lånefonden. Denna lånefond syntes dock böra få anlitas till befrämjande

af ej allenast hafsfisket, utan äfven andra fisken af betydligare

beskaffenhet i rikets insjöar och floder. Fondens belopp, hvilket, såsom

antydt, tills vidare borde bestämmas till 100,000 kronor borde

kunna anskaffas genom anslag under loppet af två år.

Såsom vilkor för lån från denna fond syntes departementschefen

böra stadgas:

a) att lån beviljades högst till belopp motsvarande två tredjedelar

af värdet af båt och redskap, hvars anskaffande med lånet afsåges

att understödja, eller af den inrättning, hvars anläggande lånet afsåge

att understödja;

b) att för lånet skulle ställas säkerhet, som godkändes af Kongl.

Maj:t eller den myndighet, åt hvilken Kongl. Maj:t uppdroge pröfningen

deraf;

c) att för lånet skulle erläggas två procent årlig ränta, dock med

skyldighet för låntagaren att, derest förfallet kapitalbelopp icke inom

föreskrifven tid inbetalades, derå erlägga den högre ränta, Kongl. Maj:t

funne skäligt bestämma;

ct) att lånet skulle återbetalas sålunda, att vid slutet af hvarje

af de åtta år, som följde näst efter det, hvarunder lånet eller någon

del deraf lyftats, inbetalades en åttondedel af lånebeloppet, med Kongl.

Maj:t förbehållen rätt att, derest stadgad kapital- eller räntebetalning

icke i rätt tid fullgjordes, tidigare återfordra det oguldna lånebeloppet;

samt

e) att låntagaren skulle i öfrigt vara underkastad alla de vilkor

och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga och nödiga.

I öfverensstämmelse med den mening, utskottet sistlidet år uttalade

och hvilken då af Riksdagen godkändes, anser utskottet ange
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Lägel, att fiskerinäringen i vidsträcktare mån än för närvarande är

förhållandet af staten understödjes, hvarför också åtgärder i sådant

syfte synas utskottet böra af Riksdagen vidtagas. Af de olika förslagtill

näringens befrämjande, hvilka under frågans behandling framkommit,

anser utskottet, efter den utredning, Kongl. Maj:t nu låtit verkställa,

det föreliggande förslaget om inrättande af en lånefond för anskaffande

af fiskebåtar m. m. vara det, som i frågans nuvarande läge måste anses

mest ändamålsenligt, då detsamma dels i jemförelse med öfriga

mera vidtomfattande förslag torde låta sig lättast genomföra, dels ock

torde bäst tillgodose de behof, hvilka göra sig starkast gällande hos

den del af vårt lands fiskeriidkande befolkning, som bedrifver hafsfiske

i större skala. Utskottet håller således före, att början till ett kraftigare

befrämjande af fiskebedriften lämpligen bör göras genom inrättande

af en lånefond för detta ändamål.

Mot den föreslagna storleken af fonden liksom mot de särskilda

ändamål, för hvilka lån derifrån enligt förslaget skulle kunna beviljas,

har utskottet icke heller funnit anledning till erinran. Deremot hyser

utskottet i fråga om sättet för sjelfva lånerörelsens anordnande eu från

Kongl. Maj:ts åsigt i viss mån afvikande mening. Utskottet anser

nemligen en lånerörelse af ifrågavarande slag icke böra af staten omedelbart

bedrifvas, utan synes densamma böra förmedlas genom vederbörande

landsting och hushållningssällskap på sådant sätt att från fonden

i mån af tillgång, efter ansökan, utlemnas lån till de landsting eller

hushållningssällskap, hvilka förklara sig villiga att utlemna sålunda erhållna

belopp till låneunderstöd för ifrågavarande ändamål. Vid sådant

förhållande och då lånerörelsen följaktligen skulle komma att bedrifvas

på landstingens och hushållningssällskapens risk, torde det också böra

ankomma på dem att, utan särskilda föreskrifter, bestämma den säkerhet,

mot hvilken låneunderstöden må utlemnas.

Tiden för lånens amortering torde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

böra bestämmas till åtta år. I afseende å den ränta, som af landsting

eller hushållningssällskap skall för ifrågavarande lån erläggas, har utskottet

deremot ansett den förändring i Kongl. Maj:ts förslag böra ske,

att räntan bestämmes till 3 procent i stället för af Kongl. Maj:t föreslagna

2 procent.

Under erinran, att det torde böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t

att utfärda närmare bestämmelser för utlemnande af lån från fonden

till landsting och hushållningssällskap samt att för dessa lån icke torde

vara erforderlig annan säkerhet än landstings- eller hushållningssällskaps

förskrifning derå, får utskottet, på grund af hvad sålunda blifvit

anfördt, hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande I\:o 7 a.

17

att Riksdagen må dels till inrättande af en fond

för fiskerinäringens befrämjande — från hvilken fond,

i mån af tillgång och på af utskottet ofvan angifna

vilkor, lån må tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som förklarat sig villigt att utlemna låneunderstöd

för anskaffande af fiskebåtar och fiskeredskap

eller för anläggande af smärre inrättningar för tillgodogörande

och förädling af fiskets produkter — bevilja

ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1892 anvisa 50,000 kronor; dels ock medgifva

att inflytande räntor å de från fonden utlemnade

lån må ingå till fonden för att tillsammans med

dennas öfriga tillgångar användas för det med fonden

afsedda ändamål.

Stockholm den 21 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

SVEN NILSSON.

Reservationer:

vid punkten 2:o (angående lånefond för anskaffande af fiskebåtar

in. m. :

af herrar V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg, grefve E. C. A.

Piper och E. Fränekel, som ansett utskottet böra hemställa, att den af

Kongl. Maj:t i ämnet gjorda framställning måtte oförändrad af Riksdagen

bifallas;

af friherre B. A. Leijonliufvud;

af herr H. P. P. Tamm, som på grund af det ej fullt utredda

skick, hvaruti frågan ännu befinner sig, yrkat afslag å Kongl. Maj:ts

framställning i ämnet;

af herrar S. Nilsson och P. Pehrsson.

Bill. till /likså. Prof. 18dl. 4 Sand, 1 Äfd. 6 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Herrar C. E. Casparsson och O. Jonsson hafva begärt I

nadt, att de icke deltagit i föregående frågors slutbehandlingskottet.

å anteckinom

ut
-

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:36 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten