Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1891-02-13 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 13 februari 1891, kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 14 januari 1891 af- Än9- h°jlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, mfaga fff

att det under förestående rubrik upptagna belopp måtte, för ökande af amanuenser,

deri ingående anslag för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning ersättning,

m. m., höjas från 62,400 kronor till 64,000 kronor, eller med 1,600 kronor. renskrifning

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för den 12 januari 1891 har föredragande departementschefen Llvl

i fråga härom erinrat, att i den vid 1878 års riksdag för finansdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli faststälda stat ett belopp af

7,000 kronor upptagits till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning

m. m. samt att sedermera, då vid 1884 års riksdag kontroll- och

Bih. till Riksd. Prot. 18.91. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

justeringsbyrån uppförts å ordinarie stat under nämnda afdelning af

Kong], Maj:ts kansli, nyssberörda anslag, för betäckande af enahanda

kostnader jemväl för kontroll- och justeringsbyrån, höjts till 9,000 kronor.

Den erfarenhet, som vunnits under den derefter förflutna tiden, hade

emellertid ådagalagt, att det till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning

m. m. för finansdepartementet med inberäkning af kontrolloch

justeringsbyrån sålunda disponibla belopp af 9,000 kronor icke lemnade

tillfälle att bereda de i departementet anstälde extra ordinarie

tjensteman en i förhållande till deras arbete någorlunda afpassad godtgörelse.

Under erinran att kostnaderna för departementets bankbyrå

utginge af anslagen för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter

och till arfvode för en byråassistent å nämnda byrå, ville

departementschefen rörande dispositionen af anslaget till amanuenser

m. m. för nästlidet år meddela följande uppgifter. Till innehafvarne af

tre med årligt arfvode af 1,000 kronor förenade amanuensbefattningar,

en å hvardera af departementets öfriga tre byråer, hade utbetalts de

faststälda arfvodena, sammanlagdt 3,000 kronor, hvarjemte till en hvar

af dessa amanuenser äfvensom till den å bankbyrån anstälde amanuens,

hvilken äfven biträdt med handläggningen af göromålen inom departementet

i öfrigt, utgått särskilda gratifikationer af 125 kronor till hvardera.

Till vikariatsarfvoden hade åtgått 1,861 kronor 8 öre, till renskrifning

2,058 kronor 92 öre samt till arfvoden och gratifikationer åt

extra vaktbetjente 675 kronor. Återstoden af anslaget, 905 kronor, hade

utdelats i gratifikationer till åtta amanuenser med belopp af respektive

175, 165, 125, 115, 100, 100, 75 och 50 kronor.

1 betraktande deraf att den tjenstgöring, som ålåge innehafvarne

af de med fast arfvode förenade amanuensbefattningarna, upptoge större

delen af förmiddagen och icke sällan erfordrade hemarbete, måste den

godtgörelse, som blifvit de ifrågavarande amanuenserna beredd, anses

ganska ringa. I ännu högre grad gälde emellertid detta i fråga om

godtgörelsen till öfrige amanuenser. Visserligen kunde desse icke med

skäl påräkna full ersättning för sitt arbete, men då det måste ligga i

departementets intresse, att ett antal yngre tjensteman, utan att allt

för mycket behöfva splittra sin verksamhet åt olika håll, egnade sig åt

departementets tjenst för att framdeles derinom vinna befordran, kunde

det icke annat än lända till men för departementets verksamhet, att

utväg saknades att åt dem bland ifrågavarande tjensteman, hvilka ansåges

förtjente att vid departementet fästas, bereda en någorlunda skälig

godtgörelse.

Vid jemförelse med de belopp, som uti förevarande afseende blifvit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

för öfriga större departement anslagna, visade sig ock, att finansdepartementet

intoge eu ofördelaktig ställning. Enligt gällande stater

vore nemligen de motsvarande anslagen bestämda för landtförsvarsdepartementet

till 10,800 kronor, för civildepartementet till 15,000 kronor

och för ecklesiastikdepartementet, efter i anslaget vid senaste riksdag

medgifven förhöjning, likaledes till 15,000 kronor, af hvilket belopp likväl

omkring 1,500 kronor användes till statistiskt biträde. Antalet med

fast arfvode försedde amanuenser vore ock i de ifrågavarande departementen

relativt större än i finansdepartementet, likasom äfven arfvodena

i regeln vore högre. En förhöjning i finansdepartementets anslag syntes

derför departementschefen vara af omständigheterna fullt påkallad, och

beloppet af denna förhöjning syntes honom lämpligen böra bestämmas

till 1,600 kronor.

Kong]. Maj:ts förevarande framställning har ej gifvit anledning till

någon utskottets erinran; och får utskottet för den skull hemställa,

att det under anslagstiteln: »departementets afdelning

af Kongl. Maj:ts kansli» upptagna belopp må,

för ökande af deri ingående anslag för amanuenser,

vikariatsersättning, renskrifning in. in., höjas från 62,400

kronor till 64,000 kronor, eller med 1,600 kronor.

Mynt- och kontrollverhen.

2:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, attAng. mynt-och

den i gällande stat för kontrollverket för kontrolldirektören upptagnakontr^’^kenförmån

af fri bostad med vedbrand finge beräknas till ett värde af

1,200 kronor, deraf 800 kronor skulle anses tillhöra lönen.

Enligt hvad af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, har

departementschefen vid föredragning inför Kong]. Maj:t af ifrågavarande

ärende till en början erinrat, hurusom aflöningsförmänerna för kontrolldirektören

genom den under den 8 december 1876, i enlighet med samma

års Riksdags beslut, faststälda nya stat för mynt- och kontrollverken

blifvit bestämda till lön 2‘,600 kronor och tjenstgöringspenningar 1,400

kronor jemte rätt till två ålaerstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt

fri bostad och vedbrand; hvarefter departementschefen anmält, att kontrolldirektören

Carl Salomon Bleckert Lindman i eu till Kongl. Maj:t

stäld skrift, med förmälan att nyssnämnda förmån af fri bostad och

vedbrand vid bevillningstaxeringen uppskattats till 1,500 kronor samt

att Lindman, hvilken den 13 december 1878 utnämnts till kontrolldirektör,

vore i åtnjutande af förberörda två ålderstillägg, så att hans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hela löneinkomst, med beräkning af bostadsförmånen jemte vedbrand

till sistnämnda belopp, utgjorde 6,500 kronor, anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte förklara honom berättigad att vid snart förestående afskedstagande

i pension bekomma ett samfäldt belopp af fasta lönen med ålderstilläggen

och dertill ett belopp, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt

motsvara förmånen af fri bostad med vedbrand, hvilken förmån, enligt

sökandens mening, icke borde kunna anses tillhöra tjenstgöringspenningarna.

Till stöd för denna anhållan hade Lindman anfört, bland annat,

att vid bestämmandet af den fasta lönens belopp hänsyn tvifvels utan

tagits till sistnämnda förmån och lönen med afseende å densamma bestämts

till ett lägre belopp, än hvad fallet skulle hafva blifvit, om denna

förmån icke funnits, samt att, om bostadsförmånen icke finge räknas till

lönen, utan borde hänföras till tjenstgöringspenningarna, sökandens aflöning

skulle med hänseende till hans pension få en högst ovanlig och

för sökanden ofördelaktig fördelning, i det att pensionen sålunda komme

att motsvara föga mer än hälften af de med befattningen förenade aflöningsförmånerna.

Statskontoret, hvars utlåtande öfver denna framställning blifvit inhemtadt,

hade erinrat, att i den nya staten för mynt- och kontrollverken

upptagits för såväl mynt- och kontrolldirektörerna som myntkamreraren,

myntgravören och förste vaktmästaren förmånen af fri bostad

med vedbrand, utan att denna förmån till visst penningevärde beräknats,

till följd hvaraf densamma icke heller kunde inverka vid bestämmande

af pensionsbeloppet. Vid flera tillfällen hade dock vid utfärdandet af

nya aflöningsstater ett annat förfaringssätt iakttagits. Så hade genom

kongl. bref den 24 maj 1878 stadgats, att den boställsförmån, hvaraf

generalpostdirektören vore i åtnjutande, skulle beräknas och afgå från

lönen med 1,000 kronor, och uti de stater, som under åren 1878 och

1879 blifvit faststälda för de särskilda afdelningarna af Kongl. Maj:ts

kansli och för kammarkollegium med flera embetsverk, hade bestämts, att

boställsförmån för vaktmästarne skulle verka till minskning i kontanta lönen

med 150 kronor. Då nu Lindman i lön med två ålderstillägg åtnjöte sammanlagdt

3,600 kronor, skulle således pensionen, då han uppfylt derför

stadgade vilkor, jemlikt, bestämmelsen i kongl. brefvet den 1 juni 1877

uppgå till samma belopp, eller 3,600 kronor. I betraktande af de med kontrolldirektörens

befattning förenade åligganden enligt de för mynt- och kontrollverken

den 8 december 1876 utfärdade instruktioner, då han nemligen

utöfvade chefskapet vid kontrollverket och vid myntverket bestrede en

synnerligen vigtig kontrollerande verksamhet, samt vid jemförelse med

de för tjensteman vid förvaltande verk inom hufvudstaden utgående pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

sioner, eller för tjensteman af tredje graden (ledamöter) 5,000 kronor

och för tjensteman af andra graden (sekreterare, kamererare, räntmästare,

förste revisor) 4,000 kronor, måste man, enligt statskontorets mening,

finna, att den kontrolldirektören tillkommande pension vore alldeles för

låg och att med billighet vore öfverensstämmande, att någon tillökning

deri för honom bestämdes.

Statskontoret, som likväl funne det belopp, hvartill Lindmans bostadsförmån

vid bevillningstaxeringen upptagits, eller 1,500 kronor, väl

högt, ansåge för sin del nämnda förmån jemte vedbrand kunna beräk.

nas till lika belopp, hvartill ersättning för samma boställe jemte vedbrand

vid 1877 års riksdag tillerkänts myntmästaren Tham eller 1,200

kronor, hvaraf två tredjedelar borde betraktas såsom lön och en tredjedel

såsom tjenstgöringspenningar. Med iakttagande häraf skulle pensionen

för kontrolldirektören, efter det han kommit i åtnjutande af två

ålderstillägg, uppgå till 4,400 kronor, ett belopp, hvilket statskontoret

ansåge vara tillräckligt.

För egen del ansåge departementschefen lika med statskontoret billigt,

att någon förhöjning i pension blefve kontrolldirektören beredd,

och funne sig departementschefen likaledes kunna biträda den af statskontoret

i sådant syfte föreslagna anordning.

Då den pension, Lindman enligt gällande stat för mynt- och kontrollverken

är berättigad att vid afskedstagandet erhålla, efter utskottets

uppfattning icke är så otillräcklig, att förhöjning deri nödvändigt erforfordras,

samt den af Kongl. Maj:t föreslagna anordning, att vid beräknandet

af den ifrågavarande bostadsförmånens penningvärde en del åt

samma förmån skulle anses utgöra lön och eu annan del tjenstgöringspenningar,

dessutom synes utskottet i och för sig oegentlig, får utskottet

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Postverket.

3:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riks- Ang. anslag

dagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet för den I2ult p°s^"keU

januari 1891 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1892 L

bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,250,000 kronor,

att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle

ökas med 198,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Slutsummorna af de för år 1892 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år faststälda, äro, enligt hvad åberopade statsrådsprotokoll

"ifver vid handen, följande:

år 1892.

/

aflöningsstaten........................................ kr. 2,820,800

öfvergångsstaten ............................... » 6,200

indragningsstaten............................. » 2,593

pensionsstaten......................................... » 88,000

omkostnadsstaten................................... » 4,193,500

oförutsedda utgifter..................... » 90,000

afkortningar och restitutioner m. m. » 48,907

Summa kr. 7,250,000

år 1891.

kr. 2,767,200: —

» 7,400: —

» 5,080: —

» 85,540: —

» 4,048,500: —

» 90,000: —

» 48,280: —

kr. 7,052,000: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 6—24) lemnade utredning inhemtas,

att de särskilda förändringarna i förestående stater afse

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i anslaget till vikariatsersättning samt arfvode!! åt extra

biträden m. m. med .......................... kr. 10,000: —

i dito till vaktbetjente för beredande af

lön till 3 vaktbetjente, som komme

att ersätta 3 indragna vaktmästare,

med.................................................... » 1,500: —

i dito till aflönande af poststationsföre
ståndare

med......................................... » 20,000: —

i dito till ålderstillägg med ................... » 1,300: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en del

betjente med....................................... » 20,000: —

i anslaget till gratifikationer m. m. åt

tjensteman och betjente med........... » 3,000: — kr.

Transport kr.

55,800: —

55,800: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Transport kr. 55,800: —

B. Pensionsstaten:

af Kong]. Maj:t beviljade nya pensioner

kr. 4,950: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med ....................................... kr. 10,000: —

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och

tjensteärenden i allmänhet med....... » 5,000: —

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med............................................................ » 60,000: —

i dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med.......................................... » 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landt
brefbäring

med....................................... » 15,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan »öfriga inrikes

orter» med ............................................. » 5,000: —

i dito för tillverkning af frimärken,

frankokuvert, brefkort och kortbref

med......................................................... » 35,000: — ]{r.

145,000: —

I). Afkortningar och restitutioner m. m.:

............................. kr. 627: —-

Summa ökning kr. 206,377: —

ökning med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

II. Minskning.

A. Aflöningsstaten:

genom uteslutande ur staten af 3 vaktmästarebefattningar

med lön af sammanlagdt...................................... kr. 2,200: —

B. Öfvergångsstaten:

genom indragning af derstädes uppförd aflöning för en

kanslist hos generalpoststyrelsen med ........................... kr. 1,200: —

C. Indragningsstaten:

genom nedsättning i derunder uppfördt

belopp för postexpeditören J. A. J.

Drangel med ................................................ kr. 400: —

samt genom uteslutande af den å samma

stat uppförda aflöning“till postexpeditören

S. W. Sundius med........................ » 2,087: — kr. 2,487: —

D. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång ......... kr. 2,490: —

Summa miskning kr. 8,377: —

Om från summan af ökningen................................................. » 206,377: —

dragés summan af minskningen ................................................ » 8,377: —

erhålles det belopp af................................................................. kr. 198,000: —

hvarmed, enligt Kongl. Maj:ts förslag, postverkets utgiftsstater skulle

komma att för år 1892 på det hela ökas.

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning har inkomsttiteln »postmedel»,

som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 7,380,000

kronor, blifvit, efter afdrag af 100,000 kronor, hvarmed postverkets

kassaförlag borde ökas, upptagen till 7,700,000 kronor. Då, på sätt

ofvan blifvit angifvet, postverkets utgifter för år 1892 af Kongl. Maj:t

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

beräknats till 7,250,000 kronor, skulle således, i händelse af bifall till

hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseenden förslagit, de beräknade

inkomsterna för postverket under nämnda år komma att öfverstiga de

beräknade utgifterna med 450,000 kronor.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för

de särskilda af Kongl. Maj:t nu föreslagna förhöjningarna i postverkets

utgiftsstater, tillåter sig utskottet i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet

och vill endast i fråga om förhöjningarna i det å aflöningsstaten

uppförda anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyrebidraq

för en del betjente samt i det å omkostnadsstaten upptagna anslaget till

traktamenten för vaktbetjente ur berörda protokoll här meddela följande.

Till stöd för den ökning, som föreslagits å förstnämnda anslag, har

departementschefen anfört, att utgifterna å detta anslag,, hvilket i staten

för år 1890 höjdes från 17,500 kronor till sitt nuvarande belopp, 30,000

kronor, uppgått, år 1888 till 31,914 kronor 71 öre, år 1889 till 40,683

kronor 59 öre samt under förra hälften af nästlidet år till 21,559 kronor

75 öre. Under erinran att, på sätt generalpoststyrelsen vid flera föregående

tillfällen meddelat, vaktbetjente vid postanstalterna användes

för en del enklare göromål, såsom stämpling af inkomna försändelser,

vissa anteckningar af bref, tidningars falsande och förseende med nödig

påskrift in. in., hade generalpoststyrelsen nu tillkännagifvit, att den

ökade posttrafiken påkallade förhöjning af ifrågavarande anslag, i det

icke blott vid fasta postanstalter och den inom deras områden anordnade

lokalbrefbäring det ökade antalet postförsändelser ländt till ökadt

behof af vaktbetjente, utan äfven enahanda behof gjorde sig gällande

för beredande af nödigt skydd vid postföringen från ort till annan. Sålunda

både under åren 1888 och 1889 antalet postförsändelser ökats

med i rundt tal 11,662,000, antalet postförda nymil å landsväg med

36,006, antalet dylika mil å jernväg med 60,080, antalet värdeförsändelser

med 434,398 stycken och deras sammanlagda angifna värde med

i rundt tal 102,740,000 kronor. Den å anslaget erforderliga ökningen

hade generalpoststyrelsen ansett böra bestämmas till 20,000 kronor.

Vidkommande åter den ifrågasatta höjningen af anslaget till traktamenten

för vaktbetjente har departementschefen anmärkt, att generalpoststyrelsen

meddelat, det utgifterna å nämnda anslag från och med

år 1886 år för år ökats med resp. 24,900 kronor, 19,600 kronor, 14,600

kronor och 26,000 kronor. Anslaget, i 1890 års stat förslagsvis upptaget

till 440,000 kronor, vore, yttrade styrelsen, i staten för år 1891

bibehållet vid samma belopp, och då utgifterna å anslaget under perioden

1 juli 1889—30 juni 1890 uppgått till i rundt tal 451,800 kronor

Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samt under år 1890 antoges icke komma att understiga 460,000 kronor,

framginge häraf, att redan under nuvarande förhållanden anslaget måst

icke obetydligt öfverskridas.

Samma förut anförda förhållanden, som framkallat behof af för-- höjning i anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente, hade ock till

följd behof af ökning i nu ifrågavarande anslag. Ty uppenbart vore,

att, då aflöningen till extra vaktbetjente utgjordes dels af ett mindre

arfvode, utgående från nyssnämnda anslag, dels ock af traktamente, ökning

i antalet extra vaktbetjente medförde ökade utgifter å traktamentsanslaget.

Redan nu anförda anledningar skulle hafva föranledt generalpoststyrelsen

att i anslaget till traktamenten för vaktbetjente för år 1892

föreslå en väsentlig förhöjning. Men härtill komme, att en ofta hörd

klagan öfver postvaktbetjentaflöningens otillräcklighet å nyo sökt sig

uttryck i en till styrelsen ingifven skrift, deri åtskillige vaktbetjente å

egna och ett stort antal andre vaktbetjentes vägnar anhållit, bland annat,

att lägsta traktamentet för ordinarie vaktbetjent måtte bestämmas

till visst förhöjdt belopp, olika för olika kategorier; att vaktmästare,

som qvarstode å äldre stat, måtte erhålla visst tilläggstraktamente för

dag; att hvarje vaktbetjent vid fast postanstalt måtte komma i åtnjutande,

utan afdrag i inkomster, af tjenstledighet hvarannan sön- och

helgdag ; samt att vaktbetjent, tjenstgörande i jernvägspostkupé eller vid

landsvägspost, måtte, derest nyss omförmälda sön- och helgdagshvila

icke kunde honom beredas, få åtnjuta minst 14 dagars tjenstledighet

hvarje år, utan att någon minskning i hans aflöning derför egde rum.

Generalpoststyrelsen hade på grund af verkstälda beräkningar i

fråga om de kostnader, uppfyllandet af ifrågavarande önskningsmål skulle

medföra, ansett sig icke nu böra söka tillfälle att genomföra desamma

i deras helhet, men då det enligt styrelsens mening icke lede något

tvifvel, att för en del vaktbetjente en förhöjning i traktamente vore af

synnerligt behof påkallad, om ock till lägre belopp än det sökandena

ifrågasatt, äfvensom att frikallelse från tjenstgöring vissa sön- och helgdagar

borde vaktbetjent i vidsträcktare mån, än hittills kunnat ega

rum, beredas, hade styrelsen ansett sökandenas framställning icke böra

lemnas obeaktad. Då emellertid ett tillmötesgående härutinnan, jemväl

om det inskränktes till afhjelpande af de mest trängande behofven, icke

kunde ega rum utan väsentligt höjda utgifter å anslaget och då, på

sätt förut, anförts, äfven af andra anledningar behof af anslagets ökning

gjort sig gällande, hade generalpoststyrelsen ansett förevarande anslag

böra höjas med 60,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

Hvad till statsrådsprotokollet sålunda anförts har visserligen synts

utskottet innebära giltiga skäl för Riksdagen att nu, i enlighet med hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, höja de till aflönande af extra vaktbetjente afsedda

anslag, men den stegring, som år efter år egt rum i utgifterna

för berörda ändamål, har hos utskottet väckt farhågor, att i en icke

aflägsen framtid dessa utgifter kunna komma att öfverstiga hvad som

äfven med hänsyn till postverkets fortgående utveckling må anses

skäligt. En bidragande anledning till omförmälda stegring har utskottet

i öfrigt trott sig finna i den anordning, som för närvarande, särskildt

i de större städerna, eger rum i fråga om kringbärande af

ankomna postförsändelser och som i icke ringa mån lärer hafva föranledt

ett ökadt behof af extra vaktbetjente. Denna anordning, enligt

hvilken försändelserna vid många särskilda utdelningstider om dagen

aflemnas i adressaternas bostäder, huru högt upp i husen dessa än äro

belägna, synes derjemte, vid en fortsatt tillämpning och med hänseende

särskildt till det växande antalet höga hus i städerna, skola med nödvändighet

leda till att brefbärarepersonalen öfveranstränges och i förtid

göres otjenstbar. Det förefaller emellertid utskottet, som om ej allenast

vaktbetjeningens utan äfven statsverkets intresse gjorde en inskränkning

önsklig i det anmärkta sättet för befordran af ankomna försändelser,

och utskottet föreställer sig äfven, att på initiativ af generalpoststyrelsen

skulle i flera fall genom tillmötesgående från vederbörande adressater

och husegare kunna vidtagas ändrade anordningar i förevarande afseende,

hvilka utan att minska den säkerhet, som nu förefinnes för att

försändelserna komma rätta personer till hända, skulle göra det möjligt

att i någon mån begränsa den omfattning, hvari försändelserna nu uppbäras

i husens öfre våningar.

På sätt af det ofvan anförda framgår, anser sig utskottet likväl

under för handen varande förhållanden böra förorda bifall till de båda

nu särskildt omförmälda anslagsförhöjningarna, och då öfriga af Kongl.

Maj:t ifrågasatta förändringar i postverkets utgiftsstater icke gifvit anledning

till någon erinran från utskottets sida, får utskottet jemväl tillstyrka

vidtagandet af berörda förändringar.

'' Enligt hvad ofvan gjorda sammanställning af de för innevarande år

faststälda och de för år 1892 föreslagna utgiftsstaterna gifver vid handen,

har anslaget till oförutsedda utgifter för sistnämnda år af Kongl. Maj:t

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

upptagits till enahanda belopp som i gällande stat, eller 90,000 kronor.

Beträffande detta anslag har departementschefen erinrat om följande

förhållanden.

I skrifvelse den 26 november 1888 med förslag till postverkets

stater för år 1890 hade generalpoststyrelsen anmält, att vid den eldsvåda,

som i juni månad förstnämnda år öfvergått staden Sundsvall, äfven postverkets

hus derstädes nedbrunnit, i följd hvaraf vid bestämmande af anslaget

till oförutsedda utgifter kostnaderna för uppförande i nämnda

stad af nytt posthus syntes böra tagas i beräkning. Berörda kostnader

kunde ännu icke tillförlitligen beräknas, men, under antagande att huset

måste byggas af sten enligt en af intendenten vid öfverintendentsembetet

F. G. A. Dahl uppgjord approximativ kalkyl, ansåge generalpoststyrelsen,

att kostnaderna icke borde uppskattas till lägre belopp än 70,000

kronor. Med beräkning att af dessa kostnader hälften skulle komma

att utgå under år 1889 och den andra hälften under år 1890, hade generalpoststyrelsen,

med hänsyn jemväl till postsparbankens behof af förskott

från postverket, hemstält, att anslaget till oförutsedda utgifter, i

1889 års stat upptaget till 83,000 kronor, måtte höjas med 7,000 kronor,

eller till 90,000 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t derefter i den till Riksdagen den 14 januari

1889 aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,

bland annat, att anslaget till oförutsedda utgifter för år 1890

måtte höjas med det af generalpoststyrelsen ifrågasatta belopp, hade

Riksdagen i skrifvelse den 16 maj 1889 anmält, att Riksdagen icke funnit

anledning till erinran emot Kong]. Maj:ts framställning och att Riksdagen

för den skull beslutat att, med godkännande af den af Kongl. Maj:t föreslagna

ändringen i anslaget till oförutsedda utgifter för år 1890, för

samma år höja nämnda anslag med 7,000 kronor.

Vid afgifvande den 23 november 1889 af förslag till postverkets

stater för år 1891 hade emellertid generalpoststyrelsen tillkännagifvit,

att, sedan postmästaren i Sundsvall hos styrelsen anmält, att i anledning

af den ökade rörelsen vid dervarande postkontor en del expeditionslokaler

i det nya posthuset borde, för att blifva tidsenliga, göras rymligare

än förut, styrelsen gått i författning om upprättande af nya kostnadsberäkningar

för posthusets uppförande. Under tiden hade derjemte

fråga väckts om att anordna posthuset så, att der kunde beredas nödiga

lokaler äfven för statens telegrafstation. Af dessa anledningar hade

posthusets uppförande då ännu ej kunnat påbörjas, och några utgifter för

byggnadsföretaget komme derför, emot hvad beräknadt varit, icke att

för år 1889 uppstå. Då halfva kostnaden för ifrågavarande nybyggnad

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet« Utlåtande N:o 8.

13

således borde beräknas för år 1891 och i följd af de ifrågasatta utvidgningarna

kostnaderna för posthuset syntes komma att öfverstiga hvad

förut antagits, hade styrelsen icke ansett sig böra föreslå någon ändring

i anslaget till oförutsedda utgifter för år 1891.

Sistnämnda anslag hade ock — erinrar departementschefen — i

den till Riksdagen den 14 januari 1890 aflåtna statsverkspropositionen

blifvit beräknad till samma belopp som för år 1890, eller till 90,000

kronor, hvilken beräkning af Riksdagen godkänts.

I en af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen gemensamt aflåten

skrifvelse af den 21 april 1890 hade generalpoststyrelsen derefter anfört,

att vid byggnadsfrågans upptagande det visat sig vara uppenbart, att

expeditionslokaler med erforderligt utrymme för snabb och ordentlig

behandling af den mängd försändelser, som numera förekomme vid postkontoret

i Sundsvall, icke kunde åt postverket beredas i ett hus af

samma storlek som den förutvarande posthusbyggnaden. An mindre tillfredsställande

för framtiden skulle expeditionslokalerna i ett sådant hus

komma att blifva. Postmästaren i Sundsvall hade ock, på sätt i styrelsens

skrifvelse den 23 november 1889 redan blifvit antydt, framhållit

önskvärdheten deraf, att en del lokaler i det nya posthuset måtte blifva

icke oväsentligen större än i det förutvarande posthuset. Den ökning,

som under senaste årtiondet visat sig i såväl antalet invånare i Sundsvall

som ock i rörelsen vid postkontoret derstädes, syntes styrelsen härvid

kräfva särskild! beaktande.

Sålunda hade folkmängden i Sundsvall ökats från den 31 december

1880 till motsvarande dag 1888 med 2,609 personer och under år

1889 med ytterligare 1,330 personer. Antalet invånare i nämnda stad

uppgick, enligt från statistiska centralbyrån lemnadt meddelande, vid

sistnämnda års slut till 12,415 personer. Uppbörden vid postkontoret,

som år 1880 utgjorde 96,194 kronor 29 öre, hade år 1888 stigit till

127,090 kronor 48 öre, och antalet försändelser vid samma kontor hade

under åren 1880—1888 ökats från 322,006 stycken till 1,385,905 stycken.

Med anledning häraf och då enligt den af Kongl. Maj:t faststälda

stadsplanen för Sundsvall endast hus af sten finge uppföras i

den del af staden, der postverkets tomt vore belägen, hade generalpoststyrelsen

uppdragit åt intendenten Dahl att tillse, huruvida nytt

posthus af sten med det utrymme, postmästaren ifrågasatt, äfvensom

tillhörande uthusbyggnader kunde å postverkets tomt uppföras samt

att, i händelse tomten visade sig vara för ändamålet tillräcklig, afgifva

förslag i ämnet jemte eskissritning och approximativ kostnadsberäkning;

och utvisade den af Dahl i sådant afseende uppgjorda planritningen,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att expeditionslokaler, något rymligare än de förutvarande, visserligen

kunde å posttomten erhållas, men att detta kunde ske endast under

förutsättning att postkontoret delades på två våningar, att stallet uteslötes

och att gårdsutrymmet, som erfordrades för ankommande och

afgående åkande poster, till det yttersta inskränktes. En sådan åtgärd

som den att förlägga expeditionslokalerna till två våningar skulle dock

redan från början göra lokalerna mindre tjenliga för det afsedda ändamålet,

försvåra öfversigten af expeditionerna och framkalla behof af

ökade arbetskrafter. Kostnaden för husets uppförande i enlighet med

denna plan hade, under antagande att postmästaren fortfarande likasom

tillförene skulle, för att så mycket som möjligt vara till hands för befrämjande

af arbetets jemna gång, beredas tillfälle att förhyra bostad

inom posthuset, beräknats till omkring 110,500 kronor.

Eu tillfredsställande lösning af byggnadsfrågan syntes således icke

kunna vinnas, med mindre än att till nybyggnaden jemväl finge användas

en posttomten angränsande tomt; och då äfven telegrafstyrelsen

vore i behof af lokaler för telegrafstationen i Sundsvall, hade fråga

uppstått, huruvida icke båda dessa tomter borde bebyggas med ett

gemensamt post- och telegrafhus.

På anmodan af generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen hade

intendenten Dahl derefter uppgjort planeskiss och kostnadsberäkning

för uppförande å omförmälda båda tomter af ett gemensamt post- och

telegrafhus. Kostnaden för detta byggnadsarbete hade af Dahl approximativt

beräknats till 166,500 kronor, deraf i ungefärligt förhållande till

det hvardera verket tilldelade utrymme 130,500 kronor skulle belöpa

på postverket och 36,000 kronor på telegrafverket, hvilket sistnämnda

verk jemväl skulle vidkännas den till 14,000 kronor beräknade kostnaden

för inköp af den för byggnaden ytterligare erforderliga tomt.

Genom deltagande i den gemensamma byggnaden skulle således

kostnaderna för postverket blifva 20,000 kronor högre, än om ett posthus

uppfördes endast å posttomten; men under det att postverket endast

med svårighet och utan tillfredsställande resultat skulle kunna åtnöjas

med sin nuvarande tomt för uppförande af posthus, lemnade deremot

förslaget till båda tomternas bebyggande med ett gemensamt post- och

telegrafhus postlokaler med så stort företräde i fråga om rymlighet och

läge, att den högre utgiften syntes generalpoststyrelsen väl berättigad.

Styrelsen hölle ock före, att, då fråga vore om anskaffande af egna

postlokaler, en klok hushållning bjöde att taga hänsyn dertill, att poströrelsen

ovilkorligen vore stadd i en särdeles stark utveckling. Lokalerna

borde icke anordnas endast efter det nuvarande behofvet, utan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

redan från början tilltagas så, att de åtminstone kunde tillgodose de

kraf, som med visshet kunde förutses skola ställas på dem redan inom

närmaste tio till tjugu år.

På grund häraf och då genom uppförande af ett gemensamt postoch

telegrafhus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda

förslaget med deri ifrågasatt tillägg, åsyftande, bland annat, att genom

husets påbyggande bereda lokal för en statstelefonstation, såväl postsom

telegrafverken skulle erhålla tjenstelokaler, som blefve för en längre

framtid fullt tillräckliga och jemväl lemnade utrymme för postverket

till anordnande, när så komme att erfordras, af särskilda tjenstelokaler

för en postinspektion genom att taga i anspråk postmästarens bostadslägenhet,

hade styrelserna hemstält, bland annat, att den till postverkets

tomt gränsande tomten finge inköpas och ett gemensamt postoch

telegrafhus med tillhörande uthusbyggnader å dessa båda tomter

uppföras.

Vid föredragning den 13 juni 1890 af generalpoststyrelsens och

telegrafstyrelsens ifrågavarande skrifvelse hade — meddelar departementschefen

vidare — Kongl. Maj:t bemyndigat dels telegrafstyrelsen

att till ett pris ej öfverstigande 14,000 kronor inköpa tomten n:o 75 vid

Gamla Kyrkogatan och Nygränden i Sundsvall, dels generalpoststyrelsen

och telegrafstyrelsen att i och för uppförande å nämnda tomt och

postverkets tomt n:o 74 i samma stad af ett gemensamt post- och

telegrafhus med tillhörande uthusbyggnader i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ofvan omförmälda planeskiss och det dertill föreslagna

tillägg anskaffa och Kongl. Maj:ts pröfning underställa af kostnadsförslag

åtföljda fullständiga ritningar till dessa byggnader; och hade

styrelserna med skrifvelse den 19 september 1890 öfverlemnat af intendenten

Dahl i nämnda afseende uppgjorda ritningar jemte kostnadsförslag

med anhållan, bland annat, att, derest de uppgjorda förslagsritningarna

vunne nådig fastställelse, styrelserna måtte bemyndigas att

vid utförandet af byggnadsarbetena få vidtaga de mindre ändringar,

som till äfventyrs kunde visa sig behöfliga och icke ökade kostnaden.

För egen del har departementschefen i förevarande ämne anfört,

att fördelarne för den korresponderande allmänheten att i samma hus

ega tillgång till såväl post- som telegraf- och telefoninrättning syntes

honom ligga i öppen dag och icke behöfva vidare framhållas. Mot de

uppgjorda ritningarna till post- och telegrafhuset i Sundsvall hade departementschefen

icke heller något väsentligt att erinra. Visserligen

skulle härvid kunna anmärkas, att vid ritningarnas upprättande hänsyn

tagits jemväl till behofvet af särskild tjenstelokal för en postinspektion

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i Sundsvall, ehuru beslut om inrättande af en sådan postinspektion ännu

icke förelåge, men af skäl, som departementschefen närmare utvecklat

(sid. 19—20 i statsrådsprotokollet), syntes en dylik hänsyn vara fullt

berättigad. Under antagande att personalen vid denna för »norra jernvägspostdistriktet»

afsedda postinspektion, hvilken redan vid den förutsatta

tiden för norra stambanans fullbordande till Luleå, eller år 1894, skulle

framstå såsom af behofvet oafvisligen påkallad, komme att bestå af tre

tjenstemän och eu vaktbetjent, skulle för denna personal erfordras en

tjenstelokal om 5 rum, deraf 1 för postinspektören, 1 för en kontrollör

med hans kassor, frimärkesförråd och räkenskaper, 1 för extra biträden

och tillfälligt å postinspektionskontoret tjenstgörande personer, 1 för

vaktbetjenten och 1 till förvaringsrum för reservpersedlar samt för tjenstgöringen

å banorna beliöfliga vågar m. m.

Då den å ritningarna till post- och telegrafhuset såsom bostad för

postmästaren angifna lokal 1 trappa upp således redan under år 1894

skulle behöfva tagas i anspråk för postinspektören, ansåge departementschefen

emellertid, att postmästarens bostadslägenhet redan från

början borde förläggas 2 trappor upp. De för postinspektionen

icke behöfliga lägenheter i våningen 1 trappa upp borde, i likhet med

hvad som egt rum i det förra posthuset, upplåtas till bostad åt sådana

vid postkontoret anstälde tjenstemän och betjente, som med hänsyn till

natt-tjenstgöringen vid postkontoret vore i behof af bostad inom posthuset.

För tiden från hösten 1892, då det nya post- och telegrafhuset

beräknades blifva färdigt, och till dess postinspektionslokalen behöfde

för sitt egentliga ändamål tagas i anspråk, skulle, enligt hvad departementschefen

antoge, hinder ej möta att få de för postinspektionen afsedda

rum uthyrda såsom tillfällig bostad åt tjenstemän vid postkontoret.

I följd deraf att det ifrågavarande byggnadsföretaget icke blifvit

under år 1890 påbörja dt, hade en behållning å postverkets anslag till

oförutsedda utgifter för sistnämnda år uppstått, utgörande omkring 70,000

kronor. Under förutsättning att den del af kostnaden för posthus i

Sundsvall efter den nya planen, som icke betäcktes af 1891 års anslagför

oförutsedda utgifter, i den mån detta blefve för ändamålet disponibelt,

borde utgå af 1892 års enahanda anslag, hade generalpoststyrelsen

hemstält, att sistnämnda anslag måtte i staten för 1892 upptagas till

oförändradt belopp, eller till 90,000 kronor, och under hänvisning till hvad

departementschefen förut yttrat i fråga om kostnaden för postverkets

andel i det föreslagna nya post- och telegrafhuset ansåge sig departementschefen

böra biträda hvad generalpoststyrelsen sålunda hemstält.

Af hvad till statsrådsprotokollet meddelats rörande den ändrade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

planen för uppförande af den för postverket erforderliga nya byggnaden

i Sundsvall framgår, att samma byggnad, oafsedt den del deraf, som

skulle disponeras af telegrafverket, skulle komma att uppföras till större

dimensioner än hvad postverkets egna behof för närvarande och under

den allra närmaste framtiden kunde anses kräfva, i det att nemligen

én särskild bostadslägenhet skulle anordnas för postmästaren. Då utskottet

af flera skäl i allmänhet icke anser lämpligt, att i statens hus

inredas bostadsvåningar åt embets- och tjenstemän, skulle utskottet i

enlighet med denna sin uppfattning icke hafva kumiat godkänna en

dylik anordning, derest icke i förevarande fall en särskild omständighet

synts utskottet böra föranleda till ett undantag från den allmänna regeln.

Den ständigt växande betydelse, Sundsvall erhåller i så väl postaliskt

som telegrafiskt hänseende, berättigar nemligen, enligt utskottets

förmenande, till det antagande, att i eu icke allt för aflägsen framtid

post- och telegrafrörelsen i Sundsvall skall hafva vunnit en så betydande

omfattning, att jemväl det utrymme, som upptages af den nu till

bostadsvåning för postmästaren afsedda lägenhet, skall befinnas vara

för samma rörelse erforderligt. Vid sådant förhållande synes en

klok hushållning bjuda, att den ifrågavarande byggnaden redan från

början uppföres till den i förevarande plan afsedda storlek, helst

kostnaden för anbringandet, i sammanhang med husets uppbyggande

i öfrigt, af omförmälda lägenhet icke lärer stiga till högre belopp

än att under den tid, som åtgår innan lägenheten kan blifva för

post- eller telegrafverkets behof erforderlig, fullt skälig ränta å beloppet

kan erhållas genom lägenhetens uthyrning till postmästaren

eller annan person. Utskottet antager nemligen, att den hyra, som

postmästaren, enligt hvad af statsrådsprotokollet synes framgå, skulle

för lägenheten erlägga, icke till beloppet kommer att sättas lägre än

hvad i allmänhet för våningar af samma storlek i orten betalas, likasom

utskottet föreställer sig, att, derest postmästaren icke skulle befinnas

villig att på de vilkor, som af generalpoststyrelsen kunna anses

skäliga, förhyra lägenheten, densamma varder på enahanda vilkor till

förhyrning utbjuden åt allmänheten.

Beträffande särskilt den kostnad af 166,500 kronor, hvartill det

ifrågavarande byggnadsarbetet beräknats komma att uppgå, anser sig

utskottet kunna hysa förhoppning, att, då prisen på byggnadsmaterial

äro stadda i sjunkande, berörda kostnad i verkligheten skall kunna något

nedbringas. Då kostnaden, hvad postverkets andel deri vidkommer,

skall bestridas från anslaget till oförutsedda utgifter, har utskottet emellertid

trott anledning icke förefinnas att föreslå en nedsättning af samma

Bih. till liiksd. Prof. 18Ö1. 2 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag under det belopp, hvartill detsamma de senare åren varit uppfördt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfordt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med beräknande af postverkets

utgiftsstater för år 1892 till följande belopp, nemligen*

aflöningsstaten....

öfvergångsstaten ....

indragningsstaten ...

pensionsstaten ..........

omkostnadsstaten ....

oförutsedda utgifter,

afkortningar och

m. m.......................

kronor

esti tu tioner

2,820,800

6,200

2,593

88,000

4,193,500

90,000

48,907: —

tillsammans kronor 7,250,000: —

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 7,250,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

[4.]

Ang.anslagm 4:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdateiegrafveiket.

gen, mec[ godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den

12 januari 1891 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,

som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom reservationsanslag,

att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år

1892 anvisa enahanda belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna

för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1892 komma att utvisa följande summor:

aflöningsstaten..................................

öfvergångsaflöningsstaten ..............

pensions- och understödsstaten ...

underhållsstaten................................

............................. kronor

939,800: —

............................ »

8,520: —

.............................. »

97,660: —

.............................. »

284,800: —

tillsammans kronor

1,330,780: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten........................................................................kronor 930,200

öfvergångsaflöningsstaten ...................... » 8,720

pensions- och understödsstaten ....................................... » 97,660

underhållsstaten .................................................................... » 284,800

Summa kronor 1,321,380: —

Slutsumman af de för år 1892 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 9,400 kronor, i det

att nemligen aflöningsstaten höjts med 9,600 kronor, medan åter öfvergångsaflöningsstaten

minskats med 200 kronor; och har utskottet, med

afseende å hvad till statsrådsprotokollet (sid. 25—26) anförts till stöd

för de sålunda ifrågasatta förändringarna i omförmälda stater, icke funnit

anledning att mot samma förändringar framställa någon erinran.

Allt sedan år 1871, då staten för telegrafverket för första gången

understäldes Riksdagens pröfning, har Kongl. Maj:t årligen af Riksdagen

äskat medgifvande, att det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna

uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring, och år efter år har Riksdagen

bifallit dessa Kongl. Maj:ts framställningar. Jemväl för nästkommande

år har Kongl. Maj:t, såsom af det förestående framgår, begärt ett dylikt

medgifvande. Det synes utskottet likväl kunna med allt skäl ifrågasättas,

huruvida icke tidpunkten snart vore inne, att den undantagsställning,

telegrafverket sålunda intagit i förhållande till öfriga kommunikationsinrättningar,

upphörde och verkets öfverskott stäldes till Riksdagens

disposition. Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva nemligen telegrafverkets

reserverade medel under de senare åren uppgått till ganska

afsevärda belopp. Sålunda utgjorde, enligt en utskottet meddelad uppgift,

telegrafverkets kontanta tillgång utöfver skuld vid 1885 års utgång

................................................................................................... kr. 225,658: 54

öfverskotten uppgingo sedermera

för år 1886 till......................... kr. 3,982: 98.

)) » 1888 » ......................................... )) 170,738: 78.

» » 1889 » .......................................... » 123,508: 81. kr. 298,230:. 57

kr. 523,889: 11.

Af dessa medel användes på grund af särskilda

Kongl. Maj:ts bemyndiganden:

under år 1885............................................. kr. 92,624: 17.

» » 1886............................................ » 52,504: 40.

» » 1887............................................ » 17,067: 84.

» » 1889........................................... » 101,263: 05. kr. 263,459: 46

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

hvadan alltså tillgången vid 1889 års slut utgjorde... kr. 260,429: 65.

Om till denna summa lägges öfverskottet för år

1890, livilket lärer kunna beräknas till ........................... » 108,370: 35

men åter från samma summa dragés hvad af ifrågavarande

medel enligt särskilda Kongl. Maj:ts bemyndiganden

stälts till telegrafverkets disposition

under år 1890, eller ........................................................... » 108,800: —,

kan alltså tillgången vid 1890 års slut beräknas till

omkring .................................................................................. » 260,000: —

Då emellertid en särskild af Kongl. Maj:t tillsatt komité för närvarande

till behandling förebar den af Riksdagen väckta frågan om postoch

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, samt det

synes utskottet uppenbart, att, derest en förening mellan de båda verken

kommer till stånd, det icke kan ifrågakomma, att Kong]. Maj:t öfver

telegrafinkomsterna erhåller annan dispositionsrätt än den han för närvarande

eger öfver postinkomsterna, bar utskottet icke ansett lämpligt,

att Riksdagen, innan kännedom erhållits om det förslag, omförmälda

komité lärer komma att afgifva, vidtager någon inskränkning i den

Kongl. Maj:t hittills tillerkända rätten att förfoga öfver öfverskottet å

telegrafmedlen.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 12 januari 1891

omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt

af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1892 anvisa

1,350,000 kronor samt tillika medgifva, att det öfverskott,

som kan å telegrafinkomsterna uppstå, må af

Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga

utveckling och förbättring.

Tullverket.

Ang anslag 5:o) Beträffande tullverket har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen,

uver «*• med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 12 januari 1891 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte

bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma sva
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

rande belopp af 2,550,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater

för år 1892 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

aflöningsstaten......................................................................

öfvergångsaflöningsst-aten...................................................

ålderstilläggsstaten...............................................................

indragningsstaten..................................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente.

..^............................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn.........

oinkostnadsstateri..............................................................

kronor 1,812,600: —

» 19,320: —

» 220,000: —

» 25,910: —

» 227,000: —

» 31,800: —

» 213,370: —

Summa kronor 2,550,000

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten......................................................................

öfvergångsaflöningstaten.....................................................

ålderstilläggsstaten............................................................

indragningsstaten................................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente.

................................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn.........

omkostnadsstaten................................................................

kronor 1,812,600:

» 28,370:

» 220,000:

» 28,660:

» 227,000:

» 31,800

» 211,570

Summa kronor 2,560,000

Slutsumman af de för år 1892 föreslagna staterna understiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 10,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de

af Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, tillåter sig hänvisa

till de upplysningar derom, som lemnats på sid. 27—28 i statsrådsprotokollet,

hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Extra utgifter.

Ang. reservationsanslaget

till extra utgifter.

6:o) Enligt hvad till utskottets kunskap kommit, hafva nästlidet års

statsrevisorer ij.sin berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1889 ifrågasatt, huruvida icke det under

förevarande hufvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter,

nu 35,000 kronor, lämpligen skulle kunna i någon mån nedsättas.

Med afseende härå och då revisorernes berättelse ännu icke till

Riksdagen inkommit, har utskottet ansett sig böra uppskjuta att yttra

sig öfver det i omförmälda berättelse sålunda berörda anslaget å denna

hufvudtitel till extra utgifter; men skall utskottet framdeles under riksdagens

lopp i afseende å nämnda anslag afgifva den framställning, hvartill

förhållandena må föranleda; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. öfriga 7:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln

°r<?nsiTg.e år icke någon förändring ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1892 uppföras till

oförändrade belopp.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda

framställningar blifvit gjorda; och får utskottet härmed öfvergå

till afgifvande af yttrande öfver berörda framställningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

23

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

8:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning ochAng. anslag till

under åberopande af hvad i ämnet finnes anfördt till statsrådsproto-byrTassistlntl

kollet (sid. 29) får utskottet hemställa, finansdeparte
meniets

bank
att

Riksdagen må till beredande af arfvode för en bvråbyråassistent

å finansdepartementets bankbyrå på extra [6.]

stat äfven för 1892 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-^/ anslag till

verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga^/Ustatsilnutgifter,

hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen: toref wnrda

föv skott.

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner......... kronor 7,720: 17

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen ............................... » 6,858: 37

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare

för saknad afkomst af exproprierad

jord ................................................................................. » 1,622: 79

» godtgörande af den på vissa kronoegendomar

belöpande kostnad för deltagande under år 1889

i Hjelmarens och Qvismarens sänkning ............... » 7,862: 77

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenafledningsföre
tag

...................................................................................... » 11,683:31

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 137,963: 54

» gäldande af prestlönemedel m. in., belöpande

å indragna häradshöfdingebostället mantal

Medby Öfver- och Nedergården i Göteborgs

och Bohus län .......... » 31: 88

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt

tillträdande arrendatorerna af sistnämnda boställe

samt af indragna hospitalshemmanet 1/s

mantal Munkaskog i Skaraborgs län ..................... » 3,782: —

[7.]

Transport kronor 177,524: 83

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 177,524: 83

till godtgörande af kostnaden för återförvärfvande

åt kronan af ett från indragna mönsterskrifvarebostället

Gulastorp n:is 4 och 5 i Kristianstads

län, såsom vederlag för vunnen jordförbättring

genom sjösänkning, utbrutet område..................... » 251: 71

» ersättning till egare af skattefrälsehemman,

hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst... » 4,847: 91

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms

broar ..................................................................... » 2,928: 44

eller tillhopa kronor 185,552: 89.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott, på extra stat

för år 1892 anvisa ett belopp i jemnt krontal af

185,553 kronor.

Genomförande af öfverintendentsemlbetets nya organisation.

Ang. anslag

till genom- .

förande af 1

öfverintendentsembetets

nya organisation.

[8.]

10:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

öfverensstämmelse med hvad förut egt rum hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för genomförande af öfverintenclentsembetets

nya organisation, å extra stat för år

1892 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå.

uppförande‘af H;o) Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för

ny länsresi- uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå beviljat ett extra anslag

den‘umeTd 17U>000 kronor, att utgå under två år, och deraf anvisat ena hälften,

[9] e^er 85,000 kronor, för år 1891, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riks
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

dagen att å extra stat för år 1892 å det beviljade anslaget anvisa återstående

85,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Reparations- och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus

i Stockholm.

12:o) Sedan 1890 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.^ ansla9tiU

Maj:t gjord framställning dels till reparations- och förändringsåtgärder ^c/f/arå"- utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm, dels ock till bestridande a^drinPå^ärder

kostnaden för inläggande af brandbotten och deraf föranledda arbeten i\ls; stocTdet

åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen beviljat ett extra holmanslag

af 100,000 kronor, att utgå under två år, och deraf för år 1891 [10.]

anvisat ett belopp af 50,000 kronor, har Kong]. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att å extra stat för är 1892 till reparations- och förändringsåtgärder

utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm anvisa återstående hälften

af nyssnämnda år 1890 af Riksdagen beviljade anslag, eller 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till reparations- och förändringsåtgärder

utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm,

af det redan beviljade anslaget anvisa på extra stat

för år 1892 återstående 50,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

13:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riks-^"^"*^

dagen måtte dels af det utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget för ana/uiefZ-9

läggning af telefonledningar på extra stat för år 1892 anvisa en femtedel lednin9armed

150,000 kronor, dels ock för anläggning af telefonledningar från [l 1 •]

Piteå till Haparanda, från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till

riksgränsen vid Magnor bevilja ett extra anslag för år 1892 å 116,000

kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet

till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljung
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

man väckt motion (n:o 159), deruti hemstälts, det måtte Riksdagen

dels efter utredning med förslag af statsutskottet anslå nödiga medel till

betäckande af de skulder, telegrafverket åsamkat sig för inköp eller utförande

af telefonanläggningar, dels i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om framläggandet af en fullständig plan för den blifvande utvecklingen

af statens telefonväsende.

Hvad först angår det af Kongl. Maj:t äskade anslaget å 150,000

kronor, har departementschefen — under erinran att 1889 års Riksdag för

anläggning af telefonledningar beviljat ett extra anslag af 750,000 kronor,

att utgå under fem år, af hvilket anslag hittills anvisats 150,000 kronor

för hvartdera af åren 1890 och 1891, samt att enligt den för nyssnämnda

Riksdag framlagda plan i första rummet borde till anläggande förekomma

linierna Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö,

Göteborg—Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar

— till statsrådsprotokollet, i fråga om användningen af de hittills anvisade

medlen, meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t den 5 oktober 1889 anbefalt

telegrafstyrelsen att för en kostnad, icke öfverstigande 219,475 kronor,

låta i öfverensstämmelse med uppgjord plan anlägga en dubbeltrådig

telefonledning af 3 mm. koppartråd mellan Stockholm och Malmö jemte

utgreningslinier till Jönköping och Vexiö med två dubbelledningar af 2,5

mm. koppartråd äfvensom att utföra arbetet under loppet af nästlidet

år, Kongl. Maj:t derefter, på framställning af telegrafstyrelsen, den 6

juni 1890 anbefalt bemälda styrelse att i sammanhang med förberörda

arbete låta mellan Stockholm och Malmö upplägga en andra för mellanstationerna

afsedd dubbelledning af 2,5 mm. koppartråd, dervid telegrafstyrelsen

skulle ega att hos Kongl. Maj:t göra framställning om sättet för

godtgörande af den del af den till 343,915 kronor beräknade kostnaden

för hela ifrågavarande arbete, som icke kunde bestridas af de för åren

1890 och 1891 anvisade anslagsbelopp. Enligt hvad telegrafstyrelsen i

skrifvelse af den 23 sistlidne december anmält, voro då — meddelar departementschefen

vidare — såväl de båda dubbelledningarna mellan Stockholm

och Malmö som ock utgreningslinien till Vexiö fullbordade, hvaremot

utgreningslinien till Jönköping ännu icke medhunnits.

Derjemte hade telegrafstyrelsen bemyndigats att, sedan enligt gjordt

erbjudande ett belopp, motsvarande den beräknade anläggningskostnaden

för telefonförbindelsen mellan Göteborg och Uddevalla, 26,465 kronor,

blifvit till telegrafstyrelsen från Uddevalla stad förskottsvis inbetaldt, gå i

författning om nämnda förbindelses anläggning.

1 skrifvelse den 23 december nästlidet år, deruti telegrafstyrelsen anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning om an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

visande för år 1892 af ifrågavarande 150,000 kronor, hade styrelsen anmält,

att beloppet vore afsedt att användas för påbörjande från Stockholm

och framdragande till Söderhamn af den telefonlinie, som enligt den ursprungliga

arbetsplanen borde anläggas mellan Stockholm och Hernösand.

Vidkommande derefter anslagsfordringen å 116,000 kronor har departementschefen

meddelat, hurusom telegrafstyrelsen i skrifvelse af den

19 sistlidnc december gjort framställning om anvisande af ett särskild!

anslag å berörda belopp för ofvan angifna ändamål, ocli dervid hvad

anginge

l:o linien Piteå—Haparanda,

anfört, att behofvet af eu sådan förbindelse blifvit hos telegrafstyrelsen

framhållet af landshöfdingen i Norrbottens län, som i sådant afseende

åberopat hufvudsakligen följande grunder.

Norrbottens ofantliga areal, som utgjorde eu fjerdedel af hela rikets,

föranledde dertill, att befolkningen ännu vore gles och afstånden stora

mellan länets hufvudorter. Denna omständighet hade åter till följd otillräckliga

och besvärliga kommunikationer med sen och otillfredsställande

postgång samt ett i alla afseenden förlamande inflytande på utvecklingen

af ortens afsevärda rikedomskällor, hvilket allt gjorde anordnandet af

telegraf- och telefonförbindelser i detta län nödvändigare än i andra landsdelar

och påkallade statens mellankomst i högre grad än annorstädes,

enär det gälde tillgodoseendet af en stor och löftesrik del af fäderneslandet,

hvilkens befolkning likväl ännu helt naturligt saknade tillräckliga

medel att sjelf ensam fylla behofven. Af denna anledning hade också

genom statens försorg, men med betydande bidrag af orten, telefonledningar

för några år sedan blifvit åvägabragta från Piteå till Elfsbyn,

från före till Bränna i Öfver-Kalix samt från Haparanda upp till Matarengi

i Öfver-Torneå, allt i enlighet med Kong! Maj:ts beslut af den

13 mars 1885. Men för att på ett fullständigare sätt bereda nyssnämnda

fördelar åt hufvudorterna i de särskilda floddalarne och, i mån

af liniernas utsträckning högre upp i landet, åt hela landsdelen, erfordrades

det och hade det äfven från början varit afsedt, att de sålunda

på skilda orter anordnade telefonledningarna sedermera skulle sammanbindas

i ändamål dels att upphäfva den fullkomliga afstängning, hvari

hvarje floddal af ålder befunne sig med en enda utfartsväg till kusten,

men utan samband med sina sidogrannar, dels ock att underlätta det af

de långa afstånden tryckta affärslifvet samt att framkalla nya förvärfsgrenar

och större lifaktighet i de näringar, hvaråt befolkningen redan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

egnat sitt arbete. Från statens synpunkt vore dén nu ifrågasatta telefonförbindelsen

af stor betydelse, såsom högeligen underlättande såväl förvaltningen

af länet i allmänhet som upprätthållandet af den allmänna ordningen

derstädes, hvilket i en delvis öde eller glest befolkad landsdel alltid

mötte särskilda svårigheter. Vigten häraf ökades i följd af länets egenskap

af gränsort, hvarest mellan befolkningen på ömse sidor om gränsen

understundom kunde uppstå menliga tvister, hvilka påkallade länsstyrelsens

hastiga ingripande. Den föreslagna telefonförbindelsen skulle äfven medföra

direkt besparing för statsverket genom minskadt behof af resor, expresser

och dylika omkostnader. Den nytta, som genom denna telefonledning

skulle tillskyndas länets största affärsverksamhet, trävaruindustrien,

vore uppenbar jemväl deraf, att å andra orter denna industris målsmän

ensamma, utan betungande af staten, varit villiga och mägtiga att förskaffa

sig det ifrågavarande vigtiga samfäld! smedlet.

Men då i Norrbottens län staten vore den störste jord- och skogsegaren,

tillfölle dessa fördelar hufvudsakligen statsverket, hvarför rättvisan

syntes kräfva, att staten, som inhöstade största afkastningen af länets skogar

och använde densamma på andra orter, jemväl lemnade väsentligt bidrag

till befordrande af de allmännyttiga inrättningar, som vore för dess

industri och domäner af nöden. Slutligen borde härvid icke förbises nyttan

af ifrågavarande förbindelse vid truppsammandragningar inom länet.

Telegrafstyrelsen, som förmälte sig till alla delar instämma i hvad

landshöfdingen i länet sålunda anfört, hade vidare upplyst, att kostnaden

för den föreslagna telefonförbindelsen från Piteå öfver Luleå, Råneå, Törefors

och Neder-Kalix till Haparanda, en sträcka af 224 kilometer, med

dubbel ledningstråd, som upplades på förut befintliga stolpar, vore beräknad

till 40,000 kronor, hvaraf en fjerdedel, eller 10,000 kronor, redan vore

af länets landsting för detta ändamål anvisad, så att på statens andel

skulle komma ett belopp af 30,000 kronor.

Beträffande

2:o linien Uddevalla—Strömstad

hade telegrafstyrelsen anfört, att denna telefonlinie skulle utgöra en naturlig

fortsättning af den delvis redan utförda och i sin helhet beslutade

vestkustlinien Malmö—Helsingborg- Halmstad— Göteborg—Uddevalla samt

antagligen komma att i en icke aflägsen framtid fortsättas fram till Norges

hufvudstad. Denna linie, hvilken syntes kunna fullt likställas med

den äfvenledes redan beslutade ostkustlinien, vore af allra största vigt för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

0

de bohuslänska kustplatserna med deras talrika skeppsrederier, storartade

liskerier och många badorter. Enligt kommerskollegii senaste berättelse

uppginge lästetalet af de å den bohuslänska landsbygden hemmahörande

fartygen till 35,854 tons eller till 6,916 tons mer än i något annat län

och mångdubbelt mer än i flertalet af de andra länen. Fiskerierna hade

under fisketiden 1888—1889 lemnat en afkastning af omkring 2,500,000

kronor. Af landets badorter vore de förnämsta belägna inom Bohuslän.

Behofvet af ifrågavarande interurbana telefonförbindelse inom länets

norra del gjorde sig så mycket mer känbart, som denna länsdel vore i saknad

af jernvägar och äfvenledes under en stor del af året ytterst knapphändigt

försedd med ångbåtslägenheter, så att till exempel postbefordringen,

med undantag för Strömstad, inskränkte sig till kärrpost tre gånger i

veckan. Just under denna tid, eller vintermånaderna, vore det som fiskebedriften

hufvudsakligen påginge och nästan alla fraktslut egde rum, hvadan

telefonförbindelsen i synnerhet under nämnda årstid, då öfriga kommunikationer

vore sämre, skulle varda till oberäknelig fördel.

Derjemte läge det, enligt telegrafstyrelsens mening, stor vigt uppå,

att de nuvarande genom telegrafverkets försorg anlagda och staten tillhöriga,

i skärgården spridda telefonstationerna blefve sins emellan förbundna,

så att derigenom erhölles ett fullständigt provinsnät med snabb kommunikation

med de förnämsta afsättnings- och skeppningsorterna för fisken,

bland hvilka särskildt borde nämnas Göteborg och Uddevalla.

Telegrafstyrelsen hade vidare upplyst, att det af styrelsen påräknade

antalet abonnenter för upprättande af lokalnät i Strömstad och Grebbestad

redan vore fulltecknadt, men blott under vilkor att den nu föreslagna

hufvudledningen Uddevalla—Strömstad komme till stånd.

Kostnaden för denna telefonlinie med utgreningar till Munkedal och

Grebbestad samt med dubbel kopparledning af 2,5 mm. tjocklek och 113

kilometer i längd vore af telegrafstyrelsen beräknad till 26,000 kronor.

Under erinran, hvad slutligen vidkomme den tredje af de föreslagna

linierna eller

3:o linien Örebro—riksgränsen vid Magnor,

att från såväl svensk som norsk sida framställningar gjorts om Kongl.

Maj:ts tillstånd att öfver riksgränsen framdraga enskilda telefonledningar

till underlättande af den stora och lifliga affärsverksamhet, som egde

rum mellan de på ömse sidor om nämnda gräns belägna orter, hade

telegrafstyrelsen tillkännagifvit, att vid de med anledning häraf mellan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

svenska och norska telegrafförvaltningarna förda underhandlingar angående

lämpligaste sättet för åvägabringande af telefonförbindelse mellan

de förenade rikena samstämmigt framhållits icke blott önskvärdheten,

utan äfven nödvändigheten deraf, att dylik förbindelse borde utföras af

staterna, hvar å sin sida och genom sitt telegrafverk, äfvensom att telegrafstyrelsen

ock hade sig bekant, att hos Kongl. Maj:ts norska regering

redan gjorts framställning om äskande hos Storthinget af anslag i

hvad rörde ledningen mellan riksgränsen och Kristiania.

På det största möjliga gagn måtte dragas af den nu ifrågasatta internationella

telefonförbindelsen, borde densamma, enligt telegrafstyrelsens

mening, å svenska sidan sättas i samband med rikstelefonnätet och

framdragas genom sådana orter, der affärsverksamheten vore af betydenhet

och dit rikstelefonnätet äfven i annat fall antagligen skulle förr

eller senare komma att utsträckas.

För sådant ändamål hade derför synts lämpligast, att ledningen

upplades på telegrafverkets förutvarande stolpar inom statsbanans område

från riksgränsen i närheten af Magnor ötver Karlstad och Kristinehamn

till Karlskoga jernvägsstation; att derifrån utefter den enskilda

jernvägen uppfördes en ny stolplinie för ledningens framdragande till

Nora; samt att ledningen derifrån åter upplades pa telegrafverkets

stolpar till Örebro, hvarest anslutningen till rikstelefonnätet skulle

ega rum.

Likasom för de telegrafverkets förut varande interurbana telefonförbindelser,

hvilka intagits i rikstelefonnätet, borde äfven för den nu

ifrågasatta ledningen användas dubbel kopparledning af minst 2,5 mm.

diameter.

Kostnaden för en sådan ledning, hvars längd utgjorde 260,6 kilometer

med 57 kilometer ny stolplinie mellan Nora och Karlskoga, vore,

med inberäkning af kortare kabelledningar och apparater, af telegrafstyrelsen

förslagsvis beräknad till 60,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att, då på framställning

af Kongl. Maj:t 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar

anvisade ett belopp af 750,000 kronor, att utgå under

fem år, och derigenom'' satte telegrafverket i stånd att telefoniskt

med hvarandra förbinda ett större antal af landets vigtigare städer,

staten på telefonväsendets område öfvertog en uppgift, hvars fyllande,

såsom ock vid nämnda tidpunkt uttalades, med visshet kunde

antagas leda dertill, att inom eu närmare eller aflägsnare framtid ett

hela landet omfattande telefonnät genom statens försorg komme att

bringas till stånd. Med denna uppgift för ögonen vore det emellertid

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

af vigt, att de hufvudledningar, hvilka skulle förbinda de olika landsdelarne

med rikstelefonnätet, komme till utförande så fort omständigheterna

det medgåfve. Härför talade icke blott den omständigheten

att, då staten på detta område öfvertagit en uppgift, hvilken eljest

kunnat tillgodoses af den enskilda företagsamheten, de särskilda orterna

syntes eg a berättigade anspråk, att med deras förbindande i telefoniskt

afseende med öfriga delar af landet icke fördröjdes längre än nödigt.

Äfven statens eget välförstådda intresse hänvisade på ett framgående i

antydda rigtning. Jemte det att inkomsten af de talrika lokala telefonnät,

staten numera egde i olika landsdelar, kunde antagas komma att

väsentligen stegras, i den mån dessa nät blefve förbundna med hvarandra

och med rikstelefonnätet, vore det nemligen en gifven sak, att statens

telefonnät, först sedan det erhållit en sådan utsträckning, att det omfattade

alla orter af betydenhet i landet, komme att utveckla sin hela

betydelse för samfärdseln och de ekonomiska intressena och dermed äfven

att gifva staten full afkastning af det i anläggningen nedlagda kapitalet,

hvarför det uppenbarligen borde ligga i statens intresse att, i den

mån tillgångar kunde beredas, fortskynda uppnåendet af nyssnämnda tidpunkt.

Departementschefen ansåge sig derför böra understödja telegrafstyrelsens

förslag om anvisande af ett särskildt, anslag för utförande redan

under den femårsperiod, för hvilken förut omförmälda anslag å

750,000 kronor blifvit anvisadt, af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,

hvilka kunde anses af mera framstående vigt.

I fråga om valet af de ledningar, hvilka sålunda borde utöfver den

förut för femårsperioden uppgjorda planen nu komma till utförande,

ansåge departementschefen äfvenledes telegrafstyrelsens förslag böra vinna

godkännande. Bland de föreslagna ledningarna inginge visserligen linien

Piteå—Haparanda icke omedelbart såsom en länk i rikstelefonnätet, men

komme att i en framtid utgöra en vigtig del af detsamma, och genom

dess anläggning fyldes i öfrigt redan nu, på sätt landshöfdingen i länet

framhållit, ett i den ifrågavarande, på kommunikationer vanlottade landsdelen

sedan länge förefintligt behof. För förvaltningen af statens vidsträckta

skogar i Norrbottens län blefve ledningen af särskild betydelse,

i det att genom densamma de i de särskilda floddalarne befintliga, ganska

omfattande telefonnäten kunde bringas i förbindelse med länets hufvudorter,

hvarigenom vid förekommande tillfällen, såsom vid utbruten skogseld,

under pågående större afverkningar o. s. v., väsentliga fördelar

måste komma att beredas nämnda förvaltning. Linien Uddevalla—Strömstad

utgjorde, såsom telegrafstyrelsen erinrat, eu integrerande del af den

blifvande vestkustlinien och finge dessutom den särskilda uppgiften att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med hvarandra förbinda åtskilliga af de i bohuslänska skärgården genom

telegrafverkets försorg anlagda telefonstationerna. Hvad slutligen beträffade

linien från Örebro till norska gränsen, komme densamma, under

förutsättning att den vid gränsen möttes af en till Kristiania framdragen

ledning, att med hvarandra förbinda Sveriges och Norges telefonnät.

Om än den sålunda föreslagna linien må hända icke, åtminstone under

den närmaste framtiden, komme att lemna en afkastning, som motsvarade

full ränta på det i anläggningen nedlagda kapitalet, borde dock

icke förbises, att mellan de närmast riksgränsen på ömse sidor om densamma

belägna, med talrika industriella etablissement försedda orterna,

hvilka hittills saknat telefonisk förbindelse med hvarandra, en icke ringa

telefonkorrespondens kunde antagas komma att uppstå. Och i öfrigt

skulle de fördelar, som för samfärdseln de båda rikena emellan bereddes

genom den ifrågavarande internationella ledningen — i hvilket afseende

uppmärksamhet särskildt borde lästas på möjligheten till omedelbara

muntliga förhandlingar mellan förvaltningsmyndigheterna i de båda hufvudstäderna

— tillräckligt uppväga olägenheten af ett åtminstone under

den första tiden mindre tillfredsställande ekonomiskt resultat. Då likväl

de förväntade fördelarne af linien Örebro—riksgränsen endast kunde

uppstå under den ofvan uttalade förutsättningen, att linien på norska

sidan framdroges till Kristiania, ansåge departementschefen förstnämnda

linie endast under nyssberörda förutsättning böra komma till stånd. Enligt

hvad departementschefen inhemtat, vore emellertid Kongl. Maj:ts

norska regering betänkt att hos Kongl. Maj:t göra framställning i antydda

hänseende.

Hvad slutligen beträffar herr Ljungmans ofvan omförmälda, i förevarande

ämne väckta motion, får utskottet i afseende å de omständigheter

och skäl, på hvilka motionären grundat sitt förslag, hänvisa till

motionen i fråga.

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för år 1892 af den på

samma år belöpande andel af ofvanomförmälda, år 1889 beviljade anslag

för anläggning af telefonledningar har icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran; och då den nya anslagsfordran å 116,000 kronor,

Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål nu framstält, synts utskottet

välgrundad, har utskottet ansett sig böra förorda bifall jemväl till det i

sistberörda afseende gjorda förslag. Dock föreställer sig utskottet, att

Riksdagen vid beviljande af det för linien Örebro—riksgränsen afsedda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

anslag bör uttryckligen göra utgåendet af samma anslag beroende derpå,

att genom norska statens försorg linien på andra sidan gränsen framdrages

till Kristiania.

Vid behandling af förevarande ärende har utskottet, särskildt med

föranledande af den i ämnet väckta motionen, fäst sin uppmärksamhet

vid det förhållande, att telegrafstyrelsen för medel, dem styrelsen med

Kongl. Maj:ts tillstånd upplånat från handels- och sjöfartsfonden samt

andra under statskontorets förvaltning stående fonder, bestridt kostnaderna

för anläggningar och inköp af lokala telefonnät äfvensom för byggande

af telefonlinien Stockholm—Göteborg.

I det statsrådsprotokoll, som fans vidfogadt den till 1889 års

Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, i hvad densamma rörde anslagen

under finansdepartementet, omförmäldes, att de skulder, hvilka statens

telefonvåsende för ofvan angifna ändamål åsamkat sig och å hvilka

telegrafstyrelsen hade att erlägga ränta och amortering, redan då belöpte

sig till sammanlagdt 502,000 kronor. Departementschefen anförde

emellertid till samma protokoll, att telefonväsendet under den närmare

framtiden syntes honom icke böra ytterligare skuldsättas, om ej måhända

i och för anläggning af mindre, i förbindelse med hufvudlinierna

stående telefonnät, af hvilka större afkastning kunde vara att påräkna.

Enligt hvad utskottet inhemtat, uppgick likväl telefonväsendets skuld

till statskontoret vid 1890 års slut till icke mindre än 762,000 kronor,

hvarförutom telegrafmedel till belopp af 235,000 kronor räntefritt förskjutits

för telefonändamål. Någon anledning förefinnes visserligen icke,

enligt utskottets förmenande, att befara, det telefonväsendet icke skulle

kunna bära utgifterna för ränta och amortering å ifrågavarande skuldkapital,

ty telefoninkomsterna befinna sig i snabbt stigande.

Telefoninkomsterna — abonnements- och samtalsafgifter — hafva

nemligen, enligt utskottet meddelade uppgifter, utgjort:

år 1883 ........................................................................................... kr. 45,005: 38

» 1884 ............................................................................................ » 76,333: 12

» 1885 .............. » 109,970: 92

» 1886 ............................................................................................ » 149,906: 84

» 1887 ............................................................................................. » 191,867: 96

» 1888 ............................................................................................. » 296,600: 74

» 1889 ............................................................................................ » 364,431: 70

» 1890 ......................................................................... omkring » 408,000: —

samt beräknas för år 1891 komma att uppgå till omkring.

............................................................................................ » 600,000: —

Bih. till Rikscl. Prot. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet finner emellertid det vara oegentligt, att ett embetsverk

af Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande tillätes ikläda sig dylika vidtgående

ekonomiska förbindelser, och föreställer sig, att telegrafstyrelsen

skulle lika framgångsrikt som under den sista tiden kunna på telefonområdet

tillvarataga statens intressen, äfven om de medel, hvilka för

sådant ändamål måste stå till styrelsens disposition, bereddes derigenom,

att antingen Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t beviljade ett förslagsanslag

till erforderligt belopp för inköp och anläggning af lokala

telefonnät, eller ock Riksdagens medgifvande äskades dertill, att telegrafstyrelsen

för enahanda ändamål finge inom visst, för år bestämdt maximibelopp

mot skälig ränta upplåna medel, att med inflytande telefoninkomster

på bestämd tid amorteras.

Hvad den till behandling föreliggande motionen beträffar, så anser

utskottet, på sätt af det redan anförda torde framgå, anledning icke

förefinnas för Riksdagen att nu anvisa medel till gäldande af telegrafverkets

omförmälda skulder; och då utskottet för sin del håller före,

att en fullständigare plan för den framtida utvecklingen af telefonväsendet

än den som redan blifvit i de statsrådsprotokoll, hvilka vidfogats

Kongl. Maj:ts framställningar i ämnet, Riksdagen meddelad, icke gerna

för närvarande torde kunna uppgöras, finner sig utskottet icke heller

kunna biträda senare delen af motionärens omförmälda förslag.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,

750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar

på extra stat för år 1892 anvisa en femtedel

med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af en telefonledning

från Piteå till Haparanda på extra stat för år

1892 bevilja 30,000 kronor;

c) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie

från Uddevalla till Strömstad likaledes på extra

stat för år 1892 bevilja 26,000 kronor;

d) att Riksdagen må för anläggning af en telefonledning

från Örebro till riksgränsen vid Magnor bevilja

jemväl på extra stat för år 1892 60,000 kronor,

att utgå, derest norska staten anslår medel till liniens

framdragande från riksgränsen till Kristiania; samt

e) att herr Ljungmans förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

14:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derom gjorda framställning och Ans- anslan

i öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, hemställer utskottet, ''förtaitningln

af statens jord
att

Riksdagen må anvisa på extra stat för år 1892Jrui*d<”''!“"erett

anslag af 45,000 kronor till aflöning åt domänintenW 2 o. 13.]

denter och uppehållande af domängöromdlen hos länsstyrelserna.

15:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må anvisa på extra stat för år

1892 ett förlagsanslag af 22,181 kronor till resekostnader

vid domänförvaltningen.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

16:o) På grund -af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ans- anslas

under åberopande af de skäl, som till stöd för framställningen finnas an-afptaldTri

förda till statsrådsprotokollet (sid. 40—43), hemställer utskottet, Norbottewiän.

att Riksdagen — i likhet med hvad för inneva- [14.]

rande år egt rum — må för bestridande af kostnaderna

för reglering af fl,ottleder i Norrbottens län anvisa ett

extra anslag för år 1892 å 100,000 kronor äfvensom

medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning

anförts till statsrådsprotokollet (sid 43), får utskottet hemställa, befrämjande.

[15.]

att Riksdagen — i likhet med hvad för åren 1889,

1890 och 1891 egt rum — må för år 1892 för skogsodlingens

befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000

kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsödare genom

tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt

pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med vilkor att statsbidrag icke

må till något län utgå med högre belopp, än hvad

landsting och hushållningssällskap tillsammans eller

endera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till

högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Stockholm den 13 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 3:o) (ang. anslag till postverket) beträffande motiveringen:

af grefve G. Sparre;

af herrar C. E. Casparsson, V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg,

grefve E. C. A. Piper, E. V. R. L. Königsfeldt, P. J. von Ehrenheim,

O. W. Odelberg, K. Bohnstedt, F. Boström och E. Fränekel, hvilka ansett,

att det å sid. 9—11 intagna uttalandet, som börjar med orden: »Beträffande

de omständigheter och skäb> etc. samt slutar med orden: »vidtagandet

af berörda förändringar», icke bort i utlåtandet ingå, men att

i dess ställe deri bort inflyta ett yttrande af följande lydelse:

»Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för de

särskilda af Kongl. Maj:t nu ifrågasatta förändringarna i postverkets utgiftsstater,

tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet; och då be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

rörda förändringar med afseende å hvad till stöd för dem sålunda andragits

synas utskottet vara af omständigheterna påkallade, anser sig

utskottet böra tillstyrka deras vidtagande»;

af herr H. P. P. Tamm, som yrkat, att i stället för det å sid. 11

förekommande stycket: »En bidragande anledning— — — — i husens

öfre våningar», måtte intagas följande yttrande:

»Då antalet postförsändelser städse ökas och vaktbetjente äro skyldige

att kringbära dessa alla dagar under veckan, är naturligt, att

antingen tjenstepersonalen, tvungen till oafbrutet arbete utan hvila,

måste öfveransträngas och risk uppstå att den i förtid blifver otjenstbar

eller ock att kostnaderna måste stiga betydligt. Ännu mera måste detta

blifva fallet i den händelse anhållan om frikallelse från tjenstgöring vissa

sön- och helgdagar bifölles, genom nödvändigheten att under dessa dagar

förhyra andra personer i de ledigas ställe. Det förefaller derför utskottet,

som om en inskränkning i söndagsarbetet å postkontoren samt ett fullständigt

upphörande med postförsändelsers kringbärande inom städerna

under sön- och helgdagar eller åtminstone en väsentlig minskning i densamma

skulle leda till såväl besparing för staten som till ett bevarande

från öfveransträngning af tjenstepersonalen. Ett sådant offer från allmänhetens

sida för en billig fordran af vaktbetjente torde vara ringa

och kan säkert en sådan anordning lika väl genomföras i Sverige som

i Storbritannien, hvars affärslif ej af en likartad bestämmelse undertryckes

eller hämmas»;

vid punkten 13:o) (ang. anslag till anläggning af telefonledningar), mom. c.

(ang. anslag till anläggning af telefonledning från Uddevalla till Strömstad):

af herrar S. Nilsson och O. Jonsson.

Herr friherre B. A. Leijonhufvud har begärt få antecknadt, att han

icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1891

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Finans-

17,000

—

_

17,000

—

Departementschefen...........................................................................

62,400

—

—

62,400

—

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. Nuvarande be-

Ökas å anslaget för amanuenser, vikariatsersättning, renskrif-

122,100

—

—

122,100

—

Kammarkollegium..............................................................................

100,800

—

—

—

100,800

—

Statskontoret.......................................................................................

174,000

—

—

174,000

—

Stämpelomkostnader, förslagsanslag................................................

140,000

—

—

140.000

—

Kostnader för allmänna beviliningens uttaxering, förslagsanslag

20,300

—

—

20,300

—

Mynt- och kontroll verken..................................................................

5,400

—

—

5,400

—

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag.............................

169,600

—

—

169,600

—

Kammarrätten...................................................................................

35,500

—

—

35,500

—

Öfverintendentsembetet .....................................................................

7,052,000

—

—

7,052,000

—

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af postmedlen.

Ökas med.......................................................................................

1,350,000

—

—

1,350,000

—

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen direkt

2,560,000

—

—

2,560,000

—

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå. Ku-

Minskas med.................................................................................

1,900,000

—

—

1,900,000

—

Pirsättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag..................

94,000

—

—

94,000

—

Domänstyrelsen ............................................................................

988,000

—

—

988,000

—

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten..........................................................................

» statens skogsskolor ...........................................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten...............................................

14,791,100

—

—

14,791,100

—

4

Trpt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

lätt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtiteL

departementet

lopp ..................

ning in. in. med

Nuvarande belopp

utgå ................

varande belopp

62,400: —

1,600: —

7,052,000: —

198,000: —

2,560,000: —

10,000: —

447,208: —

24,500: — 471,708: —

................... 84,400: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

17,000

—

—

17,000

—

64,000

_

_

64,000

122,100

—

—

—

122,100

100,800

—

—

100,800

—

174,000

—

—

174,000

—

140,000

—

—

140,000

—

20,300

—

—

20,300

—

5,400

—

—

5,400

—

169,600

—

—

169,600

—

35,500

—

—

35,500

—

7,250,000

_

_

7,250,000

__

1,350,000

—

—

1,350,000

—

2,550,000

_

___

2,550.000

1,900,000

—

—

1,900,000

—

94,000

^ .

94,000

Trpt 556,108

13,992,700 ; —

'' 13,992,700 |—

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t

Summa

1891

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

14,791,100

14,791,100

12,000

12,000

30,000

—

—

30,000

—

200,000

—

—

200,000

—

21,550

—

6

—

21,556

—

15,000

—

—

15,000

—

450,000

—

—

450,000

—

12,000

—

—

—

12,000

—

25,000

—

—

25,000

—

* 45,000

—

—

—

45,000

—

20,000

—

—

20,000

—

400,000

—

—

400,000

—

36.810

—

—

36,810

—

35,000

—

—

35,000

—

60,000

—

—

60,000

—

16,153,460

—

6

—

16,153,466)—

Reservationsanslag:

Till skogsinstitutet.................................................................

» enskilda skogsundervisningen.............................................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogs
Till

belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag.....................

Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm,

Byggnader och reparationer, reservationsanslag ..........................

Städers friheter, förslagsanslag ......................................................

Observations- och uppbördsproeenter in. in., förslagsanslag.........

Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag..............................

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, förslags
Restitutioner,

förslagsanslag...........................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...........................

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser, förslags
Skrifmaterialier

och expenser, ved in. in., förslagsanslag ............

Extra utgifter, reservationsanslag *)...............................................

Kongl. operan..................................................rf...............................

*) Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

åt

väsendet i allmänhet

förslagsanslag...........

anslag, högst ...........

anslag.......................

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

S u m m a.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor.

Ö.

Trp:t 556,108: —

18,992,700

—

—

13,992,700

—

21,300: —

8,600: —

401,992: — 431,892: —

988,000

—

988,000

—

12,000

—

—

12,000

—

30,000

■—

—

30,000

—

200,000

—

—

—

200,000

—

21,550

—

6

—

21,556

—

15,000

—

—

15,000

—

450,000

—

—

—

450,000

—

12,000

—

—

12,000

—

25,000

—

---

25,000

—

45,000

—

—

45,000

—

20,000

—

—

20,000

—

400,000

—

—

400,000

—

36,810

—

—

36,810

—

35,000

•—

--

35,000

—

60,000

—

—

60,000

—

Summa

16,343,060

—

6

—

16,343,066

—

Sill. till Rilcsd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Kronor

Ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......

4,000

—

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.................

185,553

—

Öfverintendentsembetet:

För genomförande af dess nya organisation........................

500: —

» uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå............

85,000: —

Till reparations- ocli förändringsåtgärder utvändigt å vissa

kronans hus i Stockholm..............................................

50,000: —

135,500

—

Telegrafverket:

För anläggning af telefonledningar...................................

150,000: —

Till eu telefonledning från Piteå till Haparanda.....................

30,000: —

» » » Uddevalla till Strömstad ............

26,000: —

» » » Örebro till riksgränsen vid Magnor

60,000: —

266,000

—

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna.........................................................

45,000: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag

22,181: —

67,181

—

Diverse anslag:

För reglering af flottleder i Norrbottens län .....................

100,000: —

» skogsodlingens befrämjande .......................................

25,000: —

125,000

—

Summa

783,234

_

Stookbolm, Ivar Heeggströms boktryckeri, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.