Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition angående med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af de den 30 december 1881 afslutade handelsoch sjöfar tstraktater mellan de förenade rikena Sverige och Norge samt Frankrike.

1892-01-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1892:1, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition angående med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af de den 30 december 1881 afslutade handelsoch sjöfar tstraktater mellan de förenade rikena Sverige och Norge samt Frankrike.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 26 januari 1892, kl. 8 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition angående

med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning

af de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfar

tstraktater mellan de förenade rikena Sverige och Norge

samt Frankrike.

Uti till Riksdagen aflåten proposition n:o 7, hvilken hänvisats till bevillningsutskottets

förberedande behandling, har Kongl. Maj:t. meddelat, att,

sedan de mellan de förenade rikena och Frankrike under den 30 december

1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater blifvit den 20 januari 1891 från

Frankrikes sida uppsagda samt Kongl. Maj:t antagit franska regeringens i

sammanhang med traktaternas uppsägande gjorda inbjudning att öppna un

derhandlingar om förlängning, med undantag för tulltarifferna, af handelstraktaten

äfvensom af sjöfartstraktaten, så hade dessa underhandlingar ledt

till afsilande af en konvention i Paris den 13 innevarande månad om provisorisk

förlängning, intill 12 månader efter skedd uppsägning, af sä väl sådana

artiklar i handelstraktaten, som icke berörde tulltarifferna, tillika med

tilläggsartikeln om literär eganderätt m. m. som ock af sjöfartstraktaten;

och har Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af omförmälda konvention, med

åberopande af hvad i de vid den kongl. propositionen jemväl fogade statsrådsprotokoll

och öfriga handlingar funnes upplyst och utredt, äskat Riksdagens

godkännande af de bestämmelser, hvilka sådant kräfde.

Af hvad som anförts till det bland handlingarne i ärendet förefintliga

protokoll, hållet i sammansatt statsråd den 11 dennes, inhemtas, för hvad

Bill. till Iiiksd. Prof,. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 1 Käft. (N:o 1.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Sverige angår, bland annat att vid den första förberedande konferensen''mellan

Kongl. Maj:ts fullmägtige samt de af franska regeringen utsedde underhandlare

franske utrikesministern förklarat, att, enligt ett för parlamentet framlagdt

och redan af deputeradekammaren antaget lagförslag, franska regeringen

egde bemyndigande att, med undantag för tulltarifferna, utan parlamentets hörande

provisoriskt förlänga öfriga artiklar i ifrågavarande traktater, dock pa så sätt, att

artiklarne, i sin helhet eller delvis, måste bibehållas eller utgå; att om någon ändring

af ordalydelsen infördes, artiklarne såsom en följd deraf ånyo måste underställas

parlamentet, men att i sådan händelse det vore omöjligt att medhinna någon

öfverenskommelse före den 1 februari 1892; och hade bemälde franske minister

i sammanhang härmed föreslagit att först undersöka, om det vore möjligt

att komma öfverens om en provisorisk förlängning och i sådant fall livilka

artiklar eller delar deraf borde, såsom icke rörande tulltarifferna, bibehållas,

på det att, sedan derefter på grundvalen af ömsesidig behandling såsom den

mest gynnade nation en provisorisk förlängning blifvit gjord, de respektive

regeringarne måtte komma att erhålla tid för underhandlingar om en ny

traktat, hvilken, om den afslötes, naturligtvis måste komma att underställas

parlamentet.

Vid den granskning, som handels- och sjöfartstraktaternas artiklar under

påföljande sammanträden underkastats, hade, hvad först beträffar handelstraktaten,

bibehållits de artiklar i sjelfva traktaten, hvilka icke egde sammanhang

med tarifferna, och deribland äfven artikeln 11, genom hvilken de

båda länderna bland annat tillförsäkrade hvarandra ömsesidig behandling såsom

den mest gynnade nation och hvarigenom Sverige, enligt de franska

ombudens uttryckliga förklarande, under alla omständigheter erhölle rätt till

Frankrikes lägsta tariff. Öfriga delar af traktaten hade deremot, likasom

tarifferna, uteslutits. 1 afseende å artikeln 4, som innehåller, att vid utförsel

en mindre gynsam behandling än den för närvarande gällande icke må föreskrifvas,

hade det dock först efter upprepade och längre förhandlingar lyckats

att erhålla de franska ombudens medgifvande, att denna artikel borde betraktas

såsom berörande tarifferna och derför uteslutas. Vid artikeln 5 om

»drawback» hade de franska ombuden anhållit, att i konferensprotokollet

måtte införas en reservation af följande innehåll:

»det är öfverenskommet, att den i den nya franska tullagens artikel

10 införda bestämmelse om partiel återbetalning af de vid införsel af bomullsgarn

tills vidare uppburna tullafgifter icke är att hänföra under de i

artikel 5 afsedda fall.»

Från svensk sida hade ock yrkats en sådan förklaring af de i artikel

17 af gällande traktat innefattade bestämmelser om franska handelsresandes

rättigheter i Sverige, att, hvad anginge rätten att upptaga beställningar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

3

franske handelsresande skulle vara underkastade samma inskränkningar, som

för landets egna invånare vore eller framdeles blefve utfärdade. Genom

meddelandet af en sådan förklaring skulle full frihet vunnits i afseende å

lagstiftningen i detta ämne, hvilket ansetts önskvärdt för förekommande af

vissa missbruk i fråga om handeln med spirituösa. Frankrike hade emellertid

icke velat samtycka till en sådan förklaring af den ifrågavarande artikeln.

Hvad derefter vidkommer sjöfartstraktaten, i afseende å hvilken ingen

annan förändring vidtagits än att artiklaine 13 och 14, innehållande bestämmelser

om nu gällande traktats ikraftträdande m. m., uteslutits, hade vid

artikel 2 angående nationel behandling icke blott i Frankrike utan äfven i

Algeriet de franske underhandlarne begärt att få i protokollet antecknadt,

att den franska lagen af den 3 april 1889 förklarade sjöfarten mellan

hamnar i Frankrike och hamnar i Algeriet vara kustfart och derför förbehållen

franska fartyg. Bifall till denna begäran hade icke kunnat undvikas,

men en förklaring hade införts i protokollet, att bestämmelsen i mom. 3 art.

2 om behandling som den mest gynnade nation försäkrade rätt till denna

fraktfart, så länge densamma medgåfves någon annan makt.

Slutligen hade, efter det de franska ombuden förklarat, att bestämmelse

angående godkännande af nationalrepresentationerna icke erfordrades

för Frankrikes del, i konventionen intagits, i öfverensstämmelse med det af

Frankrikes ombud afgifna förslag, stadgande derom, bland annat, att ratifikationerna

skulle utvexlas senast den 30 innevarande januari under förbehåll

af nationalrepresentationernas i Sverige och Norge godkännande.

Utskottet, som tagit del af hvad sålunda förekommit och handlingarne

i öfrigt innehålla, har icke funnit något att erinra vid det afskräde fördraget

utan hemställer,

att Riksdagen måtte meddela det af Kongl. Maj:t

äskade godkännande af den i Paris den 13 innevarande

månad afskräde konvention om delvis förlängning af de

med Frankrike den 30 december 1881 ingångna handelsoch

sjöfartstraktater.

Stockholm den 26 januari 1892.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:1 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af de den 30 december 1881 a s. 1 i texten