Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

1892-05-05 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1892:10, Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1892, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Sedan bevillningsutskottet till behandling förehaft dels Kongl. Maj:ts

proposition n:o 54, med förslag till vissa ändringar i kongl. förordningen

den 31 december 1891, angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, dels ock

samtliga till utskottet hänvisade motioner, som afse samma förordning,

får utskottet, jemlik! § 40 riksdagsordningen, häröfver afgifva betänkande.

Uti berörda proposition bar Kongl. Maj:t, under åberopande af

hvad bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden för den 10 mars

1892 innehåller, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

förändrad lydelse af §§ 4, 9 och 42 i kongl. förordningen den 31 december

1891 angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

brända eller destillerade spirituösa drycker:

§ 4.

1. Ej må någon — — — — — — — — — —

eger försälja.

Bih. till ltiksd. Prat. 1892. 5 Sami. 1 J/d. 7 lläft. fN:o 10.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin må icke till

köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvar, försända

bränvin i mindre belopp än 20 liter.

3. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin

låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt

utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 — — — — — -— — — — — — — —

eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet

bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning

af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående moment, å auktion

utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig

kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade anbud

å sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas

af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått,

af magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken, efter det

stadsfullmägtige eller, der sådana ej finnas, allmän rådstufva blifvit

hörde, insänder liandlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet

än äfven den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda

afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden

antaga eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas, om

afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst

utgöra, i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna;

och må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta

aftal för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid; skolande

i annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före

juni månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras såsom i mom. 1 stadgadt

är.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid

tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe, än

dertill uppgifvet är, eller försänder någon, mot hvad i § 4 mom. 2

stadgadt är, bränvin till köpare å annan ort än den, der han sin för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3

säljningsrätt utöfvar, eller begagnar någon, mot bestämmelsen i mom.

3 af samma §, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der

han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel

säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller

afhemtas i mindre belopp, än han är berättigad föryttra, eller förbryter

sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad

är, mot § 26 mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången

från och med 30 till och med 60 kronor samt andra gången från 60

till och med 120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till

minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma — — — — —

lagrum föreskrift^.

Kongl. Maj:ts förevarande proposition innehåller två af hvarandra

helt och hållet oberoende förslag, omfattande det ena de nya bestämmelserna

i §§ 4 och 42 samt det andra tillägget till § 9 mom. 2.

Beträffande nu först Kongl. Maj:ts förslag till förändrad lydelse af

§§ 4 och 42, har, såsom äfven herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

till förenämnda statsrådsprotokoll anmärkt, detta förslag framkallats

utaf en Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1890, hvilken i sin

ordning föranledts deraf, att det visat sig, hurusom åtskilliga bränvinsförsäljare

kringginge de till förmån för inskränkning i handeln af spirituösa

drycker stadgade bestämmelser, derigenom att de genom resande

agenter utsträckte sin försäljningsrätt och sålunda ersatte indragna försäljningsställen.

I sin skrifvelse anhöll också Riksdagen, det Kong]. Maj:t

täcktes för Riksdagen framlägga förslag i syfte att inskränka möjligheten

för spritvaruhandlare att å annat ställe än det, der han utöfvar

sin försäljningsrätt, drifva handel med bränvin. Riksdagen åsyftade sålunda

närmast ett förbud mot användande i bränvinshandeln af kringresande

agenter. Det var jemväl för att få fria händer mot dessa, som

vid de förhandlingar, Indika föregingo afslutandet utaf konventionen af

den 13 januari 1892 angående delvis förlängning af de den 30 december

1881 ingångna handels- och sjö fartstraktat er mellan de förenade rikena

samt Frankrike, framställning från Sveriges sida gjordes om intagande

i förhandlingsprotokollet af en förklaring, afseende att framhålla, det

bestämmelserna i handelstraktatens art. 17 derom, att franske handelsresande,

som färdades inom de förenade rikena för franska handelshus,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

egde att upptaga beställningar med eller utan prof, icke utgjorde binder

för svenska regeringens rätt att inom landet ordna försäljningen af

vissa varor på ett med det allmännas intresse öfverensstämmande sätt,

särskildt icke för ordnandet af bränvinsförsäljningen i afsigt att motverka

dryckenskapen, eu framställning, som dock icke ledde till afsedt

resultat. Med hänsyn dertill, att i följd af omförmälda traktatsbestämmelsers

fortfarande giltighet franska handelshus icke kunde betagas

rättigheten att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar på

bränvin, har, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, Kongl.

Maj:t ansett det vara mindre lämpligt att förmena landets egna invånare

en handelsrätt, som utländske män egde befogenhet att inom landet

utöfva. Kongl. Maj:t har derför ansett, att man i stället för att med

lagstiftningsåtgärden vända sig mot ombudets åtgöranden borde, på sätt

föreliggande lagförslag innehåller, vända sig emot bränvinshandlandens

egna eller, med andra ord, i stället för att söka förhindra ujtytagandet

af beställningen, söka hindra utförandet af densamma.

Utskottet kan dock icke finna detta af Kongl. Maj:t framstälda

förslag tillfredsställande. Samma skäl, som Kongl. Maj:t anfört mot det

ifrågasatta förbudet för spritvaruhandlande att genom ombud upptaga

beställningar, gäller i lika hög grad emot föreliggande förslag. Man

törmenar härigenom lika mycket landets invånare en rätt, som här tillkommer

utländing. Så länge franska liandelstraktatens bestämmelser i

art. 17 äro gällande, blifver resultatet af hvarje förslag med samma

syfte som förevarande allenast det, att åt utländska spritvaruhandel shus

beredes en allt mera gynnad ställning på den svenska marknaden;

hvarje inskränkning i de inhemska spritvaruhandlandenas rättigheter blifver

nemligen en ny förmån för de utländska handelshus, å hvilka inskränkningen

icke får tillämpas. Detta förslag särskildt skulle komma

att medföra beaktansvärda olägenheter så väl för hela den konsumerande

allmänheten som ock särskildt för dem, hvilka såsom innehafvare

af minuthandelsrättigheter här i landet ega tillstånd att sälja s. k. finare

spirituösa, på samma gång som vårt land komme i ännu högre grad

än hittills att öfversvämmas af spritvaruliandelsagenter, eller just motsatsen

af hvad Riksdagen åsyftat, då Riksdagen till Kongl. Maj:t aflat

förberörda skrifvelse. För öfrigt skulle det af Kongl. Maj:t föreslagna

förbudet svårligen kunna göras effektivt, och man komme blott att framlocka

nya sätt att kringgå de i syfte att inskränka handeln med spirituösa

drycker lagstadgade bestämmelser.

På grund häraf kan utskottet icke biträda den af Kongl. Maj:t

föreslagna ändring af § 4 i gällande förordning angående vilkoren för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

5

försäljning af bränvin m. m., vid hvilket förhållande de ifrågasatta bestämmelserna

i § 42 icke föranleda någon granskning.

Hvad åter beträffar Kong! Maj:ts förslag till förändrad lydelse af

§ 9 mom. 2, har utskottet, som rörande anledningen till detsamma äfvensom

dess närmare innebörd hänvisar till det Kongl. Maj:ts proposition

bilagda utdrag af statsrådsprotokollet, icke haft något att emot detta

förslag erinra.

Utskottet hemställer sålunda:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om ändrad lydelse

af §§ 4 och 42 i kongl. förordningen den 31 december

1891, angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller destillerade spirituösa drycker, icke

måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen deremot måtte biträda hvad

Kongl. Maj:t i förevarande proposition rörande ändring

af § 9 mom. 2 af nämnda förordning föreslagit.

Uti § 28 mom. 2 af nu gällande förordning angående försäljning

af bränvin m. m. stadgas:

»Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till den, som är

rusig, ej heller å utskänkningsställe till minderårig».

Två motionärer inom Andra Kammaren, herr OUas A. Ericsson

i motion n:o 5 och herr Jonas Andersson i Ölsund i motion n:o 63,

uti hvilken ledamoten af samma kammare herr Anton Hahn instämt,

hafva vid innevarande riksdag gjort hemställan derom, att nämnda

moment måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Bränvin md ä försäljningsställe icke utlemnas till den, som är rusig,

ej heller till minderårig.'')'')

Till stöd för sin motion har herr Ericsson hufvudsakligen anfört,

att afsigten med förbudet att å utskänkningsställe utlemna bränvin till

minderårig vore förfelad, så länge man tilläte minderårig att bekomma

drycker i de s. k. bränvinsmagasinen. Erfarenheten hade nemligen

gifvit vid handen, att minderårige genom sammanskott eller s. k. salning

skaffade sig medel att inköpa bränvin äfven till den qvantitet,

som från utminuteringsställena finge utlemnas, och således utan att

besöka krogarne beredt sig tillfälle att berusa sig. Det vore derför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

nödvändigt att äfven till bränvinsmagasinen utsträcka förbndet att till

minderårig utlemna bränvin, hvilket vunnes genom att i ofvannämnda

moment af nu gällande lag utesluta orden »d utskänkningsställe».

Herr Andersson åter har hänvisat till hvad vid behandlingen af

en utaf honom vid sistlidet års riksdag väckt motion om ändring af

§ 28 i gällande förordning angående försäljning af bränvin m. in. inom

Ändra Kammaren andragits samt till nämnda kammares i saken då

fattade beslut.

Förslag i enahanda syfte som de förevarande hafva förut till Riksdagen

framstälts utan att kunna tillvinna sig bevillningsutskottets förordande

eller Riksdagens bifall. Så hade, såsom ofvan anförts, den

ene motionären, herr Andersson, till sistlidet års Riksdag framstält förslag

till vissa ändringar af § 28 i gällande förordning angående försäljning

af bränvin m. m. och dervid, bland annat, hemstält, att bränvin

ej i något fall måtte få utlemnas till minderårig. Bevillningsutskottet,

som fått motionen om berörda ändringar till sig hänvisad,

afstyrkte emellertid bifall till densamma, och blef utskottets hemställan

af Första Kammaren godkänd, hvaremot Andra Kammaren afslog samma

hemställan samt beslöt att så till vida bifalla motionen, att ur nämnda

§:s mom. 2 orden Da utskärningsställeD skulle uteslutas.

Vid behandlingen af utskottets hemställan inom Andra Kammaren

upplystes, bland annat, att man i tvenne af rikets större städer funnit

sig föranlåten att förbjuda utlemnande af bränvin till minderårig jemväl

från utminuteringsställe och att man på det strängaste tillämpade samma

förbud, samt att erfarenheten jemväl från andra håll ådagalagt behofvet

af förbudet.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst finner utskottet, som

ingalunda lemnat obeaktade de olägenheter, som tvifvels utan komma

att i mer än ett afseende orsakas af förbudet mot utlemnande af bränvin

till minderårig från utminuteringsställe, att införande i vår lagstiftning

af dylikt förbud detta oaktadt torde blifva en nödvändighet, samt

hemställer för den skull,

3:o) att Riksdagen ville, med bifall till berörda af

herrar Ericsson och Andersson väckta motioner, besluta,

att mom. 2 af § 28 i nu gällande förordning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

angående försäljning af bränvin in. m. måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

»Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till

den, som är rusig, ej heller till minderårig.»

§ 22 af gällande förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin m. in. är af följande lydelse:

§ 22.

1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den

nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola

på följande sätt fördelas:

för Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat, fall erhåller staden sju tiondedelar;

återstoden in sättes i statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

• a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfver!äten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma

med:

sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;
två

tiondedelar till länets landsting;

en tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlikt § 11 mom. 2 minuthandel med och utskärning

af bränvin blifvit åt bolag öfverlåten, skola försäljningsafgifterna

och vinstmedlen fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda

för stad, i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående moment omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom

dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde,

inom hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas

med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning

tillfaller hvarje landstingsområde, ega landstinget och vederbörande

hushållningssällskap att uppbära hvardera en fjerdedel samt landsbygds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 9

kommunerna hälften. Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes

efter folkmängden.

Bolag åligger att senast den 1 maj hafva till vederbörande aflemnat

de vinstmedel af föregående års rörelse, som bolaget enligt § 18 är

skyldigt afstå.

3. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap,

skall, der chefen för finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse till

nämnda departement af vederbörande afgifvas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 34, har herr

J. A. Johansson i Strömsberg föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,

att ofvan intagna § 22 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 22.

1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom

den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå,

skola på följande sätt fördelas:

för Stockholms stad:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten åt bolag:

sextiofyra hundradelar tillfalla staden;

sexton hundradelar deponeras i statskontoret att fördelas på rikets

samtliga landstingsområden, på sätt nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå bland bevillningarna

under titel af bränvinsminuteringsafgift;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverläten åt bolag:

femtiosex hundradelar tillfalla staden;

tjugu fy ra hundradelar deponeras i statskontoret att föidelns pa

rikets samtliga landstingsområden, pa sätt nedan i mom. 2 säges,

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå bland bevillningarna

under titel af bränvinsminuteringsafgift;

lull. till Blind. Blot. 1802. 0 Sami. 1 Afl. 7 ITäft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ÉéviUningsuiéTcötteis Betänkande N:ö 10

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfver!äten åt bötttcf:

femtiosex hundradelar tillfalla staden;

åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap;

sexton hundradelar deponeras i statskontoret att fördelas på rikets

samtliga landstingsområden, på sätt nedan i mom. 2 säges;

t tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå bland bevillningarna

under titel af bränvinsminuteringsafgift;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverläten åt bolag:

fyratioåtta hundradelar tillfalla staden;

åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap;

tjugu fyra hundradelar deponera» i statskontoret att fördelas på rikets

samtliga landstingsområden, på sätt nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket och ingå bland bevillningarna

under titel äf bränvinsminuteringsafgift;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverläten åt bolag:

fyratio hundradelar tillfalla staden;

sexton hundradelar tillfalla länets landsting;

åtta liundradelär tillfalla länets hushållningssällskap;

sexton hundradelar deponeras i statskontoret att fördelas på rikets

samtliga landstingsområden, på sätt nedan i mom. 2 säges;

tjugu hundradelar tillfalla statsverket, att ingå bland bevillningarna

under titel af bränvinsminuteringsafgift;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverläten åt bolag:

trettiotvå hundradelar tillfalla staden;

sexton hundradelar tillfalla länets landsting;

åtta hundradelar tillfalla länets hushållningssällskap;

tjtigufyra hundradelar deponeras i statskontoret att fördelas på rikets

samtliga landstingsområden, på sätt nedan i mom. 2 säges;

tjiigii huildfadelät tillfalla statsverket att ingå bland bevillningarna

under titel af bränvinsminuteringsafgift;

s. 11 Kontrollera mot PDF

BevillnintjimtQlnQtt.ets Betänkande N:o lö.

11

för landsbygdskommunerna:

hela aigiften iasöttes i vederbörande landskontor, -som .fördelar- densamma

med:

femtiosex hundradelar till länets .samtliga landsbygdskommuner efter

folkmängden;

sexton hundradelar .till länets landsting;

åtta hundradelar till länets hushållningssällskap;

tjuga hundradelar, som tillfalla statsverket .och ingå bland .be.viljningarna

under titel af bränvinsminuterjngsafgift.

I köping, der jenflikt § 11 mom,. 2 minuthandel med och utskänkning

af bränvin biifvit åt bolag öfverlåten, ;Skola försäljningsafgifterna

och vinstmedlen fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro Restämda

för stad, i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som deponeras i statskontoret, skola genom

dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden, efter folkmängden,

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstings.- område, inom hvilken ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas

med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning

tillfaller hvarje landstingsområde, ega landstinget, och vederbörande

hushållningssällskap att uppbära hvardera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna

hälften. Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes

efter folkmängden.

Bolag åligger att senast den 1 maj hafva till vederbörande aflenmat

de vinstmedel af föregående års rörelse, som bolaget enligt § 18 är

skyldigt afstå.

3. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap,

skall, dor chefen för kong!, finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse

till nämnda departement af vederbörande afgifvas.

I motionen har herr Johansson — under erinran, hurusom han vid

sistlidet års riksdag fram stål t förslag i enahanda syfte som förevarande,

men hurusom förslaget icke då lyckades tillvinna nig vare sig bevillningsutskottets

.eller Riksdagens godkännande — i nära öfverensstämmelse

med livad han i förberörda förslag andfpgit, yttrat, att det .ofta

från håll, der man ihärdigast arbetat för nykterhetssaken, med eftertryck

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

framhållits, hurusom ett af de svåraste hindren för ett ur nykterhetens

synpunkt tillfredsställande ordnande af bränvinshandeln inom kommunerna

läge i just den omständighet, att kommunerna, enligt nu gällande

lag, erhölle inkomst af bränvinshandeln och sålunda i allmänhet icke

visade sig hågade att inskränka denna handel. Enligt motionärens åsigt

borde i stället alla de inkomster, som liärflöte af bränvinshandeln, tillfalla

staten såsom målsman för det allmänna och såsom den, hvilken

ytterst och i största utsträckning finge bära de olyckliga följderna af

dryckenskapslasten. Det vore dock icke lämpligt att på en gång genomföra

en dylik reform, utan borde kommunerna, som nu hafva en så

stor inkomstkälla af bränvinsutskänkningen, få rådrum att så småningom

så ordna sin ekonomi, att den blefve oberoende af bränvinshandeln.

Deremot, om reformen genomfördes successivt och genom partiella afskrifningar,

syntes alla billiga fordringar blifva behörigen tillgodosedda.

I detta afseende hade motionären tänkt, att man nu borde af ifrågavarande

vinstmedel afskrifva 20 procent, hvilka i stället skulle ingå till

statsverket bland bevillningarna, under namn af bränvinsminuteringsafgift,

samt att man efter ytterligare fem år borde afskrifva nya 20 procent,

hvilka på samma sätt lemnades till statsverket, o. s. v., så att

efter 20 års förlopp alla vinstmedel å bränvinshandeln inginge till statsverket.

På detta sätt skulle t. ex. Stockholms stad, som nu, såvida

bränvinshandeln vore öfverlåten åt bolag, erhölle 8/i0 af vinsten utaf

stadens bränvinshandel, vid första afskrifningen få detta belopp efter

20 procents afdrag nedsatt med 16joo så att stadens behållna andel

af vinstmedlen komme efter första afskrifningens genomförande att

utgöra 6,/iuo. Af den andel åter, som enligt nuvarande föreskrifter

skulle ifrån Stockholms stad ingå till statskontoret för att på landstingsområdena

fördelas, skulle likaledes 20 procent komma statsverket

till godo. På samma sätt skulle vid nästa afskrifning ytterligare 20

procent indragas till statsverket, och efter femte afskrifningens verkställande

skulle således alla vinstmedlen vara dit indragna.

Förslag i sådan rigtning, att staten skulle tilläggas andel i inkomsterna

af bränvinsförsäljningen, hafva till Riksdagen framkommit icke

blott sistlidet år, då utom herr Johansson jemväl en annan motionär

inom Andra Kammaren, herr C. G. Bruse, gjorde hemställan i sådant

hänseende, utan äfven åren 1884 och 1885. I de betänkanden, bevill
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

13

ningsutskottet med anledning af dessa förslag afgifvit i ämnet, liar utskottet

åberopat ett af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

i anförande till statsrådsprotokollet för den 10 januari 1883, bifogadt

samma års statsregleringsproposition, i denna fråga gjordt uttalande.

Detta innehöll hufvudsakligen:

Bränvinets stora betydelse såsom skatteobjekt måste göra det till

en omsorg för lagstiftaren att tillse, att vid ordnandet af den del af

skattelagstiftningen, som till föremål hade bränvinets beskattande, de

grundsatser följdes, hvilka man i allmänhet ansåge böra vara bestämmande

för en varas beskattning, eller att skatten måtte likformigt

drabba varan utan afseende på den person, hvilken förbrukade densamma.

Sådan likformighet egde rum, då bränvinsskatten iklädde sig

formen af tillverkningsskatt å allt inom landet tillverkadt bränvin.

Men likformigheten eller den lika beskattningen förefunnes icke, om,

såsom nu egde rum, staten beläde minuthandeln med och utskärning

af bränvin inom landet med skatt, men lemnade partihandeln obeskattad,

och denna olikhet i beskattningen måste framträda såsom en ännu

större oegentlighet, när det vore den försäljning, hvars afnämare företrädesvis

utgjorde de mindre bemedlade samhällsmedlemmarne, på hvilka

man lade den särskilda högre beskattningen. Staten hade således ur

sin synpunkt och för de ändamål, den genom skatters uttagande hade

att tillgodose, icke någon anledning att behandla denna konsumtionsartikel

annorlunda än andra. Häraf följde, att den för statens räkningskeende

beskattningen af bränvin borde utgå endast af tillverkningen af

varan och att, om staten ansåges böra af denna beskattning upphemta

större inkomst, detta borde ske genom en höjning af tillverkuingsskatten.

Och, från annan sida sedt, hvarför skulle staten underkasta

sig den omvägen att uttaga skatt af försäljningen, då staten på ett

mycket lättare och mindre kostsamt sätt kunde hemta motsvarande inkomst

genom tillverkningsskatt? Då staten derför öfverlemnade handelsvinsten

åt kommunerna, läge i detta förfarande ett erkännande, att

staten, efter att hafva uttagit för sitt behof det belopp, hvarmed staten

ansåge varan böra beskattas, funne billigt att kommunerna erhölle i

den vinst, handeln lemnade, en ersättning för sin direkta medverkan

vid handelns ordnande och ett skadestånd för de uppoffringar, kommunen

icke undginge att vidkännas såsom följder af denna varas missbrukande.

Om således väl grundade orsaker förefunnes för staten att

icke upphemta inkomst af försäljningen af bränvin, kunde skäl ock anföras

för att, då nu försäljningsafgifterna blifvit öfverlemnade till kommunerna,

åt dessa afgifter bibehålla denna kommunala natur. Under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BevUlningsutskottets Betänkande N:o 10.

det man nemligen för att på ett tillfredsställande sätt kunna ordna en

stats skatteförhåUanden vore temligen allmänt öfverens om behöfligheten

och gagnet af ett skattesystem, som omfattade ett .flertal af

skatter och medgåfve att på olika vägar taga landets skatteförmåga i

anspråk, vore i vår kommunala lagstiftning de flesta ''kommuner hänvisade

att för sina behof företrädesvis anlita endast en skatteform och

denna hyflande på den direkta inkomstskatten, -eller just den form, som

i trots af alla de teoretiska skal, Indika kunde andragas till stöd för

dess företräde framför andra skatter, dock faktiskt icke vore egnad att

i längden tjena till grund för uttaxering af skattebelopp, som för de

skattskyldige innefattade en mera känbar uppoffring. Att till statsverket

indraga ifrågavarande, för kommunala ändamål utgående indirekta

skatt borde derför möta en afgörande betänklighet, i all synnerhet då

statens eget behof ej påkallade en sådan indragning. Härtill komme i

öfrig!, att försäljningsafgifternas indragning till statsverket kunde, sedan

en sådan reform blifvit fullständigt genomförd, medföra den våda, att

man derigenom äfventyrare kommunernas i sedligt syfte vigtiga medverkan

vid bränvin shandelns ordnande.

Härförutom anförde sistlidet års Riksdags bevillningsutskott, att då

utskottet fortfarande delade den uppfattning af denna fråga, som af

herr statsrådet sålunda uttalats, kuncle utskottet principielt ej till bifall

förorda eu fördelning mellan staten och kommunerna af inkomsterna

utaf bränvinsförsäljningen, vare sig dermed afsåges att, såsom herr

Bruse föreslagit, göra staten till kommunernas medintressent i fråga

om bränvinshandeln, eller att, i -enlighet med herr Johanssons förslag,

successivt till staten indraga de af bränvinshandeln uppkommande inkomster.

Utskottet har fortfarande samma uppfattning af .frågan -och kan

således ioke biträda motionärens förslag, utan hemställer,

4;o) att herr Johanssons ifrågavarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas.

I nu gällande förordning angående försäljning af bränvin in. ,m- är

§ 10 mom. 1 af följande lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

1}evillfiinys»t skottets Betänkande N:o 10.

15

§ io.

1, Vill någon väcka förslag, att annan iskänkning än den, som

kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas,

göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom

första hälften af mars månad det år, då försäljningen skall börjas.

Kommunalnämnden skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva

yttrande och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,

utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas

till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan april månads

utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,

socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af

kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman

bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämman

blifvit hållen, ordföranden kommunalstännnoprotokollet och kommunalnämndens

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte deri

sitt beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande och vederbörande

länsman till känna.

Herr T. TF. Forsell bär uti en inom Andra Kammaren väckt motion,

n:o 66, anfört, att erfarenheten från åtskilliga ställen i vårt land

visat, hurusom rättigheten att inom en kommun försälja spritdrycker

kunde medföra stora olägenheter för angränsande kommuner, samt att

kommunerna i nu gällande lag saknade hvarje medel att skydda sig

mot dessa olägenheter. Då, enligt motionärens åsigt, detta missförhållande

skulle i väsentlig mån motverkas, derest vid fråga om

rättighet till försäljning af spritdrycker inom en kommun jemväl grannkommunerna

lemnades rätt att afgifva yttrande samt tillbörligt afseende

sedermera dervid fästes, har motionären föreslagit, att Riksdagen ville

besluta, att sista punkten af ofvanintagna moment måtte erhålla följande

lydelse:

—* — — — Konungens befallningshafvande inhemte vidare yttrande

frän angränsande kommuner, för Indika ifrågasatta rättighetens meddelande

kan anses eqa större betydelse, samt fatta derefter sitt beslut i saken och

gifve det kommunalnämndens ordförande inom den kommun, som försäljningsrätten

sökt, samt Vederbörande länsman till känna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 10.

Utskottet, som väl inser att, särskildt i de mera tätt bebyggda

trakterna af vårt land, hvarest kommunerna oftast äro mindre till arealen,

meddelande af rättighet att försälja bränvin inom en kommun kan vara

af stor betydelse för angränsande kommuner, äfvensom att dessa deraf

kunna tillskyndas olägenheter, finner dock förenämnda fråga icke vara

af den vigt, att man, för att förekomma sådana möjliga olägenheter,

bör tillgripa ett medel, som otvifvelaktigt komme att föranleda stridigheter

kommuner emellan och kanske orsaka ett vida större intrång

från en kommuns sida i en annans angelägenheter, än det, som en

kommun vid ordnandet af sin bränvinsförsäljning nu kan göra sina

grannkommuner.

Utskottet hemställer för den skull,

5:o) att herr Forsells ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Herr Edvard Thermcenius har i en inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 152, uti hvilken femton andra ledamöter af kammaren instämt,

erinrat, hurusom 1887 års Maj-riksdags bevillningsutskott vid

behandling af en s. k. förbudsmotion, såsom skäl för utskottets afstyrkande

utlåtande, anfört å ena sidan det djupa ingripandet i landets

ekonomiska förhållanden och å andra sidan det mägtiga ingreppet i den

enskildes sjelfbestämningsrätt, som ett bifall till motionen skulle medföra,

samt med anledning deraf andragit mot det förra af de anförda skälen,

att, ehuru ett dylikt förbud onekligen skulle med afseende å landets

ekonomiska förhållanden medföra stora svårigheter, dessa likväl, om

man blott genomförde förbudet så småningom, icke skulle vara oöfvervinneliga,

samt derefter mot det senare skälet, att det just borde vara

föremål för statsmagt-ernas omsorg att tillse, det den enskilde icke

leddes eller rättare förleddes till att bestämma sig för sådant, som för

honom och samhället medförde så ödesdigra följder som dryckenskapens.

Enligt motionärens åsigt vore sålunda uppnåendet af nykterhetsvännernas

mål, förbud mot all tillverkning och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga

vätskor för andra än medicinska och tekniska ändamål, ingalunda en

omöjlighet, om man endast utsträckte genomförandet af den reform,

som med nykterhetsvännernas förslag åsyftades, öfver en jemförelsevis

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10

17

lång period. På grund häraf och då de förarbeten, som voro behöfliga

för genomförande af förslaget, voro af så vidtomfattande beskaffenhet,

att de endast genom Kongl. Maj:ts försorg kunde varda på ett tillfredsställande

sätt utförda, föreslår motionären,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t skyndsamt låta verkställa

och för Riksdagen framlägga en utredning om, på

hvilka grunder och efter huru lång tids förlopp all tillverkning

och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga

vätskor för andra än medicinska och tekniska ändamål

må kunna varda helt och hållet förbjuden.

Det bevillningsutskottets utlåtande, hvarom motionären erinrat, afgafs

med anledning af en utaf herr E. Nyström inom Andra Kammaren

väckt motion om förbud efter viss tids förlopp af all tillverkning och

försäljning af destillerade, alkoholhaltiga drycker för andra än medicinska

och tekniska ändamål och innehöll följande:

»Villigt erkännande det ädla syftet i herr Nyströms motion, får

dock utskottet, enär förverkligande deraf skulle djupt ingripa i hela

landets ekonomiska förhållanden och följaktligen för närvarande kan

anses outförbart, samt då ett sådant, af motionären afsedt förbud att

förtära spritdrycker är ett allt för mäktigt ingrepp i den enskildes sjelfbestämningsrätt,

hemställa, att ifrågavarande motion icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda».

Utskottet finner, att, äfven om det ur synpunkten af landets ekonomiska

förhållande skulle låta sig göra att förbjuda all tillverkning

och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga vätskor för andra än medicinska

och tekniska ändamål, det dock icke kunde anses tillrådligt

att göra ett sådant ingrepp i den enskildes sjelfbestämningsrätt som

att förbjuda förtärandet af spritdrycker. Det skulle dessutom möta

nästan oöfvervinneliga svårigheter att göra ett dylikt förbud effektivt.

Äfven det vackra resultat, som nykterlietsvännerna utan något egentligt

ingripande från statens sida åstadkommit i fråga om nykterhetens befrämjande,

utgör för utskottet ett skäl mot inskränkning af den enskildes

sjelfbestämningsrätt i förevarande hänseende.

Bill. till Riksd. Prot. 1802. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

På grund häraf hemställer utskottet,

6:o) att herr Thermaenius’ motion icke måtte till

någ-on Riksdag-ens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1892.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer:

Vid punkten l:o): Af herrar S. M. Olsson i Sörnäs och G. Jansson

i Krakerud, hvilka, med anslutning till hvad herr statsrådet och chefen

för finansdepartementet till statsrådsprotokollet för den 10 Mars 1892

anfört, yrkat, att utskottet matte hemställa om bifall till de af Kongl.

Maj:t föreslagna ändringarna i §§ 4 och 42 af kongl. förordningen den

31 december 1891, angående vilkoren för försäljning af bränvin och

andra brända eller destillerade spirituösa drycker.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1892-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:100 Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin. s. 4 i texten