Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning i portot för lokalbrefkort.

1892-05-05 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1892:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning i portot för lokalbrefkort.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1892 kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning i portot

för lokalbrefkort.

I eu till bevillningsutskottet hänvisad, inom Andra Kammaren vackt

motion, n:o 150, har herr E. Thermaenius anfört:

»I)å Kongl. Maj:t genom utfärdande af nådiga kungörelsen af den 21

december 1888 beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af bref

och bref kort m. m. beseglade det s. k. postmonopolet, anbefaldes i sammanhang

dermed generalpoststyrelsen att verkställa utredning om, huru

vida och i hvilken mån lindring i afgiften för

utan afsevärd olägenhet för postverket ega rum.

Generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande härom afgafs den 1

mars 1889. Deraf framgår i hufvudsak följande: styrelsen konstaterar

det kända faktum, att en nedsättning i portoafgift framkallar en ökad

korrespondens; säger, att det synes vara tvifvelaktigt, om denna regel kan

vara tillämplig äfven då fråga är om en afgift, som redan är mycket låg,

samt att den alltjemt fortgående utvecklingen af telefonväsendet sannolikt

komme att medföra eu minskning i brefutvexlingen. Vidare erinras om

Riksdagens beslut i april 1884, hvarigenom vigtskalan för lokalförsändelserna

lemnades oförändrad och afgiftskalan bestämdes till hvad den var

intill nästlidna års slut. Generalpoststyrelsen ansåg sig på grund af allt

detta icke kunna föreslå någon nedsättning i portoafgifterna för lokalbrefkort.

Deremot förordade styrelsen eu nedsättning i portot för lokalbefordran

af korsbandsförsändelser, innehållande varuprof, trycksaker eller

affärshandlingar, till hälften af minimiportot vid annan befordran. Kongl.

Bill. till Riksd. Prat. 1892. ä Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Maj:t;s i öfverensstämmelse med detta förslag till Riksdagen afl&tna proposition

blef också af Riksdagen bifallen.

Det är svårt att fatta, huru generalpoststyrelsen, efter det resonnement,

som jag här ofvan resumerat — ett resonnement, som styrelsen för

öfrigt genom andra uttalanden, som här nedan skola anföras, sjelf delvis

motsagt — kunnat komma till det resultat, att portot för lokalbrefkort

icke borde föreslås till nedsättning i sammanhang med reduktionen af

lokalportot för nyssberörda korsbandsförsändelser. Lika goda skäl synas

mig nemligen föreligga för den ena nedsättningen som för den andra.

Generalpoststyrelsen säger i sin skrifvelse af den 1 mars 1889, dels

att det synes vara »tvifvelaktigt», att nedsättning i portoafgift framkallar

ökad korrespondens, »då fråga är om eu afgift, som redan är låg», och

dels, att det »med säkerhet kunde antagas», att den beräknade minskningen

i inkomsten för korsbandsförsändelser »komme att mer än motväga^

af den ökning i antalet af dylika försändelser, som genom nedsättningen

i afgift komme att framkallas». Båda dessa, hvarandra motsägande

yttranden åsyfta bland annat den för korsbandsförsändelser utgående

minimiafgiften 4 öre, hvilken för lokalbefordran skulle nedsättas till 2 öre.

Den konkurrens med telefon väsendet, som generalpoststyrelsen omnämner,

borde väl äfven i sin mån, sedt ur nyssnämnda synpunkt, hafva

manat till att, beträffande brefkortportot, beträda den mångbepröfvade

vägen: portonedsättning, i synnerhet då det gäller lokalkorrespondensen,

der ju telefonen spelar eu jemförelsevis stor roll.

Den portoinkomst för år räknadt, som postverket, enligt verkstäld

läkning, kan antagas hafva af den lokala bref kortskorrespondensen, utgör

ett belopp af 8,218 kronor 60 öre. Hade portot för dessa försändelser

utgått med respektive 3 och 6 öre för enkla och dubbla brefkort i stället

för 5 och 10 öre, så skulle inkomsten hafva utgjort 4,931 kronor 16 öre.

Minskningen i inkomst skulle således blifvit 3,287 kronor 44 öre, förutsatt

att icke generalpoststyrelsens åsigt om ökning i försändelsernas antal

genom nedsättning i afgiften äfven i förevarande fall skulle visat sig vara

fullt rigtig.

Men äfven om så icke skulle vara händelsen, något som dock all

tidigare erfarenhet motsäger, så handlar det här om ett jemförelsevis så

obetydligt belopp, att man, om icke för annat så dock för konseqvensens

bör undanrödja denna sista qvarlefva af oegentlighet i postverkets

afgiftsskala, bestående deruti, att postverket mot ett visst belopp befordra!- en försändelse från Ystad till Haparanda och sedan låter hembära den till

adressaten, men fordrar samma afgift, om försändelsen postbehandlas endast

vid endera anstalten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

3

Analogien med öfriga portoafgifter för endast lokalbehandling och

för lokalbehandling jemte postbefordran skulle rätteligen mana till att

föreslå lokal bref kort portots nedsättning till 2 t/s öre för enkelt brefkort

och 5 öre för bref kort med svar betaldt. Men då det icke torde vara

hi in pligt använda porton af valör, som ej slutar på jemna ören, så föreslår

jag,

att Riksdagen ville besluta, att portot för enkla och dubbla, lokalbrefkovt

bestämmes till respektive 3 och 6 öre.»

Enligt nådiga kungörelsen den 5 juli^1884 angående förändring i

portoafgifterna för inrikes bref och brefkort in. m. utgör för närvarande

portot för enkelt brefkort 5 öre samt för brefkort, hvithet åtföljes af blankett

till svar, 10 öre; och utgår denna afgift med samma belopp vid lokalbefordran

som vid befordran inrikes orter emellan. För lokalbref deremot

är minimiafgiften bestämd till o öre, under det att minimiportot för vanliga

bref till inrikes orter är 10 öre.

I sammanhang med utfärdandet af nådiga kungörelsen den 21 december

1888, beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af bref

och brefkort in. in., hvarigenom bland annat statens postverk uttryckligen

förklarades ega uteslutande rätt att mot afgift besörja regelbunden befordran

åt förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom brefkort å de särskilda

inrikes orter, der postverket anordnat lokalbrefbefordran, anbefalde

Kongl. Maj:t genom nådigt bref nyssnämnde dag generalpoststyrelsen att,

efter verkstäld utredning, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt

yttrande, huru vida och i hvilken mån lindring i afgiften för lokalbefordran

kunde, vare sig genom nedsättning af portoafgiften, genom höjning af

vigtsatsberäkningen vid enkelt porto eller på annat sätt, utan afsevärd

olägenhet för postverket ega rum.

Till åtlydnad häraf afgaf generalpoststyrelsen den 1 mars 1889 underdånigt

utlåtande, deri styrelsen, bland annat, meddelade, att, enligt verk
-

stäld beräkning, antalet lokalbrefkort, som årligen genom postverket befordrades,

utgjorde:

enkla brefkort............................................... st. 1(11,980,

och brefkort med förutbetaldt svar............ » 1,196;

medförande alltså lokalbrefkortsbefordringen för postverket eu årsinkomst

af tillhopa 8,218 kronor 60 öre; och har styrelsen, med framhållande tillika

af den minskning i postverkets inkomster, som en nedsättning i portot för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Aro 11.

lokalförsändelserna skulle medföra, vidare anfört, att val hade postverkets

trafikinkomster efter den nedgång i desamma, som egde rum år 1885 i

anledning af den då vidtagna förändringen i det inrikes brefportot, befunnit

sig i oafbrutet stigande, och visserligen hade postverkets trafikinkomster

allt sedan År 1879 hvarje år öfverstigit driftkostnaderna med icke obetydliga

belopp, men någon visshet förefunnes ej, att icke en ändring i detta, gyrisamma

förhållande förr eller senare kunde komma att inträda. Att det

med år 1889 nedsatta telegramportot kunde medföra eu minskning i brefutvexlingen,

lede väl icke något tvifvel, liksom att den allt jemt fortgående

utvecklingen af telefonväsendet i än högre grad verkade i samma rigtning.

I allmänhet gälde nog, att eu nedsättning i portoafgifter framkallade eu

ökad korrespondens; men det syntes tvifvelaktigt, om denna regel kunde

vara tillämplig äfven då fråga vore om en afgift, som redan vore så låg

som den för lokalbref utgående. Generalpoststyrelsen ansåge sig alltså icke

kunna föreslå nedsättning i portoafgiften för vare sig lokalbrefkort eller

lokalbref.

Beträffande korsbandsförsändelser föreslog deremot styrelsen, bland

annat, att minimiportot för försändelser af ifrågavarande slag, Indika å

postanstalt behandlades utan att med post eller af landtbrefbärare fortskaffas,

nedsattes till hälften af de för dylika försändelser vid annan befordran

utgående ininimiafgifter. Sedan Kong]. Maj:t, i öfverensstämmelse

med generalpoststyrelsens berörda förslag, till nästlidna års Riksdag gjort

framställning i fråga om vissa slag af korsbandsförsändelser, samt denna

framställning af Riksdagen bifallits, hafva, enligt dels nådiga kungörelsen

den 22 maj 1891 angående ändring i nådiga kungörelsen den 11 maj 1883

angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran och dels

generalpoststyrelsens kungörelse den 29 juni 1891 angående nedsättning af

portoafgifterna för vissa korsbandsförsändelser vid lokalbefordran, portoafgifterna

för samtliga lokala korsbandsförsändelser blifvit bestämda att

utgå i öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit.

Då, såsom af ofvanstående redogörelse framgår, för lokalbefordran åt

postförsändelser i allmänhet minimiportot är bestämdt till hälften af den

minimiafgift, som vid annan befordran af enahanda försändelser utgår,

innebär det, ur teoretiskt synpunkt sedt, otvifvelaktigt eu oegentlighet, att

portot för lokalbrefkort är bestämdt till samma belopp som portot för

brefkort inrikes orter emellan. Denna oegentlighet saknar dock ingalunda

motsvarighet i andra länder. Tvärt om synes det snarare vara regeln, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5

särskildt porto för lokalbrefkorten icke ifrågakommer. I Tyskland, Österrike,

Schweiz, Danmark, Norge och Nordamerikas Förenta stater taxeras

visserligen lokalbrefven efter andra grunder än vanliga bref; men bland

alla dessa länder är det endast Danmark och Norge, som infört ett lägre

porto för lokalbrefkort än för bref kort till inrikes orter i allmänhet. 1

begge dessa länder är portot för enkelt lokalbrefkort 3 öre och för dubbelt

sådant 6 öre. '' ■’ , ; .

Införandet af särskildt porto för lokalbrefkorten i Danmark var dock

helt enkelt eu nödvändighet, för så vidt sådana brefkort der skulle finna

någon användning. 1 Danmark är nemligen portot för brefkort till inrikes

orter i allmänhet 5 öre, under det att portot för lokalbref utgår med 4 öre.

Under sådana omständigheter var det naturligtvis af nöden att för lokalbrefkorten

fastställa ett särskildt porto, lägre än detta sistnämnda.

Hvad åter beträffar Norge, der det särskilda portot för lokalbrefkort

infördes år 1888, saknar utskottet kännedom om de närmare omständigheter,

som der föranledt åtgärdens vidtagande.

Hos oss skulle emellertid eu nedsättning i portot för lokalbrefkorten

ega föga betydelse i praktiskt hänseende, helst numera efter införandet af

lokalkortbrefven, hvilka jemte vissa slag af korsbandsförsändelser lära till

eu väsentlig del hafva utträngt lokalbrefkorten. Utskottet kan derför icke

finna, att Riksdagen genom bifall till motionen skulle tillmötesgå något

allmännare känd! och mera afsevärdt behof hos den korresponderande allmänheten.

Vid sådant förhållande och då, enligt hvad utskottet inhemta!,

under innevarande år nedsättning lärer komma att ske dels i afgiften för

postanvisningar och dels i paketportot, hvarigenom postverkets inkomster

komma att, åtminstone till eu början, minskas, anser utskottet det icke

vara skäl, att Riksdagen för närvarande besluter den af motionären föreslagna

portonedsättningen; hemställande utskottet alltså,

att ifrågavarande motion icke matte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 5 maj 1892.

l''a utskottets vägnar:

F. BARN EKO W.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BevillninysatiskoUelts Betänkande N:o 11.

(7

Reservation:

af herrar J. Johansson i Noraskog, Collander, Fredholm och Thermamius:
»Den

undantagsställning, lokalbrefkorten med hänsyn till portosatsen

intaga, innebär, enligt vårt förmenande, en oegentlighet, som, derest icke

särskilda omständigheter annat föranleda, bör undanrödja^.

Det enda skäl, som skulle kunna anföras mot den nu ifrågasatta nedsättningen

åt portot för lokalbrefkorten, vore, att en sådan åtgärd skulle

kunna verka minskning i postverkets inkomster, men dels kan, på sätt ock

motionären framhållit, någon minskning i den i och för sig obetydliga inkomst,

som för lokalbrefkortsbefordringen inflyter till postverket, icke ega

nämnvärd betydelse för verkets finansiella ställning, och dels är det ingalunda

visst, att en eventuel nedsättning i portot komme att verka sådan

minskning.

Erfarenheten från vårt grannland Norge, der portot å lokalbrefkort,

efter att förut hafva varit lika med portot för andra inrikesbrefkort, eller

ö öre, den 1 juli 1888 nedsattes till 3 öre, synes nemligen gifva helt

annat vid handen. Af en från kongl. norska regeringens departement för

det inre till generalpoststyrelsen den 10 nästlidne mars aflåten skrifvelse,

af hvilken utskottet blifvit satt i tillfälle att taga del, liar nemligen inhemtats,

huru som under nedannämnda år i Norge befordrats följande antal

lokalbrefkort: J

år

1885....................

................... st.

74,800

»

1886..................

»

90,100

»

1887....................

• »

89,200

»

1888..................

109,200

X

1889.....................

173,800

»

1890.................

207,500

»

1891 ...............

»

249,400

Såsom häraf framgår, har antalet försändelser stigit i ojemförligt

större proportion under de år, som förflutit efter portonedsättningen, än

under åren närmast förut; och vi våga antaga, att äfven hos oss eu nedsättning

af den nu gällande portosatsen skulle hafva till följd eu ökning i

antalet försändelser af ifrågavarande slag.

Väl kan här göras den invändningen, att en sådan ökning i lokalbrefkortskorrespondensen

må hända skall komma att tillskynda postverket

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

7

så stor tillökning i expeditionskostnader, att reformen komme att medföra

förlust i stallet för vinst; men med det ringa rymdomfång, som dessa försändelser

i förhållande till eu del korsband sförsändelser intaga, synes det

oss vara utom allt tvifvel, att expeditionen af en inträffande större användning

af lokalbrefkort mycket väl skall kunna ombesörjas af den befintliga

brefbärarecorpsen.

Utskottet omnämner, att i Danmark är »portot för brefkort till inrikes

orter i allmänhet 5 öre, under det att portot för lokalbref utgår med

4 öre», och säger, att det under sådana omständigheter »naturligtvis var

af nöden att för lokalbrefkorten fastställa ett särskildt porto, lägre än

detta sistnämnda». Vi hafva tillåtit oss kursivera eu del af utskottets utlåtande

angående förhållandena i Danmark, emedan deraf ganska otvetydigt

framgår, att motionärens förslag, såsom utskottet också annorstädes indirekt

medgifvit, ur teoretisk synpunkt sedt, otvifvelaktigt är rigtigt.

Att eu del länder fortfarande bibehålla denna oegentlighet i portosatserna,

synes oss icke utgöra något skäl att låta den qvarstå hos oss.

Fast mera borde då exemplet från grannländerna, Norge och Danmark,

med hvilka vi i fråga om öfriga portosatser och i flera andra hänseenden

hafva så mycket gemensamt, mana till att med dem gå i spetsen med

hänsyn till en konseqvent likformig portotaxa.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa vi,

att Riksdagen måtte besluta, att portoafgifterna för

lokalbrefkort skola utgå med följande belopp, nemligen:

för lokalbrefkort, enkelt......................................... 3 öre,

» » , åtföljdt af blankett till svar.... 6 » .»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.