Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

1892-02-25 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1892:2, Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Anis. till Riksd. kansli den 26 febr. 1892, kl. 11 f. m.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

I proposition n:o 8 af den 13 nästlidne januari har Kongl. Maj:t,

under åberopande af bilagdt protokoll öfver tinansärenden för samma dag,

föreslagit Riksdagen, att de enligt tulltaxan af den 16 oktober 1891 bestämda

tullsatser för spanmål, omalen, råg och hvete, samt malen, mjöl,

alla slag, för tiden till innevarande års slut nedsättas, för spanmål, omalen,

råg och hvete till 50 öre per 100 kilogram och för spanmål, malen, mjöl,

alla slag, till 1 krona 40 öre per 100 kilogram; att beloppet af den tullrestitution,

som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves

vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, för nyssnämnda

tid nedsättes till 1,3 öre per kilogram; samt att den förändrade

tullsatsen å mjöl äfvensom nedsättningen i tullrestitutionen för bröd tilllämpas

från det att två månader förflutit, sedan den nedsatta tullsatsen å

omalen råg och hvete trädt i kraft.

Kongl. Maj:t har likaledes samma dag, den 13 januari, i afgifven proposition

n:o 9 — jemte det till Riksdagens kännedom öfverlemnats det betänkande

med förslag till tulltaxa, som den 24 februari nästlidet år afgifvits

af de under den 18 juni 1888 dertill i nåder förordnade komiterade,

äfvensom kommerskollegii och generaltullstyrelsens deröfver afgifna

gemensamma underdåniga utlåtande — med åberopande af bifogadt protokoll

öfver finansärenden för förstnämnde dag, föreslagit Riksdagen att antaga

ett vid samma kongl. proposition fogadt förslag till tulltaxa, hvilket

Uih. till liiksd. Krut, I Hind. 5 Sami. 1 Afd. 2 Käft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

förslag i hufvudsakliga delar öfverensstämmer med det af komiterade upprättade.

Jemte det nu omförmälda kongl. propositioner till utskottet remitterats,

har utskottet tillika fått till sig hänvisade en inom Första Kammaren

och sju inom den Andra väckta motioner, som innefatta förslag till

ändringar i tulltaxan.

Med hänsyn till de omständigheter, som, på sätt det vid Kongl. Maj:ts

ofvanberörda proposition n:o 8 om nedsättning för innevarande år i tullen

å vissa slag af spanmål m. m. fogade statsrådsprotokoll utvisar, föranledt

aflåtandet af samma Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen, har utskottet

funnit sig böra utan dröjsmål till behandling företaga ifrågavarande

framställning. Med densamma hafva emellertid de inom Andra Kammaren

afgifna, till utskottet remitterade motionerna n:o 16 af herrar C. G. Bruse

och Olof Olsson i Stensdalen, n:o 20 af herr Ernst Beckman m. fl., n:o 32

af herr A. Gurncelius, n:o 42 af herr J. Bromée och n:o 100 af friherre

W. von Schwerin befunnits stå i omedelbart eller medelbart samband.

På grund häraf och då sagda motioner afse jemväl eller uteslutande

tulltaxan för nästkommande år, har utskottet funnit sig böra i

det betänkande, utskottet nu går att afgifva, behandla icke blott den

kongl. propositionen n:o 8 utan äfven nyssomförmälda motioner samt,

i vissa delar, den kongl. propositionen n:o 9 angående ny tulltaxa. De

varuslag, i afseende å hvilka tulltaxans bestämmelser alltså nu underkastats

behandling, utgöras af, förutom spanmål, äfven åtskilliga andra

lifsförnödenheter, som under senare tid åsatts tull.

Af samtlige ofvanbemälde motionärer yrkas upphäfvande af tullen å

de i respektive motioner omförmälda artiklar. Sålunda yrkas tullfrihet:

för Spanmål, omalen:

råg och hvete af

korn och ärter »

bönor ............... »

majs och hafre »

» » malen:

mjöl, alla slag, » » Bruse och Olsson, Beckman m. fl.,

Gumselius, Bromée.

gryn, alla slag, » » Bruse och Olsson, Beckman in. fl.,

Bromée.

herrar Bruse och Olsson, Beckman m. fl.,

Gumaelius, Bromée.

» Bruse och Olsson, Beckman m. fl.,

Bromée.

» Bruse och Olsson, Beckman in. fl.

» Bruse och Olsson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

för Bröd, andra slag..........,...... af herrar Beckman m. fl., Bromée.

» Ris .......................................... » » Beckman m. fl.

» Potates ................................... » » Bruse och Olsson, Beckman in. fl.

»

))

»

V

Fläsk:

rökt ................................. »>

andra slag...................... »

Kött, alla slag ..................... »

Kreatur: nöt-, får och svin- »

Smör, äfven konstgjordt .. »

Ister ...................................... »

Kli ......................................... •>

» Bruse och Olsson, Beckman in. fl.,

» Bruse och Olsson, Beckman m. fl.,

Bromée.

» Beckman m. fl.

» Beckman m. fl.

» Beckman in. fl.

» Beckman in. fl.

friherre von Schwerin.

Herrar Bruse och Olsson hemställa, att den af dem påyrkade tullfrihet

måtte snarast möjligt träda i kraft. Ett likartadt yrkande framställer

friherre von Schwerin beträffande den i hans motion afsedda artikel.

Herr Gumcelius föreslår, att de i Kongl. Maj:ts proposition n:o 8 berörda

tullsatser måtte »så snart som möjligt och till eu början för tiden till

innevarande års slut» borttagas samt »att mjöltullen, om den anses böra

bibehållas något längre tid än tullen å omalen spanmål, råg och hvete,

dock ingalunda får ett anstånd af två månader, utan att den tiden i möjligaste

mån förkortas». De öfrige motionärernes framställningar hänföra

sig endast till nästa statsregleringsperiod.

Förutom nu omförmälda artiklar har utskottet ur det förslag till ny

tulltaxa, som Kongl. Maj:t understält Riksdagens pröfning, till behandling

uttagit jemväl följande, Indika med de förenäinnda ega nära samband,

nemligen: Vicker, Malt, Spanmål, omalen, andra slag, ej specificerade,

Risgryn och Rismjöl, Rötter, ej specificerade, åtbära, Oleomargarin och Ost.

Innan emellertid utskottet går att underställa Riksdagen resultatet

af förevarande frågas behandling, har utskottet ansett sig böra anmäla,

det någon sammanjeinkning mellan de begge motsatta tullpolitiska

åskådningssätt, som inom utskottet sökt göra sig gällande, icke kunnat

åstadkommas, samt att vid sådant förhållande utskottets beslut i allt väsentligt

måst bestämmas medelst omröstning, dervid, enär de begge motsatta

åsigterna inom utskottet varit till lika styrka företrädda, den förseglade

sedeln nästan utan undantag fält utslaget, hvilket också utfallit

ömsom i enlighet med den ena och ömsom i enlighet med den andra

sidans yrkande. En gifven följd häraf har blifvit, att hvad utskottet nu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

kommer att föreslå Riksdagen att besluta icke kan, såsom ett helt betraktadt,

anses gifva uttryck åt någondera af de begge olika meningarna,

hvilka derför i hufvudsakliga stycken måst framläggas inom det mera

begränsade utrymme, som kunnat tillmätas åt de betänkandet bifogade

reservationer. Vid sådant förhållande, och då åtskilliga af de tullsatser, i

afseende å hvilka utskottets hemställan går i den ena rigtningen, stå i

ganska nära samband med andra, beträffande hvilka utskottet icke kan

stödja sin hemställan på andra skäl än sådana, som måste hemtas från

motsidan, kan uppenbarligen någon enhetlig motivering för betänkandet

icke vara att förvänta.

Enligt tulltaxan af den 16 oktober 1891 gälla för de artiklar, som

i detta betänkande afses, följande bestämmelser, nemligen:

Spanmäl

omalen:

a) råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor 100 kilogram 2 kr. 50 öre,

b) hafre och vicker......................................... » » 1 » — »

c) malt, äfven krossadt................... » » 3 » — »

d) andra slag, ej specificerade.................... » » 2 » 50 »

malen:

mjöl och gryn, alla slag ............................. »

Bröd, andra slag.................................................. 1

Ris, oskaladt, eller Paddy.................................. 100

Gryn:

ris-, och rismjöl............. »

Kli, alla slag........................................................... »

Potates, äfven krossad eller rifven ..................... »

Rötter, andra slag (än för apotekares behof),

ej specificerade................................................

4 » 30 »

— 4,3 »

2 » 50 »

» 4 » 30 >

» — » 30 »

» — » 50 »

fria

Kreatur:

nöt-......................................................................... 1 stycke 10 » — »

får ............................................................................ » » l » — >

svin................................................................ 1 kilogram — »15 »

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

5

Fläsk:

rökt .............................................................

.. 1

kilogram —

kr.

, 25

öre.

andra slag ..................................................

»

» --—

»

20

Kött:

alla slag af fogel ..........................................

»

l

»

20

*

andra slag, ej specificerade............................

»

» -

»

7

Smör, äfven konstgjord t.....................................

»

» -

20

»

Ister ........................................................................

»

» -

»

20

»

Oleomargarin; tullbehandlas såsom smör.

Ost, alla slag .........................................................

»

» -

20

»

Motsvarande bestämmelser i det vid den kongl. propositionen n:r 9

fogade förslag till tulltaxa förete endast följande olikheter, nemligen: att

tullsatsen för fläsk, andra slag, upptagits till 10 öre per kilogram; att

för ätbara rötter upptagits en tullsats af 50 öre per 100 kilogram; att

naturligt och konstgjordt smör förts under skilda rubriker, utan förändring

i tullsats; samt att, i stället för hänvisningen rörande tullbehandlingen af

oleomargarin, en särskild rubrik upptagits för denna artikel med samma

tullsats som för smör.

Då utskottet nu främst till granskning upptager frågan om spanmålstullarne,

tillåter sig utskottet att till en början redogöra för motiveringen

till de särskilda framställningar, som nu föreligga angående ändring i

dessa tullar, hvilken motivering delvis afser äfven andra lifsmedelstullar.

Af det statsrådsprotokoll, som, enligt hvad ofvan omförmälts, tinnes

hilagdt Kongl. Maj:ts proposition om nedsättning i vissa af berörda tullar,

inhemtas, att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet såsom föredragande

i detta ärende anfört följande:

»Då spanmålstullar år 1888 i Sverige infördes, på sätt redan förut

skett i flertalet af Europas i joi’dbrukshänseende mera lyckligt lottade

länder, var åtgärden påkallad af de låga pris, som jordbruksprodukterna

länge betingat, och den bekymmersamma ställning, landets hufvudnäring,

jordbruket, derigenom iråkat. Det framhölls redan vid spanmålstullarnes

påläggande, att afsigten dermed var att genom ett måttligt skydd mot

utländsk konkurrens söka åt jordbrukets alster vinna afsättning till ett,

i förhållande till produktionskostnaderna, någorlunda tillfredsställande pris.

Med fog kan icke förnekas, att den möjlighet, som genom åtgärden beredts

Spå n mål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

jordbrukaren att med förtröstan se framtiden till mötes, verkat till jordbruksnäringens

fromma, likasom ej heller att genom samma åtgärd ökade

arbetstillfällen beredts så väl omedelbart i nämnda närings tjenst som

inom åtskilliga andra näringar. I följd af särskilda omständigheter hafva

emellertid, såsom kändt, under den senare tiden spanmålsprisen nått en

höjd, som icke varit förutsedd och som måste erkännas vara högre, än

hvad för jordbrukets skäliga tillgodoseende kan vara påkallad t. Sålunda

noterades å Stockholms börs priset å hvete, per 100 kilogram räknadt,

den 18 augusti 1891, således vid tiden för ryska rågexportförbudets utfärdande,

till kronor 21: 50, den 15 september till kronor 18 å 19, den

16 oktober till kronor 17 å 18: 50, den 17 november till kronor 18 å

19: 75 och den 15 december till kronor 18 å 19: 25. Motsvarande prisnoteringar

i Göteborg voro: den 1 september kronor 23, den 15 september

kronor 19 å 20, den 16 oktober kronor 17: 50, den 17 november kronor

20: 75 och den 15 december kronor 20: 50. Prisnoteringarna å råg voro,

likaledes per 100 kilogram, i Stockholm den 28 augusti kronor 19 å 20: 50,

den 15 september kronor 18 å 18: 75, den 16 oktober kronor 17: 50 å

18: 75, den 17 november kronor 18: 50 å 19: 75 och den 15 december

kronor 18 å 19: 25. T Göteborg noterades råg till följande priser: den 1

september kronor 17 å 20: 50, den 15 september kronor 18: 50 å 20: 50,

den 16 oktober kronor 16: 50 å 17: 25, den 17 november kronor 20: 50

och den 15 december kronor 18. Till följd af konkurrensen å den inhemska

marknaden hafva väl å åtskilliga orter inom riket torgprisen å hvete

och råg stält sig något lägre än de nu uppgifna noteringarna, men i

allt fall måste prisförhållanden, vid hvilka, såsom i sistlidne december

månad, i den större marknaden hvete kostat kronor 19 å 20 per 100 kilogram,

motsvarande kronor 24: 70 å 26 per gammal tunna, samt rågen

kronor 18 å 19 per 100 kilogram, motsvarande kronor 21: 60 å 22: 80

per gammal tunna, betecknas såsom ovanligt höga.

Under de rådande prisförhållandena å spanmål har uppmärksamheten

måst rigtas på frågan, huru och i hvad mån åtgärder må böra vidtagas

för att minska det tryck, som de nuvarande spanmålsprisen utan tvifvel

innebära för en stor del af den konsumerande allmänheten, i hvilket syfte

jemväl flera, delvis med talrika underskrifter försedda petitioner till Kongl.

Maj:t ingått.»

Efter att hafva anmält åtskilliga dylika till Kongl. Maj:t inkomna

underdåniga petitioner om upphäfvande af tullen å spanmål hade föredragande

departementschefen vidare yttrat:

»Att, såsom i dessa petitioner blifvit ifrågasatt, helt och hållet borttaga

spanmålstullarne, kan jag ej tillstyrka. Deremot talar betydelsen af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 7

den näring, dessa tullar äro afsedda att stödja och som visserligen ej än

kan med framgång upptaga den öfvermägtiga konkurrensen från mera

lyckligt lottade länder, hvilka naturligen företrädesvis sända öfverskottet

af sin produktion till länder, hvilka icke påfört spanmål tull. Mot ett

fullständigt borttagande af spanmålstullen talar vidare skadligheten af

totala omkastningar i ekonomiska förhållanden, och olägenheten af ett

dylikt förfaringssätt är i nu föreliggande fall så mycket större, som de

rådande prisförhållandena i väsentlig mån hafva sin grund i omständigheter

af den exceptionela art, att man icke med någon grad af tillförlitlighet

kan bedöma, om dessa förhållanden komma att under längre tid fortvara.

Och visserligen tala de förhållanden, vi under förlidet år bevittnat,

om angelägenheten för oss att så vidt möjligt söka utveckla vårt jordbruk

så, att det lemnar landets befolkning dess behof af brödsäd, hvarför

första vilkoret är, att näringen förmår lemna den afkastning, att dess idkare

kunna uthärda den utländska konkurrensen. En sådan utveckling

af jordbruket kan likväl enligt sakens natur endast långsamt försiggå, och

ännu är det afsedda målet, landets förande till fullt oberoende af utlandets

åtgöranden i fråga om landets förseende med dess behof af brödsäd,

ej hunnet. I detta sammanhang bör slutligen ej lemnas oanmärkt, att

jemväl i utlandet, der äfven de höga spanmålsprisen gjort sig gällande,

man ej ansett sig böra borttaga bestående tullar, endast i ringare mån

nedsätta dem. Sålunda har nyligen i Tyskland, i sammanhang med den

tysk-österrikiska handelstraktatens antagande, bland annat, tullen å hvete

och råg nedsatts från 5 riksmark till 3 riksmark 50 pfennige samt tullen

å mjöl från 10 riksmark 50 pfennige till 7 riksmark 30 pfennige, allt per

100 kilogram. Genom lag af den 2 juli 1891 nedsattes i Frankrike för

tiden från och med den 10 juli samma år till den 1 juni 1892 tullen å

hvete från 5 francs till 3 francs och å hvetemjöl från 8 francs till 6 francs,

likaledes per 100 kilogram.

Men anser man sig ej kunna borttaga spanmålstullarne, synes det mig

likväl gifvet, att desamma under nuvarande förhållanden kunna och böra

nedsättas. Uppenbart är äfven, att en sådan nedsättning kan göras större,

i den mån man begränsar densamma till en närmare tidrymd, för hvilken

de faktorer, som inverka på prisen, ligga klarare och bestämdare före och

sålunda kunna med större säkerhet bedömas. Jag anser derför, att,

oaktadt förslag till ny tulltaxa lärer komma att för Riksdagen framläggas,

någon ändring i tullsatserna å spanmål för år 1893 icke bör nu ifrågasättas

— ehuru jag visserligen antager, att, om förhållandena år 1893 äro

likartade med de nu rådande, en nedsättning i dessa tullsatser äfven då

bör ske — utan synes det mig, att den nedsättning i tullen å spanmål,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

som nu kan finnas af omständigheterna påkallad, bör afse den närmare

liggande tiden, dervid någon betänklighet icke torde böra möta mot att låta

nedsättningen gälla ända till årets slut, enär det synes antagligt, att de

förhållanden, som nu ansetts böra föranleda nedsättningen, icke skola intill

tiden för årets skörd undergå någon nämnvärd ändring, och resultaten af

årsskörden ej kunna med någon större tillförlitlighet bedömas förr än mot

slutet af året.

Då bland de olika sädesslagen endast råg och hvete ega allmännare

användning såsom lifsmedel och endast å dem någon väsentligare prisstegring

inträda torde tullnedsättningen böra inskränkas till dessa båda

sädesslag. Då tullen å omalen spannmål nedsättes, bör uppenbarligen äfven

motsvarande reduktion ega rum i tullen å mjöl af spanmål, dervid af tulltekniska

skäl åtskilnad icke lärer böra göras mellan olika slag af mjöl.

Häruti kan visserligen synas ligga en oegentlighet, men denna varder vid

det förhållande, att mjöl af andra sädesslag än råg och hvete icke i afsevärd

myckenhet införes, utan praktisk betydelse.

Då nämnvärd införsel af bröd icke eger rum, torde tullsatsen för denna

artikel kunna lemnas oberörd af den nu ifrågavarande tullnedsättningen,

hvaremot beloppet af den tullrestitution af 4 öre per kilogram, som jemlikt

§ 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd,

som af utländskt råämne tillverkats inrikes, lärer böra nedsättas till 1,3

öre per kilogram.

Hvad härefter beträffar storleken af den tullnedsättning, som bör medgifvas,

anser jag, att, på det verkan af densamma må göra sig märkbar

äfven i detaljhandeln, nedsättningen bör bestämmas till så stort belopp,

som lämpligen kan ske utan tullens fullständiga borttagande. Den nu

gällande tullsatsen å hvete och råg af 2 kronor 50 öre per 100 kilogram

synes mig derför böra nedsättas med 2 kronor, så att tullen derefter

komme att utgöra 50 öre per 100 kilogram. En nedsättning af denna

betydenhet torde kunna förväntas komma att utöfva sin verkan å spanmålsprisen

inom landet, helst om man fäster afseende dervid att, enligt

uppgift från generaltullstyrelsen, den 31 sistlidne december å nederlag

lågo oförtullade icke mindre än 16,778,000 kilogram hvete, 18,105,000

kilogram råg, 2,902,000 kilogram hvetemjöl och 1,476,000 kilogram rågmjöl.

Så fort tullnedsättningen inträda kunna dessa betydande partier

spanmål väntas blifva utsläppta i marknaden, hvilken icke bör kunna

undgå att röna inverkan af en ökad tillgång af denna betydenhet.

Vid bestämmandet af tullen å mjöl af spanmål är det af vigt att tillse,

att densamma i förhållande till tullen å omalen spanmål sättes så hög,

att möjlighet beredes den inhemska qvarnindustrien att upptaga täflan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

jemväl med sådana länder, der nämnda industri är genom tull skyddad.

Icke minst för jordbrukarne är det af betydelse, att qvarnindustrien bibehålies

vid erforderligt skydd, enär idkarne af denna industri utgöra de

vigtigaste afnämarne af den spanmål, de förra producera. Under hägnet

af det nämnda industri beredda skyddet hafva uppstått stora qvarnetablissement,

hvilkas för landet gagneliga verksamhet icke bör rubbas genom

de åtgärder, som vidtagas i syfte att nedbringa de för tillfället högt uppdrifna

spanmålsprisen. Det land, hvilket för Sveriges del närmast tillvinner

sig uppmärksamhet i förberörda hänseende, är Tyskland. Medelst

sin tullagstiftning har detta land i det närmaste förhindrat all import af

mjöl. Under det att derstädes åren 1888, 1889 och 1890 infördes i medeltal

5,097,472 deciton hvete och 8,641,483 deciton råg årligen, belöpte

sig samtidigt medelimporten af mjölfabrikat och vanligt bakverk tillsammans

till endast 151,275 deciton. Då den tyska qvarnindustrien sålunda

har sig tillförsäkrad den inhemska marknaden, kan den naturligtvis utomlands

till mycket lågt pris afsätta öfverskottet af sin produktion och är

derför också en farlig konkurrent för vår egen qvarnindustri. När nu

gällande tull å mjöl, alla slag, 4 kronor 30 öre per 100 kilogram, vid 1888

års riksdag åsattes, beräknades, likasom i Tyskland, mjölutbytet vid förmalning

till sikt utgöra af råg 65 procent och af hvete 75 procent. Det

skydd, qvarnindustrien för närvarande åtnjuter, belöper sig sålunda nominelt

till 45 öre för rågmjöl och 97 öre för hvetemjöl, allt per 100 kilogram

räknadt; men i verkligheten ställer det sig dock något lägre, hufvudsakligast

till följd af den högre frakt, som ett parti säd betingar i förhållande

till motsvarande parti mjöl. Den betydande import af råg- och hvetemjöl,

som, oaktadt tullen, allt fortfarande eger rum och som år 1891 uppgick

till sammanlagdt 28,758,000 kilogram, lärer få anses bevisa, att det nuvarande

skyddet icke är för högt, och någon nedsättning deri bör sålunda,

enligt min åsigt, icke ifrågakomma.

Med den i afseende å förmalningen hittills antagna utbytesberäkningen

och med samma skydd som för närvarande, 45 öre för rågmjöl och 97

öre för hvetemjöl, allt per 100 kilogram räknadt, skulle mot en tullsats

af 50 öre per 100 kilogram för omalen spanmål svara en tull af 1 krona

22 öre för 100 kilogram rågmjöl och 1 krona 64 öre för 100 kilogram

hvetemjöl. Då det emellertid, såsom redan blifvit nämndt, med hänsyn till

tullbehandlingen möter svårighet att bestämma olika tullsatser för olika

slag af mjöl, lärer, i likhet med hvad för närvarande eger rum, en gemensam

tullsats för mjöl, alla slag, böra fastställas, för hvilket ändamål ungefärliga

medelsiffran mellan nyssnämnda belopp eller 1 krona 40 öre torde

böra väljas.

Bill. till Rikscl. Vrot. 18.92. .5 Samt. 1 Afd. 2 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

En samtidig nedsättning af tullen å omalen och malen spannmål kan

icke ske utan att idkarne af qvarnrörelse lida förlust å den förtullade

omalna spanmål äfvensom å de mjölpartier, som hos dem inneligga vid

den tidpunkt, då tullnedsättningen skulle träda i kraft. Till förebyggande

af förlust af denna orsak lärer, efter det tullnedsättningen för den omalna

spanmålen inträda nödigt rådrum böra qvarninnehafvarne beredas, innan

nedsättningen i tullen å mjöl göre3 gällande; och anser jag berörda rådrum

lämpligen kunna bestämmas till 2 månader, hvilken termin äfven

lärer böra fastställas för tillämpningen af nedsättningen i tullrestitutionen

för bröd.

I fråga om den verkan, som den af mig föreslagna nedsättningen i

tullen å spanmål kan väntas komma att utöfva på afkastningen af tullmedlen

innevarande år, torde någon exakt beräkning icke vara möjlig att

uppställa. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att den ökning i tullinkomst,

som varder en följd af de nya eller förhöjda tullsatser, hvilka

efter franska och spanska handelstraktaternas utlöpande torde komma att

påföras åtskilliga varor, företrädesvis industri- och lyxartiklar, kommer att

åtminstone till större delen motväga den nedgång, som eger rum i spanmålstullens

afkastning.

Såsom kändt, hafva olika uppfattningar uttalats i fråga om möjligheten

att nedsätta tullbevillningen under den tid, för hvilken densamma

blifvit till utgående faststäld. Beträffande Kong! Maj:ts rätt i sådant hänseende,

om hvilken jag för min del ej hyser något tvifvel, är det emellertid

ej behöfligt att vid detta tillfälle ingå i någon undersökning, enär

det nu, då Riksdagen inom kort är samlad och då nedsättningen skulle

komma att gälla större delen af det löpande budgetåret samt omfatta

artiklar, af hvilkas förtullning en betydande statsinkomst påräknats, icke

bör ifrågasättas annat, än att åtgärden göres till föremål för pröfning ej

mindre af Kongl. Maj:t än äfven af den nu sammanträdande Riksdagen.

Båda statsmagternas rätt att under ofvan angifna tid förändra eller borttaga

en afgift af bevillnings natur har visserligen blifvit motsagd, men

denna uppfattning har alltid blifvit bestridd och har aldrig blifvit af Riksdagen

godkänd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, det behagade

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att de enligt tulltaxan af den 16 oktober

1891 bestämda tullsatser för spanmål, omalen, råg och hvete, samt malen,

mjöl, alla slag, för tiden till innevarande års slut nedsättas, för spanmål,

omalen, råg och hvete, till 50 öre pr 100 kilogram och för spanmål,

malen, mjöl, alla slag, till 1 krona 40 öre per 100 kilogram; att beloppet

af den tullrestitution, som jemnlikt § 9 inom. 1 i tulltaxeunderrättelserna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes,

för nyssnämnda tid nedsättes till 1,3 öre per kilogram; samt att den förändrade

tullsatsen å mjöl äfvensom nedsättningen i tullrestitutionen för

bröd tillämpas från det att två månader förflutit, sedan den nedsatta tullsatsen

å omalen råg och hvete trädt i kraft.»

Af motionärerne anföra herrar Bruse och Olsson till stöd för sitt

yrkande, att af alla de i nu gällande tulltaxa upptagna tullsatser äro de

å lifsmedel, hvilka vid 1888 års riksdag åsattes, mest tryckande och orättvisa,

enär de hårdast drabba dem, som ega minsta skatteförmågan; att

om ock dessa tullsatser vid deras införande hade något skenbart berättigande,

så har detta nu genom högt uppdrifna spanmålspris och andra

medverkande faktorer helt och hållet försvunnit, så att deras snara afskaffande

är af verkligt behof påkalladt.

Herr Gamcelius förklarar sig i lämpliga delar stödja sin hemställan

på de skäl, som föranledt Kongl. Maj:t att föreslå åtgärder för prislindring

å brödfödan, särskildt under detta års återstående del, samt anför, beträffande

mjöltullen särskildt, att det förefaller motionären väl obilligt

mot de många, som behöfva mjöl, att allmänheten skulle för ett fåtal

qvarnegares ytterligare gynnande få vänta på prislindringen i hela två

månader, sedan tullen å omalen spanmål nedsatts eller afskaffats; antagande

motionären, att denna respittid kan och bör väsentligt förkortas.

Friherre von Schwerin anför såsom skäl för klitullens upphäfvande,

att kli allt mer och mer ingår i eu rationel utfodring af åtminstone

mjölkboskap, ja rent af erfordras för producerande af prima smör

samt att behofvet af denna vara icke på långt när kan fyllas af den inhemska

produktionen.

Herr Beckman in. fl. hafva, med hänvisning till motiveringen i en af

dem vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 49),

derjemte erinrat, dels att lifsmedelsbeskattningens egenskap att vara progressiv

nedåt än mera framträder, då, såsom nu är fallet, de obemedlade

klasserna lida under trycket af arbetslöshet eller låga arbetslöner, dels att

genom lifsmcdelsprisens, framför allt spanmålsprisens, stegring de missförhållanden,

som i sagda motivering påpekats, blifvit än ytterligare skärpta;

hvarjemte motionärerne vidare anfört, att vid sådant förhållande blefve

orättvisan i hvarje genom konstlade medel framkalladt fördyrande af de

oumbärligaste födoämnena i ännu högre grad än annars egnadt att väcka

och underhålla missnöje i befolkningens djupa lager; att emellertid just

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

den stora prisstegringen å spanmål torde böra — såsom det redan skett

inom Kongl. Maj:ts regering — orsaka ett omslag i uppfattningen äfven

inom det parti i riksdagen, som pålade tullarne; att det var uteslutande

ur skyddets synpunkt man genomdref tullskatten å brödsäd; samt att bibehållandet

af en skydd,stull för brödsädsodlingen under nu rådande pris icke

gerna kunde påyrkas ens af dem, som för fyra år sedan införde densamma

såsom en, enligt deras åsigt, nödvändig hjelp för jordbrukaren.

Herr Bromée motiverar sitt yrkande sålunda:

»Efter vunnen erfarenhet bör man nu kunna utan all tvekan påstå,

att lifsmedelstullarne framför alla andra tullar äro en obillig beskattning,

emedan de lägga de tyngsta bördorna på de svagaste skuldrorna och sålunda

drabba ojemnt och orättvist. Detta visades visserligen redan 1888,

då dessa tullar pålades, men ifrarne för dem påstodo bestämdt, att erfarenheten

skulle blifva en helt annan. Det har nu emellertid gått så långt,

att det berättigade i krafvet på lättnader i fråga om tullbeskattningen å

de vigtigaste af lifsmedlen tillvunnit sig erkännande till och med inom

Kongl. Maj:ts regering, och sjelfva trontalet bebådade »betydliga nedsättningar

för 1892 i tullsatserna å vissa slag af spanmål».

Det förnämsta skäl, som år 1888 anfördes inom riksdagen för lifsmedelstullars

påläggande, nemligen att spanmålen vore så billig, att

det icke lönade sig för jordbrukare att odla den, om man icke genom

tull kunde uppbringa den till högre pris, har nu helt och hållet bortfallit,

sedan spanmålsprisen förlidet år sprungit upp till eu sådan höjd och ännu

alltjemt äro så höga. Det är sålunda ingen obillig fordran från de kroppsarbetande

klassernas sida att få bort den konstlade fördyringen af sin brödföda;

och deras djupa, enstämmiga klagan bör göra sig gällande och vinna

gehör hos lagstiftaren. Det var ju också uteslutande såsom skyddstull man

införde spanmåls- och brödsädstullen och icke såsom finanstull; men såsom

skyddstull kan den vid nu rådande höga pris icke på något sätt försvaras,

då den bereder ett fåtal större jordbrukare icke skydd, utan en oskälig

vinst på de obemedlades bekostnad. Dessutom anser jag det vara af

mycken vigt, att redan nu eu återgång i vissa fall sker till det gamla,

bepröfvade systemet med tullfrihet å de oundgängligaste af folkets födoämnen,

emedan jag fruktar, att det kan blifva svårare att längre fram

åvägabringa nödiga ändringar. Då lifsmedelstullarne infördes, förutsade

man, att de millioner, som de skulle komma att tillföra statsverket, skulle

inverka menligt på statshushållningen genom att fresta till slöseri med

statsmedel. Dessa förutsägelser hafva sedan i fullaste mått besannats, i det

att statsutgifterna hafva stigit utan hejd. Men med hvarje år som går

blir en återgång till de gamla, sundare hushållningsprinciperna svårare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 13

Derför är det af allra största vigt för staten att med allra första frånsåga

sig denna inkomst, hvars förderflighet är lika stor, vare sig man betraktar

den från finansiel eller från social synpunkt.

Hvad jag här ofvan anfört gäller hufvudsakligast spanmålstullen, men

äfven om fläsktullen. I öfrigt anhåller jag få hänvisa till motiveringen

mot denna tull i min motion n:o 10 under förra riksdagen.»

Utskottet delar den uppfattning, som gjort sig gällande hos Kong!

Maj:t derom, att till minskning af det tryck, som de nuvarande höga

spanmålsprisen innebära för en stor del af den konsumerande allmänheten,

nedsättning i spamnålstullarne bör ske redan för innevarande budgetsår.

I fråga om beloppet, till hvilket tullsatserna lämpligen böra nedsättas,

kan deremot utskottet icke förorda bifall till den kongl. propositionen.

Detta beror i sin ordning af den från Kongl. Maj:ts förslag afvikande

uppfattning, utskottet hyser beträffande tiden, för hvilken den tullnedsättning,

som nu kan varda bestämd, bör ega bestånd. Utskottet är nemligen

af den åsigt, att, vare sig tullsatserna efter utgången af den tid, under

hvilken nedsättningen kommer att gälla, skola återgå till sitt nuvarande

belopp eller helt och hållet borttagas — eu fråga, till hvilken utskottet

här nedan vid behandling af tullsatserna för nästkommande år

återkommer — en längre utsträckning af tiden för tullnedsättningen måste

vara att föredraga framför den af Kongl. Maj:t föreslagna. Ty äfven om

skördeförhållandena i utlandet innevarande år skulle ställa sig gynsamma,

är det dock ingalunda visst, att följderna af sistlidet års missväxt i vissa

sädesexporterande länder kunna så snart undanrödjas, att icke äfven

under en del af nästkommande år sädesprisen komma att fortfarande

stå högre än vanligt. Herr statsrådets och chefens för finansdepartementet

antagande, att möjligen äfven för år 1893 en likartad tullnedsättning som

för innevarande år kunde befinnas nödig, är derför — förutsatt att nu

gällande tullsatser skulle komma att oförändrade qvarstå i tulltaxan

för sistnämnda år — ingalunda, hvad första halfåret beträffar, osannolikt.

Men att uppskjuta frågan om denna nedsättning till nästa års

riksdag skulle genom den deraf alstrade osäkerhet i affärslifvet otvifvelaktigt

vålla betänklig skada. Ur denna synpunkt måste de, som anse, att

endast nu rådande undantagsförhållanden kunna motivera en rubbning i

spanmålstullarne och att dessa snarast möjligt böra återföras till nuvarande

belopp, likväl finna sig uppfordrade att medverka till att den

föreslagna tullnedsättningen får gälla något längre än till innevarande års

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

utgång. Men äfven de, som hylla den åsigt, att spanmålstullarne böra så

snart som möjligt borttagas, torde medgifva, att ett alltför brådstörtadt

genomförande af en sådan åtgärd skulle både bereda många enskilde stora

olägenheter och jemväl förorsaka en minskning i de för statsverket erforderliga

inkomster, hvilken antagligen icke skulle kunna utan stora svårigheter

genast utfyllas, samt att det äfven i förevarande fall torde vara

bäst att fasthålla vid den eljest erkända grundsatsen, att mera genomgripande

förändringar i tullagstiftningen böra endast med varsamhet genomföras.

Äfven ur denna synpunkt sedt, torde derför eu tullnedsättning,

gällande för icke alltför kort tid, befinnas lämpligast. Men om man sålunda,

hvilken ståndpunkt man än i öfrigt må intaga till frågan om spanmålstullarne,

medgifver ändamålsenligheten af att desamma icke blott

för återstoden af innevarande år utan äfven under någon del af året

1893 utgå med lägre belopp än det nu gällande, kan det ingalunda anses

hvarken nödigt eller ur statsfinansiel synpunkt tillrådligt, att nedsättningen

göres så betydande, som Kongl. Maj:t, för det fall att åtgärden skulle afse

endast innevarande år, föreslagit. I händelse Riksdagen beslutar, att tullsatserna

sedermera skola återgå till nuvarande belopp, bör en sådan

åtgärd äfven kunna med mindre olägenhet genomföras, derest den temporära

nedsättningen icke varit alltför stor. Utskottet anser förty, att berörda

nedsättning bör i afseende å beloppet begränsas sålunda, att, hvad

angår den omalna spanmål, som derunder inbegripes, tullsatsen bestämmes

till 1 krona 50 öre per 100 kilogram.

Då rubbningen i den faststälda budgeten naturligen icke bör göras

större än omständigheterna oafvisligen fordra, anser utskottet lika med

Kongl. Maj:t, att tullnedsättningen för den omalna spanrnålen bör omfatta

endast sädesslagen råg och hvete, hvilka företrädesvis ega användning

såsom brödsäd. Väl är det sant, att äfven korn i vissa delar af landet,

särskilt Norrland, förbrukas såsom födoämne, men behofvct af detta sädesslag

fylles till hufvudsaklig del af ifrågavarande orters egen skörd, till

följd hvaraf äfven införseln från utlandet är jemförelsevis mindre betydande.

Så infördes år 1890 icke fullt 3 1/2 millioner kilogram, hvaraf för

öfrigt säkerligen en mycket stor del var afsedd för bryggeriernas behof.

Beträffande den nedsättning i tullen å mjöl, som uppenbarligen bör

blifva en följd af tullnedsättningen för omalen råg och hvete, är utskottet

i det afseende af samma mening som Kongl. Maj:t, att nedsättningen bör

omfatta alla slag af mjöl. Men utskottet anser ock, att, med hänsyn till

den jemförelsevis korta tid, under hvilken den egentliga brödsäden skulle

komma att i afseende å tullsatser bibehållas i den på grund af nuvarande

omständigheter förordade undantagsställning, tillräckligt skäl icke före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:& 2. 15

finnes för skilnad i tullsatser mellan de för närvarande i samma taxerubrik

upptagna artiklarne mjöl och gryn, utan att under berörda tid,

likasom hittills, spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, bör draga en

och samma tull. Beträffande dess belopp anser utskottet, som icke kunnat

finna det skydd, qvarnindustrien för närvarande åtnjuter, för högt,

att den nedsatta tullen för mjöl och gryn bör bestämmas i närmaste öfverensstämmelse

med de grunder, som af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

i ofvanintagna anförande till statsrådsprotokollet utvecklats.

Utskottet har derför, under förutsättning att omalen råg och hvete kommer

att draga en tull af 1 krona 50 öre per 100 kilogram, besluta föreslå

mjöltullen till 2 kronor 80 öre för enahanda qvantitet.

Emot de bestämmelser, utskottet nu förordat, kan anmärkas, att derigenom

vissa slag af malen spanmål skulle komma att draga endast helt

obetydligt högre tull än motsvarande omalen. Af någon praktisk betydelse

är dock frågan endast såvidt korn och majs angår. Då tullen å

dessa sädesslag skulle komma att understiga tullen å korn- och majsmjöl

med endast 30 öre per 100 kilogram, kunde man frestas antaga, att

behofvet af kornmjöl, i den mån sådant icke kunde af landets egen kornskörd

erhållas, likasom behofvet af majsmjöl hufvudsakligen skulle komma

att tillgodoses af utländingen till skada för den inhemska qvarnindustrien.

Utskottet tror dock, att faran i detta afseende är mera skenbar än verklig.

Ty hvad beträffar majsmjölet, användes detta till allra största delen

till kreatursutfodring. Förmalningen består till följd deraf endast i gröpning,

hvilken omständighet åter medför, att någon större vigtskilnad mellan

ett visst parti majs och den deraf erhållna qvantiteten mjöl icke uppstår.

Vid sådant förhållande och då förmalningskostnaden icke torde vara

högre hos oss än i utlandet, lärer det utländska majsmjölet icke komma

att ställa sig billigare än det inom landet malna. I fråga om korn åter

gestalta sig förhållandena väsentligen annorlunda. Såsom bekant, är mjölutbytet

vid förmalning af korn ringare än vid förmalning af hvete och

råg. En skilnad af endast 30 öre per 100 kilogram i tullen å kornmjöl

och tullen å omalet korn skulle derför otvifvelaktigt, derest tullsatserna

komme att gälla för längre tid, omöjliggöra all införsel af utländskt korn

till förmalning här i landet. Någon större olägenhet torde dock icke vara

att befara af en jemförelsevis kortare tids tillämpning af de nu ifrågasatta

tullsatserna, helst förbrukningen af kornmjöl under den närmaste tiden

skäligen kan antagas komma att inskränkas, då råg- och hvetemjöl kunna

erhållas för obetydligt högre pris. Utskottet bör i detta sammanhang icke

heller lemna oanmärkt, att Ivongl. Maj:t icke tvekat att för kornmjöl

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

föreslå en tull af endast 1 krona 40 öre, under det att tullen å omalet

korn skulle bibehållas vid 2 kronor 50 öre.

Lika med Kongl. Maj:t anser utskottet, att i betraktande af den obetydliga

införsel, som eger rum af bröd, andra slag, någon nedsättning i

tullen derå icke nu bör, oaktadt mjöltullens nedsättning, ifrågakomma,

men att tullrestitution vid utförsel af dylikt bröd bör bestämmas att utgå

endast i enlighet med den nedsatta mjöltullen, d. v. s., då 100 kilogram

mjöl antagas lemna 90 kilogram torkadt bröd, 2,5 öre per kilogram.

Deremot kan utskottet icke tillstyrka Riksdagen att biträda Kongl

Maj:ts förslag, att den nedsatta tullen å mjöl måtte vinna tillämpning först

viss tid efter det tullnedsättningen för den omalna spannmålen trädt i

kraft. Utskottet anser nemligen den befarade förlusten för qvarnindustrien

af en samtidig nedsättning i tullen å omalen och malen spanmål icke

kunna blifva af någon mera nämnvärd betydelse; viljande utskottet tillika

erinra, att, för den händelse Riksdagen icke skulle dela utskottets här

nedan uttalade åsigt derom, att de nedsatta tullsatserna för vissa slag af

spanmål, omalen och malen, i sinom tid böra utbytas mot tullfrihet, utan

tullsatserna i stället skulle komma att åter höjas, berörda förlust komme

att motvägas derigenom, att de förhöjda tullsatserna trädde i kraft samtidigt,

i likhet med hvad som egde rum, då år 1888 tull åsattes spanmål,

omalen och malen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition

n:o 8 må på det sätt bifallas:

a) att den enligt tulltaxan af den 16 oktober 1891

bestämda tullsats för sj)anmål, omalen, råg och hvete,

må för tiden till innevarande års slut nedsättas till 1

krona 50 öre per 100 kilogram;

b) att den enligt samma tulltaxa för spanmål, malen,

mjöl och gryn, alla slag, bestämda tullsats må för nyssnämnda

tid nedsättas till 2 kronor 80 öre per 100 kilogram;
c)

att beloppet af den tullrestitution, som, jemlikt

§ 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid

utförsel af bröd, må, likaledes för tiden till innevarande

års slut, nedsättas till 2,5 öre per kilogram; samt

d) att den förändrade tullsatsen å mjöl och gryn

äfvensom nedsättningen i tullrestitutionen för bröd skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

tillämpas från och med den dag, då den nedsatta tullen

å omalen råg och hvete träder i kraft.

Enligt hvad redan anförts, anser utskottet, att tullsatserna för de slag

af spanmål, omalen och malen (råg och hvete samt mjöl och gryn, alla

slag), i afseende hvarå tullnedsättning nu förordats, böra äfven under någon

del af nästkommande år bibehållas vid det belopp, hvartill de sålunda

blifvit nedsatta; och anser utskottet, att gränsen för berörda tid lämpligen

bör bestämmas till den 1 juli. Det är nemligen, för den händelse att tullsatserna

för den senare delen af året skulle återgå till nuvarande belopp,

af vigt, att dessa tullsatser träda i kraft, innan resultatet af årets skörd

kan beräknas, enär eljest, till stort men för landets jordbrukare, en öfverdrifven

spekulation i utländsk spanmål skulle kunna ifrågakomma under

sista delen af den tid, de lägre tullsatserna ännu vore gällande.

För tiden från och med den 1 juli 1893 har deremot utskottet beslutit

föreslå tullfrihet för råg och hvete, i omalen och malen form. För

de skäl, som dervid varit för utskottet bestämmande, går utskottet härmed

att redogöra.

Då nu gällande tull vid 1888 års riksdag åsattes ifrågavarande sädesslag,

anfördes såsom skäl för denna åtgärd de låga pris, som spanmålen

länge betingat, och den bekymmersamma ställning, landets hufvudnäring,

jordbruket, derigenom iråkat; och var, på sätt herr statsrådet och chefen

för finansdepartementet i sitt ofvananförda yttrande till statsrådsprotokollet

anmärker, afsigten dermed att genom ett måttligt skydd mot utländsk

konkurrens söka åt jordbrukets alster vinna afsättning till ett i förhållande

till produktionskostnaderna någorlunda tillfredsställande pris. Men,

såsom herr statsrådet jemväl erinrar, hafva under den senare tiden spanmålsprisen

nått en höjd, som måste erkännas vara högre än hvad för jordbrukets

skäliga tillgodoseende kan vara påkalladt. Af skäl, som utskottet

förut anfört, torde man ega grundad anledning till det antagande, att de

omständigheter, som hufvudsakligen föranledt stegringen i spanmålsprisen,

under alla förhållanden komma att för den närmaste framtiden motverka

hvarje ansenligare prisfall i fråga om spanmål; och lärer man jemväl

få anses ega skäl till den förmodan, att så låga spanmålspris som under

medlet af 1880-talet icke skola återkomma under loppet af de närmaste

åren. Vid sådant förhållande torde väl spanmålstullarne åtminstone

icke kunna anses vara af nöden för jordbrukets bestånd och utveckling.

Bill. till Hiksd. Blot. 1892. 5 Sami. 1 Afd. 2 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Men om så icke är, synes tidpunkten vara inne att fästa afseende vid de

många och stora olägenheter, dessa tullar vålla alla öfriga samhällsklasser

än de jordbrukare, som hafva säd till afsalu. Hvilka och huru betydande

dessa olägenheter äro, har så ofta upprepats och torde vara så allmänt

kändt, att något vidlyftigare ordande derom från utskottets sida nu icke

lärer erfordras. Utskottet anser sig kunna, med hänvisning till hvad af

1891 års Riksdags bevillningsutskott i detta ämne anfördes, för egen del

inskränka sig till att endast erinra om, huru ifrågavarande tullar måste, såsom

oundvikligen fördyrande produktionskostnaden för öfriga näringar, menligt

inverka på dessa, särskilt på dem, åt hvilka skydd för egen tillverkning

icke kan beredas, såsom fallet är med de industrigrenar, hvilkas tillverkning

hufvudsakligen är afsedd för export, samt tillika huru samma tullar,

såsom väsentligen fördyrande de oundgängligaste lifsförnödenheterna, synnerligen

känbart drabba de lägre samhällsklasserna. Om ock det anförda

gäller om alla lifsmedelstullai'', är dock, särskildt i sistberörda hänseende,

tullen å den egentliga brödsäden mest tryckande, i synnerhet under nuvarande

omständigheter, då priset å de flesta lifsmedel i så anmärkningsvärd

grad stegrats.

I anledning af Kongl. Maj:ts framställning samt ofvanbemälde enskilde

motionärers yrkanden hemställer utskottet beträffande år 1893, i öfverensstämmelse

med hvad nu anförts:

2:o) att spanmål, omalen, råg och hvete, måtte för

tiden till den 1 juli åsättas en tull af 1 krona 50 öre

per 100 kilogram;

3:o) att för spantnål, omalen, råg och hvete, som

införes från och med den 1 juli, måtte stadgas tull
frihet;
4:o)

att spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag,

måtte för tiden till den 1 juli åsättas en tull af 2 kronor

80 öre för 100 kilogram; samt

5:o) att för spanmål, malen, mjöl och gryn af väg

och hvete, måtte för tiden från och med den 1 juli

stadgas tullfrihet.

Beträffande hafre och vicker yttrade sistlidet års Riksdags bevillningsutskott

följande, hvari utskottet för sin del instämmer:

»Någon särskild anledning att bibehålla tullen å hafre och vicker torde

vara svår att uppvisa. För våra jordbrukare, de ende som väl skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

hafva någon nytta af denna tull, kan den svårligen utgöra något till prisförhöjning

verkande skydd, eftersom hafren är en af våra allra förnämsta

exportartiklar och dess pris inom landet till följd deraf är helt och hållet

beroende af priset på verldsmarknaden. I vanliga år utgör importen af

detta sädesslag blott 1 å 2 procent af exporten. Utan betydelse såsom

skyddstull, skulle den sålunda vara att betrakta såsom finanstull; men

någon större inkomst lär denna lilla import ej kunna inbringa statskassan.

Tullinkomsten för hafre utgjorde:

under år 1888.................................................. 33,280 kronor

» 1889................................................... 28,563 * .

De enda tillfällen, då hafre skulle i någon afsevärd myckenhet importeras,

skulle vara efter missväxtår å nämnda sädesslag, då vårt landtbruk

skulle vara i behof af att från utlandet införskrifva utsädeshafre; men lär

det väl icke vara lämpligt att vid sådana tillfällen tullbelägga varan.

Detsamma är förhållandet med vicker, som egentligen torde införas allenast

för utsäde efter år, då vicker inom vårt land icke mognat, så att den inhemska

skörden blifvit fullgod dertill».

Utskottet hemställer derför,

6:o) att för spanmål, omalen, hafre och vicker, måtte

stadgas tullfrihet.

I afseende å öfriga slag af spanmål, omalen, har utskottet icke funnit

skäl att föreslå någon ändring i Kongl. Maj:ts förslag. Importen af dessa

sädesslag eger nemligen, såsom utskottet förut anmärkt, icke någon större

betydelse för lifsmedelsförbrukningen. Med hänsyn till detta utskottets beslut

har, för såvidt tiden från och med den 1 juli angår, någon ändring

i den af Kongl. Maj:t för sådan spanmål, malen, föreslagna tullsats icke

heller af utskottet förordats.

Utskottet hemställer alltså:

7:o) att för spanmål, omalen, korn, majs, ärter och

hönor, måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, bestämmas

en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram;

8:o) att malt, äfven krossadt, måtte åsättas den af

Kongl. Maj:t föreslagna tullsats, 3 kronor per 100 kilogram;
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Bröd.

Ris.

Gryn.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

9:o) att för spannmål, omalen, andra slag, ej specificerade,

måtte, på sätt Kong! Maj:t föreslagit, bestämmas

en tullsats af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram; samt

10:o) att för spanmål, malen, mjöl och gryn af andra

slag än råg och hvete, måtte för tiden från och med

den 1 juli bestämmas den af Kongl. Maj:t föreslagna

tullsats, 4 kronor 30 öre för 100 kilogram.

Då, enligt utskottets åsigt, bröd, andra slag, bör, likasom för närvarande,

draga samma tull som mjöl af råg och hvete, hemställer utskottet

beträffande år 1893, med afseende å hvad i fråga om tullen å dylikt mjöl

föreslagits:

ll:o) att för bröd, andra slag, måtte för tiden till

den 1 juli bestämmas eu tull af 2,8 öre pr kilogram;

samt

12:o) att för bröd, andra slag, som införes från och

med den 1 juli, måtte stadgas tullfrihet.

Likaledes får utskottet, med hänvisning till hvad här ofvan i fråga

om beloppet af tullrestitution för bröd under återstoden af innevarande

år anförts, för den händelse de af utskottet förordade bestämmelser angående

tullen ä råg- och hvetemjöl bifallas, hemställa,

13:o) att Riksdagen måtte besluta, att för bröd,

andra slag, som tillverkats inrikes af utländskt råämne

och under år 1893 före den 1 juli utföres, skall under

de vilkor i öfrig!, som i 9 § 1 inom. tulltaxeunderrättelserna

stadgas, restitution svis af tullmedlen utbetalas

2,5 öre per kilogram.

Då för ris bör gälla enahanda tull som för korn, majs med flera

sädesslag, för hvilka utskottet förordat en tull af 2 kronor 50 öre per

100 kilogram, hemställer utskottet,

14:o) att för ris, o skälnät, eller paddy måtte stadgas

den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats, 2 kronor

50 öre per 100 kilogram.

Gryn, ris-, och rismjöl draga för närvarande samma tull som gryn

och mjöl af spanmål och torde böra åsättas samma tull som efter den 1

juli skulle drabba korngryn och hafregryn. Något skäl att för tiden in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

till nämnda dag låta ifrågavarande artiklar, livilka vid tullbehandlingen

kunna utan svårighet skiljas från mjöl och gryn af spanmål, draga den

för sistnämnda varuslag förordade lägre tull förefinnes nemligen icke.

Utskottet hemställer,

15:o) att tullen å gryn, ris-, och rismjöl bestämmes

i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag till 4 kronor 30

öre per 100 kilogram.

Beträffande artikeln kli finner utskottet icke anledning att tillstyrka

någon ändring i den för samma artikel nu gällande tull, så länge mjöl

är tullbelagdt.

Utskottet hemställer derför:

16:o) a) att tullen å kli måtte, på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit, bibehållas vid 30 öre per 100 kilogram; samt

b) att friherre von Schwerins motion, för såvidt

den afser tiden före nästkommande års ingång, icke

måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

För bibehållande af tullen å potates saknas, enligt utskottets förmenande,

hvarje giltigt skäl. Af denna artikel förekommer under vanliga

förhållanden icke någon så betydande import, att derigenom priset å den

svenska varan skulle kunna i nämnvärd grad påverkas. Enligt hvad som

anföres i den här nedan vid artikeln fläsk åberopade, af åtskilliga ledamöter

i sistlidet års Riksdags bevillningsutskott afgifna reservation, till hvilken

utskottet för öfrig! i denna fråga hänvisar, håller sig nemligen införseln

af potates mellan 2/s och 11/e procent af landets egen potatesskörd. Såsom

skäl för tullen har åberopats behofvet af skydd mot att den konsumerande

allmänheten förser sig med större förråd af den tidigare utländska

potatesen, innan den svenska kommer i marknaden. Men, oafsedt att

tullens uppgift icke bör vara att hindra konsumenten att förskaffa sig den

vara, han finner för sig fördelaktigast, är eu tull för berörda ändamål

alldeles onödig i fråga om förevarande artikel. Erfarenheten har nemligen

visat, att införseln innan tullen åsattes icke var större än sedermera. Så

t. ex. infördes:

år 1886 ......................................... 63,654 hektoliter

» 1887 ........................................ 39,983

» 1888 ........................................ 23,079

» 1889 .......................................... 47,101 » (— 2,920,302 kilogram)

» 1890 ......................................... 134,900 » (= 8,363,813 » )

s. 22 Kontrollera mot PDF

Roller,

Kolt.

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Införselns storlek bestämmes för visso hufvudsakligen af helt andra

faktorer än tullen. Den betydande ökningen af importen under år 1890

har otvifvelaktigt sin grund i den mindre fördelaktiga potatesskörden i

vårt land under samma år; och just under sådana år är det som de skadliga

verkningarna af ifrågavarande tull visa sig genom en för konsumenterna

betungande prisstegring utan nytta för de inhemska potatesodlarne

i allmänhet. Då sålunda denna tull under normala förhållanden icke

gagnar producenterna, men under vissa omständigheter verkar ganska

menligt för konsumenterna, anser utskottet, att densamma bör afskaffas.

Men då derjemte potatestullen för närvarande är mera än eljest för konsumenterna

känbar — till stöd för hvilket påstående utskottet endast

erinrar om nu rådande höga pris å lifsförnödenheter i allmänhet samt om

den omständighet, att potates särskildt för de mindre bemedlade samhällsklasserna

utgör en väsentlig beståndsdel af födan — anser utskottet tilllika,

att tullens borttagande bör ske snarast möjligt och redan under inne- .

varande år.

Utskottet hemställer alltså:

17:o) a) att för potates, äfven krossad eller rifven,

måtte bestämmas tullfrihet; samt

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att tullen å potates måtte för tiden till innevarande

års slut upphäfvas.

På sätt tullkomitén anfört, böra ätbara rötter i afseende å tullsats

likställas med potates. Vid sådant förhållande och då utskottet förordat

tullfrihet för sistnämnda vara, hemställer utskottet,

18:o) att för rötter, ej specificerade, ätbara, måtte

bibehållas tullfrihet.

Någon förändring i de tullsatser, som för artikeln kött blifvit i Kongl.

Maj:ts förslag upptagna och hvilka öfverensstämma med de nu gällande,

har utskottet funnit sig icke böra förorda. Såsom sistlidet års Riksdags

bevillningsutskott anförde, får nemligen denna tull anses behöflig till skydd

för de norrländska jordbrukarne, hvilka i sin kreatursafvel före tullens

åsättande hade att utstå en svår konkurrens från Finland, hvarifrån kött

i ganska stor myckenhet infördes. Utskottet hemställer derför:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 23

19:o) att tullen å kött af fogel, alla slag, måtte, i

enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, bibehållas vid 20 öre

per kilogram; samt

20:o) att tullsatsen å kött, andra slag, ej specificerade,

måtte, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bibehållas

vid gällande belopp, 7 öre per kilogram.

Då de slag af rökt fläsk, som äro föremål för införsel, väl näppeligen

kunna hänföras till oundgängliga lifsförnödenheter, bär utskottet icke

funnit skälig anledning att beträffande denna artikel ifrågasätta någon

ändring i gällande tullsats.

Hvad åter artikeln fläsk, andra slag, angår, tillåter sig utskottet att ur eu

vid sistlidet års Riksdags bevillningsutskotts betänkande n:o 1 fogad reservation

anföra följande:

»Redan flera år före tullens införande började vår svenska fläskexport

att, i samband med vår mej eri rörelses glädjande utveckling, raskt stiga och

tyckes lyckligtvis härmed alltjemt fortfara. Men den vara, som från vårt

land exporteras, är eu helt annan vara än den vi importera, och en tull

på den senare verkar derför alldeles icke som ett skydd för den förra.

Svenskt fläsk är en artikel, som i London, enligt — — — af svenska

mejeriagenten i Manchester lemnade månatliga uppgifter för 1890, i

England betingar ett pris, som i det närmaste är dubbelt så högt som

importpriset i Stockholm å det amerikanska benfria fläsket, en vara som

icke blott för denna sin billighet utan lika mycket på grund af sin höga

fetthalt utgör det hufvudsakliga och lifligt eftersökta animala födoämnet

för de i stark vinterkyla under bar himmel sysselsatta skogsarbetarne i

Norrland. Det är nemligen dit nästan hela denna import söker sig väg.

Importsiffrorna visa, att fläsktullen visserligen i början hämmade denna

införsel och bragte den ned från 8,000,000 år 1887 till föga öfver

5,000,000 åren 1888 och 1889. Men så oumbärligt har detta födoämne

befunnits, att importen 1890 redan är omkring 800,000 kilogram högre,

än den var 1887, då den ännu var tullfri. Man ser sålunda, att oaktadt

eu tull, som med nära 40 procent fördyrat priset, måste den norrländske

arbetaren i samma utsträckning som förut förskaffa sig det amerikanska

fläsket: och fläsktullen, som ej hämmar importen och på sådant sätt ådagalägger

sin »skyddande» förmåga, inskränker sig till att blifva en särskild

'' skatt på en obemedlad befolkningsklass i en enda landsända. Denna skatt

för år 1890 uppgår till ungefär hälften af hela bevillningen för fastighet

och inkomst i riket.

Fläsk.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Kreatur.

Smör.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Eu tull, som, utan att i beräknelig man inverka på priset för den

vara, landet sjelf tillverkar och säljer, så känbart fördyrar en annan

vara, som en viss del af landet måste köpa, synes icke billigtvis böra

bibehållas.»

I allo instämmande i hvad sålunda anförts, får utskottet tillika uttala

den åsigt, att tullen å ifrågavarande artikel bör utan olägenhet kunna

redan under innevarande år afskaffas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

21:o) att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts

förslag, tullen å fläsk, rökt, måtte bibehållas vid nu gällande

belopp, 25 öre per kilogram;

22:o) a) att Riksdagen måtte besluta tullfrihet för

fläsk, andra slag; samt

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Magt

anhålla, att tullen å fläsk, andra slag, måtte för tiden

till innevarande års slut upphäfvas.

I fråga om tullen å de slag af kreatur, i afseende å hvilka, enligt

hvad ofvan anförts, tulltaxans bestämmelser bort i detta betänkande granskas,

nemligen nötkreatur, får och svin, har utskottet icke funnit skäl förorda

ändring'' i de af Kongl. Maj:t föreslagna tullsatser, hvilka äfvenledes

öfverensstämma med de nu gällande.

Utskottet hemställer alltså:

23:o) att tullen å nötkreatur måtte, i enlighet med

Kongl. Maj:ts förslag, bibehållas vid 10 kronor per

stycke;

24:o) att tullsatsen för får måtte, på sätt Kongl.

Maj:t föreslagit, bibehållas vid 1 krona per stycke; samt

25:o) att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, tullen

å svin måtte sättas till samma belopp som för närvarande,

15 öre per kilogram.

Beträffande artikeln smör anförde sistlidet års Riksdags bevillningsutskott,

efter att hafva berört den import, som eger rum af nämnda vara

från Finland och Amerika, följande:

»I stort sedt torde man kunna erkänna, att den högt uppdrifna mejerihandtering,

som för närvarande bedrifves i de ekonomiskt kraftigast utvecklade

provinserna i vårt land, icke lider något synnerligt men utaf

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

ofvanberörda import. Men det importerade smöret utgör deremot en farlig

konkurrent för det sekunda smör, som tillverkas i alla de glest befolkade

trakter i landet, der de små gårdsbruken omöjliggöra rationel ordnad

mejerirörelse, samtidigt som de stora afstånden emellan ladugårdarne göra

det omöjligt att inrätta bolagsmejerier, och der jordbrukaren således är

hänvisad att efter enklaste metod tillverka smöret i sitt eget hem. Särskildt

i Norrland lär efter tullens införande börjat uppblomstra en dylik smörhandtering,

hvilken dess idkare, om tullen nu borttoges, säkerligen skulle

se sig nödsakade att åter nedlägga.

Enligt uppgifter å införseln och utförseln af smör under de senaste

åren hafva dessa utgjort:

år 1884

införseln:

3,240,467

kilogram .....

..... utförseln:

9,562,470

kilogram

» 1885

>

3,658,220

»

11,452.856

»

» 1886

»

3,382,004

»

12,065,678

»

» 1887

»

3,442,524

»

»

13,700,929

»

» 1888

»

2,842,545

14,809,491

>

» 1889

2,303,228

T>

»

14,706,256

»

» 1890 omkring

2,416,000

»

..... omkring

14,972,000

»

Den minskade import, som sålunda, sedan smörtullen infördes, egt rum,

torde kunna antagas hafva blifvit ersatt genom ökad tillverkning inom

landet af för den inhemska konsumtionen beräknad vara. Det med tullen

afsedda ändamålet har således blifvit uppfyldt.

Man har ifrågasatt, huruvida icke åtminstone tullen å det konstgjorda

smöret borde borttagas, då genom densamma de inhemska tillverkarne af

dylikt smör vore särskildt gynnade till följd af tullfrihet å råvaran, hvilken

säges införas såsom talg. Men dels skulle stadgandet om tull å naturligt

och tullfrihet å konstgjordt smör vålla allt för stora svårigheter vid

tullbehandlingen, dels lär ock den råvara, som i allmänhet af våra margarinfabrikanter

användes, icke få införas under rubriken talg, utan betecknas

såsom oleomargarin, en artikel, som tullbehandlas som ister och derför

åsättes samma tull som smör.»

Med rättelse af den felaktiga uppgift, att oleomargarin, hvilken vara

lika väl som margarin vid tullbehandling alltid hänförts till »smör, konstgjordt»,

skulle förtullas såsom ister, får utskottet i allt öfrigt instämma i

anförda yttrande och på grund deraf hemställa:

‘26:o) att i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag

tullen å smör, naturligt, måtte bibehållas vid 20 öre

per kilogram; samt

Bill. till Hämd. Prof. 181)2. 6 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

27:o) att tullsatsen för smör, konstgjord!, måtte, på

sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till samma belopp

som det nu gällande, 20 öre per kilogram.

oieomargarin. Lika med Kongl. Maj:t anser utskottet, att oleomargarin bör, på sätt

för närvarande eger rum, draga samma tull som margarin (»konstgjordt

smör»); och då det skäl, tullkomitén anfört för denna artikels specificerande

i tulltaxan, synes ega full giltighet, hemställer utskottet,

28:o) att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

i tulltaxan måtte å vederbörligt ställe införas en

så lydande rubrik:

»Oleomargarin............................. 1 kilogram 20 öre.»

ister. Då utskottet hemstält om bibehållande af nu gällande tull å smör,

såväl konstgjordt som naturligt, anser sig utskottet sakna anledning att i

fråga om ister förorda någon ändring i gällande tullsats, utan hemställer,

29:o) att, i enlighet med Kongl. Maj:ts felslag, gällande

tullsats för ister, 20 öre per kilogram, måtte bibehållas

oförändrad.

Ost. I fråga om ost har någon ändring i nu gällande tullsats, hvilken oför
ändrad

upptagits i Kongl. Maj:ts förslag, icke blifvit ifrågasatt. Anledning

dertill torde ock så mycket mindre förefinnas, som införseln af denna vara

lärer till hufvudsaklig del omfatta sådana finare ostsorter, hvilka ingalunda

kunna hänföras till oundgängliga lifsförnödenheter.

Utskottet hemställer derföre,

30:o) att gällande tull å ost, alla slag, 20 öre per

kilogram, måtte, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bibehållas

oförändrad.

Efter hvad sålunda anförts och föreslagits, får utskottet tillika hemställa:
31:o)

att herrar Bruses och Olssons samt Gumadius’

motioner, för såvidt, de afse ändring under innevarande år

i tulltaxans bestämmelser angående spanmål, omalen, råg

och hvete, samt malen, mjöl och gryn, alla slag, äfvensom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

fläsk, andra slag än rökt, samt potates, måtte anses genom

utskottets föregående hemställanden besvarade; samt

3‘2:o) att herrar Bruses och Olssons motion, i hvad

den för öfrigt åsyftar ändring för innevarande år i gällande

tulltaxa, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Beträffande den föreslagna nya tulltaxan i öfrigt vill utskottet framdeles

inkomma med betänkande, hvilket utskottet slutligen härmed far

för Riksdagen

33:o) anmäla.

Stockholm den 25 februari 1892.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer:

af friherre Barnekow samt herrar Fock, Sederholm, Lithander, Almström,

Cavalli, Stephens, P. J. Andersson, eif Buren och Philipson:

Den under hösten år 1891 inträffade prisstegringen å spamnål är ingalunda

någon ovanlig företeelse å spanmålsmarknaden. Tid efter annan,

ja man kan nästan säga med periodisk regelbundenhet, hafva dylika prisstegringar

inträffat, oberoende af förekomsten af spanmålstullar, och erfarenheten

har gifvit vid handen, att ju snabbare och högre prisstegringen varit,

desto kortare tid har den kunnat bibehålla sig; liksom detta i allmänhet

visat sig blifva förhållandet, i samma mån som transportmedlen vunnit

högre utveckling. Om vi taga i betraktande prisförhållandena å spanmål

och särskildt å hvete och råg inom vårt land under de sista decennierna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

före spanmålstullarnes införande, framgår enligt af stadsmäklare gjorda beräkningar

af medelprisen för leverans i Stockholm att, då priset, per 100

kilogram räknadt, i början af 1874 uppgick, å hvete till 23 kronor 30 öre

och å råg till 16 kronor 70 öre, det nedgått till 14 kronor 80 öre å hvete

vid slutet af februari samt till 12 kronor 32 öre å råg vid slutet af oktober

;ir 1875; att sedan priset derefter stigit och vid medlet af år 1877 uppgått,

å hvete till 24 kronor 10 öre samt å råg till 15 kronor 30 öre, det

åter fallit, sa att detsamma vid slutet afår 1878 utgjort allenast 16 kronor

40 öre å hvete samt 10 kronor 4 öre å råg; samt att priset, som under

medlet af år 1881 noterades till 22 kronor 80 öre å hvete samt till 18

kronor 2 öre å råg, nedgått, å hvete redan efter två månader till 14 kronor

81 öre samt å råg vid 1882 års slut till 10 kronor 16 öre.

Hvad nu särskildt beträffar den stegring af spanmålsprisen, som begynte

under senare delen af år 1891 och ännu i viss mån bibehåller sig,

lins ingen anledning att antaga, att den skulle vara af annan natur än de

under tullfrihetsperioden inträffade prisstegringar eller beteckna ett sådant

omslag för framtiden a spanmålsmarknaden, att man finge emotse prisstegringens

stabilitet. Vore nemligen spanmålstullarne orsaken till de nuvarande

höga prisen å spanmål, skulle stegringen hafva skett med högst

ett belopp, motsvarande tullsatsens storlek, och ej, såsom nu är fallet, nätt

eu höjd, som icke står i något förhållande till tullsatsen. Vi äro tvärtom

öfvertygade, att spanmålstullarne, långt ifrån att orsaka dylika prisstegstegringar,

komma att i samma mån, som landets jordbruk genom skydd

mot utländsk konkurrens utvecklar sig derhän, att det kan lemna landets

befolkning dess behof af brödsäd, göra prisstegringarna mera sällsynta,

enär prisförhållandena inom landet då icke i så hög grad komma att röna

inflytande af utlandets skördeförhållanden och spekulationer. Den nuvarande

prisstegringen torde få tillskrifvas hufvudsakligen samma orsaker,

som medverkat vid föregående prisstegringar, nemligen missväxt i länder,

af hvars sädesproduktion vi ännu äro beroende för erhållande af vårt behof

utaf brödsäd, samt spekulation dels å den internationella marknaden dels

ock å marknaden inom vårt eget land, här utan tvifvel i början åtminstone

framkallad af de framställningar om missväxt i utlandet, obetydligheten

af landets egna spanmålsförråd och den hotande nöden, som af tullskyddets

motståndare och dess organ blifvit gjorda. Utan all fråga linnes,

hvad den nuvarande prisstegringen beträffar, att hänvisa till den ytterligt

omfattande missväxten i Ryssland, hvars tillgångar, särskildt å råg, sedan

manga ar tillbaka haft ett afgörande inflytande å rågprisen i vårt land.

Da det emellertid ej varit missväxt inom de stora spanmålsproducerande

utomeuropeiska länderna, kan missväxten i Ryssland endast förorsaka en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 29

prisstegring under den närmaste tiden, till dess de mera aflägsna ländernas

öfverskott af spanmål hunnit komma i marknaden. Att dessa redan nu

finnas å försäljningsplatserna, visar sig af de kolossala tillgångar af spanmål,

som äro lagrade öfver hela vestra Europa. Ensamt i vårt land fans

den 31 nästlidne januari å nederlag 20,562,209 kilogram hvete och 18,337,159

kilogram råg, hvilka förråd emellertid af spekulationen, i väntan på den

mycket omskrifna tullfriheten eller åtminstone tullnedsättningen, tills vidare

hållas ur marknaden. Liksom missväxt måste anses för ett undantagsförhållande

och af öfvergående natur, kan ej heller spanmålsspekulationen

hålla öfverdrifna pris under någon längre tid vid magt. Spanmålen kan

nemligen ej utan förlust för spekulanterna sjelfva någon längre tid hållas ur

marknaden.

De förhållanden, som framkallat den nuvarande prisstegringen, äro

således helt och hållet exceptionella och antagligen af en snart öfvergående

natur. Under sådana omständigheter hafva vi, i likhet med hvad Ivongl.

Maj:t ansett, funnit det ingalunda vara förenligt med klok omtanke för

våra ekonomiska förhållanden att på grundvalen af dylika tillfälliga omständigheter

beröfva landets jordbrukare ett skydd, som, infördt år 1888

i ändamål att förebygga en hotande ruin för jordbruket, helt visst skulle

fortfarande befunnits behöfligt, derest ej berörda förhållanden drifvit upp

prisen till en höjd, som utan all fråga är egnad att tilldraga sig uppmärksamhet.

Skall deremot någon åtgärd vidtagas mot denna af tillfälliga omständigheter

betingade prisstegring, bör en sådan bestå uti en likaledes

tillfällig nedsättning i de vid 1888 års riksdag åsätta spanmålstullarne;

och vi hafva derför biträdt Ivongl. Maj:ts uppfattning att en nedsättning

i spanmålstullarne redan under innevarande år bör ega rum. I Ivongl.

Ms ij:ts förslag hafva vi dock ansett någon förändring böra göras för att icke

nedsättningen skall åstadkomma skada, långt större och oberäkneligare än

de fördelar, som med nedsättningen åsyftats. Ivongl. Maj:t har i sitt förslag

till nedsättning ansett någon betänklighet icke möta mot att låta nedsättningen

gälla till 1892 års slut. Vår öfvertygelse deremot är, att eu förändring

af tullsatserna å spanmål vid 1892 års slut, det vill säga deras

återgående till nuvarande belopp, skall under hösten år 1 892 framkalla en

öfverdrifven spanmålsspekulation och eu öfverflödigt stor import af spanmål.

Det är nemligen klart, att redan tidigt under hösten 1892, innan ännu

kännedom vunnits angående landets egna tillgångar, skola, under det de

låga tullsatserna ännu gälla, spanmål och mjöl i stor myckenhet importeras

för att först efter 1893 års ingång, då de högre tullsatserna trädt i

kraft, släppas ut i marknaden. Under hösten 1892 kommer sannolikt hela

det qvantum, som behöfvcs ända till dess 1893 års skörd kommit i mark
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

naden, att importeras. Häraf blefvc eu följd, att producenterna inom landet

under förra hälften af år 1893 icke kunde påräkna någon tillfredsställande

afsättning för sina produkter, äfvensom att de högre tullsatserna

under nämnda tid komme att helt och hållet blifva betydelselösa. Vi

hafva derför ansett nödvändigt, att en annan tidpunkt för nedsättningens

upphörande bestämmes. Enligt vår åsigt bör nedsättningens slut lämpligast

förläggas till den 1 juli 1893. Importen af spanmål och mjöl skall

då, utsträckt öfver en längre tidrymd, icke blifva så forcerad, och vigtigast

af allt, spekulationen på de högre tullsatsernas återinträdande i kraft skall,

då inom kort tid efter tullens höjande årets skörd är att förvänta i marknaden,

blifva förenad med synnerlig risk och i följd deraf naturligen

mindre liflig.

Denna spekulation och dermed följande olägenheter blifva naturligtvis

större, ju mera tullsatserna nedsättas. Af detta skäl och då, såsom vi

förut nämnt, de uppgifna förråden på såväl den europeiska som den

utomeuropeiska marknaden äro högst betydliga, hvilket förhållande redan

betingat en sänkning af spanmålsprisen sedan sistlidne höst och sannolikt

kommer att föranleda till ytterligare prisfall, hafva vi ansett att nedsättningen

ej bör göras så stor, som den Kongl. Maj:t föreslagit, helst man

äfven bör taga hänsyn till statens behof af inkomsten från spanmålstullarne.

Till ofvanomförmälda skäl kan äfven läggas det, att 1893 års Riksdag

blir i tillfälle att, med tagen hänsyn till för handen varande förhållanden,

reglera tullsatserna.

Af de skäl, som vi här ofvan anfört, få vi, som icke hafva något att

erinra emot de af utskottet i mom. 1, 2 och 4 frainstälda förslag, härmed

anmäla vår reservation:

emot mom. 3:o, hvarvid vi förena oss om att hos Riksdagen hemställa,

att å spanmål, omalen, råg och hvete, som i landet

införes från och med den 1 juli 1893, måtte bestämmas

den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats af 2 kronor 50

öre för 100 kilogram.

vid mom. 5:o. På grund af dels de skäl, som vi här ofvan anfört och

vår på dessa skäl grundade hemställan angående spanmål, omalen, råg och

hvete, som i landet införes från och med den 1 juli 1893, dels ock det

förhållande att tulltekniska skäl omöjliggöra någon åtskilnad emellan olika

mjölsorter och att således, då utskottet hemstält om viss tull å mjöl af

andra slag än råg och hvete för tiden från och med den 1 juli 1893, för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 31

denna tid samma tullsats med nödvändighet måste åsättas jemväl råg- och

hvetemjöl, sakna vi all anledning att tillstyrka tullfrihet för spanmål,

malen, mjöl och gryn af råg och hvete för tiden från och med den 1 juli

1893; hvadan vi hemställa,

att tullen å spanmäl, malen, mjöl och gryn af råg

och hvete måtte för tiden från och med den 1 juli 1893

bestämmas den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats af 4

kronor 30 öre för 100 kilogram.

vid mom. 6:o. Vid 1888 års riksdag, då tull sattes å spanmål, omalen,

hafre och vicker, anförde utskottet såsom skäl för sin hemställan om tull

å dessa artiklar:

»Det kunde visserligen tyckas vara öfverflödigt att belägga hafre, som

är en af våra förnämsta exportartiklar, med tull. Af de motionärer, hvilka

yrkat tull å detta sädesslag, har emellertid anmärkts, att i ett genomfördt

skyddssystem icke borde saknas tull å hafre, enär import deraf egde rum.

Enligt officiella underrättelser uppgick denna import år 1886 till något

öfver två millioner kilogram. Då veterligt är, att hafreimporten under

sistlidna år öfverstiga importen år 1886 och sålunda visar tendens till

ökning; samt till utskottets kännedom kommit, att hafre numera hit införes

icke blott för att härifrån åter utföras utan till konsumtion inom

landet, finnes icke något skäl, hvarför man ej skulle belägga äfven detta

slag af spanmål med tull. Denna tull har utskottet ansett lämpligen

kunna bestämmas till en krona för 100 kilogram. Och enär-vicker, såsom

kändt är, oftast användes blandadt tillsammans med hafre, bör vicker

draga tull lika med hafre.»

Samma uppfattning uttalade samtliga Första Kammarens ledamöter i

utskottet i sin mot utskottets hemställan till 1891 års riksdag om tullfrihet

å ifrågavarande artiklar gjorda reservation, hvilken af Riksdagen

biträddes.

Vi finna icke några nya skäl i år vara af utskottet anförda, som

skulle kunna föranleda ändring i här ofvan anmärkta uppfattning och få

fördenskull till Riksdagen hemställa,

att å spanmål, omalen, hafre och vicker måtte, i

enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, sättas en

tullsats af 1 krona för 100 kilogram.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

vid mom. 12:o. Då jemväl, enligt utskottets åsigt, bröd, andra slag,

bör draga samma tull som mjöl af råg och hvete och vi föreslagit, att å

råg- och hvetemjöl måtte för tiden från och med den 1 juli 1893 bestämmas

den af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats, hemställa vi,

att å bröd, andra slag, som införes från och med

den 1 juli 1893, måtte bestämmas jemväl den af Kongl.

Maj:t föreslagna tullsats af 4,3 öre för 1 kilogram.

vid mom. 13:o. Då vi hemstält om tull å bröd, andra slag, som införes

från och med den 1 juli 1893, följer deraf att vi måste yrka bibehållande

af tullrestitution för bröd, andra slag, som, tillverkadt inrikes

af utländskt råämne, efter nämnda tid utföres, hvadan vi hemställa att

till utskottets förslag under mom. 13:o, att Riksdagen måtte besluta, att

för bröd, andra slag, som, tillverkadt inrikes af utländskt råämne, före

den 1 juli 1893 utföres, skall, under de vilkor i öfrig!, som i 9 § 1 mom.

tulltaxeunderrättelserna stadgas, restitutionsvis af tullmedlen utbetalas 2,5

öre per kilogram, måtte fogas ett nytt mom. af följande lydelse:

13:o b) att för bröd andra slag, som, tillverkadt

inrikes af utländskt råämne, efter den 1 juli 1893 utföres,

skall, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, restitutionsvis

af tullmedlen utbetalas 4 öre per kilogram.

vid mom. 17:o. Vi vilja här påpeka det förhållande, att, ehuru under

år 1890 potatesskörden inom landet varit mindre god, ja nästan missväxt

å potates inträffat, 1891 års Riksdag likväl icke fann skäl att bifalla den

inom riksdagen af åtskilliga motionärer gjorda hemställan om tullfrihet

å potates för budgetsåret 1892 samt än mindre ansåg skäl förefinnas att,

med anledning af eu motionärs yrkande, att tullen å potates måtte snarast

möjligt redan under budgetsåret 1891 borttagas, företaga någon åtgärd.

Då utskottet nu icke anfört några som helst nya skäl, som kunna föranleda

ändring i den af 1891 års Riksdag uttalade uppfattning om behofvet

af tull å potates, få vi hemställa,

a) att å potates, äfven krossad eller rifven, måtte,

i enlighet med hvad af Kongl. Maj:t föreslagits, bestämmas

en tullsats af 50 öre för 100 kilogram; samt

b) att herrar Bruses och Olssons motion om tullfrihet

äfven för innevarande år å potates, äfven krossad

eller rifven, måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

af herrar Fock, Sederholm, Almström, Cavalli, Stephens, P. J. Andersson,

af Buren, Philipson och von Post:

vid mom. 18:o. Då denna artikel, i fråga om användningen, hufvudsakligen

är att likställa med potates, och potates af förut åberopade skal

utaf oss ansetts böra draga en tullsats af 50 öre för 100 kilogram, få vi

hemställa,

att å rötter, ej specificerade, ätbara, måtte, i likhet

med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, sättas en tullsats af

50 öre för 100 kilogram.

af friherre Barnekow samt herrar Fock, Sederholm, Lithander, Almström,

Cavalli, Stephens, P. J. Andersson och Philipson:

vid mom. 21:o. Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

har till statsrådsprotokollet den 13 januari 1892, med anledning af det

förslag till tulltaxa, som afgifvits af de dertill förordnade komiterade,

anfört:

»Komitén, som af anförda skäl funnit sig i allmänhet icke böra föreslå

någon ändring i de delar af tulltaxan, hvilka under de sista åren

varit föremål för Riksdagens behandling, har i öfverensstämmelse härmed

upptagit oförändrade, bland andra tullsatser, den af 1888 års Riksdag för

fläsk, andra slag, bestämda, 20 öre per kilogram. Då tull åsattes artikeln

fläsk, skedde detta under antagande, att derigenom den inhemska svinafveln

skulle kunna väsentligen uppdrifvas, hvilket skulle, jemte öfriga fördelar,

äfven medföra det gagn, att den under senare tider ansenligt utvecklade

mejerihandteringen kunde tillgodogöra sig eljest värdelöst affall.

Det lärer icke heller kunna bestridas, att förstnämnda handtering efter

fläsktullens införande gjort icke obetydliga framsteg. Derom vittnar icke

allenast den tilltagande exporten utan äfven det växande antalet svinslagterier

inom landet. Medgifvas måste dock, att den nuvarande tullsatsen,

uppgående till ungefär en tredjedel af varuvärdet, är väl hög, och att det

med afseende å de stegrade prisen på åtskilliga andra lifsförnödenheter

vore af hänsyn till den konsumerande allmänheten önskvärdt, att en nedsättning

af berörda tullsats kunde ega rum. Vid sådant förhållande och

då jag icke hyser någon farhåga, att en dylik nedsättning kommer att

medföra någon afsevärd olägenhet för de näringsgrenar, som deraf beröras,

Bih. till liiksd. Prot. 18,92. 3 Sami. 1 Afd. 2 Ilaft.. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

far jag i underdånighet hemställa, att i Kongl. Majts förslag tullsatsen för

fläsk, andra slag, matte upptagas till endast 10 öre per kilogram.»

Biträdande herr statsrådets uppfattning ej mindre angående det gagn,

fläsktullen medfört, och dess deraf följande nödvändighet än äfven beträffande

sjelfva tullsatsens höjd, få vi hemställa,

a) att å fläsk, andra slag, måtte, på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit, tullsatsen upptagas till endast 10 öre per

kilogram; samt

b) att herrar Bruses och Olssons motion om tullfrihet

äfven för innevarande år å fläsk, andra slag, måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

af herr afl Buren:

vid mom. 2ko. Då priset å fläsk i förhållande till de höga prisen

å spanmål, som är det förnämsta råmaterialet för fläskproduktionen, har

varit och är synnerligen lågt och sålunda anledningen till den föreslagna

ned sättningen å tullen å spanmål ej här förefinnes;

da fläsktullens goda verkan, den korta tid densamma existerat, att

öka produktionen inom eget land, af officiella handlingar är konstaterad

och icke bättre kan framhållas än af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,

då herr statsrådet uti statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 13 januari 1892, bland annat, anför: »Det lärer icke kunna bestridas,

att förstnämnda handtering (den inhemska svinafveln) efter fläsktullens

införande gjort icke obetydliga framsteg. Derom vittnar icke allenast

den tilltagande exporten utan äfven det växande antal svinslagterier

inom landet»;

då enligt min öfvertygelse den af Kongl. Maj:t för år 1893 föreslagna

stora nedsättningen af fläsktullen med icke mindre än 50 %, långt ifrån

att gagna den konsumerande allmänheten, hufvudsakligast kommer att

gynna ett fåtal mellanhänder, som handla med denna vara;

da utskottet i öfverensstämmelse med Kongl Maj:ts proposition n:r 9

beslutat att bibehålla tullen å lefvande svin 15 öre pr kilogram och å

ister 20 öre per kilogram, hvilka tullar stå i omedelbart sammanhang med

den nuvarande fläsktullen 20 öre per kilogram, men dessa tullar genom

fläsktullens nedsättning till 10 öre per kilogram icke komma i rimlig proportion,

hvarigenom det rigtiga förhållandet, som nu eger rum dem emellan,

väsentligen rubbas, och för att detta missförhållande ej må blifva allt för

stort,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 35

så får jag vördsammast hemställa om att stanna vid en nedsättning

af fläsktullen med 25 % och att Riksdagen sålunda ville besluta,

att tullen å fläsk, andra slag, för år 1893 måtte bestämmas

till 15 öre per kilogram.

af herrar J. Johansson i Noraskog, .4. Andersson i Intagan, Arhusiander,

Collander, S. M. Olsson i Sörnäs, Bakström, G. Jansson i Krakerud, O.

B. Olsson i Maglehult och friherre W. von Schwerin:

Såsom i utskottets betänkande finnes omförmäldt, hafva de begge motsatta

tullpolitiska åsigter, som inom utskottet sökt göra sig gällande, varit

till lika styrka företrädda, i följd hvaraf den förseglade sedeln fått fälla

utslaget öfver många af utskottets beslut, hvilka sålunda, betraktade såsom

ett helt, icke kunna anses gifva ett fullständigt uttryck åt någondera

sidans mening.

Med anledning deraf och för att likväl söka åstadkomma ett förmedlings-

och sammanjemkningsförslag, som under för handen varande förhållanden

kunde hafva någon utsigt att vinna majoritet inom Riksdagen,

hafva vi ansett oss böra så till vida frångå den ståndpunkt i fråga om

tullfrihet å de oundgängligaste lifsmedlen, hvilken vi inom utskott et sökt

häfda, att vi i särskild skrifvelse förklarat oss villiga att frånträda de inom

utskottet fattade besluten angående tullbestämmelserna å spanmål och mjöl

under detta och nästkommande år, mot vilkor att jemväl Första Kammarens

ledamöter frånträdde samma beslut, och att utskottet i stället, såsom

svar å Kongl. Maj:ts propositioner n:is 8 och 9 samt i ämnet väckta motioner,

tillstyrkte: 1) att tullen för år 1893 bestämdes för spanmål, omalen,

råg, hvete, korn, majs, ärter och bönor till hälften af nu gällande tullsats,

eller till 1 krona 25 öre för 100 kilogram; 2) att tullen för spanmål,

malen, mjöl och gryn, alla slag, bestämdes till en i förhållande derefter

beräknad tullsats af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram; 3) att de härmed

omedelbart sammanhängande tullsatserna reglerades i proportion härefter;

samt 4) att utskottet i förening härmed tillstyrkte cn anhållan till Kongl.

Maj:t att ifrågavarande förändringar i tulltaxan jemväl för innevarande ar

blefve snarast möjligt tillämpade.

Detta förslag lyckades emellertid icke tillvinna sig behörigt afseende,

men vi tillåta oss, detta oaktadt, att i form af reservation underställa detsamma

Riksdagens pröfning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

I öfverensstämmelse med nämnda förslag anse vi oss derför böra

hemställa,

a) i fråga om punkterna 2), 3) och 7) i utskottets

betänkande:

att för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs,

ärter och bönor, måtte bestämmas en tull af 1 krona

25 öre för 100 kilogram;

b) i fråga om punkterna 4), 5) och 10):

att för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag,

måtte bestämmas en tullsats af 2 kronor 50 öre per

100 kilogram;

c) i fråga om punkten 8):

att malt, äfven krossadt, måtte åsättas en tull af

1 krona 50 öre per 100 kilogram;

d) i fråga om punkten 9):

att för spanmål, omalen, andra slag, ej specificerade,

måtte bestämmas en tullsats af 1 krona 25 öre

för 100 kilogram;

e) i fråga om punkterna 11) och 12):

att för bröd, andra slag, måtte bestämmas en tull

af 2,5 öre per kilogram;

f) i fråga om punkten 13):

att Riksdagen måtte besluta, att för bröd, andra

slag, som tillverkats inrikes af utländskt råämne och

under år 1893 utföres, skall under de vilkor i öfrigt,

som i 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna stadgas, restitutionsvis

af tullmedlen utbetalas 2,3 öre per kilogram;
samt

g) i fråga om punkten 1) af utskottets betänkande:
att

Riksdagen, med anmälan att Kongl. Maj:ts pro
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

position n:o 8 icke kunnat bifallas i oförändradt skick,

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att de förändringar

i nu gällande tullsatser för spanmål, omalen

och malen, alla slag, äfvensom för bröd, hvilka, i anledning

af det i Kongl. Maj:ts proposition n:o 9 framlagda

förelag till ny tulltaxa m. m., af Riksdagen beslutas,

måtte jemväl för tiden till innevarande års slut

varda tillämpade.

Under åberopande af hvad vi här ofvan anfört och i öfverensstämmelse

med de af oss föreslagna tullsatserna å spanmål och mjöl, hemställes

i fråga om punkten

14) att för ris, oskaladt, eller paddy, måtte stadgas

en tullsats af 1 krona 25 öre för 100 kilogram; och

15) att tullen å gryn, ris-, och rismjöl, bestämmes

till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Då det icke torde kunna bestridas att, med den utveckling som

mejerihandteringen numera erhållit, artikeln kli mer och mer ingår i eu

rationel utfodring af mjölkboskap och rent af erfordras för producerande

af prima smör, samt då det vidare är ett faktum, att behofvet af denna

vara icke på långt när kan fyllas af den inhemska produktionen, hvilket

förhållande tydligt framgår af de senaste årens in- och utförsel af kli,

som utgjorde:

Införsel. Utförsel.

1886 ................................................................. kilogram 7,445,759 4,821,433

1887 ............................................................... » 9,726,666 3,009,763

1888 .............................................................. » 7,136,171 2,742,252

1889 .................................................................. » 15,228,650 2,252,023

1890 .................................................................. » 31,861,626 1,007,376,

synes det oss vara fullkomligen ådagalagdt, att klitullen snarare måste

vara till betydlig skada än till något gagn för det svenska jordbruket och

dess mejerihandtering, hvadan vi hemställa,

16) a) att för kli måtte bestämmas tullfrihet; samt

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att tullen å kli måtte för tiden till innevarande

års slut upphäfvas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

I fråga om bibehållande af tullen å kött, andra slag, tillåta vi oss att

ur en vid sistlidet års riksdags bevillningsutskotts betänkande n:o 1 fogad

reservation hufvudsakligen anföra, att den köttimport, som sker till Sverige,

med mer än nio tiondelar af sitt qvantum går till Stockholm och de

norra orterna. Den företer ingen som helst inverkan af tullen. Den uppgick

1890 till samma siffra som åren 1886 och 1887, eller omkring

1,350,000 kilogram, utgjorde 1889 öfver 1,700,000 kilogram och förlidet

år 1,500,000 kilogram. Det tillskott af kött, som Norrland behöfver, måste

det således fortfarande införa och finna sig i att betala till högre pris.

Som skydd för de norrländska jordbrukarne, hvilka, enligt utskottets förmenande,

i sin kreatursafvel före tullens åsättande hade att utstå en svår

konkurrens från Finland, kan denna tull vid nyss anförda jemförelsevis

obetydliga importsiflfror icke utöfva något nämnvärdt inflytande, och såsom

skydd för den svenska köttproduktionen i öfrig!, hvilken gör sin export

i form af lefvande boskap, är tullen alldeles värdelös. Då vi icke

finna mera med billigheten öfverensstämmande att med särskild skatt belägga

Norrlands kött- än dess fläskkonsumtion, och då tullbeloppet här

endast uppgår till siffror af mindre betydenhet, hemställa vi,

20) att för kött, andra slag, ej specificerade, måtte

bestämmas tullfrihet.

Angående tullen å de slag af kreatur, som i utskottsbetänkande! omförmälas,

må här anföras, att in- och utförseln utgjorde af

Nötboskap.

Införsel. Utförsel.

1886 .............................................................................. stycken 1,825 25,000

1887 ................................................................................ » 2,001 29,884

1888 ........................................................................ » 2,563 35,669

1889 ............................................................................... » 4,140 37,380

1890 ............................................................................. » 7,300 37,190

1891 ................................................................................ » 3,650 29,600

Får.

1886 ............................................................................. stycken 825 30,286

1887 ............................................................................... » 892 32,402

1888 .............................................................................. » 814 40,065

1889 ............................................................................. » 700 43,630

1890 .................................................... » 1,120 33,390

1891 ................................................................................ » 580 25,720

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Häraf framgår, att införseln af nötboskap och får är obetydlig i förhållande

till den stora utförseln. Importen utgöres dels af finsk boskap

till Norrland och dels af rasdjur, som införas till förbättring af södra och

mellersta Sveriges ladugårdar. De statistiska sitfrorna ådagalägga derjemte,

att Norrland, oaktadt tullen, nödgats betydligt öka denna del af sin lifsmedelsimport,

liksom ock att öfriga landets införsel af rasdjur äfven efter

tullens införande stigit. Det förra slaget af import kunna vi ej önska

onödigtvis fördyra, och i fråga om importen af afvelsdjur skulle vi anse

rimligare att man särskildt premierade än att man särskildt beskattade de

åtgärder, som företagas till höjande af vår ladugårdsskötsel.

Svin.

Införsel. Utförsel.

1886 ............................................................................ stycken 8,803 31,960

1887 ........................................................................... » 13,060 37,150

1888 ............................................................................ » 6,500 190

1889 ............................................................................... » 3,930 2,550

1890 .............................................................................. » 3,740 6,250

1891 ........................................................................ » 4,130 7,580

Svinimporten är likaledes nästan uteslutande en till öfre Norrland ingående

fläskinförsel, som i anledning af Finlands ringa afstånd från de

norrländska hamnarne snarare hemtas från sistnämnda land än från mera

fjerran belägna svenska platser. Den går nästan helt och hållet till Sundsvall

och norr om Sundsvall belägna orter.

Då utskottet för öfrigt tillstyrkt tullfrihet å fläsk, andra slag, synes

det vara så mycket mera oegentligt att fortfarande behålla tullen å lefvande

svin.

Vi hemställa alltså,

23) att för nötkreatur måtte bestämmas tullfrihet;

24) att tullsatsen för får måtte borttagas; samt

25) att tullen å svin jemväl måtte borttagas.

I den här ofvan åberopade, vid sistlidet år riksdags bevillningsutskotts,

betänkande n:o 1 fogade reservation af Andra Kammarens utskottsledamöter,

yttrades i fråga om tull å smör:

»Artikeln smör har numera i vårt land höjt sig till det tredje eller

fjerde rummet bland landets exportartiklar; den valuta vi från utlandet

indraga i liqvid för densamma uppgår till nära 30 millioner kronor. Vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

en sådan export bestämmes det inhemska priset å smör uteslutande af den

utländska marknaden. Det smör, öfver hvars starka införsel man från

skyddsvänligt håll före 1888 hördes klaga och som man genom den då

åsätta tullen afsåg att utestänga, utgjordes hufvudsakligen af Finlands

smörtillverkning, som då mest gick till Sverige. Detta smörs finaste märken

utskeppades i förening med svenskt smör från svensk hamn till England,

och Sverige förtjenade derpå transitofrakt och handelsvinst; de lägre

märkena ingingo i den svenska konsumtionen och ökade derigenom den

qvantitet vida dyrbarare eget smör vi kunde sälja till utlandet. Efter tullens

införande har det finska smöret funnit vägen direkt till den engelska

marknaden, der det nu i stället uppträder såsom konkurrent till vår

svenska vara, under det den svenska smörexporten efter denna tid stått

stilla, oaktadt vår mejerirörelses utveckling alltjemt fortgått. Med sådana

förhållanden för ögonen kunna vi ej betrakta införandet af smörtullen

annorlunda än som ett betänkligt missgrepp i den nationella hushållningen».

Detta yttrande eger fortfarande sin fulla tillämpning. Och då härtill

kommer, att det tullskydd, man velat bereda åt de små jordbrukarne för

deras tillverkning af sämre och billigare smörsorter, i verkligheten länder

dem mera till skada än till gagn derigenom, att den likaledes tullskyddade,

men billigare tillverkningen af konstgjord! smör eller margarin i

hög grad konkurrerar med det s. k. sekundasmöret, synes alla skäl tala

derför,

26) att nu gällande tull å smör, naturligt, måtte

borttagas; samt

27) att tullen å smör, konstgjordt, jemväl måtte

borttagas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit föreslaget i fråga om

borttagande af tullen å konstgjordt smör eller margarin, hemställa vi,

28) att med afslag å hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående

tull å oleomargarin, i tulltaxan måtte å vederbörligt

ställe införas en så lydande rubrik:

Oleomargarin ..................................................................... fritt.

Då tullen å ister synes rimligtvis böra följa tullen å artikeln fläsk,

andra slag, hvarå utskottet tillstyrkt tullfrihet, anse vi oss böra hemställa,

29) att för ister måtte bestämmas tullfrihet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Be vilininge utskottets Betänkande A;o 2,

41

Af herr Fredholm:

Att ingå på en närmare granskning af de skäl, som under de senare

åren från olika synpunkter blifvit anförda för och mot fördelarne för

jordbruket af tullskydd, bör numera kunna få anses som en öfvervunnen

ståndpunkt. Till förut anförda skäl torde svårligen kunna fogas något

nytt, och om detta till äfventyrs läte sig göra, kan man knappast hoppas,

att ett sådant skäl i och för sig skall verka rubbande på någons förut

fattade mening i frågan.

Derom torde man dock kunna vara ense, att det hufvudsakliga skäl,

som föranledde införandet af tull å spanmål, var det, att spanmålsprisen

vid tiden för förenämnda tulls införande voro så låga, att de enligt jordbrukarens

mening icke betäckte produktionskostnaderna. Detta det hufvudsakliga

skälet för åsättande af tull å spanmål kan emellertid nu sägas

hafva alldeles bortfallit, då, såsom allmänt kändt är, spanmålsprisen stigit

med tre eller mer än tre gånger beloppet af den tullsats, som man vid

spanmålstullarnes införande ansåg vara behöflig för att bereda jordbrukaren

skälig ersättning för hans arbete.

Med anledning af denna stora prisstegring å spanmålen lönar det numera

ej heller mödan att tvista derom, huruvida spanmålstullen höjt prisen

på befolkningens förnämsta lifsförnödenheter med hela sitt belopp, såsom

af några blifvit påstådt, af andra bestridt. Orsaken till prisstegringen må

vara hvilken som helst, faktum är emellertid att denna nu nått en sådan höjd,

att den kroppsarbetande befolkningen endast med stor svårighet kan genom

sitt arbete betäcka kostnaderna för sina oundgängligaste födoämnen.

Detta betänkliga förhållande måste ur tullvännernas synpunkt vara så

mycket mer beaktansvärdt, som en af dem såsom möjlig förutsatt prisstegring,

enligt deras utsago, ej skulle få något att betyda för landets

stora kroppsarbetande befolkning, emedan denna då skulle komma att i

de rikare arbetstillfällen, som tullskyddet beredde, erhålla en ökad arbetsförtjenst,

som mer än väl skulle uppväga de stegrade lefnadskostnaderna.

I fullkomlig motsats härtill har den under tullskyddet vunna erfarenheten

ådagalagt, ej blott att arbetsförtjensten icke ökats, utan, hvad värre är,

sjelfva möjligheten till erhållande af arbetsförtjenst har på grund af den

rådande arbetsbristen icke på mycket länge varit förenad med så stora

svårigheter som just nu.

Det vill synas mig, som borde det för hvar och en vara uppenbart,

att en betydande lättnad i de obemedlades kamp för brödfödan skulle

beredas denna den öfvervägande delen af landets befolkning, om spanmålstullarne

afskaffades. Derigenom skulle priset på den spanmål, som

Bill. till Rilcsd. Prof. 1802. 0 Samt. 1 Afd. 2 Häft. ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

till landet utifrån införes, kunna sänkas med det belopp, hvarmed spanmålstullen

nu utgår. Beräknad efter den införsel utöfver utförseln af råg

och hvete, såväl malen som omalen, som under det föregående året egt rum,

skulle denna nedsättning i priset på den införda spanmålen belöpa sig till

omkring sex millioner kronor. Tager man tillika i betraktande att befolkningens

behof af brödsäd fylles för råg till omkring tredjedelen och

för hvete till omkring hälften af hvad som deraf utifrån införes, så bör

man lätt kunna förstå, hvilket betydligt inflytande på lefnadskostnadernas

nedbringande spanmålstullens afskaffande skall utöfva.

Då således det från jordbrukets synpunkt lmfvudsakliga skälet för

åsättandet af tull å spanmål bortfallit, och då tillika lefnadskostnaderna

stigit i en för samhällets obemedlade invånare oroväckande grad, på

samma gång tillfällena till erhållande af arbetsförtjenst minskats; så framgår

af dessa omständigheter i förening, att tullen å spanmål numera icke

allenast utan skada för jordbruket kan borttagas, utan äfven att den icke

utan våda för landets obemedlade befolkning kan bibehållas.

Inom utskottet har det ej lyckats bereda framgång åt eu sådan uppfattning,

huru obestridligt rigtig den än synes mig vara. Visserligen har

utskottet föreslagit att tullen å råg och hvete samt mjöl deraf skall efter

den 1 juli 1893 afskaffas, men att tullen å korn, majs, ärter och bönor i

malen form deremot efter sagde dag skall återföras till sitt nuvarande

belopp och å samma sädesslag i omalen form bibehållas. Enligt utskottets

förslag skall tillika från den dag innevarande år, Kongl. Maj:t bestämmer,

intill den 1 juli 1893 tullen å förenämnda spanmålsslag sättas till

1 krona 50 öre för 100 kilogram råg och hvete, omalen, och till 2: 50

för 100 kilogram spanmål, omalen, andra slag, samt till 2: 80 för 100

kilogram mjöl alla slag.

Att dessa utskottets förslag äro i hög grad otillfredsställande, torde

för en och hvar, han må omfatta hvilken tullpolitisk mening som helst,

vara påtagligt; ty förutom det ohållbara i att efter den 1 juli 1893 göra

råg- och hvetemjöl tullfritt på samma gång man bibehåller en tull af 4: 30

för 100 kilogram mjöl andra slag, och att före denna dag åsätta mjöl,

alla slag, en tull af 2: 80, samtidigt med att denna bestämmes till 2: 50

för vissa slag af omalen spanmål och till 1: 50 för råg och hvete, synes

det mig mindre öfverensstämmande med grundlagens föreskrift om att

tullen skall »utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen

af Riksdagen faststäld blifver», att i en och samma tulltaxa,

nemligen 1893 års, upptaga två olika tullsatser å samma varuslag, den

ena att gälla under årets förra, den andra under årets senare hälft.

Sådana som utskottets förslag, lidande af inre motsägelser och formella

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillning autskottets Betänkande N:o 2. 43

brister, nu föreligga, synas de mig derför omöjligen kunna vinna Riksdagens

bifall i oförändradt skick.

Ett första steg till undanrödjande af de orimligheter i sak och form,

som vidlåda utskottets förslag, torde rättast böra tagas på det sätt, att

under året 1893 bestämmas lika tullsatser dels för spanmål, omalen, dels

ock i förhållande dertill för mjöl, alla slag. Med afseende åter på storleken

af de tullsatser, som för spanmål, malen eller omalen, böra under

året 1893 bestämmas, så kunna meningarna derom vara delade och äro

det i sjelfva verket äfven, på sätt af utskottets olika förslag och dertill

fogade reservationer framgår. Man må emellertid sätta dessa tullsatser

huru man behagar, skola de dock alltid komma att utgöra ett ständigt

tvisteämne mellan anhängare af och motståndare till spanmalstull. I

samma mån spanmålsprisen falla, skola de förra allt kraftigare komma att

yrka på tullarnes höjande, och stiga spanmålsprisen, skola de senare yrka

på dessa tullars afskaffande. Genom att bibehålla tull å spanmål skall

man sålunda aldrig få ett slut på den tullstrid, som under senare år med

sådan häftighet pågått och som utöfvat en så menlig inverkan på vårt

offentliga lif. Deremot har man anledning befara, att ju längre denna

strid kommer att pågå, desto bittrare skall den blifva; ty den erfarenhet,

som under detta århundrades förra hälft här i landet blifvit vunnen, utvisar

otvetydigt, att ingen tull med sådan obenägenhet af befolkningen

utgöres som den å spanmål. Men skulle det vara blott en tidsfraga, när

spanmålstullarne skola afskaffas, då synes mig, som om man hellre borde

göra detta nu än framdeles. Ingen tidpunkt torde bättre än den närvarande

lämpa sig för en återgång till den tullfrihet å spanmal, som eu

trettioårig erfarenhet visat vara väl förenlig med både det enskilda och

det allmänna bästa. På grund af de högt uppjagade spanmålsprisen skulle

nemligen, på sätt förut blifvit visadt, tullen å spanmål utan skada för jordbruket

kunna borttagas, men icke utan våda för den obemedlade befolkningen

bibehållas. Af dessa skäl synes det mig vara icke blott ekonomiskt,

utan äfven politiskt klokt att från och med den 1 januari 1893

borttaga hela tullen å spanmål såväl omalen som malen.

Mot vidtagandet af en sådan åtgärd skulle man icke utan skäl kunna

framhålla vådan af att genast öfvergå från nu rådande tullskydd å spanmål

till fullständig tullfrihet derå. Angeläget som det, enligt min uppfattning,

är att, så vidt möjlighet förefinnes, söka förebygga alla våldsamma

rubbningar i samhällslifvet, vill jag för min del visst icke ringakta

vigten och betydelsen af en sådan betänklighet. Men det synes mig,

som i detta fall en förmedlande öfvergång lätteligen skulle kunna åvägabringas,

allenast man i tillämpliga delar följde den af utskottet omfattade

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

anvisning, som Kongl. Maj:t i sin proposition n:o 8 lemnat. Att man i

fråga om nedsättning af tullen å spanmål under innevarande år icke kan

i sin helhet instämma hvarken i hvad Kongl. Maj:t eller i hvad utskottet

föreslagit — eftersom begge förslagen lida af samma bristfällighet, den nemligen

att åsätta spanmål, omalen, olika tullsatser, under det att mjöl deraf,

alla slag, samtidigt drager endast en — detta bör icke utgöra något hinder

för, att man, med iakttagande af rättelse i påpekade oegentlighet, kan

vara med om en nedsättning i tullen å spanmål, omalen och malen, från

den dag innevarande år Kongl. Maj:t bestämmer till årets slut.

Ur alla synpunkter rigtigast torde då blifva att under denna tid bestämma

tullen å spanmål, omalen, till hälften af det belopp, hvarmed den

nu utgår eller till 1 krona 25 öre för 100 kilogram. Lägger man härefter

till grund för bestämmandet af mjöltullen samma för qvarnegarne

gynsamma beräkning, som bevillningsutskottet vid 1888 års riksdag använde,

så skulle tullen å mjöl alla slag blifva 2 kronor 50 öre för 100

kilogram. Genom bestämmandet af denna tull å mjöl skulle det höga

tullskydd, som qvarnindustrien nu åtnjuter, under öfvergångstiden icke

komma att minskas och derjemte blifva betydligt högre än det, som föregående

års bevillningsutskott ansåg skäligt, då det föreslog en spanmålstull

af 1 krona 50 öre och en mjöltull af 2 kronor 50 öre.

Pa grund af nu anförda skäl kan jag icke biträda, hvad utskottet i

föreliggande betänkande föreslagit, utan får, på samma gäng jag till alla

delar biträder hvad som i den af herr J. Johansson m. fl. afgifna reservation

blifvit föreslaget i punkterna 16, 20, 23—29, hemställa att Riksdagen

behagade besluta,

a) att spanmål, omalen och malen, från den 1 januari

1893 göres tullfri;

b) att för tiden till innevarande års slut tullen å

spanmål, omalen, nedsättes till 1 krona 25 öre för 100

kilogram och för mjöl, alla slag, till 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram.

Stockholm, Ivar H;cggströms boktryckeri, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:15 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Maj:ts proposition angående nedsättning under innevarande år i tullen d vissa slag af spanmål m. m. s. 13 i texten