Bevillningsutskottets Betänkande A7;o 8
1892-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1892:8, Bevillningsutskottets Betänkande A7;o 8
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande A7;o 8.
25
-‘in:.-
[sou rf fr/
fHOfti
ibcuni
otiet
rot eg nii!
iff»]
hot Tf
ii ! i fi >[ b o i)1
iii.nnvfc^i,
rf il
om ii
io;l Kute
vt horn jtob
"lfiil
Il L !m
> *
i; in.;.
rot a y bi qd;
ÅT aun
gill n
Håll
FflbfUi j ''
-b doo
Öb7 r
Ull
böb e/gr
Funt
)vi Ö t J
ifiuf.it
Rite tof
'' : D(
:>1 J''ll;
don
.ieqqoloc
i 1 år i
re. nn
nio
.fart obr
v Tjuf
HD ttågtn
.2181 i
ili
U08I
• r r
idatÄ itc;
g-rebnl
i btöji
fl1''
a so b ''löt
tet
loa o
loa iKFttid?
in rioiK
Hira.''
iqaib
.of:
>rc"öti
[lita.
tft otaiwu
)3 g
DM) D "
folio .1 b lida
•i rx .mg.
mbl
; i; i {v t
-t dt
r t
,mn.og
'' i 1 t F CJ
dfl1
>1 t-i ><>.’■ 1
irprt
/i i a ''i
idlfitod r,b.
no [fa hu
vid
b M £
Ilrt 1
bni iiia
od
tivTilu *.
fly
[ r.n
V/u
. lord I
;
nlno
.19 b
ii-roitiiiL
-Knöl
JgilOl
i Irra noll
ture
to b ;
tebröd .do
Diod oj
T KV «i
iöi
« * • - o
* (it !r;< >''io!
1 f
I .-it ii^
>1 indi
t''> 1
• .f,.
G v. i . y.
ta it 11 it of
:pi loda
KV,.
i t
a M!
i! 0 i
U,,,
'' H Tillit t
) /C C> t
tgdii
! 1 J j i j
0 ii(
JOO
o
• ö
8..
L-[ H i
8 Hit kl 81
> v 3 O r
1 tCOI T-
f*u> m cJ o
-dmeooh
t o
Öl
i-ob
nob
an!L
uindci q-
t!.lod .
I Kvi 11V f
i
:ö C» bi;
i i i
;hi -i
edotdo !k
nob 1103
i OTC
gård
.c, 781
•ledttj
Ank. till Riksd.
kansli
den 22 april 1892, kl
.'' 12
nödd.
iF9.it
..-U ''h: n-
dnodq
qu -ro!
t;; a i;f{)
1 * j ]
; oi..
IJff »>
riRMiirin
riyi
ht c)i
f,[Mj ,
b fil h f b
ad ,i
fr fr) sfi1?!;
• aod
fiogioltjebiF''
/Imf svit
ni J>g6''ii i
Betänkande, i anledning af väckt motion om höjande af bevillnings
a
i -
afgift en för spelkort.
ir fn
in snau''.>■<
* r i,1. i r •>/ f rt ;r ■,
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 65, anmärker
herr G. Jansson i Krakerud, att den nu jemlikt kougl. kungörelsen
den 5 december 1873 för spelkort utgående bevillningsafgift af 75 öre
för hvarje kortlek i jemförelse med annan beskattning framstår såsom
alltför låg,,, synnerligast i betraktande deraf att denna bevillning hufvudsakligast
drabbar de bättre lottade inom nationen. Då derjemte den
inkomst, som på spel förvärfvas, sällan kan åtkommas genom beskattning
i vanlig ordning, anser motionären, att man, för att åtminstone
i någon mån råda bot för dessa missförhållanden, bör höja den för
spelkort nu stadgade bevillningsafgift samt hemställer fördenskull,
att Riksdagen ville besluta, det alla till försäljning och förbrukning
inom riket ämnade figurerade eller ofigurerade kort, hvarmed spel kan
öfvas, antingen de äro i rilcqt tillverkade eller från utrikes ort dit införda,
skola beläggas med en afgift af tre'' kronor för hvarje kortlek.
Bih. till Itiksd. Prof. 1892. 5 Samt. 1 Afd. 5 Höft.
4
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Ifrågavarande skatt har redan länge förekommit inom vårt beskattningssystem.
Påbjuden redan af Carl XII har den med tvenne kortare
afbrott, det ena från näiunde konungs död till 1730 och det andra från
1809 till 1812, utgått till närvarande tid, om än så väl beloppet och
dispositionen af skatten som sättet för dess uppbörd undergått åtskilliga
förändringar, särskildt efter dess senaste återinförande.
Hvad sålunda beträffar stämpelns belopp, som genom kongl. förordningen
den 30 december 1812 blifvit bestämdt till 2 sk. 6 rst.
för hvarje kortlek, höjdes detsamma enligt kongl. förordningen den
14 november 1835 till 6 sk. banko, derefter enligt kongl. förordningen
den 23 februari 1842 till 8 sk. banko, derpå enligt kongl. kungörelsen
den 15 december 1854 till 12 sk. banko och slutligen enligt kongl.
kungörelsen den 21 oktober 1871 till 75 öre, hvilket belopp bibehållits
jemväl i nu gällande förordning af den 5 december 1873.
Åndringarne uti dispositionen och sättet för uppbörden af skatten
i fråga hafva hufvudsakligen bestått deruti, att bestämda belopp af skatten
i stället för viss andel af densamma stadgats skola tillfalla vissa fromma
stiftelser, samt att uppbörden öfverflyttats från ett embetsverk till ett
annat. Sålunda utbetalar staten för närvarande årligen följande belopp
af denna bevillning, nemligen, till allmänna barnhusinrättningen i
Stockholm 27,000 kronor, till Frimurarebarnhuset 1,500 kronor och
till Serafimerordens-lazarettet 1,500 kronor.
Åt de barnhus- eller fattigvårdsinrättningar i landssortstäder, hvilka
år 1871 enligt äldre stadganden utaf ifrågavarande bevillningsafgift åtnjöto
bidrag med en sk. banko eller tre och ett åttondedels öre för
hvarje i staden tillverkad kortlek, utgår fortfarande dylikt bidrag, med
vilkor dock att kortfabrikationen i dessa städer icke utöfver ett års tid
blifvit afbruten.
Nu gällande bestämmelser om ifrågavarande bevillning återfinnas
i kongl. kungörelsen den 5 december 1873, angående bevillningsafgift
för spelkort samt om kortstämplingens verkställande, samt kongl. kungörelserna
den 17 november 1876 och den 6 maj 1881, angående ändringar
i forstberörda kongl. kungörelse.
Stadgandet angående kortstämpelns belopp lyder nu:
»Alla till försäljning och förbrukning inom riket ämnade figurerade
eller ofigurerade kort, hvarmed spel kan öfvas, antingen de äro i riket
tillverkade eller från utrikes ort dit införda, skola beläggas med en
afgift af sjuttiofem öre för hvarje kortlek.»
Det ungefärliga årliga beloppet af denna bevillning framgår af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 27
nedanintagna uppgifter å värdet af de kortfabrikanterna eller vederbörande
varuegare från statskontoret tillhandahållna spelkortsstämplar
eller s. k. kortkonvolut:
aiä !^qa iaM©
år 1874 .................‘.in...... 97,198 kronor 50 öre
n 18
„ 18
„ 18
„ 18
„ 18
„ 18
» 18
„ 18
„ 18
,, 18
„ 18
„ 18
,, 18
„ 18
„ 18
„ 18
.. 18
......................................................................... 132,657
17
—
........................... 107,319
7?
—
......................................................................... 141,625
77
50
77
.....................................................:.....,a.uu. *119,571
77
..................................................................... 81,270
_
.................................................... 123^910
77
50
77
.......................................................... 89,431
77
>7
_
....................................JtUöAuiU.:.:........... 118,856
25
77
.......................................................................... 122,210
77
—
77
......................................................................... 119,406
77
....................................................................... 94,186
50
...................................................................... 109,314
77
—
.......................................................................... 105,812
77
25
7)
..................................................... 143,651
?7
"1 —
77
.......................................................................... 98,451
75
.......................................................................... 120,931
77
50
77
....................................................................... 127,382
77
25
77
Vid bestämmande af beloppet utaf en sådan skatt som den ifrågavarande
har man, så vidt man ej vill använda densamma för att helt
och hållet undertrycka bruket af det beskattade föremålet, endast att
tillse, det man ej stegrar beskattningen i sådan grad, att statens inkomst
af densamma i stället för att ökas kommer att minskas eller
att beskattningen framlockar allehanda försök att på lagstridigt sätt
undandraga sig densamma.
Några dylika följder af ifrågavarande bevillningsafgifts senaste
höjning hafva enligt hvad erfarenheten från de tjugu år, som derefter
förflutit, gifvit vid handen, icke visat sig, och otvifvelaktigt är, att
afgiften i fråga kan utan fara för berörda menliga följder ytterligare
höjas. Utskottet anser dock icke tillrådligt att nu på en gång sträcka
förhöjningen till det af motionären föreslagna belopp, eller tre kronor
för hvarje kortlek utan finner en höjning af etthundra procent af det
nuvarande stämpelbeloppet eller en höjning i samma proportion som
den genom kongl. kungörelsen den 21 oktober 1871 föreskrifna, vara
den lämpligaste. -
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 8.
-t>!) På grund häraf hemställer; utskottet, „iu ;•
t :.,r i - ; . att Riksdagen måtte besluta, att alla till för
säljning
och förbrukning inom riket ämnade, figurerade
eller ofigurerade kort, hvarmed spel kan öfvas, anor.
! tingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes
ort; dit införda, skola beläggas med en afgift af en
.. <j krona 50 öre för hvarje kortlek.
o C eib,IM .... T T81 ..
Stockholm den 21 april 1892.
—
OISrI 8 . .
i) ,n
På utskottets vägnar:
.. 0881
--•
ISMM
18* i.
C
.eu F. BARNEKOW.
<• w r
— i
- .
f-oj
«»<*!• Öl [ ...
........... <,88 i
tr ■A i
t
C«8< ;
ri K A {
Herr Almström har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen inom utskottet af detta betänkande.
:8K.T£I
STOCKHOLM, ISAAC MÅRCXJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.
i '' it
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.