Sök i Ratio Lex

Memorial, angående reglering af aflöning sförmånerna för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor.

1892-03-28 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1892:8, Memorial, angående reglering af aflöning sförmånerna för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

1

N:o 8.

Ant till Riksd. kansli den 28 mars 1892, kl. 3 e. m.

Memorial, angående reglering af aflöning sförmånerna för tjenstemännen

vid riksbankens hufvudkontor.

Hos 1891 års Riksdags bankoutskott hemstälde tjenstemännen vid riksbankens

hufvudkontor om utskottets medverkan för åstadkommande af en

aflöningsförbättring, hvilken enligt tjenstemännens framställning skulle utgå

i form af tillägg å lönen till belopp af 500 kronor för hvarje tjenstebefattning.

Efter anmodan att häröfver afgifva yttrande gjorde bankofullmägtige

framställning om en lönereglering vid hufvudkontoret, men utskottet fann

denna framställning ej då böra föranleda något förslag hos Riksdagen,

hvaremot utskottet, i syfte att förbättra de e. o. tjenstemännens vilkor,

efter särskild hemställan af fullmägtige tillstyrkte förhöjning med 6,000

kronor af det till extra arbeten, semestervikariat och flitpenningar till ordinarie

och extra ordinarie tjensteman förut anvisade anslag af 24,000

kronor, hvilken förhöjning ock af Riksdagen beviljades.

Vidkommande åter löneregleringen för de ordinarie tjenstemännen aflat

utskottet den 24 april 1891 ett protokollsutdrag till fullmägtige, hvari

fästes uppmärksamhet derå, att gällande aflöningsstat vid hufvudkontoret

vore genom de flerehanda rubriker, under hvilka aflöningsförmånerna utginge,

mera invecklad än i de flesta andra statens verk, vid hvilka lönereglering

under senare år egt rum; hvadan utskottet för sin del, och då en
JJih.

till Riked. Prot. 1892. G Sand. 1 Afd. 4 Haft. (Nös 8-10) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

ligt den af fullmägtige gjorda framställningen aflöningsstatens uppställning

icke skulle komma att undergå någon förändring, ansåg, att en utredning

af frågan, om och i hvad mån sammanslagning och jemkning af de särskilda

posterna i staten, vore behöflig; och framhöll utskottet vidare i fråga

om rätten till semester, att det ur synpunkten af riksbankens intressen

vore gagneligt, att tjenstemännen, i den män ske kunde, begagnade sig af

samma rätt, och att i enlighet med denna åsigt tjenstemännen hvarken

genom tillagd ersättning för obegagnad semester eller genom minskning i

en del af deras inkomster under semestern i viss mån föranleddes afhålla

sig från att af sådan sig begagna.

I det yttrande och förslag, som fullmägtige till följd häraf afgifvit

till bankoutskottet vid denna riksdag, hafva fullmägtige hufvudsakligen

anfört följande:

»Hvad utskottet anmärkt i fråga om den invecklade aflöningsstaten

synes hänföra sig till två särskilda omständigheter. Den ena är tillvaron

af fyra lönegrader, då eljest dessa äro blott tre.

Olikheten härutinnan mellan riksbanken och särskild! de centrala embetsverken

beror i väsentlig mån på de skiljaktiga förhållandena i ena och

andra fallet.

Under det att styrelsen öfver riksbanken handhafves af fullmägtige,

hafva dessa senare såsom kollektiv myndighet icke att skaffa med den

egentliga förvaltningen. Val äro två deputerade tillsatta för att öfver

denna utöfva tillsyn, men de hafva icke att ombesörja de löpande göromålen,

ega ingen del i kassavården och äro såsom deputerade ej heller

underkastade något särskild! bestämdt ansvar.

Såsom de särskilda afdelningarnas chefer fungera deremot banktjenstemän

i högre grader. Före år 1873 voro, utom bankosekreteraren såsom

kanslichef, anstälda sex kommissarier med chefskap, hvar och en för sin

afdelning. Antalet blef vid 1873 års lönereglering nedsatt till tre, i det

att såsom sedelkontorets förman, likasom ock vid revisionen, anstäldes en

kamrerare, hvarjemte depositions- och kassakontoren flngo en gemensam

chef. För närvarande finnas sålunda endast fyra chefer inom fjerde graden,

nemligen en för utlåningsrörelsen, en för räkenskapskontoret och

vården af förvaringskassorna, en för folio-, postvexel- och kassarörelsen i

bankkontoret samt en för kansliet, hvarjemte, med afseende å utlåningsrörelsens

omfattning och den dermed förenade oupphörliga kassavård jemte

ansvar, en kommissarie, såsom förut, har att ständigt tjenstgöra vid chefens

sida.

För öfrigt bör det erinras, att fjerde gradens tjensteman i löneförmåner

icke äro likstälda med råden i de centrala embetsverken och deras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels Memorial N:o 8.

3

likar i generaltullstyrelsen samt generalpoststyrelsen, i det att de senare

hafva i lön från början........................................ kronor 4,400: —

tjenstgöringspenningar........................................... » 2,000: — 6,400: —

samt lönetillägg efter fem år ............................ » 600: —,

hvilket senare ock ingår i pensionen, som utgör 5,000 kronor för den, som

åtnjuter lönetillägget.

Riksbankens tjensteman i fjerde graden hafva deremot i lön från början

............................................................................ kronor 4,000: —

samt tjenstgöringspenningar ............................... » 1,200: — 5,200: —,

hvarjemte fyra af dem åtnjuta kassavårds
arfvode

med....................................................... * 1,000: ,

hvilket dock ej får bibehållas under semester

(1V2 månad), samt efter fem år lön........... » 4,500: —

och tjenstgöringspenningar ................................. » 1,500: —,

utom kassavårdsarfvodet, med pensionsrätt af

högst ................................................................. * 4,500: .

Den fjerde gradens tjensteman hafva, enligt hvad ofvan är visadt, de

mest magtpåliggande och ansvarsfulla befattningar inom riksbanken, med

hänsyn hvartill deras aflöning måste sättas till högre belopp än de öfriges.

Till tredje lönegraden höra, utom förmännen för sedelkontoret och

revisionen, hvilken senares föreståndare dessutom plägar användas vid kassavården,

samt ombudsmannen, cheferna för kommissionsanstalten, kontorets

för utrikes ärenden expedition och rörelsen med öppna deposita, till hvilken

sistnämndes åliggande hör kassavård, samt vidare kommissariernas vid

upp- och utlåningsrörelsen ständiga biträde vid expeditionen och kassavården

— tillkommet enligt förslag af fullmägtige genom beslut af 1888

års Riksdag — den kamrer, som utöfvar förmansskapet vid norra kontoret,

samt kamreraren vid upp- och utlåningsrörelsen, hvilken har att emottaga

alla lånehandlingar, som inlemnas, och dagkassans föreståndare. De ifrågavarande

cheferna hafva under sig mindre afdelningar än kommissarierna,

men deras göromål och ansvar äro, såsom lätt inses, ganska betydelsefulla

samt skilda från de närmast lägre grad tillhörande tjenstemännens.

Den andra graden omfattar största antalet tjensteman. I den finnas:

6 kassörer,

6 bokhållare, med hvilkas platser kassavård är förenad,

6 bokhållare utan obligatorisk kassavård,

2 revisorer,

1 notarie i fullmägtiges expedition och

1 registrator med särskilt arfvode af 300 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

Bland de bokhållare och revisorer samt registrator!), hvilka icke fått

kassavård sig ålagd i reglementet, hafva nu 3 del i den större kassavården.

Bokhållartjensterna utan kassavård omfatta i allmänhet kontroll af göromål,

som utföras af andra tjensteman, hvarvid må särskildt erinras, att

bokhållare vid kreditiv- och upp- och afskrifningskassan samt vid foliorörelsen

hafva att granska och ansvara för firmainvisningarnas rigtighet,

hvarjemte den senare bokhållaren skall närvara vid öppnandet af den vidlyftiga

post, som först handlägges af den kommissarie i bankkontoret, under

hvilken dettas kassarörelse lyder.

Första gradens tjensteman äro, utom 2 kanslister i ombudsmanskontoret:
-

kassabiträden,

kassör i kopparkassan,

kontorsskrifvare å norra kontoret,

Summa 20.

folio- och postvexelkassan,

i sedelkontoret,

för öppna deposita,

för bankkontoret (slutna deposita in. in.),

vid registret,

i utlåningsrörelsen (af hvilka 1 anstäld enligt

fullmägtiges förslag genom beslut af 1889 års Riksdag),

kanslist i fullmägtiges expedition.

d:o

d:o

d:o

d:o

d:o

d:o

Af ofvanstående redogörelse torde utan svårighet framgå, huru som de

nuvarande fyra tjenstegraderna i riksbanken hufvudsakligen motsvara tre,

i det att den tredje och fjerde omfatta de egentligen öfverordnade, den

andra mellanstadiet och den första förberedelseskedet, från hvilket befordran

eger rum efter en längre tids pröfning af nit och skicklighet i tjensten,

så att ancienniteten icke är afgörande, och utan tillgodoräknande af

förutgående tjensteålder såsom grund för lönetillägg.

I fråga åter om kassavårdsarfvodena har hittills den princip varit

gällande, att de högre å 1,000 kronor utgått för mera omfattande och

trägen kassavård, nemligen för den vid utlåningsrörelsen med alla dess

ofta ombytta värdehandlingar, för vården af alla förvaringskassorna, så väl

det klingande myntet som sedelförrådet och värdepapper m. m., för högsta

vården af dagkassan, jemte portföljen af utrikes vexlar och slutligen, enligt

beslut af Riksdagen, för den betydliga öppna cleposita-rörelsen. Dessa

arfvode!! äro nu enligt stat 9, hvartill kommer en, som af fullmägtige

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

5

enligt 68 § 2 mom. beviljats med afseende å flyttningen af nyssberörda

rörelse till annan lokal inom riksbanken.

Arfvodena å 600 kronor, nu 11, hafva deremot vant anvisade för deltagande

i vården af dagkassan med dess fasta behållning, för kassavården

å norra kontoret, för vården om inlemnade handlingar i utlåningsrörelsen,

för kontrollvård inom kommissionsanstalten och vid utrikeskontoret, för

handhafvandet af sedelkontorets behållningar jemte visst sedeltryck samt

för medel och värdepapper inom ombudsmannaexpeditionen, hvartill kommer

det förut omförmälda mindre arfvodet åt registrator!! vid upp- och

utlåningsrörelsen.

De ifrågavarande arfvodena skulle dock, om full semester tillgodonjötes

— livilket för kassavårdarne alltid borde vara fallet — för närvarande

i verkligheten utgå endast med 875 kronor för 7, 916 kronor 67

öre för 3, 525 kronor för 5 och 550 kronor för 6.

Utan tvifvel skulle, i sammanhang med en lönereglering och under

förutsättning att annan ersättning beredes för den med större besvär och

ansvar förenade kassavården, hvilket i någon mån kan ske genom ökning

af tjenstgöringspenningarna, kassavårdsarfvodena kunna göras lika, hvarigenom

större enkelhet skulle vinnas och ordnandet af kassavårdsgöromålen,

särskildt vid semester eller annan ledighet, i hög grad underlättas.

I sådant fall torde arfvodesbeloppet lämpligen kunna sättas till 750 kronor,

hvarigenom hela summan för 21 arfvoden skulle uppgå till 15,750 kronor,

ersättningen för afdragen oräknad, under det att densamma nu utgör

16,600 kronor, allt utom registratorsarfvodet, hvilket har en undantagsställning.

— Af de ifrågavarande kassavårdsarfvodena skulle dock två, nu

om 600 kronor, komma att försvinna, om och när i följd af hufvudkontorets

förläggande till en mera centralt belägen plats något särskildt

afdelningskontor i hufvudstaden ej blir erforderligt.

Vid kontoret å Norrmalm äro nu anstälda sju ordinarie tjensteman,

af hvilka endast två, nemligen kassören och kassaskrifvaren i vexlingskassan

derstädes, torde blifva behöfliga, då kontorets rörelse öfvertages af

hufvudkontoret. Sådana förhållandena nu äro, skulle 1 kamrer, 1 kassör,

1 bokhållare samt 1 kontorsskrifvare och 1 kassaskrifvare antagligen kunna

undvaras, om all bankens verksamhet koncentreras på ett ställe. Möjligt

är ock, att, när banken kommer i åtnjutande af en för ändamålet särskildt

lämpad lokal, ytterligare indragningar skulle kunna ske.

För närvarande och med den anordning af göromålen, som nu måste

ega. rum, anse sig deremot fullmägtige icke böra ställa i utsigt någon

annan indragning än vid inträffande ledighet af en tjenst i andra graden.

Dels äro nemligen krafven på tillgodoseende af allmänhetens anspråk på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

snabb expedition så stora och betydelsefulla, att minskning i antalet tjenstgörande

svårligen kan ifrågasättas, dels visar sig allt mera vigten af att

ega någorlunda säkra kontroller. Att riksbanken i det afseende! sökt åstadkomma

den största möjliga säkerhet, framgår särskildt af det förslag till

ordnande af kontrollerna vid enskilda banker och bankanstalter, som nyligen

blifvit uppgjordt i den svenska bankmannaföreningen, hvarvid riksbankens

kontrollanordning i många fall tjenat till föredöme.

Det finnes emellertid vissa utom stat utgående arfvoden, som skulle

kunna blifva onödiga genom någon jemkning i aflöningsstaten. Det till

biträden i kommissionsanstalten utgående beloppet, 2,600 kronor, kan inberäknas

i anslaget till extra arbeten, semestervikariat in. in., om detta

bestämmes med hänsyn till ett visst begränsad! antal extraordinarier, hvilka

äro skyldiga att egna sin tjenst, åtminstone under expeditionstiden, helt

och hållet åt banken, mot åtnjutande delvis af mera säkra och fasta arfvoden,

än nu är fallet. Det särskilda arfvodet för revision af kommissionsanstaltens

räkenskaper bör kunna nedsättas till kronor 750 i stället för

nu utgående 1,000 kronor. Vidare skulle — om tryckningen af blanketter

till afdelningskontoren upphörde och dessa finge, i vissa fall, efter faststälda

formulär, sjelfva, hvart för sig, ombesörja nödigt blankettryck —

ersättningen för vården af blanketter in. in. kunna bortfalla, utan att genom

den ändrade anordningen större kostnader för öfrigt vållades riksbanken,

enär dels tryck kan i landsorten erhållas billigt nog, dels transportkostnader

undvikas. — Derjemte lärer, då föreståndaren för kommissionsanstalten

ej torde vara i lika hög grad som kassörerna utsatt för att göra

förluster genom missräkning, och då dessutom hans arbete, torde, åtminstone

till någon del, minskas, i samma mån, genom nya afdelningskontors

inrättande, hufvudkontorets lånedistrikt blifver mindre, beloppet af de till

honom nu utgående missräkningspenningar kunna nedsättas och desamma

lämpligen utbytas mot ett särskildt arfvode till samma belopp, som här

nedan kommer att föreslås —- dock att, så länge nuvarande innehafvaren

af nämnda befattning qvarstår vid densamma, någon minskning i de för

densamma anvisade förmåner ej bör ske. — Den särskilda ersättningen

till bokslutets förrättare torde ock kunna bortfalla, om bokslutet, såsom

lämpligt synes, uppdrages åt kommissarien för hufvudkassarörelsen med

det biträde, som mot slutet af det ena och början af det andra året kan

böra ställas till hans förfogande.

För genomförande af de förändringar, här ofvan antydts, och statens

'' reglerande så, som nu föreslagits, skulle dock fordras, dels att semestertiden

inskränkes för lägsta gradens tjensteman, dels ock att expeditionstiden

utsträckes. För närvarande pågår i hufvudstaden riksbankens expe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

7

dition från klockan 10 till 72 3, eller 4 72 timme. Tillägget af en half

timme kan synas i och för sig af ringa betydelse, men det är dock ingalunda

likgiltigt för den trafikerande allmänheten och skulle i sin mån

kunna bidraga till en mera jemn fördelning af trafiken och rörelsen i

kontoret, hvarigenom också göromålen borde kunna lättare medhinnas.

Hvad åter begränsningen af semestertiden för de yngre tjenstemännen

vidkommer, föranledes den helt naturligt af svårigheten att under den tid

af året, då semester företrädesvis bör ifrågakomma, kunna uppehålla göromålen

utan att hafva anstäldt ett vida större antal extra tjensteman, än

som under vanliga förhållanden är behöflig!. Med afseende härpå torde

det med skäl kunna ifrågasättas, att semestertiden för första graden inskränkes

så, att endast de äldre inom graden erhålla sådan, efter fullmägtiges

bepröfvande, för högst en månad, medan de yngre icke skulle ega

någon dylik. Så mycket mera nödigt är det, att svårigheterna vid semesterindelningen

minskas, som ersättningen för obegagnad semester, enligt utskottets

åsigt — hvilken af fullmägtige delas — bör vid ny lönereglering

upphöra att utgå.

Efter att hafva förutskickat dessa erinringar om de grunder, å hvilka

en lönereglering synes fullmägtige böra byggas, öfvergå fullmägtige nu till

sjelfva aflöningsstaten.

I afseende å denna anse sig fullmägtige böra i det hela ansluta sig

till det för 1891 års bankoutskott framlagda förslaget, dock med jemkning

hvad beträffar förhållandet mellan lönen och tjenstgöringspenningarna.

Den första gradens tjensteman åtnjuta nu, ålderstillägget oberäknad!,

i lön 1,000 kronor jemte 600 kronor i tjenstgöringspenningai’, hvartill, på

sätt fullmägtige närmare utvecklat i sitt yttrande och förslag till 1891 års

bankoutskott, komma andel i det särskilda löneförbättringsanslaget samt

flitpenningar, tillsammans omkring 500 kronor.

Såsom lämplig förhöjning i aflöningen torde kunna anses ökning af

lönen med 500 kronor och af tjenstgöringspenningarna med 300, hvarigenom

lägsta aflöningen skulle blifva 2,400 eller omkring 300 mer än nu

vanligen utgår, hvarvid särskildt afseende blifvit fäst vid förslaget angående

minskad semester. Ett ålderstillägg å 500 kronor skulle fortfarande utgå.

För alla de öfriga graderna äro lönerna bibehållna oförändrade. I

afseende å tjenstgöringspenningarna torde, hvad först beträffar andra graden,

desamma, med skäligt hänseende å den första gradens aflöningsförmåner,

böra sättas till 1,200 kronor, hvarigenom, med inberäkning af flitpoenningarna,

eu ökning af högst 200 kronor mot nu skulle åstadkommas.

Alderstilläggen skulle, såsom hittills, utgå efter 5 och 10 år med 500

kronor hvardera gången.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

För tredje och fjerde graderna borde, särskild! med hänsyn dertill, att

arfvodena, på sätt nedan föreslås, äro afsedda att utgå med lika belopp,

som beträffande 10 stycken sådana skulle blifva 250 kronor lägre än förut,

tjenstgöringspenningarna ökas. De skulle för den förra utgå med 1,440

kronor, hvilket mera ojemna belopp till en del föreslagits för erhållande

af en vid aflöningens månatliga utbetalande lättare delbar summa. För

den senare graden åter hafva fullmägtige ansett hela höjningen, beräknad

till 600 kronor, böra inträda vid befordran till tjensten, så att ålderstillägget

endast skulle afse lönen, i likhet med hvad i öfriga grader är

förhållandet.

Kassavårdarearfvodena skulle sättas till 750 kronor för hvart af 21

stycken, men registratorns särskilda arfvode försvinna, missräkningspenningarna

blifva oförändrade 1,500 kronor, men för kassören i bronskassan,

der rörelsen ökats icke obetydligt, 600 i stället för 500 kronor.

Till arfvoden åt extra ordinarier och till semestervikariat borde utgå

ett belopp, motsvarande hvad nu är för ändamålet anslaget, med afdrag

för flitpenningarna till de ordinarie tjenstemännen, i rundadt tal 6,000

kronor. Ersättningen för icke begagnad semester kan deremot icke komma

i fråga att afdragas, enär i dess ställe skulle träda arfvode för kassavård

under semester till de tjenstförrättande.

Summan af aflöningsstaten, beräknad utan afseende å ålderstilläggen,

hvilka skulle förblifva oförändrade, blifver sålunda:

för 20 tjenster i lista

graden

för 21 tjenster i 2:dra

graden

för 10 tjenster i 3:dje

graden

för 5 tjenster i 4:de

graden

7 missräkningspennin

1 d:o

22 arfvoden ..................

Till

extra-ordinarier

lön

kr.

1,500 —

30,000

tjenstgöringspenningar

»

900 =

18,000

48,000

lön

kr.

2,000 =

42,000

tjenstgöringspenningar

»

1,200 =

25,200

67,200

lön

kr.

3,000 =

30,000

tjenstgöringspenningar

»

1,440 =

14,400

44,400

lön

kr.

4,000 =

20,000

tjenstgöringspenningar

»

1,800 =

9,000

29,000

ar ............................. ä

kr.

1,500 =

10,500

»

»

600 =

600

3

750 =

16,500

27,600.

l semestervikariat ........

24,000.

Summa

kronor

240,200.

Den nuvarande staten, likaledes utan ålderstillägg, upptager:

aflöning .............................................................................................. kr. 159,600

Transport kr. 159,600

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

9

Transport kr. 159,600

missräkningspenningar ............................ » 12,500

10 arfvoden ä 1,000 kronor............................................... > 10,000

11 d:o » 600 » » 6,600

registratorns arfvode a 300 kronor............................. » 300 29,400

till de svagast aflönade................................................... » 5,200

» semestervikariat m. in.............................................. » 30,000 35,200,

hvartill komma arfvoden, nemligen till biträden i

kommissionsanstalten ............................................. » 2,600

för revision af dess räkenskaper .......... » 1,000

» blankettryck ................................................................. » 500

» bokslutet och dess renskrifning ............................... » 650 4,750.

Summa kronor 228,950.

Mellan den nuvarande och den föreslagna staten skulle skilnaden sålunda

ej utgöra mer än 11,250 kronor, hvilken kommer att utjemnas, i

den mån, på sätt ofvan antydts, indragningar kunna ske.»

Vid öfvervägande af detta ärende har utskottet ej kunnat undgå att

finna, det åtskilliga oegentligheter vidlåda det nuvarande aflöningssättet

för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor. Att tilldela flitpenningar

åt ordinarie tjensteman kan i princip ej gerna anses rigtigt. Det torde

nemligen vara ovedersägligt, att antingen är aflöningen för en tjensteman

tillräcklig — i hvilket fall han har att fullgöra sina skyldigheter utan tanke

eller anspråk på särskild ersättning — eller ock är nämnda aflöning för

lag, då densamma bör skäligen höjas. Den sträfvan att erhålla och göra

sig förtjent af flitpenningar eller gratifikationer, som kan uppstå, när sådant

aflöningssätt förekommer för ordinarie tjensteman, synes ej heller vai’a

af beskaffenhet att böra uppmuntras.

I afseende å de arfvoden, som för vård af kassor och säkerhetshandlingar

m. m. finnas i staten anvisade, och hvilka med nuvarande anordning

af bankgöromålen ej torde kunna undvaras, förekommer vidare, att

dessa äro till beloppen olika stora, hvilket vid förflyttningar från en befattning

till en annan och vid semestertjenstgöring medför åtskilliga olägenheter,

då härigenom, och enär arfvode ej är personligt utan medföljer

utöfvandet af viss tjenst eller visst uppdrag, lätt föranledes, att en tjensteman

i dylika fall erhåller lägre inkomst än han förut innehar; och utskottet

instämmer derför i fullmägtiges åsigt, att arfvodena böra, så vidt

möjligt är, sättas till lika belopp.

Bill. till llilc8d. Pi-ot. 1892. <1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

Derjemte har i olikhet mot förhållandet i andra verk varit för tjenstemännen

i riksbanken stadgadt, att de skola afstå sina arfvoden under semester,

hvilket utan tvifvel i väsentlig mån bidragit dertill, att en del

tjensteman, som eljest antagligen begagnat sig af sin rätt till erhållande

af någon tids ledighet, derifrån afstått för att ej gå i mistning af någon

del af sina inkomster. Att på detta sätt och ännu mer genom att, såsom

i riksbanken tillämpats, lemna den tjensteman, som ej begagnat sig af

nämnda rätt, särskild ersättning, motsvarande hvad åtnjuten semester skolat

kosta, uppmuntra tjensteman att afhålla sig från sådan, synes utskottet ej

heller vara lämpligt, helst i ett penningverk, der det alltid kan vara af

fördel och innefatta en viss kontroll, att under någon del af året den ordinarie

innehafvaren af en befattning får öfverlåta densammas skötande

åt annan person.

Hufvud sakligast för undanrödjande af omförmälda olägenheter och för

vinnande af mer enkelhet och reda uti ifrågavarande aflöningsstat har

utskottet funnit sig böra biträda förslag om reglering af aflöningsförmånerna

för hufvudkontorets tjensteman, när sådan utan någon synnerligen nämnvärd

tillökning i kostnad kan genomföras. För detta ändamål, och om

äfven aflöningen till tjenstemännen i de högre graderna ej synts utskottet

böra höjas, liar utskottet deremot, hvad beträffar lägsta gradens tjensteman,

hvilka liksom alla öfriga tjensteman vid hufvudkontoret. ej få innehafva

någon annan ordinarie befattning, ansett dessas ordinarie lön i sammanhang

med dels upphörande af deras andel i flitpenningar, dels föreslagen

indragning af anslaget till de svagast aflönade tjenstemännen böra

höjas och lägsta lönen bestämmas till 1,500 kronor — något som ej torde

inverka på pensionsstaten, enär antagligen endast i högst få undantagsfall

en tjensteman lärer komma att i nämnda grad qvarstå, hvaremot i penningförvaltande

verk sådant som riksbanken det bör vara af vigt, att eu

tjensteman redan vid första befordran till ordinarie befattning erhåller en

mer betryggad ställning i ekonomiskt hänseende.

I afseende å tjenstgöringspenningarna föreslår utskottet, att desamma

i första graden likaledes och såsom ersättning för extra inkomster höjas

från 600 till 800 kronor, samt att desamma jemväl i andra och tredje

graderna ökas med 200 samt i fjerde graden med 250 kronor, med bibehållande

i afseende å sistnämnda grad af nuvarande bestämmelse om

tjenstgöringspenningarnas ökande med 300 kronor i sammanhang med

ålderstillägg å lönen. Dessa förhöjningar betingas deraf, att dels extra

inkomsterna försvinna, dels de högre arfvodena å 1,000 kronor nedsättas

till 750 kronor. Visserligen kommer härigenom den i staten anvisade

ersättningen för några tjensteman i andra och tredje graderna att blifva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

11

förminskad med 50 kronor för hvarje, men härvid får tagas i betraktande,

att, om enligt utskottets förslag arfvode hädanefter får bibehållas under

semester, härigenom, och under förutsättning att dessa tjensteman begagna

sig af sin rätt till ledighet, inkomsten för dem på det hela ej blifver

mindre än förut.

Utskottet, som i öfrigt biträdt fullmägtiges hemställan och förslag i

afseende å genomförande af den tillämnade löneregleringen, har genom

delegerade uppgjort uträkning, huru den ifrågasatta nya staten för tjenstemännen

skulle gestalta sig vid jemförelse med hvad till dem utgått under

sistlidet år, dervid oberäknad! ålderstilläggen, som äro afsedda att oförändrade

bibehållas. Af denna jemförelse har visat sig, att, äfven med beräkning,

det ersättning för biträde vid utrikes vexelexpeditionen får fortfarande

särskilt utgå, staten för de ordinarie tjenstemännen, efter utbyte

för en tjensteman i tredje graden af missräkningspenningar mot arfvode,

ej skulle komma att öfverskrida hvad enligt nuvarande förhållanden till

dem utgår mer än med 5,567 kronor, och när indragning af en tjenst i

andra graden, på sätt fullmägtige antydt, kan genomföras, blott med något

öfver 2,500 kronor.

I enlighet härmed och för vinnande af ofvanberörda önskningsmål

samt beredande af större enkelhet och reda i bestämmelserna angående

aflöningsförhållandena har utskottet, med tillkännagifvande, att, för den

händelse utskottets hemställan i nedannämnda afseenden godkännes, utskottet

ämnar framdeles i sammanhang med yttrande angående bankoreglementet

afgifva förslag till de ändringar och tillägg i nuvarande stadgande^

som till följd af ett sådant beslut kunna finnas erforderliga, härmed

velat hemställa,

att följande hufvudbestämmelser i afseende å staten

för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor måtte

fastställa s, nemligen:

l:o.

Lönerna utgöra:

i lista graden ...................................... 1,500 kronor,

» 2:dra » ...................................... 2,000 »

» 3:dje » .......................................... 3,000 » och

» 4:de » ......................................... 4,000 »

med ålderstillägg i enlighet med nuvarande bestäm.

meker, nemligen ett i första och fjerde graderna och

tvenne i andra och tredje gradera, alla å 500 kronor;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Memorial N:o 8.

2:o.

Arfvodenas antal bestämmes till 22, hvarie å 750

kronor;

3:o.

Missr åkning spenningar utgå:

med 1,500 kronor för 1 tjenst i 3:dje graden och

» 6 tjenster i 2:dra » samt

» 600 » »1 tjenst i lista » ;

4:o.

Tjenstgöring spen ning ärna utgöra:

i lista graden ........................................ 800 kronor,

» 2:dra » 1,000 »

» 3:dje » 1,200 » och

» 4ide » 1,450 » ;

med bibehållande i afseende å fjerde graden af nuvarande

bestämmelse, att tjenstgöringspenningarna i sammanhang

med löneförhöjning ökas med 300 kronor eller

till kronor 1,750: —;

5:o.

a) Flitpenningar till ordinarie tjensteman må ej vidare

anvisas;

b) Anslaget 5,200 kronor till de svagast aflönade

ordinarie tjenstemännen upphör;

c) Ersättning för obegagnad semester får ej vidare

utgå;

d) Anslaget till extra arbeten, semestervikariat och

flitpenningar nedsättes med 6,000 kronor, eller från

30,000 till 24,000 kronor;

e) Arfvodena få bibehållas under semester;

f) Rätt till semester för de yngre tjenstemäpnen i

första (lägsta) graden upphör;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

13

g) En tjensteinnehafvare i tredje graden får qvarstå

på gamla staten, till dess omflyttning kan ske;

h) Nya staten tillämpas i öfrigt från och med den 1

juli 1892.

Stockholm den 28 mars 1892.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

N:o 9.

Ank. till Iiiksd. kansli den 28 mars 1892, kl. 3 e. in.

Memorial, i anledning af gjord ansökning om utbekommande af

ränta å ett i riksbanken deponeradt, men ej i behörig tid

uttaget penningebelopp.

I ingifven skrift har snickeriarbetaren Carl Johan Andersson hos utskottet

gjort framställning om utbekommande af ränta å ett af honom

under den 9 december 1885 enligt depositionsbevis n:o 21,851 i riksbanken

insatt belopp af 800 kronor med förskrifven 4 procent ränta, hvilket belopp

på grund af uppsägning från riksbankens sida förföll till betalning

den 21 maj 1888 och till följd deraf efter nämnda tid stått räntelöst, till

dess detsamma under den 19 sistlidne september af egaren uttogs; varande

till stöd för denna ansökan af Andersson hufvudsakligen anfördt, att han,

som vore strängt upptagen af sitt yrke och till följd deraf hade föga eller

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.