Sök i Ratio Lex

Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

1892-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1892:1, Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Forsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1892, kl. 4 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om stadgande af svårare påföljd

för oloflig försäljning af vin och maltdrycker i

vissa fall.

♦

§ 38 mom. 1 i förordningen angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 31

december 1891 stadgar för den, som genom minuthandel eller utskänkning

föryttrar bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill? förvärfvat

rättighet, böter, första gången från och med 30 till och med

60 kronor, andra gången från 60 till och med 120 kronor och tredje

gången från 120 till och med 240 kronor, men vid fjerde resan fängelse

från och med två månader till och med ett år; hvarjemte samma

§ innehåller detta moment:

»2. Dessutom vare det i försäljningsruinmet befintliga bränvin

till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och förbrutne.»

I § 51 stadgas vidare att värde af bränvin, som anses förbrutet,

skall delas på samma sätt som böterna. Åklagaren får således två

tredjedelar deraf eller, om särskild angifvare finnes, en tredjedel.

§ 12 mom. 1 i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker,

kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker den

24 oktober 1885 börjar så:

»Den, som, utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit rättighet,

i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller på

landet idkar försäljning af vin för afhemtning till mindre belopp än

tio liter, böte första gången från och med fem till och med femtio

kronor och andra gången från femtio till och med etthundra kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (Näs 1—2).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från etthundra till och

med tvåhundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är sagd!, skett å

sön- eller helgdag, ökas straffet med böter från och med fem till och

med tjugufem kronor.»

Dessutom stadgas, dels i § 12 mom. 3, att om någon fortsätter

sin rörelse, sedan tillstånd dertill enligt § 2 mom. 2 eller § 11 återkallats

eller förbud deremot jemlikt § 14 mom. 1 eller 2 honom delgifvits

eller han af domstol blifvit dömd förlustig sin näringsrätt, skall

han bota dubbelt emot hvad i mom. 1 för hvarje fall stadgats, dels

ock i § 21 mom. 1, att förbrytare kan fällas till böter särskildt för

hvarje gång stämning utfärdats och delgifvits. För tredje resan kan

straffet således sättas till 200 kronors böter, motsvarande, vid bristande

tillgång till böternas gäldande, 23 dagars fängelse, men i sådana fall,

som afses i de sist anförda lagrummen, kunna böterna uppgå till vida

högre belopp, så att förvandlingsstraffet kan utgöra 60 dagars fängelse.

Förlust af den vara, som varit föremål för försäljning, stadgas

deremot icke.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 15, har herr

A. H. Öländer anfört, att ehuru sådant bötesstraff, som förordningen

den 24 oktober 1885 stadgade väl vore tillfyllestgörande och motsvarade''

förbrytelsens storlek, då någon blott en eller annan gång, lockad

af ett tillfälligt begär efter eller behof af vinst, gjorde sig skyldig till

oloflig försäljning af vin eller maltdrycker, lagöfverträdaren likväl, i

den mån han insåge, hvilken vinst eu fortsatt utöfning af den lagstridiga

försäljningen kunde bereda honom, och med vinsten jemförde

det ringa bötesbeloppet eller det korta fängelsestraff, han, vid bristande

tillgång till böternas gäldande, hade att undergå, säkerligen icke skulle

af ett sådant straff afhållas från att fortgå med en så vinstgifvande

affär. Mångfaldiga exempel funnes på att lönkrögare oaktadt upprepade

böter nästan såsom ett yrke bedrefve sin för det allmänna skadliga

näring. I allmänhet kunde ett åtal ej afdömas omedelbart, utan kräfdes

på de orter, der endast två ting om året hölles, till och med flera år,

innan förseelsen blefve bestraffad. Att hvart tredje eller fjerde år

undergå någon kortare tids, högst två månaders enkelt fängelse ansåge

den praktiske lönkrögaren vara ett ringa offer för den vanligen ganska

stora vinst, försäljningen medförde, helst rörelsen ingalunda läge nere

under åtals- eller strafftiden, under hvilken senare rörelsen förestodes

af någon af husfolket. Om det således vore uppenbart, att det för förseelsen

stadgade ansvar icke motsvarade sitt ändamål, kunde dock ett

strängare straff eller en svårare straffart ej gerna vara lämplig eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

med rättsmedvetandet öfverensstämmande. En bestämmelse, att åklagaren

egde att taga i beslag det parti vin- eller maltdrycker, hvarifrån

försäljningen egt rum, skulle dock bättre än någon annan förhindra

förseelsens upprepande och utgöra ett kraftigt botemedel mot olagligheter

af ifrågavarande beskaffenhet. Motionären föreslår derför, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes låta i förordningen den 24 oktober 1885 införa bestämmelse

om, att vid oloflig utskänkning af vin och maltdrycker eller oloflig försäljning

å landet af vin för afhemtning till mindre myckenhet än tio

liter det i försäljningslokalen befintliga parti af den dryck, som utgjort

föremål för försäljningen, tillika med kärl, som för dess afhemtning äro

tjenliga, skall vara underkastadt beslag och dömas förbrutet.

Utskottet, till hvilket motionen blifvit hänvisad, instämmer i hvad

motionären anfört och får på grund deraf hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta i förordningen den

24 oktober 1885 införa bestämmelse om, att vid oloflig

utskänkning af vin och maltdrycker eller oloflig försäljning

å landet af vin för afhemtning till mindre

myckenhet än tio liter det i försäljningslokalen befintliga

parti af den dryck, som utgjort föremål för

försäljningen, tillika med kärl, som för dess afhemtning

äro tjenliga, skall vara underkastadt beslag och

dömas förbrutet.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Reservation

af herr Dickson, R., som ansett, att motionen bort af utskottet

afstyrkas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.