Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfiske vid rikets vestkust.

1892-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1892:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfiske vid rikets vestkust.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga U/skotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Biksd. kansli den 10 maj 1892, kl. 2 e. m.

i io ''o it. ■ ■ , ■''■■•A''

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,

9

angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om

utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfiske

vid rikets vestkust.

I fråga om hafsfiske innehåller fiskeristadgan den 29 juni 1852

efter dess nu gällande lydelse föreskrifter: — i §§ 1—10 om rättigheten

till fiske; — i §§ 18 och 33 angående förbud mot fiskens störande

genom skott eller annat buller; — i §§ 19 och 34 angående skydd för

fiskeredskap; i §§ 20 och 35 angående förbud mot fiskevattens skadande;

— i § 21 angående ordning vid idkande af samfäldt fiske; — i §§ 23

och 38 angående hummer- och ostronfiske; — och i §§ 27 och 40 angående

anläggande af sillsalteri och trankokeri; hvarjemte åtskilliga

andra lagrum innefatta ansvarsbestämmelser.

§ 22 i samma stadga lyder i nedannämnda delar sålunda:

»Dessutom skall, då någon rättsegande det begär eller Konungens

befallningshafvande så nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas:

a) under hvilka delar af året, med hänsigt till det ena eller andra

fiskslagets lektid, fisket efter samma Åskslag bör inställas;

b) det sätt, hvarpå fiske under tillåten tid bör ske, så ock med

hvad redskap, och huru denna, med iakttagande af hvad här ofvan i

allmänhet stadgats, bör vara beskaffad till storlek, maskor eller sammansättning

i öfrigt;

c) hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande kan tjena,

såsom bortskaffande af uppgrundningar i vattendragen och andra hinder

för fiskens gång;

De bestämmelser, som sagda äro, skola på det sättet tillvägabringas,

att Konungens befallningshafvande, hvar i sitt län, å lämpliga

Bill. till Biksd. Prof. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Haft. (N:o 13). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

tider och ställen hålla sammanträden, hvartill kallas delegarne i fiskevattnet,

jemte kronoombud, om kronan eger del deri, kronans arrendator

och de fiskelag, som derstädes idka fiske; att de sålunda kallade,

som komma tillstädes, yttra sig i ämnet; och att det, hvarom de

flesta sig förena, anses för de fiskandes öfverenskommelse.

Sådan öfverenskommelse, hvilken jemväl bör bestämma påföljd

för öfverträdelse deraf till högst 50 riksdalers böter, jemte förlust af

redskap och fångst, skall derefter pröfvas af Konungens befallningshafvande

och, der den ändamålsenlig är, stadfästas. Finner Konungens

befallningshafvande öfverenskommelsen ej ändamålsenlig eller kan den

ej träffas,'' meddele Konungens befallningshafvande då förordnande i

ämnet genom utslag, hvaröfver klagan må föras.» — —----

Herr A. V. Ljungman har uti en inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 197, föreslagit, att Andra Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om upphäfvande

af §§ 23, 27, 38 och 40 af fiskeristadgan samt om utfärdande i

samband dermed af en särskild, efter föregången saklig utredning och

fiskeriidkarnes hörande, utarbetad fiskestadga för hafsfisket vid rikets

vestkust.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott har uti utlåtande n:o 6

(i samlingen n:o 18) hemstält,

att Andra Kammaren ville på det sätt bifalla

herr Ljungmans motion n:o 197, att Kammaren för

sin del beslutar att Riksdagen måtte i skrifvelse hos

Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande efter fiskeriidkarnes

hörande af en särskild ordningsstadga för hafsfisket

vid rikets vestkust.

Sedan Andra Kammaren bifallit berörda hemställan, har jemlikt

63 § 3 mom. riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af protokollet

delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra

tillfälliga utskott.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

Motionen afser således, att alla föreskrifter, livilka erfordras för

hafsfisket vid rikets vestkust, skola sammanfattas i en särskild författning;

hvaremot Andra Kammarens beslut endast afser att genom Kongl.

Maj:ts åtgärd erhålla för hafsfisket vid vestkusten hufvudsakligen sådana

föreskrifter, som enligt § 22 fiskeristadgan kunna af länsstyrelsen meddelas.

Motionen har således endast delvis af Andra Kammaren bifallits.

I den del, hvarom nu kan anses vara fråga, yttrar motionären:

»För hafsfisket vid rikets vestkust och i all synnerhet för »det

yppade ymniga sillfisket» derstädes är emellertid nödigt att nu, liksom

under föregående århundraden, jemte den allmänna fiskeristadgan erhålla

en egen särskild fiskeristadga för sig, hvilken kan lända till efterrättelse

med hänsyn till de talrika egendomliga förhållanden, som i

synnerhet sistnämnda fiske erbjuder. Under senast förra århundradet

utfärdades för hafsfisket vid rikets vestkust sådana särskilda stadgar

och reglementen åren 176-6 och 1774, hvarförutom kongl. komitéer för

dylika stadgars utarbetande tillförordnades åren 1773 och 1788.

Att den för ifrågavarande fiske behöfliga speciella lagstiftningen

icke står att vinna genom den befintliga fiskeriadministrationens försorg

är tydligt nog genom det lindrigast sagdt. orimliga förslag till

sådan lagstiftning för bohuslänska sillfisket, som den 11 januari 1890

afgafs till Konungens befallningshafvande i Göteborg af tillsyningsmannen

vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken (Bill. till Riksd. prot.

1892. 1 saml. 2 afd. 2 band. 29 häft., sid. 3—13. Bohuslänsk fiskeritidskrift,

1890, sid. 140—147), hvarför en hemställan till Kongl. Maj:t

om de för ändamålets vinnande nödiga åtgärdernas vidtagande äfven

torde vara behöflig.

De §§ i nu gällande allmänna fiskeristadga, som på grund af deras

blott vestkustens fiskerinäring afseende innehåll böra utsöndras från

den allmänna fiskeristadgan och öfverflyttas till den särskilda specialstadgan

för allenast hafsfisket vid rikets vestkust, äro §§ 23, 27, 38

och 40, hvarförutom vid en sådan specialstadgas utarbetande naturligen

hänsyn måste tagas dertill, att äfven åtskilliga bestämmelser i den allmänna

stadgan varda nödigt förbättrade eller med hänvisning till den

här föreslagna särskilda stadgan försedda.»

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, som fann motionen i

hvad den afsåge §§ 23, 27, 38 och 40 i fiskeristadgan icke böra vinna

Riksdagens bifall, ansåg äfven, att behof ej förefunnes af en särskild

fiskeristadga för hafsfisket vid rikets vestkust, utan att det fast mer för

allmänheten vore beqvämare, om det endast funnes eu för så väl hafssom

insjöfisket gällande gemensam allmän fiskeristadga och om endast

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 13.

de nu för vestkusten med anledning af det befintliga rika sillfisket erforderliga

ordningsföreskrifterna samlades i en speciel ordningsstadga.

Härvid anförde utskottet vidare:

»Af den ofvan meddelade lydelsen af vissa delar af § 22 i 1852

års allmänna fiskeristadga framgår, att länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus län och Hallands län, hvar för sitt område, ega, derest de så för

godt finna, att efter fiskeriidkarnes i länen hörande utfärda bestämmelser

rörande det sätt, hvarpå fisket bör ske. Bekant är ock, att länsstyrelsen

i det förra af de båda länen vidtagit åtgärder i detta syfte

och att förslag till sådan ordningsstadga redan i mer än två år varit hvilande

hos densamma. Onekligen tala dock åtskilliga, enligt utskottets

åsigt, mycket kraftiga skäl mot ett sådant förfaringssätt för åstadkommande

af en ordningsstadga för vestkustens hafsfiske, och utskottet anför

den nämnda länsstyrelsens åtgärder i detta afseende hufvud sakligast

för att påvisa, att behofvet. af en sådan ordningsstadga gjort sig gällande

inom det åt nämnda styrelses vård anförtrodda länet.

§ 22 är uppenbarligen affattad med tanke på insjöfisket, der i

allmänhet bestämda fiskeriegare finnas och der länsstyrelsen lätt kan

träda i förbindelse med dessa. Som bekant är deremot vestkustens

sillfiske sådant, att man endast undantagsvis kan tala om fiskerätt och

fiskeriegare och att den vigtigaste delen af nämnda fiske är öppet för

hvar och en af rikets inbyggare. Redan derutaf uppstå vissa svårigheter

vid tillämpningen af den 22:dra paragrafen. Ån skarpare framstå

betänkligheterna mot detta tillvägagående, om man besinnar att

detta hafsfiske försiggår i en så ojemförligt större skala än de vanliga

insjöfiskena, att de bötesbelopp och andra straffbestämmelser, som enligt

1852 års stadga kunna af länsstyrelsen utfästas i af densamma utfärdade

bestämmelser, äro allt annat än lämpliga och såsom otillräckliga

ej skulle kunna åstadkomma med dem åsyftad verkan.

Vestkustens hafsfiske och särskildt dess sillfiske representera så

stora ekonomiska intressen, att det med allt fog kan ifrågasättas, om

det vore lämpligt att en länsstyrelse med den jemförelsevis knapphändiga

utredning, som af den kan åvägabringas, så djupt finge ingripa i

desamma, som fallet skulle vara, om en särskild stadga för hafsfisken

skulle af den utarbetas och utfärdas. Önskligt vore ock att likartade

bestämmelser i detta afseende blefve gällande för alla vestkustens län,

såsom i den stora sillfångsten intresserade. På dessa och än flere

grunder, som skulle kunna anföras, anser utskottet att, om en ordningsstadga

för hafsfiskena och särskildt för det nu för handen varande rika

sillfisket skulle utarbetas, det ej bör ske genom de särskilda länssty
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 5

reiserna, utan genom Kongl. Maj:t, som lättare kan förfoga öfver tillräckligt

sakkunnig utredning och som eger i sin magt att bättre lämpa

föreskrifterna efter förhållandenas kraf, än 1852 års stadga medger

lansstyrelserna.» 55

Första Kammarens andra tillfälliga utskott delar väl icke medkammarens

tillfälliga utskotts misstro till länsstyrelsernas i Hallands

samt Goteborgs och Bohus län förmåga att meddela lämpliga föreskrifter

i förevarande afseende, för så vidt meddelandet af dessa föreskrifter

kan lalla inom länsstyrelsernas befogenhet, men anser hvad i öfrigt.

blifvit anfördt ådagalägga, att, derest för hafsfiske! vid rikets vestkust

erfordras bestämmelser utöfver hvad fiskeristadgan innehåller, sådana

b?lt?.n?m1elser skul]e lämpligare och med utsättande af mer verkande

påföljd kunna utfärdas af Kongl. Magt. Härvid må äfven erinras, att

i det af utsedda komiterade den 3 mars 1883 afgifna förslaget till ny

fiskeristadga i § 24 intagits den föreskrift, att der för viss ort särskilda

bestämmelser erfordras angående sådant fiske, hvilket är öppet för alla

rikets inbyggare, Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller fiskeristyrelsen

tiar att derom göra framställning hos Kongl. Maj:t.

, „ \ en. sädan ordningsstadga, som de lokala myndigheterna synas

hafva funnit erforderlig, borde, bland annat, beträffande sillfisket inrymmas

stadganden för ordnande af förhållandena mellan de fiskande och

strandegarne samt mellan de fiskande inbördes och särskilt mellan dem

hvilka fiska med olika redskap (sättgarn och skilda slag af vadredskap).

Att bestämma och tydliga föreskrifter härutinnan skulle lända till båtnad

oi e näringsidkande samt lätta uppgiften för ordningens upprätthållare,

torde icke kunna betviflas. r

Utskottet hemställer alltså,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

beslut.

Stockholm den 10 maj 1892.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

?err ^ Öländer har begärt få antecknadt, att han icke öfvervarit

ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Biksd. Prof. 18.92. 8 Samt. 2 Åfd. 1 Band. !) Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.