Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1892-03-24 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1892:8, Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

i

N:o 8.

Ank. till Riksä. kansli den 2G mars 1892, kl. 1 e. m,

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o <5, i

anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen

angående försäljning af vin, maltdrycker, kokad t

kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker, den

24 oktober 1885.

Enligt, förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt

kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker, den 24 oktober

1885, samt kungörelsen den 10 juli 1891, eger hvarje handlande att till

afhemtning försälja vin och maltdrycker, dock att å landet för försäljning

af vin till afhemtning till mindre belopp än tio liter erfordras tillstyrkan

af antingen kommunalnämnd eller kommunalstämma samt bifall af Kongl.

Maj:s befallningshafvande. (§ 11.)

Rätt till utskärning af vin och maltdrycker tillkommer den, som

eger rätt till utskänkning af bränvin, och kan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vidare medgifvas dels åt den, som idkar värdshusrörelse,

dock endast vid måltider åt spisande gäster, dels ock eljest i

särskild bestämd ordning men endast under förutsättning af antingen

kommunalstämmas eller kommunalnämnds bifall. (§§ 1—6.)

Försäljning till förtäring på stället af kaffe, té, chokolad och andra

tillagade icke spirituösa drycker, tillkommer åter välfräjdad person, som

om rörelsen gör anmälan. (§ 8.)

Rätt till utskänkning af vin och maltdrycker å passagerarefartyg

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 11

kan beviljas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest fartygets

rederi har sitt hufvudsäte. (§ 7.)

Håller någon vin eller maltdrycker för afhemtning till salu, och

visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas eller

oordningar eljest föranledas, eger i stad magistrat och på landet kommunalnämnd

förbjuda vidare försäljning. Beslutet går i verkställighet

genast samt underställes Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.

(§ 15= i.)

Inom Andra Kammaren hafva väckts tre motioner om ändrad lagstiftning

rörande handel med vin och maltdrycker:

n:o 87 af herr Olof Andersson i Lyckorna,

n:o 134 af herr J. A. Sjö och

n:o 169 af herr P. Waldenström jemte 73 andra af Andra Kammarens

ledamöter.

I motionen n:o 87 föreslår herr Olof Andersson:

»att Riksdagen ville ingå till Kong], Maj:t med anhållan, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar i förordningen den 24 oktober 1885 angående

försäljning af vin och maltdrycker m. m., att dels rättigheten att å

landet för afhemtning hålla till salu sådana maltdrycker, som innehålla

mer än två volymprocent alkoholhalt, till mindre belopp än tio liter, endast

må utöfvas af den, hvilken erhållit rättighet att å landet idka sådan

utskänkning af nämnda drycker, som afses i § 3 af sagda förordning,

och dels att rörande sådana maltdryckers, som innehålla mer

än två volymprocent alkoholhalt, hållande för afliemtning till salu å

landet till mindre belopp än tio liter skola i öfrigt gälla samma bestämmelser,

som nu äro stadgade rörande utskänkningen af sådana

drycker.»

Herr J. A. Sjö föreslår i motionen 134:

»att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådan förändring i förordningen.angående

försäljning af vin och maltdrycker m. m.*den 24 oktober 1885:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må på

landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild

anmälan erfordras;

dels ock att rätt till försäljning af maltdrycker för afhemtning

till mindre myckenhet än tio”liter må å landet förvärfvas i den ordning,

11 § af förenämnda förordning redan stadgar i fråga om dylik för
säljning

af vin.»

I motionen n:o 169 hafva herrar P. Waldenström med flere hemstält:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

»l:o) att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att

Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns

må kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker

å den andra, samt att Kongl. Maj:t på grund af sådan utredning

ville vidtaga de förändringar i förordningen den 24 oktober 1885

angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan gräns

bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages de inskränkande

bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet,

samt ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af

nämnda förordning omnämnda dryckerna;

2:o) att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om

sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1885 angående handeln

med vin och maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å

landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild

anmälan erfordras;

dels och att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre

qvantitet än 10 liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som

§ 11 af nämnda förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller

att § 7 mom. 2 i meranämnda förordning må erhålla följande lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.

Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring om bord

på fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land,

allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal

intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl

i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som

kunna finnas nödiga.»

I anledning af dessa motioner, som öfverlemnats till Andra Kammarens

andra tillfälliga utskott, har nämnda utskott hemstält att Andra

Kammaren måtte för sin del besluta:

l:o) att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.

Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns må

kunna bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker

å den andra, samt att Kong!. Maj:t på grund af sådan utredning

ville vidtaga de förändringar i förordningen den 24 oktober 1885

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 13

angående försäljning af vin och maltdrycker m. m., att en sådan gräns

bestämmes samt att handeln med svagdricka undandrages de inskränkande

bestämmelser, som nu gälla för handeln med maltdrycker i allmänhet,

samt ställes på samma linie som handeln med de i § 8 af

nämnda förordning omnämnda dryckerna;

2:6) att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t. anhålla om

sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1885 angående handeln

med vin och maltdrycker,

dels att försäljningen af dessa drycker till afhemtning ej må å

landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild

anmälan erfordras;

dels ock att rättighet till försäljning af maltdrycker till mindre

qvantitet än 10 liter må å landsbygden förvärfvas i den ordning, som

§ 11 af nämnda förordning redan stadgar i fråga om försäljning af vin;

3:o) att Riksdagen likaledes i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

att § 7 mom. 2 i meranämnda förordning må erhålla följande lydelse:

»Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte.

Sådan utskänkning må endast ega rum till förtäring om bord på

fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast

ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal

intaga måltid; egande Kongl. Maj:ts befallningshafvande att jemväl

i öfrigt beträffande utskänkningen föreskrifva de inskränkningar, som

kunna finnas erforderliga.»

Sedan Andra Kammaren bifallit utskottets berörda hemställan, har,

jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen, beslutet härom blifvit genom

utdrag af protokollet delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet

till sitt andra tillfälliga utskott.

I.

Såsom motiv har Andra Kammarens andra tillfälliga utskott åberopat

hvad samma utskott i enahanda fråga vid föregående års riksdag

anförde i då afgifvet, af Andra Kammaren bifallet men af Första Kammaren

afslaget betänkande. Från detta införes derföre följande:

»Det syfte, att åt de mindre bemedlade bereda fri tillgång till den

billiga, oskadliga och i någon mån närande läskedryck, som benämnes

svagdricka, och som för dem blifvit snart sagdt eu nödvändighetsvara,

samt i samband dermed undanrödja, eller åtminstone inskränka anled
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

ningarna att anskaffa det dyrare och mera berusande ölet ■— detta syfte

erkänner utskottet obetingadt vara synnerligen godt, och anser följaktligen,

att det bör af statsmagterna understödjas, om en följdrigtig lagstiftning

kan åstadkommas samt en motsvarande lagskipning låter sig

praktiskt genomföras.

För att nu afgöra, om och under hvilka förhållanden detta motionärens

förslag låter sig genomföras, måste man först och främst undersöka

den frågan:

är det ur teknisk synpunkt möjligt att uppdraga en så bestämd

alkoholgräns mellan starkare och svagare maltdrycker, att denna gräns

kan i lag fästas?

Besvaras den frågan jakande, möta omedelbart två andra spörsmål,

som ock fordra afgörande, nemligen:

hvilken är denna alkoholgräns? och

huru skall, vid den praktiska tillämpningen, nöjaktig kontroll af

densamma kunna åstadkommas?

För att vinna klarhet öfver dessa frågor har utskottet vändt sig

dels till professorn i kemisk teknologi vid kongl. tekniska högskolan herr

P. Klason, dels till kemisten vid kongl. flottans mindepartement herr ingeniör

A. Werner Cronqvist med anhållan att få höra deras på vetenskap

och erfarenhet grundade mening. Till svar har utskottet från dem

båda emottagit utlåtanden — — — Såsom af dessa utlåtanden synes,

äro de båda fackmännens åsigter om saken i vissa afseenden olika, medan

de deremot öfverensstämma uti det, som här är hufvudsak, nemligen att

en gränslinie bör kunna laggiltigt- uppdragas mellan starkare och svagare

maltdrycker.»

I det åberopade intyget af professor Klason erinras att alkoholhalten

i Öl under jäsningens gång ökas och yttras vidare: »Utginge man

sålunda, såsom föreslagit varit, allena från alkoholhalten i maltdrycker,

så skulle man dermed kunna drifva en person i det predikament, att

han vid försäljningen af sin vara i dag handlade fullständigt laglydigt,

1 morgon åter vid försäljning af samma vara så lagvidrigt att han kunde

inför domstol åtalas och fällas. Det är i synnerhet med öfverjästa maltdrycker

som svårigheter af berörd art skulle inträffa.» På dessa och i

öfrigt anförda skäl uttalar han slutligen som sin mening:

»l:o) att enbart bestämmandet af en viss alkoholhalt såsom kontroll

ej synes vara lämpligt och knappast möjligt. Den föreslagna halten af

2 procent synes dessutom vara mindre lyckligt vald, då drickats halt af

alkohol ofta ligger kring just detta talj

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K:o 8.

2:o) att deremot, bestämmandet af maltdryckens ursprungliga koncentration

såsom vört synes vara egnadt. att utgöra en utgångspunkt fölen

eventuel lagstiftning;

3:o) att lämpligast, så vidt jag kan finna, en halt af högst 10

procent extrakthalt hos vörten sättes såsom gränsmärke för en lagstiftning

af den beskaffenhet, som motioner inom nu pågående riksdag innebära.

Kontrollen torde i de flesta fall ej kunna vålla så stora svårigheter,

då på grund af den nämnda intervallen smaken lätt lär sig urskilja

när den ena eller andra sorten förelåge.»

Ingeniör Cronqvist anför ett exempel, hurusom under tre dygn alkoholmängden

i svagdricka ökats från 2,5 till 2,9 eller med 0,4 procent

samt utlåter sig vidare;

»Alla jästa, icke destillerade drycker, äro väsentligen beroende af

den vört, hvarur de framstälts, ej allenast deri, att mer eller mindre

alkohol kan framställas ur dem utan ock i förmågan att hejda den pågående

alkoholutvecklingen. Erfarenheten gifver nemligen vid handen,

att ytterst svag vört i det senare hänseendet svårligen kan regleras,

men att deremot vid vörtstyrka af 10 till 11 procent och mer, blir fabrikanten

i stånd kunna reglera alkoholutvecklingen, om denna får öfverstiga

3 procent. Under 3 procent torde deremot så stor svårighet finnas,

att lag och dermed följande ansvar ej bör drabba den som mot

sådant bryter.»

Såsom slutomdöme yttrar ingeniör Cronqvist, att till gräns för

maltdrycks hänförande under förordningen den 24 oktober 1885. måtte

bestämmas, att i sådan maltdrjmk summan af fasta ämnen (extraktivämnen)

i vigtprocent samt alkohol i volymprocent ej må vara öfver 9 samt att

deraf mängden alkohol ej.må öfverstiga 3,5 volymprocent.

I ingeniör Cronqvists utlåtande anföres vidare hurusom svenska

teknologföreningens fackafdelning för kemi och bergsvetenskap enhälligt

besvarat frågan: »hvithet enkelt och praktiskt sätt finnes för att säkert

bestämma tvä procent alkohol i maltdrycker?» dermed att »de metoder,

som finnas att med tillräcklig skärpa bestämma mängden alkohol i en

maltdryck af låg alkoholhalt, äro alla af beskaffenhet att icke kunna

tillämpas af annan än fullt sakkunnig och i finare kemiska operationer

förfaren person, hvadan profning af förberörda slag i allmänhet ytterst

sällan torde kunna ega rum vid beslagstillfället, och då härtill kommer,

att alkoholmängden i eu maltdryck vid förvaring lätt ökas, hvilken ökning

under ej längre tid än en vecka visat sig uppgå till £ procent och

derutöfver; så anser fackafdeluingen det vara omöjligt att en lag af

ifrågavarande art kan blifva effektiv.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Då utskottet nu går att för egen del yttra sig om förslaget, tvekar

utskottet ej att uttala den åsigt, att det vore synnerligen önskligt om,

såsom Andra Kammaren ifrågasatt, en gräns kunde uppdragas mellan

olika slag af maltdrycker, så att försäljningen af de starkare kunde

underkastas en strängare kontroll och åter handeln med den svagare

sorten icke underkastas andra föreskrifter än som nu gälla för försäljning

af kaffe, té och dylika läskedrycker. Säkerligen skulle derefter

lagstiftningen angående handeln med maltdrycker lättare låta ordna sig

på ett sätt, som kunde tillfredsställa olika meningar.

Komitén för beskattning af maltdrycker insamlade från kemiska

stationer och vissa andra för komitén bekanta kemiska anstalter uppgifter

om analyser, som under senare åren verkstälts å maltdrycker, och

gjorde af dessa uppgifter följande sammanfattning:

Antal

Vigtsprocent alkohol

prof.

högst.

lägst.

medeltal.

Porter........................................

..................... 16

7,20

4,28

6,02

Bayerskt Öl .........................

.................... 166

5,26

3,30

4,19

Pilsner öl.................................

.................. 40

4,89

3,40

3,78

Iskällardricka...........................

................. 68

3,42

2,06

2,72

Svenskt Öl .............................

.................. 17

4,00

1,52

2,18

Dricka......................................

................... 47

2,56

0,79

1,76.

Af denna redogörelse torde framgå, att den gräns, som skulle uppdragas,

icke kan angifvas med ledning af några för de olika dryckerna

karakteristiska egenskaper, utan måste uppdragas helt godtyckligt. Sättes

den vid 2 procent, varder dricka och svensköl hänförda till ena eller

andra klassen uteslutande efter alkoholhalten. Höjes procenten till 2]

procent kommer iskällardricka jemväl i samma förhållande. Vid 24, 2|

och 3 procent varda iskällardricka och svensköl föremål för alldeles olika

lagstiftning allt efter som alkoholhalten öfver- eller understiger den lagliga

gränsen. Härvid måste ytterligare anmärkas, att hvilken gräns,

lagen än skulle angifva, täflan alltid måste föranleda yrkesidkaren att

tillverka och handlanden att till salu hålla en dryck, som i möjligaste

måtto närmar sig gränsen. Allmänheten kommer antagligen att finna

den bättre än den svagare drycken och skall derföre vid sina inköp af

maltdrycker vända sig till den handlande, som eger den dryck, allmänheten

önskar; och med maltdryckshandeln skulle kanske den öfriga bodhandeln

äfven följa.

Emellertid fortgår hos maltdryckerna jäsningen och alkoholbildningen

ända tills ättiksbildningen börjar. Ökningen kan vara större och mindre.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Här ofvan finnes anförda fall, der densamma varit betydlig. Tillverkaren

och handlanden äro således icke i tillfälle att närmare bestämma alkoholhalten.

En samvetsgrann handlande skulle derföre föranledas att hålla

sin vara inom en ej obetydligt lägre gräns än den lagliga; men ej

så den mindre samvetsgranne. Såsom förut antydts, skulle dock täflan

tvinga den samvetsgranne handlanden att öfvergifva sina betänkligheter

eller ock föra handeln från honom till en annan, som vore mindre försigtig.

I så fall skulle ju lagstiftningen hafva den verkan att just lägga

maltdryckshandeln i händerna på mindre ordentliga personer. Just till

förekommande af de olägenheter, den fortsatta alkoholbildningen i förevarande

afseende medför, hafva professor Klason och ingeniör Cronqvist

velat utgå från vörtens ursprungliga extrakthalt. Den angifna metoden

är dock alltför invecklad och besvärlig för att kunna användas af annan

än en utbildad kemist.

Då alltså gränsen mellan de olika dryckerna endast kan uppdragas

efter en godtyckligt bestämd alkoholprocent, samt alkoholhalten

är underkastad förändring, lärer införandet af en gräns mellan olika

maltdrycker väsentligen vara beroende på möjligheten att lätt och säkert

bestämma alkoholhalten i maltdrycker. Att sådant ej kan ske genom

smaken torde vara lika uppenbart, och då det icke heller får förutsättas

att åklagare, handlande och bryggare skulle åtnjuta några månaders

undervisning i kemi, måste undersökningssättet vara sådant att det icke

kräfver kunskap i kemi eller vana vid kemiska operationer utan kan

lätt och säkert af en hvar utöfvas.

Sätt för bestämmande af alkoholhalten äro Sallerons destillator,

pyrometer, ebullioskopet och en af professor S. O. Pettersson och

ingeniören R. Ekman konstruerad differentialalkoholometer. Af dessa

kunna de två första apparaterna endast användas af en tekniskt bildad

person.

Om ebullioskåpet, som från vissa håll mycket förordats, yttrar komitén

för beskattning af maltdrycker följande:

»Ebullioskopet är ett instrument, som grundar sig derpå, att en

alkoholhaltig vätska har lägre kokpunkt än vatten. Som vattnets kokpunkt

emellertid vexlar något med barometertrycket, måste densamma,

innan instrumentet användes, noga bestämmas, och denna vattnets kokpunkt

blir sedan utgångspunkten för bestämning af alkoholprocenten.

Under vanliga förhållanden kokar rent vatten vid + 100° C. och absolut

alkohol vid 78,4°. Mellan dessa två tal ligger kokpunkten för en blandning

hvilken som helst af alkohol och vatten; men emedan alkoholBih.

till Riksd. Prot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Iluft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande N:o 8.

differenserna ej förhålla sig direkt som kokpunktdifferenserna, är instrumentet

försedt med en genom försök faststäld skala, och erfarenheten

lär, att vid mycket svaga sprithaltiga vätskor en ringa tillväxt i styrkan

vållar en jemförelsevis stor förändring i kokpunkten, hvaraf synes att

instrumentet företrädesvis lämpar sig för spritsvaga vätskor. Vid undersökning

af extrakthaltiga vätskor såsom öl måste en korrektion göras

för extrakthalten. Ett för noggranna undersökningar afsedt så kalladt

precionsebullioskop har på sista tiden blifvit konstrueradt af professor

P. Waage i Kristiania.» 1

Instrumentet är i en tekniskt bildad persons hand lättskött, och

en bestämning utföres dermed fortare än med någon annan af de nu

brukliga metoderna. Vid undersökningar, som verkstälts i Stockholm,

hafva afvikelserna från de resultat, andra metoder angifvit, varit högst

0,17 procent af dryckens vigt. Priset är 130 kronor. Utskottet finner

dock af ofvanstående, att en viss teknisk utbildning erfordras för instrumentets

användande och anser den vid undersökningar förekommande

differens af 0, i o procent eller mer, vara ganska afsevärd, då fråga är om

en synnerligen alkoholsvag dryck.

Den nämnda differentialalkoholometern är enligt nämnda komités

betänkande fotad på den olika ångtensionen hos vätskor med olika sprithalt

samt afsedd att bestämma, huruvida en sprithaltig vätska är starkare

eller svagare än en annan, hvars alkoholhalt man redan känner;

men instrumentet erfordrar temlig vana vid dess behandling äfven af

tekniker.

Då utskottet således efter moget öfvervägande kommit till den

uppfattning, att något enkelt och i deu icke tekniskt bildades hand användbart

medel för bestämmande af alkoholhalten hos maltdrycker icke

finnes, och vid sådant förhållande det synes mindre lämpligt att nu vilja

göra lagligheten af varans försäljning beroende på den dag efter dag

eller''''Vecka efter vecka vexlande alkoholhalten hos densamma, anser utskottet

för närvarande intet vara att vinna med den skrifvelse, som

blifvit ifrågasatt, och får derföre hemställa

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens under punkten l:o omförmälda beslut.

II.

Beträffande denna punkt anförde Andra Kammarens tillfälliga utskott

vid föregående riksdag följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 19

»Att anledningar till missbruk af berusande drycker med deraf

föranledda följder snarast äro att befara der, hvarest större eller mindre

folksamlingar vanligen förekomma, detta lärer väl få anses vara temligen

oomtvisteligt; och alldenstund handelsbodar af naturliga skäl utgöra ett

slags centralpunkter, der personer från olika håll ofta sammanträffa, lärer

det väl icke heller kunna bestridas, att denna omständighet i och för

sig för mången kan utgöra en anledning till att i dessa bodar förse sig

med och sedan omättligt förtära dylika drycker, då de der stå till buds.

Sannolikt medverkade denna omständighet väsentligen till det stadgande

i gällande bränvinsförsäljningsförordning (§ 5 mom. 2), enligt hvilket

»minuthandel med eller iskänkning af bränvin icke må vara förenad med

annan liandel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras.))

Då nu en lika bestämd som sorglig erfarenhet vittnar, att rus

med alla dess följder kan framkallas lika väl af vin och Öl som af bränvin,

och att skilnaden består endast deri, att af de svagare dryckerna

en större qvantitet erfordras än af de starkare — en skilnad, som i ej

ringa mån torde utjemnas deraf, att vinet och ölet äro mer lättdruckna

än bränvinet, samt, hvad särskildt angår ölet, att detta i förhållande till

myckenheten är billigare — så anser utskottet, att det blott vore en

naturlig och följdrigtig lagstiftningsåtgärd, om, efter så mången erfarenhet

om en sådan åtgärds behöflighet, handlande förvägrades att afyttra

vin och öl, på samma grund som de redan förut förvägrats att afyttra

bränvin.

Utskottet, för sin del saknande skäl att i hufvudsak bestrida tillvaron

af de starkt betonade missförhållanden, som i motionärernas redan

förut återgifna respektive motiveringar blifvit anmärkta såsom en följd

af vin- och ölhandelns förening med annan handel, finner sig alltså böra

biträda — — — att vin- och ölhandel må från annan handel skiljas.

Deremot anser utskottet olämpligt att, — — — skärpa lagstiftningen i

berörda rigtning endast med afseende på maltdrycker.

Dernäst kommer frågan om de vilkor för erhållande af rättighet

att idka vin- och maltdryckshandel, hvilka blifvit i dessa motioner föreslagna.

Härom hyser utskottet den mening, att allt för skärpta bestämmelser

böra undvikas, såsom i viss mån innebärande en monopolisering

af de omhandlade dryckernas försäljning och på samma gång en längre

än nödigt och nyttigt är drifven inskränkning i den hittillsvarande rättigheten

för så väl konsumenter att anskaffa som för producenter att tillhandahålla

samma drycker.

De fyra nu föreliggande motionerna uttrycka icke, så vidt utskottet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

kunnat finna, den önskan eller sträfvan, som man på visst håll velat

tillägga dem, att inom landet omintetgöra särskilt, förbrukningen af maltdryckerna

och dermed den numera betydliga industri, som på samma

förbrukning är grundad. EU är att söka utplåna en vara ur den allmänna

marknaden, ett annat att, till förekommande af varans missbruk,

vilja reglera vilkoren för dess försäljning. Blott om det senare är här

fråga.»

Det förslag, lika lydande med det nu föreliggande, som af Andra

Kammarens tillfälliga utskott då framstäldes, bifölls af Andra Kammaren

men afslogs af Första Kammaren i enlighet med dess andra tillfälliga

utskotts utlåtande, hvari anfördes:

»Under antagande att förbud att å landet i sammanhang med annan

handel försälja maltdrycker icke lärer kunna ifrågakomma i annan händelse,

än att förändrade stadganden om förvärfvande af rätt till försäljning

af maltdrycker i öfverensstämmelse med motionärens förslag och

Andra Kammarens beslut varda meddelade, får utskottet först uttala sin

mening angående förslaget i hvad det angår sättet för förvärfvande af

rätt att å landet försälja maltdrycker till afhemtning.

I detta hänseende gå motionärens förslag och Andra Kammarens

beslut derpå ut, att i lagstiftningen i ämnet bestämmelse skulle införas

derom att fråga, huru vida eller på hvilket eller hvilka försäljningsställen

inom en kommun försäljning af maltdrycker för afhemtning till

mindre belopp än tio liter finge ega rum, skulle blifva beroende på

Konungens befallningshafvandes afgörande, dock med den inskränkning

att, der kommunalnämnd och kommunalstämma enats om afstyrkande af

sökt försäljningsrätt, frågan derom förfallit. I kommuner, der, i följd

af kommunalmyndigheternas samstämmiga eller ock Konungens befallningshafvandes

beslut, sådan maltdryckshandel, hvarom nu är fråga,

blefve antingen helt och hållet förbjuden eller och endast tillåten på ett

ställe, skulle ölkonsumenter, som icke kunna eller vilja på en gång förse

sig med minst tio liter, ådragas icke ringa olägenhet och kostnad, i förra

fallet genom besväret att från må hända långt aflägsen ölhandel inom

annan kommun afhemta sitt maltdrycksbehof och i det senare genom

erläggande af den prisförhöjning, som vid en inom kommunen monopoliserad

maltdrycksförsäljning otvifvelaktigt blefve gällande. En lagstiftning,

som, jemte det intrång i näringsfriheten, den skulle innebära, tillika

komme att bereda allmänheten så betydande olägenheter, anser utskottet

icke vara tillrådlig, desto mindre som enligt nu gällande förordning utväg

ingalunda saknas att förhindra missbruk af rätten att sälja Öl till

afhemtning. 15 § i nu gällande förordning i ämnet lemnar nemligen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 21

som bekant, kommunalnämnd myndighet att, der handlande håller maltdrycker

för afhemtning till salu och det visar sig att genom försäljningen

oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, för viss

tid eller för alltid förbjuda sådan handlande all vidare försäljning af sådana

drycker, dock med skyldighet för kommunalnämnden att underställa

sitt beslut Konungens befallningshafvandes pröfning. Detta stadgande,

behörigen tillämpad!, synes utskottet vara tillräckligt för ståtande

af oskick vid maltdryckshandeln på landet. Ännu verksammare blifva

föreskrifterna i detta hänseende, när stadgandena i denna § och i 14 §

4 mom. få det förändrade innehåll, som finnes angifvet i det vid Kongl.

Majrts nådiga proposition n:o 42 angående ändringar i lagstiftningen om

handeln med vin och maltdrycker fogade statsrådsprotokoll, och hvarigenom

dels kommunalnämnds rätt att förbjuda maltdrycksförsäljning

skulle komma att gälla alla, s.om idka dylik försäljning, dels ock kronobetjeningen

skulle ega befogenhet att vid marknad, kungjord allmän

torgdag med flera tillfällen, då större folksamling eger rum, derest missbruk

af försäljningsrätten förekom me, omedelbart förbjuda maltdrycksförsäljning.

— — — — — — — — — — — — — — — — —

Då utskottet på ofvan anförda skäl icke finner sig kunna tillstyrka

aflåtande af skrifvelse till Konungen med begäran om sådan ändring i

lagstiftningen, att rätt till försäljning på landet af maltdrycker för afhemtning

till mindre belopp än tio liter ej må kunna vinnas i annan

ordning än den, som 11 § i ofta åberopade förordning stadgar i fråga

om dylik försäljning af vin, samt det, med bibehållande af nu gällande

lagstiftning i detta hänseende, ej lärer kunna ifrågasättas att förmena

dem, som å landet idka handel med andra varor, att i sammanhang

dermed försälja maltdrycker till afhemtning, hemställer utskottet» — —

Då utskottet enligt sitt yttrande i föregående punkt icke ansett

möjligt att skilja handeln med svagdricka från handeln med andra maltdrycker,

samt vid sådant förhållande de nu ifrågasatta lagbestämmelserna

sannolikt skulle omgärda svagdricksförsäljning med föreskrifter, genom

livilka allmänhetens tillfälle att erhålla denna dryck skulle försvåras, får

utskottet, som jemväl anser de föregående år anförda skälen fortfarande

ega giltighet, hemställa,

att Första Kammaren ej heller måtte biträda

Andra Kammarens under punkten 2:o omförmälda

beslut.

Bill. till Rilisd. Frot. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 1 Höft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 2j Utlåtande N.o 8.

III.

Emot hvad Andra Kammaren beslutat i punkten 3:o, och hvilket

öfverensstämmer med hvad som stadgas i § 13 mom. 2 af förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker den 31 december 1891, bar utskottet intet

att erinra; hvadan utskottet hemställer,

/*. V t f S r*''ff''rT »K i r. -f/sf. rrn •''

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

beslut i punkten 3.

Stockholm den 24 mars 1892.

HV'':1 >! tåi*.:, i» r^fTJ (i j 115 T* Ö t A It / ii ?*>n)! nl‘V .K

På utskottets vägnar:

>n ■ ,(:iU7 evtöi-j i''.!> L->f■ ■ v

ROBERT DICKSON.

Reservation beträffande punkten 2 af herr Öländer.

Herrar Kerfstedt och Spänberg hafva icke öfvervarit ärendets behandling

inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.