Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3

1892-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1892:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

1

N;o 3.

Ant till Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 2 e. m.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt fråga om befrielse för rust- och rotehållare

från skyldigheten att bekosta soldats sjukvård.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 83) har herr

Gustaf Anderson i Himmelsby, med hvilken instämt herrar C. J. Jacobson,

J. Ericsson och Oscar Larsson, föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta,

»att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täckes taga

i öfvervägande, huru vida icke rust- och rotehållare måtte kunna befrias

från skyldigheten att bekosta så väl soldatens sjukvård som de af honom

använda medikament, samt att den måtte bekostas af honom sjelf; och

att, om sjuk- eller läkarevård för honom skulle behöfvas på hospital, den

der måtte vara fri».

''bill stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Bland de skyldigheter och utgifter, som rust- och rotehållare måste

vidkännas för sina soldater, torde den genom kongl. resolutionerna af den

7 februari 1688, den 18 maj 1090 samt kongl. circuläret af den 4 december

1830 dem ålagda skyldigheten att, då deras soldater, när de vistas

hemma på roten, blifva sjuka, anskaffa läkare samt tillhandahålla skjuts

för densamme både fram och åter mellan läkarens och soldatens hemvist

Bih. till lliksd. Blot. 1*92. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.

och äfven betala de medikament, som af den sjuke soldaten användas,

vore bland dem, som drabba mest ojemnt och som derför torde vara den minst

lämpliga. Ty vederbörande befäl tillämpar denna skyldighet så, att om

en soldat träffas af don olyckan att blifva sinnessjuk och således måste

vårdas på hospital, hans rust- eller rotehållare då måste betala afgiften

för honom der, till dess han från tjensten erhåller afsked. Der finnes

nemligen rust- och rotehållare, som måst utgifva ända till 200 kronor för

dylik sjukvård, och att de kunna drabbas af så stora utgifter för sina

soldaters sjukvård, hoppas jag att ingen skall anse rättvist — att något

således behöfver göras till förekommande af ''dylika missförhållanden torde

rättvisa och billighet fordra. Lämpligaste sättet torde derför vara att

alldeles befria rust- och rotehållare från skyldigheten att för sjuk soldat

bekosta så väl sjukvård som af honom använda medikament».

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, till hvars behandling

ifrågavarande motion hänvisats, har i sitt utlåtande (n:o 1) erinrat

följande:

»Vid 1886 års riksdag yrkade herr von Baumgarten i en inom

Första Kammaren väckt motion (n:o 2), kitt Riksdagen för år 1887 ville

på extra stat anvisa ett belopp af 30,000 kronor att ställas till Kongl.

Maj:ts förfogande för att dermed bestrida de omkostnader, som kunde

blifva en följd deraf, att rust- och rotehållare må varda med 1886 års

utgång befriade från skyldigheten att vid deras knekts sjukdom å rusteller

rotehållet hemta läkare och bestrida kostnaderna för medicin’. Statsutskottet,

till hvilket herr von Baumgartens motion remitterades, anförde

i sitt utlåtande n:o 8, att utskottet ingalunda lemnat obeaktadt hvad motionären

anfört; men, enär frågan kräfde en närmare utredning, ansåg

utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag, helst

der jemväl kunde ifrågasättas, om de af motionären åberopade författningar

numera borde fortfarande gälla eller bibehållas. Och fann utskottet

med anledning deraf skäl föreslå: att Riksdagen må hos Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, efter utredning i ämnet, tager under öfvervägande,

om och i hvad mån rust- och rotehållare må kunna befrias från

den dem nu åliggande skyldighet att vid knekts sjukdom å rust- och

rotehållet hemta läkare samt bekosta erforderliga medikament».

»Detta utskottets förslag bifölls af Riksdagen, som den 11 maj 1886

aflät till Kongl. Maj:t skrifvelse (n:o 41) i enlighet med utskottets hemställan».

»Sedan Kongl. Maj:t öfver Riksdagens skrifvelse inhemtat yttrande

af kongl. arméförvaltningen och medicinal-styrelsen, har Kongl. Maj:t i

skrifvelse till arméförvaltningen den 20 mars 1891 — med afseende å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 3

dels de kostnader, som, enligt livad arméförvaltningen ådagalagt, skulle

för statsverket uppkomma, derest rust- och rotehållare blefve från ifrågavarande

skyldighet befriade, dels oek de tillfällen att, utan anlitande af

militärläkare, åt soldater, som sjukna å rust- och rotehållen, mot jemförelsevis

billiga afgifter anskaffa vård af civilläkare, hvilka i följd af

de under 1890 års riksdag meddelade förändrade bestämmelser rörande

provincialläkare-institutionen beredts rust- och rotehållare — funnit

Riksdagens nämnda skrifvelse icke böra föranleda någon Kongl. Maj:ts

åtgärd».

Sedan utskottet jemväl erinrat, att herr Gustaf Anderson i Himmelsby

vid 1890 års riksdag, i en af honom inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 191), framstält alldeles enahanda förslag, som nu vore

till utskottets behandling öfverlemnadt, hvilket förslag statsutskottet i sitt

utlåtande n:o 8 hemstält måtte lemnas utan afseende, hvilken hemställan

af Riksdagen bifölls, yttrar utskottet vidare:

»Ehuru utskottet nogsamt inser, att den rust- och rotehållare åliggande

skyldigheten att bekosta soldats sjukvård i rust- eller rotehållet är

betungande, finner utskottet sig likväl ej kunna understödja motionen

deri, att rust- och rotehållare helt och hållet befrias från denna skyldighet

och att genom en dylik befrielse soldaten sjelf skulle bekosta sin sjukvård

å roten. Härigenom komme soldaten, som väl i allmänhet får anses

ega små tillgångar, att mista eu för honom afsevärd tjensteförmån. Fastän

utskottet alltså finner motionärens förslag i denna del icke vara af beskaffenhet

att böra bifallas, synes det dock, som om motionen i ifrigt

vore behjertansvärd. Det antal indelta soldater, som till följd af sinnessjukdom

böra vårdas å hospital, torde ej kunna antagas vara synnerligen

stort. Om derför den bestämmelse meddelades, att sjuk- och läkarevård

å hospital för sinnessjuk soldat komme att vara fri, skulle den minskning

i inkomst å hospital, som deraf blefve en följd, tvifvels utan blifva

ganska obetydlig, då deremot det vore för rust- och rotehållare ganska

känbart, derest skyldigheten att bekosta soldats vård å hospital kan

anses åligga dem».

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

»att förevarande motion måtte på det sätt bifallas,

att Andra Kammaren för sin del beslutar att i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, huru vida icke rust- och rotehållen må

kunna befrias från den skyldighet att bekosta soldatens

sjukvård å hospital, som nu kan åligga dem, samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Försia Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande Ko 3.

huru vida icke, om sådan vård för soldat behöfves, den

må vara fri».

Sedan Andra Kammaren den 5 i denna månad, enligt till Första

Kammaren aflåtet • protokollsutdrag, bifallit dess fjerde tillfälliga utskotts

ofvanberörda hemställan, bar Första Kammaren hänvisat ärendet till sitt

tillfälliga utskott n:o 3.

Utskottet finner sig icke kunna understödja den del af motionärens

framställning, som afser att befria rust- och rotehållare från den skyldighet,

som nu åligger dem, att, när soldat under vistelsen på roten insjuknar,

hemta läkare och bestrida kostnaden för medikament, Upphäfvandet

af denna skyldighet synes utskottet med nödvändighet förutsätta,

att på annat sätt blefve om soldatens sjukvård förordnadt, enär billigtvis

icke kan ifrågasättas att beröfva soldaten den honom nu förunnade rätt

till fri sjukvård, utan att bereda honom någon ersättning för mistningen

af denna förmån.

Af hvad ofvan är anfört framgår emellertid att, sedan 188G års

Riksdag, på grund af derom i Första Kammaren väckt motion, i underdånig

skrifvelse den 11 maj samma år anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande om och i hvad mån rust- och rotehållare må kunna

befrias från skyldigheten att bekosta soldatens sjukvård, Kongl. Maj:t,

som den 20 mars 1891 förklarat, att, på grund af de stora kostnader,

som för statsverket skulle ifrågakomma, derest rust- och rotehållare från

ifrågavarande skyldighet befriades, Kongl. Maj:t funnit Riksdagens nämnda

skrifvelse icke böra föranleda till någon åtgärd; och ingen anledning

synes således vara för handen förmoda, att Kongl. Maj:t. å en ny skrifvelse

i enahanda syfte skulle fästa större afseende.

Om således motionärens framställning angående befrielse för rustoch

rotehållare från åliggandet att bekosta soldatens sjukvård på roten

ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda, så torde likväl bestämmelser

vara nödiga för det fall, att soldatens vård å hospital ifrågakomma.

Utskottet anser nemligen tvifvelaktigt, huru vida rust- och roteliållarens

skyldighet att bekosta soldatens sjukvård »pa rotera) innebär förpligtelse

att jemväl bestrida kostnaden för hospitalsmrd. Och äfven om denna

skyldighet rättsligen skulle åligga honom, synes billigheten fordra, att

han blifver Irån densamma befriad, enär, enligt hvad motionären upplyst,

fall lära ha inträffat, då rust- eller rotehållare fått vidkännas en kostnad

af ända till 200 kronor för sinnessjuk soldats våld å hospital, hvilket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 5

uppenbarligen är orimligt Då emellertid soldatens egna tillgångar i

regel torde ^ vara otillräckliga för bestridande af kostnaden för hospitalsvård,

synes önskligt vara, att bestämmelser utfärdas, i syfte att soldats

sjukvård å hospital må vara fri.

Med anledning af hvad ofvan anförts får utskottet hemställa,

att jemväl Första Kammaren måtte biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 15 mars 1892.

'' På utskottets vägnar:

HELMER FALK.

iiih. till iliksd. Prof. 1892. 8 Sami.

2 Afd. 1 Pund. 2 1taft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.