Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kong1. Maj:t med anhållan om ändring i gällande bestämmelser rörande syner å indelta arméns soldattorp.

1892-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1892:4, Skrifvelse till Kong1. Maj:t med anhållan om ändring i gällande bestämmelser rörande syner å indelta arméns soldattorp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Rammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1892, kl. 2 e. in.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af herr P. J. Anderssons motion om skrifvelse till

Kong1. Maj:t med anhållan om ändring i gällande bestämmelser

rörande syner å indelta arméns soldattorp.

Uti en i Första Kammaren afgifven, till kammarens tillfälliga utskott

n:o 3 hänvisad motion (n:o 17), har herr P. J. Andersson föreslagit:

»att Riksdagen täcktes i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

om sådan ändring i nu gällande bestämmelser rörande syner å indelta arméns

soldattorp, att syneprotokollet, i de fall då ingen klagan mot förrättningen

inom föreskrifven tid framställes, må ega giltighet utan Konungens befallningshafvandes

stadfästelse, eller att Kongl. Maj:t ville så bereda, att åtminstone

Konungens befallningshafvandes förordnande i dylika frågor må utan afgift

tillhandahållas vederbörande rust- och rotehållare.»

Fn med denna alldeles liknande motion (n:o 33) har äfven i Andra

Kammaren blifvit väckt af herr O. Nyländer, hvilken motion hänvisats till

kammarens fjerde tillfälliga utskott, som i anledning deraf i den 26 sistlidne

februari afgifvet utlåtande n:o 2 yttrar:

»De bestämmelser rörande syner å arméns soldattorp, hvilka genom

omförmälda kungörelse (Krigs-Collegii kungörelse den 11 mars 1835) meddelats,

synas utskottet fortfarande vara lämpliga och lända, enligt utskottets

mening, till fördel äfven för rust- och rotehållare. Dessas lagliga åligganden

med afseende å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp blifva nu prölvade ej blott

af synemän — kronobetjent och två nämndemän — utan äfven af Konungens

Bill. till lliksd. Prof,. 1892. 8 Sand. 2 Afd. 1 Blind. 3 Höft. (N:is 4, 5). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Tftslcotts (F:o 3) Utlåtande N:o 4.

befallningshafvande, med hvilkens embetsåtgärd nästan alla frågor rörande

indelningsverket blifvit förbundna. Yäl må, såsom motionären framhåller,

kunna antagas, att Konungens befallningshafvande i de fall, då rust- och

rotehållare icke — såsom deras rätt gifvetvis är — hos Konungens befallningshafvande

framställa något särskilt yrkande, sällan har anledning att

ändra synemännens förslag; men om det tilläfventyrs skulle inträffa, att

synemännen misstagit sig om rust- och rotehållares lagliga åligganden, sa

meddelar Konungens befallningshafvande tvifvelsutan den ändring i synemännens

förslag, dertill skälig anledning kan förefinnas. — Motionärens förmenande,

att rust- och rotehållare »vanligen» få vidkännas lösen för Konungens

befallningshafvandes förordnande eller resolution i ärendet, kan ej delas

af utskottet, som tvärt om på goda grunder håller före, att Konungens

befallningshafvandes beslut i ärendet redan nu bör meddelas, och »vanligen» också

meddelas, utan någon kostnad för rust- och rotehållare. Till stöd härför vill

utskottet åberopa det förhållande, att på förfrågan hos vederbörande i icke

mindre än 10 län, inom hvilka finnas ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,

huru i fall som förevarande förfares, utskottet fått till svar, att Konungens

befallningshafvandes beslut i ärendet af den beskaffenhet, motionen afser, i

dessa 10 län meddelas utan någon afgift för rust-och rotehållare.» Utskottet

hemstälde på grund af det anförda, »att ifrågavarande motion ej må föranleda

någon kammarens åtgärd», hvilken hemställan blifvit af Andra Kammaren

bifallen.

Herr P. J. Anderssons motion innefattar tvenne alternativa förslag,

nemligen: antingen att sådan ändring i nu gällande bestämmelser rörande

syner å indelta arméns soldattorp måtte komma till stånd, att syneprotokollet,

i de fall då ingen klagan mot förrättningen inom föreskrifven tid framställes,

må ega giltighet utan Konungens befallningshafvandes fastställelse, eller att

Konungens befallningshafvandes resolution i dylika frågor må utan afgift

tillhandahållas rust- och rotehållare; och utskottet torde derför böra yttra

sig öfver hvardera alternativet särskildt.

Hvad då beträffar första alternativet, så må erinras, att de syner å

soldattorp, som motionären afser, förrättas, efter förordnande af Konungens

befallningshafvande, af kronobetjent, biträdd af två nämndemän och i närvaro

af kompaniombud, samt att syneprotokollet af syneförrättaren insändes till

Konungens befallningshafvande, som derefter i ärendet meddelar resolution.

Syneförrättningen eger således ej att i frågan fatta beslut, utan endast att

utreda, hvilka af de befintliga bristerna som torpets innehafvare bör ansvara

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

för, och hvilka som äro af beskaffenhet, att det måste åligga rust- eller rotehållare

att afhjelpa dem, samt att upprätta förslag öfver de kostnader,

hvartill nödiga ansedda reparationer eller nybyggnader uppgå. Det är

emellertid lätt insedt, att vid dylika syner olika meningar kunna komma att

göra sig gällande dels rörande omfånget af soldatens underhållskyldighet,

hvilket till ''väsentlig del är en omdömesfråga, emedan gränsen mellan hans

och rotehåUarens underhållsskyldighet ej är tillräckligt noga bestämd, dels

rörande behöfligheten af de reparationer eller nybyggnader, som kunna ifrågakomma,

och att det således måste finnas en myndighet, som egen att i frågan

besluta, och denna myndighet måste ju vara Konungens befallningshafvande.

Motionären erinrar visserligen, att »Konungens befallningshafvande i de

ofta förekommande fall, då rust- och rotehållare förklarat sig nöjda med

syneförrättningen, ej har någon särskild anledning att, och gemenligen ej

heller plägar, uti syneprotokollet vidtaga några ändringar eller utfärda andra

föreskrifter än i det samma äro angifna», och att det således »synes vara

alldeles obehöfligt, att Konungens befallningshafvande i dylika fall utfärdar

något särskilt förordnande eller resolution»; men dels Kunna ju fäll inträffa

då kompaniombudet har en annan uppfattning än rust- eller rotehållaren, dels

blifver ju, i regel, om alla parterna äro nöjda, syneförrättningen faststäld,

och i sådant fall har ju ingen olägenhet uppstått genom att den samma

understälts Konungens befallningshafvandes pröfning.

Utskottet finner, för öfrigt, så mycket mindre skäl förorda en ändring

af den gällande bestämmelsen i det syfte motionären föreslagit, som en dylik

ändring skulle bryta med den sedan lång tid tillbaka gällande princip, att

alla frågor, som röra rust- eller rotehållares skyldigheter, skola tillhöra

Konungens befallningshafvandes pröfning; en princip, som i sin tillämpning

visserligen är och alltid visat sig i främsta rummet vara till rust- eller rotehållarnes

fördel.

Hvad åter motionärens andra alternativ angår, sä instämmer utskottet

med motionären deri, att Konungens befallningshafvandes resolutioner å syner

å soldattorp böra afgiftsfritt tillhandahållas rust- och rotehållare. Då

emellertid, enligt kongl. förordningen angående stämpelafgiften af den 5 september

1890, Konungens befallningshafvandes resolutioner af det slag, som

här är i fråga, torde böra beläggas med en stämpel af tre kronor, synes

motionärens förslag om dessa resolutioners tillhandahållande kostnadsfritt för

rust- och rotehållare i sjelfva verket innebära förslag om förändring af

stämpelförordningen i syfte att ifrågavarande resolutioner blefve från stämpel

fria. Då motionärens framställning således rörer en bevillningsfråga, torde

det väl knappt tillhöra utskottet att handlägga den annorlunda än att hemställa,

att Kammaren ville för sin del besluta en underdånig skrifvelse med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

anhållan om förslag till en sådan förändring af stämpelförordningen, att

Konungens befallningshafvandes resolutioner å syner å indelta arméns soldattorp

blefve bland undantagen i § 7 af nämnda förordning upptagna. Utskottet

anser sig emellertid ej böra tillstyrka en sådan skrifvelse, dels emedan,

såsom upplyst blifvit, den praxis redan i de flesta län synes hafva gjort sig

gällande, att ifrågavarande resolutioner icke beläggas med stämpel, dels

emedan hela frågan genom Andra Kammarens ofvan omförmälda beslut i

anledning af herr O. Nyländers motion för denna riksdag i alla händelser

har förfallit, och utskottet hemställer alltså, på grund af hvad ofvan blifvit

anfördt,

att herr P. J. Anderssons motion icke må till någon

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1892.

På utskottets vägnar:

HELMER FALK.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.