Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1

1892-03-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:1, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

''it?

lii if■ >i,/> no

■ ;J fi*0Ij; J*,r

HT:o 1.

ni .•

Auk. till Riked. kansli den 5 mars 1892, kl. 11 f. in,

t. ‘ . i''j'' ’• •*''")> *■? m | :• ; t" (f t j ^ 7j m.-j ‘)rf: i| »[rf

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i §§ 5 och 6 regeringsformen.

De med departementalstyrelsens införande år 1840 gifna, i regeringsformens

5 och 6 §§ införda bestämmelser om statsrådsledamöternas antal

och statsrådets sammansättning hafva länge varit föremål för ändringsförslag,

åsyftande tillökning af statsdepartement^^ antal. Redan år 1857

framlade Kongl. Maj:t i en till rikets ständer afbiten proposition förslag

om inrättande af ett nytt statsdepartement för vården af allmänna arbeten

och kommunikationsanstalter, äfvensom i samband dermed om förstärkning

af statsrådsledamöternas antal till tolf. En kraftig maning härtill fann

Kongl. Maj:t i såväl den ständiga tillväxten af regeringsärendenas mängd,

synnerligast de till civildepartementet hörande, som ock angelägenheten

att, i den mån det med befolkningens tillväxt samt jordbrukets, handelns

och öfriga näringars framsteg allt mer tilltagande behofvet af förbättrade

och utvidgade kommunikationsanstalter påkallade statens omedelbara medverkan,

åt denna gren af förvaltningen gifva den enhet och kraft, som

för dess ändamålsenliga handhafvande erfordrades. Ej allenast vetenskapliga,

statistiska och tekniska insigter i förening med en vidsträckt ekonomisk

omtanka, utan äfven mångfaldiga förvaltningsbestyr behöfde. tagas

i anspråk vid de företag, som afsåge kommunikationernas befrämjande

samt arbeten för landets uppodling m. in., och angelägenheten att alla

de frågor, som hade afseende på dylika allmänna arbeten, hänfördes

Bih. till Biksd. Prof. 1892. .''1 Sami. 1 Höft. (N:o 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

under en egen gemensam styrelse och ledning, måste vara desto större, ju

mera omfånget af dessa företag vidgades.

Med hänvisning till hvad sålunda blifvit af Kongl. Maj:t framhållet

har nu herr A. V. Ljungman uti en inom Andra Kammaren väckt, till

utskottets behandling öfverlemnad motion n:o 2 hos Riksdagen hemstält,

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändring af §§ 5 och 6

regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, nemligen:

§ 5-

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne

en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot. Desse

ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må fader

och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande, hvar

för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet,

en chef för justitiedepartementet,

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för armén,

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för flottan,

en för civildepartementet,

en för finansdepartementet,

en för ecklesiastikdepartementet samt

en för samfflrdselsdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan bestämmes

af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Sedan motionären redogjort för resultatet af den behandling, som af

rikets ständer egnades åt Kongl. Maj:ts ofvan nämnda proposition, samt

i korthet berört de framställningar i ämnet, som från ej mindre Kongl.

Maj:t än äfven enskilda motionärer sedermera till Riksdagen framkommit

om inrättande af nytt statsdepartement för antingen näringar och allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3

arbeten, eller jordbruk och kommunikationer, eller landtbruk och öfriga näringar

eller ock slutligen landtbruk, industri och handel, och motionären härvid såsom

grund för dessa senare framställningars ogynsamma utgång angifvit deras

sammankopplande med frågorna om kommerskollegiets indragning och om

införandet af s. k. ministerstyrelse, anför motionären till stöd för sitt

ifrågavarande förslag, hurusom, då 1889 och 1891 års Riksdagar å ordinarie

stat uppfört anslag till behöfliga centrala embetsverk för behandling

af ärenden rörande näringarnes befrämjande, det redan 1857 tillräckligt

motiverade förslaget om en särskild målsman i statsrådet för

samfärdsel och allmänna arbeten återkommit i ett läge, som, fritt från

sammankopplingen med frågan om kommerskollegiets indragning och om

förläggandet af näringarnas s. k. administration direkt till Kongl. Maj:ts

kansli, borde möjliggöra en tillfredsställande lösning.

Såsom förslagsställaren i sin motion anför, blef Kongl. Maj:ts berörda,

vid 1857 års riksdag aflåtna proposition vid slutlig behandling

under 1859 års riksdag bifallen af ridderskapet och adeln samt presteståndet,

under det att borgareståndet godkände en af konstitutionsutskottet

i anledning af propositionen till Riksdagen gjord hemställan, enligt hvilken

Kongl. Maj:ts förslag tillstyrktes med den förändring, att antalet ledamöter

i statsrådet borde utgöra elfva. Båda förslagen blefvo deremot af bondeståndet

förkastade; och hade sålunda frågan för den gången förfallit.

Vid 1868 års riksdag upptogs frågan ånyo, denna gång såväl på

grund af en kongl. proposition som i anledning af enskild motion. Kongl.

Maj:ts förslag afsåg inrättande af ett nytt departement för näringar och

allmänna arbeten, deri skulle inbegripas såväl jernvägs- och andra allmänna

byggnader samt jernvägstrafiken som äfven, eventuelt, post- och telegrafverken,

men denna anordning skulle ske utan tillökning af statsrådsledamöternas

antal. I samband härmed föreslogs äfven sådan ändring af 7 § regeringsformen,

hvarigenom Konungen skulle ega att åt departementschef uppdraga

afgörandet af vissa förvaltningsärenden af ringare vigt. Det af den

enskilde motionären åter väckta förslaget afsåg inrättande af ett nytt departement

för jordbruket och kommunikationerna.

Konstitutionsutskottet fann icke skäl att tillstyrka hvarken den kongl.

propositionen eller den väckta motionen. Med erkännande af vigten utaf

de skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förslag, ansåg utskottet tvifvelaktigt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

huruvida den föreslagna utvägen vore den lämpligaste, ty dels visade

främmande länder exempel att man öfverallt sökte hålla departementens

antal vid den möjligast lägsta siffra, dels vore det att befara, att den föreslagna

åtgärden endast medförde ett botemedel för tillfället och snart, i

mån af den stigande utvecklingen, komme att följas i spåren af andra i

samma syftning.

Deremot antydde utskottet vissa utvägar till lindring i det detaljarbete,

hvarmed departementscheferna betungades. Åtskilligt syntes i

detta afseende kunna vinnas genom en jemnare fördelning af ärendena

emellan de särskilda departementen; och ansåg utskottet jemväl kunna

ifrågasättas huruvida icke sjöförsvaret, som, i följd af under senare åren

skedd ombildning, närmat sig till att utgöra en förstärkning af landtförsvaret,

borde kunna förenas med detta under ett departement. Ett ännu

mera verksamt medel syntes utskottet slutligen vara inrättandet inom

departementen af särskilda byråer, der ärendena kunde underkastas en

grundlig, förberedande behandling.

Utskottet, som emellertid såsom vilkor för en ombildning i tidsenlig

rigtning af förvaltningen ansåg borttagandet ur grundlagar^ af alla bestämmelser

om departementens antal och namn, framlade till Riksdagens

bepröfvande förslag i sådan syftning. Hvarken detta förslag, ej heller de

båda andra framställningarna vunno dock Riksdagens godkännande.

Den motionär, som vid 1868 års riksdag gjort framställning om inrättande

af ett nytt statsdepartement för jordbruket och kommunikationerna,

återupptog detta sitt förslag vid 1874 års riksdag. I det betänkande,

konstitutionsutskottet häröfver afgaf, vitsordades befogenheten af

de klagomål, som länge försports öfver den mängd ärenden, hvarmed

civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen öfver höfvan betungades. Men

på samma gång utskottet fann de till nämnda tre departement hörande

regeringsärenden böra på fyra departement fördelas, ansåg utskottet en

tillökning af statsdepartementens antal icke derför vara oundgänglig, utan

kunde den åsyftade förbättringen vinnas genom de båda krigsdepartementens

sammanslagning till ett departement — en åtgärd, som syntes

vara så mycket mer antaglig, som det vore af vigt, att vid den då förestående

omorganisationen af försvarsväsendet landt- och sjöförsvaret komme

att ordnas efter en gemensam plan.

I enlighet med sin sålunda uttalade åsigt framlade utskottet ett förslag

till ändring i hithörande grundlagsstadganden. Detta vann emellertid

icke framgång i Första Kammaren, såsom det ville synas derför, att den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

ifrågasatta sammanslagningen af de begge försvarsdepartementen ej ansågs

rådlig. Men då kammaren å andra sidan behjertade behofvet af ett nytt

statsdepartement, antog den för sin del till kvilande ett af en reservant

inom konstitutionsutskottet framstäldt ändringsförslag, åsyftande att, med

bibehållande af de förutvarande departementen, inrätta ett nytt för näringar

och allmänna arbeten, men inskränka de konsultativa statsrådens antal

till två. Andra Kammaren antog deremot utskottets förslag att hvila

till grundlagsenlig behandling; och hade således i följd af kamrarnes

skiljaktiga beslut frågan äfven denna gång fallit.

Redan vid påföljande riksdag framlade samme motionär å nyo sitt

berörda förslag. Med afseende å den utgång, frågan erhållit vid 1874

års riksdag, och då, enligt utskottets åsigt, Riksdagen borde afvakta så väl

framställning i ämnet från Kongl. Maj:t, derest en förändrad anordning

af statsdepartementen skulle af Kongl. Maj:t anses behöflig, som äfven i

sammanhang dermed en närmare utredning af de omständigheter, hvilka

på frågans rätta bedömande kunde inverka, hemstälde utskottet, att förslaget

måtte lemnas utan afseende; och blef denna hemställan af båda

kamrarne bifallen.

Sedermera framstäldes så väl af motionärer vid 1880, 1881 och

1884 årens riksdagar som ock slutligen af Kongl. Maj:t i proposition till

1885 års Riksdag förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement. Föremålet

för detta nya departements verksamhet och omvårdnad skulle emellertid

enligt samtliga förslagen blifva näringarnas, synnerligast jordbruksnäringens,

intressen — de åren 1881 och 1884 väckta motionerna afsågo

dock äfven att till detta departement hänvisa ärenden rörande allmänna

arbeten —; och synes man sålunda- allt sedan år 1875 hafva skjutit åt

sidan tanken att åt kommunikationerna vinna gemensam ledning under

ett eget departement.

Vid behandlingen af nu föreliggande fråga har det till eu början

synts utskottet som om de omständigheter, hvilka föranledde Kongl.

Maj:t att år 1857 framställa förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement

för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, icke ega

fullt motsvarande tillämplighet på nuvarande förhållanden. Den förändrade

form, som med departementalstyrelsens införande gifvits åt statsrådets

verksamhet, hade, i förening med den alltjemt stigande utvecklingen

på så väl näringslifvets som den andliga odlingens fält, i betydlig

mån ökat, departementschefernas arbetsbörda och särskildt af chefen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Tillåtande N:o 1.

civildepartementet tagit i anspråk ett i hög grad ansträngande och ansvarsfullt

arbete. Försök att härutinnan åstadkomma en välbehöflig lindring

hade gjorts dels 1844 i sammanhang med framställning till Riksdagen om

förstärkning af högsta domstolen, dels ock vid 1853—1854 års riksdag,

då förslag väcktes om bildande af en s. k. regeringsrätt, men båda dessa

förslag, hvarmed åsyftades att delvis eller helt och hållet befria regeringen

från behandlingen af de besvärsmål, som af Konungen i statsrådet

afgjordes, hade af Riksdagen förkastats. De betydliga jernvägsanläggningar

på statens bekostnad, som på 1850-talet blifvit bragta å bane och

hvilka föranledde Kongl. Maj:t att vid 1857 års riksdag framlägga en

utarbetad plan för dessa anläggningars utförande, ledde emellertid osökt

tanken derpå att, genom inrättande af ett nytt departement för de till

denna gren af förvaltningen hörande ärenden jemte dermed likartade

frågor, så väl åt dessa gifva en kraftig, gemensam ledning som ock från

chefen för civildepartementet, under hvilkens behandling nämnda ärenden

hörde, aflyfta en del af hans arbetsbörda. Först då, på sätt förut blifvit

nämndt, det i sådant afseende framstälda förslag jemte andra efterföljande

i samma rigtning visat sig icke kunna af Riksdagen godkännas, slog man

omsider in på den väg för vinnande af den önskvärda arbetslindringen,

som nu synes vara en nödvändig konseqvens af departementalstyrelsens

tillämpning, nemligen att inom de särskilda departementen mera ändamåls?

enligt fördela och bereda de till hvarje departement hörande ärenden.

Under det att år 1857 departementen knappast voro annat än expeditioner,

som uppsatte och utfärdade Konungens på vederbörande chefs föredragning

fattade beslut, men deremot icke lemnade departementschefen

något biträde vid ärendenas beredning, ega numera cheferna för så väl

civil- som finans- och ecklesiastikdepartementen i de under dem strida

byråer derjemte tillgång till den fackkunskap, som för hvarje ärendes

behöriga handläggning är erforderlig. Och då 1857 ingenting ännu var

bestämdt angående framtida ledningen och administrationen af de till utförande

för statens räkning beslutna jernvägsanläggningarna, finnes numera

ett särskildt styrelseverk för behandlingen af dithörande frågor.

Då utskottet emellertid haft att pröfva behofvet och nyttan af den

föreslagna ändringen af §§ 5 och 6 regeringsformen, har utskottet nu,

likasom ofta förut då liknande frågor till behandling förelegat, ej kunnat

undgå att erfara den svårighet, som nödvändigt måste inställa sig när

man söker bilda sig ett omdöme om lämpligheten af en förändring uti

. en afsöndrad del af förvaltningen, utan att ega tillräcklig öfverblick öfver

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V/o 1.

7

det hela. Det syntes val, å ena sidan, icke kunna bestridas, att det skulle

kunna lända till båtnad för kommunikationsväsendet i dess helhet, om

alla de företag och inrättningar, som dertill hörde, stode under gemensam

ledning af en chef, som, med full kännedom om kommunikationsanstalternas

inrättning i andra länder och med klar blick öfver vårt eget

lands förhållanden och hvad de utaf kommunikationsanstalterna kräfva,

kunde med odelad kraft omedelbart i statsrådet föra detta vigtiga samhällsintresses

talan. Men, å andra sidan, bör härvid komma i betraktande

dels att vi för behandlingen af alla de frågor, som beröra detta

intresse, redan ega särskilda centrala embetsverk, hvilka genom chefen

för civildepartementet kunna få samtliga sina behof och önskningar hos

Konung och Riksdag framstälda, och om hvilka det ej blifvit visadt att

de icke skulle hafva på ett tillfredsställande sätt uppfylt sitt ändamål,

dels ock att, då i mån af samhällslifvets utveckling omfånget af en regerings

omsorger och bestyr allt jemt vidgas, det för en regering, som

ej skall slutligen förlora sig i detaljer, måste blifva nödvändigt att söka

i .möjligaste måtto inskränka föremålen för sin omedelbara verksamhet

och således icke, såsom nu blifvit föreslaget, vidga kretsen för densamma^

Vid regeringsärendenas behandling eger för öfrigt regeringen i de nu på

alla förvaltningens grenar inrättade centrala embetsverken en hjelp, som,

utan motsvarighet i många andra länder, synes för representationen böra

utgöra en borgen för att landets samtliga intressen skola hos regeringen,

äfven med dess nuvarande organisation, kunna röna den uppmärksamhet

och omsorg, som vederbör, helst antalet statsrådsledamöter hos oss icke i

allmänhet är mindre utan snarare större än i andra med vårt land jemförliga

stater.

Utskottet anser sig för sin del icke tillförlitligen kunna bedöma,

huruvida den föreslagna grundlagsändringen skulle vara nyttig för regeringsarbetet

i dess helhet, och utskottet eger ej heller den insigt i

alla de på frågan inverkande omständigheter, att utskottet derpå kan

grunda ett omdöme huruvida, i händelse inrättandet af ett nytt statsdepartement

skulle anses vara af nöden, det företrädesvis skulle vara

just kommunikationsväsendet, som borde derinom få plats. Om man

erkänner att frågor finnas af den beskaffenhet, att framställning derom

till Riksdagen företrädesvis bör komma från regeringen, så lärer man

väl utan vidare åt föreliggande förslag, som afser ordnandet af den

Konungen ensamt anförtrodda statsförvaltningen, böra tillerkänna just en

dylik egenskap. En lagstiftning i den af motionären förordade rigtning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

förutsätter, enligt utskottets uppfattning, i främsta rummet att regeringen

sjelf anser åtgärden nyttig och nödig; och då utskottet icke på grund

af hvad i ämnet förevarit kan anse sig ega visshet i afseende på detta

förhållande, torde alltså Riksdagen lämpligen böra afvakta, huruvida Kongl.

Maj:t möjligen kan finna en förändrad anordning af statsdepartementen

vara af behofvet påkallad.

Mot det föreliggande förslaget har utskottet derjemte en ingalunda

ovigtig anmärkning att framställa. Motionären har i sitt förslag till ändring

af § 6 regeringsformen uteslutit det nu befintliga stadgandet, att

bland de tre statsråden utan departement minst två böra hafva förvaltat

civil beställning. Detta stadgande har alltid och med skäl ansetts utgöra

eu garanti för att i regeringen skola i tillräckligt antal finnas män med

verklig sakkunskap på alla den civila administrationens områden och för

bevarande af kontinuiteten i regeringens verksamhet och beslut; och stadgandet

torde numera så mycket mindre böra ur grundlagen borttagas,

som anledning icke torde saknas för det antagande, att Konungens rådgifvarepersonal

framdeles mera än hittills skall komma att erhålla karakteren

af en politisk ministär.

Utskottet, som slutligen ej förbisett den icke ringa kostnad, som af

förslagets antagande skulle blifva en följd — en omständighet som jemväl,

om ock i underordnad grad, torde vid frågans afgörande böra tagas

i betraktande — får alltså, i enlighet med hvad utskottet anfört, hos

Riksdagen hemställa,

att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1892.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

9

Reservationer:

af herrar Ljungman, Björkman, Boström, Bahn, Johnsson, Wikstén,

Hedin och Nilson, som ansett att utskottet bort med anledning af motionen

hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte

anhålla, det Kongl. Maj:t, efter förnyad pröfning af

frågan om lämpligaste antalet af och benämningarna

å statsdepartementen, dervid icke blott inrättandet af

ett nytt departement för samfärdseln och närstående

ärenden utan äfven förenandet af landtförsvars- och

sjöförsvarsdepartementen till ett departement borde

tagas i öfvervägande, täcktes till Riksdagen afgifva

den proposition om ändring af regeringsformens 6 §,

hvartill denna pröfning kan föranleda;

samt af herr Eloivson mot vissa delar af motiveringen.

O

Herr Bengtsson har velat tillkännagifva, att han icke öfvervarit detta

ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1892.

Sand. 1 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.