Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Aflåtande Ko i%

1892-04-21 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:12, Konstitutionsutskottets Aflåtande Ko i%

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Aflåtande Ko i%.

i

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1892, kl. 10 f. m.

y . '' ./• ; ." . - ■ ''• ■ >/-.’• \ j ■,. ; t i . >: ii ? \ \ ’ ,y. .

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för

rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

Då grundlagsstiftarne, med öfvergifvande af ståndsrepresentationen,

i vår statsförfattning upptog principen om samfälda val, sökte de uppdraga

gränserna för den politiska rösträtten på sådant sätt, att étt så ringa

antal som möjligt af de personer, hvilka vid representationsförändringen

egde valrätt, skulle derifrån uteslutas, hvaremot någon utsträckning

af rösträtten icke ansågs böra ifrågakomma, då något behof deraf ännu

icke gifvit sig till känna. Under de öfverläggningar, som föregingo den

nya riksdagsordningens antagande, anmärktes emellertid från flera håll,

att ett ej obetydligt antal valmän, särdeles inom de smärre jordegarnes

klass, genom de förändrade valbestämmelserna skulle komma att

förlora sin valrätt, och man fann redan häri en anledning att antaga,

att anspråk på nedsättning i census inom en icke aflägsen framtid

skulle göras gällande.

Detta antagande blef snart bekräftadt. Redan vid 1809 års riksdag

väcktes förslag om borttagande af alla censusbestämmelser i fråga

om valen till Andra Kammaren, och vid nästan alla efterföljande riksdagar,

deribland äfven den senast förflutna, hafva förslag framlagts i

Bill. till Rihd. Prat. 1892. 3 Sami. 12 Höft. (N:o 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

ändamål att antingen få de för denna valrätts utöfvande uppstälda

gränser utvidgade eller helt och hållet borttagna eller oek inom de

faststälda gränserna bereda utrymme för ett ökadt antal röstberättigade.

Hittills har dock intet förslag i dessa rigtningar lyckats vinna

Riksdagens bifall.

Vid innevarande riksdag har behofvet af en förändring i censusstämmelserna

å nyo uttalats i följande inom Andra Kammaren väckta

och till utskottet öfverlemnade motioner, nemligen n:o 27 af herr P.

G. Petersson i Brystorp, i hvilken motions syfte herrar C. G. Bruse

och Joll. Ny däld instämt, n:o 68 af herr J. A. Johansson i Strömsberg,

n:r 178 af herr P. Truedsson och n:r 180 af herr J. Manicell, i hvilken

motions syfte 26 andra af kammarens ledamöter instämt.

Herr Petersson föreslår,

att Riksdagen måtte besluta följande ändrade lydelse af § 14 riksdagsordningen:
Valrätt

tillkommer, inom den kommun der han bosatt är, eu hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man.

Herr Johansson föreslår,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t ville, efter föregående utredning, inför Riksdagen framlägga

förslag till ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen, i syfte att

bereda valrätt till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare så

snart deras innehafvande lägenheter uppgå till ett taxeringsvärde af

minst 1,000 kronor.

Herr Truedsson hemställer,

att § 14 riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet

eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,

eller eger på annans mark belägen husbyggnad till nämnda taxeringsvärde,

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar eller under

minst fem år näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande tretusen riksdaler,

eller ock erlägger till staten bevillning för eu till minst femhundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst.

Herr Mankell åter föreslår,

att Riksdagen måtte för sin del antaga till hyflande för grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändring af § 14 samt § 17

inom. 2 riksdagsordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

§ 14-

(Nuvarande lydelse):

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborättinnehafver

fast egendom på landet eller

i stad till ett taxeringsvärde af minst

ett tusen riksdaler, eller för lifstid

eller för minst fem år arrenderar

jordbruksfastighet till taxeringsvärde,

ej understigande sex tusen riksdaler,

eller ock erlägger till staten

bevillning för en till minst åttahundra

riksdaler uppskattad årlig

inkomst.

(Föreslagen lydelse)

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, hvarje

svensk medborgare, som uppfyller

de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet,

från och med början af kalenderåret

efter det, han fylt tjuguett

år.

§ 17. mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna gällande

röstlängder, som böra innehålla

anteckning om dem, hvilka

enligt § 14 valrätt tillkommer.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de röstlängder öfver

valberättigade vid riksdagsmannaval

till Andra Kammaren, som af

kommunalnämnder eller magistrater

böra upprättas.

Härförutom bär herr A. F. O. Cederberg i en inom Första Kammaren

väckt motion, n:o 30, anfört, att motståndet mot valrättens utsträckning till

hufvudsaklig del torde bero på insigten derom, att genom en utan vidare

företagen nedsättning af census det öfvervägande inflytandet å valen

till Andra Kammaren komme att utöfvas af dem, som för närvarande

helt och hållet sakna i lag stadgadt inflytande derå. Motvigten mot

ett sådant majoritetsvälde torde dock vara att finna i de röstegandes

lämpliga fördelning i grupper, hvardera med lika inflytande på valen.

Då gruppindelningen för närvarande ej skulle afse mera än att åstadkomma

en modus vivendi för minoritetsintressena, borde grupperna icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

gerna bestämmas till flera än två; och då en gruppering efter förmögenhet,

oafsedt de praktiska skäl, som kunde för densamma anföras,

lätt och naturligt slöte sig till den nuvarande ordningen, torde indelningen

kunna efter denna grund bestämmas.

»Men» — fortsätter motionären — »om en dylik åtgärd icke skall

medföra just det, hvaremot vännerna af utsträckt rösträtt uppgifva sig

strida, nemligen minoritetsvälde, måste de båda valmansgrupperna vara

bitstål da icke blott med hänseende till inflytande på valen, utan äfven

och sa vidt möjligt i afseende a valmännens antal. Då likväl genomförandet

af denna senare fordran för hvarje särskild valkrets icke äi

möjlig, lärer man få nöja sig med att inom landet i dess helhet de

båda grupperna bli ungefär jemnstarka med hänsyn till antalet röstberättigade,

endast med den jemkning, som kan påkallas för undvikande

af allt för stora ojemnheter inom valkretsarne. I alla händelser

fordras för denna frågas fullständiga bedömande bland annat en noggrann

statistisk utredning, hvilken svårligen kan af den enskilde riksdagsmannen

verkställas. Här torde endast behöfva erinras, att då för

närvarande ej gerna kan bli fråga om den politiska rösträttens utsträckning

längre än till de män, som ega kommunal rösträtt, och valmännens

antal derigenom icke komme att ökas med mera än 50 å 60 procent

af det nuvarande antalet, sa skulle gränsen mellan de båda grupperna

komma att ligga något högre än nuvarande rösträttscensus, om

hvardera gruppen skall inrymma lika stort antal valberättigade.

Tillämpningen af gruppindelningen kan vid medelbara val ske på

det sätt, att hvarje grupp väljer sina särskilda elektorer, hvarmed skulle

följa, rätt för hvarje kommun att utse minst två elektorer, en vald af

hvarje grupp, och med en på kommunens folkmängd beroende tillökning,

dock alltid till jemnt antal. Vid omedelbara val deremot lärer icke inflytandet

å valet kunna ställas lika för de båda grupperna, med mindre

hvardera gruppen inom valkretsen tilldelas lika högt röstetal och hvarje

röstberättigad tillerkännes lika stor andel i sin grupps röstetal. (I obrutna

tal kunde denna i’östrätt uttryckas, om röstetalet för hvarje grupp utgjordes

af minsta gemensamma dividenden för de tal, som uttrycka

valmännens antal inom hvardera af de båda grupperna.)

Huiu hithörande bestämmelser kunna i riksdagsordningen införas

torde icke här behöfva visas. Skulle det angifna sättet för rösträttsfrågans

lösning vinna något understöd, lärer detta i bästa fall ej sträckas

längre än till en anhållan hos Kongl. Maj:t om utredning af hithörande

förhallanden och ett med ledning af denna utredning efter de angifna

s. 5 Kontrollera mot PDF

jKonstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

5

grunderna utarbetadt förslags framläggande för Riksdagen till behandling

i grundlagsenlig ordning.»

På grund häraf föreslår herr Cederberg,

att Riksdagen i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller om utarbetande

och framläggande för Riksdagen till grundlagsenlig behandling af förslag

till sådan ändring i riksdagsordningen, att rätt till deltagande i val

af ledamot till Andra Kammaren må på det sätt tillkomma en hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad man, att de valberättigade

indelas i två förmögenhetsgrupper, hvardera med lika inflytande å valen.

Herr Cederbergs förslag afser införande i vår riksdagsordning af

klassval och innebär således i principielt hänseende en väsentlig afvikelse

från den grund, på hvilken vår nuvarande representationsform

hvilar, nemligen samfälda val; men då skäl icke torde förefinnas att i

fråga om sättet för Andra Kammarens bildande vidtaga-en så genomgripande

förändring, som den herr Cederberg föreslagit, samt härtill

kommer, att förslaget endast antydningsvis angifver huru den ifrågasatta

reformen skulle genomföras, har utskottet ansett sig icke böra

understödja detta förslag.

Hvad beträffar de i de fyra först omförmälda motionerna framstälda

förslag, får utskottet såsom sin åsigt uttala, att då de nu gällande

censusbestämmelserna icke äro fastslagna i enlighet med någon viss

politisk grundsats, utan man med dem hufvudsakligen afsett att icke

från valrätt utesluta andra oförvitliga medborgare än dem, hos Indika

vid tiden för bestämmelsernas tillkomst något politiskt intresse ej kunde

förutsättas, man svårligen på teoretisk väg skall kunna visa, att just

dessa bestämmelser äro de rigtiga och med representationens ändamål

mest öfverensstämmande. Det liar ock företrädesvis varit praktiska

synpunkter, man framhållit vid motståndet mot en utsträckning af den

politiska rösträtten.

Det förnämsta af de mot hittills väckta förslag i nämnda syfte

anförda skäl har varit det, att man ansett, att en så vigtig förändring

som att utsträcka den politiska rösträtten icke borde vidtagas, så länge

ännu icke ett mera allmänt och lifligt kändt behof deraf kunde antagas

vara för handen. Tillvaron af ett sådant behof kan emellertid numera

svårligen förnekas. Huru lifligt intresset för ett mera allmänt deltagande

i och inflytande på vården om stat'' ris angelägenheter på många

håll är bland den för närvarande icke röstberättigade delen af vår befolkning,

derom lemnar den dagliga erfarenheten ojäfaktiga vittnesbörd, och,

hvad mera är, det låter icke förneka sig att bland vissa samhällsklasser,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

hvilka nu äro i saknad af politisk rösträtt, råder ett starkt missnöje,

som företrädesvis tagit sig uttryck i kraf på utvidgning af rätten att

utse representanter. Det ligger i öfrigt i sakförhållandenas egen natur,

att intresset för det allmänna skall utbreda sig inom allt vidare kretsar

i den mån folkupplysningen samt den allmänna sedligheten och välmågan

höjes; och om så är — hvilket väl ingen skall bestrida — att

den allmänna såväl bildningen och sedligheten som välmågan under de

tjugufem år, som förflutit från gällande censusbestämmelsers tillkomst,

i högst betydande grad stigit, lärer det knappast kunna förutsättas, att

de bestämmelser i afseende på den politiska rösträtten, som kunde

anses vara med det dåvarande behofvet öfverensstämmande, äfven numera

skola vara det.

Man har äfven mot en ändring i angifna rigtning af gällande

censusbestämmelser anfört, att de samhällsmedlemmar, hvilka för närvarande

äro utestängda från politisk rösträtt, icke eg a den sjelfständiga

och oberoende ställning i samhället, att de kunna antagas hafva någon

sjelfständig uppfattning af allmänna ärenden, och att de för den skull

ej heller böra få utöfva inflytande på dessa ärendens afgörande. Men

de politiskt röstberättigades subjektiva omdöme om de icke röstberättigade

samhällsmedlemmarnas förmenta osjelfständighet torde dock

rättvisligen hvarken kunna eller böra åberopas såsom skäl mot dessa

senares kraf på rätt till deltagande i samhällets angelägenheter, utan

bör väl — såsom det ock rigtigt anmärkts just från deras sida, som

hittills ansett sig icke kunna tillmötesgå detta kraf — vid pröfningen

af förevarande fråga den synpunkt allena vara för lagstiftaren bestämmande,

att representationen må blifva så sammansatt, att den kan antagas

komma att i möjligaste mån tillgodose allas berättigade intressen

inom samhället. Att en fordran hos de samhällsmedlemmar, som nu

icke ega politisk rösträtt, att vinna denna rätt, skulle vara i sig sjelf

oberättigad, lärer väl svårligen kunna med fog påstås; och då en sund

och ostörd utveckling af samhällslifvet bäst främjas genom att i tid

tillmötesgå berättigade anspråk, kan det för den skull icke vara annat

än politiskt klokt att, så långt det utan fara för samhällsordningens bestånd

kan ske, tillmötesgå det länge och med styrka framstälda krafvet

på utsträckning af den politiska rösträtten. En allmännare sträfvan hos

de politiskt omyndige att vinna rätt till deltagande i statens angelägenheter

är för visso af natur att till sist alltid vinna framgång, och långt

ifrån att söndra och försvaga samhällsordningen är ett utvidgande inom

behöriga gränser af den politiska myndigheten säkerligen i hög grad

egnadt att åt samhället gifva ökad fasthet och styrka.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

7

Ofta har det blifvit anmärkt, att en grundlagsändring i det

syfte, hvarom nu är fråga, skulle vara mindre nödig derför, att genom

den allmänna välmågans ökande och penningevärdets benägenhet att

falla census af sig sjelf småningom sjunker i en grad, som motsvarar

alla billiga fordringar. Väl kan ej nekas, att dessa omständigheter öfva

ett visst inflytande i den antydda rigtningen. Men ingen lärer med

fog kunna påstå, att de göra till fyllest, då det visat sig, att valmännens

antal som år 1872 utgjorde 5,o procent af hela rikets folkmängd, sedermera

icke stigit högre än till 6,3 procent år 1884 och till 6 procent år

1890°).

Det har vidare, likaledes i syfte att visa obehöfligheten af en censusnedsättning,

anmärkts att, om en hvar behörigen uppskattades till erläggande

af bevillning efter sin verkliga inkomst, de valberättigades

antal redan derigenom kunde ej obetydligt stiga. Att äfven denna anmärkning

har något skäl för sig må medgifvas. Men häremot måste

fasthållas, att, äfven om det läte sig göra att vid taxeringen i hvarje

fall träffa den verkliga förmögenheten eller inkomsten, ändock enligt

nu gällande grunder för beskattningen en stor mängd politiskt intresserade

medborgare fortfarande skulle sakna rösträtt, hvilka på grund

af sina qvalifikationer i öfrigt ega ej mindre berättigade anspråk derpå

än mången bland dem, som under ofvannämnda förutsättning skulle

uppflyttas öfver rösträttsgränsen.

Full giltighet vill utskottet deremot tillerkänna det skäl mot en

utsträckning af den politiska rösträtten, som ligger i ett förutseende,

att i och med denna åtgärd kunde i representationen införas element,

som vore för en normal och sund samhällsutveckling mindre betryggande

eller som till och med kunde antagas vilja omstörta den bestående

ordningen. Hyser man sådan farhåga eller kan man ej öfverse

de. verkningar på representationens sammansättning, som en viss rösträttens

utvidgning skulle medföra, då bör man ej heller vidtaga den,

ty genom en allt för långt gående utvidgning skulle det förhållande

lätt kunna inträda, att en enda samhällsklass’ intresse komme att på

bekostnad af alla de andras göra sig gällande.

Från denna synpunkt finner utskottet det af herr Mankell väckta

förslag om införande af allmän rösträtt vara af beskaffenhet att icke

kunna till bifall förordas. Enligt motionärens eget antagande skulle,

*) Orsaken till att procenttalet från år 1884 nedgått är i högst betydande män att finna i don

omständighet, att de uppgifter, sura meddelats om do valberättigades antal efter år 1884, icke äro

fullt jemförliga med enahanda uppgifter beträffande föregående år, i det att mångenstädes sistnämnda

uppgifter upptagit alla röstberättigade, jemväl dom, som icko botalt sina kommunalntskylder, hvaremot

uppgifterna efter år 1884 afsott allenast dem, som betalt sina kommunalntskylder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

om hans förslag blefve lag, de röstberättigades antal mer än fyrdubblas.

Den nuvarande valmanscorpsen skulle således i förhållande till de öfriga

röstberättigade komma att intaga en föga betydande minoritet, men huru

majoriteten skulle komma att begagna den magt, som blefve den tillförsäkrad,

detta låter sig icke med någon grad af sannolikhet bedömas.

De härvid ofta åberopade vittnesbörden från länder, som i sin statsförfattning

upptagit principen om allmän rösträtt, kan utskottet icke

tillerkänna vitsord, ty dels är det icke utan vidare gifvet, att hvad som

är förenligt med förhållandena i öfrigt i dessa länder äfven är för oss

lämpligt, dels skall det kunna visas att i dessa länder samhällets olika

intressen äro bättre tillgodosedda än hos oss. Den skilnad, som i afseende

på den politiska rösträttens utsträckning förefinnes emellan vårt

land och främmande länder, uppväges i de allra flesta fall dels af den

olikhet, som råder antingen i bestämmelserna om valsättet eller i de

förhållanden, som betinga valbarheten, eller i stadgandena om sammansättningen

af den kammare, som motsvarar vår Riksdags Första Kammare,

dels ock genom frånvaron af arfvode åt representanterna.

Det af herr Petersson väckta förslaget att tillerkänna politisk rösträtt

åt hvarje i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man

har många gånger varit föremål för pröfning inom Riksdagen. Mot

förslagets formulering har med skäl anmärkts, att ett antagande deraf

skulle medföra den oegentlighet, att den vigtiga och för Riksdagen konstitutiva

bestämmelsen om den politiska valrätten skulle undandragas

grundlagen och hufvudsakligen blifva beroende af kommunalförfattningarnes

bestämmelser. I afseende å de numeriska verkningarna af den

af herr Petersson ifrågasatta censusnedsättningen upplyser den af statistiska

centralbyrån utarbetade redogörelsen angående valrätt till Riksdagens

Andra Kammare år 1885, att eu sådan nedsättning skulle för

den valmanscorps som då fans och som utgjorde 307,719 personer,

deraf 282,112 betalt och 25,607 icke betalt sina kommunala utskylder,

medföra en tillökning af 179,918 personer, nemligen 150,184 som betalt

och 29,734 som icke betalt sina kommunalutskylder. En sådan

tillökning af valmännens antal, uppgående till mer än hälften af den

nuvarande numerären, finner utskottet, icke vara rådlig; och då härtill

kommer, att den ifrågasatta utsträckningen skulle medgifva rösträtt åt

en talrik folkklass, hos hvilken, såvidt utskottet har sig bekant, tillräckligt

politiskt intresse ännu icke försports, nemligen egarne, särskilt

på landsbygden, af hus och jordlägenheter till värde af ett

eller annat hundratal kronor, anser utskottet den af herr Petersson

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 12.

9

föreslagna utvidgningen af den politiska rösträtten icke ens vara till

alla delar af förhandenvarande förhållanden påkallad.

Herr Truedssons förslag har deremot synts utskottet tillfredsställande,

då det å ena sidan tagit hänsyn endast till det nuvarande behofvet

af en utsträckning af rösträtten och å andra sidan synes innebära

trygghet för det beståendes rätt. I afseende härå tillåter utskottet

sig att meddela de resultat, som framgått ur en med ledning af statistiska

centralbyråns berörda redogörelse verkstäld jemförelse mellan

förhållandena, sådana de voro år 1885 och som de, enligt det statistiska

materialets vittnesbörd, skulle gestalta sig, om det så kallade strecket

sänktes till det af herr Truedsson föreslagna. Härvid vill utskottet

dock förutskicka den anmärkningen, att det inflytande, som ett antagande

af berörda motion i de delar, som afse rösträtt för dels egare

af på annans mark belägna byggnader till taxeringsvärde af minst 500

kronor och dels sådana, som under minst fem år näst före valet arrenderat

och fortfarande arrendera jordbruksfastighet till angifvet taxeringsvärde,

skulle utöfva på de röstberättigades antal, icke kunnat komma i

betraktande.

Enligt hvad ofvan blifvit nämndt utgjorde hela antalet af de vid

val till Riksdagens Andra Kammare år 1885 röstberättigade, inberäknadt

de för kommunalutskylder häftande, 307,719, deraf 245,705 tillhörde

landsbygden och 61,954 städerna. Af landsbygdens 245,765 röstberättigade

voro 215,453 egare af fast egendom, 11,000 arrendatorer af

jordbruksfastighet samt 29,715*) skattskyldige för inkomst; och af städernas

61,954 ''röstberättigade voro 23,319 fastiglietsegare, 114 arrendatorer

af jordbruksfastighet och 49,855°) inkomstegare. Den närmare

fördelningen af de röstberättigade på de olika yrkesgrupperna framgår

af bifogade, på ofvan nämnda valstatistik grundade tab. 1.

Derest nu census skulle nedsättas till den af herr Truedsson föreslagna,

skulle, enligt en i statistiska centralbyrån på grund af 1885 års

folkmängdssiffror gjord uträkning, de röstberättigades antal ökas med

123,750, deraf 86,543 skulle komma att tillhöra landsbygden och

37,207 städerna. Af de nya röstberättigade på landsbygden skulle

36,573 komma på fastighetsegarnes klass, 2,438 på arrendatorernas och

51,904 på inkomstegarnes klass. Bland de nya röstberättigade i städerna

skulle fastighetsegarne ingå med 1,539, arrendatorerna af jord
-

*) Att do tro senare talen sammanräknadt Öfverstiga det hela antal, hvaraf de äro delar, är

boroende doraf, att många skattskyldige tillhöra mor än en af de röstberättigades olika klasser, men

att vederbörligt afdrag för do mer än on gång räknade naturligen oj kunnat sko annat än i hela antalet

röstberättigade.

liih. till lliksd. Vrot. 18112. 3 Sami. 12 lliift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

bruksfastighet med 23 och inkomstegarne med 36,045. I hvilket förhållande

de olika yrkesgrupperna skulle komma att ingå bland särskildt

det antal fastiglietsegare, som åt landsbygden skulle vinnas, kan icke

fullt exakt angifvas, men enligt approximativ beräkning skulle deraf

inemot 8,000 komma på gods- och hemmansegaregruppen, hvaremot

de öfriga komme att fördelas hufvudsakligen på handtverkare och dylika

näringsidkare, handlande samt handtverks- och fabriksarbetare med

flere. Hvad åter beträffar fördelningen af inkomstegarnes klass på de

olika yrkena, så framgår denna fullt exakt af bifogade tab. 2, hvilken

är ett utdrag af statistiska centralbyråns ofvannämnda redogörelse.

Hela antalet af dem, som genom en sänkning af rösträttsgränsen

till den af herr Truedsson föreslagna skulle kunna erhålla rösträtt,

skulle således uppgå till 123,750 eller till något mer än en tredjedel

af den nuvarande valmanscorpsen. Men härvid är att märka, att bland

de nya röstberättigade inom endast en klass, inkomstegarnes, inemot

en fjerdedel eller 21,244 utgöras af sådana, som icke betalt sina kommunalutskylder,

hvadan hela antalet faktiskt röstberättigade komme att högst

betydligt understiga berörda antal 123,750. En sådan ökning af de

politiskt röstberättigades antal kan enligt utskottets åsigt icke utöfva

något menligt inflytande på valen till riksdagsmän; och då härigenom

rösträtt skulle återvinnas åt de egare af smärre hemman, som, enligt

hvad ofvan blifvit nämndt, vid det nya representationsskickets införande

gingo förlustiga sin valrätt, finner utskottet häri ännu ett skäl att till

bifall förorda den af herr Truedsson föreslagna utvidgningen af den

politiska rösträtten. Ett bestämdt företräde hos detta förslag gent

emot de andra gränsbestämningar, som kunna komma i fråga, ligger

dessutom deri, att då, hvad beträffar den på viss inkomst grundade valrätten,

den föreslagna gränsen sammanfaller med den punkt, der erläggande

af inkomstbevillning i allmänhet tager sin början, gränsen är så

att säga naturlig, och censusbestämmelsen sålunda icke längre kommer

att ega den karakter af godtycklighet, som vidlåder den nu gällande.

Då det, enligt utskottets åsigt, måste anses billigt att personer,

som eg a på annans grund belägna byggnader, äfven må, när dessa

byggnaders värde uppgå till det belopp, som för egandet af jordbruksfastighet

medgifver rösträtt vid val af riksdagmän i Andra Kammaren,

utöfva enahanda rätt, helst dessa byggnader vid bevillningstaxering

betraktas såsom fastigheter, finner utskottet ett tillägg i nu angifna

syfte till gällande bestämmelser om valrätt vara af goda skäl betingadt;

och får utskottet alltså till bifall förorda herr Truedssons motion äfven

i denna del.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

11

Beträffande samme motionärs förslag att bereda valrätt åt de personer,

som under minst fem år näst före riksdagsmannaval arrenderat

och fortfarande arrendera jordbruksfastighet till värde ej understigande

3,000 kronor, finner utskottet, att då den arrendator, som, ehuru arrendetiden

varit obestämd, qvarsuttit vid arrendet så länge som fem år, skäligen

bör anses vara lika qvalificerad att utöfva politisk rösträtt som

den, hvars arrendetid varit på förhand bestämd till nämnda tidrymd, en

bestämmelse jemväl i sådant syfte bör i § 14 riksdagsordningen införas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då herr Johanssons

motion torde anses vara i det ofvan nämnda besvarad, får utskottet

hemställa,

l:o) att a) herr Cederbergs motion,

b) herr Mankells motion,

c) herr Peterssons motion,

d) herr Johanssons motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda,

men

2:o) att Riksdagen, med anledning af herr Truedssons

motion, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse

af § 14 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.

§ 14-

(Nuvarande lydelse.)

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom

på landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riks
-

(Föreslagen lydelse.)

Valrätt tillkommer inom den kommun,

der han bosatt är, en hvar i

kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller.i stad till ett taxeringsvärde

af minst femhundra riksdaler,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

daler, eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande

sex tusen riksdaler, eller

ock erlägger till staten bevillning

för en till minst åttahundra riksdaler

uppskattad årlig inkomst.

Stockholm den 21 april 1892.

eller eger på annans mark belägen

byggnad till nämnda taxeringsvärde,

eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar eller imder minst

fem år näst före valet arrenderat

och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde,

ej understigande tre tusen riksdaler,

eller ock erlägger till staten bevillning

för en till minst femhundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herrar Bergius, Alin, Kajerdt, Nyström och friherre Wrangel von

Brehmer, som yttrat:

»I likhet med utskottet anse vi oss böra afstyrka bifall till herrar

Cederbergs, Mankells, Peterssons och Johanssons motioner. Deremot hafva

vi icke kunnat med utskottets majoritet förena oss om att tillstyrka

bifall till herr Truedssons motion. Att dennas gränsbestämningar i ett

visst afseende sammanfalla med dem, som för närvarande gälla i fråga

om skyldighet att erlägga bevillning till staten, befriar dem icke från den

anmärkning om godtycklighet, som utskottet rigtat mot nu gällande

bestämmelser. Tvärtom kan denna anmärkning med ännu större skäl

rigtas mot de i motionen föreslagna bestämmelser, som i ett fall låta

rösträtten sammanfalla med skyldigheten att erlägga bevillning till staten,

i andra fall icke. Men äfven om så icke skulle vara förhållandet, så

återstode att bevisa, att de af utskottet förordade bestämmelser äro mera

»rigtiga och med representationens ändamål öfverensstämmande)) än de,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

13

Indika nu gälla. Det torde visserligen vara klart, att det endast är i

sådant fall, som de förra med fog kunna göra anspråk på att ersätta

de senare. Men någon dylik bevisning har icke blifvit af utskottet

lemnad.

Hvad angår det »allmänna och lifligt kända behof» af rösträttens

utsträckning, hvarom utskottet talar, så torde det vara tillåtet att betvifla,

att detta behof — om det förefinnes — kännes starkare och

lifligare hos dem, Indika genom antagande af utskottets förslag skulle

komma i åtnjutande af rösträtt, än hos dem, Indika äfven efter detta

förslags antagande skulle vara från rösträtt uteslutne. För vår del

kunna vi ej finna de uttalanden, som framkallats af den nu pågående

agitationen för rösträttens utsträckning, böra betraktas såsom tillförlitliga

uttryck för ett verkligt behof af en dylik åtgärd ens hos de samhällsmedlemmar,

som deltagit i dessa uttalanden, och ännu mindre kunna

de anses som uttryck för samhällets behof af rösträtts öfverlemnande

åt andra än dem, som enligt nu gällande bestämmelser ega att utöfva

denna rätt.

Vid fastställandet af dessa bestämmelser utgick man från den åsigten,

att en tryggad ekonomisk ställning innebär, om ej en säkerhet, dock

en sannolikhet för den sjelfständighet, den mognad i omdöme och den

erfarenhet, som erfordras hos den, åt hvilken inflytande på statens

angelägenheter skall anförtros. Denna åsigt tillämpades så, att de siffror,

hvilka skola beteckna en dylik ekonomisk ställning, sattes så lågt som

de möjligtvis kunde sättas, för att det med dem åsyftade ändamål skulle

kunna med någon grad af sannolikhet ernås. Den skärpa, de ändock

möjligen kunna anses ega, minskas naturligtvis med penningvärdets

fall, ett förhållande som intygas deraf, att antalet valberättigade bland

rikets till myndig ålder komne män under tiden 1872—90 enligt regel

ökats med i medeltal ''/, procent för hvarje valperiod. Att de stadgade

rösträttsqvalifikationerna för öfrigt alldeles icke äro af natur att lägga

det bestämmande inflytandet i händerna på den stora eller medelstora

förmögenheten, vitsordas med tillräcklig tydlighet deraf, att år 1885 af

samtlige röstberättigade å landet 83 procent och af samtlige röstberättigade

i städerna 58 procent utgjordes af egare till fastigheter, som voro

taxerade från 1,000 till 10,000 kronor, i förening med dem, som skattade

för en inkomst af 800 intill 1,800 kronor, således de inkomstbelopp,

för hvilka bevillningsafdrag ansetts böra i lag medgifvas.

Att, såsom utskottet tillstyrkt, utsträcka rösträtten så, att de klasser,

som sålunda redan ega det afgörande inflytandet på Andra Kammarens

sammansättning, de mindre fastighets- och inkomstegarnes, skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

komma att ökas med ett antal motsvarande 40 procent af dem, som nu

ega valrätt, kunna vi hvarken finna vara förenligt med rättvisans grundsats

eller med den omsorg, lagstiftaren måste hysa för att samtliga

samhällets hufvudintressen blifva i tillfälle att i fråga om folkrepresentationens

sammansättning med någon grad af styrka göra sig gällande.

Att utskottet, för att minska betänkligheterna mot den utsträckning af

rösträtten, som det förordar, nödgats framhålla, att ett betydligt antal

af dem, för hvilka denna utsträckning är afsedd — det utgör endast

af inkomstegarnes klass ungefär en fjerdedel —, befinna sig i den

ställningen, att de på grund af underlåtenhet eller oförmåga att uppfylla

sina kommunala skyldigheter icke skulle kunna utöfva den rösträtt, som

förslaget afser att bereda dem, synes för öfrigt bäst karakterisera det sätt,

hvarpå samhällets intressen skulle genom den af utskottet tillstyrkta

åtgärden tillgodoses.

Öfver hufvud synas oss de garantier, som nu gällande bestämmelser

lemna för en sådan sammansättning af representationen, att denna blir

ett uttryck för samhällets intressen, och ej blott för individernas, vara

af den art, att de ej tåla vid att försvagas. En af dessa garantier ligger

i de stadgade vilkoren för rösträtt till Andra Kammaren. Anser man

förhållandena påkalla, att dessa vilkor förändras så, att rösträtten i någon

väsentligare grad utsträckes, så bör man ock se till, att i stället för

den garanti för representationens ändamålsenliga sammansättning, som

derigenom borttages, träder en annan, som åtminstone i lika hög

grad är egnad att trygga samhällets intressen. Att, såsom i Första

Kammaren förliden riksdag föreslogs, söka denna garanti i höjandet af

den för valrättens utöfning stadgade åldersgräns, gör säkerligen icke

till fyllest. En kraftigare garanti skulle man visserligen erhålla genom

tillämpning af den idé, som herr Cederberg i sin motion uttalat och

enligt hvilken de röstberättigade skulle indelas i tvenne klasser, den

ena af dem med förstärkt rösträtt. Men tvifvelaktigt är, huruvida

ens en dylik anordning, sådan motionären tänkt sig den, skulle verka

med tillräcklig styrka, och ännu mera, huruvida den är af natur att

kunna i längden upprätthållas. Ett annat sätt att vinna det åsyftade

ändamålet vore att i vår riksdagsordning införa systemet af s. k. proportionsval

och sålunda bereda minoriteten inom en valkrets möjlighet

att, allt efter sin storlek, erhålla en eller flere representanter, i stället

för att den med nu gällande system enligt regeln blir helt och hållet

orepresenterad. I sammanhang med införandet af ett dylikt system,

väl afvägdt, skulle möjligen en betydligare utsträckning af rösträtten

till Riksdagens Andra Kammare kunna ske, utan att samhällets intressen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

15

derigenom löpte fara. Men utan att sättas i samband med sådana ändringar

i våra valbestämmelser, hvarigenom de garantier för en ändamålsenlig

sammansättning af representationen, som ligga i nu stadgade

vilkor för rösträtt till Andra Kammaren, skulle komma att fullt ersättas

af andra, anse vi den utsträckning af rösträtten till nämnda kammare,

som utskottet förordat, så väl i och för sig sjelf, som genom de ytterligare

steg i samma rigtning, den otvifvelaktigt skulle komma att medföra,

vara en åtgärd af verkligt förderfbringande art.

Deremot anse vi, i likhet med konstitutionsutskottet vid förlidet

års riksdag, den rättelse i nu gällande rösträttsbestämmelser böra ske,

att valrätt vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren tillerkännes äfven

åt arrendator, som, utan kontrakt för viss tid, innehaft arrende i fem

år och detsamma fortfarande innehar. Då ett arrende fortgått så lång

tid som fem år, kan det nemligen icke anses vara af en mera tillfällig

beskaffenhet, och den arrendator, som, ehuru arrendetiden varit obestämd,

qvar suttit vid arrendet så länge som fem år, bör skäligen kunna anses

hafva en lika sjelfständig ställning, som om arrendetiden varit på förhand

bestämd till samma tidrymd som den nyssnämnda.

På grund häraf få vi, med afstyrkande af herr Truedssons motion

för öfrigt, hemställa, att Riksdagen må som hyllande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af

Riksdagsordningen.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet

eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för

lifstid eller för minst fem år arrenderar, eller under minst fem år

näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande sex tusen riksdaler, eller ock erlägger

till staten bevillning för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst.»

af herrar Samzelius och Helander, som i hufvudsak instämt uti den

af herr Bergius m. fl. afgifna reservation;

af herr Billing, med hvilken herr friherre Leijonhufvud instämt:

»Vid denna likasom vid åtskilliga andra riksdagar hafva framkommit

motioner om utvidgning af den politiska rösträtten. Motionärerna hafva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12

haft olika meningar om, huru långt sådan utvidgning bör gå. Under

det att man från ena sidan påyrkat s. k. allmän rösträtt, har man

från den andra inskränkt sig till att föreslå, att census för den politiska

rösträtten måtte helt eller ungefär sammanfalla med den för den kommunala.

För mig synes det vara uppenbart, att antagandet af det sistnämnda

förslaget skulle bilda öfvergång till att inom en snar framtid medgifva

den s. k. allmänna rösträtten; något som äfven motionärerna om

den mindre långt gående utvidgningen af rösträtten ej synas vilja helt

förneka.

Genom införande af s. k. allmän rösträtt skulle ej blott direkt

politiskt inflytande medgifvas dem, som hittills saknat sådant; utan all

politisk magt skulle öfverflyttas från de hittills röstberättigade till dem,

som nu sakna politisk rösträtt, enär dessa sist nämnda skulle bilda en

mycket öfvervägande majoritet af valmän. Att sålunda lägga hela den

politiska magten i händerna på hvad jag dristar kalla en enda klass

samhällsmedlemmar lär hvarken vara berättigad! eller klokt. Derför

har jag ansett mig böra motsätta mig äfven eu förändring, som enligt

min uppfattning bildar öfvergången till medgifvande af allmän rösträtt;

och detta så mycket hellre, som den af utskottet förordade förändringen

redan i och för sig, oafsedt den nyss nämnda framtida konseqvensen,

skulle i ej oväsentlig mån medföra den olägenhet, som, ehuru i högre

grad, skulle bli följden utaf införande af den allmänna rösträtten.

När jag reserverar mig mot utskottets betänkande, beror detta dock

ej derpå, att jag ej skulle vara villig att tillstyrka utsträckning af den

politiska rösträtten. Tvärtom anser jag en sådan vara önskvärd. Men

såsom vilkor för rösträttens utsträckning anser jag böra uppställas

garantier för, att den politiska magten ej må komma att tillhöra ensamt

en enda klass af medborgare — för så vidt man nu kan tala om klasser,

der ej annan indelningsgrund än en viss inkomst är i fråga. Eller med

andra ord: jag anser, att medgifvande af rösträtt åt dem, som hittills

saknat sådan, bör åtföljas af garantier för bevarande af minoritetens

rätt. På olika vägar kunna dylika garantier sökas. Särskildt anser

jag det förtjena en noggrann undersökning, huruvida icke införande af

s. k. proportionsval vore en lämplig utväg för att tillbörligt afväga

den politiska magten mellan majoritet och minoritet. Klart är, att

proportionsval kunna anordnas på för minoriteten mer eller mindre

förmånligt sätt. I samma mån som de ordnades förmånligt för minoriteten,

kunde och borde rösträttsutsträckningen blifva vidt gående.

Då jag således anser, att ingen utvidgning af rösträtten bör med
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

17

gifvas utan motsvarande garantier; att med lämpliga garantier för minoritetens

rätt rösträtt bör medgifvas åt sådana, som nu sakna den; att

det beror på garantiernas styrka, huru vidt utsträckningen af den politiska

rösträtten bör gå; samt att det är ömkligare att erhålla starka

garantier med långt utvidgad rösträtt än mindre betryggande garantier

med mindre utsträckning af rösträtten, skulle jag ansett det hafva varit

önskvärdt, att utskottet förordat en skrifvelse till Kongl. Maj:t med

underdånig anhållan om undersökning, huruvida ej tillsammans med införande

af minoritetens tillbörliga rätt skyddande proportiomval den

politiska rösträtten kunde och borde utvidgas. Men då förslaget om

sådana val torde vara alldeles för nytt, för att Riksdagen skulle kunna

tänkas vara villig att nu besluta en sådan skrifvelse, har jag ej ansett

mig böra derå nu framställa något yrkande, utan i stället måst inskränka

mig till att hemställa, att, med afstyrkande åt herr Truedssons motion

för öfrigt, Riksdagen må som hvilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaga det förslag till ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen,

som innefattas i den af herr Bergius m. fl. afgifna reservation.))

af herr Rudebeck;

af herr Ljungman;

af herrar Johnsson och Vahlin mot vissa delar af motiveringen;

samt af herr Hedin mot utskottets motivering.

Herrar Behm, Lindahl, von Strokirch och Gustaf Berg hafva velat

anmäla, att de varit hindrade att deltaga i ärendets slutliga handläggning

inom utskottet.

Bih. till Itiksd. Blot. 1892. 3 Sami. 12 Iläft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Yrkesfördelning af de till Riksdagens

i

Egare af jordbruksfastighet

å landsbygden.

i städerna.

i hela riket.

Civile, kommunale och dyl. tjensteman .............................

450

140

590

Lärare (utom vid folkskola), läkare o. dyl... .

73

55

128

Civile, kommunale o. dyl. betjente

373

40

413

Officerare ............................

445

*»01

Underofficerare, manskap.......................

717

29

746

Prester ..........................

77

4

81

1 Folkskolelärare, klockare.................

391

11

402

Gods- och hemmansegare ..............

192,956

1,097

194,053

Årrendatorer af jordbruksfastighet .......................................

301

1

302

Landtbruksinspektorer, rättare o. dyl...................................

144

20

164

Handlande, affärsmän ...............

1,621

167

1,788

Handels- o. dyl. bokhållare .........

15

14

29

Sjökaptener, styrmän ....!...........

480

31

511

j Sjömän, fiskare...........................

300

32

332

I Fabriks- och bruksegare..........

371

33

404

j Bruksförvaltare, ingeniörer o. dyl.........

75

8

83

Handtverkare o. dyl. näringsidkare

1,431

202

1,633

i Fabriks- och handtverksarbetare .......

298

51

349

Öfrige arbetare.................................................................

725

197

922

Enskildes och bolags tjenare..............................................

30

1

31

Räntetagare, husegare........

—

—

Summa

201,273

2,189

203,462

deraf de, som betalt sina kommunala utskylder..

191,392

2,038

193,430

och de, som icke betalt sina kommunala utskylder..................

9,881

151

10,032

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

19

Tabell 1.

Andra Kammare röstberättigade år 1885.

Egare af annan fastighet.

Arrendator!- af jordbruks- fastighet.

Skattskyldige för inkomst.

Hela

antalet röst- berättigade.

å lands- bygden.

i städerna.

i hela

riket.

& landet.

i stä- derna.

i hela

riket.

å landet.

i städerna.

i hela

riket.

198

889

1,087

49

3

52

2,203

4,746

6,949

7,114

115

591

706

5

1

6

611

3,357

3,968

4,064

493

1,223

1,716

2

1

3

1,548

4,336

5,884

6,959

47

285

332

94

5

99

901

1,570

2,471

2,604

231

326

557

46

—

46

438

1,001

1,439

2,486

22

34

56

4

1

5

2,015

313

2,328

2,333

104

71

175

15

1

16

2,468

481

2,949

3,185

217

316

533

414

2

416

2,337

126

2,463

194,630

35

14

49

10,255

62

10,317

512

15

527

10,395

92

166

258

20

2

22

1,337

274

1,611

1,839

2,142

3,023

5,165

48

20

68

3,637

7,976

11,613

13,562

47

275

322

1

1

2

612

5,904

6,516

6,580

675

672

1,347

5

—

5

968

1,877

2,845

3.862

946

608

1,554

—

—

—

155

232

387

2,175

1,233

708

1,941

19

7

26

980

1,109

2,089

3,133 ;

60

123

183

7

—

7

1,436

902

2,338

2,393

3,539

5,517

9,056

15

8

23

1,520

8,072

9,592

16,404

1,103

1,940

3,043

1

—

1

4,869

4,479

9,348

12,257

2,324

2,578

4,902

—

-

—

220

1,115

1,335

6,978

26

114

140

—

—

—

202

794

996

1,141 !

531

1,657

2,188

—

—

--_

746

1,176

1,922

3,625

14,180

21,130

35,310

11,000

114

11,114

29,715

49,855

79,570

307,719

13,334

18,966

32,300

10,649

108

10,757

28,463

37,742

66,205

282,112

846

2,164

3,010

351

6

357

1,252

12,113

13,365

25,607

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12,

Tabell 2.

Yrkesfördelning af de för inkomst skattskyldige, men till Andra

Kammaren icke röstberättigade år 1885.

Civile, kommunale o. dyl. tjensteman..................

Lärare (utom vid folkskola), läkare o. dyl...........

Civile, kommunale o. dyl. betjente......................

Officerare.......................... ...........................

Underofficerare, manskap ................................

Prester.........................................................

Folkskolelärare, klockare ...............................

j Gods- och hemmansegare .................................

Arrendator af jordbruksfastighet......................

Landtbruksinspektorer, rättare o. dyl.................

Handlande, affärsmän.......................................

Handels- o. dyl. bokhållare ...............................

Sjökaptener, styrmän.......................................

Sjömän, fiskare ............................................

Fabi-iks- och bruksägare .................................

Bruksförvaltare, ingeniör o. dyl.......................

Handtverkare o. dyl. näringsidkare ...................

Fabriks- och handtverksarbetare.........................

Öfrige arbetare .............................................

Enskildes och bolags tjenare ............................

Räntetagare, husegare ....................................

| deraf de, som betalt sina kommunala utskylder ....

[ och de, som icke betalt sina kommunala utskylder

Skattskyldige för inkomst

å lands- bygden.

i städerna.

i hela riket.

261

276

537

145

242

387

4,134

2,595

6,729

97

67

164

695

608

1,303

186

14

200

1,361

65

1,426

94

1

95

315

14

329

2,890

250

3,140

2,193

792

2,985

592

1,715

2,307

1,247

539

1,786

3,611

1,685

5,296

520

42

562

160

44

204

6,090

5,265

11,355

18,057

12,908

30,965

5,280

6,988

12,268

1,650

1,556

3,206

2,326

379

2,705

Summa

51,904

36,045

87,949

47,115

19,590

66,705

4,789

16,455

21,244

Stockholm, K. L. Beckman, 1892,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.