Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13

1892-04-21 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:13, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

ST:© 13.

/lOT

É)M|7

Ankom till Riksd. kansli den 22 april 1892, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motionen''

om ändring af gällande bestämmelser i afseende å talmansbejättningarna

vid riksdagen.

W-nnir*. r\

r t -

i jsu; j

Uti afgifvet utlåtande n:o 3 vid förlidet års riksdag, i anledning af

väckta motioner om ändring af § 52 regeringsformen samt §§ 33 och 51

riksdagsordningen, anföi’de konstitutionsutskottet, att, då saknaden af föreskrift

om huru förfaras skulle i händelse af samtidigt inträffande förfall

för såväl talmannen som vice talmannen i endera af Riksdagens kamrar

lätt kunde förorsaka betänkliga rubbningar i Riksdagens verksamhet, antalet

vice talmän borde bestämmas till två för hvardera kammaren, och,

då utskottet tillika ansåg, att Riksdagen borde i hvad på den ankomme

tillerkänna sig rätt att sjelf utse talmän och vice talmän, gjorde utskottet

till Riksdagen hemställan om antagandet af ett förslag till grundlagsändring,

enligt hvilket Riksdagens kamrar skulle hvar för sig bland sina

ledamöter utse talman och två vice talmän.

Vid behandlingen inom kamrarne af detta förslag erkändes väl allmänt

behofvet af ett stadgande till afhjelpande af berörda olägenhet i

händelse af förfall för både talmannen och vice talmannen, men mellan

kamrarne uppstod härvid den principiella meningsskiljaktighet att, under

det Första Kammaren, i enlighet med eu vid utlåtandet fogad reservation

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 3 Samt. 13 Höft. (N:o 13).

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kcmsiitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

af samtliga utskottets ledamöter från samma kammare, ansåg, att Konungen

skulle ega att för hvardera kammaren utse talmannen och de båda vice

talmannen, Andra Kammaren ville åt kamrarne, hvar för sig, förbehålla

denna rätt. I följd af dessa skiljaktiga beslut förföll det väckta ändringsförslaget.

Vid innevai''ande års riksdag hafva i berörda fråga väckts två särskilda

motioner, hvilka utskottet fått till sig hänvisade, den ena, n:o 21

inom Första Kammaren, af herr Gustaf Hyfling och den andra, n:o 181

inom Andra Kammaren, af herr E. Norman.

Herr Ryding anför, att då behofvet af en föreskrift för det fall, att

både talmannen och vice talmannen samtidigt blefve hindrade att utöfva

talmansbefattningen, allt fortfarande qvarstode, men det icke vore antagligt,

vare sig att Första Kammaren skulle nu, mera än tillförene, vilja

beröfva Konungen all rätt att nämna kamrarnes talmän och vice talmän,

eller att Andra Kammaren skulle ingå på en förändring, hvarigenom,

för att begagna en dess ledamots ord, det skulle blifva icke mindre än

sex personer i Riksdagen, hvilka erhölle en sådan särskild utmärkelse

från Konungens hand, måste för målets uppnående en sammanjemkning

försökas emellan de skiljaktiga meningarna. I sådant hänseende hade

motionären tänkt sig såsom en lämplig utväg, att Konungens rätt, sådan

den genom nu gällande grundlagsstadganden vore bestämd, qvarstode

orubbad, men att ett tillägg antoges, hvarigenom föreskrefves, att vid

samtidigt inträffande förfall för både talmannen och vice talmannen i en

af Riksdagens kamrar kammaren egde utse en af sina öfrige ledamöter

att fungera såsom talman till dess förfallet upphört för någondera af de

utaf Konungen nämnde, samt att valet företoges under ordförandeskap af

den i kammaren närvarande ledamot, som bevistat de flesta riksdagarne,

och, der två eller flere ledamöter deltagit i lika många riksdagar, den

af dem, som vore till lefnadsåren äldst. Genom en sådan föreskrift skulle,

enligt motionärens åsigt, vinnas en, så vidt på talmansplatsen berodde,

fullständig säkerhet för göroinålens obehindrade gång, hvilket deremot

icke vore fallet, om det af Första Kammaren vid sistlidet års riksdag

bifallna ändringsförslag blefve lag. Det vore t. ex. långt ifrån oantagligt,

att under en sådan epidemi, som nyligen varit i landet herskande, en

kammares såväl talman som begge vice talmän samtidigt kunde af sjukdom

blifva förhindrade att i kammaren iakttaga inställelse. Motionären

ville för den skull hemställa, att Riksdagen måtte för sin del såsom tillägg

till nu gällande stadganden om sättet för talmäns utseende besluta en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

8

föreskrift af det innehåll, som af motionären sålunda blifvit framhållet;

öfverlemnande motionären åt konstitutionsutskottet att, derest utskottet

skulle i hufvudsak gilla motionärens förslag, åt detsamma gifva den redaktion,

som af utskottet pröfvades lämpligast.

Herr Norman åter hemställer, under hänvisning till den af konstitutionsutskottet

förlidet år i dess ofvannämnda utlåtande lemnade utredning,

att Riksdagen måtte antaga de i samma utlåtande föreslagna ändringar

af såväl § 52 regeringsformen som § 33 riksdagsordningen att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling.

Då den Konungen enligt våra grundlagar tillkommande rätt att utse

Riksdagens talmän och vice talmän blifvit under vårt nuvarande statsskick

så utöfvad, att, långt ifrån att något behof af dess borttagande

framträdt, ej ens någon olägenhet af dess tillvaro försports, har utskottet

ansett sig sakna anledning att tillstyrka bifall till herr Normans förslag,

i hvad det afser att till kamrarne sjelfva öfverflytta rätten att utse talmän

och vice talmän; och då, på sätt anmärkt blifvit, ett förslag att med

bibehållande af det nuvarande sättet för utseende af talmän och vice talmän

öka antalet vice talmän i hvardera kammaren icke torde hafva utsigt

att vinna framgång i Andra Kammaren, finner utskottet ej heller skäl

att till lösning af förevarande fråga föreslå en grundlagsändring i denna

rigtning.

Hvad herr Rydings förslag beträffar, finner utskottet det väl vara

obestridligt, att förslagets antagande skulle i angifna hänseendet medföra

säkerhet för riksdagsarbetets behöriga gång, men då en bestämmelse i det

af herr Ryding föreslagna syfte skulle innebära en principiel och af förhållandena

alldeles icke motiverad afvikelse från grundlagarnes stadganden

i förevarande ämne, samt det i öfrigt kan tänkas, att bestämmelsen, om

den antoges, skulle medföra ett obehörigt tvång på Konungens sjelfbestämningsrätt

vid utseendet af talmän, i det att Konungen möjligen skulle

anse sig böra taga hänsyn till det val af ordförande, i hvilket någondera

af Riksdagens kamrar vid föregående inträfifadt förfall för både talman

och vice talman stannat, anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall til

herr Rydings förslag.

Då emellertid någon föreskrift torde böra i grundlagen finnas för det

förutsedda fall, att både talmannen och vice talmannen i en kammare

samtidigt skulle vara hindrade att i kammaren föra ordet, har utskottet

ansett, att under för handen varande omständigheter det lämpligaste sättet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

för afhjelpande af den anmärkta olägenheten är att genom ett tillägg

till § 83 riksdagsordningen stadga, att samma ordning i afseende på ledningen

af kamrarnes förhandlingar, som eger rum innan talmän blifvit

förordnade eller valde, ock skall gälla vid samtidigt inträffande förfall i

någondera kammaren för både talmannen och vice talmannen.

Utskottet hemställer alltså,

l:o att herr Normans motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o att icke heller herr Rydings motion måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda; men

3:o att Riksdagen ville antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af § 33 riksdagsordningen:

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Så snart fullmagterne undergått

den i mom. 1 af nästföregående §

föreskrifna granskning samt berättelse

om förloppet dervid blifvit af chefen

för justitiedepartementet, eller den i

hans ställe förordnad är, meddelad

Kamrarna, hvar i hvad dess ledamöter

angår, begäre hvardera Kammaren

ofördröjligen hos Konungen,

medelst deputation, talman och vice

talman, dem Konungen då för hvardera

Kammaren, bland dess ledamöter,

utnämner.

Då i något af de fall, som i

91, 93 och 94 §§ regeringsformen

omförmälas, Riksdagen på de i samma

grundlags 95 § nämnde vederbörandes

kallelse sammanträder, eger hvardera

Så snart fullmagterne undergått

den i mom. 1 af nästföregående §

föreskrifna granskning samt berättelse

om förloppet dervid blifvit af chefen

för justitiedepartementet, eller den i

hans ställe förordnad är, meddelad

Kamrarna, hvar i hvad dess ledamöter

angår, begäre hvardera Kammaren

ofördröjligen hos Konungen,

medelst deputation, talman och vice

talman, dem Konungen då för hvardera

Kammaren, bland dess ledamöter,

utnämner.

Då i något af de fall, som i

91, 93 och 94 §§ regeringsformen

omförmälas, Riksdagen på de i samma

grundlags 95 § nämnde vederbörandes

kallelse sammanträder, eger hvardera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

5

Kammaren att, inom sig, välja talman

och vice talman.

Innan talmän äro förordnade

eller valde, efter thy ofvan sägs,

föres i hvardera Kammaren ordet af

den derstädes närvarande ledamot,

som de flesta riksdagar bevistat, och,

der två eller flere ledamöter i lika

många riksdagar deltagit, den af

dem, som är till lefnadsåren äldst.

Kammaren att, inom sig, välja talman

och vice talman.

Innan talmän äro förordnade

eller valde, efter thy ofvan sägs,

föres i hvardera Kammaren ordet af

den derstädes närvarande ledamot,

som de flesta riksdagar bevistat, och,

der två eller flere ledamöter i lika

många riksdagar deltagit, den af

dem, som är till lefnadsåren äldst.

Vid samtidigt inträffande förfall

för både talmannen och vice talmannen

i någon af Riksdagens Kamrar

ntöfvas talmansbefattningen af den

Kammarens ledamot, som, enligt hvad,

ofvan är stadgadt, eger att föra ordet

innan talmän äro förordnade eller välde.

Stockholm den 21 april 1892.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herrar Kuling och Nyström, som ansett den af utskottet föreslagna

bestämmelsen mindre tillfredsställande, och att herr Rydings motion bort

af utskottet till bifall förordas; samt

af herrar ljungman, Bengtsson, Björkman, Boström, Dalin, Eloivson,

Johnsson, Wikstén, Vahlin och Hedin, som ansett, att utskottet bort med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

anledning af motionerna hemställa, det Riksdagen måtte antaga nedanstående

förslag till ändrad lydelse af § 52 regeringsformen och § 33

riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 52.

Riksdagens kamrar utse livar för sig Kland sine ledamöter talman och

två vice talmän.

Riksdagsordningen.

§ 33.

Så snart fullmakterna undergått den i mom. 1 af nästföregående §

föreskrifna granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af chefen

för justitiedepartementet, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad

kamrarne, hvar i hvad dess ledamöter angår, välje hvardera kammaren

bland sine ledamöter talman och två vice talmän.

Innan'' talmän blifvit valde, föres i hvardera kammaren ordet af den

derstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, der

två eller flera ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den af dem, som

är till lefnadsåren äldst.

Vid samtidigt förfall i en af Riksdagens kamrar för både talman och

vice talmän utses, på sätt tid val af talman egen rum, en af kammarens öfrige

ledamöter att tjenstgöra såsom talman för tillfället.

STOCKHOLM, TRYCKT T CENTRAL-TRYCKERIET, 189 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.