Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3

1892-03-14 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:3, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

i ant! -uvti!iitv ;;[<i>>'' ■ ■ :<?i i■.''Vji*.. mo <%, .. ''■

Ank. till. Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition

med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,

16, 22 och 28 riksdagsordningen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne hänvisat

Kongl. Maj:ts till Riksdagen a/flåtna proposition n:r 28, deruti Kongl.

Magt till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

• '' » i . •■ . ; . * . s. . i '' , , ; - , 1 , I ‘ , . f t i ■ ''I V • j *V t

Förslag till ändrad, lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§

riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullmägtige

i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

eu valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgande^

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

Bill. till Kiksd. Prot. 181)2. 3 Sami. 3 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må hvad

sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt

att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande

bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder

till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i det

fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Aro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda

bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar, som

i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,

samt gamla valkretsar, för Indika ökning af antalet riksdagsmän bör ega

rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten att välja fullt

antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda rättighets utöfning

dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att nya valkretsar

ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet

tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,

för Indika tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena

i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning

härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar, hvilka

på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja ökadt antal riksdagsmän, den

har företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika

för två eller flera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt

mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den,

för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst;

samt att i de fall, der folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två eller

flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet dem

emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för justitiedepartementet

i närvaro af tre bland fullmäktige i rikets bank och tre bland Killin

ägtige i riksgäldskontor^.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratjugufem,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under h vil ket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga eu riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,

som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas

folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

. 4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den

ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val,

livilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller

annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder

faststäld.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september

månads utgång näst före början af de tre år, för Indika valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgångne, nytt val

för den återstående tiden.

§ 16.

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver, efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför domhafvande! i den domsaga, till hvilken

valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade till en valkrets,

inför domhafvande!! i den af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför magistraten

eu elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en

för hvarje fullt tal .af femhundra. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock

begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så

beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes

medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna

varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en

tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens

utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter

beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat ; och skola för rösternas

sammanräknande och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna

erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden

och för städerna till magistraten i den stad, som största folkmängden

eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas

valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän skola

utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas

i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan

stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning

med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,

må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i val
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

orten eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer handlagts

inom särskilda län, hos befallningshafVanden i det län, der slutliga handläggningen

skett. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande eller

magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas;

och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens

slut ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,

som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar vederbörande i tillfälle att sig förklara

samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde eger

att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens befallningshafvande

inlemna sina besvär stälda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende

derå, om afsägelse!) egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna §

och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande, enligt

mom. 2.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola, under samma eller innan nästa riksdag

genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne

tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då den

afgångne varit, ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan

hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.

De skäl, som ligga till grund för den kong], propositionen, innefattas

i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 29 januari 1892

afgifvet, så lydande yttrande:

»Nästlidna års riksdag anmälde i skrifvelse af den 12 mars, att Riksdagen

antagit ett af konstitutionsutskottet vid 1890 års riksdag framstäldt

förslag till ändring af §§ (i och 13 riksdagsordningen, enligt hvilket förslag

nämnde §§ skulle erhålla följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

»§ 6.

1. Första Kammaren skall bestå af etthundrafemtio ledamöter, hvilka

för en tid af nio år utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer,

som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemt!ondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall vid

tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans rätt att. under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande

ordning för valen länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman

inträda allenast i det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut

tillhört.

§ 13.

1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratjugufem ledamöter,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna. Dessa ledamöter

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början åreto näst efter det, under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera väljer en riksdagsman, öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, angränsande

domsagor, som hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två

och två, till en valkrets,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

3. I stad, hvai-s folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas

folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagd!, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrift^ antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,

som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid de val, hvilka näst

derefter, enligt, § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping, som erhåller stadsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till

dess ny valkretsordning varder faststäld.»

Vid pröfning i statsrådet af nämnda förslag hade emellertid mot

detsamma förekommit följande anmärkningar, nemligen, vid § 6: att stadgande^

i mom. 1, å ena sidan, samt mom. 2 och 3, å den andra, kunde

komma att stå i strid mot hvarandra; att nödiga föreskrifter saknades icke

allenast om företrädesrätten till val, när två eller flere valkretsar, enligt

senast af Konungen faststäld ordning, fått sitt representantantal ökadt och

ledighet uppstode inom valkrets, hvars representantantal minskats, utan

äfven angående föranstaltandet af val, i fråga hvarom stadgandena i § 28

vid de föreslagna nya anordningarna icke gjorde till fyllest; och att förslaget

icke heller för det fall att två eller flere städer under samma valordningsperiod

utträdt in* landsting löste den frågan, hvilken af dessa städer

skulle hafva företrädesrätt att utse riksdagsman, då endast en ledighet

funnes i den valkrets, städerna förut tillhöi*t; samt vid § 13: att ehuru det

blifvit förutsatt, att vissa domsagor kunde komma att två och två förenas

till en valkrets, det likväl lemnats oafgjordt, hvilken af de begge domhafvandena

i valkretsen det skulle åligga att förrätta riksdagsmannaval och,

för den händelse domsagorna läge i särskilda län, hvilken befallningshafvande

skulle vara behörig att upptaga och pröfva besvär öfver valet; samt

slutligen att det icke vore angifvet något sätt för verkställandet under

1891 och nästföljande två år af val, som enligt § 15 mom. 2 kunde ifrågakomma;

och med afseende å sålunda anmärkta brister i förslaget förklarade

Kongl. Maj:t uti Sitt den 15 maj å rikssalen afgifna svar å Riksdagens

skrifvelse, att Kongl. Maj:t funnit Sig icke böra till förslaget lemna samtycke.

Ehuru Riksdagens ofvannämnda förslag förfallit, torde det likväl böra

tagas under öfvervägande om icke, på sätt Riksdagen med sitt förslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

åsyftat, riksdagsordningen bör ändras i den retning, att antalet af representanter

i Riksdagen fixeras och efter en bestämd proportion fördelas å

ena sidan mellan de båda kamrarne och å andra sidan, med afseende

på representationsrätten inom Andra. Kammaren, mellan landsbygden och

städerna.

För behofvet af en sådan grundlagsändring tala., efter min mening,

följande skäl, nemligen: att, sedan antalet riksdagsmän, hvilket efter gällande

riksdagsordnings antagande ökats med 60, så att det nu är 375, en ytterligare

ökning ej kan blifva till gagn för riksdagsarbetet utan tvärt om, såsom

inom Riksdagen framhållits, kommer att medföra förslösande af arbetskraft,

samt. förlängande och fördyrande af riksdagarne, utan att gifva, ökad säkerhet

för mera mogna beslut; att, då genom omförmälda ökning Andra Kammaren

förstärkts med 38 men Första Kammaren endast med 22 nya ledamöter,

magtställningen mellan kamrarne vid gemensamma voteringar i afsevärd

grad rubbats; att den vid riksdagsordningens antagande beräknade

proportionen mellan landt- och stad s-representanterna till förmån för städerna.

jemväl undergått, förändring, enär städerna, Indika 1867 hade 55

representanter och nu hafva 81, under tiden fått eu tillökning af 26, då

deremot antalet af de för landsbygden valde ledamöterne, hvilket, 1867 var

135 och nu är 147, ökats med endast 12 ledamöter.

För att utröna, graden af folkökningen och verkan af densamma på

representationsrättens utöfning i städerna har jag låtit upprätta 2 tabeller,

den ena öfver städernas och landsbygdens folkmängd, sådan den enligt officiella

statistiken varit vid slutet af hvart och ett af åren 1840, 1850, 1860,

1870, 1880 och 1890, samt den andra öfver städernas och landsbygdens

folkmängd, sådan den beräknats blifva vid slutet af åren 1900, 191Ö och

1920, hvilken inom statistiska centralbyrån verkstälda beräkning är grundad

på den relativa folkökning, som faktiskt, egt rum under tiden mellan 1860

och 1890 års folkräkningar. Af dessa tabeller, hvilka torde få biläggas

dagens protokoll, framgår, att folkmängden under de näst före 1891 förflutna

tre decennierna ökats, för städerna från 434,519 till 899,403 eller

med 464,884 och för landsbygden från 3,425,209 till 3,885,272 eller med

460,063 samt, antages under trettioårsperioden 1890—1920 komma att ytterligare

ökas för städerna med 1,026,801 och för landsbygden med 533,158

invånare, äfvensom att ökningen i förhållande till de respektive folkmängderna

vid de två trettioårsperiodernas början varit och äfven för framtiden

beräknas blifva mångdubbelt, större i städerna än på landsbygden.

Den framtida folkökningens verkan på representationsrätten och dess fördelning

mellan stad och land faller bjert i ögonen, om man med ledning

af folkmängdssiffrorna i tab. 2. beräknar, huru städerna, om 6 och 13 §§

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

riksdagsordningen bibehållas oförändrade, 1920 skola blifva representerade.

Resultatet af eu sådan beräkning är: att de sjelfständigt väljande städerna

sagda år skola ega utse 153 och de till valkretsar indelade städerna minst

18 högst 36 ledamöter i Andra Kammaren, hvarigenom antalet af de nu

varande 81 stad srepresentanterna i Andra Kammaren ökas med minst 90;

att antalet af städernas representanter i Första Kammaren får en tillökning

af 30; och att hela ökningen af stadsrepresentanter i riksdagen följaktligen

kommer att uppgå till minst 120. Antalet af landsbygdens representanter

skola väl ock ökas; men denna ökning skall sannolikt blifva ringa i förhållande

till ökningen för städerna, ty först och främst uppgår den för

landsbygden beräknade folkmängdstillväxten endast till ungefär hälften af

städernas, och vidare bör tagas i betraktande, dels att den del af folkökningen

för landsbygden, hvilken belöper på de större domsagorna med

mer ån 40,000 invånare, ej verkar till utsträckning af dessa domsagors

valrätt, och dels att då, enligt tab. 2, tretton städer med 507,895 invånare

under trettioårsperioden 1890—1920 komma att utträda ur landstingen,

folkökningen, hvad landstingsområdena beträffar, icke synes kunna

i någon större grad inverka på landstingens valrätt.

Den utredning jag nu gjort synes utvisa, att förut af mig framhållna

missförhållanden, som uppkommit under tillämpningen af de nu gällande

grunderna för riksdagsmannaval, i en ej aflägsen framtid skola högst betydligt

ökas; och jag anser mig derföre böra föreslå, att samma grunder så

fort ske kan ändras.

Under det sista decenniet hafva förslag riksdag efter riksdag väckts

om ändring af de ifrågavarande §§ i riksdagsordni ngen; tnen de flesta af

dessa förslag hafva varit antingen stödda på obilliga grunder eller så affattade,

att det med dem åsyftade ändamålet endast ofullständigt kunnat

uppnås. De hafva derför icke tillvunnit sig något allmännare bifall inom

Riksdagen. Det förslag åter, som af sista Riksdag antogs, men till hvilket

Eders Kongl. Maj:t, såsom förut är nämndt, för brister af formel beskaffenhet

vägrat samtycke, synes mig hvila på rättvisa grunder och vara egnadt

att fullständigt förekomma ej allenast öfverbefolkning i Riksdagens kamrar

utan äfven rubbningar i förhållandet mellan kamrarne och mellan landsbygdens

och städernas representanter i Andra Kammaren. Emot förslaget

har väl blifvit anmärkt, att representationsrätten för de till valkretsar indelade

mindre städerna skulle mer och mer inskränkas till förmån för de

större städerna, men sådant är icke att befara. Tab. 1 och 2 visa nemligen,

att, om förslagets stadganden tillämpats från 1840 till närvarande

tid, endast obetydliga ändringar skulle skett i städernas representationsrätt,

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 3 Sand. 3:e Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

och att samma rätt jemväl under en lång framtid skulle blifva så stadgad

och fast som man skäligen kan önska.

Då jag på sätt redan är antydt i allt hufvudsakligt ansluter mig till

det af Riksdagen antagna förslaget, torde jag till stöd för stadgandena i

detsamma få åberopa 1890 års konstitutionsutskotts betänkande n:o 1,

hvari utskottet anfört: att riksdagsmännens antal borde bestämmas för

Första Kammaren till 150 och för Andra Kammaren till 225; att af Andra

Kammarens 225 ledamöter borde utses 150 för landet och 75 förstäderna;

att samtliga riksdagsmännens antal således skulle blifva 375; att detta tal

kunde synas väl högt, men att utskottet, som utgått från den åsigten att

det vore lämpligast att göra minsta möjliga rubbningar i de olika valkretsarnas

befintliga representationsrätt, ej kunnat finna något mindre tal,

som medgåfve en så nära anslutning till för handen varande förhållanden

och derjemte en så lämplig afvägning af proportionen emellan ej mindre

ledamöterna i Första och i Andra Kammaren än äfven inom Andra Kammaren

mellan representanterna för landsbygden och för städerna; att till stöd

för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande förhållandet

mellan Andra Kammaren och Första Kammaren, kunde anföras, att dessa

siffror innehölle i det allra närmaste samma proportion som den, hvilken

låg till grund för de siffror, som justitiestatsminister!! vid föredragning af

förslaget till nu gällande riksdagsordning i statsrådet den 5 januari 1863,

i enlighet med 1861 års folkmängdsförhållanden, angaf för att visa, huru

proportionen mellan kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka

sistnämnda siffror voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens

ledamöter; att Andra Kammaren i följd häraf komme att, såsom

från början var afsedt, utgöra 3/5 och Första Kammaren 2/r, af representationen;

att, hvad anginge proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch

stadsrepresentanterna, utskottet utgått från de förhållanden, som vid

betänkandets afgifvande voro rådande, och enligt hvilka de förstnämnda

utgjorde omkring 2/3 och de senare 7s af ledamöterna i denna kammare;

att denna proportion afveke något från det förhållande emellan dessa

representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum, men

hvilket dock icke kunde anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att för

alltid bibehållas, enär bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse

med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet, måste, med

antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna som på

landsbygden, leda till en större ökning af städernas representanter än landets;

att det också visade sig att, under det, med afseende å 1861 års

folkmängdsförhållanden, landet beräknades komma att välja 130 och städerna

50 representanter i Andra Kammaren, redan vid den första riksdagen efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

antagandet af den nya riksdagsordningen valdes 135 för landet och 55 för

staderna, hvilka siffror småningom förändrades så, att vid de val, som

närmast föregingo år 1888, landet utsåg 148 och städerna 76, dessa senare

således något mera än */8 åt kammarens hela då varande antal 222;

att till den nämnda proportionen af två representanter för landet mot eu

för städerna ansåge utskottet landets och städernas representationsrätt böra

bestämmas; att emot fastställandet af denna proportion hade anmärkts,

att det väl kunde tänkas, att städernas sammanlagda folkmängd kunde

komma att öfverstiga 7s af hela. rikets, och att i detta fall ifrågavarande

proportion mellan landets och städernas representationsrätt vore uppenbart

origtig; att de officiella statistiska uppgifterna angående utvecklingen af

förhållandet emellan lands- och stadsbefolkningen emellertid visade, att

stadsbefolkningen, som år 1850 utgjorde 10,9 procent, år 1860 11,n procent

och 1870 12,95 procent af hela landets befolkning, trots städernas

synnerligen starka tillväxt under senare tider, år 1880 ej uppgått till mer än

.15,12 procent och för år 1887 utgjorde 17,78 procent af rikets folkmängd;

att den tidpunkt, dä det förutsatta fallet kunde antagas komma att inträffa,

fördenskull syntes i alla händelser vara så aflägsen, att det ej vore nödigt

eller lämpligt att nu för detsamma stifta lag; att hvad anginge sammansättningen

af Första Kammaren, så bibehölles oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen

föreskrefves derom, att ledamöterna af denna kammare skola

utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting

deltaga; att för att utröna, huru många af kammarens 150 ledamöter

hvarje dylik valkorporation hade att välja, rikets folkmängd måste först

delas med 150; att den qvot, som dervid erhölles, blefve bestämmande för

antalet riksdagsmän för landstingsområdet eller staden, i det att valkrets

egde välja minst eu riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd,

som motsvarade nämnda qvot; att. om valkrets hade mindre folkmängd än

berörda qvot, egde den likväl, i enlighet med nu gällande bestämmelser

om stad, som ej deltoge i landsting men hvars folkmängd icke uppginge

till 30,000, utse eu riksdagsman; att. det. väl icke någonsin torde inträffa,

att den qvot, som är bestämmande för antalet af valkretsens riksdagsmän,

jemnt ginge upp i den siffra, som betecknade folkmängden i valkretsen,

utan att öfverskott uppstode; att detta åter både till följd, att man genom

sammanslagning af det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämdes

efter den folkmängd, som motsvarade förberörda qvot eller en hel multipel

deraf, ej kunde erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän; att. det

antal, som då fattades, skulle fyllas från de valkretsar, som hade största

Överskjutande talen; att beträffande reglering af valkretsarne hade utskottet

funnit lämpligast, att den företoges af Konungen och icke af kammaren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sjelf, då det endast gälde tillämpning af noga bestämda grunder, och hela

åtgärden således i intet afseende skilde sig från en vanlig förvaltningsåtgärd;

att utskottet vidare ansett, att en viss stadga borde gifvas åt den

sålunda eu gång gjorda valkretsindelningen, och derför föreslagit, att förändringar

i fråga om valkretsarne och det antal riksdagsmän, de livar för

sig skulle utse, finge ega rum endast i samband med periodvis återkommande

allmänna regleringar; att hvad anginge den tid, för hvilken den

faststälda valkretsindelningen borde gälla, syntes denna böra bestämmas

till 10 år; att vid de omregleringar, som sålunda skulle ske hvart tionde

år, likväl borde iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere

representanter, sedermera förlorade rätt att välja lika stort antal, någon

inskränkning icke finge ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens

befogenhet att under nio år vara riksdagsman; att då han alltså

fortfarande egde fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid som kunde

återstå, blefve deraf eu följd, att den valkrets, som blifvit berättigad att

utöfver sitt förra antal utse ytterligare eu riksdagsman, dock icke finge

utöfva denna rätt, förr än förstnämnda riksdagsmans funktionstid lupit ut

eller riksdagsmannen eljest afginge, enär, om detta icke iakttoges, sammanlagda

antalet riksdagsmän för kammaren komme att öfverstiga 150; att af

samma skäl finge icke heller stad, som under den tid, för hvilken den af

Konungen faststälda ordningen vore gällande, upphörde att deltaga i landsting,

genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande ledighet

bland riksdagsmännen för det landstingsområde, staden förut tillhört; att,

så snart emellertid eu dylik ledighet yppade sig, staden inträdde i utöfningen

af sin sjelfständiga representationsrätt, och landstingsområdet blefve

från den tiden representeradt af eu riksdagsman mindre än förut; att om

det mot förmodan inträffade, att stad, som ej deltagit i landsting, sedermera

komme att tillhöra detsamma, staden naturligtvis efter den tiden icke

hade sjelfständig representationsrätt, utan egde endast att vid uppkommande

ledighet utse riksdagsman tillsammans med landstinget, hvilket, intill dess

ny reglering skedde, hade att utöfva den valrätt, som förut tillkommit

både staden och landstinget; att vidkommande härefter sammansättningen

af Andra Kammaren, så utgjorde fortfarande på landet domsagan valkrets,

likasom städerna hvar för sig eller i förening med andra städer egde utse

riksdagsman; att hvad landets representanter anginge, så hade hvarje domsaga

att utse en riksdagsman; men att, enär domsagornas antal utgjorde

endast 116, borde, för att det bestämda antalet riksdagsmän eller 150

skulle uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas i två valkretsar, för

hvilka hvardera valdes en riksdagsman; att, om domsagornas antal komme

att öfverstiga 150, domsagor, som gränsa till hvarandra och hafva minsta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

sammanlagda folkmängden, skulle två och två förenas med hvarandra till

valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman; att bestämmelserna om

städernas representationsrätt icke kunde blifva lika enkla, som de stadganden,

Iivilka ordnade representationsrätten för landsbygden; att det måste

tillses, att å ena sidan alla städer komme i utöfning af sin representationsrätt

och att å andra sidan de större städerna i mån af deras högre folkmängdssiffra

finge välja flere representanter; att för vinnande af dessa

syftemål hade man till en början att gå till våga på samma sätt, som

föreskrifves med afseende på sammansättningen af Första Kammaren, nemligen

att dela folkmängden i rikets samtliga städer med 75, då en qvot

erhölles, och att låta denna qvot blifva bestämmande för antalet af städernas

riksdagsmän; att hvarje stad, hvars folkmängd uppginge till nämnda

qvot, egde utse en riksdagsman och derefter flere, allt efter som folkmängden

utgjorde en hel multipel af den funna qvoten; att städer deremot, som

hade mindre folkmängd än nu är sagdt, skulle, så vidt lämpligen ske

kunde, länsvis ordnas i valkretsar, Indika hvardera utsåge eu riksdagsman;

att förslagets bestämmelser ej medgåfve ett fastställande af gränser för

befolkningens storlek inom valkretsarne; att på samma gång som detta

stadgande medgåfve ett berättigande att till samma valkrets hänföra städer

från olika län, medförde det eu förpligtelse, att detta ej må ske i andra

fall, än när det för vinnande af bästa möjliga valkretsindelning kunde

anses lämpligt; samt att antalet af valkretsarne berodde på, huru stort

antal återstode att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hade att

utse riksdagsmän, fått sitt representantantal bestämdt.

Sedan jag sålunda redogjort för motiven till det af Riksdagen antagna

förslaget, har jag att yttra mig om afhjelpandet af de brister i

nämnda förslag, hvilka utgjorde hinder för sanktion å detsamma.

Hvad då först angår anmärkningen vid (5 §, att stadgandena i 1

inom. å ena sidan samt 2 och 3 mom. å den andra kunde komma att

stå i strid mot hvarandra, så grundar sig denna anmärkning på det antagande,

att ett större antal städer, som nu deltaga i landsting, skola derur

utträda och hafva eu folkmängd, som föga öfverstiger 25,000, i hvilket

fall det vore möjligt, om än mindre sannolikt, att antalet riksdagsmän

för dessa städer sammanlagdt med det antal, som öfriga valkretsar skola

utse, komme att uppgå till mera än 150. l)å det antagna fallet väl

knappast kommer att inträffa förr än i en aflägsen framtid, synes denna

anmärkning i och för sig icke böra föranleda ändring af förslaget, helst

den, om anledning1 framdeles förekommer, lätteligen kan, utan grundlagsändring,

undanrödjas" derigenom, att det i förordningen om landsting § 1

stadgade folkmängdstal, som berättigar till utträde ur landsting, höjes till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ett tal, som ungefärligen motsvarar 1/150 af rikets folkmängd. Hvad i

öfrigt blifvit mot 6 § anmärkt föranleder mig föreslå, dels att, i nämnda

§ införes ett nytt inom. angående ordningen för valrättens utöfvande i

vissa fall och dels att åt 28 § riksdagsordningen gifves en förändrad

lydelse, så att Konungen i alla förekommande fall förordnar om föranstaltandet

af val till Första Kammaren. Anmärkningarna emot 18 § föranleda

dertill, att nödiga föreskrifter i anmärkta hänseendena böra införas uti 15,

16 och 22 §§ af riksdagsordningen.»

Då förevarande, af Kongl. Maj:t, framlagda förslag i allt hufvudsakligt

öfverensstämmer med det af Riksdagens båda kamrar år 1891 antagna förslag

till ändring af §§ 6 och 18 riksdagsordningen, och de med afseende å

sistnämnda förslag vid detsammäs pröfning i statsrådet anmärkta brister,

enligt utskottets uppfattning, blifvit genom Kongl. Maj:ts förslag afhjelpta,

hemställer utskottet,

att följande genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda

förslag till ändrad lydelse af nedannämnda §§ i

riksdagsordningen måtte af Riksdagen antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse.)

§

Första Kammarens ledamöter skola,

för en tid af nio år, utses af landstingen

och stadsfullmägtige i de städer,

som ej i landsting deltaga.

Hvarje landsting och sådan stad,

som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden

inom sitt område, en riksdagsman

för hvarje fullt tal af trettiotusen.

Går ej folkmängden upp till

trettiotusen, väljes dock en riksdagsman.

(Föreslagen lydelse.)

6.

1. Första Kammarens ledamöter

skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses

af landstingen och stadsfullmägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och

sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter

folkmängden inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt

tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre

folkmängd än i mom. 2 sägs, väljes

dock en riksdagsman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

4. Derest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår

till etthundrafemtio, skola, för

ernående af detta antal, de valkretsar,

hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2

äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara

berättigade att hvardera välja ytterligare

en riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets, enligt ofvan angifna grunder,

eger utse, bestämmes hvart tionde

år af Konungen; dock må hvad

sålunda bestämmes icke lända till

inskränkning i vald riksdagsmans rätt

att under föreskrifven tid utöfva riksdagsman

n akallet.

6., Upphör stad att i landsting

deltaga, må, så länge då gällande

bestämmelse om riksdagsmännens antal

för de särskilda valkretsarne länder

till efterrättelse, stadens rätt att

utse riksdagsman inträda allenast i

det fall, att ledighet uppstår i den

valkrets, staden förut tillhört.

7. Aro icke, då tillämpning skall

ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,

så många ledigheter inom

kammaren, att nya valkretsar, som i

följd af stadgandet i näst förestående

mom. ännu ej utsett riksdagsmän,

samt gamla valkretsar, för hvilka ökning

af antalet riksdagsmän bör ega

rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande

af rättigheten att välja fullt

* antal riksdagsmän, skall, i afseende

å ordningen för sagda rättighets utöfning

dessa valkretsar emellan, gälla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

§

1. Andra Kammarens ledamöter

väljas för eu tid af tre år, räknade

till efterrättelse: att nya valkretsar

ega företräde framför äldre; att bland

två eller flera nya valkretsar företrädet

tillkommer den, som tidigast

utträdt ur landsting; att valkretsar,

för hvilka tillökningen i riksdagsmännens

antal är grundad på stadgande^

i mom. 2, ega företräde framför

valkretsar, för hvilka sådan tillökning

härleder sig från föreskrifterna

i mom. 4; att bland sådana

valkretsar, hvilka på grund af stadgandena

i mom. 2 ega välja ökadt.

antal riksdagsmän, den har företrädet,

för hvilken detta antal är störst,

eller, om antalet är lika för två eller

flera valkretsar, den bland dem, hvars

folkmängd mest öfverskjuter de tal,

som enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarne; att bland sådana

valkretsar, hvilka jemlikt mom. 4

ega utse ökadt antal riksdagsmän,

företrädet tillkommer den, för hvilken

det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott

är störst; samt att

i de fall, der folkmängdsöfverskottet,

såsom lika stort för två eller flera

valkretsar, ej kan tjena till grund

för bestämmande af företrädet dem

emellan, detta skall afgöras genom

lottning inför chefen för justitiedepartementet

i närvaro af tre bland

fullmägtige i rikets bank och tre

bland fullmägtige i riksgäldskontoret.

13.

*

1. Andra Kammarens ledamöter

skola till ett antal af tvåhundra^ugu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet

skett.

o

2. A landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en

riksdagsman. Domsaga, som, oberäknad

dertill hörande städer, har

större folkmängd än fyratiotusen,

varde dock af Konungen, så vidt ske

kan häradsvis, indelad i två valkretsar,

som välja hvardera eu riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger eu folkmängd

af tiotusen eller mer, utses en

riksdagsman för hvarje fullt tal af

tiotusen. Öfriga städer skola första

gången af Konungen, och derefter

hvart tionde år af kammaren, ordnas,

så vidt ske kan länsvis, i särskilda

valkretsar, som hvardera utse

en riksdagsman, och skall hvarje sådan

valkrets innehålla eu folkmängd

af minst sextusen och högst tolftusen.

Bill. till lliksd. Prof. 1832. 3 Sami.

fem, deraf etthundrafemtio för landet

och sjuttiofem för städerna, väljas för

en tid af tre år, räknade från och

med januari månads början året näst

efter 4eK under hvilket valet skett.

2. Ä landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en

riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för

ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,

de folkrikaste domsagorna,

så vidt ske kan häradsvis, indelas i

två valkretsar, som hvardera välja eu

riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den

mån sådant erfordras, domsagor, som

gränsa intill hvarandra och hafva

minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla

städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal,

motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas

folkmängd. Städer, med mindre

folkmängd än nu är sagdt, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis,

i så många valkretsar, som, med

iakttagande af att hvardera utser en

riksdagsman, erfordras för uppnående

af det i mom. 1 föreskrift^ antal

riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda val
kretsar

så ock riksdagsmännens antal

för hvar och en af de städer, hvilkas

folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan

stad välja riksdagsman, bestämmes,

3:e Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

§

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren

verkställas inom september

månads utgång näst före början af

de tre år, för hvilka valen gälla.

Förord nar Konungen nya val eller

afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken

han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen nytt val för den

återstående tiden.

§

Valen förrättas, för landet, inför

doinhafvanden medelst elektorer, som

utses inför kommunalstämmans ordförande.

För hvarje kommun väljes

en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af

ett tusen.

I de valkretsar, som bestå af två

eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad

efter ofvan angifna grunder, hvart

tionde år af Konungen. Den ordning,

som sålunda fastställes, vinner ej tilllämpning

förr än vid de val, hvilka

näst derefter, enligt § 15 mom. 1,

skola ega rum. Köping eller annat

samhälle, som erhåller stad sprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till

dess ny valkretsordning varder faststäld.

15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren

verkställas inom september

månads utgång näst före början af

de tre år, för hvilka valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller

afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken

han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen inom den valkrets,

som utsett den afgångne, nytt

val för den återstående tiden.

16.

o

A landet väljes riksdagsman medelst

elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande

eu elektor och derutöfver,

efter folkmängden, en för hvarje fullt

tal af ett tusen. Desse elektorer

sammanträda till riksdagsmannaval

inför domhafvanden i den domsaga,

till hvilken valkretsen hörer, eller,

om två domsagor äro förenade till en

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af femhundra.

Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den

stad inom valkretsen, som största

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, eg a dock begagna

det omedelbara valsättet, derest

flertalet af de röstberättigade så beslutar.

Då förslag härom af de röstberättigade

i en kommun väckes

medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången,

efter thy som de flesta afgifna rösterna

varit för bifall eller afslag. I

sistnämnda fall kan frågan icke förr,

än en tid af fem år derefter förflutit,

å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det

val, som näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och

gäller för en tid af minst fem år,

hvarefter beslut om dess upphörande

kan på lika sätt som om dess införande

fattas. Vid de omedelbara

valen afgifvas rösterna, särskildt för

hvarje kommun, inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat;

och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande åt

den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden

och för städerna till magistraten i

valkrets, inför domhafvanden i den

af dessa domsagor, hvilken den största

folkmängden eger.

1 de valkretsar, som bestå af två

eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och

derutöfver, efter folkmängden, eu för

hvarje fullt tal af femhundra. Desse

elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad

inom valkretsen, som största folkmängden

eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest

flertalet af de röstberättigade så beslutar.

Då förslag härom af de röstberättigade

i en kommun väckes medelst

beslut, fattadt inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens

befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången,

efter thy som de flesta afgifna rösterna

varit för bifall eller afslag. I

sistnämnda fall kan frågan icke förr,

än en tid af fem år derefter förflutit,

å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det

val, som näst efter en månad från

kungörelsens utfärdande inträffar, och

gäller för en tid af minst fem år,

hvarfter beslut om dess upphörande

kan på lika sätt som om dess införande

fattas. Vid de omedelbara

valen afgifvas rösterna, särskildt för

hvarje kommun, inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:r 3.

deri stad, som största folkmängden

eger.

I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas

valen omedelbart inför magistraten;

och må, der flere riksdagsmän skola

utses, staden, på sätt om val till

stadsfullmägtige är stadgadt, kunna

indelas i valkretsar. I stad, der magistrat

ej finnes, skall den för sådan

stad särskildt tillsatta styrelse eller

dess ordförande taga den befattning

med riksdagsmannaval, som enligt

denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

§

1. År någon missnöjd med val till

riksdagsman i Andra Kammaren, må

han deröfver anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande i valorten

eller, der fråga om val för flera

städer handlagts inom särskilda län,

hos befallningshafvanden i det län,

der slutliga handläggningen skett.

För det ändamål eger klaganden hos

domhafvande eller magistrat, som

slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt

protokollsutdrag, hvilket genast

eller inom högst två dagar derefter

bör till klaganden utlemnas; och skall

han, vid förlust af talan, sist inom

och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande åt

den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvande!! och

för städerna till magistraten i den

stad, som största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas

valen omedelbart inför magistraten;

och må, der flere riksdagsmän skola

utses, staden, på sätt om val till

stadsfullmägtige är stadgadt, kunna

indelas i valkretsar. I stad, der magistrat

ej finnes, skall den för sådan

stad särskildt tillsatta styrelse eller

dess ordförande taga den befattning

med riksdagsmannaval, som enligt

denna § samt §§ 18, 20 och 22

tillhör magistrat eller dess ordförande.

2.

1. År någon missnöjd med val till

riksdagsman i Andra Kammaren, må

han deröfver anföra besvär hos Konungens

befallningshafvande i valorten

eller, der fråga om val för flera

domsagor eller städer handlagts inom

särskilda län, hos befallningshafvanden

i det län, der slutliga handläggningen

skett. För det ändamål eger

klaganden hos domhafvande eller magistrat,

som slutligen handlagt valfrågan,

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst

två dagar derefter bör till klaganden

utlemnas; och skall han, vid förlust af

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

åtta (lagar efter valförrättningens slut

ingifva sina besvär till Konungens

befallningshafvande, som, på sätt i

11 § stadgas, le mila r vederbörande

tillfälle att sig förklara samt sist

innan nästa dags utgång, efter det

den för förklarings afgifvande bestämda

tid tilländalupit, sitt utslag

i målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes

utslag missnöjde eger

att, sist inom åtta dagar efter deraf

erhållen del, till Konungens befallningshafvande

inlemna sina besvär

stälda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan

i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd, förfares i afseende derå,

om afsägelsen egt rum vid valtillfälle,

enligt mom. 1 i denna § och,

om afsägelsen efteråt skett hos Konungens

befallningshafvande, enligt

mom. 2.

§

Hos Konungen göres af hvardera

kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under

samma eller innan nästa riksdag

genom val fyllas, hvarefter Konungen

anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i

någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konun
-

talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens

slut ingifva sina besvär

till Konungens befallningshafvande,

som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar

vederbörande tillfälle att sig förklara

samt sist innan nästa dags utgång,

efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt

utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes

utslag missnöjde eger

att, sist inom åtta dagar efter deraf

erhållen del, till Konungens befallningshafvande

inlemna sina besvär

stälda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan

i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd, förfares i afseende derå,

om afsägelsen egt rum vid valtillfälle,

enligt mom. 1 i denna § och,

om afsägelsen efteråt skett hos Konungens

befallningshafvande, enligt

mom. 2.

28.

Hos Konungen göres af hvardera

kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under

samma eller innan nästa riksdag

genom val fyllas, hvarefter Konungen

anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i

någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

gens befallningshafvande tillse och befallningshafvande, när den afgångne

föranstalta, att nytt val anställes. j tillhört Andra Kammaren, att för
j

anstalta om nytt val; och, då den

| afgångne varit ledamot af Första

Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förord''

| nar om nytt vals anställande.

Stockholm den 14 mars 1892.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Elowson, som anfört:

De snabbt på hvarandra följande förslag till förändring af representationens

sammansättning, hvilka blifvit framlagda än af enskilda motionärer,

än af konstitutionsutskottet och än slutligen af Kongl. Maj:ts regering, få

sin rätta förklaring, om de ställas i samband med de politiska företeelserna

i vårt lands nyaste historia.

Under sista skedet af fyrståndsrepresentationen voro borgare- och

bondestånden i allmänhet ense om de åtgärder, som borde vidtagas för befrämjande

af landets andliga och materiella utveckling. Men efter antagandet

af 1866 års rikdagsordning varade icke enigheten länge emellan de fåtaliga

stadsrepresentanterna å ena sidan och de talrikare ombuden från

landsbygden å andra sidan. Skilda, åsigter började att göra sig gällande.

Dertill kom, att folkmängden i städerna, tack vare en relativt frisinnad tullpolitik,

började visa tendens till en betydligt hastigare tillväxt, än man

förut hade antagit såsom sannolik. Detta hade enligt riksdagsordningens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

bestämmelser till följd, att äfven antalet representanter från städerna började

ökas inom Andra Kammaren. Den större och mägtigare gruppen af

riksdagsmän för landet började att med en viss oro betrakta tillökningen

af stadsrepresentanterna, helst dessa lade i dagen åsigter, som betydligt

afveko från landtrepresentanternas. Särdeles i fråga om statsanslag

röstade oftast riksdagsombuden från städerna med majoriteten inom Första

Kammaren. Följden häraf vardt, att bland valmännen på landsbygden

spriddes misstro emot städernas representanter. Denna misstro utvecklade

sig småningom till en i sinnena hugfästad föreställning om en bestämd

meningsskiljaktighet emellan ombuden för landsbygden och ombuden för

stadsvalkretsarne. Icke underligt att omsider försök gjordes att hämma och

begränsa tillväxten af stadsrepresentanterna. Dessa försök kunna väl förklaras

dels af den mera i dagen liggande omständigheten, att representationen

verkligen blifvit med hänsyn till folkmängden sammansatt på ett

för städerna gynsamt sätt, dels af den mera djupt liggande grunden, att

en inskränkning af den svagares magtutveckling faller sig temligen lätt.

De förhållanden, som hade till följd, att valmännen i domsagorna på

landet erhöllo föreställning derom, att riksdagsmännen från landsbygden

icke drogo jemnt med dem från städerna, hade emellertid den inverkan på

Första Kammaren, att densamma ansåg sig höra upprätthålla städernas författningsenliga

representation. Detta kunde förklaras dels af Första Kammarens

högsinta, tänkesätt att vilja skydda den svagare parten, dels af politisk

klokhetsberäkning att icke lemna sitt bistånd till att försvaga egna

meningsfränder.

Kom så eu omkastning med hänseende till den politiska ställningen.

De spörsmål, som angingo tulltaxan, började intaga främsta rummet. Under

dem skulle allt annat, till och med grundlagsbestämmelser, underordnas.

Detta hade till följd, att städerna, hvilka under det s. k. frihandelssystemet

i hög grad uppblomstrat, snart fingo erfara, hurusom mägtiga krafter började

verka för en inskränkning af deras representanters inflytande inom

Riksdagen. Der stadsrepresentanterna förut haft meningsvänner, funno de

nu motståndare.

I följd af den sålunda skedda omkastningen i afseende på uppfattningen

af hufvudfrågan inom det politiska lifvet hade man visserligen kunnat

vänta, att städernas representanter skulle mottagas såsom bundsförvandter

af den liktänkande fraktionen bland riksdagsmännen från landet.

Om ock detta i hufvudsaklig mån inträffat, hafva likväl icke förutsättningarna

och betingelserna för det nya bundsförvandtskapet blifvit till sin fidla

betydelse insedda af valmännen i allmänhet på landet. Den under tiden

näst efter den stora representationsreformens genomförande uppkomna miss
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

tron med hänsyn till stadsrepresentanterna har icke velat vika. Denna

egendomliga omständighet har till följd, att valmännen inom frihandelsvänliga

valkretsar på landet mena, att det skulle vara rigtigt och välbetänkt,

om deras ombud vid Riksdagen bekämpa sina egna, meningsfränder.

Stor enighet synes råda derom, att en begränsning af representantantalet

är behöflig. Men på samma gång man i det af Kongl. Maj:ts regering

framlagda förslag anfört motiv för en begränsning, har man slutat

med att föreslå eu fixering. Ifrågavarande kungliga förslag afviker äfven

mer än nödigt är från grundvalarne för 1866 års riksdagsordning.

Hufvudbestämmelserna i nu gällande riksdagsordning utstaka den väg,

på hvilken man har att inslå, när eu begränsning af riksdagsmännens antal

visas af erfarenheten erforderlig, nemligen att höja de siffror, som beteckna

de af folkmängden beroende vi Ikoren för att välja riksdagsman. Denna

väg till målets ernående är ock anvisad i den af herr A. Lilienberg m. fl.

inom Andra Kammaren väckta motionen n:o 177. Under diskussionen i

utskottet har jag yrkat bifall till de ändringar af §§ 6 och 13 i riksdagsordningen,

hvilka i nämnda motion föreslås. Ehuru jag inom utskottet

icke lyckats vinna förord för detta mitt yrkande, anser jag likväl det i

nyssnämnda motion n:o 177 framstälda förslag vara det för tillfället bästa

och derjemte det, som mest tillfredsställer den sant fosterlandsälskande grupp

af riksdagsmän, hvilken jag räknar för en ära att tillhöra.

Under förarbetena till representationsreformen 1865 och 1866 hafva

förslag om fixering af medlemsantalet inom Riksdagen blifvit framstälda,

men dessa förslag hafva vid deras pröfning blifvit förkastade. En dylik

fixering är för den skull icke öfverensstämmande med grunderna för nu

gällande riksdagsordning. Särskild! kan med fog anmärkas mot den fixering

af medlemsantalet, som det kungliga förslaget vill fastställa, att proportionen

mellan kamrarnes medlemsantal skulle icke så litet komma att

afvika från det faktiskt bestående förhållandet. Denna afvikelse är till

fördel för den Första Kammaren och till förfång för den Andra. Något

rimligt skäl, hvarför Andra Kammaren skulle låta sig nöja med detta missförhållande,

som uppenbart länder densamma till förfång, torde icke kunna

angifvas. Ett försvagande af Andra Kammaren i sammanhang med en

förstärkning af den Första synes icke vara en tidsenlig anordning.

Konstitutionsutskottet har i ett sammanhang behandlat Kongl. Maj:ts

proposition om ändringar af vissa paragrafer i riksdagsordningen och de

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

motioner, hvilka angående samma ämne blifvit väckta och till utskottet remitterade.

Detta oaktadt har utskottsmajoriteten besluta, att utskottets

utlåtande skulle expedieras under tvenne skilda nummer, nemligen n:o 3

och n:o 4. Emot ett sådant förfaringssätt har jag till protokollet

anmält min reservation.

I enlighet med hvad jag i det föregående haft äran uttala, anser jag

utskottet hafva bort hemställa,

det Riksdagen måtte, med afslag å Kongl. Maj:ts

proposition n:o 28, innehållande förslag till ändrad lydelse

af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen,

besluta att, i öfverensstämmelse med den af herr A.

Lilienberg m. fl. inom Andra Kammaren väckta motionen

n:o 177, antaga till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 6

och 13 riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola för en tid

af 9 år utses af landstingen och stadsfullmägtige i de

städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd

är, väljer, efter folkmängden inom sitt område, en riksdagsman

för hvarje fullt tal af fyratiotusen. Går ej

folkmängden upp till fyratiotusen, väljes dock en riksdagsman.

3. Landsting och stad, som vid 1892 års slut egde

utse två eller flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att

välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af trettiotusen,

men ej för större folkmängd än det eller den hade vid

nämnda års slut, och må ej utse ökadt antal riksdagsmän

förr, än folkmängden, enligt hvad i mom. 2 är stadgadt,

dertill föranleder.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter väljas för eu tid

af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvithet valet skett.

Bill. till Riksd. Prof. 1832. 3 Sand. 3 Ilåft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 3.

2. Ä landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Domsaga, som, oberäknadt därtill hörande

städer, har större folkmängd än fyratiotusen, varde dock

af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, indelad i två

valkretsar, som välja hvardera eu riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen

eller mer, utses en riksdagsman och därutöfver

en för hvarje fullt tal af tjugutusen, hvarmed folkmängden

öfverstiger tiotusen. Öfriga städer skola första gången

af Konungen, och derefter hvart tionde år af kammaren,

ordnas, såvidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,

som hvardera utse en riksdagsman, och skall

hvarje sådan valkrets innehålla eu folkmängd af minst

sextusen och högst tolftusen.

4. Stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller

flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att välja en riksdagsman

för hvarje fullt tal af tiotusen, men ej för

större folkmängd än den hade vid nämnda års slut, och

må ej utse ökadt antal riksdagsmän förr, än folkmängden,

enligt hvad i mom. 3 är stadgadt, dertill föranleder.

af herr Johnsson;

af herr Vahlin, som yttrat:

I utskottets hemställan till Riksdagen att oförändrad! antaga af

Kongl. Maj:t framlagdt förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,

16, 22 och 28 riksdagsordningen har jag af flera skäl icke kunnat instämma.

I detta förslag, afsedt att rätta ett allt mer tilltagande missförhållande

mellan antal et landet och städerna, tillkommande ledamöter

i Riksdagens Andra Kammare, hvilket missförhållande härrört deraf, att

man vid nuvarande riksdagsordnings affattande icke förutsåg en så snabb

tillväxt af städernas befolkning, som sedan visat sig bli förhållandet,

finnes emellertid icke intagen någon bestämmelse till förebyggande af

ett nytt, lika svårt missförhållande, som kan, och, enligt hvad statistiska

data ge vid handen, med afl sannolikhet skall inom en icke aflägsen framtid

framkallas af alldeles samma orsak, som framkallat det nu öfverklagade.

Om den beräkning af städernas folkmängd till 1920, hvilken som bevisningsmateriel

vidfogats den kongl. propositionen, fortsättes till 1927, visar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

sig deraf, att städernas folkmängd då vuxit till eu tredjedel af hela rikets,

och att de derför med all sannolikhet efter denna tid, i fall den kongl.

propositionen oförändrad antagits, komma att i Andra Kammaren ega ett

mindre antal riksdagsmän, efter befolkning, än landsbygden. Att utskottet

i sitt betänkande n:o 4, till förekommande af ett dylikt förhållande, anser

sig böra tillstyrka ett tillägg till det kongl. förslaget, synes mig endast

utgöra ett ytterligare stöd för att det kongl. förslaget utan ett dylikt

tillägg icke bort af utskottet tillstyrkas.

Då städernas representanter principielt medgifvit en fortgående afskrifning

af den städerna genom grundlagsbud tillförsäkrade företrädesställning

af en i förhållande till befolkning starkare representation än

landet, synes det mig vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att denna afskrifning af innehafvande rätt endast får ske genom förlorad

tillväxt i antalet representanter, icke, som det kongl. förslaget bestämmer,

genast inträda genom en godtyckligt gjord minskning deri från 81 till 75,

under det att landsbygdens representanter ökas med 3.

Då genom det kongl. förslaget antalet ledamöter i Första Kammaren

ökas med 3, men i Andra Kammaren minskas med 3, skall Första Kammaren,

om detta förslag antages, på de gemensamma voteringarna vinna ett icke

obetydligt ökadt inflytande.

Ett dylikt stärkande af den Första Kammarens magtställning gent

emot den Andra är en för reformens hufvudsyfte icke blott främmande

och obehöflig, utan enligt min uppfattning bestämdt skadlig förändring.

Hvilken proportion mellan kamrarnes ledamotstal förutsattes såsom lämplig

vid nya, ännu opröfvade förändringars införande genom riksdagsordningen

af år 1866, lär dock nu endast den erfarenhet, som sedan dess vunnits,

böra vara den grund, på hvilken en förändring af denna proportion bör

stödjas. Af denna erfarenhet synes mig framgå, att Andra Kammaren

icke ens på ekonomiska frågors afgörande eger det inflytande, som man

vid riksdagsordningens antagande med goda skäl förutsatte, att den skulle

och borde komma att ega, likasom att dess betydelse i öfrig! snarare kan

förväntas af- än tilltaga, äfven utan frivilligt frånträdande af vunna fördelar.

De här framhållna bristerna i Kongl. Maj:ts förslag synas mig i

väsentlig mån afhjelpta i det af herr Nils Svensson i motion n:o 179 framlagda

förslag i samma ämne. Enligt detta förslag skulle Andra Kammaren

erhålla. 230 ledamöter, deraf 150 för landet och 80 för städerna,, hvarjemte

äfven behöfliga. bestämmelse]- för ändring af denna fördelning af riksdagsmän

mellan städer och landsbygd för det fall, att städernas befolkning

vuxit till mer än 8%30 af hela rikets, i förslaget intagits. Det är emellertid

icke att förvänta, det Riksdagen i grundlagsfråga skulle antaga enskild

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

motionärs förslag, öfver hvars formella beskaffenhet konstitutionsutskottet

icke ens uttalat sig; men, för så vidt Riksdagen i öfrigt gillar Kongl.

Maj:ts förslag, liksom äfven det tillägg dertill, som i utskottets utlåtande

n:o 4 framlagts, lära inga betänkligheter af dylik art förefinnas mot antagande

af ett förslag, som, med bibehållande såväl af Kongl. Maj:ts förslag

som af utskottens tilläggsmoment oförändrade i öfrigt, endast derifrån

skiljer sig genom förändrade siffertal i § 13.

På nu anförda skäl anser jag, att utskottet bort, med förklarande

att Kong]. Maj:ts förslag icke oförändradt kunnat af utskottet tillstyrkas,

hemställa,

att följande förslag till ändrad lydelse af nedannämnda

§§ i riksdagsordningen måtte af Riksdagen antagas

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 6.

(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal

af tvåhundratrettio, deraf etthundrafemtio för landet

och åttio för städerna, väljas för en tid af tre år, räknade

från och med januari månads början året näst

efter det, ounder hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,

de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan

häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera välja

en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,

som gränsa intill hvarandra och hafva minsta

sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en

valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger

en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer,

väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman för hvarje

fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas folk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

mängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt,

ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många

valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser

en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom.

1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock

riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer,

hvilkas folkmängd i och för sig berättigar dem att utan

förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej

tillämpning förr än vid de val, hvilka näst derefter,

enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat

samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga

om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till dess ny

valkretsordning varder faststäld.

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio

tvåhundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket,

skall det här ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio,

utses för landet och för städerna efter

förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet

och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande

af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervid i

öfrig! stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

§ 15.

(Lika Kong]. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)

§ 16.

(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)

§ 22.

(Lika Kong]. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o it.

samt

att antaga

Herr

behandling

§ 28.

(Lika Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag.)

af herr Hedin mot utskottets åtgärd att tillstyrka Riksdagen

Kongl. Maj:ts proposition till hyllande.

Billint) har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i ärendets

inom utskottet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

Bilagor till Kongl. Maj:ts proposition.

Tab• !•

Folkmängden för städerna och för landsbygden åren 1840—1890.

Städer.

År 1840.

År 1850.

År 1860.

År 1870.

År 1880.

År 1890.

folk-

mängd.

3 9?

§■§.

.*(*5

X

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Folk-

mängd.

to

9 Sr

B''g.

23

. d«5

ce

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Folk-

mängd.

SO

3 Sr

td ÖB

P Oj

Stockholm . . .

84,161

20

93,070

19

112,391

19

136,016

18

168,775

18

246,154

20

1 Södertelge . . .

1,156

—

1,245

—

1,719

—

2,150

3,510

-

4,590

—

Norrtelge. . . .

1,077

-

1,012

—

1,199

—

1,404

—

1,879

—

2,471

—

Vaxholm . . . .

921

—

911

—

1,048

—

1,088

—

1,278

—

1,591

—

j Öregrund . . . .

592

—

667

—

679

—

764

—

822

—

945

—

J Östhammar . . .

561

—

618

—

569

—

637

—

661

—

725

—

Sigtuna.....

399

—

426

—

460

487

—

609

—

552

—

Upsala.....

5,203

1

6,952

1

8,459

i

11,433

1

15,675

1

21,511

i

Enköping. . . .

1,309

—

1,413

—

1,553

—

1,885

—

2,545

—

3,289

—

Nyköping. . . .

3,486

—

3,806

—

4,794

—

4,091

—

4,813

—

5,978

—

j Eskilstuna . . .

3,260

—

3,961

—

4,620

—

5,716

—

8,161

—

10,909

—-

1 Strengnäs.....

1,127

—

1,244

—

1,583

—

1,639

—

1.594

—

1,356

—

Torshälla . . . .

596

—

630

—

820

—

783

—

906

—

1,754

—

! Mariefred....

560

—

610

—

663

—

699

—

809

—

977

—

Trosa......

529

—

471

—

445

—

453

—

545

—

600

—

i Linköping . . .

4.767

1

5,240

1

6,138

i

7,257

1

8,752

—

12,649

i

j Norrköping . . .

12,829

3

16,916

3

19,956

3

23,850

3

26,735

2

32,826

2

| Vadstena . . . .

1,952

—

2,225

—

2,411

—

2,399

—

2,398

—

2,198

—

Söderköping . .

1,145

-

1,254

—

1,549

—

1,585

—

1,783

—

1,840

—

| Skeninge . . . .

1,080

—

1,230

—

1,511

—

1,430

—

1,530

—

1,363

—

Motala.....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2,616

—

Jönköping . . .

4,742

1

6,008

1

7,444

1

10,879

1

16,147

1

19,682

1

Eksjö......

1,700

—

1,866

—

1,912

—

2,304

—

2,854

-

3,218

—

Grrenna.....

735

—

902

—

1,174

—

1,272

—

1,390

—

1,169

—

Vexiö.....

2,342

—

2,665

—

3,229

—

3,737

—

4,935

—

6,606

—

Kalmar.....

5,964

1

6,634

1

8,061

1

9,275

1

10,963

1

11,772

—

Vestervik. . . .

3,550

—

4,iJ46

—

5,257

—

5,127

—

6,189

—

6,872

—

Oskarshamn. . .

—

—

—

—

2,237

—

3.284

—

5,382

—

5,853

—

Viminerby . . .

1,521

—

1,436

—

1,766

—

1,829

—

2,033

—

2,045

—

* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

År 1840.

År 1850.

År 1860.

År 1870.

År 1880.

År 1890. 1

Städer.

Folk-

mängd.

gJ

3 ^

2. 05

»

’ CH5

ÖB

''

Folk-

mängd.

W

B *f

0 p

• acj

ÖB

Folk-

mängd.

g. tf

B’?

■ K

oa

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

g

2 *- 2. *

B P

* CKJ

ÖB

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Borgholm....

481

545

L

658

_

817

_

906

_

840

Visby.....

4,157

1

4,502

j—

5,443

—

6,167

—

6,922

-

7,102

—

Karlskrona . . .

12,456

3

14,097

3

15,300

2

16,558

2

18,300

1

20,613

i

Karlshamn . . .

4,408

1

5,071

1

5,633

>—

5,546

—

6,402

—

7,191

—

Sölvesborg . . .

1,284

1,464

—

1,603

—

1,478

—

1,599

—

1,531

— i

Ronneby . . . .

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,899

—

Kristianstad . .

4,540

1

5,440

1

5,773

—

7,962

1

9,203

—

10,670

—

Engelholm . . .

1,074

—

1,310

—

1,656

—

1,815

-

2,092

1,890

—

Simrishamn. . .

1,046

—

1,365

j—

1,415

—

1,532

—

1,841

—

1,966

—

Malmö.....

10,203

2

13,087

2

18,919

3

25,593

3

38,054

4

48,504

4

Lund......

5,264

1

6,709

1

8,412

1

10,688

1

14,304

1

15,023

i

Landskrona . . .

3,800

—

4,139

—

5,703

—

7,821

1

9,763

1

12,253

i

Helsingborg . .

3,211

—

4,140

-

5,333

j—

7,941

1

11,550

1

20,410

i

Ystad......

4,155

1

5,089

1

5,324

—

6,191

—

7.025

—

8,235

—

Skanör .....

629

—

755

—

824

i—

803

—

710

—

! 1,078

Falsterbo . . . .

218

—

282

—

313

—

291

—

339

—

I

Trelleborg . . .

___

—

—

—

1,993

--

2,307

—

2,360

Halmstad . . . .

2,257

2,761

—

3,945

j—

5,738

—

8,505

—

11,825

—

Varberg . . . .

1,660

—

2,123

•—

2,503

—

2,344

—

2,965

—

4,391

—

Laholm.....

993

1,102

i—

1,251

—

1,382

—

1,469

—

1,591

~

Falkenberg . . .

862

-

953

—

1,131

—

1,364

—

i,6a>

—

1,760

Kungsbacka. . .

473

—

577

—

539

j—

575

—

620

—

771

—

Göteborg . . . .

21,558

5

26.084

5

37,043

6

56,288

7

76,401

8

104,657

8

Uddevalla . . .

3,576

—

3,832

4,629

—

5,540

—

7,037

—

7,644

—

Strömstad . . .

1,302

—

1,348

—

1,700

1,986

—

2,296

—

2,548

—

Marstrand . . .

943

—

1,014

—

1,078

—

1,341

—

1,363

—

1,480

—

Kungelf . . . .

749

—

867

—

947

i—

890

—

971

—

989

—

Venersborg . . .

2,623

—

3,067

—

4,076

—

4,814

—

5,482

—

5,613

—

Borås......

2,378

—

2,733

—

2,988

—

3,251

—

4,724

—

8,106

—

Alingsås . . . .

1,267

—

1,388

—

1,616

—

1,954

—

2,460

—

2,712

—

Åmål......

1,450

—

1,329

—

1,629

—

1,687

—

2,454

—

2,756

—

Ulricehamn . . .

1,328

—

1,455

j—

1,424

—

1,038

—

1,215

—

1,162

—

Mariestad. . . .

1,609

—

2,059

—

2,277

—

2,354

—

2,658

—

3,097

—

Lidköping . . .

2,081

—

2,417

—

2,304

—

3,994

—

4,734

—

5,180

—

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

Städer.

År 1840.

År 1850.

År 1860.

År 1870.

År 1880.

År 1890.

Folk-

mängd.

s

5 **

SL

o &

CK5

ÖB

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

W

K PT

5. ÖB

£■ o-

B p

’ CK

ÖB

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Skara......

1,638

—

1,866

—

2,246

—

2,560

—

3,122

—

3,813

—

Sköfde .....

652

—

865

—

1,423

—

2,280

—

3,308

—

4,297

—

Falköping . . .

586

—

693

—

1,191

—

1,705

—

2,575

—

2,799

—

Hjo......

615

—

816

—

1,164

—

1,261

—

1,446

—

1,445

—

Karlstad

3,108

—

3,807

—

4,514

—

5,608

—

7,772

—

8,716

—

Kristinehamn . .

1,721

—

2,056

—

2,636

—

3,577

—

5,039

—

5,933

—

Filipstad . . . .

1,106

—

1,283

—

1,784

—

2,211

—

2,937

—

3,209

—

Örebro.....

4,227

1

5,177

i

7,377

i

9,100

i

11,785

1

14,547

i

Askersund . . .

960

—

1,047

—

1,217

—

1,433

—

1,625

—

1,508

—

Lindesberg . . .

776

—

876

-

1,091

—

1,242

—

1,585

—

1,532

—

Nora......

756

—

908

—

1,100

—

1,440

—

1,536

—

1,373

—

Vesterås . . . .

3,414

—

3,780

—

4,541

—

5,367

—

6,201

—

8,122

—

Sala......

3,385

—

3,252

—

3,381

—

3,859

—

4,836

—

5,753

—

Arboga.....

2,013

—

2,233

2,882

—

3,318

—

3,833

—

4,576

—

Köping.....

1,483

—

1,501

1,763

—

2,287

—

2,952

—

3,865

—

Falun.....

4,161

1

4,463

—

4,970

—

6,203

—

7,305

—

8,010

—

Hedemora . . .

1,007

—

1,044

r—

1,137

—

1,137

—

1,377

—

1,586

—

Säter......

552

—

534

—

505

—

515

—

541

—

552

—

Gefle......

8,137

2

9,261

1

10,975

i

13,822

i

18,758

2

23,484

i

Söderhamn . . .

1,590

—

1,757

—

2,786

—

4,656

—

7,937

—

10,093

—

Hudiksvall . . .

1,926

—

2,016

—

2,656

—

3,241

—

4,464

—

4,804

—

Hernösand . . .

2,163

—

2,738

—

3,239

—

3,707

—

5,370

—

5,789

—

Sundsvall. . . .

2,075

—

2,837

—

4,432

—

6,405

—

9,116

—

13,215

i

Östersund. . . .

459

—

817

1,496

1,717

—

2,854

—

5,333

—

Umeå......

1,269

—

1,505

—

1,855

—

2,565

—

2,818

—

3,233

—

Skellefteå . . .

—

—

—

—

347

—

577

—

877

—

1,166

—

Luleå......

1,139

—

1,257

—

1,516

—

1,905

—

3,120

—

4,755

—

Piteå......

1.172

—

1,405

—

1,554

—

1,800

—

2,337

—

2,691

—

Haparanda . . .

-—

—

554

—

737

942

—

1,039

—

1,252

—

Summa

.103,083

40

.351,520

42

434,510

40

530,040

43

000,431

42

800,403

44

VJ5 af summan

1,04!)

—

4.087

—

5,703

—

7,105

—

0,205

—

11,002

—

Stads-valkretsar

—

20

—

33

—

35

—

32

—

33

—

31

Landsbygden

2,835,204

—

3,131,015

—

3,425,200

—

3,028,870

—

3,875,237

—

3,885,272

—

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 3 Sand. 3:e Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tab. 2.

Beräknade folkmängden i hvar och en af rikets städer

åren 1900, 1910 och 1920.

Enligt den relativa folkökningen i samma städer från 1860 till 1890.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Städer.

Folkmängd

Riksdags-

män. *

Folkmängd.

Riksdags- män. *

1 .

Folkmängd.

Riksdags- män. *

Stockholm............

319,670

20

415,140

20

539,110

20

Södertelge............

6,368

—

8,834

—

12,255

—

Vaxholm.............

1,829

—

2,102

—

2,415

—

Norrtelge.............

3,163

—

4,038

—

5,156

—

östhammar............

786

—

851

—

924

—

Öregrund.............

1,055

—

1,178

—

1,315

—

Sigtuna..............

587

—

623

—

662

—

Upsala..............

29,361

1

40,076

2

54,700

2

Enköping.............

4,224

—

5,424

—

6,966

—

Nyköping............,

6,434

—

6,926

—

7,454

—

Eskilstuna............

14,518

—

19,321

—

25,714

1

Torshälla.............

1,604

—

1,896

—

2,242

—

Strengnäs.............

1,815

—

1,878

—

1,943

—

Mariefred.............

1,112

—

1,265

—

1,440

—

Trosa...............

663

—

732

—

809

—

Linköping...........,

16,134

1

20,483

1

26,066

1

Norrköping............

38,750

2

45,743

2

53,997

2

Söderköping...........

1,949

—

2,064

—

2,186

—

Motala..............

3,396

—

4,409

—

5,724

—

Vadstena.............

2,131

—

2,067

—

2,004

—

Skeninge.............

1,317

—

1,273

—

1,230

—

Jönköping............

27,153

1

37,633

1

52,038

2

Eksjö...............

3,828

—

4,553

—

5,416

1,163

—

1,1b 7

—

l,lbO

—

Vexiö...............

8,386

—

10,646

—

13,515

—

Kalmar..............

13,356

—

15,153

—

17,191

—

Oskarshamn............

8,065

—

11,113

—

15,313

—

* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

Städer.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Folkmängd.

Riksdags-

män.

Folkmängd.

B3.

s

3 do

&

tS DS

'' CJQ

CO

i

Folkmängd.

Riksdags-

män.

Vestervik ............

7,514

_

8,216

_

8,983

_

Vimmerby . . . . L.......

2,147

—

2,255

—

2,368

—

Borgholm............

911

—

989

—

1,072

—

Visby..............

7,761

—

8,480

—

9,266

—

Karlskrona. ...........

22,766

i

25,144

1

27,771

i

Ronneby.............

2,028

—

2,166

—

2,313

—

Karlshamn. . . . ;...... .

7,798

—

8,458

—

9,175

—

Sölvesborg............

1,507

—

1,483

—

1,460

—

Kristianstad ^ .

13,124

—

16,144

—

19,857

—

Simrishamn...........

2,194

—

2,448

—

2,731

—

Engelholm............

1,975

—

2,064

—

2,157

—

Malmö..............

66,385

4

90,857

4

124,350

4

Lund..............

18,227

1

22,114

1

26,829

1

Landskrona . . . !........

15,811

1

20,401

1

26,325

1

Helsingborg ... i ...... .

31,925

2

49,937

2

78,111

3

Ystad..............

9,524

—

11,010

—

12,737

—

Trelleborg .. ..i, ...... .

2,568

—

2,795

—

3,309

—

Skanör-Falsterbo.........

1.058

—

1,039

—

1,020

—

Halmstad ............

17,049

1

24,582

1

35,443

1

Laholm.............

1,724

—

1,868

—

2,023

—

Falkenberg . . .1. . . . i . .- .

2,049

—

2,363

—

2,739

—

Varberg............ .

5,296

—

6,387

—

7,703

—

Kungsbacka...........

869

—

979

—

1,103

—

Göteborg............

137,480

8

180,600

9

237,240

9

Kungelf.............

1,003

—

1,018

—

1,033

—

Marstrand............

1,645

—

1,828

—

2,032

—

Uddevalla............

9,035

—

10,679

—

12,623

—

Strömstad............

2,916

—

3,337

—

3,819

—

Venersborg...........

- 6,245

—

6,948

—

7,730

—

Alingsås.............

3,223

—

3,830

—

4,551

—

Borås . . . ...........

11,305

—

15,767

21,990

—

Ulricehamn...........

1,086

—

1,015

—

948

—

Åmål..............

3,284

—

3,913

—

4,663

—

Mariestad............

3,431

—

3,802

—

4,212

—

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Städer.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Folkmängd.

E

B (jo

SB: eu

B p

• oq

Folkmängd.

W

3 g

p; eu

B p

''

Folkmängd.

Riksdags-

män.

Lidköping............

6,018

_

6,991

8,121

Skara..............

4,549

—

5,426

—

6,473

—

Skofde..............

6,211

—

8,977

—

12,976

—

Hjo...............

1,553

—

1,669

—

1.794

—

Falköping............

3,721

—

4,947

—

6,578

—

Karlstad.............

10,854

—

13,515

—

16,829

—

Kristinehamn..........

7,775

—

10,189

—

13,353

—

Filipstad.............

3,903

—

4,746

—

5,772

—

Örebro..............

18,241

i

22,874

i

28,684

i

Askersund............

1,620

—

1,740

—

1,868

—

Nora...............

1,478

—

1,592

—

1,714

—

Lindesberg............

1,716

—

1,921

—

2,151

—

Yesterås.............

9,859

—

11,967

—

14,527

—

Sala...............

6,868

—

8,199

—

9,788

—

Köping.............

5,021

—

6,522

—

8,473

—

Arboga.............

5,339

—

6,228

—

7.266

—

Falun..............

9,391

—

11,011

—

12,909

—

Säter..............

569

—

586

—

603

—

Hedemora............

1,772

—

1,980

—

2,212

— i

(iefle..............

30,261

i

38,995

i

50,249

i !

Söderhamn............

15,501

i

23,807

i

36,563

i 1

Hudiksvall............

5,853

—

7,132

—

8,689

_

Hernösand............

7,025

—

8,526

—

10,346

Sundsvall............

19,020

i

27,376

i

39,402

i

Östersund............

8,147

—

12,445

—

19,011

—

Umeå..............

3,875

—

4,658

—

5,600

—

Skellefteå............

1,746

—

2,616

—

3.918

—

Luleå..............

6,960

—

10,188

—

14,914

—

Piteå..............

3,231

—,

3,880

—

4.660

—

Haparanda ............

1,494

—

1,782

—

2,127

-r-r-

Samtliga städer

1,151,245

47

1,483,987

49

1,926,204

52

VjS af summan

15,349

—

19,786

—

25,682

—

Antal stads-valkretsar

—

28

—

26

---

23

Landsbygden

4,055,260

—

4,232,950

—

4,418,430

—

Stockholm 1892. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.