Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4

1892-03-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:4, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

i

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mats 1892, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om

ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, äfvensom väckt

motion om tillägg till det uti Kongl. Maj:ts proposition n:o

28 framlagda förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15,

16, 22 och 28 riksdagsordningen.

Till utskottets behandling har Andra Kammaren hänvisat fyra

motioner, afseende dels ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, dels

ock tillägg till det uti Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 till innevarande

års Riksdag framlagda förslag till ändrad lydelse af, jemte andra stadganden

i riksdagsordningen, § 13 i denna lag, nemligen n:o 81 af herr

Ter Larsson i Fole, med hvilken herr Ludvig Norrby förenat sig, n:o 176

af herr Hans Andersson i Nöbbelöf, n:o 177 af herr A. Lilienberg med

flere samt n:o 179 af herr Nils Svensson i Olseröd.

Under hänvisning till det af Riksdagens båda kamrar åren 1890

och 1891 antagna förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen

föreslår herr Per Larsson, att Riksdagen måtte till grundlagsenlig behandling

å nyo upptaga samma förslag; öfverlemnande motionären åt

konstitutionsutskottet att i förslaget göra de ändringar, som kunde anses

erforderliga för undanrödjande af de brister, hvilka utgjort hinder för

dess godkännande af Konungen.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1892. 3 Sami. 4 Höft. (N:o 4).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

I den af herr Lilienberg med flere väckta motion hemställes, att

Riksdagen ville, med afslag å den kongl. propositionen, antaga till hyllande

för vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 6 och 13 riksdagsordningen:

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola för en tid af nio år utses

af landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting

deltaga.

2. Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer

efter folkmängden inom sitt område en riksdagsman för hvarje fullt tal

af 40,000. Går ej folkmängden upp till 40,000, väljes dock en riksdagsman.

3. Landsting och stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller

flere riksdagsmän, bibehålie dock rätt att välja riksdagsman för hvarje

fullt tal af 30,000, men ej för större folkmängd, än det eller den både

vid nämnda års slut, och må ej utse ökadt antal riksdagsmän, förrän

folkmängden, enligt hvad i mom. 2 är stadgadt, dertill föranleder.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter —---valet skett.

2. Å landet--— hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer,

utses en riksdagsman och derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugutusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger tiotusen, öfriga städer — —

— tolftusen.

4. Stad, som vid 1892 års slut egde utse två eller flere riksdagsmän,

bibehålie dock rätt att välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af

tiotusen, men ej för större folkmängd än den hade vid nämnda års slut,

och må ej utse ökadt antal riksdagsmän förr än folkmängden, enligt

hvad i mom. 3 är stadgadt, dertill föranleder.

Herr Hans Andersson åter föreslår, att Riksdagen ville, med godkännande

i öfrigt af det uti Kongl. Maj:ts proposition framlagda förslag,

för sin del besluta följande tillägg till § 13 i nämnda förslag:

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än en tredjedel af folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

3

mängden i hela riket, då skall vid hvarje fördelning i valkretsar, som

derefter eger rum, med tillämpning i öfrig! af ofvan angifna grunder,

antalet riksdagsmän för landet och för städerna bestämmas efter det

inbördes förhållandet emellan folkmängden å landet och den i städerna.

Herr Nils Svensson slutligen hänvisar i sin motion till såväl Kongl.

Maj:ts proposition som ock den af herr Hans Andersson väckta motion

och åberopar sålunda i hufvudsak de grunder, på hvilka samma förslag

hvila, men hemställer, med anledning af hvad rörande städernas representationsrätt

förekommit vid behandlingen inom Andra Kammaren

nästlidna år af denna fråga, att Riksdagen måtte antaga följande förslag

till ändring af § 13 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett. Af dessa ledamöter

skola, så länge städernas folkmängd icke öfverstiger åtta tjugutredjedclar af hela

rikets, åttio utses för städerna och etthundrafemtio för landet, men då städernas

folkmängd öfverstiger nämnda andel af hela rikets, så många utses för städerna,

som dessa tillsammans ega fulla tvåhundratrettiondedelar af rikets folkmängd,

och återstoden för landet.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal det uti mom. 1 föreskrifna antalet riksdagsmän för landet,

skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste

domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som

hvardera välja eu riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal det enligt

mom. 1 bestämda antalet riksdagsmän för landet, skola, i den mån sådant

erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda

folkmängden, förenas två och två till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger den andel

af folkmängden i rikets alla städer, som motsvarar det antal riksdagsmän,

städerna skola utse enligt mom. 4, väljos, efter stadens folkmängd, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande nämnda andel af städernas

folkmängd. Städer med mindre folkmängd, än nu är sagdt, ordnas, så

vidt ske kan länsvis, i så många valkretsar som, med iakttagande af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i

mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd berättigar dem

att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes, efter

ofvan angifna grunder, hvart nionde år af Konungen. Den ordning,

som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka

näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat

samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder

faststäld.

Då utskottet, enligt hvad dess utlåtande n:o 3 utvisar, tillstyrkt

Riksdagen att till hyllande för vidare grundlagsenlig behandling antaga

det uti Kongl. Maj:ts ofvan berörda proposition framlagda förslag till

ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen, får

utskottet, med hänvisning till de uti nämnda utlåtande åberopade skäl,

hemställa:

l:o) att herr Per Larssons motion icke måtte till

någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda; och

2:o) att den af herr Lilienberg med flere väckta

motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bland de anmärkningar, som blifvit framstälda mot konstitutionsutskottets

vid 1890 års riksdag afgifna och till grund för Kongl. Maj:ts

proposition åberopade förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen,

har man fäst särskild vigt vid den, som afsett, att förslaget

icke innehöll bestämmelse derom, att, i händelse städernas folkmängd

skulle komma att ökas så, att den öfverstege en tredjedel af hela rikets,

deras representantantal inom Andra Kammaren skulle i samma förhållande

ökas. Med anledning häraf och då icke heller det utaf Kongl.

Maj:t framlagda förslag innehåller bestämmelser för det fall, som sålunda

blifvit förutsedt, hafva herrar Hans Andersson och Nils Svensson

hvar för sig framkommit med förslag i sådan syftning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

5

Utskottet hyser för sin del visserligen den uppfattning, att det

icke finnes någon större sannolikhet för att städernas folkmängd någonsin

skall komma att uppgå till mer än en tredjedel af hela rikets, men

onekligen ligger det inom möjlighetens område, att detta förhållande

kan inträda, och kändt är dessutom, att ett icke ringa antal af Riksdagens

medlemmar med lifligt intresse omfatta den mening, att föreskrifter

redan nu böra meddelas för den händelse, att eu dylik ökning

af folkmängden i städerna verkligen kommo att ega rum. Af sådan

orsak och under förutsättning, att Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse

af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen oförändradt af

Riksdagen antages, anser utskottet, att Riksdagen för sin del bör antaga

ett tillägg till den föreslagna § 13 riksdagsordningen, innefattande

att, om städernas folkmängd komme att uppgå till mer än en tredjedel

af folkmängden i hela riket, det föreskrifna antalet ledamöter i Andra

Kammaren, tvåhundratjugufem, skulle utses för landet och för städerna

efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna. Det

antal riksdagsmän, som sålunda borde utses för landet och för städerna,

skulle bestämmas af Konungen vid fastställande af den i § 13 mom. 4

omförmälda ordning, dervid i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 i tilllämpliga

delar skulle lända till efterrättelse, så att för hvarje domsaga

skulle fortfarande utses en riksdagsman, och att för de förutsatta fall,

att domsagornas antal understege eller öfverstege det antal riksdagsmän,

som borde för landet utses, vid indelning af valkretsar skulle tillgå

så, som i mom. 2 sägs, samt att, i öfverensstämmelse med mom. 3,

rättighet för stad att sjelfständigt välja riksdagsman alltid bestämdes

af förhållandet mellan städernas sammanräknade folkmängd och det

antal riksdagsmän, som borde för städerna utses, hvarjemte ordnandet

i valkretsar af de mindre städerna likaledes skulle ske enligt föreskriften

i mom. 3.

Vid framläggandet af ett förslag i nämnda syfte vill utskottet

dock uttryckligen betona, att, enligt utskottets åsigt, antagandet af Kongl.

Maj:ts förslag icke må göras beroende deraf, att det ifrågasatta tillägget

till § 13 riksdagsordningen jemväl varder antaget.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet, för den

händelse Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag af Riksdagen antages att

hvila till vidare grundlagsenlig behandling, hemställa,

3:o) att Riksdagen måtte till hyllande för vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande tillägg till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse af § 13 riksdagsordningen:
j

Pilj •* '' i1 : i r i : • • f-.; • ;«?: : n^v1 vh ■ i . mr

5. Uppgår städernas folkmängd till mer än en

tredjedel af folkmängden i hela riket, skall det här

ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratjugufem

utses för landet och för städerna efter förhållandet

mellan folkmängden å landet och i städerna. Det

antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet

och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande

af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervid

i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

I följd häraf hemställer utskottet,

4:o) att herr Hans Anderssons motion icke måtte

till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda;

och får utskottet slutligen, på grund af hvad utskottet uti detta

utlåtande anfört, hemställa,

5:o) att icke heller herr Nils Svenssons motion

måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1892.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

7

Reservationer:

af herrar Ljungman och Johnsson, som ansett, att utskottet bort med

anledning, af herrar H. Anderssons och N. Svenssons motioner hemställa,

det Riksdagen äfven måtte antaga Kongl. Maj:ts

förslag till ändring af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28

riksdagsordningen att med nedanstående förändring

af § 13 hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal

af tvåhundratrettio, deraf etthundrafemtio för landet

och åttio för städerna, väljas för en tid af tre år,

räknade från och med januari månads början året näst

efter det, under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Understiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, för ernåendet af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så

vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som

hvardera välja en riksdagsman, öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant

erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och

hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två

och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger

en åttiondedel af folkmängden i rikets alla

städer, väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel

af städernas folkmängd. Städer, med mindre folkmängd

än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske

kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iaktta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

gande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras

för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock

riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer,

hvilkas folkmängd- i och för sig berättigar dem att

utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år

af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst

derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping

eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till

landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

5. öfverstiger städernas folkmängd åtta tjugutredjedelar

af hela rikets, då skola, med frånträdande

af den i mom. 1 stadgade fördelningen af antalet ledamöter

i Andra Kammaren mellan landet och städerna,

så många riksdagsmän utses för landet, som

det eger fulla tvåhundratrettiondedelar af hela rikets

folkmängd, och återstoden för städerna, samt talet »etthundrafemtio»

i mom. 2 och talet »en åttiondedel» i

mom. 3 vid tillämpningen af dessa moment utbytas

mot tal, som i förra fallet angifver antalet riksdagsmän

för landet och i senare fallet motsvarar antalet

riksdagsmän för städerna. Fördelningen enligt detta

moment af antalet ledamöter i Andra Kammaren mellan

landet och städerna verkställes hvart tionde år af

Konungen i samband med fastställandet af den i mom.

4 omförmälda ordning;

samt af herr Hedin mot utskottets hemställan under punkten 2:o
-

Herr Billing har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.