Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 60 regeringsformen.

1892-03-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1892:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 60 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ant. till Riksd. kansli den 22 mars 1892, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 60 regeringsformen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling

hänvisad motion, n:r 151, har herr E. Thermcenius föreslagit, att Riksdagen

måtte för sin del besluta sådan ändring af § 60 regeringsformen,

att till bevillningär komme att räknas jernvägs-, telegraf- och telefonmedlen.

Till stöd för detta förslag anför motionären, hurusom chefen för

finansdepartementet uti yttrande till det vid Kong!. Majrts innevarande

år aflat na proposition angående ändring i vissa delar af skattelagstiftningen

fogade statsrådsprotokoll, trott sig kunna med säkerhet förutsäga

att, likasom ett väsentligen ökadt öfverskott af postmedlen hädanefter

kunde för statsverket påräknas, inkomsterna af statens järnvägstrafik

komme att fortfarande stiga, och att den tidpunkt icke kunde vara

aflägsen, då öfverskott af telegrafinkomsterna kunde disponeras för statsregleringen,

hvarjemte departementschefen trott sig kunna bebåda, att

statens telefonväsende snart skulle nå den utveckling, att dess stat, i

likhet med hvad som egde rum med telegrafverkets, kunde komma att

föreläggas Riksdagen.

I afseende å dessa inkomstkällor förefunnes emellertid den oegentlighet,

att Riksdagen, som enligt § 57 regeringsformen borde allena

reglera tillflödet af desamma, faktiskt icke egde att bestämma öfver

mer än en af dessa källor, nemligen postmedlen; och då jernvägar,

telegraf och telefon, om hvilka inrättningar man vid den tidpunkt, då

det i § 60 regeringsformen bestämdes hvad som skulle till bevillningär

räknas, ännu icke hade någon aning, vore till sin natur väsentligen lika

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 3 Sand. 5 Höft. (N:o 5). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

postverket, förefölle det oförklarligt, att man vid tidpunkten för de nya

inrättningarnas framträdande kunnat uraktlåta att meddela bestämmelse,

hvarigenom inkomsterna deraf kommit att inordnas bland bevillningarna.

Men om en genom nämnda uraktlåtenhet uppkommen oegentlighet under

eu lång följd af år vunnit ett visst burskap, borde man icke derför låta

densamma fortfara, utan tvärtom tillse, att svenska folkets beskattningsrätt

ej längre måtte i en så vigtig del af förvaltningen, som denna, ligga

i orätta händer. Och en förändring till undanrödjande af nämnda

oegentlighet borde nu ske desto hellre, som man allvarligen sökte flytta

skattebördans tyngdpunkt, och vederbörande sjmtes fästa särskild betydelse

vid de inkomster, som vore att förvänta af jernvägarne samt

telegraf- och telefonverken. Skäl till den föreslagna ändringen funne

motionären jemväl i den tillämnade sammanslagningen af post- och telegrafverken:

det förefölle nemligen oegentligt att, om sammanslagningen

komme till stånd, Riksdagen skulle bestämma om medlen för den ena

delen af det nya verket, och Kongl. Maj:t för den andra.

Af den i § 59 regeringsformen gifna föreskrift, att Konungen i

sammanhang med uppvisandet af statsverkets tillstånd och behof skall

för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar

fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra, framgår,

att bevillningarna till sin natur äro extra ordinarie inkomster, som

Riksdagen år efter annat åtager sig att tillföra statsverket till fyllande

af de statsutgifter för följande år, hvilka ej kunna bestridas genom de

ordinarie inkomsterna. Häraf lärer med nödvändighet följa, att, då de

af staten inrättade kommunikationsanstalterna tillkommit i ändamål att

befordra landets ekonomiska och andliga utveckling, men icke till fyllande

af ett visst statsverkets behof af inkomster, de från nämnda inrättningar

till statsverket inflytande inkomster, hvilka sålunda i första

hand äro afsedda att betäcka de för detta statsändamåls vinnande erforderliga

kostnader, icke begreppsenligt äro af bevillnings natur. Att

detta oaktadt 1809 års grundlagsstiftare i § 60 regeringsformen upptagit

postmedlen bland bevillningarna, är ett faktum, som icke förringar

rigtiglieten af den uttalade slutledningen, men om en gång postmedlen

af skäl, som numera i fråga om öfriga kommunikationsanstalter svårligen

kunna göras gällande, kommit att upptagas bland bevillningarna,

så lärer deraf icke kunna liemtas något giltigt stöd för eu

åsigt att till dessa hänföra äfven inkomsterna af de öfriga kommunikationsanstalterna.

Oegentligheten af en sådan anordning framträder med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

särskild styrka, om och då de ifrågavarande inrättningarna omsider lemna

en behållen inkomst, som tillförlitligen låter sig för hvarje år beräknas, ty

just på grund af deras egenskap att vara på förhand gifna, torde dessa

inkomster i sjelfva verket alltid komma att vid statsregleringens uppgörande

beräknas såsom ordinarie inkomster.

Af jernvägs-, telegraf- och telefonmedlens likhet med postmedlen

kan sålunda, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, motionären icke hemta

något giltigt stöd för sitt förslag om de förras inordnande bland bevi''11- ningarna; tvärtom borde, derest en blott formel oegentlighet i grundlagen

utgjorde tillräckligt skäl för en ändring, gående ut på att rätta

denna oegentlighet, ändringen gå i den rigtning, att postmedlen uteslötes

från bevillningarna. Men lika litet som det till vidtagande af

en sådan åtgärd för närvarande finnes någon anledning, lika litet lärer

något verkligt skäl kunna anföras, hvarför det för Riksdagen skulle

vara önskligt att jernvägs-, telegraf- och telefonmedlen inordnades bland

bevillningarna. Skulle Riksdagen någon gång finna såväl det allmännas

som inrättningarnas bästa fordra, att eu förändring vidtoges i afseende

på det sätt, hvarpå jernvägstrafiken samt telegraf- och telefonväsendet

handhafves, lärer en af Riksdagen till Kongl. Maj:t härom

gjord framställning otvifvelaktigt vara tillräcklig att i detta hänseende

åstadkomma nödig rättelse.

Hvad särskildt jernvägsmedlen angår, skulle dessa medels öfverflyttande

till bevillningarna medföra att, derest något verkligt resultat

af en sådan öfverflyttning skulle komma till stånd, Riksdagen finge för

hvarje år beräkna såväl inkomsterna af trafiken som ock utgifterna för

dess drift och underhåll. I afseende härå förekommer emellertid att

Riksdagen, i enlighet med hvad en år 1876 på Riksdagens begäran i

ändamål att företaga viss granskning af styrelsens för statens jernvägstrafik

förvaltning tillsatt komité i afgifvet betänkande yttrat, i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 22 maj 1877 framhållit oegentligheten deraf,

att uti riksstaten upptoges såväl bruttoinkomsterna af jernvägstrafiken

som utgifterna för dess drift och underhåll. Jernvägstrafiken syntes nemligen

böra betraktas såsom en utom statsförvaltningen stående industri, hvars

omkostnader icke lämpligen borde, på sätt då egde rum, år efter år

skenbart stegra statsutgifterna; och vore det derför vida lämpligare om,

med iakttagande deraf att arfvodestaten för trafikpersonalen hädanefter

såsom dittills blefve af Kongl. Maj:t och Riksdagen reglerad, i riksstaten

allenast intoges den behållna inkomst, som staten kunde för året

af jernvägstrafiken påräkna, dervid föregående års nettovinst kunde läggas

till grund för beräkningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse föreslog Kongl. Maj:t

i sin till 1878 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof

aflåtna proposition, att frågor om förändring i gällande, af Kongl. Maj:t

och Riksdagen gemensamt antagna grunder för aflöning åt embets- och

tjenstemän samt betjente vid statens jernvägstrafik skulle fortfarande

underställas Riksdagens pröfning, men att bland anslagen under sjette

hufvudtiteln icke vidare skulle upptagas och beräknas det för statens

jernvägstrafik erforderliga belopp. Detta Kongl. Maj:ts förslag blef af

Riksdagens båda kamrar utan diskussion antaget; och har på grund

häraf alltsedan år 1878 de i stats regleringen upptagna inkomster utaf

jernvägstrafiken utgjorts af skilnaden mellan de beräknade bruttoinkomsterna

och bruttoutgifterna.

Långt ifrån således att, såsom motionären antager, det nu bestående

sättet för jernvägsmedlens upptagande i statsregleringen skulle

uppvisa en genom uraktlåtenhet uppkommen oegentlighet, som under

en lång följd af år vunnit ett visst burskap, har, på Riksdagens eget

initiativ och efter sorgfällig granskning, en reglering för ej lång tid

sedan egt rum af de förhållanden, i hvilka motionären nu vill åstadkomma

eu förändring. Något skäl till frångående af hvad Riksdagen

år 1878 beslutit har af motionären ej anförts; och då, hvad telegrafoch

telefonmedlen beträffar, det visserligen synes utskottet lägligt, att,

i händelse en sammanslagning af post- och telegrafverken framdeles

kommer till stånd, dessa medel i riksstaten upptagas under samma

rubrik som postmedlen, men det, enligt hvad ofvan anförts, med skäl

kan sättas i fråga, huruvida icke i sådant fall postmedlen borde upphöra

att räknas till bevillningar, hemställer utskottet,

att herr Ther in minus’ motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1892.

På utskottets vägnar:

0. Bergius.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutslcottets Utlåtande N:o 5.

5

Reservationer;

af herr Ljungman, som ansett, att utskottet bort med anledning af

norr E. Thermaenius’ motion hemställa,

det Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag

till ändring af §§ 60, 61 och 69 regeringsformen samt

§ 65 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

» Regeringsformen.

§ 60.

1. Till bevillningar räknas tullmedlen, bränvinstillverknings-

och andra aceismedel, stämpelmedeln

samt hvad hvarje Riksdag dessutom särskild! såsom

bevillning sig åtager.

2. Afgifter för begagnande eller omedelbar

förmån af statens inrättningar eller för påkallande af

embetsåtgärd fastställas af Riksdagen. Dylika afgifter,

hvilka pålagts näring för bekostandet af anstalter

eller åtgärder till densammas främjande, må dock,

äfven om de ingå till statsverket, endast få för det

med dem åsyftade ändamålet användas.

3. Ej må några allmänna afgifter af hvad namn

och beskaffenhet som helst utan Riksdagens samtycke

kunna förändras, tullen å inkommande spannmål allena

undantagen, hvilken må kunna nedsättas. Ej heller

må Konungen statens inkomster förpakta eller, till

vinning för sig och kronan eller enskilde personer,

några monopol fastställa eller annorlunda än i enlighet

med i författning bestämda grunder meddela koncessioner

å anläggning af jernvägar, kanaler, telegrafer

och andra samfärdsanstalter af sådan beskaffenhet,

att de alls icke eller endast i otillräcklig grad

medgifva täflan mellan flera dylika i samma trakt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

4. Konungen eger att fastställa de afgifter,

som af korporationer eller enskilde personer må upptagas

för begagnandet af sådana inrättningar till enskildes

gemensamma nytta och beqvämlighet, Indika

alls icke eller endast i otillräcklig grad medgifva täflan

mellan flera dylika å samma ort.

§ 61.

Alla afgifter, som Riksdagen under de i mom. 1

af föregående paragraf nämnda titlar beviljat, skola

utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den

nya bevillningen af Riksdagen faststäld blifver.

§ 69.

Då statsutskottets förslag rörande antingen statens

reglerande eller bevillningens derefter lämpade

hela belopp eller allmänna afgifter, eller hvad till

riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller

grunderna för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,

till pröfning hos Riksdagen förehafves, gälle

hvad angående behandlingen af utskottets afgifna förslag

uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarne

stridiga beslut, som ej varda sammanjemkade, skola

kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari

hvardera förut stannat; kommande den mening, som

dervid erhåller de fleste ledamöters af båda kamrarne

sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens

beslut.

jRiksdagsordningen.

§ 65.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning eller

annan allmän afgift eller angående riksbankens eller

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut, som ej

uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjemkade,

skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de

olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande

den mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters

af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla

såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning

förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren

afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse

de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika,

öppnas och afgör frågan. År pluralitet redan vunnen,

bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.»

af herr Samzélius i afseende å utskottets motivering;

af herrar Bengtsson, Björkman, Boström, Balm, Johnsson, Wikstén och

Vahlin, som yttrat:

»Då så väl jernvägstrafik- som telegraf- och telefonmedlen obestridligen

äro af samma statsekonomiska natur som postmedlen, då följaktligen

förstnämnda statsinkomster och skattetitlar otvifvelaktigt, i fall

de inrättningar, som gifvit upphof till desamma, vid tiden för nu gällande

regeringsforms antagande funnits till, i likhet med postmedlen

såsom arter af bevillning blifvit upptagna under 60 § regeringsformen,

då vidare fortfarande uraktlåtenhet att inordna merbemälda statsinkomster

med deras växande betydelse under skyddet af nyssnämnda

paragraf och således deras fortsatta undandragande Riksdagens maktsfer

ej synes stå väl tillsammans med den 57 § regeringsformen (om svenska

folkets urgamla rätt att sig beskatta genom Riksdagen allena) och detta

ej minst med hänsyn till inkomsten af statsbanorna, för hvilkas åstadkommande

nationen iklädt sig en skuld af hundratals millioner kronor;

så hafva vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att med anledning af herr Thermsenii motion Riksdagen

till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling

måtte antaga följande förslag till förändrad lydelse

af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

Begeringsformen.

§ 60.

Till bevillningar räknas tull- och accismedlen,

postmedlen, jernväg&trafikmedten, telegraf- och telefonmedlen,

stämpelmedlen, bränvinstillverkningsrnedlen

samt hvad hvarje Riksdag dessutom särskilt såsom

bevillning sig åtager. Ej må några allmänna afgifter

af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksdagens

samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande

och utgående spanmål allena undantagen. Ej heller

må Konungen statens inkomster förpakta eller, till

vinning för sig och kronan eller enskilda personer

och korporationer, några monopolier fastställa.»

samt af herr Hedin, som yrkat bifall till motionen med den förändring,

att till bevillningar komme att hänföras äfven konsuhatafgifter.

Herr Elowson bär velat tillkännagifva, att han ieke deltagit i ärendets

slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.