Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inrättande af häradsstyrelser. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu inom nämnda kammare af herr P. Ersson i Yestlandaholm afgifven motion, n:o 156, deri motionären förnyat sin vid 1890 års Riksdag gjorda framställning om införandet af särskild kommunalrepresentation för häradet eller s. k. häradsstyrelöe.

1892-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående inrättande af häradsstyrelser. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu inom nämnda kammare af herr P. Ersson i Yestlandaholm afgifven motion, n:o 156, deri motionären förnyat sin vid 1890 års Riksdag gjorda framställning om införandet af särskild kommunalrepresentation för häradet eller s. k. häradsstyrelöe.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Kikad, kansli den 15 febr. 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående inrättande

af häradsstyrelser.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu

inom nämnda kammare af herr P. Ersson i Yestlandaholm afgifven motion,

n:o 156, deri motionären förnyat sin vid 1890 års Riksdag gjorda

framställning om införandet af särskild kommunalrepresentation för

häradet eller s. k. häradsstyrelöe.

I sådant hänseende har motionären nu föreslagit, »att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes låta

utarbeta och om möjligt för nästa Riksdag framlägga förslag till lag,

innefattande föreskrifter, i kraft af och i enlighet med hvilka en häradsmenighet

må kunna sjelf besluta i sina egna angelägenheter samt genom

en häradsstyrelse sjelf handhafva förvaltningen af sin ekonomi».

Jemte det motionären, hvilkens ofvanberörda, vid 1890 års riksdag

väckta motion, innefattande ett fullständigt förslag till författning i

ämnet, blef af utskottet i dess utlåtande n:o 31 vid nämnda riksdag

enhälligt afstyrkt och af båda kamrarne afslagen, i sin nu väckta motion

underkastar utskottets nyssberörda utlåtande en temligen utförlig kritik,

deri han sökt ådagalägga ohållbarheten af de skäl, på hvilka utskottet

grundade sin afstyrkande hemställan, anför motionären tillika såsom

stöd för det förslag, han denna gång framstält, hufvudsakligen följande:

Det vore visserligen i lag bestämdt, att häradsborna sjelfva eller

genom socknevis utsedda ombud skulle dels inför kronofogden, dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11■ 5

inför häradsrätten och dels inför Konungens befallningshafvande höras

i de olika frågor, som rörde häradet, men någon heslutande rätt funnes

icke häradet i lag medgifven. Staden hade sin allmänna rådstuga, sina

stadsfullmägtige och sin magistrat; socknen hade sin kommunalstämma,

sina kommunalfullmägtige och sin kommunalnämnd; länet hade sitt

landsting och sitt hushållningssällskap, men häradet hade ingen motsvarighet

till allt detta. Hvarför skulle emellertid denna kommun vara

beröfvad all möjlighet att i laga ordning besluta om sina angelägenheter,

all rätt att sjelf förvalta sin ekonomi? Både billighet och ändamålsenlighet

syntes fordra, att häradets gemensamma angelägenheter

af häradet sjelft handhades, så att en fråga rörande häradet kunde, efter

möjligen erforderlig förberedande behandling af häradsstyrelse, efter

lagbestämd röstgrund afgöras af häradsborna sjelfva å en häradsstämma,

och så att en häradsstyrelse finge ombesörja verkställigheten af häradsstämmans

beslut, hafva tillsyn å vården och förvaltningen af häradets

gemensamma angelägenheter o. s. v.

Ån ytterligare borde betonas, att för närvarande intet lagrum angåfve,

hvilket värde skulle tillmätas ett sockenombuds vid sammanträde

inför Konungens befallningshafvande, domhafvande eller kronofogde afgifna

röst, att för närvarande ingen lagbestämmelse hindrade en nära

platsen för ett dylikt sammanträdes hållande belägen sockens invånare

att i mängd infinna sig vid sammanträdet och derigenom i otillbörligt

hög grad göra sina åsigter derstädes gällande gent emot ett fåtal ombud

från mera aflägset belägna socknar inom häradet, samt att för närvarande

antalet ombud från hvarje socken icke vore på något sätt begränsadt

i förhållande till socknens folkmängd, utan att en socken egde

utse huru många ombud som helst — allt omständigheter, som enligt

motionärens mening mana till lagstiftning för en i detta afseende försummad

kommun, häradet.

Då dessutom nu, enligt lag angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891, vägstyrelser komme att inrättas,

i regel en inom hvarje härad, syntes motionären, att man lämpligen

kunde, der härad vore väghållningsdistrikt, öfverlemna åt en blifvande

häradsstyrelse de åligganden, som enligt nämnda lag tillkomme häradets

vägstyrelse, eller med andra ord låta vägstyrelsen gå upp i häradsstyrelsen.

Och med hänsyn till möjligheten och, ännu mera, lämpligheten

af en dylik anordning funne motionären tidpunkten nu vara gynsammare

än någonsin förut för inrättande af häradsstyrelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Efter en erinran, huru som införandet af en särskild kommunalrepresentation

för härad eller tingslag varit ifrågasatt inom den komité,

som afgaf förslag till nu gällande kommunallagar, likasom ock under

ärendets behandling hos rikets ständer, ehuru på båda ställena utan

framgång, äfvensom att sedermera inom Riksdagen vid flera tillfällen,

senast vid 1881 års riksdag, röster, städse likväl utan framgång, höjts

för en sådan anordning som med motionärens framställning afväges,

anförde utskottet i sitt förenämnda utlåtande n:o 31 vid 1890 års riksdag,

huru som utskottet, i likhet med utskottet vid 1881 års riksdag,

allt fortfarande funne en särskild kommunalrepresentation obehöflig, ja,

till och med skadlig. Obehöflig syntes nemligen saken, om man

närmare betraktade de administrativa och ekonomiska åligganden, till

livilka härad vore förbundet.

De vigtigaste af de liäradena ålagda besvär torde vara: dels byggande

och underhåll af tingshus och häradsfängelse (B. B. 26: 4) samt

af gästgifvaregård (B. B. 28: 2) — hvilket senare stadgandes tillämpning

dock enligt § 60 i kongl. stadgan angående skjutsväsendet den

31 maj 1878 tills vidare hvilade — dels ock anläggande af lands- och

häradsvägar, der sådana funnos erforderliga, och deras underhåll sommar-

och vintertiden, med ty åtföljande skyldighet att bygga och underhålla

broar, uppsätta och underhålla milstenar och visare samt verkställa

snöplogning (B. B. 25).

Till ärenden, som i (Ifrigt hörde till häradsmenighets handläggning och

utförande, torde kunna räknas: vården och tillsynen öfver härads skogsallmänningar

och hushållningen med dem, begagnande af allmänningsfisken,

anstalter för rofdjurs dödande, öfverenskommelse rörande snöploglag,

användningar af häradets saköresmedel, lönande af häradstjenare

samt understundom föreningar om brandstods utgörande.

Till hjelp vid sina ekonomiska angelägenheters ombesörjande

hade häradena slutligen att använda vissa inkomster, hufvudsakligen

bestående af häradsallmänningarnes afkastning, af väg-, bro- och färgpenningar

i vissa fall samt af ersättning för mistade andelar i böter.

Beträffande dessa häradenas administrativa och ekonomiska åligganden,

borde det ej undgå uppmärksamheten, att besvären vore grundade

på allmän lag och häradena förpligtade att dem fullgöra till det

mått och i den ordning, som uti lagen bestämdes. I fråga om dessa

syntes följaktligen en häradsrepresentation vara obehöflig. Hvad anginge

häradenas öfriga angelägenheter, så skulle för häradsallmänningarna

enligt förordningen den 29 juni 1866 särskild allmänningsstyrelse utses,

och för de återstående angelägenheter, hvilka fordrade mera oaf
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11. 7

bruten tillsyn, torde, såsom ock vanligen vore förhållandet, ombesörjandet

lämpligast ske af särskilda styrelser eller för ändamålet utsedde

komiterade. De beslut eller yttranden af häradsborna, som i öfrigt

kunde erfordras, vore merendels af tillfällig natur och syntes hädanefter

som hittills kunna med minsta, omgång och olägenhet fattas eller

gifvas inför häradsrätten eller Kongl. Maj :ts befallningshafvande medelst

särskildt för hvarje tillfälle valda sockneombud, hvilka hade närmare

kännedom om det ärende, de skulle behandla, och af sina kommittenter

kunde erhålla efter förhållandena lämpade instruktioner.

Införandet af en särskild häradsrepresentation skulle dessutom i

flera afseenden kunna verka skadligt.

Många om icke de flesta af de ärenden, som skulle af denna representation

handläggas, vore af den beskaffenhet, att de endast rörde

egare eller innehafvare af i mantal satt jord; och att en representation,

utsedd jemväl af andra, än sådana egare eller innehafvare, skulle besluta

om kostnader, som drabbade dessa allena, samt sköta angelägenheter,

som ensamt rörde dem, kunde icke tillstyrkas. Flera af de ofvan

såsom ofta för häradet gemensamma uppräknade bestyr rörde ock på

flera orter endast delar af häradet (tingslaget) eller andra af häradseller

tingslagsindelningen oberoende samfälligheter. Så vore t. ex. ofta

fallet med indelning till brounderhåll, snöploglag o. s. v. I så fall

kunde det icke vara lämpligt, att beträffande dessa häradets (tingslagets)

representation i sin helhet skulle besluta.

Vidare skulle den skadliga följd kunna uppstå af en särskild

häradsrepresentation, att dels denna lätteligen kunde råka i flerehanda

svårlösta kollisioner med vederbörande landsting, dels ock blotta tillvaron

af en sådan kunde förlamande inverka å landstingets omsorger

för landstingsområdets olika delar, enär dessa hvar för sig ju egde sina

egna målsmän med fristående beslutanderätt.

Slutligen hade genom kungörelsen den 30 april 1881 i icke obetydlig

män vunnits de fördelai-, som med förslaget om särskilda häradsstyrelser

åsyftades.

Den granskning, motionären i sin nu väckta motion, till hvilken

utskottet i sådant hänseende hänvisar, låtit berörda utlåtande undergå,

har icke förmått rubba utskottets öfvertygelse om obehöfligheten af en

särskild häradsstyrelse med den af motionären föreslagna kompetens.

Såvidt utskottet har sig bekant, har i allmänhet någon svårighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

icke mött för bäradena att genom ombud från de särskilda sockenkommunerna,

för visst eller vissa ändamål tillsätta komiterade med mer

eller mindre vidsträckt magtbefogenhet eller på annat sätt handhafva

sina jemförelsevis få gemensamma angelägenheter. Motionären framhåller

såsom en betänklig brist i bestående förhållanden, att bestämd

föreskrift saknas rörande den röstgrund, som vid häradets gemensamma

rådplägningar och beslut skall tillämpas, men utskottet vill dervid

erinra, att den anmärkta omständigheten icke bör kunna vålla några

svårigheter, allenast, på sätt motionären för öfrigt sjelf antydt, nödig

hänsyn tages till den föreliggande frågans beskaffenhet, så att, der

denna t. ex. gäller en gemensam utgift, röstgrunden får sammanfalla

med den grund, efter hvilken de särskilda kommunerna inom häradet

hafva att deltaga i sådan utgift; och om någon gång med åsidosättande

af denna regel en origtig röstgrund blifvit tillämpad, lärer detta

icke innefatta giltig anledning till vidtagande af någon åtgärd från lagstiftningens

sida, helst rättelse af en förlupen felaktighet i nu berörda

hänseende i hvarje fall utan svårighet torde stå att vinna. Slutligen

må anmärkas, huru som den omständighet att häradets tvifvelsutan vigtigaste

angelägenhet, väghållningen, genom en ny väglag numera blifvit

fullständigt ordnad och att enligt samma lags organisationsföreskrifter

det hädanefter skall tillkomma en i regel för hvarje härad utsedd vägstyrelse

att ombesörja verkställigheten af vederbörandes beslut rörande

väghållningen — långt ifrån att såsom motionären förmenat göra den

reform, han förordat, mera önskvärd — fast hellre måste i väsentlig mån

förringa det värde, motionären velat ur praktisk synpunkt tillmäta densamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föranlåtes utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 februari 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

STOCKHOLM, P. A. NYM AXS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.