Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt för qvinna att innehafva klockareoch kgrkosångarebefattningar.

1892-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt för qvinna att innehafva klockareoch kgrkosångarebefattningar.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

5

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt

för qvinna att innehafva klockare- och kgrkosångarebefattningar.

I enlighet med ett af rikets ständer vid 1859—1860 årens riksdag

fattadt beslut lemnades genom kungörelsen den 8 mars 1861 det medgifvande,

att församling egde att till bestridande af organistbefattning, der denna ej

var med klockaresyssla förenad, antaga qvinna, hvilken fullgjort hvad författningarne

i öfrigt stadgade för kompetens till sådan befattning. Vid

nämnda riksdag förelåg jemväl förslag, att qvinna måtte kunna antagas till

klockare, men denna framställning blef af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet

afstyrkt och lyckades ej heller tillvinna sig ständernas bifall. Sedan

1861 har någon ytterligare utvidgning af qvinnans verksamhet på^det kyrkliga

området icke skett. Visserligen väcktes vid 1885 års riksdag inom Andra

Kammaren en motion i syfte att bereda rättighet för qvinna att innehafva

klockaretjenst, men denna motion, som af kammaren hänvisades till tillfälligt

utskott, blef af nämnda utskott afstyrkt under erinran att, då Kongl. Maj:t

redan vid åtskilliga tillfällen i anledning af gjorda ansökningar meddelat

resolutioner, af hvilka klart framginge, det egenskapen att /vara qvinna icke

utgjorde hinder för sökande af klockarebefattning, den rättighet, som motionen

åsyftade bereda qvinnan, måste anses redan vara för handen, Efter ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

kortare meningsutbyte blef utskottets hemställan af kammaren bifallen,

hvadan frågan förföll.

I eu något vidgad form har berörda fråga nu återupptagits i eu inom

Andra Kammaren af herr Emil Hammarlund väckt motion, n:o 98, hvilken

blifvit till utskottet hänvisad. I berörda motion anmärker motionären sålunda

till eu början, hurusom lika litet som det före 1885 funnes några

resolutioner, som bestyrkte det tillfälliga utskottets uppfattning i ämnet, lika

litet hade efter nämnda tid dylika resolutioner sett dagen. Så vidt det vore

motionären bekant, hade under åren 1885—1891 tillhopa 13 ansökningar af

qvinnor om rätt att söka klockarebefattningar pröfvats af Kongl. Maj:t. Åt

dessa ansökningar hade de, hvilka afsett rätt att söka klockarebefattning

inom hela riket, städse afslagits. I tvä fall hade på vederbörande domkapitels

tillstyrkan qvinna erhållit rätt att söka dylik befattning inom visst stift,

och sju qvinnor hade erhållit rättighet att söka sådan befattning i viss

församling.

Sedan motionären härefter redogjort för två af de omnämnda resolutionerna

samt i sammanhang dermed uttalat såsom sin öfvertygelse, att fölnärvarande

qvinna kunde blifva klockare allenast på grund af dispensation

från gällande lag, fortsätter motionären:

»Fråga kan allvarsamt uppstå, huru vida icke det vore bäst och rigtigast

att alldeles afskaffa hela klockareinstitutionen, sådan den nu ter sig.

T)e till klockaretjensten hörande göromål kunde lämpligen fördelas mellan

organisten och kyrkovaktare!!. På eu sådan anordning skulle helt visst både

folkskolan och kyrkomusiken vinna.

Men så länge klockarebefattningarna finnas qvar, föreligger intet rimligt

skäl att göra dem till ett uteslutande privilegium för männen.

De kompetensfordringar, lagen uppställer för sökande af klockare^enst,

äro visst icke af den art, att de ej kunna uppfyllas af qvinnor.

»Han skall» — heter det i kyrkolagen — »vara ärlig, trogen och

flitig, boklärd och kunna sjunga och skrifva, så att han deruti kan undervisa

församlingens ungdom.» Genom utslag den 3 oktober 1884 har Kongl.

Maj:t förklarat, att detta »boklärd» endast innefattar att hafva det mått af

kunskaper, som kan inhemtas i en vanlig folkskola, och egenskapen »kunna

sjunga» behöfver enligt samma utslag ej alls förefinnas. Kongl. Maj:t har

nemligen gillat, att på första förslagsrummet till en klockaretjenst framför en

mängd väl meriterade sökande uppförts en person, som endast hade betyg

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 7

från med folkskola likstäld undervisningsanstalt, och enligt detta betyg saknade

sångförmåga.

Vidare bör klockare i landsförsamling »förstå att med åderlåtning

allmogen betjena» samt ega »kunskap och färdighet i vaccinationens verkställande

och vederbörliga skötsel».

Det är allt, som fordras för att vara kompetent. Någon särskild

»klockareexamen» finnes ej.

Om vi sedan gå att betrakta klockarens åligganden, så lämpa de sig

lika väl, ja i några fall till och med #bättre för qvinna än för man. Klockarens

åligganden äro enligt kyrkolagen och senare gifna prejudikat följande:

1) »att sörja för ringningen och klämtningen» (enligt en mängd Kongl.

Maj:ts utslag innebär detta »sörja» icke vidsträcktare åliggande för klockaren

än att tillse, det ringning i behörig ordning och på bestämda tider anställes);

2) att »på behöriga tider ställa timklockorna»;

• 3) att »taga allt det i noga akt och förvar, som honom i händer antvardas

och förtros»;

4) att »vara presterna vid gudstjensten, skriftermålen och, när det

befalles, uti sockenbud samt annan kyrkotjenst vid handen»;

5) att »hålla kyrkan och kalken ren samt tillse, att kyrkodörrar,

portar och luckor stängas på torn och kyrkogård»;

6) att »biträda presterskapet med antecknande af de personer, som

angifva sig till skriftermål och nattvardsgång i kyrka»;

7) att åderlåta;

8) att vaccinera.»

I fråga vidare om rättigheten för qvinna att söka kyrkosång a >etjen s t

erinrar motionären, hurusom kungörelsen den 8 mars 1861 allenast gäller

organistbefattning, och att det i saknad af alla lagbestämmelser derutinnan

måste anses ovisst, om qvinna egde söka befattning af ifrågavarande art.

Till förebyggande af all tvetydighet uti nämnda hänseende torde det uttryckligen

böra i lag bestämmas, att qvinna, som eljest hade nödig kompetens,

finge söka och innehafva kyrkosångaretjenst.

Slutligen anmärker motionären, hurusom ett bifall till hans framställning

torde påkalla äfven ett par smärre ändringar i folkskolestadgan

samt i kongl. kungörelsen den 8 mars 1861.

I fall det medgåfves qvinna att söka klockaretjenst, borde nemligen

äfven folkskolelärarinna hafva samma rätt som folkskolelärare att med skolläraretjenst

förena klockarebefattning. I folkskolestadgans § 34 borde alltså

orden: »§§ 26 och 27» utbytas mot »§ 26» samt orden »eller med klockaretjenst»

utgå. Slutligen borde i kungörelsen den 8 mars 1861 orden: »der

denna ej är med klockaresyssla förenad» utgå.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

I enlighet med hvad han sålunda anfört, hemställer alltså motionären,

»att Riksdagen måtte besluta:

dels att qvinna, hvilken fullgjort hvad författningarne för kompetens

till sådan befattning i öfrigt stadga, må söka och innehafva: a) klockaretjenst;

b) kyrkosångarebefattning;

dels att folkskolestadgans § 34 samt kongl. kungörelsen den 8 mars

1861 erhålla sådan förändrad lydelse, att hinder ej finnes för folkskolelärarinna

eller för qvinlig organist att söka och innehafva klockare- och

kyrkosångarebefattningar.»

På sätt motionären anmärkt, måste enligt gällande kyrkolag qvinna

för närvarande anses sakna rättigheten att söka och innehafva klockarebefattning.

Då emellertid Kongl. Maj:t, i särskilda fall, der qvinnas ansökning

att erhålla dylik befattning afsett allenast viss församling, någon gång ett

helt stift, redan frånträdt kyrkolagens grundsats i ämnet, och det icke lärer

kunna med fog påstås, att qvinnan i allmänhet mindre väl än mannen skulle

lämpa sig för de sysslor, som tillhöra klockaretjenst, har den utvidgning af

qvinnans verksamhetsfält, som motionen ställer i utsigt, synts utskottet eftersträfvansvärd.

Att deremot, på sätt motionären jemväl föreslagit, medelst

lag fastslå qvinnas rätt att söka kyrkosångarebefattning torde icke vara

lämpligt eller ens af behofvet påkalladt. Nämnda befattning finnes visserligen

omnämnd i författningar af kyrkligt-administrativt innehåll, men är för

den egentliga kyrkolagstiftningen fullkomligt främmande, och torde vid sådant

förhållande de församlingar, hvilka vilja anställa kyrkosångare, redan under

nuvarande förhållanden ega att till sådan tjenst utse qvinna, allenast hon

innehar den i kungörelsen den 8 december 1881 föreskrifna kompetens.

Såsom motionären erinrat, föranleder ett bifall till hans framställning

om rätt för qvinna att söka klockarebefattning smärre förändringar i så väl

gällande folkskolestadga som ofvan åberopade kungörelse af år 1861. Då

dessa författningar tillkommit i administrativ väg, och ändringar i desamma

icke böra ske annorledes än i sammanhang med den föreslagna ändringen af

kyrkolagen, har frågan synts utskottet lämpligast böra medelst en skrifvelse

öfverlemnas till Kongl. Maj:t.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen, i anledning af motionen, måtte i skrifvelse

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Riksdagen framlägga förslag till bestämmelse, att qvinna

må lika med man söka och innehafva klockarebefattning.

Stockholm den 26 februari 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herrar Bergström, Fröberg, grefve Klingspor, Pehrsson, L. O. Larsson,

Claeson och Öländer, Indika ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till

motionen.

Bih. till liiksd. Prof. 1892. 7 Sami

12 Haft.

•)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.