Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte att förfalskning af lånehandlingar måtte förekommas.

1892-03-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte att förfalskning af lånehandlingar måtte förekommas.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

Reservation:

mot utskottets hemställan under n:o 1: af herrar Bergström, Fröberg,

grefve Kling spor, Pehr sson och Benedicks, hvilka ansett att utskottet

bort afstyrka bifall till motionen, samt af herr Lilienberg mot vissa

delar af motiveringen till utskottets hemställan under n:o 3.

Härjemte hafva herrar L. O. Larsson och Claeson begärt få anteckna

dt, att de icke deltagit i utskottets behandling af ofvan omförmälda

motioner.

>

N:o 19.

Ank. till lliksd. kansli den 7 mars 1892, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte att

förfalskning af lånehandlingar måtte förekommas.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 95, erinrar herr Nils Hanson i Berga, med hvilken två af

kammarens ledamöter förklarat sig instämma, huru som, då erfarenheten

visade, att vårt lands inbyggares fri- och rättigheter icke kunde bevaras

eller med nödig trygghet utöfvas annorledes än under skyddet

af en efter omständigheternas kraf lämpad lagstiftning, denna borde

så långt möjligt vore kunna motverka bedrägerier och orättrådigheter

under alla former. Till dylika bedrägerier vore att räkna de många namnförfalskningar,

som skedde för att företrädesvis af bankinrättningar tillnarra

sig penningelån mot falska namnsäkerheter, då en lånesökandes

soliditet vore tvifvelaktig och svårighet sålunda mötte för att på godvillig

väg erhålla lån. Att dylika företeelser i de fall, der de komme i dagen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

kunde enligt, gällande strafflag beifras och don felande befordras till

välförtjent näpst, vore visserligen en känd sak; men det hade likväl

händt, att ett sådant ofog kunnat öfvas under flera år och omfattat

lånebelopp af ganska betydande storlek, innan brottet kommit i dagen.

Under sådana omständigheter brukade det icke aflöpa utan obehag för

den eller de löftesmän, som, ehuru ovetande, fått skylta såsom sådana,

likasom det ock rättvisligen blefve den långifvande anstalten, som i

sista hand finge sitta emellan.

Då sådana bedrägerier icke gerna kunde lyckas gent emot enskilde

långifvares vaksamhet, inträffade de företrädesvis vid lån i bankinrättningar

emot namnsäkerheter och i afl synnerhet vid belåning af vexlar, der

vittnens intyg om namntecknings rigtighet ej erfordrades. Det syntes

motionären, som om lagstiftningen borde träda emellan för att på ett

eller annat sätt omöjliggöra eller åtminstone försvåra utförandet af dylika

planer, helst sådant enligt motionärens mening icke borde vara outförbart.

Att belåning af vexlar vore ett sätt, som användes i lönnligen

stor utsträckning, vore ett kändt förhållande. Denna lånerörelse borde

visserligen icke försvåras, men då densamma utöfvades på ett sätt, som

möjliggjorde brott af beskaffenhet, att årslånga fästningsstraff derå

kunde följa, torde detta äfven från statsrättslig synpunkt fordra ett

allvarligt beaktande.

Motionären, som icke tilltrodde sig kunna framställa ett förslag,

som i praktiskt afseende vore lämpligt, ansåge emellertid att, om långifvande

penningeinstitutioner finge genom lag sig ålagdt att, så snart

lån beviljats eu lånesökande mot skriftlig förbindelse, försedd med icke

tillstädesvarande löftesmäns namnteckning, på lämpligt sätt underrätta

desse så väl om lånebeloppets storlek som om den dag, från hvilken

deras ansvarighet inträdde, skulle, med kännedom om att sådant komme

att ske, bedragaren näppeligen våga försöket, .och i allt fall skulle

säkerligen sådant icke kunna förnyas, om det en gång skulle hafva skett.

I enlighet härmed föreslår nu motionären: »att fliksdagen ville

besluta att till Kong]. Maj:t ingå med en skrifvelse och anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana bestämmelser i gällande lagstiftning rörande banker och

andra penningeanstalter, att förfalskning af namnsäkerheter må kunna

förekommas.»

Såsom bilaga till motionen har motionären låtit aftrycka ett transsumt

af rådstufvurättens i Söderhamn dombok i brottmål den 21 april

Bih. till Rikud. Prot. 1892. 7 Sami. 13 Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1891, n:o 144, angående ransakning med en person, som gjort sig

skyldig till jexelförfalskningar i stor skala, och tillåter sig utskottet

härmed hänvisa till nämnda bilaga.

Enligt, hvad utskottet har sig bekant, lära numera välordnade

penningeanstalter icke underlåta att vid beviljandet af lån emot namnsäkerhet

eller diskontering af vexlar ofördröjligen underrätta vederbörande

löftesmän eller vexelgäldenärer om ett dylikt förhållande. Att

nu såsom en laglig skyldighet ålägga inrättningar af ifrågavarande slag

vidtagandet af en skyddsåtgärd, till hvilken omsorgen om deras eget

bästa bör mana dem, synes utskottet ingalunda lämpligt. Här såsom

eljest på affärslifvets områden gäller såsom regel, att den säkraste garantin

mot förluster ligger i den enskildes omtänksamhet och att icke

ens de mest detaljerade skyddsbestämmelser i lag förmå att ersätta

detta naturliga skyddsmedel. En dylik omtänksamhet synes den penningeinrättning,

som i motionärens framställning närmast åsyftas, i betänklig

grad hafva åsidosatt, och det i ofvan omförmälda bilaga omnämnda

fall af en i åratal bedrifven, om den största djerfhet vittnande

vexelförfalskning torde lyckligtvis stå temligen enstaka i vårt land.

Då sålunda en åtgärd i motionens syfte hvarken synes lämplig

eller af verkligt behof påkallad, föranlåtes utskottet — med allt erkännande

af det goda syfte, som röjer sig i framställningen — hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 7 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, K. I. Beckman, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.