Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 5 mom. 1 i förordningen om kyrkostämma m. in. i Stockholm den 20 november 1863.

1892-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 5 mom. 1 i förordningen om kyrkostämma m. in. i Stockholm den 20 november 1863.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af § 5 mom. 1 i förordningen om kyrkostämma

m. in. i Stockholm den 20 november 1863.

Enligt § 5 af förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd

i Stockholm den 20 november 1863, beräknas rösträtt å kyrkostämma

i hufvudstaden sålunda, att en röst svarar mot hvarje fullt eller

börjadt åttatal af den röstande påförda bevillningskronor (riksdaler riksmynt),

dock så att ingen eget’ högre röstetal än 20. Mot bevillning till

och med 8 kronor (riksdaler) svarar alltså en röst, deröfver till och med

16 kronor två röster, deröfver till och med 24 kronor tre röster, o. s. v.

efter samma grund, dock att för bevillning utöfver 152 kronor beräknas

i intet fall mer än tjugu röster.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 155, hvilken blifvit

till lagutskottets behandling hänvisad, anmärker nu herr J. A. Fjällbäck,

huru som ofvan berörda röstgrund visserligen vore något bättre än den

vid de kommunala valen gällande samt i någon mån bättre tillgodosåge

de små rösternas rätt och intressen. Men den vore likväl i det afseendet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23. 5

långt ifrån tillfredsställande, och dess största fel vore den fullständiga godtycklighet,

hvarmed gränsen blifvit bestämd så väl för det högsta röstetalet

som ock mellan de tjugu röstklasserna. Dervid fäste sig motionären

icke vid principfrågan, om någon rimlig grund funnits i våra ekonomiska

förhållanden att tillmäta åttatalet så stor betydelse eller att sätta

röstmaximum just vid tjugu röster. Afgörande vore här allenast den

praktiska synpunkten, huru denna röstskala verkade.

Dervid trädde det genast i dagen, att den delaktighet i vården af de

kyrkliga angelägenheterna, som förordningen otvifvelaktigt velat tillförsäkra

hvarje röstberättigad, vore i högsta grad ojemnt och godtyckligt

fördelad. Full likställighet rådde allenast mellan dem, som hade 20 röster

eller utgjorde bevillning med mer än 152 kronor, alltså för en fastighet

af minst 304,000 kronors värde eller inkomst till minst 15,200 kronors

belopp. För alla innehafvare af lägre röstetal gälde deremot förordningens

hufvudgrundsats, att rösträtten lämpas efter förmögenheten, utan annan

inskränkning, än att antalet röstklasser vore begränsadt till tjugu, mot ett

hundra på den kommunala röstskalan. Att denna inskränkning föga

gagnade de mindre bemedlade röstegande, till skydd för hvilkas rätt den

kommit till, vore emellertid icke svårt att inse. De små röstetalen dränktes

mellan de stora, alldeles som vid de kommunala valen, och deras innehafvare

aktade ej ens nödigt att deltaga i kyrkostämmor, på hvilkas resultat

de faktiskt ej kunde inverka det allra minsta, då tusentals små

röster kunde kullslås af ett hundratal stora. Detta hade ledt till, att medeltalet

röster på hvarje faktiskt röstande vid kyrkostämmor i hufvudstaden

vore minst tre eller fyra gånger högre än medeltalet röster på en

hvar af de på papperet röstberättigade. Särdeles betecknande vore förhållandet

i Stockholms nionde rote eller vestra delen af Hedvig Eleonora

(Östermalms) församling, som med sin stora mängd af både rike och fattige

röstegande erbjöde ett godt tillfälle att bedöma ställningen i allmänhet.

Antoge man, för att erhålla en öfverblick af det hela, att alla utöfvade

sin rösträtt, och att de lägre röstklasserna som en man förenade sig

mot de högre, så skulle i denna rote de sju lägsta röstklasserna eller innehafvarne

af 1 till 7 röster, tillsammans ega ett antal af 6,254 röster, medan

de tretton högsta röstklasserna, med 8 till 20 röster på hvar man,

skulle förfogat öfver ett röstetal af 6,041. -Jemvigtspunkten skulle alltså

här ligga vid sjelfva öfvergången från 7 till 8 röster, eller vid 56 kronors

bevillning, alltså hos dem, som egde fastighet till ] 12,000 kronors värde eller

inkomst till 5,600 kronors belopp, eller, med andra ord, de, som erlade

mer än 56 kronors bevillning, kunde, i fall de förenade sig, uppväga samtliga

dem, som erlade mindre belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

En röstskala, som på det sättet undertryckte de små rösterna, kunde

ej gerna sägas motsvara ens de mest blygsamma anspråk på rättvisa eller

billighet. Då man icke kunde hoppas att ännu få personlighetsprincipen

erkänd på detta område, borde åtminstone en röst-skala införas, som vore

så fri för godtycke som möjligt och så troget som möjligt, ej blott till

namnet utan i verkligheten, hölle medelvägen mellan personlighetens och

förmögenhetens olika röstgrunder.

Den röstskala, som närmast uppfylde dessa anspråk, vore en sådan,

som åt hvarje röstberättigad gåfve rösträtt, icke i direkt förhållande till

beloppet af hans bevillning, utan efter qvadratroten af bevillningen. Denna

utgjorde nemligen medeltalet emellan det röstetal, som svarade mot antalet

bevillningskronor, och talet 1, som betecknade röstetalet efter hufvudtalsgrund.

Den, som t. ex. erlade 16 kronor i bevillning, skulle på detta

sätt erhålla 4 röster (för närvarande inom kommunen 16, vid kyrkostämma

2); emot 64 kronors bevillning svarade 8 röster (nu inom kommunen 64,

vid kyrkostämma 8); mot 144 kronors bevillning svarade 12 röster (nu i

kommunen 100, vid kyrkostämma 18). Bråktalet af röster, beräknade på detta

sätt, skulle förhöjas till närmaste hela tal, liksom nu vid den kommunala

röstberäkningen vore fallet. Den nuvarande röstskalan vid kyrkostämma

stannade vid ett maximum af 20 röster; men då detta röstetal enligt den

föreslagna skalan endast skulle öfverskridas af på sin höjd ett hälft dussin

röstegande i hvarje församling, saknades anledning att på denna skala bestämma

ett dylikt maximum, utan kunde samma beräkningsgrund alltigenom

följdriktigt och utan begränsning tillämpas. Fördelarne häraf vore

uppenbara. Den stigande skala, hvarefter rösträtten beräknades, vore så

jemnt afvägd, som gerna vore tänkbart-. Den större förmögenhetens inflytande

ökades visserligen alltjemt, men icke i så orimlig proportion som

nu, då nästan all magten vore lagd i händerna på de store fastighetsegarne

och kapitalisterna. Ännu en gång torde påminnas, att för närvarande

svarade vid kyrkostämma 16 kronors bevillning mot två röster,

men 144 kronors bevillning mot aderton röster, medan röstetalet enligt

motionärens förslag i förra fallet blefve fyra och i det senare tolf.

Ett antal af tjugu röster uppnåddes för närvarande, då bevillningen

öfverskrede 152 kronor, men enligt förslaget först då den öfverskrede 361

kronor.

I Östermalms nionde rote skulle, såsom nyss nämndes, om alla röstande

ur de lägre röstklasserna förenade sig mot de högre, jemvigtspunkten falla

ungefär vid 56 kronors bevillning. Enligt förslaget skulle den sänkas till

36 kronor (eller något lägre), svarande mot 72,000 kronors fastighetsvärde

eller 3,600 kronors inkomst. De sex första röstklasserna enligt förslaget

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

förfogade nemligen der öfver 7,558 röster, medan röstetalet för samtliga

högre klasser endast uppginge till 7,327.

Motionären har låtit såsom bilagor till motionen aftrycka tvenne tabeller,

de der utvisa, den ena förhållandet mellan röstetal och bevillning

så väl enligt den nu gällande som den af motionären föreslagna röstskalan

samt den andra det antal personer, som eldigt hvardera röstskalan innehade

ett visst röstetal och det sammanlagda antal röster, som tillkomme

dem, allt inom förenämnda rote, och till hvilka tabeller utskottet härmed

tillåter sig hänvisa.

Motionären föreslår nu:

»att Riksdagen ville för sin del besluta följande ändrade lydelse af

§ 5 mom. 1 i kong! förordningen den 20 november 1863 om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm:

Rösträttigheten å kyrkostämma beräknas efter den bevillning, som

den röstberättigade för fastighet, arbete eller kapital, enligt bevillningsförordningens

II artikel, till staten erlägger, sålunda, att bevillningsbelopp,

icke öfverstigande en riksdaler riksmynt, gifver åt röstberättigad person

en röst, bevillning öfver en riksdaler till och med fyra riksdaler två röster,

deröfver till och med nio riksdaler tre röster, deröfver till och med sexton

riksdaler fyra röster, deröfver till och med tjugufem riksdaler fem röster

och på lika sätt vidare, så att den höjning af bevillningen, som berättigar

till ny röst, för hvarje gång ökas med två riksdaler.»

Utskottet — som tillåter sig den anmärkning, att med den förordade

röstskalans antagande syftemålet med motionen icke synes komma att i

någon mera afsevärd mån befordras — vill i hufvudsak erinra derom, att

de säregna förhållanden, som i förevarande hänseende påkallat en undantagslagstiftning

för hufvudstadens kyrkoförsamlingar, torde i samma lagstiftning

blifvit till fullo beaktade och att det vid sådant förhållande

ingalunda vore följdrigtigt eller med full rättvisa förenligt att med bibehållande

af de för rikets öfriga kyrkokommuner gällande rösträttsbestämmelser

oförändrade ytterligare skärpa den väsentliga olikhet, som

i förevarande afseende förefinnes mellan dessa och hufvudstadens församlingar.

Utskottet kan icke heller medgifva, att den föreslagna förändringen

skulle vara af något verkligt behof påkallad, helst bland hufvudstadens

befolkning icke, så vidt utskottet har sig bekant, försports någon allmännare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

önskan om införandet af den röstskala, som motionären med hänsyn allenast

till förhållandena inom en viss församling konstruerat.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Fjällbäcks ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herrar O. Erickson och J. Anderson hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i utskottets behandling af ifrågavarande motion.

N:o 24.

Ånk. till Eiksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 2 e. in.,

Lagutskottets utlåtande, i ättledning af väckt motion om afskaffande

af jus patronatus.

Rörande patronatsrätten innehålla §§ 12, 13, 14, 15 och 16 af 19

kapitlet kyrkolagen följande bestämmelser:

§ 12: »Jus patronatus, som består uti den rättighet att utse, välja och

kalla en prestman till någon församling, liörer dem egentligen till, som det

förvärfvat hafva, l:o i ty, att antingen deras förfäder, eller de sjelfve, af

sin fasta egendom hafva gifvit jord och grund till, då kyrkan uppbyggdes.

2:o. Hörer det dem till, hvilkas föräldrar och förfäder, af egen bekostnad,

henne helt och hållet uppbygga, eller ock till en god del utvidga, såväl

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.