Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på landet.

1892-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:25, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på landet.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

I enlighet med hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,

ville i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, om och i hvad mån de i cirkuläret den

23 november 1855 meddelade bestämmelser i fråga om

sättet för patronatsrättens afskaffande kunna göras mera

verksamma för främjande af syftet med nämnda cirkulär.

Stockholm den 15 mars 1892.

På lagutskottets vägvar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1892, kl. 2 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade

bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på

landet.

Den ofta behandlade frågan om ändrade bestämmelser rörande den

kommunala rösträtten på landet har vid innevarande riksdag upptagits i

fyra särskilda motioner, hvilka af vederbörande kammare hänvisats till

lagutskottets handläggning. Dessa motioner hafva afgifvits, inom Första

Kammaren af herr Sjöar otia, n:o 12, samt inom Andra Kammaren af herrar

A. Göransson, n:o 38, Gunnar Eriksson, n:o 44, och Halvar Eriksson, n:o

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

78. Samtliga de gradationer i fråga om vidden af eu begränsning af den

kommunala rösträtten, hvilka tillförene inom Riksdagen varit ifrågastälda,

hafva i förevarande motioner funnit förespråkare, i det att herr Sjöcrona

förordat ett röstmaximum, motsvarande en femtedel af kommunens hela

röstetal efter röstlängden, samt herrar A. Göransson, Halvar Eriksson och

Gunnar Eriksson, med hvilken herrar Bromée, Norberg och Nordin instämt,

påyrkat ett dylikt maximum, motsvarande, enligt de båda förres

förslag en tiondedel och enligt den sistnämndes förslag en tjugondedel af

kommunens röstetal. Härjemte hafva motionärerne från Andra Kammaren

förordat ytterligare ett relativt röstmaximum och i sådant hänseende föreslagit,

att rösträtt icke i något fall må utöfvas för högre röstetal, än som

enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande.

I den fråga, som sålunda å nyo bragts under Riksdagens ompröfning,

hyser utskottet samma åsigter, som det flerfaldiga gånger tillförene uttalat

och hvilka åsigter städse vunnit Andra Kammarens godkännande.

Redan 1859—1860 årens allmänna besvärs- och ekonomiutskott hade

föreslagit en lagbestämmelse af innehåll att för annat än jord icke finge

röstas för mera än en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.

Detta förslag lyckades icke tillvinna sig ständernas bifall; dock

beslöt för sin del borgareståndet att inom kommuner på landet ingen

borde få rösta för mera än 600 skatteören eller, med andra ord, sex. förmedlade

hemman eller deremot svarande inkomst af andra beskattningsföremål.

Inom bondeståndet uttalade sig många för den af nämnda utskott

föreslagna begränsningen, under det andra ville göra den gällande jemväl

i fråga om rösträtt för jordbruksfastighet. Sistnämnda åsigt omfattades

äfven af ekonomiutskottet vid 1862—63 årens riksdag, livilket i^ sådant

afseende föreslog, att högsta röstetal inom kommun pa landet matte bestämmas

till en tiondedel af kommunens hela röstetal. Detta förslag bifölls

af bondeståndet och återremitterades af borgareståndet, men förkastades

af de båda andra stånden, i följd hvaraf fragan förföll. Lagutskottet vid

1868 års riksdag upptog nu det sålunda fallna förslaget samt erinrade att

det säkerligen funnes ganska många kommuner, der en jordegendom, utan

att till arealen vara så stor, att den till någon del maste utarrenderas,

ändock i jemförelse med den öfriga jordegendomen inom kommunen vore

tillräckligt betydande för att åt sin egare, i synnerhet om denne tillika

skattade för inkomst al kapital eller arbete, medföra ett fyrktal, större än

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

alla de andra medlemmarnes af kommunen sammanlagda röstetal. Olägenheterna

häraf voi’e uppenbara, och särskildt ville utskottet betona, att

under dylika förhållanden ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften

- ■ väckandet och underhållandet af intresse för kommunens gemensamma

angelägenheter — i väsentlig mån måste förfelas.

Utskottets hemställan, af Andra Kammaren bifallen, blef emellertid af

Första Kammaren afslagen. Förnyad vid följande riksdag under förklaring,

att en lagförändring, hvarigenom den större förmögenhetens öfvervägande

inflytande på de kommunala angelägenheterna i lämplig mån begränsades,

vore en tvingande nödvändighet, som ej tålde vidare uppskof, rönte berörda

hemställan samma öde. Enahanda har utgången varit vid alla

följande riksdagar, då frågan om en begränsning af den kommunala rösträtten

varit å bane. Och likväl har, på sätt utskottet under en följd af

år haft tillfälle att vitsorda, erfarenheten till fullo bekräftat de farhågor,

som redan vid tiden för kommunallagarnes tillkomst uttalades rörande

verkningarna af den uppåt obegränsade rösträtt, som för landskommunerna

finnes stadgad. Beklagligt nog föreligga icke i förevarande ämne färskare

statistiska uppgifter beträffande den kommunala rösträtten än de, som

innehållas i statistiska centralbyråns berättelse för år 1871. Af denna

berättelse framgår emellertid, såsom inhemtas af lagutskottets utlåtande

n:o 35 vid 1878 års riksdag, att nyssnämnda år en röstegande uti 54 af

rikets 2,354 landskommuner innehade mera än hälften af kommunens hela

fyrktal. Uti 360 kommuner utgjorde högsta en person tillkommande

fyrktal öfver 7« och uti 1,026 kommuner öfver Vi» af hela fyrk talet. Hvad

vidare beträffar antalet personer, som vid ifrågavarande tid innehade visst

fyrktal öfver Vio af kommunens, innehade 54 öfver Vs, 378 öfver ''U och

1,697 öfver Vio.

Såsom redan blifvit antydt, har utskottet vid tillstyrkande af bifall

till väckta förslag om begränsning af den kommunala rösträtten på landet

i allmänhet ansett ett röstmaximum af Vin utaf kommuns hela röstetal

tillfyllestgörande i den åsyftade rigtningen, och utskottet anser sig så mycket

mindre hafva anledning att frångå denna ståndpunkt, som densamma under

en följd af år häfdats jemväl af representationens ena hälft. Häraf

följer, att utskottet icke kan skänka sitt understöd vare sig till det förslag

om en begränsning till en femtedel, hvilket under formen af en reservation

vid utskottets utlåtande i ämnet vid sistlidne riksdag inom Första

Kammaren lyckades vid votering samla kring sig 45 röster, eller till det

af herr Gunnar Eriksson framstälda förslag i ämnet. Den begränsning,

som det förra af de båda nu nämnda förslagen ställer i utsigt, synes nemligen

utskottet vara allt för ringa och, hvad det senare angår, har utskottet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 17

i saknad af en tillförlitlig utredning om nuvarande fördelning af den kommunala

rösträtten, icke kunnat med någon större grad af visshet bedöma verkningarna

af en så pass vidsträckt begränsning, som i samma förslag förordas.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning tillika till

hvad utskottet i detta ämne tillförene yttrat, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å herrar Sjöcronas

och Gunnar Erikssons motioner, för sin del antaga

följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan

nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober

1888, skall hafva följande lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i

sådana besvär som åligga alla, livilka inom kommunen

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för

utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,

finnes särskild! stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver

ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den

särskild! bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller

i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanraknadt tillkommer öfriga röstegande.

Uppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall

det bortfalla.

Stockholm den 15 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Rikad. Prof. 1892. 7 Sand. 1U Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Reservationer:

dels af herrar Bergström, Fröberg, Pelirsson och Claeson, som ansett,

att utskottet bort afstyrka bifall till samtliga i ämnet väckta motioner;

dels af herrar Hasselrot, Öländer, Eneroth och Nilsson, hvilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr Sjöcrona väckta motion;

dels och af herr J. Anderson, hvilken för sin del tillstyrkt bifall till

herr Gunnar Erikssons motion.

Härjemte hafva herrar grefve Klingspor, L. O. Larsson, F. Andersson

och O. Erickson begärt fa här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen

af förenämnda motioner inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggätröma Boktryckeri 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.