Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lagstiftning i syfte att frånskild hustru måtte erhålla rätt till införsel i mannens enskilda egendom m. m.

1892-03-24 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:27, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lagstiftning i syfte att frånskild hustru måtte erhålla rätt till införsel i mannens enskilda egendom m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

I

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 1 e, m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändrad lagstiftning i syfte att frånskild hustru måtte

erhålla rätt till införsel i mannens enskilda egendom

m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 137, erinrar herr C. J. Petersson i Dänningelanda, huru som det ingalunda

vore ovanligt., att äktenskap genom begges eller endera makens

förvållande blefve upplösta, och ej sällan förekomme, att mannen1 ej1

kunde anförtros att i sitt hem uppfostra de barn, som i äktenskapet förefunnes,

utan att dessa finge uppfostras af den frånskilda hustrun mot det

att mannen till hustruns underhåll och barnens uppfostran betalade vissa

af domstol faststälda belopp. Stundom uraktläte emellertid mannen att

fullgöra denna skyldighet och vidtoge, för att hindra beloppens exekutiva

uttagande, sådana anstalter med sin egendom-, att vid utmäta! ngsförsök

inga synliga tillgångar vore att tillgå. Vore nu mannen tjensteman

eller pensionär, kanhända med flera tusen kronors årlig lön eller

pension, så kunde dessa icke tagas i mät, utan den frånskilda hustrun

med de i hennes vård anförtrodda barnen råkade i en bekymmersam ställning,

hvaraf följden kunde blifva, att såväl hustrun som makarnes barn

folie fattigvården till last.

För att förekomma dylika orättvisor emot såväl den frånskilda

hustrun som de frånskilda makarnes barn som äfven den kommun; der

Bill. till Riksd. 1‘rol. 1892. 7 Samt. 18 Höft. (N:is 27-21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

moder och barn hade sin hemortsrätt, borde lagstadganden finnas, som

berättigade frånskild hustru och makarnes barn att i mannens enskilda

egendom få inteckning eller annan säkerhet för hvad domstol ålagt mannen

att betala; vore mannen tjensteman, vare sig i statens, kommunens,

bolags eller enskild tjenst, borde vidare införsel i lönen eller pensionen

på ett lämpligt, för hustrun och barnen betryggande sätt beredas.

I enlighet härmed hemställer motionären,

»att Riksdagen i skrifvelse anhåller, att Kong! Maj:t ville låta utreda

och för nästa Riksdag framlägga förslag till lag, som, så vidt ske kan,

tillförsäkrar frånskild hustru och i äktenskapet födda barn införsel i

mannens enskilda egendom samt, om mannen är tjensteman eller pensionär,

införsel i lönen eller pensionen.»

Såsom bekant medgifver gällande lagstiftning tvångsinteckning allenast

i de fall, att fast egendom häftar för ogulden köpeskilling, på sätt i

11 kap. 2 § jordabalken sägs, eller att egare af fast egendom genom

domstols beslut fått sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel,

dem han har om händer, eller genom laga kraftvunnet utslag i brottmål

förpligtats att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till betalning.

I 66 § utsökningslagen föreskrifves, att gäldenärs innestående aflöning

för allmän eller enskild tjenst, eller innestående pension å rikets

stat icke må utmätas, förr än gäldenären är berättigad att aflöningen

eller pensionen lyfta.

Vidare stadgas i 8 § af förordningen om nya utsökningslagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall den 10 augusti 1877,

att efter det nya lagen blifvit gällande må ej införsel i gäldenärs lön beviljas

samt att förut meddelad införsel skall upphöra, då nya lagen träder

i kraft.

Huru behjertansvärda de förhållanden än må vara, som i motionen

beröras, kan utskottet likväl icke tillmäta dem en sådan betydelse, att utskottet

för deras skull skulle vilja förorda tillskapandet af en ny art af

tvångsinteckning eller återupplifvandet för ett visst fall af en institution

— införsel i lön och pension — hvilken, af tidsandan redan utdömd, genom

bestämmelserna i nyss omförmälda lagrum försvunnit ur vår lagstiftning.

Beträffande den föreslagna arten af tvångsinteckning tillåter sig utskottet

vidare erinra derom, att i det af lagbyrån utarbetade förslag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

inteckningsförordning rätt till inteckning utan egarens af fast egendom

medgifvande lemnats äfven der egaren genom laga kraftvunnen dom

förpligtats att utgifva underhåll, derunder, enligt hvad motiven till förslaget

gifva vid handen, lagbyrån torde hafva inbegripit sådant underhåll,

som tillerkänts frånskild hustru och makarnes barn. Vid förslagets

granskning inom högsta domstolen anmärkte emellertid flertalet af domstolens

ledamöter, att en dylik rätt icke borde utsträckas vidare än till

den, som genom laga kraftvunnen dom i brottmål beviljats visst skadestånd;

och det för 1875 års Riksdag framlagda lagförslaget var i enlighet

härmed affattadt. Vid förslagets behandling af Riksdagen höjdes icke

heller vare sig inom lagutskottet, dit den kongl. propositionen hänvisats,

eller inom Riksdagens kamrar någon röst till förmån för eu utvidgning

till hvad lagbyrån i förevarande hänseende föreslagit.

Hvad rätten till införsel i lön angår, äro dess skadliga verkningar för

krediten och den allmänna affärsinoralen äfvensom sjelfva institutets förkastlighet

jemväl ur teoretisk synpunkt så ofta framhållna — särskildt af

utsökningskomitén och nya lagberedningen i deras förslag till ny utsökningslag

— att utskottet anser sig icke behöfva vidare än genom denna

häntydning beröra dessa förhållanden. Det torde knappast behöfva anmärkas,

att enahanda betänkligheter, som göras gällande emot rätt till införsel

i lön af allmän eller enskild tjenst, jemväl möta mot beviljandet af

eu dylik rätt i fråga om pensioner.

Utskottet har slutligen icke kunnat undgå att flnna, det motionären

synes icke tillräckligt hafva beaktat, att gällande utsökningslag allenast

lägger hinder i vägen för utmätande af lön, innan ännu gäldenären sjelf

eger att lyfta densamma, samt att, så snart sist antydda tidpunkt inträda

tjenstemannens anspråk å lön antager karakteren af en till betalning förfallen

fordran, som, i likhet med hvarje annan gäldenärens fordran af beskaffenhet

att kunna öfverlåtas, får användas till gäldande af hans skulder.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.