Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående förändrad lydelse af § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

1892-03-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående förändrad lydelse af § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

förändrad lydelse af § 51 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Uti tredje momentet af § 57 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet stadgas, att jordegare eller boställsinnehafvare, som åt landbo

eller arrendator upplåtit jord eller boställe, är fri från erläggande af

kommunalutskylder för fastigheten, enär dessa enligt första momentet af

samma paragraf skola erläggas af brukaren.

Till detta stadgande föreslogs vid 1888 års riksdag i två särskilda

inom Andra Kammaren väckta motioner ett tillägg i syfte att-, der arrendator

eller landbo saknade tillgång till kommunalutskyldernas gäldande,

dessa skulle betalas af jordegaren eller boställsinnehafvaren.

I afgifvet utlåtande n:o 43 i anledning af berörda motioner anförde

lagutskottet, dit samma motioner af kammaren hänvisats, att på sätt

motionärerne framhållit ganska betydliga förluster kunde tillskyndas en

kommun derigenom, att arrendatorn af en inom kommunen belägen fastighet

saknade tillgång att erlägga de kommunalutskylder, som skolat för

fastigheten utgå, och att dessa förluster blefve större och känbarare, ju

större fastighetens fyrktal vore i förhållande till hela kommunens fyrkt-al.

På sådant sätt kunde kommunens öfrige medlemmar nödgas att bekosta

utgifter, till hvilkas beslutande arrendatorn med de på fastigheten belöpande

röster i mer eller mindre betydande mån bidragit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Motionärernes förslag syntes utskottet vara väl egnadt att förekomma

eller åtminstone i väsentlig grad minska faran för dylika förluster. Då

det vore jordegaren, som antagit arrendator och han dervid haft anledning

att taga kännedom om dennes ekonomiska ställning, syntes det icke

obilligt, att jordegaren finge ansvara för de förluster, som genom arrendator^

obestånd eljest skulle drabba kommunen, helst de utskylder, som

påfördes för en fastighet, kunde i viss mån anses åligga sjelfva fastigheten

utan afseende å innehafvarens person. Det hade visserligen mot den nu

föreslagna bestämmelsen erinrats, att jordegaren genom arrendatorns obestånd

sjelf lede en förlust, som skulle genom ansvarigheten för arrendatorns

utskylder ytterligare ökas, men denna anmärkning förlorade i vigt,

då man besinnade, att jordegaren vid arrendeaftalets uppgörande kunde

betinga sig vilkor, som skyddade honom för personlig förlust, och dessutom

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken hade förmånsrätt för arrendet.

På sålunda anförda skäl tillstyrkte utskottet i anledning af motionerna

aflåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande

och framläggande af ett förslag i motionernas syfte.

Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, men

afslogs af Första Kammaren.

Under åberopande af utskottets ofvan berörda hemställan vid 1888

års riksdag och de skäl, hvarå samma hemställan grundats, har nu en af

de båda motionärerne vid nämnda riksdag, herr S. M. Olsson i Sörnäs, i

en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet öfverlemnad motion,

n:o 89, återupptagit frågan och i sådant hänseende föreslagit en skrifvelse

till Kongl. Maj:t af enahanda lydelse som den af utskottet i dess ofvan

berörda hemställan föreslagna.

De skäl, som af utskottet vid 1888 års riksdag anfördes till förmån

för den reform, motionären nu å nyo påyrkat, synas utskottet fortfarande

ega giltighet, och får utskottet följaktligen hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, att, der landbo

eller arrendator af jord eller boställe, hvilken enligt

mom. 1 af § 57 i nämnda förordning skall erlägga

kominunalutskylder för den af honom brukade fastighet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

saknar tillgång till deras gäldande, jordegaren eller

boställsinnehafvare!! skall vara pligtig att betala samma

utskyld er.

Stockholm den 24 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Bergström, Fröberg, Hasselrot, Pehrsson, Claeson, Öländer

och Eneroth, Indika ansett, att den af utskottet i anledning af motionen

föreslagna åtgärden icke bort tillstyrkas.

Härjemte hafva herrar grefve Klingspor, F. Andersson och 1Vester

begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.