Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 36

1892-04-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:36, Lagutskottets Utlåtande N:o 36

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

9

N:o 3G.

N:o 3G.

Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1892, kl. 1 e. ni.

rr.t- ?;.• «.* • ; :-j:i i. • , }muu) ,[ •,[ - ''^i tf /lifligt!»

Lagutskottets utlåtande, t anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af §§ A, 53 och 56 i skjutsstadgan den 31 maj 1878.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 35, anför herr

Jonas Andersson i Vårgårda, huru som man numera, äfven inom icke rent

nykterhetssträfvande kretsar, torde hafva kommit till insigt derom, att

ett lika sorgligt som ödesdigert misstag begicks, då det s. k. bajerska

ölet infördes i vårt land, förmodligen i den menniskovänliga afsigten att

minska bränvinssupandet och dess skadliga inflytande bland vår befolkning.

Erfarenheten hade nemligen visat, att ölet, långt ifrån att uttränga

bränvinet, blifvit eu bundsförvandt till detta, som endast när det förra

omöjligen kunde åstadkommas uppträdde ensamt, men i dylika fall alltid

lika dåligt inverkande på seder och moral. Ty det vore allmänt

känd!, att äfven ölet innehölle en så stor alkoholprocent, att detsamma,

förtärdt i nämnvärd qvantitet, framkallade liknande verkningar som spritvarorna.

Deraf följde, att lagstiftaren borde se till, att samma inskränkningar

i möjligaste mån gjordes i fråga om åtkomsten af maltdrycker

som beträffande åtkomsten af spritvaror, helst det visat sig, att försvårad

tillgång till dessa också haft till följd en minskad konsumtion.

Faktum vore, att våra gästgifvaregårdar landet rundt, i stället för

att vara vederqvickelseställen för resande, dertill de vore afsedda, mera

liknade vanliga ölkrogar, hvarifrån denna förföriska dryck, trots lagar

och förordningar, serverades till hvilken som helst, hvarigenom icke minst

ungdomen förderfvades och inleddes i ett ytterst dåligt och omoraliskt

lefnadssätt. Så såge man en hop löst folk samla sig till gästgifvareBih.

till Riksd. Vrot. 1892. 7 Sand. 20 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

gården på s. k. torgdagar och marknadsdagar samt dessutom hvarje

söndagseftermiddag, dervid oftast förekomme oväsen, oordningar, ja, till

och med slagsmål, hvilket allt, utom den dåliga inverkan det hade på

ungdomen, vore i högsta grad egnadt att oroa den omkring varande

traktens befolkning. Då dertill komme, att stadgade böter för den olaga

utskänkningen vore allt för ringa, vore det ej underligt att lagen litet

eller intet aktades. För den allmänna tryggheten vore det rent af nödvändigt,

att en ändring till förbättring härutinnan måtte åstadkommas.

Ehuru motionären icke kunde anse ölet såsom inbegripet under

den uti § 6 af förevarande stadga omnämnda »nödiga» förplägningen, så

vågade motionären dock icke hysa den förhoppning, att ett förslag om

borttagande af den i § 8 gästgifvare medgifna rättigheten till maltdrycksutskänkning

skulle kunna vinna bifall. Men då det nästan dagligen

gåfves exempel på, att denna rättighet missbrukades på sådant sätt, att

gästgifvaren, anseende såsom »vägfarande» alla som gående eller åkande

komme till gästgifväregården, serverade Öl till hvilken som sådant begärde,

så torde det vara af behofvet. påkalladt, att sistnämnda paragraf

erhölle en förändrad lydelse, så att hvad som deri menades med uttrycket

»vägfarande» fullständigare förtydligades. Och då öfvervakandet

af att- gästgifvare derutinnan icke öfverträdde sin befogenhet vore af

största vigt för att lagen måtte hafva den verkan, som dermed åsyftades,

torde den i § 53 kronolänsman ålagda skyldighet att minst en gång i

månaden besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt varande skjutsanstalter

för att tillse, att ordning och skick der vore rådande o. s. v., ej vara

till fyllest.

Slutligen ansåge motionären det vara oegentligt, att förseelser af

den skjutsande och öfverträdande af förordningen om maltdrycksförsäljning

skulle hänföras under samma straffpåföljder, i synnerhet som de

förra kunde vara af temligen oskyldig art eller åtminstone oafsigtligt

begångna, under det de senare säkerligen utförts med berådt mod. Äfvenså

syntes det vara en brist i § 56 i meranämnda stadga, att straffpåföljden

ej skärptes vid upprepande af brott mot förordningen om utskänkning

åt maltdrycker.

I enlighet med hvad han sålunda andragit, föreslår nu motionären,

att nedannämnda paragrafer i stadgan angående skjutsväsendet den 31

maj 1878 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 8.

Innehafvare af nuvarande gästgifveri, vare sig att det såsom sådant

bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande tillgodo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

njuta de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit detsamma

i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att, med

den inskränkning, som för de i § 28 omförmälda fall finnes stadgad, vid

eller utom måltider till personer, som till gästgifvaregården ankomma

eller derifrån afgå med bantåg, ångbåt eller gästgifvareskjuts, försälja

maltdrycker till förtäring på stället, dock med rättighet för Kongl. Maj:ts

befallningshafvande att, då oordning dervid förekommer, sådan försäljning

förbjuda.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall magistraten hafva tillsyn derå, att

gästgifvaren eller stationsföreståndaren behörigen fullgör de honom i

sådan egenskap åliggande skyldigheter.

Å landet skall kronolänsmannen minst två gånger i hvarje månad

med ungefär lika lång mellantid besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt

varande skjutsanstalter. Vid dessa besök åligger det kronolänsmannen

att med sorgfällighet undersöka, huru vida ordning och skick

äro derstädes rådande samt gästgifvare eller stationsföreståndare behörigen

iakttager hvad på honom ankommer att fullgöra, börande anteckning

derom i dagboken göras; samt, om anmärkning förekommer, som

finnes påkalla anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande, sådan anmälan

ofördröjligen aflåta.

§ 56.

Öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsforeståndare,

så ock den, som i hans ställe sättes, entreprenör eller skjutsande enligt

denna stadga åligger att iakttaga, straffes med böter från och med fem

till och med femtio kronor. Sker förseelsen mot förordningen om utsköljning

af maltdrycker, vare straffet första gången böter från och

med tjugu till och med fyratio kronor, andra gången från och med

fyratio till och med sjuttiofem kronor samt tredje gången från och med

sjuttiofem till och med etthundra kronor, hvarförutom i sistnämnda fall

den skyldige vare från rättigheten att utskänka maltdrycker skild; egande

i Stockholm öfverståthållareembetet samt i öfriga städer och å landet

Kongl. Maj:ts befallningshafvande dessa böter ådöma, dock att, der brott

tillika blifvit begånget eller fråga är om skadeersättning, som ej ostridig

iir, målet i sin helhet skall höra under domstols pröfning. Böter, som

efter denna stadga ådömas, skola tillfalla kronan samt, der tillgång till

deras gäldande brister, förvandlas efter allmän strafflag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottds Utlåtande N:o 36.

Såsom framgår af motionärens framställning och den nuvarande

lydelsen af ofvan anförda paragrafer i skjutsstadgan, är det i tre särskilda

hänseenden, som den föreliggande motionen åsyftar ändring.

Motionären vill nemligen dels att det i § 8 förekommande uttrycket:

»vägfarande», såsom alltför obestämdt och derigenom egnadt

ätt möjliggöra allehanda missbruk af rätten till utskänkning af maltdrycker,

skall utbytas mot orden: »personer, som till gästgifvaregården

ankomma eller derifrån afgå med bantåg, ångbåt eller gästgifvareskjuts»,

dels att den inspektion öfver skjutsanstalter, som det enligt § 53 åligger

kronolänsmännen, hvar inom sitt tjenstgöringsdistrikt, att en gång hvarje

månad verkställa, framdeles må ske minst två gånger i månaden med

ungefär lika mellantid, dels slutligen att i § 56 införas särskilda, i förhållande

till de nu gällande, betydligt skärpta straffbestämmelser för

öfverträdelse af utskänkningsrättighet, äfvensom i sammanhang dermed

att tillämpandet af nämnda bestämmelser uppdrages åt Konungens befallningshafvande

eller hvad Stockholm angår öfverståthållareembetet.

Hvad nu först angår förslaget om ändring af § 8 i ifrågavarande

stadga, medgifver utskottet villigt, att begreppet vägfarande genom sin

vidsträckthet kan gifva och ofta nog äfven gifvit anledning till lagöfverträdelser

från mindre samvetsgranne gästgifvares eller deras tjenares

sida, och utskottet skulle sålunda med glädje skänka sitt understöd åt

ett förslag, hvarigenom nämnda begrepp vunne erforderlig fasthet.

Det möter emellertid, enligt utskottets förmenande, nästan oöfvervinneliga

svårigheter att under en lagterm sammanfatta alla de vexlande

förhållanden, under hvilka en person rätteligen bör anses såsom

vägfarande. Pröfuingsrätten i detta afseende måste i det särskilda

fallet i sista hand tillkomna de dömande myndigheterna. Vanskligheten

af den uppgift, motionären företagit sig, vinner äfven bekräftelse af det

sätt, hvarpå motionären löst denna uppgift. Den bestämning, motionären

föreslagit, är nemligen uppenbarligen för snäf, i det att motionären

icke lärer vilja betaga dem, hvilka t. ex. såsom turister till fots färdas

fram genom en bygd, rätten att i förevarande hänseende betraktas

såsom vägfarande.

Den rättighet Konungens befallningshafvande har att, då oordningar

föranledas af ifrågavarande utskänkningsrörelse, förordna om densammas

inställande äfvensom pligttrohet i åklagaremagtens utöfning innebära

för öfrigt, enligt utskottets uppfattning, större garanti för en verksam

beifran af de utaf motionären öfverklagade missförhållandena än tillvaron

af en lagbestämmelse, hvilken, den må nu vara aldrig så detaljerad,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets ^Utlåtande N:o 36. 13

städse lemna!’ den mindre samvetsgranne någon utväg öppen att kringgå

densamma.

Icke heller motionärens förslag om ändring af § 53 synes utBkottet

kunna i någon nämnvärd grad främja motionärens syfte. Oafsedt

att en tillökning af antalet inspektioner skulle medföra icke så obetydligt

ökade kostnader för vederbörande tjenstemän, lärer tillvaron af ett

vaket intresse för ordningens upprätthållande göra den ifrågasatta tillökningen

temligen öfverflödig.

Synnerligen behjertansvärd bar utskottet deremot funnit framställningen

om införande af skärpta straffbestämmelser för öfverträdelse!’ af

den gästgifvare och skjutsstationsföreståndare medgifna rätt till försäljning

af maltdrycker, men utskottet ser sig i allt fall förhindradt

att till nämnda framställning, sådan den samma nu föreligger, lemna

sitt bifall. Motionären synes nemligen hafva förbisett, att gällande

straffbestämmelser i ämnet finnas upptagna, icke i skjutsstadgan, hvars

56 § afser förseelser af annan art, utan i förordningen den 24 oktober

1885 angående försäljning af vin, maltdrycker m. m., der i andra stycket

af mom. 1 i § 12 föreskrifves, bland annat, att om någon öfverskrider

den rättighet till utskänkning af vin eller maltdrycker, han erhållit,

han gör sig förfallen till böter från och med fem till och med tjugu

kronor. Någon förändring af sistberörda stadgande har emellertid icke

blifvit af motionären ifrågasatt.

Med allt erkännande af det välvilliga syfte, som röjer sig i motionärens

framställning, får utskottet på sålunda anförda skäl hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 7 Samt, 20 lläft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.