Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall m. m.

1892-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

5

rande påföras efter det belopp, som, derest bevillning

för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning

utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar

mot sådan bevillning.

( :I.ti*: It..1)V !''!“*> .tro .<) ! i

Stockholm den 4 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

tf:o 38.

Auk. till Biksd. kansli den 4 april 1892 kl. 1 e, m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld

vid dödsfall betalas skall m. m.

I förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas

skall m. in., hafva §§ 6 och 10 för närvarande följande lydelse:

§ 6. Nu äro arfvingar flera, och gör en sig urarfva: bestrider

annan egendomens afträdande; ege denne rätt att egendomen tillträda,

der han borgen för veterlig gäld ställer och derom gör anmälan sist å

tid, som i den offentliga stämningen för inställelse utsatt är: vill i sådant

fall sökanden för sin del afträdesansökningen återkalla, och gemensamt

med den andra boet öfvertaga, eller vill det annan arfvinge; hafve

der lof till, der jemväl han, inom en vecka derefter, ställer borgen som

sagdt är.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas

qvarlåtenskap, eller obestämdt öfverskott sedan andra rättsegare sina andelar

utfått; hafve ock han den rätt att boet öfvertaga, som i denna

§ arfvinge tillerkänd är.

§ 10. Hafva sterblmsdelegarne å ena sidan afträdt giftorätt, med

eller utan ansökning om sådant undanskiftande, som i 9 § omtalas, och

vill någon å andra sidan den giftorätt tillträda; vare lag som i 6 § sägs:

ställe dock den sterbhusdelegare borgen jemväl för den egendom, om

hvars undanskiftande påstående blifvit gjordt, eller efteråt kan göras, och

njute sedan borgenärernas rätt emot den, som undanskifta vill.

Med dessa'' bestämmelser må jemföras stadgandet i första stycket af

§ 5 i nämnda förordning, så lydande: »Vill arfvinge sig urarfva göra;

afträde då den dödas egendom till konkurs, såsom i konkurslagen är

stadgadt: kände han gälden när boet upptecknades; ege tid till urarfvagörelse

en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas ny gäld;

hafve han lika tid ifrån det han den gäld veta fick.» Slutligen bestämmer

§ 19 af ifrågavarande förordning, att urarfvagörelse af en sterbhusdelegare

gäller till förmån för annan sterbhusdelegare, som ej dessförinnan

försutit tid till egendomsafträde.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 16, erinrar nu herr Ölandet'', huru som den i ofvan anförda

lagrum arfvinge och efterlefvande make tillerkända rätt att utan öfriga

sterbhusdelegares hörande afträda dödsbo till konkurs kan föranleda missförhållanden

och olägenheter af betänklig art. Det stode visserligen efterlefvande

make eller den arfvinge, som ej vill*e afträda egendomen, öppet

att. senast å inställelsedagen i konkursen anmäla sig till öfvertagande af

boet mot skyldighet att ställa borgen för dess veterliga gäld; men boet

hade dock då redan blifvit försatt i konkurs, offentlig stämning utfärdats

och alla de obehag, som dermed vore förenade, inträffat, såsom misstroende

till boets affärsställning, rubbning i de af den aflidne påbörjade

och af hans arfvingar fortsatta företag, svårighet att på det mest vinstgifvande

sätt realisera boets egendom och afveckla dess affärer och slutligen

måhända till och med en viss skugga på den aflidnes minne. Dertill

komme, att ett dylikt egendomsafträde kunde ske långt efter dödsfallet

och sedan all egendom redan blifvit mellan arfvingarne skiftad,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38. 7

allenast någon bland dem erhölle underrättelse om en den aflidnes skuld,

hvarom han förut varit okunnig. Och denna rätt vore, besynnerligt nog,

äfven medgifven den eller de arfvingar, som vore från all delaktighet i

boet uteslutna, som ej närvarit vid bouppteckningen, som ej tagit någon

befattning med boet och som icke af arfvet njutit någon förmån, ehuru

sådana arfvingar, enligt § 20 i ofvan åberopade förordning, äfven utan

urarfvagörelse vore fria från ansvarighet för den aflidnes gäld. Till

hvilka missbruk och orimligheter ifrågavarande rättighet kunde leda,

borde lätt kunna inses. Till belysning deraf ville motionären anföra ett

exempel, som inträffat i den honom anförtrodda domsaga. En person,

som dref en större affärsrörelse, afled och efterlemnade arfvingar på olika

ställen i riket. Enligt ett af den aflidne i lifstiden upprättadt testamente

egde dock endast några af arfvingarna rätt till del i arfvet, medan de

öfriga voro derifrån uteslutna. Affärsrörelsen fortsattes med framgång af

dem bland arfvingarne, hvilka boets egendom sålunda genom testamente

tillfallit, och bedrefs, likasom af den aflidne, i stor skala och med dennes

namn såsom firma. Men efter någon tids förlopp erhöll en af de från

arfvet uteslutna arfvingarna kännedom om en den aflidnes skuld. Ehuru

han enligt det sist åberopade stadgandet icke var betalningsskyldig för

nämnda gäld, ansåg han dock säkrast att bereda sig urarfvaförmån och

afträdde, till allt annat än angenäm öfverraskning för de öfriga arfvingarna,

den aflidnes bo till konkurs. Att de öfriga arfvingarna inom föreskrifven

tid anmälde sig till boets öfvertagande och äfven emot stadgad borgen

fingo tillträda detsamma, kunde naturligtvis ej hindra, att offentlig stämning

utfärdades och att boet faktiskt försattes i konkurs. Hvilket hinder

i affärsrörelsen, hvilken rubbning i dess fortsatta verksamhet, hvilket

misstroende till det eljest fullt solida företaget härigenom åstadkommits,

vore lättare att tänka sig än beskrifva.

Rättvisan syntes emellertid fordra, att möjligheten till dylika missförhållanden

undanröjdes, och det förefölle motionären, att den lagändring,

som för sådant ändamål vore erforderlig, borde kunna verkställas, utan

att någon inskränkning derigenom behöfde ske i arfvinges eller efterlefvande

makes rätt att bereda sig urarfvaförmån. Ifrågavarande syfte

syntes sålunda kunna uppnås derigenom, att de i förordningen om urarfvagörelse

in. in. förekommande stadganden ändrades derhän, att, då ansökan

om afträdande af aflidens bo icke vore underskrifven af alla sterbhusdelegarne,

ansökningen skulle kommuniceras med dem, som ej undertecknat

densamma, och lemnas desse tillfälle att inom någon viss, af dom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

hafvande» eller rätten i kommunikationsresolutionen föreskrifven tid anmäla

sig till boets öfvertagande, i hvilket fall konkurs ej skulle ega rum.

De paragrafer i ofvan omförmälda förordning, som genom en dylik lagbestämmelse

skulle erhålla en hufvudsakligen förändrad lydelse, vore visserligen

endast den 6:te och den 10:de; men antagligt vore, att mindre redaktionsförändringar

äfven blefve erforderliga i andra paragrafer af samma

förordning. Motionären tilltrodde sig emellertid icke att vare sig i afseende

derå eller i fråga om den ändrade lydelsen i nyss nämnda båda

paragrafer framlägga ett fullständigt redaktionsförslag, och den utredning,

som i frågan kunde vara erforderlig torde dessutom lämpligast kunna af

Kongl. Maj:t verkställas.

Motionären föreslår följaktligen: att Riksdagen ville i underdånig

skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i kongl. förordningen, huru

gäld vid dödsfall betalas skall, och om urarfvagörelse, så ock angående

undanskiftande af egendom i död makes bo af den 18 september 1862,

att, då ansökan om afträdande af aflidens bo icke är af alla sterbhusdelegare

underskrifven, densamma skall med öfriga sterbhusdelegare kommuniceras

med föreläggande för den eller dem af dessa, som ej vilja att

egendomen afträdes, att inom viss tid, med iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,

som till betryggande af fordringsegarnes rätt må vara erforderliga,

anmäla sig till öfvertagande af den aflidnes egendom.

Utskottet vill ingalunda förneka att, på sätt motionären anmärkt,

tillämpningen af gällande föreskrifter om afträdande af dödsbo kan vålla

verkliga olägenheter, helst det lärer få antagas att äfven der tillträde af

en afliden persons egendom sker i omedelbart sammanhang med dess afträdande

af annan sterbhusdelegare offentlig stämning måste utfärdas.

Först derigenom blifver nemligen tiden, inom hvilken jemväl andre sterbhusdelegare

ega att tillträda egendomen, fullt bestämd.

På samma gång är utskottet emellertid öfvertygadt, att det af motionären

anmärkta fall står temligen enstaka och att dylika obehöriga

inblandningar från sterbhusdelegares sida, som icke hafva något med boet

att skaffa och äfven utan urarfvagörelse äro fria från ansvarighet för den

aflidnes gäld, knappast äro att befara.

Det af motionären föreslagna förfarandet har icke heller synts ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

9

skottet lämpligt. Dels kan det nemligen, der t. ex. en eller flere af sterbhusdelegarne

icke kunnat med kommunikationsresolutionen anträffas, leda

till åtskilliga förvecklingar af mer eller mindre svårlöst natur och dels

skulle deraf kunna vållas ett betydligt afbräck i den skyndsamhet, som

vid utredningen af ett dödsbo är angelägen.

Ett dylikt afbräck måste alltid inverka synnerligen menligt på rättsförhållandet

emellan dödsboet och dess borgenärer och bör icke utan

tvingande skäl komma i fråga. Såsom utskottet redan antydt, kan utskottet

emellertid icke tillmäta de skäl, motionären anfört till stöd för sitt

förslag, eu dylik betydelse, och får utskottet följaktligen hemställa,

att herr Öländers ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

Ö o

A. LILIENBERG.

Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 18.92. 7 Sand. 21 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.