Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändrad lydelse dels af 38 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, dels ock af 86 § utsökningslagen.

1892-02-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:4, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändrad lydelse dels af 38 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, dels ock af 86 § utsökningslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

ifU!

(i

r

tf: o 4.

Ankom till Kiksd. kansli den 5 februari 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändrad

lydelse dels af 38 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875, dels ock af 86 §

utsökningslagen.

I sin till innevarande års Riksdag afgifna ock till lagutskottet hänvisade

embetsberättelse har justitieombudsmannen hemstält, att Riksdagen

måtte antaga följande förslag till:

1) Lag om ändrad lydelse af 38 § i förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas att 38 § i förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Rörande utmätning af fast egendom för fordran, som icke blifvit intecknad,

och rörande utgången af samma ärende skall anmärkning göras

uti inteckningsprotokollet vid den rätt, hvarunder egendomen lyder. Om

utmätningsmans och öfverexekutors skyldighet att för sådant ändamål till

domaren å landet och rätten i stad insända bevis stadgas i utsökningslagen.

Sådant bevis skall uppläsas och uti inteckningsprotokollet införas, på landet

å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden.

2) Lag om ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas att 86 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prot. 1892. 7 Samt. 2 Höft. (N:o 4).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Har fast egendom blifvit utmätt för icke intecknad fordran, vare utmätningsmannen

pligtig att genast å landet till domaren och i stad till

rätten insända bevis om utmätningen och beloppet af den fordran, hvarför

utmätningen skett.

Derest utmätning, hvarom i denna § sägs, förfaller, medan ärendet är

anhängigt hos utmätningsmannen, åligger det honom att genast insända bevis

härom till domaren eller rätten. Enahanda skyldighet åligger öfverexekutor,

i händelse att denna myndighet har att förrätta auktion å den

utmätta fasta egendomen och utmätningen, sedan ärendet till öfverexekutor

inkommit, förfaller.

Blifver fasta egendomen utmätningsvis försåld, skall auktion sförrättaren,

sedan fördelningen af köpeskillingen vunnit laga kraft, insända bevis

härom till domaren eller rätten.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför justitieombudsmannen

hufvudsakligen följande:

»I äldre tider, och ännu när kougl. förordningen den 8 oktober 1861

angående ändring i vissa delar af 17 kapitlet handelsbalken och andra

författningar rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenär

egendom började tillämpas, var det obestämdt, hvilken rätt utmätning

af fast egendom för icke förmånsberättigad fordran medförde i förhållande

till andra fordringar. Deremot kunde eu borgenär då oaktadt gäldenärs bestridande

förskaffa sig inteckning i dennes fasta egendom till säkerhet för

sin fordran.

Genom kongl. förordningen angående inteckning i fast egendom den

16 juni 1875 borttogs i allmänhet rätten att erhålla tvångsinteckning. Det

blef derför af nöden att närmare bestämma den plats i förmånsrätts*

ordningen, hvartill utmätning af fast egendom för icke intecknad fordran skulle

berättiga borgenär. Så skedde ock genom don samma dag, den 16 juni

1875, utfärdade kongl. förordningen angående förändrad lydelse af 17 kapitlet

9 § handelsbalken.

I 6 mom. af berörda § stadgas nemligen, att om fastregendom blifvit

utmätt för fordran, som förut ej är intecknad, eger borgenären, derest utmätningen

leder till egendomens försäljning, förmånsrätt till betalning ur

den utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad den

dag utmätningen skedde.

När således utmätning kunde medföra en verkan af lika kraft som

inteckning, blef det nödvändigt att skyndsamt låta inteckningsdomstolen få

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 3

kännedom om utmätningen. För den skull infördes i 38 § af 1875 äxs inteckniugsförordning

följande föreskrift:

»Utmätning af fast egendom för fordran, som icke blifvit intecknad, skall

anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den rätt, hvarunder egendomen lyder-

och har förty utmätningsförrättaren att genast, å landet till domaren

och’i stad till rätten, insända bevis om utmätningen och beloppet af den

fordran, för hvilken utmätningen skett; börande derefter beviset uppläsas och

i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Visas att utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningsprotokollet,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte rätten sådant i protokollet antecknas.

»

Den här stadgade skyldigheten för utmätningsförrättaren upprepas i

86 § utsökningslagen, hvilken § lyder sålunda: »Har fast egendom blifvit

utmätt för icke intecknad fordran, vare utmätningsmannen pligtig att genast

å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen

och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.»

Enligt dessa föreskrifter åligger det alltså utmätningsman såsom en

tjenstepligt att, när utmätning af ifrågavarande slag egt rum, insända bevis

derom till vederbörande domare eller domstol. Äfvenledes åligger det

domstolen att uti inteckningsprotokollet införa beviset och jemväl anmärka

förhållandet i fastighetsboken, hvilket senare stadgas i 61 § inteckningsförordningen.

Lika litet som utmätningsmannen är berättigad till lösen för nämnda,

af honom utan särskild begäran expedierade bevis, lika litet eger domstolen

att för anteckningarna i protokollet och fastighetsboken bekomma någon ersättning.

I 12 § af kong! förordningen angående expeditionslösen den 7

december 1883 stadgas uttryckligen, att icke någon är skyldig att utlösa

mvndighets protokoll öfver anmälan af utmätningsman, att fast egendom

blifvit utmätt för icke intecknad fordran.

Genom alla dessa bestämmelser är det således sörj dt för, att offentliga

myndigheter, kostnadsfritt för borgenären och utan någon åtgärd å hans

sida, föranstalta, att den utmätning, som i visst fall medför förmånsrätt för

hans fordran lika med inteckning, blir behörigen anmärkt uti inteckningsprotokoll

och fastighetsbok. Deremot finnas icke några föreskrifter i syfte

att genom meddelande från exekutiv myndighet sätta domstolen i tillfälle

att få veta, huru vida ett dylikt utmätningsärende afslutats. Sådant är öfver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

verlemnadt åt fastighetsegarens eller annan tilläfventyrs intresserad persons

godtfinnande.

Enligt hvad jag inhemtat, lärer det ytterst sällan förekomma, att någon

vid domstol uppvisar intyg om utgången af dylikt utmätningsärende i ändamål

att få sådant anmärkt uti inteckningsprotokoll och fastighetsbok. Denna

underlåtenhet torde i åtskilliga fall bero derpå, att fastighetsegaren saknar

kännedom om, att utmätningen antecknats i domstolens handlingar. I andra

fall åter ryggar fastighetsegaren tillbaka för det besvär och de kostnader,

som äro förenade med att få den senare anteckningen verkstäld. Han

måste nemligen hos exekutiv myndighet efterhöra och utlösa bevis, huru

det gått med utmätningsärendet, hvilket kanske förfallit, långt innan han

blef egare till fastigheten, samt vidare förete beviset hos domstolen med begäran

om vederbörliga anteckningar rörande förhållandet. Då han i dylik

händelse lärer böra betraktas såsom sökande, torde han icke undgå att vidkännas

lösen för utdrag af domstolens protokoll och fastighetsbok. Dessa

kostnader jemte ersättning till ombud m. in. kunna stundom stiga till belopp,

högre än det, för hvilket utmätningen skett. Jag har nemligen vid granskning

af fastighetsböcker sett, att egendomar någon gång blifvit utmätta för ganska

ringa summor t. ex. 2 kronor 59 öre, 2 kronor 88 öre, 15 kronor, 46

kronor 52 öre o. s. v.

Beträffande de om utmätning uti inteckningsprotokoll och fastighetsbok

gjorda anteckningar saknas således i allmänhet motsvarande anteckningar,

att utmätningsärendet afslutats. Eu följd af denna brist är, att i de

gravationsbevis, hvilka för vederbörande fastighet expedieras, utmätningen

måste anmärkas. Då den förmånsrätt utmätningen medför är lika beskaffad

som inteckning för fordran, lärer den, som utfärdar gravationsbevis, icke

kunna undgå att omförmäla utmätningen i de gravationsbevis, hvilka under

de närmaste tio åren efter utmätningen utfärdas rörande fastigheten. Åtskilliga

gravationsbevis komma på detta sätt att upptaga gravationer, hvilka

faktiskt ej längre belasta fastigheterna i fråga.»

Efter det i sammanhang härmed lemnats några för frågan belysande

sifferuppgifter från två af rikets domsagor, fortsätter justitieombudsmannen:

»Det är otvifvelaktigt uti inteckningsväsendets intresse, att gravationsbevisen

städse, sfi vidt möjligt, upptaga allenast de inteckningar, hvilka verkligen

gravera vederbörande fastigheter.

Enär i de fall, hvarom nu är fråga, staten föranstaltat, att genom offentliga

myndigheters försorg erforderliga anteckningar om utmätningarna blifva

gjorda uti inteckningsprotokoll och fastighetsböcker, torde det ock vara lämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

5

ligt, att offentliga myndigheter ombesörja, att dessa handlingar lemna upplysningar

om, att utmätningsärende af förevarande slag blifvit afslutadt. Det

hör för sådant ändamål såsom en tjenstepligt åläggas utmätningsman att

härom insända bevis till domaren eller rätten samt desse att med sådant bevis

vidtaga liknande åtgärder som med beviset rörande sjelfva utmätningen.

Det är dock icke alltid, som utmätningsman kan lemna bevis, att utmätningsärendet

är afslutadt. Han har tillfälle härtill dels i den händelse

att, medan ärendet är hos honom anhängig!, utmätningen till följd af mellankommen

liqvid eller af annan orsak förfallit, dels ock i det fall, att han förrättat

den exekutiva auktionen å fastigheten och till följd deraf uppgjort förslag

till fördelning af köpeskillingen. Men när öfverexekutor skall hålla exekutiv

auktion å utmätt fastighet, lärer utmätningsmannen, sedan han för sådant

ändamål till öfverexekutor aflemnat handlingarna rörande utmätningen, vanligen

icke få någon kännedom om ärendets fortgång. I dylika fall synes

det böra vara öfverexekutors skyldighet att till domaren eller rätten insända

om förmälda bevis. Sådant bör åligga öfverexekutor så väl i det fall, att öfverexekutor

förrättar den exekutiva auktionen och följaktligen verkställer köpeskillingsliqviden

som i den händelse att, sedan öfverexekutor i anseende till

den förestående auktionen från utmätningsmannen mottagit handlingarna, utmätningen

genom frivillig uppgörelse eller eljest förfaller, så att någon auktion

icke kommer att ega rum.

I händelse exekutiv auktion försiggått, och köpeskillingsliqvid således

ifrågakommer, bör omförmälda bevis icke insändas, förrän fördelningen

af köpeskillingen vunnit laga kraft. Följaktligen skulle det åligga auktionsförrättaren

att härom förskaffa sig underrättelse. Sådant torde dock för honom

i allmänhet icke vara förenadt med något särskildt besvär, enär lian

redan nu för utbetalning af köpeskillingen nog vanligen behöfver veta, huru

vida fördelningen vunnit laga kraft

Bestämmelser om dessa 113m åligganden för utmätningsman och öfverexekutor

torde lämpligen böra få sin plats i 86 § utsökningslagen. Fn föreskrift

i 38 § inteckningsförordningen, att utmätningsmans eller öfverexekutors

bevis om utgången af utmätningsärende skall af domstol behandlas på samma

sätt som beviset rörande sjelfva utmätningen, lärer ock vara behöflig. Vid

denna omredigering af nämnda 38 § torde man kunna utesluta hvad samma

§ nu innehåller om utmätningsmans skyldigheter, enär härom numera är

stadgadt jemväl i 86 § utsökningslagen, och berörda föreskrift egentligen hör

till området för nämnda lag. Fn hänvisning i 38 § inteckningsförordningen

till utsökningslagen torde vara till fyllest.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Någon ändring af 61 § inteckningsförordningen synes deremot icke erfordras,

enär nämnda § är affattad i sådana ordalag, att desamma torde

kunna afse jemväl beviset om, huru utmätningsärendet aflupit. Förändringar

i den rigtning jag antydt påkalla deremot en jemkning af 12 § i förordningen

angående expeditionslösen, så att ej i något fall eu person må

anses skyldig att ntlösa protokoll öfver hvad enligt 38 § i inteckningsförordningen

förekommer. Nämnda förordning angående expeditionslösen är på

administrativ väg utfärdad, och i händelse de af mig nu ifrågasatta lagändringarna

vinna Riksdagens godkännande samt jemväl bifallas af Kongl.

Maj:t, lärer förvisso i öfverensstämmelse härmed förordningen angående expeditionslösen

blifva af Kongl. Maj:t ändrad.»

Hvad justitieombudsmannen sålunda anfört har icke kunnat öfvertyga

utskottet om behöfligheten af den reform i vårt inteckningsväsen, han dermed

velat motivera. Den omständighet, att med nu gällande bestämmelser gravationsbevis

angående en fastighet kan komma att innehålla anteckning

derom, att fastigheten i fråga en gång varit utmätt, fastän utmätningen sedermera

af eu eller annan anledning förfallit, eller det genom utmätningen inledda

exekutiva förfarandet bragts till slut genom fastighetens försäljning,

innebär enligt utskottets förmenande icke någon nämnvärd olägenhet, och

denna utskottets uppfattning vinner stöd i det af justitieombudsmannen åberopade

förhållande, att en anmälan af ifrågasatt beskaffenhet endast mycket

sällan förekommer vid våra underrätter. Utan tvifvel skulle nemligen ett

motsatt förhållande ega rum, derest ett verkligt behof af en dylik anmälan

gjorde sig något mera allmänt gällande. Att nu, på sätt justitieombudsmannen

hemstält, förvandla den rätt, som den enskilde rättsegaren har, att, der

han så finner för godt, föranstalta om att eu i inteckningsprotokollet befintlig

anteckning om skedd utmätning göres kraftlös, till eu pligt för de exekutiva

myndigheterna att ombesörja att en dylik åtgärd vidtages, innebär en

af omständigheterna ingalunda påkallad afvikelse från den grundsats i vårt

fastighetsbokssystem, som lemnar åt den enskilde att bereda sig eller afstå

från de fördelar inteckningsväsendet erbjuder. Gent emot den principiella

betänklighet, som ur denna synpunkt framställer sig mot bifall till justitieombudsmannens

förslag, torde den fördel af hufvudsakligen formel innebörd,

hvilken genom förslagets antagande onekligen skulle vinnas, icke te sig synnerligen

afsevärd. I sammanhang härmed tillåter sig utskottet anmärka, att

det jemväl synes utskottet oegentligt att, då en anteckning af ifrågasatt be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

7

skaffenhet icke — åtminstone ej i allmänhet — kan anses vara af större

vigt för fastighetskreditens upprätthållande än dödandet af en inteckning för

nyttjanderätt, som upphört att vara till, i förra hänseendet föreskrifva andra

former, än som gälla i det senare. Utskottet har slutligen icke kunnat undgå

att finna, huru som tillämpningen af den ifrågasatta anmälningspligten säkerligen

icke så sällan komme att erbjuda svårigheter och i hvarje fall vålla

de exekutiva myndigheterna allehanda besvär, som synas icke stå i skäligt

förhållande till det resultat, förslaget afser att vinna. I sådant afseende kan

anföras, huru som, i fall eu af utmätningen föranledd exekutiv auktion öfverklagades

och tvisten må hända fullföljdes till högsta instans, öfverexekutor

eller utmätningsman vore nödsakad att följa ärendets gång, tills detsamma

blifvit slutligen afgjordt.

På grund af hvad sålunda blifvit anför dt, föranlåtes utskottet hemställa,

att justitieombudsmannens ifrågavarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 februari 1892.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERGr.

Reservation

af herrar J. Anderson, II. Andersson och Erickson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.