Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

1892-04-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:44, Lagutskottets Utlåtande N:o 44

Dokumentets text

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

51

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1892, kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftning

rörande byggande och underhåll af utfarts- och byvägar.

Frågan om åstadkommande af eu lagstiftning rörande byggande

och underhåll af utfarts- och byvägar, hvilken fråga senast vid 1889

års riksdag förelåg till behandling, har vid innevarande riksdag ånyo

bragts å bane genom två särskilda inom Andra Kammaren väckta

motioner, af hvilka den ena, n:o 12, afgifvits af motionären vid nyssnämnda

riksdag, herr Olof Anderson i Hasselbol, och den andra, n:o

18, af herr J. Andersson i Lysvik.

Båda motionärerne erinra till en början, hurusom den nuvarande

lagstiftningens i ämnet otillfredsställande beskaffenhet länge varit insedd

och jemväl af Riksdagen flera gånger erkänts. Att detta, oaktadt de

många i ämnet väckta förslag, icke rönt någon framgång, torde enligt

motionärernes uppfattning hufvudsakligen hafva berott derpå, att man

ansett frågan om de allmänna v ägarn es underhåll först böra vinna sin

lösning, så att ledning skulle kunna påräknas vid fastställande af hufvudgrunderna

för en lagstiftning rörande utfarts- och byvägar. Sedan

numera den stora vägfrågan genom lagen den 23 oktober 1891 blifvit

löst, vore tiden inne för lagstiftaren att bringa reda i det tillstånd af

oordning och godtycke, som sedan länge rådt beträffande utfarts- och

byvägarne. Motionärerne förorda nu båda aflåtande! af en skrifvelse

till Kongl. Maj:t, men skilja sig derutinnan, att herr J. Andersson —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

under erinran allenast att om ock den hittills gällande grundsatsen, att

underhållet af dylika vägar åligga dem, som betjena sig af desamma,

fortfarande bör bibehållas, torde likväl dessutom de hufvudgrunder,

som i lagen den 23 oktober 1891 äro bestämda för de allmänna vägarne,

äfven uti lagstiftningen för byvägars byggande och underhåll vara de

mest lämpliga, såsom att deltagande i dessa besvär bör åligga all fastighet

och industriel rörelse samt angående fastighet utgöras efter taxeringsvärdet

— ansett, att endast regeringen med det material, som står

till dess förfogande, kan framlägga ett antagligt förslag i ämnet, hvaremot

herr O. Anderson ansett Riksdagen böra i dess skrifvelse närmare

angifva grunderna för en blifvande lagstiftning och följaktligen, lika

som vid 1889 års riksdag, hemstält,

»att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till

lag rörande utfarts- och byvägars anläggning, delning och underhåll,

hufvudsakligen byggd på följande grunder:

a) att underhållet åligger dem, som sig af vägarne betjena;

b) att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad

annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren

eller innehafvaren vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning sig

af vägen begagnar;

c) att vägunderhållsskyldigbeten beräknas och fullgöres efter gällande

taxeringsvärde det år vägdelning förrättas;

d) att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, eg a att i vissa

delar eller om allt som rörer vägfrågan, såväl sommar- som vinter-väg,

ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år, räknade

från föreningens eller vägdelningsförrättningens afsittande; hvaremot,

då förening ej kan komma till stånd, lagens särskilda bestämmelser

skola tillämpas och likaledes för enahanda tid gälla, hvilken

tid, då delningsförrättning klandras, beräknas från den dag samma förrättning

vunnit laga kraft;

e) att förening må kunna förnyas med eller utan förändring, att

för hvarje gång gälla minst 10 och högst 20 år, och att, då ny förening

icke kan komma till stånd, underhållsskyldigheten må å nyo fördelas

med iakttagande af de förändringar, som under tiden timat;

f) kan icke på sätt är nämndt förening komma till stånd, har en

eller flere byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande kalla

landtmätare att vägen fördela, på sätt om allmänna vägars delning i

lag föreskrifvet är;

g) för tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer byala
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

get, på utlyst sammanträde eu förtroendeman till v äg fogde för minst 5

år, hvilket val ölver protokollsutdrag aflemna» till Konungens befallningshafvande

för stadfästande af valet;

h) vägfogden har att tillse, det väghållningsskyldige fullgöra sin

underhållsskyldighet och eu gång årligen efter skedd pålysning hålla

vagsyn; och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen

tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet

och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter han har att

omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande

utbekomma verkstäld lega.»

Lagutskottet, till hvars behandling ifrågavarande motioner af

kammaren hänvisats och som i ett vid 1885 års riksdag afgifvet utlåtande

n:o 25 lemnat eu utförlig framställning af gällande föreskrifter i

förevarande ämne, finner likasom tillförene, då utskottet haft att yttra

sig öfver förslag till lagstiftning i ämnet, berörda föreskrifter hvarken

nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande af skyldigheten

att bygga och underhålla utfarts- och byvägar, på samma gång dessa

vägar numera, med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel,

måste anses vara af vida större betydelse än då

berörda stadgande!! tillkommo.

Då vidare, på sätt motionärerne anmärkt, den vid 1889 års riksdag

föreliggande framställningen i ämnet af utskottet — under medgifvande

att en utförligare lagstiftning vore önskvärd — afstyrktes allenast

på den grund, att den slutliga lösningen af frågan om ordnande

af den allmänna väghållningen på landet snart vore att emotse, men

en dylik lösning numera kommit till stånd, synes onekligen vid första

påseendet åtskilligt tala för rigtigheten af motionärernes påstående, att

rätta tiden nu vore inne att lagstifta i förevarande ämne. Utskottet

föreställer sig emellertid, att vid närmare eftersinnande uppfattningen

måste blifva en annan. Äfven om, på sätt utskottet tillförene framhållit,

skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar icke

kan ordnas på samma grunder, som numera gälla i fråga om den allmänna

väghållningsskyldigheten, ega de båda ämnena så många beröringspunkter,

att det för en tillfredsställande lösning af frågan om utfarts-

och byvägarnes rättsliga ordnande lärer vara erforderligt att

kunna bygga på någon erfarenhet om verkningarne af den nya väg
Bih.

till Ttiksd. Prof. 1892. 7 Sand. 23 Höft. 8

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

lagens tillämpning. Ensamt denna erfarenhet kan lemna ett material

af verkligt värde för en blifvande utredning af de grunder, på hvilka

eu utvecklad lagstiftning rörande de s. k. enskilda vägarne lämpligast

bör hvila. 1 sådant hänseende torde endast behöfva erinras, hurusom

1891 års väglag för sin tillämpning på många orter i vårt. land nödvändiggör

vidtagandet af vägdelningar och att det med all säkerhet

kan antagas, att icke så få utfartsvägar vid eu sådan delning komma

att förklaras vara s. k. bygdevägar och sålunda föras in under nämnda

väglags tillämplighetsområde.

Huru bristfälliga de stadganden än må vara, som för närvarande

gälla i fråga om utfarts- och byvägarne, torde dock behofvet af en

utförligare lagstiftning icke vara så trängande, att icke med en dylik

lagstiftning skulle kunna anstå, till dess verkningarna af 1891 års väglag

få visa sig och lagstiftaren sålunda, på sätt utskottet ofvan framhållit,

hunnit samla ett värderikt material för bedömande af grunderna

för den ytterligare lagstiftning i förevarande ämne, som utskottet lika

val som motionärerne anser önskvärd.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af herr Bergström emot den af utskottet använda motivering, samt

af herrar Lilienherg, J Anderson, O. Enckson och MankeU, hvilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka åtgärd i motionernas syfte.

Herr II. Andersson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit

i utskottets behandling af ifrågavarande motioner.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.