Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i förordningen angående eu postsparbank för riket den 22 juni 1883.

1892-05-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1892:2, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i förordningen angående eu postsparbank för riket den 22 juni 1883.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande No 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1892, *kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i förordningen

angående eu postsparbank för riket den 22 juni

1883.

I en inom Första Kammaren afgifven motion (n:o 8) har herr

friherre Sten Leijonhufvud hemstält, att Riksdagen i skrifvelse til Kongl.

Maj:t ville anhålla om sådan ändring i eller tillägg till kongl. förordningen

af den 22 juni 1883 angående postsparbanker, att postsparbankens

styrelse måtte erhålla rätt att utgifva från insättarens sida ouppsägbara

räntebärande obligationer å mindre belopp från 20 till och med 50 kronor,

eller å de belopp, som ansåges bäst motsvara syftemålet, för att

tillhandahållas insättare i postsparbanken, hvilka begärde få sina der

placerade medel mot obligationer å mindre belopp utbytta.

Till stöd för detta yrkande har motionären andragit. följande.

För befordrande af sparsamhet hos befolkningen hade tid efter

annan åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna, hvilka kraftigt fört saken

framåt. Särskildt hade postsparbanksinrättningen beredt tillfälle att,

utan större tidsutdrägt och omkostnad, få de små besparingarna gjorda

räntebärande. För fullständigare vinnande af detta mål, och då kongl.

förordningen den 22 juni 1883 angående postsparbanker i afseende å

samladt kapital endast stadgade, att, om egare af motbok hos postsparbankens

styrelse gjorde framställning derom, att för medel, som på hans

läkning i postsparbanken innestode, skulle inköpas räntebärande obligation,

utfärdad af svenska staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank,

så syntes det motionären, som skulle steget mot det mål postsparbanken

Bill. till Riksd. Vrot. 1892. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (Näs 2, 3). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Siats- och Batikoutskotteis Utlåtande N:o 2.

både att uppnå, icke hafva blifvit taget fullt ut, då förhållandet vore,

att staten och hypoteksbanken endast utgåfve obligationer å högre belopp

än som motsvarade mindre bemedlades tillgångar. Då härtill komme,

att det vore förenad t med ganska stort besvär, tidspillan och omkostnad

att, i synnerhet på landsbygd med långa afstånd till närmaste sparbank,

få samlade medel der insatta och dem efter skedd uppsägning åter utfå,

borde det underlätta placerandet af å postsparbanksbok samlade medel,

om postsparbanksstyrelsen egde rätt att utfärda räntebärande ouppsägbara

obligationer å mindre belopp, exempelvis å 20, 30, 40 och 50 kronor,

hvarå den af det allmänna bestämda årliga räntan finge å närmaste

postanstalt lyftas. Härigenom skulle ett inhemskt fondsystem, till en

början för de små kapitalen, kunna bildas och sparsamheten befordras

dymedelst, att man hade i sina händer obligationer, gifvande årlig afkastning,

hvilka vid vissa liqvider kunde såsom mynt användas.

Sedan statsutskottet, till hvilket denna motion hänvisades, öfverlemnat

densamma till sammansatta stats- och bankoutskottet, begärde

och erhöll sammansatta utskottet fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande

öfver motionen. Fullmägtige anförde dervid:

»Emot detta förslag anse sig fullmägtige i främsta rummet böra

erinra, att om postsparbanken bemyndigades att utgifva räntebärande

obligationer, en statsskuld skulle uppkomma, hvars förvaltning icke stode

under Riksdagens inseende genom riksgäldskontoret. Utgifvandet af

räntebärande obligationer å så små belopp, som de af motionären omförmälda,

och hvarigenom dessa obligationer i viss mån skulle täfla med

den riksbanken och de enskilda bankerna medgifna sedelutgifning, som

dock hvilar på helt andra grunder än de nu föreslagna, skulle för öfrigt

medföra en så vidlyftig bokförings- och förvaltningsapparat, att kostnaderna

härför icke komme att stå i rimligt förhållande till de på det

hela taget tvifvelaktiga fördelar, som med förslagets antagande skulle

vinnas.» «

Med åberopande af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret sålunda

anfört, hemställer utskottet,

att herr friherre Leijonhufvuds ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 maj 1892.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.