Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om åtgärder för spridande inom landet af svenska statens obligationer. * ''• ''!* -*. ‘ • ‘**‘’ ** • > ’ : . * i.i•'' • J''S: . -:lA ''..i -''a : . u, y ■ .....

1892-05-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1892:4, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om åtgärder för spridande inom landet af svenska statens obligationer. * ''• ''!* -*. ‘ • ‘**‘’ ** • > ’ : . * i.i•'' • J''S: . -:lA ''..i -''a : . u, y ■ .....

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1892, kl. 8 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om åtgärder

för spridande inom landet af svenska statens

obligationer.

* ''• ''!* -*. ‘ • ‘**‘’ ** • > ’ : . * i.i•'' • J''S: . -:lA ''..i -''a : . u, y ■ .....

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 117) har herr G.

Elowson hemstält, att, under förutsättning af motsvarande ändring i reglementet

för riksbankens styrelse och förvaltning, Riksdagen behagade besluta,

att sådana bestämmelser måtte intagas i reglementet för riksgäldskontor et,

hvarigenom tillfälle skulle beredas en hvar inom Sverige mantalsskrifven

person eller firma att hos riksbankens afdelningskontor köpa svenska statens

obligationer i kronor till ett belopp icke öfverstigande nominelt 10,000

kronor samt till det pris och på de vilkor i öfrig!, som riksgäldskontoret

kunde finna skäligt föreskrifva.

Härjemte har herr Elowson i motion (n:o 118 inom Andra Kammaren)

hemstält, att, under förutsättning af att sådana bestämmelser intoges i

reglementet för riksgäldskontoret, hvarigenom tillfälle bereddes en hvar

inom Sverige mantalsskrifven person eller firma, att hos riksbankens afdelningskontor

köpa svenska statens obligationer i kronor till ett belopp, icke

öfverstigande nominelt 10,000 kronor, samt till det pris och på de vilkor

i öfrigt, som riksgäldskontoret funne skäligt föreskrifva, Riksdagen behagade

besluta, det nödiga bestämmelser angående dylik försäljning blefvc intagna

i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Till stöd för dessa förslag har motionären till en början framhållit

vigten deraf att ett lands statsskuld är inhemsk, och har vidare anfört

hufvudsakligen följande.

Bill. till Riksd. Vrot. 18112. 4 Sand. 2 Afl. .7 Höft. (N:o 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Visserligen kunde man säga, att en, om ock ringa, ansats till eu omflyttning

af vår statsskuld från utlandet till inhemska kapitalister blifvit

gjord derigenom att nya lån företrädesvis upplades i kronor. Detta torde

dock icke vara nog för att få låneförskrifningarna att stanna qvar inom

landet. Dertill fordrades äfven att erhålla fast placering, och en bättre

sådan än obligationernas spridning bland småfolket gåfves för visso icke.

Härför hade dock högst litet blifvit åtgjordt. Statens obligationer

torde nemligen med yttersta svårighet komma att bana sig väg till den

stora massan af folket, så länge de till försäljning utbjödes på sätt hittills

egt rum. Ty som bekant tillginge det så, när riksgäldskontoret ville afyttra

obligationer, att en viss dag och timme tillkännagåfves, på hvilken

teckning af andel i det ifrågavarande lånet kunde ske i Stockholm. Uppenbart

vore, att den stora allmänheten icke kunde begagna sig af detta tillfälle,

då teckningen skedde på eu för de flesta aflägsen ort.

För att göra statens obligationer kända och spridda hos folket, torde

det vara nödigt, att de i mindre partier funnes till salu hela året om på

flera ställen inom landsorten. Detta skulle kunna ske genom samverkan

mellan riksbanken och riksgäldskontoret. Tid efter annan inrättades nya

afdelningskontor af riksbanken, hvilka inom en ej allt för aflägsen framtid

torde hafva utgrenat sig till hvarje län. Obligationsförsäljningen kunde

derför lämpligen ske genom riksbankskontoren, som också borde tillhandagå

allmänheten med inlösen af räntekuponger och utlottade obligationer. Genom

en dylik verksamhet skulle riksbankens afdelningskontor i ännu högre

grad blifva till gagn för landet,

Nu vore det visserligen så, att riksbanken sjelf drefve depositionsrörelse.

Derför skulle någon kunna invända, att nämnda rörelse möjligen

blefve hämmad genom den ifrågasatta obligationsförsäljningen. Härpå svarades,

att det säkert under de första åren skulle gå mycket smått med

försäljningen af obligationer, enär det fordrades tid för att göra dem kända

och eftersökta af småkapitalisterna. Dessutom torde riksbankens eget kapital,

som år för år ökades, komma att blifva för banken tillräckligt, Då,

såsom kändt vore, riksbanken betalade en relativt låg depositionsränta,

hvaraf följden blifvit, att. dess depositioner vore en obetydlig bråkdel af de

enskilda bankinrättningarnes tillsammans, så häntyddes ock härigenom, att.

upplåning ansåges för riksbanken obehöflig.

Om obligationsförsäljning, så som nu blifvit ifrågasatt, pröfvades

kunna ega rum, torde emellertid vara nödigt bestämma, att den blott finge

försiggå i mindre poster. Måhända skulle gränsen kunna uppdragas så,

att ingen finge köpa obligationer till högre belopp än 10,000 kronor. Det

afsedda ändamålet., att obligationerna skulle gå ut bland småfolket och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

3

stanna der, uppnåddes eljest icke. Ty begränsades ej summan ganska

mycket, blefve följden, att de obligationer, avdelningskontoren hade i uppdrag

att sälja, mycket snart öfvertoges af banker och kassor inom provinserna,

under det att folket finge lika litet som nu lära sig att för sina

besparingar skaffa ett säkert papper, som derjemte vid behof lätt kunde

förvandlas i penningar.

o Tillfället att hos riksbankens afdelningskontor när som helst under

året kunna få köpa statsobligationer i mindre partier, skulle säkerligen så

småningom till sina följder blifva af stor betydelse för den nationella ekonomien.

Helt visst skulle obligationerna, om de blefve kända af och tillgängliga

för småkapitalisterna, spridas på många händer och jemväl hos

den stora allmänheten qvarstanna.

Den kurs, hvartill en statsobligation finge af. riksbankens afdelningskontor

försäljas, skulle naturligtvis bestämmas af riksgäldskontoret. Lika

uppenbart torde vara, att riksgäldskontoret skulle ega att, der anledning

dertill förefunnes, göra meddelande om behöflig ändring af obligationernas

försäljningspris. De närmare vilkoren för redovisningen af de genom obligationsförsäljningen

inflytande penningemedlen torde jemväl böra af riksgäldskontoret

föreskrifvas.

För att dylik spridning af obligationer inom landet skulle på den

angifva vägen kunna försiggå, torde icke erfordras uti reglementet för

riksbankens styrelse och förvaltning annan ändring, än som betingades af

Riksdagens medgifvande, att den föreslagna försäljningen af obligationer

iinge genom riksbankens afdelningskontor ombesörjas.

Då ändamålet med försäljningen af riksgäldskontorets i kronor utfärdade

obligationer genom riksbankens afdelningskontor skulle vara att

få dessa obligationer spridda inom landet, så funnes icke anledning att

afdelningskontoren skulle utlemna dem till annan än svensk medborgare

eller svensk firma.

Sedan dessa motioner hänvisats, n:o 117 till statsutskottet och n:o 118

till bankoutskottet, samt nämnda båda utskott öfverlemnat desamma till

sammansatta stats- och bankoutskottet, begärde och erhöll sammansatta utskottet

yttrande af fullmägtige i riksgäldskontoret öfver motionen n:o 117

och af fullmägtige i riksbanken öfver motionen n:o 118.

Fullmägtige i riksgäldskontoret anförde i frågan:

»Åtgärder för att befrämja spridning inom landet af svenska statens

obligationer hafva icke saknats. Redan år 1855, då det första jernvägs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande A:o 4.

lånet upptogs, medgaf Kongl. Magt, uppå fullinägtiges i riksgäldskontoret

derom gjorda framställning, att räntekupongerna till nämnda statslån Unge

i uppbörden af stats- och riksgäldsmedel i landsorterna med städerna, utom

Stockholm, emottaga^, och år 1861 tillät Kongl. Maj:t, likaledes uppå hemställan

af fullmägtige, att kupongerna till samma års inhemska statslån

tinge dels i landtränterierna, utom för Stockholms län, i den mån kassabehållningen

i dessa ränterier sådant medgåfve, inlösas, dels ock vid uppbörden

af de till landtränterierna ingående stats- och riksgäldsmedel emottagas.

Dylika föreskrifter meddelades jemväl med afseende på kupongerna

till 1870 och 1872 årens lån. Vid 1875 års riksdag infördes i riksgäldskontorets

reglemente bestämmelse derom, att fullmägtige skulle söka utverka,

att, om nya statsobligationer blefve i svenskt mynt förskrifna eller

deras belopp i svenskt mynt evalverades, dessa obligationer tillhörande

kuponger finge, på samma sätt som i afseende å kuponger till 1870 och

1872 års lån egde rum, i landtränterierna inlösas och i uppbörden mottagas.

Ehuru med anledning häraf sådant medgifvande lemnats för samtliga

nu utelöpande statslån, med undantag af 1878 års lån, h vilket är förskrifvet

i pund sterling och francs utan evalvering i svenskt mynt, förekommer

dock endast sällan, att kuponger inlösas i landtränterierna eller

emottagas i uppbörden.

Äfven andra bemödanden hafva gjorts att underlätta försäljningen

inom landet af statens obligationer. Då Riksdagen i skrifvelse den 26

februari 1872 understälde Kongl. Maj:ts fastställelse sitt beslut om upptagande

af ett svenskt statslån, löpande med 4 % ränta, anhöll Riksdagen

tillika, att Kongl. Maj:t för befrämjande af obligationernas spridning inom

landet och till underlättande af möjligheten för inhemska obligationsinnehafvare

att utan allt för stor omgång och besvär förskaffa sig kännedom

om numren å de obligationer, som blifvit utlottade, täcktes tillåta, att utlottningslistorna

rörande såväl 1870 års som öfriga i svenskt mynt förskrifna

statsobligationer finge såsom bihang medfölja svensk författningssamling.

Sedan Kongl. Maj:t bifallit denna Riksdagens framställning, infördes

föreskrift härom i det vid samma riksdag utfärdade reglemente för

riksgäldskontoret; och har nämnda bestämmelse sedermera alltjemt i reglementet

influtit.

Mera än någon af dessa åtgärder torde emellertid uppläggandet af

1887 års från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 % lån hafva bidragit till

spridning inom landet af statens obligationer. I olikhet med hvad motionären

antagit, hafva under de senare åren obligationer af detta lån ständigt

för köpare funnits att tillgå i riksgäldskontoret, och då, såsom inträffat,

från landsorten inkommit skriftlig framställning om inköp af dylika obliga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankontskottets Utlåtande N:o 4.

5

tioner, hafva desamma mot insändande af liqvid kostnadsfritt öfversändts

till köparen.

Motionärens förslag går nu ut derpå, att tillfälle skulle beredas allmänheten

att vid riksbankens afdelningskontor i landsorten kunna inköpa

statsobligationer och att i Riksgäldskontorets reglemente skulle införas bestämmelser

i detta syfte. Med anledning häraf få fullmägtige erinra, att

fullmägtige icke äro bundna vid något visst sätt för afyttrande af riksgäldskontorets

obligationer, utan att det står fullmägtige fritt att härvid gå till

väga på det sätt, som bäst anses föra till målet. Och då fullmägtige, lika

med motionären, finna det synnerligen önskvärdt, att svenska statsobligationer

vinna eu så stor spridning inom landet som möjligt, lära fullmägtige

icke underlåta att, i den mån förhållandena sådant medgifva, vid försäljning

af riksgäldskontorets obligationer vidtaga de för tillfället lämpligaste

åtgärder härför, hvarvid försäljning genom riksbankens afdelningskontor

eller andra solida penninginrättningar möjligen kan ifrågakomma. Dock

synes ett sådant t ill vågagående som motionären föreslagit, eller att försäljningen

endast skulle få ske till inom Sverige mantalsskrifven person eller

firma och vara inskränkt till belopp, icke öfverstigande nominelt 10,000

kronor, vara mindre lämpligt och dessutom af beskaffenhet att med lätthet

kunna kringgås. Ett uttryckligt stadgande i reglementet om några vissa

åtgärder i detta eller annat hithörande afseende synes emellertid icke erforderligt.

»

Fullmägtige i riksbanken yttrade:

»Vid det förhållande, att riksbankens befattning med den ifrågasatta

spridningen af statens obligationer endast skulle bestå i utförandet af det

uppdrag, som kan blifva lemnadt från riksgäldskontoret, lär något yttrande

i hufvudfrågan, eller huruvida tillhandahållande, vare sig såsom föreslaget

blifvit eller på annat sätt, åt allmänheten af riksgäldskontorets obligationer

pröfvas böra ske, ej från fullmägtiges sida påkallas.

Beträffande åter de åtgärder, som kunna blifva erforderliga, i händelse

motionen i större eller mindre mån vinner afseende, anse fullmägtige, att,

om den ifrågasatta försäljningen skall ega rum genom riksbankens afdelningskontor,

andra bestämmelser i bankoreglementet ej tills vidare påkallas

än ett bemyndigande för fullmägtige att på vilkor och sätt, som kunna

aftalas med fullmägtige i riksgäldskontoret, låta genom afdelningskontoren

i orterna verkställa försäljning af kontorets obligationer.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammanfatta Stats- och Bankoutskottets Utlutande N:o 4.

I likhet med såväl motionären som fullmägtige i riksgäldskontoret

anser utskottet angeläget, att svenska statens obligationer erhålla största

möjliga spridning inom landet. För vinnande af detta ändamål torde

emellertid, på sätt motionären anmärkt, ännu icke hafva vidtagits så omfattande

åtgärder, att icke ganska mycket i detta afseende återstår att gorå,

till en början för att till eu större allmänhet utsträcka kännedomen derom

att svenska statsobligationer numera finnas för köpare att tillgå i riksgäldskontoret,

ett förhållande, som för närvarande torde vara föga kändt.

Hvilka särskilda åtgärder som kunna och böra väljas för att åstadkomma

de svenska statsobligationernas placering äfven hos de små kapitalisterna,

lärer dock knappast kunna på förhand bestämmas, då det väl låter

tänka sig, att vid olika tillfällen olika förfaringssätt af omständigheterna

påkallas. Till följd af denna sin uppfattning har utskottet ansett fullmägtige

i riksgäldskontoret fortfarande böra, såsom hittills, ega full frihet

att vid upplåning af medel för kontorets räkning å hvarje tidpunkt tillvägagå

på det sätt, som synes bäst passande.

Med anledning häraf och då den af motionären förordade åtgärd

redan nu, der den anses lämplig, kan, såvidt på fullmägtige i riksgäldskontoret

beror, genomföras, har utskottet funnit det föreslagna tillägget

till reglementet för nämnda kontor öfverflödigt, vid hvilket- förhållande

utskottet icke ansett nödigt att ingå uti eu närmare granskning af detaljerna

i motionärens förslag.

Deremot har utskottet, enär fullmägtige i riksbanken, eldigt hvad

deras ofvan anförda yttrande gifver vid handen, synas anse sig för närvarande

sakna befogenhet att med fullmägtige i riksgäldskontoret träffa

aftal om försäljning genom riksbankens afdelningskontor åt svenska statens

obligationer, ansett, att i bankoreglementet borde införas ett stadgande,

innefattande bemyndigande för fullmägtige att på vilkor och sätt, som

kunde aftalas med fullmägtige i riksgäldskontoret, låta genom afdelningskontoren

i orterna verkställa försäljning af riksgäldskontorets

obligationer.

Sedan Riksdagen emellertid, uppå hemställan af bankoutskottet i

dess utlåtande n:o 18, vidtagit den ändring af bankoreglementets 1''2 §

2 monn att fullmägtige bemyndigats icke blott köpa och sälja in- och

utländska obligationer och statspapper utan äfven förmedla kö]) och försäljning

af dylika värdehandlingar, lärer icke vidare någon tvekan kunna

ega rum derom att fullmägtige i riksbanken må med fullmägtige i riksgäldskontoret

träffa aftal om försäljning genom afdelningskontoren i orterna

af svenska statens obligationer. Att denna uppfattning delas åt fullmägtige

i riksbanken inhemtas af bankoutskottets nyssberörda utlåtande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

7

På grund af hvad sammansatta utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att herr Elowsons ifrågavarande motioner icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1892.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HlJGO TAMM.

f 4if«.

:tUxM >ui

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.