Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitie. departementet.

1892-02-12 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitie. departementet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

>i:o 3.-

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitie.

departementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

FångvArden.

Anslående i:0. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det i gällande stat för fångvårds
‘fånqmrd»-

styrelser! uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpensh/relsen.

ningar åt extra biträden in. in., 11,800 kronor, måtte höjas till 13,000 kronor

W eller med 1,200 kronor.

Enligt hvad det statsverkspropositionen hilagda statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari innevarande år utvisar, har

statsrådet och chefen för justitiedepartementet vid ärendets föredragning inför

Kongl. Maj:t erinrat, att i reglementet angående arbetspremier vid de centrala

straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket den 24 oktober 1890, hvilket trädde

i kraft den 1 sistlidne maj, vore meddelade åtskilliga bestämmelser, genom

hvilkas tillämpning arbetet inom fångvårdsstyrelsen blifvit ökadt. Dessa bestämmelser,

hvilka återfunnes i §§ 5, 9 och 11 af reglementet, innehölle:

att besparade arbetspremier för fånge, som i dylik anstalt underginge

straff- eller tvångsarbete, skulle med vissa vilkor och förbehåll för hans räkning

i postsparbanken insättas;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Avo 3.

o

att frigifven fånge, som häktades för lösdrifveri eller för brott, begånget

under hans vistelse vid anstalten eller derefter, icke egde rättighet att medan

han sålunda hölles häktad förfoga öfver premiemedel, som för hans räkning

i postsparbanken innestode;

samt att frigifven fånge i vissa fall förverkade ä hans postsparbanksbok

innestående premiemedel, Indika tillfölle anslaget till fångars vård och

underhåll.

Under åberopande, att genom öfvervakandet af dessa föreskrifters tillämpning

helt och hållet nya göromål af icke ringa omfattning blifvit fångvårdsstyrelsen

pålagda, hade styrelsen i skrifvelse den 31 mars 1891 gjort

framställning derom, att Kong!. Maj:t, på det styrelsen måtte sättas i tillfälle

att vidtaga erforderliga anordningar för vederbörlig tillämpning af bestämmelserna

uti ifrågakomna reglemente, täcktes medgifva styrelsen att

af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel disponera för år 1891 ett

belopp af intill 1,500 kronor samt för kommande år och intill dess annorlunda

kunde varda förordnadt ett lika belopp af intill 1,500 kronor. Styrelsen

anförde härvid, efter att hafva närmare redogjort för beskaffenheten af omförmälda

göromål, hurusom ansvaret för fullgörandet af desamma tillika med

den skriftvexling, som deraf otvifvelaktigt i ej ringa grad komme att föranledas,

icke borde kunna läggas på någon annan än en af styrelsens ordinarie

tjenstemän och bland dem på ingen lämpligare än registrator^ hvilken enligt

den för fångvårdsstyrelsen gällande instruktion af den 22 november 1877

hade att emottaga, ordna och förvara alla till styrelsen inkommande handlingar.

Men denne tjensteman, hvilken jemlikt instruktionen, utom de egentliga

registratorsgöromålen, hade att verkställa granskning och sammanfattning

af de från fångvårdsinrättningarne inkommande uppgifter angående personalredovisningen,

att upprätta de statistiska tabellerna dertill samt att besörja

den derför erforderliga skriftvexlingen, vore af de göromål, hvilka sålunda

redan ålåge honom, sä strängt upptagen under den vanliga tjenstgöringstiden,

att han för fullgörandet af ifrågavarande nya bestyr, ehuru han dervid för

kollationering m. in. borde ega att anlita nödigt biträde, skulle blifva nödsakad

att betydligt utsträcka sagda tid; och då nyssnämnda bestyr- finge

anses ligga utom den egentliga fångvårdsförvaltningen, syntes billigheten

fordra, att någon särskild ersättning bereddes registrator!! och den amanuens,

som blefve af styrelsen till hans biträde förordnad. Denna ersättning kunde

lämpligen utgå frän fångvårdsanstalternas besparingskassor, hvilka jemlikt

föreskrift i reglementet skulle ega lätt till eu del förverkade premiemedel.

Enligt beslut den 12 sistlidne juni hade emellertid Kong! Maj:t, enär

de göromål, hvilka genom tillämpningen af åberopade reglementet hos fångvårdsstyrelsen

uppkommit, icke kunde anses falla utom området för sty
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

relsens embetsförvaltning, funnit den gjorda framställningen ej till någon åtgärd

föranleda.

Fångvårdsstyrelsen hade sedermera i skrifvelse af den 29 sistlidne

september rörande ordinarie anslagen till fångvården för år 1893 ånyo upptagit

frågan om beredande af medel för ofvanberörda ändamål.

I detta afseende hade styrelsen, med hänvisning till innehållet i sin

förra skrifvelse, till fullständigt angifvande af de nya göromålen öfverlemnat

en i styrelsens registratorskontor upprättad promemoria öfver desamma, hvarjemte

styrelsen vidare anfört, att, såsom af promemorian syntes, bestode

arbetet i samlande, diarieförande och inregistrerande af en mängd olika uppgifter,

hvilka i anledning af det nya reglementet måste från skilda håll till

styrelsen insändas, samt i meddelanden, som på grund af dessa uppgifter

borde Finnas till postsparbankens styrelse, hvarförutom, på det reglementets

bestämmelser skulle leda till afsedt ändamål samt ordning och reda i deras

tillämpning upprätthållas, med den största noggrannhet måste öfvervakas, ej

mindre att samtliga de olika vederbörande, hvilka kunde hafva att skaffa

med frågor, som stode i sammanhang med reglementet, fullgjorde hvad på

dem ankomme, än äfven att de uppgifter, som på grund af reglementet

afgåfves, till alla delar blefve rigtiga, i hvilket hänseende skrivelser esomoftast

måste aflåtas för påminnelser eller rättelsers vinnande samt för utredning

af uppkommande förvecklingar. Då nu detta tidsödande arbete, hvilket

till sin natur vore närmast beslägtadt med de göromål, som enligt fångvårdsstyrelsens

instruktion ålåge dess registrator, icke kunnat af honom medhinnas,

hade styrelsen funnit sig föranlåten uppdraga detsamma åt en å registratorskontoret

antagen extra ordinarie amanuens. Men sedan styrelsens framställning

om anvisande af särskilda medel till de ifrågavarande bestyrens godtgörande

icke vunnit Kong! Maj:ts bifall, funnes till beredande åt nämnda

amanuens åt arfvode för dessa bestyr icke några andra medel att anlita än

det i staten för fångvårdsstyrelsen uppförda anslag å 11,800 kronor till

vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden in. m.

I fråga om detta anslags tillräcklighet för den nya utgiften hade styrelsen

erinrat om hvad som vid anslagets bestämmande förekommit, beträffande

hvilken del af styrelsens anförande utskottet får hänvisa till statsrådsprotokollet

(sid. 4 och 5); och framginge deraf, att styrelsen, för vinnande af tillgång

till aflöning åt det vid de nu i anledning af arbetspremiereglementet

tillkomna göromålen nödvändiga biträdet, icke vore i stånd att göra besparingar

i de till godtgörelse åt styrelsens öfriga biträden beräknade utgifter,

utan att styrelsen derigenom skulle betagas utsigten att i sin tjenst förvärfva

och bibehålla derför passande och dugliga arbetskrafter.

Med afseende å storleken af de utaf löneregleringskomitén beräknade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

amanuensarfvoden hade styrelsen ansett det belopp, som för det nya ändamålet

skulle erfordras, lämpligen böra bestämmas till 1,200 kronor. Och

hade styrelsen i sammanhang härmed framhållit, att den sålunda ifrågasatta

tillökningen i utgift, åtminstone till icke oväsentlig del, hvaröfver närmare

beräkning dock icke ännu kunde göras, syntes komma att motvägas genom

den inkomst, som till statsverket inflöte på grund deraf, att frigifna, men

derefter i brott återfallna fångar, jemlikt § 11 i ofta nämnda reglemente,

förverkade i postsparbanken insatta medel.

Fångvårdsstyrelsen hade derför hemstält, att Kongl. Maj.ts täcktes till

Riksdagen göra framställning derom, att det i gällande stat för fångvårdsstyrelsen

uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar

åt extra biträden m. m., 11,800 kronor, måtte höjas med 1,200 kronor

till 13,000 kronor.

Den af fångvårdsstyrelsen i förevarande fråga leinnade utredning ansåge

departementschefen innefatta giltiga skäl för den begärda tillökningen i

omförmälda, uti fångvårdsstyrelsens stat upptagna anslag, hvarför han tillstyrkte

Kongl. Maj:t att till Riksdagen aflåta förslag i enlighet med fångvårdsstyrelsens

hemställan.

Enligt den af Riksdagen år 1877 faststälda stat för fångvårdsstyrelsen

äro dess embets- och tjensteman underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,

som kan varda stadgad.

Då emellertid genom tillämpning af ofvan omförmälda reglemente af

den 24 oktober 1890, hvilket blifvit faststäldt i syfte att till de å de

centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna intagna fångarnes förmån tillvarataga

och fruktbargöra en del af deras arbetsplenum1, nya göromål, hvilka

befunnits kräfva särskild skyndsamhet, inom styrelsen uppstått, har utskottet

funnit ersättningen för dessa göromål, derest de icke kunna anses böra

utan vidare godtgörelse af styrelsen utföras, skäligen böra bestridas af

medel, som genom fångarnes arbete inflyta.

Utskottet har derför ansett den af fångvårdsstyrelsen i dess första

skrifvelse i ämnet föreslagna utvägen att låta den erforderliga ersättningen,

som utskottet ansett böra tillfalla en extra ordinarie tjensteman i fångvårdsstyrelsen

och icke böra öfverskrida 1,200 kronor, utgå af fångvårdsanstalternas

besparingskassor, till hvilka ifrågavarande fångars förverkade

premiemedel i vissa fall ingå, vara att föredraga framför Kongl. Maj:ts af

fångvårdsstyrelsens senare framställning föranledda förslag, att för ändamålet

boja anslaget till fångvårdsstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

Utskottet, hemställer derför,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande framställning,

anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar

åt extra biträden in. in. för fångvårdsstyrelsen

inå fortfarande utgå med 11,800 kronor samt således anslaget

till fångvårdsstyrelsen i 1893 års riksstat uppföras

med oförminskadt belopp af 59,500 kronor.

beåämda ^:0- Kong!. Maj:t har vidare under titeln »Fångvården» föreslagit,

ansliget tillit t bestämda anslaget till fångars vård och underhåll måtte minskas med

fånga™ motsvarande de å detta anslag nu anvisade arfvoden till chefen för

underhåll, numera upplösta kronoarbetskompaniet å Vaxholm, 2,000 kronor, och till

[2 4.] en subalternofficer vid samma kompani, 1,200 kronor, eller således med tillhopa

3,200 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna det i statsrådsprotokollet öfver justitiedeparteraentsärenden

den 13 januari innevarande år intagna förslag till

atlöningsstat för tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö äfvensom

de vilkor, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner;

samt

att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll måtte ökas med

sammanlagda beloppet af de i forenämnda atlöningsstat upptagna löner och

arfvoden, 8,800 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet (sid. 6) inhemtas hade, enligt hvad fångvårdsstyrelsen

anmält, kronoarbetskompaniet å Vaxholm numera, sedan

tvångsarbetsanstalten å Svartsjö under år 1891 öppnats, blifvit indraget,

i följd hvaraf de å det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

anvisade arfvoden till chefen för kompaniet, 2,000 kronor, och till en subalternofficer

derstädes, 1,200 kronor, kunde från anslaget utgå.

Med öfverlemnande af förslag till stat för den nya tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö, uti hvilket förslag till löner åt tjenstemännen uppförts följande belopp

att tills vidare såsom arfvoden utgå, nemligen till direktören 3,500 kronor,

till bevakningsbefälhafvaren 2,000 kronor, till kamreraren 1,800 kronor och

till predikanten 1,500 kronor, allt för år räknadt, hade fångvårdsstyrelsen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört, bland annat, att, beträffande storleken af

tjenstemännens aflöning, borde tagas i betraktande, att vid den nya anstalten,

der fångantalet kunde komma att tidtals uppgå till 300 man, och hvilken

skulle förvaltas i närmaste likhet med rikets öfriga större centrala fångvårdsanstalter,

tjenstegöromålen måste blifva fullt ut lika betungande och ansvarsfulla

som vid sistberörda större anstalter. Det syntes följaktligen styrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 3.

9

icke blott med billighet och rättvisa öfverensstämmande, utan ock till vinnande

och bibehållande vid anstalten af nitiska och dugliga tjensteman nödigt, att

dem tilldelades samma inkomster, som för deras vederlikar vid andra jemförliga

fångvårdsanstalter funnits erforderliga. I sådant afseende hade styrelsen

i valet emellan de något vexlande löneförmåner, som vid de olika centrala

anstalterna förekomme, ansett lämpligast föreslå enahanda belopp, som i stat

funnes anvisade för tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Efter det Kongl. Maj.t, enligt beslut den 15 sistlidne maj, anvisat

medel till de i omförmälda statsförslag åt tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö upptagna arfvoden, både fångvårdsstyrelsen inkommit

med framställning derom, att de sålunda faststälda lönebeloppen, i likhet med

hvad förhållandet vore rörande aflöningen till motsvarande tjenstemän vid

andra centrala fångvårdsanstalter, samt med för dem iakttagen fördelning i

lön, arfvode och skrifvarearfvode, mätte i stat å fångvårdens bestämda anslag

uppföras, hvarjemte styrelsen framhållit, att direktören, kamreraren och bevakningsbefälhafvaren

borde tillerkännas enahanda rätt till ålderstillägg, som

vore åt andra dylika befattningshafvande vid fångvården medgifven.

Styrelsen hade på grund häraf hemstält, att löneförmåner till tjenstemännen

vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt måtte anvisas att utgå enligt följande

förslag till stat:

Lön.

Arfvode.

Snmma

Ålderstillägg.

arfvode.

Efter

5 år.

Efter

10 år.

1 direktör .................................

3,000

_

500

3,500

500

500

1 kamrerare..............................

1,500

—

300

1,800

300

200

1 predikant ..............................

—

1,500

—

1,500

—

—

1 bevakningsbefälhafvare......

2,000

—

—

2,000

300

200

Summa kronor

—

-—

—

8,800

—

Instämmande uti hvad fångvårdsstyrelsen sålunda hemstält, har departementschefen

tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna omförmälda förslag till aflöningsstat för tjenstemännen

vid tvångsarbetsanstalten ä Svartsjö med förklarande, att för de föreslagna

löneförmånernas åtnjutande skola gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för

innehafvare af lön ä den af Riksdagen redan antagna aflöningsstaten för eu

del tjenstemän vid fångvårdsanstalterna;

samt att i följd häraf höja bestämda anslaget till fångars vård och

liih till Riksd. Prof. 1392. 4 Sami■ 1 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

underhåll med sammanlagda beloppet af de i förenämnda aflöningsstat för

tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö upptagne löner och arfvoden,

8,800 kronor.

När ifrån nyssnämnda aflöningsbelopp vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö, 8,800 kronor, afräknades de till indragning föreslagna arfvoden

vid kronoarbetskorapaniet å Yaxholm, 3,200 kronor, uppginge den summa,

hvarmed bestämda anslaget till fångars vård och underhåll i verkligheten

skulle behöfva höjas, till 5,600 kronor.

Berörda förhöjning af 5,600 kronor å bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll motsvaras af en utaf Kongl. Maj:t under punkt 5:o i statsverkspropositionen

föreslagen minskning i förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll, hvarom i punkt 3:o af detta utlåtande närmare förmäles.

Utskottet, som vid granskning af den föreslagna lönestaten för tjenstemännen

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö icke funnit skäl till annan

erinran än att det deri för predikanten vid anstalten uppförda arfvode, 1,500

kronor, synts kunna nedsättas till 1,200 kronor, eller samma belopp hvarmed

komministerlön på landet vanligen utgår, får hemställa:

a) att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

må minskas med belopp, motsvarande de å detta

anslag nu anvisade arfvoden till chefen för numera upplösta

kronoarbetskompaniet å Yaxholm, 2,000 kronor, och

till en subalternofficer vid samma kompani, 1,200 kronor,

eller således med tillhopa 3,200 kronor;

b) att Riksdagen må dels godkänna följande aflöningsstat

för tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:

Skrif-

Ålderstilläsre:

Lön. j Arfvode.

vare-

arf-

Samma.

Efter

Efter

vode.

5 år.

10 år.

1 direktör ............

3,000

500

3,500

500

500

1 kamrerare.........

1,500

300

1,800

300

200

1 predikant .........

1,200

—

1,200

—

1 bevakningsbefäl-

häfvare...............

2,000 |

—

2,000

300

200 |

Summa kronor

—

8,500

_

_

dels ock förklara att för löneförmånernas åtnjutande skola

gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare

af lön a den af Riksdagen redan antagna aftoningsstaten

för eu del tjensteman vid fångvårdsanstalterna; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

c) att, vid bifall till livad i mom. b) föreslagits, bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll må ökas

med sammanlagda beloppet af de i förena,mnda aflöningsstat

upptagna löner och arfvoden, 8,500 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer alltså

ifrågavarande anslag, nu 506,000 kronor, att ökas med 5,800 kronor till

511,300 kronor.

3:o. Kongl. Maj:t har under titeln »Fångvården» slutligen föreslagit,

att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll måtte nedsättas med dels anslaget till

1,200 kronor, motsvarande den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i

anslaget till fångvårdsstyrelsen, dels ock 5,600 kronor, motsvarande det underhåll.

belopp, hvarmed den föreslagna ökningen i bestämda anslaget till fångars [5.]

vård och underhåll öfverstege föreslagna minskningen i samma anslag, eller

således med tillhopa 6,800 kronor.

Beträffande anledningen till denna framställning inhemtas af statsrådsprotokollet

(sid. 8) att, enligt hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, årliga arbetsinkomsten

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö borde kunna beräknas komma

att motsvara såväl den föreslagna förhöjningen, 5,600 kronor, å bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll som ock den föreslagna förhöjningen

i fångvårdsstyrelsens stat, 1,200 kronor, i följd hvaraf styrelsen ansåge, att

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll kunde minskas med eu emot

dessa förhöjningar svarande summa, eller 6,800 kronor.

I sammanhang med frågan om berörda förslagsanslags nedsättning

har utskottet till behandling förehaft en inom Första Kammaren af herr

af Buren väckt motion, (n:o 2), deri föreslagits, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte, så snart ske

kunde, vidtaga de åtgärder, som kunde tinnas erforderliga, för att de

ordinarie förslagsanslagen måtte i riksstaten uppföras till belopp så nära som

möjligt motsvarande de verkliga utgifterna.

Sedan samtliga hufvudtitlarne blifvit pröfvade, kommer utskottet framdeles

att med anledning af det i berörda motion framstälda förslaget till

skrifvelse afgifva den framställning, hvartill förhållandena må föranleda;

hvilket utskottet skolat

a) för Riksdagen anmäla.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet, som icke

haft något att emot detsamma erinra, hemställa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

b) att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må nedsätta förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll, nu 1,120,900 kronor, med

6,800 kronor till 1,114,100 kronor.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Angående 4:o. Kongl. Maj.t bär föreslagit, att förslagsanslaget till ersättning

af nämnder ^ domare, vittnen och parter, nu 100,000 kronor, måtte höjas med 35,000.

mäns rätt till Denna framställning är, såsom af statsrådsprotokollet (sid. 9) inhemtas,

för biträde föranledd dels af Kongl. Maj:ts med anledning af nya sjölagen den 12 juni

vid ransak 1891 genom kungörelse den 9 påföljande oktober meddelade förordnande anbrottmål

(k- enc*e ersättning åt sakkunnig, som på grund af rättens förordnande biträder

prop. >i:o ^^rådstufvurätt vid sjöförklarings upptagande, hvilken ersättning förklarats

angående s^ola utgå af förevarande anslag och beräknats föranleda en ökad statsansiaget

till utgift af högst 10,000 kronor årligen, dels och utaf förutsättning af RiksCrmdomare,

“lägens bifall till Kongl. Maj:ts proposition n:o 23 af den 31 december 1891

vittnen och angående ''utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning för biträde vid rånsökningar

i brottmål, för hvilket ändamål från ifrågavarande anslag ansetts

komma att ytterligare åtgå ett årligt belopp af omkring 25,000 kronor.

I förenämnda, till utskottet remitterade proposition har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att nämndemän måtte, med bibehållande af den på grund

åt kongl. kungörelsen den 17 september 1851 dem tillkommande rätt till ersättning

enligt resereglementet för inställelse å gemensam tingsstad i brottmål,

då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom annat härad eller

tingslag än det, till hvilket nämndemannen hörer, ega att för biträde vid

brottmålsransakning, som egen rum ä urtima ting eller extra rättegångsdag

under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats inom det härad

eller tingslag, för hvilket nämndemannen blifvit vald, af allmänna medel

bekomma enligt resereglementet beräknad godtgörelse för resan till och från

tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan icke må beräknas.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 31 december 1891 redogör föredragande departementschefen

till en början för innehållet af Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1889,

hvari Riksdagen, bland annat, anfört, att på den utredning af årliga kostnaden

för genomförande af förslaget om ersättning enligt gällande resereglemente

till nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål,

hvilken utredning syntes böra föregå beslut i ämnet, men svårligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ti
-

ls

kunde annat än genom Kong! Maj:ts försorg åstadkommas, borde i någotl

man bero, om uti ifrågavarande fall både reseersättning och dagtraktamente

borde tillerkännas nämndemän eller endast reseersättning; samt att vid

ärendets pröfning jemväl borde komma att tagas i beaktande, huru vida éj

följdrigtigheten fordrade, att ersättning beviljades nämndemän jemväl för

inställelse vid tingsstad, då för ransakning i brottmål extra rättegångsdag

under lagtima ting måste ega rum, och hade Riksdagen anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes taga under ompröfning, huru vida ej nämndemän för inställelse

vid urtima ting för ransakning i brottmål måtte erhålla ersättning.

Med anledning af denna Riksdagens anhållan hade Kongl. Maj:t anbefalt

statskontoret att, efter verkstäld utredning angående den tillökning i

statsutgifterna, som skulle blifva en följd af den utaf Riksdagen föreslagna

lagstiftningsåtgärd, afgifva utlåtande; och sedan Kongl. Maj:ts samtlig^

befallningshafvande hvar och en inom sitt län ej mindre från häradshöfdingarne

infordrat förteckningar för hvardera af åren 1887 och 1888 särskilt

å de urtima ting och särskildt å de extra rättegångsdagar under lagtima

ting. hvilka för ransakning i brottmål af häradsrätterna hållits, med

uppgift för hvarje ting och extra rättegångsdag å förrättningsstället och

de nämndemän, hvilka i rätten tjenstgjort, äfvensom dessas hemvist, än äfven

med ledning af dessa förteckningar och andra införskaffade upplysningar beräknat

de kostnader, som, särskildt för urtima tingen och särskildt för de

extra rättegångsdagarne, skulle drabbat statsverket för hvarje af nämnda år,

derest nämndemännen, som tjenstgjort vid förrättningarne, varit berättigade

att enligt gällande resereglemente af allmänna medel erhålla vare sig endast

resekostnadsersättning eller så väl resekostnads- som traktamentsersättning,

hade statskontoret afgifvit det infordrade utlåtandet, dervid statskontoret omförmält,

hurusom, på grund af kungörelsen af den 17 september 1851, jemförd

med särskilda af Kongl. Maj:t uppå anförda besvär gifna beslut angående

kungörelsens tillämpning, nämndeman, som biträder vid ransakning a

tingsstad, hvilken jemlik!, kongl. förordningen den 20 november 1845 förklarats

vara gemensam för liera härad, åtnjöte, då den gerning, hvarom ransakades,

blifvit begången inom annat härad än det, till hvithet, nämndemannen

hörde, all den ersättning, soin enligt gällande resereglemente kunde

ifrågakomma, under det att, om gerningen föröfvats inom det härad, för

hvilket nämndemannen blifvit vald, han aldrig egde utfå traktamente för

sjelfva förrättningen och icke bekomme reseersättning i annat fäll, än att

han från sitt, hemvist hade längre väg till gemensamma tingsstaden än till

häradets vanliga tingsställe, i hvilket fall ersättningen beräknades endast

efter skilnaden emellan dessa våglängder, med rätt, för nämndemannen att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

erhålla traktamente för resan allenast då vägskilnaden utgjorde eu mil eller

derutöfver.

Statskontoret hade vidare anfört, att, enligt hvad uppgifterna från

Kongl. Maj:ts befallningshafvande närmare utvisade, till nämndemän, jemlik!

bestämmelserna i 1851 års kungörelse, utbetalts under år 1887 ett belopp

af 34,277 kronor 36 öre och under år 1888 ett belopp af 40,393

kronor 51 öre, deraf ersättning för sjelfva resekostnaden belöpte sig till

21,396 kronor 11 öre under år 1887 och 23,592 kronor 76 öre under år

1888, samt återstoden, 12,881 kronor 25 öre under det förra och 16,800

kronor 75 öre under det senare året, utgjorde dagtraktamente. Skulle under

dessa år ersättning utgått enligt resereglementets bestämmelser till nämndemän

för inställelse vid alla urtima ting i brottmål, oberoende om de hållits

å gemensam tingsstad eller icke, hade utgiften för hela riket utgjort 62,442

kronor 79 öre under år 1887 och 64,677 kronor 32 öre under år 1888.

Hade under samma två år ersättning till nämndemännen utgått enligt nyssnämnda

beräkningsgrund för inställelse så väl vid alla urtima ting i brottmål

som ock å extra rättegångsdag^'' under lagtima ting, skulle utgiften för hela

riket hafva belöpt sig för år 1887 till 103,313 kronor 26 öre och för år

1888 till 98,528 kronor 29 öre; utvisande sålunda beräknade kostnaden vid

jemförelse med den verkliga utgiften under ifrågavarande båda åren eu tillökning

i statsutgift: i förra fallet med 28,165 kronor 43 öre under år 1887

och med 24,283 kronor 81 öre under år 1888, samt i senare fallet med

69,035 kronor 90 öre under år 1887 och med 58,134 kronor 78 öre under

år 1888. Om ersättningen till nämndemännen inskränkts till godtgörelse för

sjelfva resan utan traktamente, hade kostnaderna för inställelse vid alla urtima

ting i brottmål uppgått år 1887 till 30,940 kronor 29 öre och för år

1888 till 31,876 kronor 67 öre, och således understigit utgiften för år 1887

med 3,337 kronor 7 öre och för år 1888 med 8,516 kronor 84 öre. På

enahanda sätt beräknad skulle, enligt hvad berörda uppgifter vidare utvisade,

ersättningen för inställelse så väl vid intima tingen som å extra rättegångsdagar

under lagtima ting belöpt sig under år 1887 till 48,S11 kronor 76

öre och under år 1888 till 46,982 kronor 33 öre, samt således öfverstigit

utbetalningarne under år 1887 med 14,534 kronor 40 öre och under år 1888

med 6,588 kronor 82 öre.

Slutligen hade statskontoret såsom sin åsigt uttalat, att godtgörelse

borde tillkomma nämndemännen för inställelse vid brottmålsransakningar,

ehvad de förrättades ä urtima ting eller å extra rättegångsdag under lagtima

ting. Det vore nemligen otvifvelaktigt, att genom lagstiftningsåtgärder, som

på senare tider vidtagits i syfte att tillgodose ökade kraf på snabbhet i rättskipningen,

nämndemansbestyret blifvit alltmer betungande; och de oftare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

påkommande tingsresorna syntes, särskildt för de från tingsställena mera

aflägse boende nämndemännen, förorsaka större tidspillan och jemväl känbarare

direkta utgifter än tillförene, äfven om tillbörlig hänsyn toges till de

fördelar, som å flera orter numera erbjödes genom ett mera utveckladt kommunikationsväsen.

Af Riksdagens framställning framginge ock, att nämndemansuppdraget

flerstädes funnits så betungande, att dertill lämpliga personer

undandragit sig att länge bibehålla detsamma, ett förhållande, som i allmänhet

icke kunde vara för rättskipningen gagneligt; och statskontoret ansåge

det derför vara af vigt, att ytterligare lindring i de med uppdraget förenade

uppoffringar bereddes. Då de tingsresor, som icke läte sig på förhand bestämmas,

syntes vara de för nämndemännen mest betungande, förefunnes, ur

denna synpunkt, icke någon väsentlig skilnad mellan den inställelse, som påkallades

af ett urtima ting och en extra rättegångsdag under lagtima ting.

Såsom förut omförmälts, åtnjöte redan nu nämndemännen, jemlik! 1851 års

kungörelse, full ersättning enligt resereglementet för inställelse vid en för

flera härad gemensam tingsstad i brottmål, då gerningen, hvarom ransakades,

blifvit begången inom annat härad än det, till hvilket nämndemannen hörde.

En godtgörelse, omfattande så väl resekostnads- som traktamentsersättning enligt

resereglementet till inhäradsnämnd, för inställelse vid öfriga urtima ting

i brottmål och extra rättegångsdagar, skulle, enligt hvad den ofvan lemnade

utredningen gåfve vid handen, för statsverket medföra drygare utgifter, än

som för beredande af skälig lindring i nämndemansbesväret syntes vara

af nöden.

Af så väl ordalagen i Riksdagens förevarande skrifvelse som flera af

länsstyrelsernas yttranden framginge ock, att ersättning för sjelfva resekostnaden

skulle komma att tillfredsställa billiga anspråk, på samma gång en

ersättning i denna form icke komme att betaga befattningen dess egenskap

af oaflönad förtroendesyssla. De tillgängliga uppgifterna lemnade visserligen

icke upplysning om beloppet af de kostnader, som skulle blifva en följd af

ett godkännande af de utaf statskontoret sålunda ifrågasatta bestämmelserna,

men gåfve emellertid vid handen, att, om dessa bestämmelser egt tillämplighet

under de år uppgifterna afsäge, eller åren 1887 och 1888, tillökningen

i statsutgift icke skulle hafva öfverstigit ett belopp af 27,415 kronor 65 öre

under år 1887 och 23,389 kronor 57 öre under år 1888.

Statskontoret hade derför tillstyrkt, att nämndemän, med bibehållande

af den dem på grund af kungörelsen den 17 september 1851 tillkommande

rätt till ersättning enligt resereglementet för inställelse å gemensam tingsstad

i brottmål, då gerningen, hvarom ransakades, blifvit begången inom annat

härad eller tingslag än det, till hvilket nämndemannen hörde, måtte förklaras

berättigade att för biträde vid brottmålsransakning, som egde rum ä urtima

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ting eller extra rättegångsdag under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakades,

föröfvats inom det härad, för hvilket nämndemannen blifvit vald, af

allmänna medel bekomma enligt resereglementet beräknad godtgörelse för

resan till och från tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan icke

måtte beräknas.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit ansåge departementschefen

statskontorets berörda förslag böra godkännas.

Utskottet, som emot Kong! Maj:ts förenämnda framställningar icke

haft något att erinra, hemställer:

a) att Riksdagen må, för beredande af rese- och traktamentsersättning

åt sakkunnig, som på grund af rättens

förordnande biträder rådstufvurätt vid sjöförklarings upptagande,

höja förslagsanslaget till ersättning åt domare,

vittnen och parter med 10,000 kronor;

b) att Riksdagen, med bifall till hvad Kong! Maj:t

föreslagit, må besluta, att nämndemän må, med bibehållande

af den på grund af kongl. kungörelsen den 17 september

1851 dem tillkommande rätt till ersättning enligt resereglementet

för inställelse å gemensam tingstad i brottmall,

då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom

annat härad eller tingslag än det, till hvilket nämndemannen

hörer, ega att för biträde vid brottmålsransakning,

som egen rum å urtima ting eller extra rättegångsdag

under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats

inom det härad eller tingslag, för hvilket nämndemannen

blifvit vald, af allmänna medel bekomma enligt

resereglementet beräknad godtgörelse för resan till och

från tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan

icke må beräknas;

c) att Riksdagen, vid bifall till hvad under mom. b)

föreslagits, må höja förenämnda förslagsanslag med ytterligare

25,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer ifrågavarande

förslagsanslag, nu 100,000 kronor, att höjas med sammanlagd!

35,000 kronor till 135,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

Öfrig» ordinarie anslag ni. ni.

5:o. I afseende å öfrig» ordinarie, här ofvan ej omnämnda anslag Angående

under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan förändring,X-ffmnterii

än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier lier m m

och expenser, ved in. m. mätte nedsättas med 7 kronor eller från 64,219 17-j

kronor till 64,212 kronor; och får utskottet med anledning deraf hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel,

i hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt,

må i 1893 års riksstat upptagas till oförändrade belopp,

dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

in. in. må få till beloppet jemkas i den män, som för

jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt,

Extra anslag.

Såsom extra anslag under denna hufvudtitel för år 1893 har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja nedan omförmälda belopp.

6:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer Angående

Utskottet, krigfof
1

ygl tten

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en följd af [8.]

år egt rum, till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och

tre militäre ledamöter för år 1893 anvisa ett extra anslag

af 5,000 kronor.

7:o. För nya lagberedningen har Kongl. Maj:t för år 1893 äskat ett Angående

extra anslag å samma belopp, som för innevarande år finnes i sådant a{nyajagberedseende

anvisadt, eller 40,000 kronor. ningen.

Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva under de tre sista åren för nya

lagberedningen användts till aflöningar, arfvoden, hyra, vaktbetjening och

skrifmaterialier in. in. år 1889 32,953 kronor 7 öre, år 1890 34,696 kronor

32 öre och år 1891 32,896 kronor 71 öre. Besparingarna, hvilka i den mån

de uppkommit blifvit bokförda såsom reservation å anslaget, hafva på särskilda

framställningar af Kongl. Maj:t blifvit af Riksdagen anvisade till

andra ändamål; och jemväl beträffande användandet af en del af 1891 års

Bih. till lliksd. Prat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåt ande N:o B.

besparingar, uppgående till 7,103 kronor 29 öre, är nu i statsverkspropositionen

under punkt 12 af förevarande hufvudtitel förslag af Kong!. Maj:t frainstäldt;

men äfven vid bifall till nyssberörda förslag kommer å anslaget att till år 1892

förefinnas en reservation å 5,103 kronor 29 öre.

Utskottet har ansett lämpligt, att anslaget icke bringas till högre belopp

än ungefär hvad för det afsedda ändamålet erfordras, hvarigenom förebygges

att fråga kan uppstå om användande af besparingarna å anslaget

till andra ändamål; och då de belopp, som för bestridande af utgifterna för

nya lagberedningen för hvart och ett af de tre sista åren från anslaget

utgått, såsom ofvan är nämndt, icke öfverskridit 35,000 kronor, synes anslaget

skäligen kunna till denna summa inskränkas.

Utskottet hemställer alltså,

att ett extra anslag af 35,000 kronor må för år 1893

för nya lagberedningen anvisas,

Angående 8:o. För svea hof rätts förstärkning med en öfvertalig division har Kong!.

en extra Maj:t för år 1892 äskat enahanda belopp, 17,500 kronor, som för hvardera

Svhi1 hofrätt^ åren 1891 och 1892 blifvit anvisadt.

[io.] Såsom statsrådsprotokollet upplyser (sid. 10), hade liofrätten i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anfört, hurusom den omständighet, att sjunde divisionen

började sitt arbete redan den 1 september 1890, i förening dermed, att under

samma år någon minskning egde rum i de inkommande målens antal, haft

till följd, att antalet balanserade mål, som vid slutet af år 1888 utgjorde

1,495 och under år 1889 ökades till 1,707, följande år nedgått till 1,550.

Huru stor del af denna balans komme att återstå den 1 september 1892,

intill hvilken tid de af Riksdagen redan beviljade anslag försloge för uppehållande

af den sjunde divisionens verksamhet, kunde naturligtvis ej på förhand

beräknas, men balansen komme säkerligen då icke att understiga 900

mål. Att hofrätten under åtminstone ytterligare ett år, räknadt från nämnda

tid, blefve i behof af förstärkning med en tillfällig sjunde division för ifrågavarande,

för den rättsökande allmänheten högst vigtiga ändamål, ansåge hofrätten

derför icke vara tvifvel underkastadt.

Under uttalande af förväntan att den ännu befintliga balansen af till

hofrätten instämda och vädjade mål måtte under innevarande och nästkommande

år varda i det närmaste afarbetad och således vidare anslag för

ändamålet än det nu äskade icke komma att erfordras, hemställer utskottet,

att för svea hofrätts förstärkning med en öfvertalig

division ett extra anslag af 17,500 kronor må för år 1893

anvisas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

9:0. Till understöd åt förbättring skolonien vid Hall har Kongl. Maj:t Angående

för är 1893 äskat ett extra anslag af 15,000 kronor att, om möjligt

användas uteslutande till afbetalning af koloniens kapitalskuld. Halt.

Denna framställning vore, såsom af statsrådsprotokollet inhemtades (sid. I11*]

10), föranledd af derom hos Kong!. Maj:t gjord ansökning af styrelsen för

föreningen till minne af konung Oskar I och drottning Josefina, hvilken

förening å sin egendom Hall inrättat ifrågavarande uppfostringsanstalt för

ungdom.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1891 anvisade

statsmedel som angående föreningens verksamhet samt dess och koloniens

ekonomiska ställning, hade styrelsen åberopat af föreningens revisorer och

styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret

från och med den 1 juli 1890 till och med den 30 juni 1891. Dessa

berättelser utvisade, att föreningens skulder, som vid räkenskapsårets början

utgjorde 50,215 kronor 99 öre, minskats med 13,964 kronor 77 öre, äfvensom

att af det för år 1891 af Riksdagen anvisade anslag ett belopp af 13,647

kronor 68 öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 1,352

kronor 32 öre till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall ......................................................................... kronor 146,300: —

byggnader å egendomen ...................................................... 8 145,638: 90

invéntarier och förråd ............................................................ » 58,128: 64

en obligation .............................................................................. » 1,000: —

kassa................................................................... * 94: 41

Kronor 351,161: 95.

Egendomen Halls nettoafkastning hade under räkenskapsåret utgjort

4,563 kronor 22 öre. Enligt hvad revisorernas berättelser utvisade, hade under

året användts till underhåll af koloniens byggnader 2,625 kronor 24 öre

samt till nybyggnader vid egendomen Hall 2,483 kronor 98 öre.

Elevantalet hade den 30 juni 1891 uppgått till 161, deraf 54 från

Stockholms stad och de öfriga från nitton olika län. Kostnaden för hvarje

elev under förvaltningsåret hade utgjort 317 kronor 55 öre. Af revisorernas

berättelse framginge, att det ökade antalet elever utöfver 150, som med

Kongl. Maj:ts tillstånd under året varit å kolonien intaget, icke föranledt

någon ökad förvaltningskostnad, utan varit ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år hade jemväl för det senast förflutna eu

af Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper

och förvaltning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Så väl fångvårdsstyrelsen som Kongl. Maj :ts befallningshafvande i Stockholms

län hade vitsordat, att föreningen fortfarande vore förtjent af enahanda

bidrag från statens sida som hittills.

Enligt hvad infordrad redovisning öfver fångvärdsans.talternas besparingskassemedel

för år 1890 (Bil. Litt. C) utvisar, har kolonien för tiden från

och med den 1 oktober 1889 till den 16 november 1890 erhållit i bidragför

63,985 underhållsdagar å 50 öre 31,992 kronor 50 öre.

Då koloniens kapitalskuld medelst de af Riksdagen för ändamålet anvisade

anslag så nedbragts, att densamma, som vid 1883 års utgång uppgick

till 140,000 kronor, enligt senaste bokslut utgjorde 36,251 kronor 22 öre,

torde den årliga ränteafgiften icke vara större, än att den bör hädanefter

kunna af koloniens egna tillgångar bestridas. På grund deraf och då angeläget

är, att kapitalskulden snarast möjligt varder till fullo gulden, har

utskottet ansett, att det anslagsbelopp, som af Riksdagen för ändamålet anvisas,

bör i sin helhet utgå till afbetalning af koloniens kapitalskuld och

icke, såsom hittills skett, till en del användas till räntebetalningar.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till understöd åt förbättringskolonien

vid Hall för år 1893 anvisa ett extra anslag af 15,000

kronor, att användas uteslutande till afbetalning å koloniens

kapitalskuld.

A7tatsde 10;°‘ SlutliSen har Kong1- Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,

kontorets att af besparingar å nya lagberedningens anslag vid 1891 års slut till

förskott, belopp af 7,103 kronor 29 öre måtte användas 2,000 kronor till ersättande

,2* af förskott, som statskontoret jemlikt kongl. brefvet den 12 december 1890

utbetalt till komitén för utarbetande af förslag till lagar angående solidariska

bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk

verksamhet.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majits förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 12 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 21

Reservationer:

vid punkten l:o (angående anslaget till fångvårdsstyrelsen):

af herrar P. Pehr sson, S. G. von Friesen och Ollas A. Ericsson;

vid punkten 2:o mom. b. och c. (angående aflöningsstat för tjensteraännen

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö):

af herrar C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper, R. G. von Hedenberp,

friherre A. R. von Kr (samer, C. Lundeberg, K. Bohnstedt, I. Kerfstedt

och I. Wijk, som ansett, att utskottet bort hemställa, att Kongl. Maj:ts förslag

till aflöningsstat måtte oförändradt af Riksdagen godkännas;

af herrar O. Jonsson, S. G. von Friesen och Ollas A. Ericsson;

vid punkten 4:o (angående utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning

för biträde vid ransakningar i brottmål):

af herr A. P. Banielson, som yrkat, att utskottets motivering måtte

erhålla följande lydelse:

»Under uttalande af den uppfattning, att med uttrycket extra rättegångsdag

under lagtima ting icke bör kunna förstås annan än sådan dag,

som icke är i följd med vanliga tingsdagar, får utskottet, som ansett en

lämplig medelväg mellan de inom Riksdagen i ämnet uttalade meningar genom

ifrågavarande förslag vara trätfad samt icke funnit något att erinra mot den

föreslagna förhöjningen i anslaget, hemställa»;

vid punkten 7:o (angående anslag till nya lagberedningen):

af herrar H. P. P. Tamm, V. N. Ekenmanf R. G. von Hedenberg,

friherre A. R. von Kr eoner och K. Bohnstedt, som ansett, att Kongl. Maj:ts

förslag bort oförändradt af utskottet förordas;

af herrar P. Andersson och S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet

måtte föreslå anslagets nedsättande till 30,000 kronor.

Herr C\ Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit inom

utskottet i förestående hufvudtitels .behandling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

y , > /A * . ; . .«v \ • .

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892 års

riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

17,000

_

35,800

—

6,000

—

162,700

—

18,800

—

134,000

—

626,354

—

514,521

208,713

11,100

—-

55,000

—

1,781,400

3,571,388|—

Justitie
Departementschefen

.........................................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli....................................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslagsanslag.........

Högsta domstolen. ..................................... • • ■ -.... ..........................................................

Justitiekanslersexpeditionen ......................................................................................................

Nedre justitierevisionen ............. ... ........i............................-.................... A.,......;.........................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat ........................................................................

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat .................................. .................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat................................

Krigshofrätten..............................................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag.............................u............t .\.................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen....................................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp..............................................................................

Minskas med arfvoden till chefen och en subalternofficer vid upplösta kronoarbetsÖikas

med aflöning enligt stat till tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

Förslagsanslag. Nuvarande belopp................................................................................

Minskas med...............................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och

Vård och underhåll af läns- och kronobäkten, reservationsanslag.......................................

Trp:t

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

<-i >>

. .

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

departementet.

kompaniet å Vaxholm ......

tjensteman, förslagsanslag

506,000: —

3,200: — 502,800: —

................. 8,500: — 511,300: -

................... 1,120,900: —

................... 6,800: — i, 114,100: —

59,500: —

1,625,400: —

65,000: —

30,000: —

Transport

Förslag till

blifvande

riksstat:

>O0 * kil

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

.

35,800

—

6,000

—

162,700

—

18,800

—

134,000

—

626,354

—

514,521

—

208,713

—

11,100

—

55,000

1,779,900

1

3,569,888!—

s. 24 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

24

1892 års

riksstat

anslår:

Trp:t

S:ma

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

3,571,388

_

84,000

—

12,000

—

18,000

—

100,000

—

64*219

—

U-li-lli'' i-

4,500

—

3,854,107

tai:iöuvT!

Ersättning åt personer, menigbeter och allmänna inrättningar för dem genom nya straff
Medikolegala

besigtningar, förslagsanslag..............................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. Nuvarande belopp.....................

Ökas med....................................................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp...................

Minskas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med...................................................

Extra utgifter, reservationsanslag................................................................................................

•il;"1 it

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 3.

lagens införande frångångna bötcsandelar, förslagsanslag

.......

25

Transport

100,000

35,000

64,219

7

Summa

Förslag till

blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

3,569,888

84.000

12.000

18,000

II 1 1

135,000

—

64,212

4,500

—

3,887,600

—

lUh. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfyer extra ordinarie anslagen under riksstatcns

Andra hufvndtitel.

•Justitiedepartementet

Till arfvoden åt krigsliofrättens ordförande och fre militäre ledamöter

För nya lagberedningen .............

Kronor.

Ö.

5,000

35.000

17,500

15.000

» Svea kofrätts förstärkning med eu öfvertalig division .

Till understöd åt förbättringskolonien vid Hall

Summa

72,500

—

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3

27

Bil. Litt. C.

Redovisning öfver fångvårdsanstalternas besparingskassemedel för år 1890

(det sista år, för hvilket fullständigt afslutade räkenskaper finnas).

Debet. o;v

Behållning den 1 januari 1890...........................................................

344,906

49

/v; . 1 ,* f •-*? i • ?1. ?f j i.: *

Inkomster:

Andel i arbetsinkomsten vid läns- och kronocellfängelserna 19,770: 11

Räntemedel....................................................... ............. 15,157: 23

Arbetsförtjenst, dels förverkad, dels tillhörande aflidne

fångar in. m. ................................................................ 4,305: 48

39,238

82

Summa kronor

384,145

31

Kredit.

Utgifter:

Bidrag till kolonien Hall:

Underhållsafgift för elever, jemlikt kongl. blefven den 22 december

1887, den 13 april 1888 samt den 25 januari och 20 december

1889 för tiden från och med den 1 oktober 1889 till den 16 november

1890 eller för 03,985 underhållsdagar å 50 öre...... 31,992: 50

Understöd och belöningar åt frigifne m. m. 13,188: 99

k i * •''

45,181

ji,

4!)

Behållning den 31 december 1890 ............................... ....................

338,903

82

Summa kronor

384,14531

Stockholm i kong!, fångvårdsstyrelsens kameralbyrå den 30 januari 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:63 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. s. 3 i texten