Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter in. m. äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

1892-03-31 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:40, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter in. m. äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ant till Riksd. kansli den 31 mars 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter in. m.

äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande

ämnen.

(I. A.)

Kong]. Maj:t, som den 13 januari innevarande år till Riksdagen

aflat! t propositioner angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen

den 5 juni 1885 och om ändring i förordningen den 14 september 1883

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, har i en förstnämnda

dag den 13 sistlidne januari afgifven proposition (n:o 3), under

åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden, föreslagit Riksdagen

att, för den händelse Riksdagen komme att bifalla omförmälda

proposition angående ändring i värnpligtslagen, i hvad densamma afsåge

förändrad lydelse af § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2

och 3 samt §§ 34, 52 och 53 i nämnda lag och tillika antoge ej mindre

nyssnämnda proposition om ändring i förordningen angående bevillning

af fast^egendom samt af inkomst än ock ett af Kongl. Maj:t nämnda

dag på föredragning af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

godkändt förslag om förstärkningar i landets nuvarande försvarsorganisation,

jemväl antaga följande

Bill. till lliksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 20 Raft. fN:o 40 och 41). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Lag

angående afskrifning af de å viss jord Kritande grundskatter och

hvad dermed eger sammanhang.

§ I
•
De

skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i

nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss

jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen angående

inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under

enskild eganderätt, blifvit nedsatta med trettio procent, skola afskrifvas

under loppet af tio^år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen

skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar

af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och

utlagor nedsättas från och med år 1893 med tjugu procent af det belopp,

hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats,

samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896,

1898 och 1900 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter

återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1902 eftergifves.

§ 2.

I de fall att skattefrälseränta eller kronotionde icke varder till

statsverket inlöst förr än med 1893 års ingång eller derefter, bestämmes

nedsättningen till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt

nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 nedsättningen skall beräknas, som

vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt nämnda kungörelse

och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda

skatter och utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket

indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands

län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 omförmälda

skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det be-- lopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 juli och den 25 november

1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

3

§ 4.

Den ersättning, som jemlik^ nådiga kungörelsen den 3 februari

1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande åt den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,

under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,

utgå från och med år 1893 med femtio procent, från och med år 1894

med sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio procent, från

och med år 1898 med åttio procent och från och med år 1900 med

nittio procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse

föreskrifves, samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande

räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5-

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas

af Konungen.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat

jemväl nedannämnda, inom Riksdagens Andra kammare väckta motioner,

i hvad de afse nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter

samt dithörande frågor, nemligen:

motion n:o 139 af herr G. Eriksson i Mörviken m. fl., som föreslagit,

att vissa af de utaf Kongl. Maj:t begärda anslagen till försvarets

stärkande måtte af Riksdagen bifallas endast under uttryckliga vilkor,

bland andra:

att grundskatterna jemväl afskrifvas på sätt och under den tid

Kongl. Maj:t i proposition n:o 3 till Riksdagen hemstält;

motion n:o 171 af herr J. Bratt ra. fl., som yrkat att — som

lösandet af härordning6frågan ej kunde ske annat än i förening med

grundskatteafskrifning och dermed sammanhängande frågor.— Riksdagen

för sin del, för den händelse de af motionärerne till innevarande

års Riksdag atgifna förslag angående såväl njr värnpligtslag som ny

härordning biföllos, måtte besluta den afskrifning af de å viss jord

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

hvilande grundskatter m. m., som innehölles i Kongl. Maj:ts proposition

n:o 3 till innevarande års Riksdag.

I öfrigt är inom Andra Kammaren af herr E. Ersson i Arnebo

väckt motion (n:o 185) i ett ämne, som berör det ifrågavarande, nemligen

derom, att den fortgående grundskatteafskrifningen jemväl måtte

tillämpas å lösesumman för hemmansräntor, som i anledning af upphörandet

af rättsförhållandena mellan kronan och Sala bergslag skolat

uppdebiteras. Öfver denna motion kommer utskottet framdeles att afgifva

särskild! utlåtande; hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

I ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 13 januari

1892 har statsrådet och chefen för finansdepartementet till en början

erinrat, att med fästadt afseende på den utvecklingsgång, försvars- och

skattefrågorna hittills genomlöpt, för närvarande icke borde ifrågasättas

annat, än att, samtidigt med det beslut fattades om genomförande af

det mått af personlig värnpligt, som under hvarje härordning minst

måste anses erforderligt, frågan om grundskatternas samt rustningsoch

roteringsbördans afskrifning bragtos till sin definitiva" lösning.

Likaså ansåge departementschefen, att, ehuru en öfver en längre period

utskräckt afskrifning skulle vara mindre känbar för statsverket, afskrifningen

likväl borde bringas till slut under loppet af en jemförelsevis

kort tidrymd. Det af Kongl. Maj:t för 1883 års Riksdag i ämnet framlagda

förslag hade varit bygdt på en afskrifningsplan, enligt hvilken

grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären skulle successivt

försvinna under en tid af 37 år. Äfven frånsedt att afskrifningen af

de numera återstående 70 procenten af nämnda skatter och besvär

naturligtvis skulle kunna ega rum under en kortare tid än den år 1883

för eftergift af hela beloppet föreslagna, borde afskrifningsperioden bestämmas

väsentligen kortare än den i 1883 års afskrifningsplan förutsatta.

Då sistnämnda år samtidigt med afskrifningsförslaget framlagts

ett förslag till härordning, enligt hvilket i bredd med afskrifningen af

rustnings- och roterings6m;ämi äfven de i rustningen och roteringen

innefattade prestationer skulle upphöra, medan nu icke ifrågasattes annat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o 40.

b

än att dessa fortfarande skulle, ehuru mot ersättning motsvarande deras

uppskattade värde, oförändradt utgöras, läge redan häri ett skäl för

åsigten, att afskrifningstiden nu kunde sättas kortare. Men härtill

komme såsom ett ytterligare och hufvudsakligt skäl, att, då det ansetts

af största vigt, att den föreslagna utsträckningen till 90 dagar af beväringens

vapenöfningar komme till fullt genomförande så fort sig göra

läte eller redan under loppet af år 1894, det syntes påkalladt, att äfven

skattefrågan erhölle sin definitiva lösning inom så kort tid, som med

statsverkets kraf kunde finnas förenligt. Uppenbarligen kunde eftergiften

af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens hela återstående

belopp icke utan allt för stora olägenheter för statsverket ega

rum redan inom utgången af samma tid, som blifvit föreslagen för den

utsträckta värnpligtens genomförande, men deremot borde hinder icke

möta för afskrifningens ''fullbordande under loppet af tio år, räknadt

från och med år 1893. En afskrifning under denna tidrymd af den

qvarvarande återstoden af de ifrågavarande skatterna och besvären

kunde nemligen icke anses öfverstiga statens finansiella förmåga eller

vara egnad att åstadkomma sådana rubbningar i budgeten, att derigenom

befordrandet af andra vigtiga statsändamål skulle äfventyras.

Grundskatternas afskrifning under nuvarande förhållanden vore,

enligt hvad departementschefen vidare yttrat, en vida mindre ingripande

åtgärd, än den för några årtionden tillbaka skulle varit. Åt samtliga

statsinkomster hade grundskatterna år 1850 utgjort 25,7 9 procent,

år 1860 20 procent, år 1870 14,11 procent och år i880 7,54 procent.

Efter den år 1885 skedda 30 procent-afskrifningen utgjorde grundskatten,

upptagen till det belopp, hvarmed densamma enligt rikshufvudboken

för år 1890 samma år influtit, eller 4,172,130 kronor 7 öre, allenast

4,5 9 procent af statens samtliga inkomster nämnda år; och fäste man

sig vid det belopp af grundskatterna, hvilket enligt de i kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885 innefattade grunder skulle förekomma till afskrifning,

eller 3,223,373 kronor 51 öre, utgjorde detta endast 3,5 4

procent af nämnda inkomsters hela belopp. Utom grundskatten skulle

staten visserligen mista eu årlig tillgång, motsvarande årliga värdet af

den ännu icke afskrifna delen af rustnings- och roteringsbesvären, eller

i rundt tal omkring 3,458,000 kronor, men på den utvecklingspunkt,

hvartill budgeten numera hunnit, kunde svårligen sägas, att en under

loppet af tio år företagen skattereglering, som medförde, att staten måste

beredas ersättning för en efter hand minskad årlig tillgång, uppgående

vid de tio årens slut till omkring 6,700,000 kronor, innebure något

i och för sig afskräckande. Med säkerhet kunde antagas, att stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

inkomsterna, särskildt skogsmedlen och jernvägstrafikmedlen, äfven

under nästa årtionde skulle komma att stiga. Utan tvifvel borde jemväl,

i den män de under senare åren på postväsendets område genomförda

stora förbättringar hunnit medföra alla med dem afsedda verkningar,

ett väsentligen ökadt öfverskott af postmedel kunna för statsverket

påräknas, utan att allmänhetens intresse deraf behöfde blifva

lidande. På sätt Riksdagen i sin skrifvelse den 13 maj 1891 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anfört,

borde jemväl den tidpunkt numera icke vara aflägsen, då öfverskottet

å telegrafinkomsterna, hvilket allt hitintills uteslutande användts för

telegrafverkets utveckling och förbättring, kunde disponeras för statsregleringen.

Om grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären

vid årtiondets slut qvarstode, komme de sålunda efter all anledning

att utgöra en ännu mindre qvotdel af statens årliga tillgångar än för

närvarande. Mot stegringen i statsinkomster komme visserligen gifvetvis

att svara en stegring i statsutgifter, och särskildt vore en sådan

att förvänta på grund af de ökade kostnaderna för försvaret. Naturligt

vore derför, att i ersättning för de genom afskrifningen upphörda

skatterna och besvären nya skattekällor måste uppsökas, men härvid

borde dock beaktas, att, medan grundskatterna samt rustnings- och

roteringsbesvären för staten representerade väsentligen stillastående

värden, komme deremot antagligen de skatter, hvarmed de skulle ersättas,

till större delen att vara af den natur, att de, i mån som landets

folkmängd och välmåga komme att tillväxa, tillförde statsverket alltjemt

stegrade inkomstbelopp. Det syntes derför icke oundgängligt, att man

redan från början uppstälde en fullständig beräkning, enligt hvilken de

afskrida beloppen exakt motsvarades af enahanda belopp i form af andra

skattetitlar, men departementschefen ville i korthet beröra den inverkan,

som åtgärderna för försvarets stärkande och grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbördans afskrifning skulle komma att utöfva på

de närmaste årens statsregleringar, samt dervid afgifva yttrande i fråga

om de nya skattekällor, som till fyllande af det ökade statsbehofvet

lämpligen borde kunna anlitas.

Förutom en af afskrifningsåtgärden föranledd förändring i beloppet

af bevillningen för jordbruksfastighet har departementschefen, hvad

angår de skattetitlar, hvilka eljest kunde ifrågakomma att anlitas för

de nya statsbehofvens fyllande, särskildt såsom de hvilka närmast erbjuda

sig, omförmält införandet af beskattning på maltdrycker och utveckling

af stämpelskatten; och tillåter sig utskottet, till undvikande af för stor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

7

vidlyftighet, hänvisa till hvad departementschefen (sid. 10—19) i sådant

hänseende anfört.

Härefter har departementschefen (sid. 19—23) lemnat redogörelse

för de föreslagna försvars- och afskrifningsåtgärdernas inverkan på

statsregleringarna för åren 1893 och 1894, till hvilken redogörelse,

utskottet likaledes får hänvisa.

Om man sammanfattade hvad departementschefen i berörda hänseenden

anfört, kunde, enligt departementschefens mening, deraf dragas

den slutsats, att de föreslagna åtgärderna för försvaret och ekatteregleriDgen

icke ur synpunkten af statsverkets förmåga att bära desamma

borde möta betänklighet. Nya skatter för deras genomförande

kräfdes, och i sakens natur läge, att dessa skatter icke kunde införas

utan att varda på flera håll känbara. För tryggande af fäderneslandets

sjelfständighet vore likväl den föreslagna utsträckningen af värnpligten

och öfriga för försvarets stärkande föreslagna åtgärder af den

ingripande vigt, att departementschefen hyst den fasta tillförsigt, att de

uppoffringar, som blefve nödvändiga, icke skulle befinnas för stora i

förhållande till betydelsen af det mål, för hvars vinnande de åtoges.

Hvad beträffar sättet för verkställandet af grundskatternas samt

rustnings- och roteringsbördans afskrifning, borde, enligt departementschefens

mening, afskrifningsåtgärden till fullo genomföras under loppet

af tio år, räknadt från och med år 1893. Då emellertid den förhöjning

i bevillningen för jordbruksfastighet, som i sammanhang med afskrifningen

borde ega rum, lämpligen borde till sin fulla utsträckning inträda

redan från och med nyssnämnda år, ansåge departementschefen

häraf böra följa, att afskrifningsprocenten under de första åren af

tioårsperioden sattes något högre, än efter en likformig fördelning af

afskrifningen öfver nämnda tidrymd skulle på samma år belöpa. Afskrifningen

syntes derför böra ordnas på sådant sätt, att af de 70

procent, som af de ifrågavarande skatterna och besvären återstode, 20

procent afskrefves år 1893 och 10 procent år 1894, samt att afskrifningen

derefter fortginge med 10 procent hvart annat år, då densamma

blefve bragt till slut från och med .år 1902. Vidare ansåge departementschefen

syftet med den ifrågasatta afskrifningsåtgärden med nödvändighet

förutsätta, att den föreslagna afskrifningsplanen redan nu

gjordes till föremål för definitivt beslut, och att åt densamma följakt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

ligen, hvad såväl grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären

beträffade, gåfves egenskapen af lag.

Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattade ett slutligt genomförande

af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjorts år 1885,

vore häraf en följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka

jemlikt kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt vissa andra derefter meddelade

stadganden blifvit nedsatta med 30 procent, borde utgöra föremål äfven

för denna afskrifningsåtgärd. Yisser^Sen skulle kunna ifrågasättas att

utsträcka afskrifningen äfven till vissa grundskattebelopp, hvilka icke

berörts af 1885 års afskrifning, nemligen till de belopp, som vore

anordnade rusthåll och rotar, innehafvare af militieboställen, båtsmansindelningen,

lots- och fyrinrättningen, gästgifvare, färjor och färjekarlar

eller hvilka utgjorde ersättning för jordförluster i följd af kanal- och

väganläggningar. Dessa grundskattebelopp inginge i den å riksstatens

inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men affördes åter såsom »friheter»

å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar, hvarför

någon inbetalning till statsverket eller utbetalning från detsamma

af dessa belopp i verkligheten icke egde rum. Då Kongl. Maj:t till

1883 års Riksdag afgaf förslag till afskrifning af grundskatterna samt

rustnings- och roteringsbesvären, föreslog Kongl. Maj:t, att dessa grundskattebelopp

skulle med ingången af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper

uteslutas. År 1885 deremot, då Kongl. Maj:t föreslog en endast

partiel afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,

ansåg Kongl. Maj:t förändring i de ifrågavarande anordningarna

icke böra ega rum. Med en fullständig afskrifning af grundskatterna

borde visserligen följa, att icke de ifrågavarande frinjutna

räntorna, hvilka vore af enahanda natur med de till afskrifning föreslagna,

skulle qvarstå i jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvarvarande

militieboställena borde med förändringens vidtagande emellertid

utan olägenhet kunna anstå till boställenas indragning till statsverket,

då bestämmelsen i mom. 5 af kungörelsen den 5 juni 1885 å

dem blefve tillämplig, och grundskattebeloppen sålunda komme att försvinna.

Flertalet af öfriga ofvan omförmälda friheter skulle visserligen,

under förutsättning af bifall till förslaget om grundskatternas afskrifning,

kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas med år 1893,

men då denna åtgärd dels inverkade på beloppet af åtskilliga under

särskilda hufvudtitlar i riksstaten upptagna anslag, dels, åtminstone

hvad de till beloppet ojemförligt största posterna beträflade, inskränkte

sig till en enkel bokföringsfråga, syntes åtgärden lämpligen kunna före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

9

tagas i sammanhang med en kommande statsreglering, hvarvid tillika

erbjöde sig tillfälle att föreslå de åtgärder, hvilka efter skedd utredning

kunde finnas böra i afseende på ett eller annat af de ifrågavarande

anklagen särskildt vidtagas.

Uti åberopade kungörelse af den 5 juni 1885 förordnades, bland

annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och lägenheter

af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter af

krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte

köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter,

som innehades af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock

uti presternas utlagor nedsättning skulle, med vissa undantag, ega

rum med trettio procent af grundskattens eller utlagornas belopp,

hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1886, äfvensom

att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen

och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till statsverket

ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet,

samt arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon

statens egendom.

Enligt den utredning om grundskatteus dåvarande belopp, som

meddelats i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet

öfver finansärenden den 12 januari samma år, utgjorde grundskatten

då, efter vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda uteslutningar

och omflyttningar ................................. kronor 5,450,554: 3 2

Från lindring i grundskatten

skulle undantagas

dels kronan behållna räntor

och kronotionde af statens •

utarrenderade egendomar samt

af militie- och civilboställen

äfvensom af skogsområden,

hvilka voro upplåtna sågverken

i de norra länen i ersättning

för privilegierad stockfångst,

och af tills vidare upplåtna

slåtter- m. fl. lägenheter

samt strömfall med tillhörande

utmål, hvilka räntor och krono
Transport

kronor 5,450,554: 3 2

Bill. till TUksd. Birot. 1802. 4 Smil. 1 Afd. 26 Väft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Transport kronor 5,450,554: 3 2

tionde förslagsvis beräknades

till ,..............................................

dels. och, på sätt redan blifva

erinradt, följande anordnade

rånte- och kronotiondebelopp,

nemligen:

kronor

37,000:

å fjerde hufvudtiteln:

friheter,

af rusthåll och

innehafvare

len,..............

som åtnjutas

rotar samt

af militiebostäl
-

817,000:

å femte hufvudtiteln:

båtsmansindelningens friheter,

75,500 kronor, samt

de friheter, som åtnjutas af

lots- och fyrinrättningen, 405

kronor, eller tillsammans ......

75,905: —

ä sjette hufvudtiteln:

friheter, som medgifvits

gästgifvare, färjor och färjekarlar

samt för jordförluster

genom kanal- och vägaulägg
ningar,

sammanlagdt............... „ 8,220: —

Efter afräkning af‘dessa rånte- och kronotiondebelopp,

utgörande ..........................................

kronor 938,125: —

qvarstode såsom grundskatt, hvarå nedsättning

borde ega rum ...............................................................

och då detta belopp minskades med trettio procent

eller ...............................................................................

återstod e........................................................................

hvadan med tillägg af ofvannämnda från skattenedsättningen

undantagna belopp ...........................

kronor 4,512,429: 32

1,353,728: so

n

kronor

3,158,700:

52

938,125: —

grundskatten komme att uppgå till ........................ kronor

och hade denna statsinkomst upptagits i rundt tal med

nor i så väl 1886 som 1887 årens riksstater.

4,096,825: 52;

4,097,000 kro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

11

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,

räknad t från den 1 januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet

mellan kronan och Sala bergslag, hade jemlikt blefven

den 13 juli och den 25 november 1887 den under benämning grufvedrängshjelp

af hemman inom åtskilliga socknar af Vestmanlands län

till bergslaget dittills utgångna afgift blifvit indragen och, efter det

hjelpen enligt grunderna i kongl. förordningen den 23 juli 1869 angående

förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar

omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med afseende

å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten hade

denna inkomsttitel blifvit i 1888 års riksstat upptagen med ett till

4,100,000 kronor afrundadt belopp.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 och kongl.

kungörelsen den 13 juli J887 hade stadgats, bland annat, att skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle,

derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom utgången

af år 1888, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att

inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder,

som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst

före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 angående de

i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas

enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen den

23 juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och

kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda

bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Vid 1888 års riksdag hade antagits, att skattefrälseräntor skulle

vid 1888 års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt

att statsverkets behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle,

efter föreskrifven omsättning samt minskning med trettio procent, uppgå

till omkring 60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad statskontoret

hade upplyst, år 1886 uppgått, till 4,124,615 kronor 22 öre,

hade densamma i riksstaten för år 1889 blifvit upptagen med ett denna

summa., ökad med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp eller

i jemnadt tal 4,185,000 kronor, med hvilket belopp densamma äfven

i 1890, 1891 och 1892 årens riksstater vore upptagen; och hade statskontoret

i sin den 7 december 1891 afgifna berättelse angående statsverkets

inkomster föreslagit denna beräknings bibehållande jemväl för

år 1893.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, hade den del af grundskatten,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

hvarå nedsättning enligt kungörelsen den 5 juni 1885 skulle ega rum,

utgjort................................................................................ kronor 4,512,429: 32.

Om, till följd af här ofvan omförmälda förändringar,

härtill lades dels den från och med

år 1888 till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,

omsatt i penningar enligt förordningen

den 23 juli 1869 ......... kronor 6,689: 9 7

samt dels inlösta skattefrälseräntor

m. m., beräknade att efter

nedsättning med trettio procent

uppgå till ett årsbelopp af omkring

60,000 kronor, men här

utan iakttagandeaf dylik minskning

upptagna med .................. „ 85,700:— „ 92,389: 9 7

uppkomme samma grundskatt, hvarå ytterligare

afskrifning kunde komma att ega rum .................. kronor 4,604,819: 2 9

Sjuttio procent å denna summa utgjorde ... ,, 3,223,373: 51

hvilket tal alltså betecknade det grundskattebelopp,

hvilket nu borde ifrågakomma till afskrifning.

Tjugu procent åter å omförmälda summa ... „ 4,604,819: 2 9

motsvarade....................................................................... „ 920,963:8 6

utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen

grundskatten borde från och med år 1893 nedsättas.

Om från den af statskontoret föreslagna beräkningen för år 1893

e^er ................................................................................ kronor 4,185,000: —

droges nyssnämnda........................................................ „ 920,963: 8 6

återstode .......................................................................... kronor 3,264,036: 14

eller i rundt tal 3,264,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af förordningen den 11 september

1885, att inlösta räntor och kronotionde skulle omsättas i penningar

och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens

indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser

som för annan till staten utgående grundskatt, hade såsom nämnts

ifrågavarande rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta,

likasom ock den vidare nedsättning, som kunde varda å grundskatterna

i allmänhet medgifven, utan ytterligare föreskrift blefve å dem tillämplig,

hvarvid allenast borde meddelas bestämmelse i syfte, att å räntor

och tionde, som blifvit inlösta så sent, att nedsättningen inträdde först

med 1893 års ingång eller derefter, nedsättningen skulle omedelbart

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

13

ega rum med det procenttal, som å öfriga grundskatter vore eftergifvet.

Jemlikt § 5 i förordningen den 11 september 1885, jemförd med mom.

12:o b) i kungörelsen den 5 juni samma år, egde med den afgäld,

som skulle utgöras i stället för inlöst arbets- eller hofveriskyldighet,

enahanda förhållande rum som med nyssnämnda räntor och tionde.

I sammanhang härmed borde likväl erinras, att jemlikt kungörelsen

den 3 februari 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,

ehuru varande af den beskaffenhet, som afsåges i § 1 af

förordningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst,

förklarats berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent

af denna ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta medgifvande,

talade derför, att ersättning motsvarande den ytterligare grundskatteeftergift,

som nu vore i fråga, blefve egare af dylikt hemman

beredd; och ansåge departementschefen alltså Riksdagens bifall härtill

böra inhemtas.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt, åsättande af grundskatt

eller utlaga af de slag, som nu föresloges till afskrifning, icke

borde ega rum, vore gifvet. Ett beslut i sådant syfte borde emellertid

föregås af en revision af de författningar, som innehölle bestämmelser

rörande skattläggning, hvilken revision kräfde icke obetydlig tidsutdrägt.

Med meddelandet af de erforderliga föreskrifterna i ämnet

syntes ock departementschefen utan olägenhet kunna någon tid anstå,

då de fall, i hvilka skattläggning förekomme, numera vore jemförelsevis

sällsynta.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885

års partiella grundskatteafskrifning, borde Riksdagen uppdraga åt Kongl.

Maj:t att meddela de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af

föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen kunde finnas erforderliga.

I enlighet med den uppfattning, som förut af statsutskottet uttalats

i förevarande ämne, anser utskottet ej allenast att en nedsättning

i grundskatterna icke bör ega rum utan motsvarande lindring i

rustnings- och roteringsbesvären, utan äfven att dessa båda skattefrågor

blifvit oskiljaktigt sammanbundna, förutom med hvarandra, jemväl med

försvarsfrågan. Nu föreligger ej heller något förslag om skattelindringar

i förenämnda hänseenden oberoende af frågan om försvarsväsendets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

stärkande. Vid sådant förhållande är nu att tillse, huruvida samtliga

dessa frågor må kunna samtidigt vinna en, så vidt möjligt är, tillfredsställande

lösning.

1 särskildt utlåtande har utskottet — som det ej tillkommit att

yttra sig om Kongl. Maj:ts i syfte af försvarets stärkande aflåtna proposition

om ändringar i värnpligtslagen af den 5 juni 1885 eller om Kongl.

Maj:ts af de ifrågasatta skattelindringarna betingade förslag till ändring

i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst — hemstält om Riksdagens bifall till åtskilliga

åtgärder till ordnande af landtförsvaret; och likaledes afgifver

utskottet särskildt utlåtande angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Hvad nu beträffar grundskattefrågan, har utskottet, som saknar

anledning att ingå i närmare granskning af denna vidlyftigt afhandlade

fråga, förestält sig, att de förhållanden, som under nästlidet års riksdag

af utskottet aneågos både möjliggöra och påkalla den då af Kongl.

Maj:t föreslagna afskrifningen, fortfarande göra sig gällande, hvadan

utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu föreliggande

förslag angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter,

hvilket förslag öfverensstämmer med det af Kongl. Maj:t för

1891 års Riksdag framlagda.

Vidhållande åsigten om att samtliga dessa nu berörda frågor

böra ställas i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, derom jemväl

de i ämnet afgifna motionerna synas öfverensstämma, får utskottet

alltså hemställa:

Å) att Riksdagen, för den händelse kamrarne

med sammanstämmande beslut dels bifalla Kongl.

Maj:ts den 13 januari 1892 till Riksdagen aflåtna

propositioner angående ändring i värnpligtslagen, i

hvad densamma afser förändrad lydelse af § 1, § 3

mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt

§§ 34, 52 och 53 i nämnda lag, och om ändring i

förordningen den 14 september 1883 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst, dels ock i

hufvudsak godkänna det af utskottet i utlåtande n:o

39 framlagda förslag angående ordnande af landtförsvaret,

må — under förutsättning af motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären — antaga

följande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

15

Lag

angående afskrifning af de å viss jord Infilande

grundskatter och livad dermed eger sammanhang.

§ L

De skatter och utlagor, som med tillämpning

af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni

1885 angående nedsättning i de på viss jord hyllande

grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen angående

inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som

innehafves under enskild eganderätt, blifvit nedsatta

med trettio procent, skola afskrifvas under loppet af

tio år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen

skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande

i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga

kungörelse, omförmälda skatter och utlagor nedsättas

från och med år 1893 med tjugu procent af det belopp,

hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5

juni 1885 beräknats, samt derefter från och med hvart

och ett af åren 1894, 1896, 1898 och 1900 med ytterligare

tio procent af nämnda belopp, hvarefter återstoden

af skatterna och utlagorna från och med år

1902 eftergifves.

§ 2.

I de fall att skattefrälseränta eller kronotionde

icke varder till statsverket inlöst förr än med 1893

års ingång eller derefter, bestämmes nedsättningen

till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt

nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 nedsättningen

skall beräknas, som vid den tidpunkt, då nedsättningen

bör ega rum, enligt nämnda kungörelse och

§ 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda

skatter och utlagor.

§ 3.

Den till Sala bergslag förut utgående, men numera

till statsverket indragna grufvedrängshjelpen af

hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands län

skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

förmälda skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas

å det belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven

den 13 juli och den 25 november 1887 medgifna nedsättning

af trettio procent egt rum.

§ 4.

Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen

den 3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman,

hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den

beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen

den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst,

skall, under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna

i nämnda kungörelse, utgå från och med år

1893 med femtio procent, från och med år 1894 med

sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio

procent, från och med år 1898 med åttio procent och

från och med år 1900 med nittio procent af räntans belopp,

beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves,

samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande

räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.

§ 5.

De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af föreskrifterna angående grundskatternas afskrifning

kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Ii) att herr Erikssons m. fl. förenämnda motion

i denna del och herr Bratts ofvannämnda motion

icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Ileserv ationer:

af herr H. P. P Tamm: »Mot utskottets förslag nödgas jag äfven

detta år afgifva min reservation på samma grunder, som vid föregående

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

17

riksdagar. Genom förslagets antagande sker nemligen en så stor omhvälfning

i vår statsekonomi, att mig förefaller nödvändigt, att, då man

åtager sig nya utgifter och afskrifver millioner från ett förmögenhetsobjekt,

beslut samtidigt borde fattas om hvilka förmögenhetsskatter i stället böra

införas, på det att detta ej må lemuas åt framtiden och då möjligen

framkalla slitningar och vådor i ekonomiskt, politiskt och socialt hänseende

— till fara för samhällets lugna utveckling»;

af herrar A. Persson, G. Eriksson, P. Ersson, O. Jonsson, I. Lyttkens,

P. Pehrson och C. Persson: »Under åberopande af de skäl, vi uti

särskild reservation vid frågan om utskottets förslag angående ordnandet

af landtförsvaret anfört, och då vi fortfarande hysa den uppfattning, att

den inom Riksdagen ofta uttalade mening, att skattefrågorna, i hvad de

afse såväl de å viss jord hvilande grundskatter m. m. som rustningsoch

roteringsbesvären, böra samtidigt och likställigt vinna sin slutliga

lösning, få vi härmed anmäla vår reservation emot utskottets förslag

att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i synnerhet

som densamma skett endast under förutsättning af bifall till andra

af Kongl. Maj:t gjorda förslag angående värnpligtens utsträckning och

anslags beviljande för försvarets förstärkning m. m.»;

af herrar S. G. von Frusen och Ollas A. Ericsson.

Herr P. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förstående ärendes slutbehandling inom utskottet.

in ‘ ■ i : ■'' hi-v. ■<!. •: '' ; <: .t. ■.. ■, 3 ; iV, . ;

Bill. till Jtiksd. Prot. 1H92. 4 Sand. 1 Afd. 20 Höft,

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:54 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de d viss jord hvilande grundskatter in, m s. 6 i texten