Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Mgj:ts särskilda propositioner angående pensioner för akademiadjunkten L. Edman, provinsialläkaren K. F. Willd, landshöfding en grefve N. H. R. B. Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född .Sjöcrona, och f. d. öfversten A. J. Wästfelts enka L. S. Wäsfelt, född Geijer.

1892-04-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:56, Utlåtande, i anledning af Kongl. Mgj:ts särskilda propositioner angående pensioner för akademiadjunkten L. Edman, provinsialläkaren K. F. Willd, landshöfding en grefve N. H. R. B. Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född .Sjöcrona, och f. d. öfversten A. J. Wästfelts enka L. S. Wäsfelt, född Geijer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:q 56.

1

•N:o 56.

Ant. till .Riksd. kansli den ,7 april 189.2,. kl. ,1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Mgj:ts särskilda propositioner

angående pensioner för akademiadjunkten L. Edman, provinsialläkaren

K. F. Willd, landshöfding en grefve N. H.

R. B. Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född .Sjöcrona,

och f. d. öfversten A. J. Wästfelts enka L. S. Wäsfelt,

född Geijer. (l:a U. A.)

l:o. Uti en den 4 februari innevarande j.år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 30) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

adjunkten vid universitetet i Upsala, filosofie doktorn Lars Edman måtte

förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked från adjunktsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under sin

återstående lifstid uppbära utöfver den honom enligt kongl. brefvet den

6 juni 1873 tillkommande pension å allmänna indragningsstaten af två

tusen femhundra kronor en pensionsförhöjning af femhundra kronor, eller

tillsammans tre tusen kronor årligen.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

af förutnämnda dag inhemtas, att Edman, som vore född

den 22 .november 1824 samt efter vunnen; filosofie doktorsgrad år 1857

förordnats till docent i hebreiska språket vid ofvannämnda universitet

och år 1863 utnämnts till adjunkt i tyska och engelska språken derstädes,

hos Kongl. Maj:t anhållit, att framställning måtte till Riksdagen

aflåtas om beviljande åt honom af en årlig pension af 3,000 kronor,

hvilket pensionsbelopp med 500 kronor öfverstege det, som akademiBih.

till Riksd. Peot. 1802. 4 Sami. 1 A/d. 36 Haft. (N:o 56.) 1

Angående

pension för

akademiadjunkten

L. Edman.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Angående

pension åt

provinsialläkaren

K.

F. Willd.

2

adjunkt enligt gällande bestämmelser vore berättigad att i pension åtnjuta;

till stöd för hvilken anhållan sökanden åberopat, dels att i allmänhet

tjensteman, som åtnjöte lön af 3,000 kronor eller derunder, erhölle

hela lönebeloppet såsom pension, och att för dem, som uppbure

öfver 3,000 kronors lön, pensionsbeloppet utginge med minst denna

summa, dels att de vid allmänna läroverken anstälde lektorer undfinge

i pension 3,G00 kronor och adjunkter vid samma läroverk 3,000 kronor.

Öfver ansökningen hade utlåtanden afgifvits ej mindre af universitetskanslern,

hvilken, efter inhämtande af yttranden från filosofiska fakultetens

humanistiska sektion och det''Större akademiska konsistoriet, i

likhet med dessa tillstyrkt bifall till ansökningen, än äfven af statskontoret.

Sistnämnda embetsmyndighet hade härvid anfört: att, då Edman

uppnått en ålder af öfver G7 år, han jemlik! kong!, brefvet den 6 juni

1873 vore berättigad att, efter erhållet afsked, uppföras på allmänna

indragningsstaten till åtnjutande af pension till belopp af 2,500 kronor

årligen; att, beträffande den ifrågasatta förhöjda pensionen, hade, på sätt

sökanden jemväl erinrat, en akademiadjunkt, T. Thorell, på Kongl. Majds

framställning, enär han sedan flera år varit af sjuklighet ur stånd att

fullgöra sina åligganden såsom akademisk lärare men utöfvat en framstående

verksamhet såsom vetenskaplig skriftställare, af 1887 års Riksdagfått

sig tillagdt ett anslag från allmänna indragningstaten till aflöningens

hela belopp, eller 3,500 kronor; att, statskontoret uti ett under år 1888

afgifvet utlåtande framhållit, hurusom en tillökning i akademiadjunkternas

pensionsförmån antagligen skulle påskynda deras afgång, och< på detta

sätt den vid 1877 års riksdag beslutade indragning af adjunkturerna och

deras ersättande med andra fasta akademiska lärarebefattningar skyndsammare

än eljest gå i fullbordan; samt att, på grund häraf, och då adjunkter

vid allmänna läroverken, derest de uppnått, högsta lönegraden,

egde rätt till årlig pension af 3,000 kronor, statskontoret, som ansåge

sökanden hafva gjort sig förtjent af lika hög pension som nyssnämnde

lärare, funne sig böra ansökningen till bifall förorda.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,,

att Kongl. Maj :ts'' förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

2:o. Uti en den 10 mars innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 45) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att åt provinsialläkaren

i Piteå distrikt Karl Fredrik Willd å allmänna indrag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

3

ningsstaten uppföra en pension af ett tusen åttahundra sjutiofem kronor

om året, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked

från tjensten blefve honom boviljadt.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för nämnda dag inhemtas: att Willd, som vore född den 7

augusti 1845, efter att hafva best-ridt tillfälliga läkareförordnanden under

sammanlagdt 43/4 år, den 7 juni 1889 utnämnts till provinsialläkare

i Piteå distrikt; att han, enligt ett af ögonläkaren medicine doktorn E.

Nordenson den 30 november 1891 utfärdadt läkarebetyg, lede af obotlig

ögonsjukdom; samt att lian allt sedan den 30 augusti 1889 på grund

af denna sjukdom åtnjutit tjenstledighet och jemväl, enligt Kongl. Maj:ts

beslut den 11 december 1891, fått sådan ledighet för hela innevarande

år sig beviljad.

Såsom statsrådsprotokollet vidare upplyser, hade Piteå socknemän,

genom ordföranden i socknens kommunalnämnd J. E. Wikstén i Öjebyn,

enligt beslut å kommunalstämma den 2 augusti 1891, hos Kongl.

Maj:t anhållit att, då provinsialläkaren Willd, hvilken till följd af nämnda

sjukdom ej kunnat tillträda tjensten, som allt sedan uppehållits af vikarie,

såsom obotligt blind vore för hela lifstiden urståndsatt att utöfva

sin tjenst, sådana åtgärder måtte, då berörda förhållande vore i hög

grad menligt för helso- och sjukvården inom distriktet, genom Kongl.

Majrts försorg vidtagas, att provinsialläkaretjensten i nämnda distrikt

blefve med ny ordinarie innehafvare försedd.

I afgifvet utlåtande hade medicinalstyrelsen bland annat anfört

att, enär Willd, omedelbart efter det han blifvit till provinsialläkare

utnämnd och således innan han hunnit något förvärfva eller göra några

afbetalningar å sina studieskulder, drabbats af ögonsjukdomen och till

följd af densamma måste hafva särskild person anstäld för sin vård,

styrelsen ansåge det icke böra sättas i fråga, att Wild skulle begära

afsked från sin tjenst, så vida honom icke beviljade^ ett belopp, motsvarande

det han för närvarande såsom tjenstledig egde tillgodonjuta

och hvithet utgjorde provinsialläkarelönen 1,875 kronor samt hyresersättnmg

750 kronor, eller tillhopa 3,625 kronor; hemställande medicinalstyrelsen,

att Kongl. Maj; t täcktes till Pdksdagen göra framställning

om beviljande åt Willd af en årlig pension å allmänna indragningsstaten

till sistnämnda belopp, att utgå från och med månaden näst

efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt.

Statskontoret hade i infordradt utlåtande hufvudsakligen anfört att,

enligt den vid 1890 riksdag faststälda stat för provinsialläkare, provinsialläkares

aflöningsförmåner utgjordes af lön 1,875 kronor och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

tjenstgöringspenningar 625 kronor, kunnande lönen efter 10 år höjas

med 500 kronor och efter 15 år med ytterligare 500 kronor; samt

dessutom, der icke bostad tillkommen på grund af donation funnes,

hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året; att statskontoret

af anförda skäl arisåge framgå, att provinsialläkare icke egde ovilkorlig

rätt att under tjenstledighet uppbära hyresersättning; att då, enligt

hvad medicinalstyrelsen upplyst, provinsialläkaren Willds vikarie

uppbure af statsmedel dagar fvode med 6 kronor, eller för år räkna dt

2,190 kronor, statsverkets utgift för provinsialläkarebefattningen inom

Piteå distrikt för närvarande belöpte sig till 4,815 kronor om året; att,

om Willd komme att från provinsialläkaretjensten afgå med pension

till det af medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 2,625 kronor, och

tjensten blefve besatt med ny ordinarie innehafvare, berättigad till de

i 1890 års aflöningsstat upptagna löneförmåner jemte hyresersättning,

eller tillsammans 3,250 kronor, skulle, på sätt äfven medicinalstyrelsen

framhållit, Willds pensionering komma att medföra en ökad statsutgift

utöfver den, som för det närvarande utginge för ifrågavarande provinsialläkarebefattning,

af 1,060 kronor, men att, derest åter pensionen

bestämdes till ett provinsialläkarelönen utan hyresersättning motsvarande

belopp, eller 1,875 kronor, berörda ökning inskränkte sig till 310

kronor; att, då ännu 18 år återstode innan Willd uppnådde den tjenstålder,

som jemlikt kongl. brefvet den 10 juli 1884 medförde rätt för

provinsialläkare, som fylt 60 år, att afgå från tjensten med pension å

allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor, statskontoret,

lika med medicinalstyrelsen, ansåge afseende böra fästas å de i ansökningen

anförda skäl för ifrågavarande ptovinsialläkaretjensts besättande

med ny tjenstbar ordinarie innehafvare, men att, då tjenstledig provinsialläkare

icke kunde anses vara ovilkorligen berättigad till utbekommande

af hyresersättning under tjenstledighet, det af medicinalstyrelsen

föreslagna pensionsbeloppet syntes böra nedsättas till 1,875 kronor;

och hade statskontoret på grund deraf hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att åt provinsialläkaren Karl Fredrik Willd å allmänna

indragningsstaten uppföra en pension af 1,875 kronor om året,

att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från

tjensten blefve honom beviljadt.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

5

3:o. Uti en den 10 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 51) har Kongl. Maj:t med anledning af derom gjord ansökning

föreslagit Riksdagen medgifva, att aflidne landshöfdingen i Blekinge

län m. m. grefve Nils Henning Rudolf Bernhard Horns enka Ulrika

Gustafva Charlotta Cornelia Horn, född Sjöcrona, måtte, så länge hon

förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

sjuhundra kronor, att utgå från och med mars månad innevarande år.

Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 10 nämnda månad inhemtas, att sökanden vore född den

31 december 1825; att landshöfdingen grefve Horn, som aflidit den 13

nästlidne februari, såsom sterbhusdelegare efterlemnat sökanden och två

gifta döttrar; samt att vid bouppteckningen efter honom behållningen i

boet upptagits till 1,027 kronor 11 öre.

Till stöd för ansökningen hade sökanden anfört, att hennes man

varit anstäld i statens tjenst under en tid af mer än 43 år, deraf öfver

18 år såsom landshöfding dels i Gotlands och dels i Blekinge län, samt

att, då behållningen i boet ungefärligen motsvarade värdet af erforderliga

lösörepersedlar och sålunda ej kunde väntas lemna någon afkomst,

sökanden för sin framtida bergning allenast hade att påräkna en från

civilstatens enskilda enke- och pupillkassa utgående jjension till belopp

af 800 kronor om året.

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört att, då landshöfdingen

grefve Horn under en lång följd af år i ansvarsfulla och framstående

befattningar gagnat det allmänna, samt den pension från civilstatens

pensionsinrättning, som tillkomme sökanden, icke kunde, med afseende

å hennes framskridna ålder och den ekonomiska ställningen i boet, anses

tillräcklig för hennes utkomst, statskontoret funne sig böra hemställa,

att Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att bevilja pension åt sökanden

till belopp af 700 kronor om året, att utgå från och med mars

månad innevarande år och så länge hon förblefve enka.

Hå landshöfdingen grefve Horns efterlemnade enka redan i pension

från civilstatens pensionsinrättning eger uppbära 800 kronor årligen och

de efterlemnade barnen äro försörjda, har utskottet ansett det af Kongl.

Maj:t för bemälda enka äskade pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas

till 400 kronor, hvarigenom hon således skulle komma att i pension

årligen åtnjuta tillsammans 1,200 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af
-

An gående

pension för

landshöfdingen

grefve

N. H. B. B.

Horns enka

U. G. Ch. C.

Horn, född

Sjöcrona.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Angående

pension för

f. d. öfversten

A. J. Wästfelts

enka

L. S. Wästfelt,

född

Geijer.

lidne landshöfdingen i Blekinge län in. m. grefve

Nils Henning Rudolf Bernhard Horns enka Ulrika.

Gustafva Charlotta Cornelia Horn, född Sjöcrona, må,

så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 400 kronor, att utgå

från och med mars månad innevarande år.

4:o. Uti en den 28 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 57) har Kongl. Maj:t med anledning af en i ämnet gjord ansökning

föreslagit Riksdagen att åt aflidne f. d. öfversten och chefen för

Skaraborgs regemente A. J. Wästfelts enka Louise Sofie Wästfelt, född

Geijer, å allmänna indragningsstaten bevilja en pension af 850 kronor

om året, att utgå från och med februari månad innevarande år och så

länge hon förblefve enka.

Vid berörda ansökning hade, såsom i det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 28 nästlidne mars

meddelas, fogats dels transsumt af den efter f. d. öfversten Wästfelt

förrättade bouppteckning, deraf inhemtades, att han, hvilken aflidit den

28 sistlidne januari, såsom sterbhusdelegare efterlemna! sökanden och

två i äktenskapet med henne födda döttrar, äfvensom att tillgångarna

i boet upptagits till värde af 9,944 kronor 67 öre och skulderna till

ett belopp af 26,546 kronor 16 öre, så att bristen i boet uppginge till

16,601 kronor 49 öre, dels bevis af två personer, att sökanden befunne

sig i alldeles medellösa omständigheter, dels prestbevis, utvisande att

sökanden vore född den 25 juni 1819, samt den äldre af hennes döttrar

den 8 maj 1840 och den yngre den 24 oktober 1847.

Till den gjorda ansökningen hade arméförvaltningen tillstyrkt bifall,

och äfven statskontoret, öfver densamma hördt, hade, då f. d. Öfversten

Wästfelt i mer än 50 år tjent staten och deraf såsom regementsschef

i nära 15 år, funnit afseende å ansökningen böra fästas, dervid detta

embetsverk emellertid, då sökanden, jemlikt bestämmelserna i pensionsreglementet

för embets- och tjenstemäns med flere vid armén efterlemnade

enkor och barn den 24 januari 1876, syntes vara berättigad till

årlig pension af 150 kronor från arméns enke- och pupillkassas allmänna

fond, förmält sig anse det af sökanden begärda och af arméförvaltningen

tillstyrkta pensionsbeloppet kunna nedsättas till 850 kronor.

Föredragande departementschefen har, då, på sätt statskontoret

anmärkt, sökanden vore berättigad att från berörda fond komma i åtnjutande

af pension till det af statskontoret uppgifna belopp, lika med

arméförvaltningen och statskontoret funnit sökandens anhållan förtjent

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

7

af understöd, hvarför departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden å allmänna indragningsstaten

bevilja en pension af åttahundra femtio kronor om året, att utgå från

och med februari månad innevarande år och så länge hon förblefve

enka.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande fz-amställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 april 1892.

På statsutskottets vägnar;

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.