Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter stenarbetaren Erik Andersson.

1892-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:67, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter stenarbetaren Erik Andersson.

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

N:o 67.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1892, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter stenarbetaren

Erik Andersson. (I. A.)

Enligt hvad af en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad

proposition (n:o 65) af den 8 april innevarande år inhemtas, hade stenarbetaren

Erik Andersson aflidit i Umeå den 12 september 1889 utan

att efterlemna några vid bouppteckningstillfället den 14 januari 1890

kända arfvingar. Enär ej heller någon arfvinge med lagligen berättigad!

anspråk inom den i 15 kap. 6 § ärfdabalken stadgade tid anmält sig,

hade rådstufvurätten i Umeå, på yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet,

genom utslag den 24 augusti 1891, livilket vunnit laga kraft,

förklarat, att qvarlåtenskapen efter Erik Andersson skulle såsom danaarf

tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, i anledning hvaraf stadskassören

Gustaf Löf, i egenskap af god man för förvaltningen af ifrågavarande

qvarlåtenskap, förpligtats att, jemlikt en af Löf till rådstufvurätten ingifven

redovisningsräkning öfver samma qvarlåtenskap, till kammaradvokatfiskalsembetet

utgifva ett belopp af 506 kronor 95 öre jemte

derå uppburen ränta.

I en till Kongl. Maj:t den 1 sistlidne mars ingifven skrift hade

hemmansegaren Johan Lindroth i Fillsta, såsom förmyndare för ogifta

Kristina Eriksdotters i Måläng omyndiga barn, sönerna Per Gustaf och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

33

Karl Emanuel samt dottern Selma Gunilla, anhållit, att kronans rätt

till danaarf efter Erik Andersson, hvilken vore fader till sökandens

bemälde myndlingar, måtte efterskänkas till förmån för Kristina Eriksdotter

och hennes omförmälda tre barn; till stöd för hvilken ansökning

åberopats dels ett af Nils Pehrsson, Carl Carlsson och Johannes Eriksson,

alla i Målängs by i Sunne socken af Jemtlands län, den 7 september

1890 utfärdadt intyg af innehåll, att Erik Andersson på våren

1882 inflyttat till Måläng och dervid åtföljts af bemälda Kristina Eriksdotter,

hvilken uppgifvits vara Erik Anderssons fästeqvinna, med hvilken

han under äktenskapslöfte sammanaflat ett flickebarn, benämndt Selma,

som jemväl varit föräldrarne följaktig! vid inflyttningen i nämnda by;

att Erik Andersson, som inköpt en torplägenhet i Måläng, derstädes

vistats, utom vissa tider då han hade arbete å annan ort, från våren

år 1882 till våren år 1888, vid hvilken sistnämnda tid han lemnat byn

utan att sedermera hafva varit derstädes synlig-; samt att under de sex

år, då Erik Andersson haft sitt hemvist i Måläng, han och Kristina

Eriksdotter lefvat och bott tillsammans såsom äkta folk och sammanaflat

två gossebarn, Per Gustaf och Karl Emanuel, hvilka jemte dottern

Selma, ännu lefde och vårdades af modern; dels ock två särskilda af

kyrkoherden i Sunne församling E. Arbman den 21 augusti 1891 och

den 7 november samma år utfärdade intyg, af hvilka inhemtats, att

Erik Andersson, hvilken efter hvad utrönas kunnat, senast varit skrifven

i Nedra Ulleruds församling af Vermlands län, under många år sammanbott

med Kristina Eriksdotter så väl före som efter den tid, den 27

november 1884, då denna senare blifvit i Sunne församling och Målängs

by mantals- och kyrkskrifven; att Erik Andersson under slutet

åt år 1887 och början af år 1888 åtskilliga gånger besökt Arbman och

dervid enträget begärt lysning till äktenskap med Kristina Eriksdotter,

uppgifvande för Arbman likasom för sina grannar, det Kristina Eriksdotter

vore hans trolofvade fästeqvinna, med hvilken han under äktenskapslöfte

sammanaflat tre barn, sönerna Per Gustaf och Karl Emanuel

samt dottern Selma Gunilla; att, då till följd af bristande hinderslöshetsbevis

för Erik Andersson lysning ej kunnat beviljas och af brefvexling

mellan Arbman och pastorsembetet i Nedra Ullerud, sarnmanstäld

med Erik Anderssons egna uppgifter, synts framgå, att denne

under en lång tid knappast varit någonstädes ordentligt kyrkskrifven,

kungörelse angående Erik Anderssons afsigt att ingå äktenskap, enligt

lagens föreskrift, blifvit på Erik Anderssons Kriga yrkande i Post- och

Inrikes tidningar införd; att äktenskapsjäf emot Erik Andersson icke

blifvit inom stadgad tid anfördt, men att denne, innan han kunnat om

Bill. till Ri/csd. Blot. 1832. 4 Barn/. 1 Afd. 43 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

sin sålunda utrönta äktenskapsledighet underrättas, begifvit sig bort i

och för sökande af arbetsförtjenst utan att uppgifva sin vistelseort; att

sedermera någon underrättelse om Erik Andersson icke afhörts, förrän

från pastorse mbetet i Umeå ingått meddelande till pastorsembetet i

Sunne församling om Erik Anderssons den 12 september 1889 i Umeå

timade död; samt att Kristina Eriksdotter, som fortfarande vore ogift,

befunne sig med sina förenämnda tre barn, jemte ett äldre, stumt och

mindre vetande, i allra djupaste armod.

I anledning af ansökningen hade Kongl. Maj ds befallningshafvande

i Vesterbottens län afgifvit utlåtande, deruti Kongl. Maj ds befallningshafvande

anfört, att, enär det utaf de i ärendet företedda handlingar

syntes vara högst sannolikt, att Erik Andersson vore fader till ifrågavarande

tre barn, att han haft för afsigt att träda i äktenskap med

deras moder Kristina Eriksdotter, och att detta skulle skett, derest icke

svårigheter vid erhållande af lysning till äktenskapet mellankommit,

samt styrkt vore, att bemäld a barn och deras moder befunne sig i stor

fattigdom, Kongl. Majds befallningshafvande, som för sin del funne det

lämpligast, att, derest den gjorda ansökningen bifölles, hela beloppet

tillfölle Kristina Eriksdotters ifrågavarande barn med Erik Andersson,

ansåge det vara med billighet och den allmänna rättskänslans fordringar

förenligt, att kronan till dem afstode sin rätt till den lilla tillgång, deras

fader af sin arbetsförtjenst sammansparat.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen

hördt, hade meddelat, att danaarfvet, efter afdrag å kronans kostnader

å rättegången vid rådstufvurätten i Umeå äfvensom utanordnad aktoratsprovision,

utgjorde 450 kronor, som i statskontoret innestode; och hade

kammaradvokatfiskalsembetet på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i dess utlåtande anförda skäl tillstyrkt, att kronans rätt till ifrågakomna

danaarf måtte efterskänkas till förmån för Kristina Eriksdotters sist

omförmälda tre barn.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då lämpligast syntes,

att de danaarfsmedel, som varda af statsverket efterskänkta, ginge till

fördelning på sätt skulle egt rum, derest äktenskap mellan Erik Andersson

och Kristina Eriksdotter kommit till stånd, har Kongl. Maj.t nu

föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel måtte öfverlåtas till ena hälften på Kristina Eriksdotter

och till andra hälften på hennes ofvannämnda barn, sönerna Per Gustaf

och Karl Emanuel samt dottern Selma Gunilla.

I en till utskottets ordförande ankommen skrifvelse af den 25

nästlidne april har statsrådet och chefen för finansdepartementet med
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 67.

35

delat, att till Kong! Maj:t ingifvits en i afskrift vid samma skrifvelse

fogad ansökning af J. Ä. Rudeberg i Östersund om utbekommande ur

Erik Anderssons qvarlåtenskap af liqvid för en fordran på grund af

en den 8 januari 1887 af Erik Andersson och Kristina Andersson utfärdad

skuldförbindelse å 216 kronor 64 öre jemte sex procent ränta;

och hade denna ansökning blifvit remitterad till utlåtande af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens län.

Utan att ingå i något slags bedömande af det sålunda mot Erik

Anderssons sterbhus framstälda fordringsanspråk, har utskottet, på grund

af hvad i ärendet förekommit, ansett den rätt, kronan kan på grund af

lagens föreskrift om danaarf ega till ifrågavarande medel, böra, på sätt

Kongl. Maj:t föreslagit, efterkänkas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att den rätt kronan

må ega till ifrågavarande medel, i den mån de äro

danaarf, må öfverlåtas till ena hälften på Kristina

Eriksdotter och till andra hälften på hennes ofvannämnda

barn, sönerna Per Gustaf och Karl Emanuel

samt dottern Selma Gunilla.

Stockholm den 3 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.