Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade officerares pensionsrått.

1892-05-03 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade officerares pensionsrått.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

1

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1892, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

ändring i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet

till Blekinge bataljon öfverflyttade officerares pensionsrått.

(l:a U. A.)

Uti eu deu 10 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 55) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:

att å sådan från marinregementet till Blekinge bataljon Överflyttad

officer, som nu vore eller hädanefter befordrades till kapten eller regementsqvartermästare

på bataljonens stat och som, derest han redan vore

såsom kapten eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld, inom

detta års slut eller, om han framdeles till dylik befattning befordrades,

inom sex månader från befordringsdagen förklarade sig sådant åstunda,

måtte, hvad anginge rättighet och skyldighet att med pension afgå,

pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen att efter afgången tjenstgöra

under krigstid och större rustningar, få tillämpas de för armén

gällande bestämmelser, som innehölles i cirkuläret angående ny pensionsreglering

för armén af den 22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar,

dervid såsom tjenstetid vid armén måtte inräknas äfven den

tidrymd, vederbörande officer tjenstgjort vid marinregementet före detta

truppförbands öfverflyttande till armén; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blefve erforderliga utöfver den

pension, sådan officer både att från amiralitetskrigsmanskassan utfå,

måtte få utbetalas från de medel, hvilka anvisades till bestridande af

fyllnadspensionerna i öfrigt vid armén.

Bih. till Riksd. Vrot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 68).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 10 mars innevarande år inhemtas, hade uti en

af vederbörande militärmyndigheter tillstyrkt, hos Kongl. Maj:t gjord

ansökan kaptenen och regementsqvartermästaren G. G. Feuk äfvensom

kaptenerna E. von Heidenstam, F. Ulner, C. Schmiterlöw och V.

H. Kock samt löjtnanterna O. Baeckström, O. R. Forssman, A. W.

Luthander, Fr. Lindbom, C. Blomqvist, A. W. Wollin och W. Ågréen, alla

tillhörande Blekinge bataljon, erinrat, att i kongl. brefvet den 5 november

1886 funnes stadgadt, att officerare och underofficerare vid marinregementet,

som blefvo öfverflyttade till Blekinge bataljon, skulle vara

berättigade att mot erläggande af de afgifter, livilka då voro eller framdeles

kunde varda faststälda, bibehållas vid den pensions- och gratialsrätt,

som, derest de qvarstått vid marinregernentet, författningsenligt

tillkommit dem;

att, på grund af bestämmelsen i åberopade kongl. bref samt kongl.

cirkuläret den 20 november 1860 och gällande reglemente för amiralitetskrigsmanskassan,

sökandena, som blifvit från sina beställningar vid

marinregementet till samma beställningar vid Blekinge bataljon öfverflyttade,

vore berättigade att, först efter uppnådda 30 tjenste- och 55

lefnadsår, vid afskedstagande! komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension,

hvaremot sådan förmån, enligt gällande reglemente för

arméns pensionskassa, tillkomme arméns öfriga officerare redan vid 50

års ålder; samt

att, jemlik! art. IV § 50 i amiralitetskrigsmanskassans reglemente,

de af sökandena, som afginge efter 30 tjenste- och 50 lefnadsår, väl

finge njuta tre fjerdedels kassapension, till dess de uppnått femtiofem års

ålder, hvarefter full dylik pension dem godtgjordes, men deremot blefve

fyllnadspensionen för alltid förlustige;

och hade sökandena för den skull anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

medgifva, att de från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade

officerare, som önskade att efter uppnådda femtio lefnads- och trettio

tjenstår men före femtiofem års ålder afgå från tjensten, måtte efter

afskedstagande! erhålla fyllnadspension till så stort belopp, att denna

fyllnadspension till hopa med den pension, som enligt gällande grunder

erhölles från amiralitetskrigsmanskassan, uppginge till enahanda belopp,

som de skolat erhålla, derest de vid afskedstagandet uppnått 55 lefnads-

och 30 tjenstår.

Beträffande de skäl, som till stöd för berörda framställning anförts,

får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Öfver framställningen hade direktionen öfver amiralitetskrigsmans
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

3

kassan och arméförvaltningen anmodats afgifva yttranden; och hade

direktionen i sitt utlåtande den 16 mars 1891, med vitsordande af sökandenas

uppgifter, förklarat sig icke hafva något att erinra emot den

gjorda framställningen, dervid emellertid direktionen hemstält, att då

ett eventuelt bifall till sökandenas anhållan icke syntes direktionen böra

verka till förändring i kassans förbindelser, skilnaden emellan den pension

med fyllnadspension, som kunde sökandena tillerkännas, och den

pension, som författningsenligt tillkomme dem från kassan, måtte få

bestridas af statsmedel.

I sitt utlåtande den 26 sistlidne februari hade arméförvaltningen,

hvad anginge sökandenas pensionsrätt, upprepat att enligt de för marinregementet

gällande pensionsgrunder, hvilka, jemlikt det af sökandena

omförmälda kongl. brefvet den 5 november 1886, vore på dem tillämpliga,

kapten vid afskedstagandet egde att efter fylda 55 lefnads- och

30 tjenstår i pension åtnjuta 1,628 kronor, att häraf utginge från amiralitetskrigsmanskassan

1,080 kronor och återstoden 548 kronor, såsom

fyllnadspension, från dertill anvisade särskilda statsmedel; att af fyllnadspensionen

den ginge förlustig, som toge afsked före 55 års ålder,

samt att, såsom sökandena också uppgifva, den, hvilken vid afskedet

uppnått ''50 lefnadsår och 30 tjenstår, erhölle tre fjerdedelar af sistnämnda

pension, intill dess han hunnit 55 år, då full kassapension till

honom utbetalades. Den från marinregementet till Blekinge bataljon

öfverflyttade officer, hvilken, efter att hafva uppnått kaptensgraden och

en tjenstetid af 30 år, toge afsked mellan 50 och 55 års ålder, skulle

således komma att från amiralitetskrigsmanskassan, intill dess han

hunnit sistnämnda ålder, åtnjuta i pension 810 kronor samt sedermera

framgent 1,080 kronor, och erfordrades följaktligen, för att en sådan

afskedstagande skulle komma i åtnjutande af full pension och fyllnadspension,

tillsammans 1,628 kronor, ett årligt tillskott under den första

tiden af 818 kronor och derefter af 548 kronor.

Hvad sjelfva saken anginge, funne arméförvaltningen de af sökandena

till stöd för den underdåniga framställningen anförda omständigheter

vara af natur att i hög grad påkalla Kong]. Maj:ts behjertande.

Då vid do s. k. beväringsbataljonerna en kapten, efter uppnådda

50 lefnads- och 30 tjenstår, egde rättighet och, derest pensionsvilkoren

uppfy 1 ts, vid 53 års ålder skyldighet att afgå med ett sammanlagdt

pensionsbelopp af 1,600 kronor, syntes förvaltningen under sådana förhållanden

samma rättighet och skyldighet böra, hufvudsakligast ur synpunkten

af bataljonens tjenstbarhet, tillkomma jemväl de kaptener vid

Blekinge bataljon, hvilka förut tjena! vid inarinregementet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Förvaltningen hade derför tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen göra erforderlig framställning i syfte att en sådan likställighet

emellan beväringsbataljonernas befäl måtte ernås; och förklarade

förvaltningen sig finna naturligast, att de fyllnadsbelopp, som utöfver

de sökandena från amiralitetskrigsmanskassan tillkommande pensioner

för ändamålets vinnande blefve af nöden, komme att utgå från de till

bestridande af fyllnadspensioner vid armén i allmänhet afsedda medel.

Lika med arméförvaltningen funne departementschefen den af

sökandena gjorda framställning förtjent af understöd. Förvaltningen

hade hufvudsakligen betraktat frågan ur synpunkten af bataljonens

tjenstduglighet., och uppenbart vore, att, då arméns kompaniofficerare i

öfrigt vid uppnådda 53 års ålder icke ansåges ega den rörlighet och

kroppsliga vigör, som för ett nöjaktigt uppfyllande af deras tjenstepligter

erfordrades, det måste betecknas såsom en organisatorisk brist,

om, såsom fallet under en ganska lång framtid måste blifva med Blekinge

bataljon, ett truppförband funnes, vid hvilket flertalet officerare

icke allenast i kaptensgraden utan äfven i löjtnantsgraden öfverskridit

denna ålder.

Det vore emellertid icke endast den sålunda af arméförvaltningen

påpekade omständighet, som talade för bifall till sökandenas anhållan.

De kunde till stöd för densamma äfven åberopa starka billighetsskäl.

De hade samtliga tagit anställning vid marinregementet, då fråga om

detsammas indragning ännu ej var bragt å bane och då regementet, å

hvars stat voro uppförda löner till 3 regementsofficers- och 8 kaptensbeställningar,

sålunda erbjöd samma utsigter till befordran som öfriga

truppförband. Genom regementets år 1871 beslutade indragning både

dessa utsigter blifvit i det närmaste stängda, i det icke ens befordran

inom kompaniofficersgraderna medgifvits de då vid regementet anstälde

officerare. Fn sådan förmån beviljades dem visserligen vid näst påföljande

riksdag, men dervid stadgades emellertid såsom vilkor, att de,

som begagnade sig af denna befordringsrätt, skulle vara underkastade

förflyttning till annat infanteriregemente eller corps, derest Kongl. Maj:t

kunde finna sådant lämpligt.

På grund af detta stadgande hade sökandena blifvit förflyttade

till Blekinge bataljon, vid hvilket truppförband kaptensbeställningarne

vore endast fyra; och då dertill komme, att under don långa tid, som

förflöt emellan 1871, året för marinregementets indragning, och 188G,

året för Blekinge bataljons uppsättning, de forna officerarne vid marinregementet,

i följd af det sammas indragning, varit utestängda från

möjligheten att uppflyttas i regementsofficersgraden, kunde med skäl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsuislcottets Utlåtande N:o. 68.

5

påstås, att de ogynsamma befordringsförhållanden vid Blekinge bataljon,

öfver hvilka sökandena med fog beklagat sig, vore en direkt följd af

de bestämmelser, som vid marinregementets indragning ansetts nödiga

och hvilkas utfärdande sökandena vid sitt inträde i tjenst icke kunnat

förutse. Det inflytande, dessa bestämmelser Öfvat på sökandenas framtidsutsigter,

framträdde tydligt, då man jemförde de till Blekinge bataljon

från marinregementet öfverflyttade löjtnanternas tjenstetid med

den tid, som för arméns öfriga officerspersonal erfordrades för vinnande

af befordran till kapten. Denna vore i medeltal 17 år, och endast undantagsvis

inträffade, att 20 år vore af nöden för genomgåendet af

subalternofficersgraderna. Af de nämnda löjtnanterna vid Blekinge

bataljon räknade deremot tre 27, en 26, en 25, en 24 samt två 22

tjensteår och, såsom redan sökandena påpekat, kunde under normala

förhållanden den yngste af dem först vid uppnådda 59 lefnads- och 31

tjensteår påräkna att varda befordrad till kapten.

Det måste vidare ihågkommas, fortsätter departementschefen å

sid. 7, att genom den beslutade uppsättningen af stamtrupp vid Blekinge

bataljon tjenstgöringen för sökandena blifvit mera omfattande än förut.

Under det att intill år 1889 sökandena i regeln voro upptagna endast

af beväringsmötena och de korta befälsmötena, kunde de numera dessutom

motse kommendering till den under större delen af året pågående

volontärskolan; och gifvet vore, att en sådan kommendering måste

blifva ganska betungande för sökandena, som under den tid, de varit

anstälde vid marinregementet, både kunnat och, med hänsigt till de små

löneinkomsterna, varit nästan hänvisade att vid sidan af sin statsbrist

förskaffa sig annan sysselsättning.

Den utgift, som vid sakens ordnande på det af förvaltningen föreslagna

sätt för statsverket uppkomme, kunde slutligen icke anses betydlig.

Det måste nemligen icke förglömmas, att, efter det sökandena

uppnått 55 år, pension och fyllnadspension i hvarje fall skulle kommit

att till dem utbetalas, och att, om det nu väckta förslaget bifölles, enda

skilnaden, hvad anginge tiden efter det sökandena uppnått 55 år, vore

den, att fyllnadspensionen komme att utbetalas från kreditivet på armébefälets

pensionering, under det att den eljest skolat utbetalas från

förslagsanslaget till pensionering af flottans befälspersonal. Man kunde

sålunda säga, att den ökade statsutgiften med nuvarande lönebelopp, i

hvilka dock Kongl. Maj:t vid nu pågående riksdag föreslagit någon

ändring, bestode endast i det tillskott, som utöfver sökandenas kassapension

erfordrades, för att under de år, som kunde förflyta från det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

sökandena toge afsked och till dess de uppnå 55 år, höja deras pension

till det af arméförvaltningen föreslagna belopp.

Vid anmälan af sitt beslut angående anvisande af kreditivet till

upprätthållande af arméns pensionskassas pensionering uttalade 1887

års senare Riksdag i skrifvelse angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel den åsigt, att om icke de fleste

dock ett flertal af officerare utaf kompaniofficers grad, hvilka enligt

gällande bestämmelser vore under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade

och vid 53 års ålder förpligtade att afgå med pension, besute vid

sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet, att de,

utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå i tjensten

ännu någon tid t. ex. till 55 års ålder eller till samma tid som deras

vederlikar vid flottan.

Med hänsyn till detta Riksdagens uttalande har utskottet hyst

betänkligheter mot tillstyrkande af Kongl. Maj:ts förevarande framställning.

Här föreligga emellertid onekligen särskilt ömmande omständigheter

i synnerhet derigenom att ifrågavarande officerare på grund af

förhållanden, hvaröfver de sjelfva icke haft att råda, blifvit utestängda

från den utsigt till befordran, under hvilken de sökt inträde vid marinregementet,

ehuruväl å andra sidan icke torde böra förbises, att ifrågavarande

officerare under den följd af år de varit vid marinregementet

anstälde icke haft en så omfattande tjenstgöring som öfriga kompaniofficerare

vid armén och således, på sätt departementschefen jemväl erinrat,

haft bättre tillfälle än desse att vid sidan af sin statstjenst förskaffa

sig annan sysselsättning. Med hänsyn till omförmälda omständigheter

har utskottet ansett Kongl. Maj:ts förevarande framställning böra

i viss mån bifallas.

Under det Kongl. Maj:ts förslag afser att göra ifrågavarande officerare

fullt likstälda med deras vederlikar inom armén, hvarigenom de

således vid 50 års ålder skulle blifva berättigade och vid 53 års ålder

förpligtade att med pension till samma belopp som öfriga kompaniofficerare

vid armén afgå ur tjensten, har utskottet nemligen trott sig böra

tillstyrka, att de vid 53 års ålder må varda berättigade att med sådan

pension taga afsked.

Utskottet hemställer fördenskull:

att Kongl. Majrts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

7

sådan från marinregementet till Blekinge bataljon

Överflyttad officer, som nu är eller hädanefter befordras

till kapten eller regementsqvartermästare på bataljonens

stat och som, derest han redan är såsom kapten

eller regementsqvartermästare vid bataljonen anstäld,

inom detta års slut eller, om han framdeles till

dylik befattning befordras, inom sex månader från

befordringsdagen förklarar sig sådant åstunda, må,

hvad angår rättighet och skyldighet att med pension

afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen

att efter afgången tjenstgöra under krigstid och större

rustningar, få tillämpas de för armén gällande bestämmelser,

som innehållas i cirkuläret angående ny

pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877 jemte

dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid

vid armén må inräknas äfven den tidrymd, vederbörande

officer tjenstgjort vid marinregementet före detta

truppförbands öfverflyttande till armén, dock att i

detta fall rätt till pension med fyllnadspension skall

inträda först vid uppnådda 53 lefnadsår; samt

att de fyllnadsbelopp, som sålunda blifva erforderliga

utöfver den pension, sådan officer har att från

amiralitetskrigsmanskassan utfå, må få utbetalas från

de medel, hvilka anvisas till bestridande af fyllnadspensionerna

i öfrigt vid armén.

Stockholm den 3 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

Anders Persson.

Herr O. W. Odelberg har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i förestående ärendes behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:83 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring i nu gällande bestämmelser i fråga om de från marinregementet till Blekinge s. 9 i texten